VILJA
Vilja förlag info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se
TL
Ä ST
N E
X
.
.
I VÅ
Sidantal: 146 Lättlästnivå: X-large Lix: 19
L ÄT
Titel: Gul utanpå Författare: Patrik Lundberg Omslag: Jonas Lindén Sättning: Alltext Boken är en bearbetad version av Gul utanpå, utgiven på Rabén & Sjögren 2013. Bearbetning: Tomas Dömstedt © 2016 Patrik Lundberg och Vilja förlag Första upplagan 2016
LARG
ISBN 978-91-88291-69-1 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är fritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
PATRIK LUNDBERG
Gul utanpรฅ Bearbetning: Tomas Dรถmstedt
Vilja fรถrlag
Till mamma
FĂśrfattarens tack till TherĂŠse, Johan och Ida-Maria.
Mars 1983, Sydkorea. Gråten kommer från två håll. Från den nyfödde pojken och från mamman. Mamman blundar för att slippa se pojken. Se honom föras ut ur rummet och försvinna för alltid. Ändå ber hon att få hålla honom. Kysser hans panna. Säger farväl och önskar honom ett underbart liv.
5
Kapitel 1 Mars 2007, Malmö. Jag är på fest. Det är fullt av flaskor i rummet. Musik på högsta volym. Några brottas på golvet. Folk skriker till musiken. Jag sitter i soffan och halsar öl. En kompis kommer fram till mig. Han är adopterad från Korea, precis som jag. 6
Han tar en klunk ur flaskan och skriker till mig: – Åk hem, gulingjävel! Jag skriker tillbaka: – Okej, jag gör väl det då, din dumme fan. Vi fortsätter skråla och dricka tills vi inte kan stå.
7
Kapitel 2 Nästa dag har jag en dunkande huvudvärk. Jag blir kvar i sängen ända till eftermiddagen. Tänker på vad min vän skrek åt mig: att jag skulle åka hem till Korea, där jag är född. Jag tänker ofta på Korea, men har aldrig velat åka dit. Folk brukar fråga om jag inte vill åka tillbaka. Jag har alltid undrat: varför? Men nu tänker jag: varför inte?! 8
På måndagen ringer jag till hög skolan, där jag studerar. Till hösten kan man få studera en termin utomlands. – Har ni några platser kvar i Korea? frågar jag. – Ja, en plats på universitetet i Incheon. Jag skickar in en ansökan. Två veckor senare får jag svar. Jag har blivit antagen!
9
Kapitel 3 Jag ringer min mamma för att berätta. – Hej, lilla gubben. Vad kul att höra av dig. – Jag ska studera en termin i Korea. – Men vad roligt …, säger hon. Men hon låter orolig, och det kan jag förstå. För 24 år sedan adopterade hon mig. Sedan dess har hon uppfostrat mig som vilket svenskt barn som helst. 10
Vi har pratat om Korea, men inte om att åka dit. – Jag tar fram alla papper där det står om adoptionen, säger hon nu. Du får göra vad du vill med dem. Jag vet var de där pappren finns. I den röda pärmen i bokhyllan. Det har de alltid gjort. Vi har aldrig pratat om dem. Men där står allt. När och var jag är född. Namnen på mina biologiska föräldrar. Och varför de lämnade bort mig. Min far hade råkat ut för en olycka och kunde inte arbeta. Jag hade fyra äldre syskon. Min mor och far hade inte råd med ännu ett barn. Därför adopterade de bort mig. 11
Efter nio månader i Korea flögs jag till Sverige. Den 3 december 1983 föddes jag på nytt. Jag hette Jong Dae, men fick vänja mig vid att kallas Patrik.
12
Kapitel 4 När jag har pratat med mamma bestämmer jag mig. Jag ska leta upp min biologiska familj. Jag ska hitta dem bland 50 miljoner koreaner. Lever de? Om de lever, vill de träffa mig? När jag läser mina papper får jag tårar i ögonen. Det finns en bild bland pappren där en koreansk kvinna håller mig i famnen. Hon kanske är från adoptionsbyrån. Inte vet jag. 13
Sedan läser jag kontraktet. Det som mina biologiska föräldrar skrev under, för att godkänna min adoption. Jag gråter också för dem. Hur kändes det när de gav bort mig? Har de tittat upp mot himlen och pratat med mig? Så har jag gjort med dem. Eller kände de bara lättnad när de blev av med mig? Jag mejlar till adoptionsbyrån i Korea och hoppas på svar.
14