9789188291219

MÖDRAR SÖNER .

N

THEODOR KALLIFATIDES

ERSI

O

V

L BB Ä

ST

. S NA

OCH

VILJA

Vilja förlag info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se

TL

Ä ST

N E

X

.

.

I VÅ

Sidantal: 112 Lättlästnivå: X-Large Lix: 17

L ÄT

Titel: Mödrar och söner Författare: Theodor Kallifatides Bearbetning: Tomas Dömstedt Omslag: Eva Lindeberg Sättning: Alltext Boken är en bearbetad version av Mödrar och söner, utgiven på Albert Bonniers förlag 2007. © 2016 Theodor Kallifatides och Vilja förlag Första upplagan 2016

LARG

ISBN 978-91-88037-87-9 På vår hemsida finns gratis arbetsmaterial.

THEODOR KALLIFATIDES

Mรถdrar och sรถner Bearbetning: Tomas Dรถmstedt

Vilja fรถrlag

Lättläst är en rättighet Det här är en bok från Vilja förlag. Vilja har en övertygelse.

Alla måste lära sig läsa.

Genom att läsa utvecklar vi vårt språk. Med språkets hjälp kan vi sätta ord på våra tankar och känslor. Därmed kan vi göra vår röst hörd och bli aktiva medborgare i ett demokratiskt samhälle.

Att läsa böcker ger inte bara ett språk, vi får också möjlighet att ta del av andra människors tankar och känslor. På så sätt får vi en ökad förståelse för dem som finns omkring oss.

Genom att läsa blir vi helt enkelt klokare och mer toleranta.

Lättläst handlar om mer än bara böcker – det är en fråga om demokrati.

Min mamma När jag var liten trodde jag att jag skulle dö före min mor.

Tänk om jag dog före henne!

Så ledsen hon skulle bli. Det ville jag inte riskera.

Därför var jag mycket försiktig som barn. Mina lekar var aldrig särskilt vilda. Jag höll mig helst nära min mor. Det påminner hon mig fortfarande om.

5

Jag brukar ringa till henne på lördagar. Det har jag gjort i 42 år.

Hon bor i Athen. Jag bor i Stockholm.

– Du som alltid höll dig så nära mig. Tänk att du åkte så långt bort, säger hon.

Jag lämnade mitt land. Det är sant.

Men vad var det egentligen jag ville lämna?

Vi talar inte mer om detta. Det är som det är.

Min mor har alltid vetat det.

Att allt är som det är.

6

I år fyllde jag 68. Min mor fyllde 92.

Vi har båda blivit gamla.

Det börjar bli bråttom att göra det jag länge har velat: att skriva om henne.

Döden närmar sig för oss båda.

Jag ska skriva om henne. Och jag måste räkna med att hon läser det.

När far dog skrev jag en bok om honom. Det var svårt, men inte lika svårt.

Far var död. Hans liv var över.

Men mamma lever.

Jag ska resa och besöka henne i Athen.

7

Jag har skrivit ner några frågor till henne.

Det är nervöst. Jag tycker inte riktigt om det.

Sonen i mig vill bara vara med henne. Författaren i mig vill något annat.

För pappa var plikten och arbetet det viktiga.

Hos mamma finns närheten.

Och oron.

Hon har gråtit och skrattat så mycket. Och har så många minnen.

Pappa ville alltid gå vidare.

Mamma ser hellre bakåt.

8

Det är från henne jag har fått min längtan efter att berätta.

För pappa var livet morgondagen.

För mamma är livet gårdagen.

Pappa kom från östra Turkiet.

Mamma från södra Grekland. Ändå träffades de. De gifte sig och levde tillsammans i 54 år.

Jag satt på flygplatsen och väntade.

Några av dem som också skulle till Athen kände jag igen. Liksom jag höll de på att bli gamla i ett annat land.

9

År efter år flyger vi fram och tillbaka. Vi kan inte stanna kvar i det nya. Men heller inte flytta tillbaka till det gamla.

På planet hamnade jag bredvid en svensk kvinna.

– Jag älskar Grekland, sa hon.

– Det är bra, sa jag och satte proppar i öronen.

Jag hade ingen lust att höra varför hon älskade Grekland.

Jag hade fått lära mig att älska Grekland. Det betydde att älska och lyda dess herrar: kungen och kyrkan.

10

Men jag gjorde uppror mot båda.

Lämnade sedan mitt land.

Det som fanns kvar var människorna jag kände. Men de hade med åren blivit färre.

Nu var jag på väg till de två som var kvar. Min mor och min bror.

Min bror är Greken, med stort G. Han blir lätt stött. Han gillar nöjen.

Han tycker att andra inte förstår honom. Han är alltid emot allt och alla.

Snabb i käften. Snabb att tycka om någon. Men lika snabb att tycka illa om någon.

11

Varje gång jag talar om greker tänker jag på min bror. Men det är inte han som är Grekland. Det är mamma.

Den dag mamma är borta är också Grekland borta.

12