Det nya kalla kriget Bertil Lintner
HISTORISKA MEDIA
Historiska Media Box 1206
221 05 Lund www.historiskamedia.se
info@historiskamedia.se © Historiska Media och författaren 2018
Sättning: Typ & Design
Omslag: Ingrediensen AB
Omslagsbilder: Shutterstock
Tryck: ScandBook AB, Falun 2018 Tryckning: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ISBN: 978-91-7545-633-1
Innehåll
förord ������������������������������������������������������������������������7 Kapitel 1 – Indiens okända övärld: fångkolonier och marinbaser �������������������������������������������������������������������������������17 Kapitel 2 – Mauritius: oceanens pärla och skam �������������������41 Kapitel 3 – Frankrike: större än man tror ������������������������������ 65 Kapitel 4 – Seychellerna: inte bara en tropisk lustgård �������� 93 Kapitel 5 – Maldiverna: kommer de att överleva? ��������������� 117 Kapitel 6 – Små bitar av Australien ���������������������������������������145 Kapitel 7 – Allting började med Burmakorridoren . . . ���������169 Fakta om öarna i Indiska oceanen �������������������� 195 REGISTER ������������������������������������������������������������������ 215
KINA
INDIEN BANGLADESH BURMA
OMAN JEMEN DJIBOUTI
Lakshadweep SRI LANKA MALDIVERNA
SOMALIA
Kokosöarna Andamanerna
THAILAND
Nikobarerna
Zanzibar
SEYCHELLERNA Diego Garcia COMORERNA Kokos (Keeling) öarna Mayotte Tromelin MADAMAURITIUS GASKAR Réunion SYD-
MALAYSIA
AFRIKA
Amsterdamön
Borneo
Sumatra
Java
Bali
Julön
AUSTRALIEN
Saint-Paul
Crozetöarna Kerguelen Heard- och McDonaldöarna
0
2 000 km
Antarktis
Karta: Samuel Svärd
Förord Maldiverna, Seychellerna, Mauritius och andra öar och ögrupper i Indiska oceanen är kanske mest kända i omvärlden som tropiska paradis med vita sandstränder, böljande palmer och lyxhotell. Men här utspelar sig en kamp om strategiskt inflytande mellan globala och regionala makter som Kina, Indien, USA, Japan, Australien och även Frankrike. I centrum står ett kinesiskt jätteprojekt med det märkliga namnet Bältoch väginitiativet. ”Bältet” syftar på den gamla Sidenvägen, handelsrutter som en gång i tiden band samman Kina med Centralasien och Europa, och ”vägen” är ett helt nytt begrepp: en ”sidenväg” till havs över Indiska oceanen. Kina planerar att lägga ner flera biljoner amerikanska dollar på att bygga vägar, hamnar och broar och lägga järnvägsräls i en omfattning som världen aldrig tidigare skådat. Det kan bli ett biståndsprojekt som vida överträffar Marshallhjälpen, som USA initierade för att återuppbygga Europa efter andra världskriget. Bält- och väginitiativet kommer att beröra sextio länder och är Kinas senaste drag för att bli världens
Förord 7
ledande ekonomiska makt. Projektet leds av Kinas starke man Xi Jinping, landets president, det styrande kommunistpartiets generalsekreterare och ordförande för den centrala militärkommissionen. Kinas förbindelser med Ryssland, de nu självständiga republikerna i det som tidigare utgjorde sovjetiska Centralasien och vidare till Turkiet skall förbättras och ”ekonomiska korridorer” etableras genom Pakistan och Burma till Indiska oceanen, där en rad hamnar i olika länder skall byggas eller uppgraderas. I planerna ingår även förbättrade kommunikationer landvägen via Thailand och Malaysia till Singapore och havsrutter till Afrika och genom Suezkanalen till Europa. Jättelika ekonomiska projekt som dessa kan inte förverkligas utan att Kina också förskaffar sig politiskt inflytande i de aktuella länderna – och på det följer med all säkerhet starka krav på militärt samarbete för att säkra förbindelserna och skydda så omfattande investeringar som det här rör sig om. Utvecklingen oroar andra makter med strategiska intressen i Indiska oceanen. Indien har alltid ansett att Indiska oceanen ligger inom den egna intressesfären och dess flotta patrullerar de aktuella farvattnen. Indiens marin är den starkaste i regionen med hangarfartyg, ubåtar och över 90 fartyg av andra slag. Den genomgår nu en modernisering och det är oron och osäkerheten över Kinas intrång i Indiska oceanen som orsakat denna upprustning från Indiens sida. USA har på brittiska Diego Garcia en av sina största och viktigaste militärbaser utomlands, med en vital roll i krigen i Mellanöstern och Afghanistan. Där finns militär personal, en stor hamn, flygfält och radarutrustning. Australien besitter två strategiskt belägna territorier i regionen: Julön och Kokos
8 DET NYA KALLA KRIGET
(Keeling) öarna. De är inte militariserade, men det finns på Kokos (Keeling) finns utrustning för signalspaning och annan elektronisk övervakning. USA uppges ha planer på att använda just Kokos (Keeling) öarna som bas för drönare som skall övervaka havstrafiken i området – vilket kineserna med fog kommer att uppfatta som en provokation riktad mot dem. Förslag har också lagts fram i Australien om att låta den indiska flottan använda sig av faciliteterna på Kokos (Keeling) öarna. Frankrike är inte att förglömma. Det finns två franska ”departement bortom haven” i Indiska oceanen, Réunion och Mayotte, som ingår i Europeiska unionen eftersom de som departement är att betrakta som vilken annan del av Frankrike som helst. Frankrike kontrollerar också den stora obebodda ön Kerguelen och en rad mindre likaledes obebodda öar. Tillsammans har alla dessa öar en ekonomisk zon på 2,6 miljoner kvadratkilometer. Fransk militär finns på de bebodda och även de flesta av de obebodda öarna. På Kerguelen har fransmännen markstationer för satellitspårning och med all sannolikhet stora vapenlager. Knappast förvånande har Kinas inträde på scenen lett till regelbundna marinövningar i Indiska oceanen där Indien, USA, Frankrike, Australien, Singapore och Kinas regionala ekonomiska rival Japan deltagit i olika kombinationer. Samtidigt har kinesiska ubåtar observerats allt oftare i samma farvatten, liksom kinesiska marinbesök i hamnar i länder som Pakistan, Bangladesh, Sri Lanka, Burma, Thailand och Kambodja. Det talas redan om ett nytt ”kallt krig” i Indiska oceanen, där traditionella intressen kolliderar med Kinas. Inte sedan Zheng He, en kinesisk muslim, seglade med sina flottor till Indien, arabvärlden och Afrika på 1400-talet har kinesis-
Förord 9
ka krigsfartyg varit närvarande i Indiska oceanen. Bält- och väginitiativet lanserades redan i september och oktober 2013, först med ”bältet” och sedan ”vägen” – 600 år efter Zheng Hes seglatser över haven. Det är dock ingen gammal handelsrutt för Kinas del utan ett helt nytt initiativ. Att Kina i dag har ett intresse av att säkra strategiskt viktiga handelsvägar över Indiska oceanen är i sig inte förvånande. Mer än 60 procent av världens oljetransporter går över Indiska oceanen, från Mellanösterns oljefält till Kina, Japan, Sydkorea och andra starka ekonomier i regionen, liksom Kinas import av mineraler från Afrika. Därtill kommer 70 procent av all containertrafik från de asiatiska industriländerna till resten av världen. Medan trafiken över Atlanten har minskat och den som korsar Stilla havet är oförändrad så ökar handeln över Indiska oceanen. Japan och Indien i synnerhet har länge sett på Kina med stor misstänksamhet och det långt innan landet blev en ekonomisk stormakt. Indien utkämpade ett gränskrig med Kina 1962 och konflikten har förblivit olöst. Japan är involverat i en dispyt med Kina i Östasiatiska havet om vem som skall äga en ögrupp som heter Senkaku på japanska och Diaoyutai på kinesiska. Bält- och väginitiativet har fördjupat den fientligheten – och lett till nya informella allianser med andra länder i regionen som delar Indiens och Japans oro över vad Kinas allt starkare roll kan leda till. 2016 började Kina bygga sin första militärbas utomlands, i Djibouti på Afrikas horn, med motiveringen att man vill bekämpa pirater i området och bistå vid katastrofer. Men inte mycket återstår av de gamla piratgängen utanför Somalias kust, så misstanken är att flottbasen i Djibouti
10 DET NYA KALLA KRIGET
bara är början på en kinesisk militär expansion i regionen och kring Indiska oceanen. USA har också en bas i Djibouti, vid sidan av den större anläggningen på Diego Garcia samt småländerna i Persiska viken. Även Sverige, Japan och Italien har eller har haft baser i Djibouti. Den svenska containerbyn kallades af Chapman och fanns där 2009. Från och med 14 april 2010 och ett halvår framåt deltog Sverige igen, denna gång med fartyget HMS Carlskrona. 1 900 soldater från Frankrike är stationerade mer permanent i det lilla landet, som fram till 1977 var fransk besittning. Förutom en militär allians med Pakistan och starka band med främst Burma, men även Sri Lanka och Bangladesh, har Kina även initierat militärt samarbete med Maldiverna och Seychellerna, två mindre, svaga önationer i Indiska oceanen. Starka ekonomiska intressen finns också i Mauritius, där banden med Indien traditionellt varit starka på grund av den stora indiska befolkningen på ön. Kina har gett lån till Mauritius för att bygga ut landets flygplats och investerat i en ny ekonomisk zon som skall underlätta Kinas handel med Afrika. Ekonomisk expansion och ökad handel borde inte i sig vara orsak till geostrategiska betänkligheter. Men av Kinas tidigare ekonomiska äventyr i exempelvis Stilla havet att döma spelar korruption alltid en stor roll i dess jakt på ekonomiska fördelar. Det gäller fattigare länder i regionen, som Burma, Pakistan, Bangladesh och Sri Lanka – men i synnerhet små rikena i Indiska oceanen som är politiskt instabila och vars egna resurser är begränsade. I december 2017 skrev Maldiverna under ett 1000 sidor långt frihandelsavtal med Kina efter bara en timmes diskussion. Kina lovade att importera fisk och
Förord 11
utveckla landets infrastruktur och Maldiverna gav i utbyte sitt fulla stöd till Bält- och väginitiativet. Den svaga oppositionen på Maldiverna protesterade och menade att avtalet innehåller detaljer som borde diskuteras grundligt innan landet förpliktigar sig till ett så nära samarbete med Kina. På Seychellerna pågår nu en dragkamp mellan Kina och Indien om vem som skall ha det starkaste inflytandet. I november 2016 besökte en kinesisk militärdelegation Seychellerna, följd av en grupp höga tjänstemän från regeringen i Beijing i juni 2017. De lovade att bistå Seychellerna inom turistnäringen och säkerhetsfrågor. I oktober 2017 skickade Indien en delegation från sitt utrikesministerium för att se vad som var på färde – och med löften om generösa bistånd till infrastrukturprojekt. Men den verkliga motaktionen kom i januari 2018, då regeringen i New Delhi meddelade att man ämnar etablera en bas för den indiska flottan på någon av öarna i Seychellerna. Det skulle bli indiernas första militärbas utomlands och deras svar på Kinas bas i Djibouti – men på en presskonferens i juni 2018 förklarade Seychellernas president Danny Faure att avtalet var uppsagt. Misstanken var stor att det ligger kinesiska påtryckningar bakom beslutet. Kina ligger långt före Indien och har också investerat i en rad civila hamnprojekt i regionen, som Kyaukpyu i Burma, Chittagong i Bangladesh, Hambantota i Sri Lanka och, den viktigaste av dem alla, Gwadar i Pakistan. Både Gwadar, som ger västra Kina en förbindelse med Indiska oceanen, och basen i Djibouti kommer att ha flygfält, vilket innebär ökade rörelsemöjligheter för det kinesiska flygvapnet utanför landets gränser. Så uteslutande civila blir inte de hamnar Kina låtit bygga eller uppgradera för länderna i regionen.
12 DET NYA KALLA KRIGET
Redan där hopar sig problemen för Bält- och väginitiativet: Kina, som i huvudsak är ett jättelikt inlandsimperium med en relativt kort kust för ett land i den storleken och då enbart mot Stilla havet, har satsat på ekonomiska korridorer genom Pakistan och Burma, två av regionens politiskt mest instabila länder. Under 2017 klagade Kina för första gången på utbredd korruption i Pakistan och varnade för faran för islamisk extremism i landet. Burmas brist på politisk stabilitet visade sig under 2017, då minst 650 000 muslimska rohingyer flydde från Rakhinestaten i de västra delarna av landet över gränsen till Bangladesh. Massflykten skapade en av vår tids värsta flyktingkriser och kom då den burmesiska armén genomförde vad som kallades en ”rensningsaktion” efter att militanta islamister angripit drygt tjugo polisstationer och en arméförläggning i området. Oroshärden ligger farligt nära inte bara de pipeliner för olja och gas som Kina byggt från den burmesiska kusten till Yunnan, utan även den planerade djuphavshamnen i Kyaukpyu och den ekonomiska zonen som planeras intill denna. Gerillaverksamhet förekommer i gränstrakterna mellan Burma, Bangladesh och Indien, och det rör sig om både muslimska och icke-muslimska, etniska rebeller. Därför har Kina börjat se sig om efter ett tredje alternativ för att undvika flaskhalsen i Malackasundet där båttrafiken nu passerar igenom på väg från Indiska oceanen till Sydkinesiska sjön och det kinesiska fastlandet: en kanal tvärs över den smala landtungan i södra Thailand som leder ner till Malackahalvön. Det projektet, som kallas Krakanalen efter namnet på landtungan, är ingen ny idé och den har förkastats tidigare av thailändarna därför att man menar att en sådan
Förord 13