hon tänkte att hon inte ville att hennes kropp skulle gömmas hon bli bränd till aska och strödd för vinden, över sin barnhade en själ trodde hon att den skulle trivas bättre där än att ”Du ska vara beredd att återuppstå på den yttersta dagen då
na och tro, men det fanns ett skavande tvivel i henne som sa kyrka, även efter moderns död och hennes far hade talat om Gud under de där promenaderna, så mycket att Hilda till slut så motsägelsefull, å ena sidan god och å andra sidan en straffanvar ofta rädd för att handla fel, att tänka fel och höll ständigt reda på henne och brodern för att se till att de inte vredgade Vägen genom skogarna var som Hilda mindes den från sin barndom, men de vandringar hon gjort med sin far hade ägt rum dagtid eller på morgnarna, helst under vårar och somrar Hilda tänkte på brevet hon lämnat på sin huvudkudde, där hon förklarat för sin far att hon drabbats av en synd, närmare än så kunde hon inte beskriva det oförklarliga, men att hon måste bege sig bort för att ta hand om det, lösa sitt problem och Länge hade hon stått och tvekat över vad hon skulle skriva, vilka ord kunde hon använda för att inte få honom att tro att det var fara för hennes liv? Hon hoppades att hon en dag kunde komma tillbaka för hon varit tvungen att handla som hon gjorde och att 19