1|Sida
Rutin & fakta - Sprängarbete
Christine Djerf
Operatören/Grävmaskinisten i en mobil kross undviker skut i krossen och lägger därför undan material som skulle kunna passera. Därmed uppstår en diskussion om vem som bär ansvaret för skuthanteringen, losshållaren eller krossentreprenören? Med bra definitioner på skut med hänsyn till situationen och med möjlighet att enkelt mäta skutens storlek mot dessa definitioner kan ansvarsfrågan hanteras?
Rutin & fakta Losshållning
Losshållning sker med grund i tidigare borrning och sprängning. Losshållning bygger på erfarenheter. Vid nya objekt aktualiseras standardplaner för borrning och laddning. Optimering genomförs därefter genom anpassningar av andra och tredje salvan. En strategi vid losshållning är att använda sig av samma entreprenör som tidigare och i det avtalet ingår skuthantering. Borroperatörerna bör delta under laddningsmomentet eftersom de känner av berget och kan använda dessa kunskaper vid laddning. Samtliga salvor och sprängningsresultat ska dokumenteras med avseende på utförd borrning och laddning.
Rutin & fakta ”sprängning”! Vid sprängning i berg så måste man först borra hål, som man sedan laddar med sprängmedel. När man spränger ett berg så krossas området runt borrhålet med kraften från sprängämnet. Det bildas sprickor av stötvågen som uppstår och som fortplantar sig i materialet. När denna stötvåg sedan reflekteras ger det upphov till en dragsprängning som då drar isär berget. Ett bergs tryckhållfasthet är tio gånger större en bergets draghållfasthet. Det är alltså dragkrafterna som i kombination med det gastryck som bildas i sprickorna i berget som gör att berget faller isär.
Rutin & fakta ”förberedelse innan sprängning”! Innan man spränger börjar man med att ta reda på bergets geologi och struktur. Man skapar en plan över hur sprängarbetet ska utföras, innehållandes bland annat borr- och laddplan. En riskbedömning ska alltid göras innan sprängning. Man ansöker sedan om nödvändiga tillstånd. Inom detalj- och planlagt område söker man exempelvis tillstånd till sprängning innan hos polisen. Berget täcks sedan av från jord och lösa stenar innan man borrar hål i berget. Hålen laddas med sprängämne och salvan kopplas ihop. Spränger man i närheten av människor och byggnader så täcks berget med stora gummimattor gjorda av gamla bildäck. Detta begränsar då risken för stensprut.
2|Sida Rutin & fakta under sprängning Under sprängning är det viktigt att man följer sprängarbasens anvisningar. Inga personer får befinna sig inom säkerhetsområdet. I samband med sprängning så signaleras det korta signaler cirka tre minuter för sprängning och sedan en lång signal i cirka 30 sekunder när sprängningen är över. Befinner du dig i närheten av sprängningen kan du komma att uppleva kraftigt buller och kanske en luftstötvåg.
Rutin ”Klarsignal”! Efter sprängning så inspekteras salvan av sprängarbas varefter sprängarbas ger klartecken att återvända till säkerhetsområdet. Det kan finnas lösa stenar kvar på bergväggen och berget behöver då skrotas för att undvika att stenarna trillar ner senare.
Rutin & fakta stenspräckare Stenspräckare omfattas av exakt samma regler som vanlig sprängning. Det innebär att det skall sökas tillstånd hos polisen inom detalj- och planlagt område och att övrig lagstiftning gäller med lättnader på vissa punkter. Det krävs också utbildning för att få använda sig av denna typ av utrustning. Utbildningen ska tillhandahållas av leverantören. Innehavare av vanligt sprängkort äger redan den kompetensen. Metoden går ut på att man genom krutstubin spräcker stenen vilket, ger relativt små vibrationer. Samma effekt kan uppnås genom traditionell försiktig sprängning. Även ifall vibrationerna kan vara små rekommenderas alltid vibrationsmätning inom tätbebyggt område. Dödsolyckor inträffat på grund av felaktig användning.
Rutin & fakta snigeldynamit Snigeldynamit är expanderade cement. När cementen sväller i borrhålen så spräcks stenen långsamt ljud- och vibrationsfritt.
Rutin & fakta wiresågning Då omgivningen inte tål vibrationer eller man vill ha en slät yta, är wiresågning ett alternativ. Wiresågning är en mångsidig metod, som bland annat används vid tunnelbyggnad, vid rivning av betongkonstruktioner, vid stenbrott osv. Först borras ett antal hål, vilka begränsar den volym som ska sågas bort. Därefter träs en diamantbeklädd stålwire genom borrhålen. Wiren kopplas samman till en slinga som dras runt av en speciell maskin. Metoden ger slät yta och orsakar små vibrationer. Därför används den som alternativ till sprängning t.ex. då omgivningen är känslig.
Rutin & fakta vibrationen Det är vanligt att den luftstötvåg som uppstår vid sprängning förväxlas med markvibrationer. Vid markvibrationer kan det finnas risk för fortplantning som kan orsaka skador på omgivningen. Därför mäts dessa värden genom att man placerar vibrationsmätare inom riskområdet. Innan sprängningen så bestäms mätbara gränsvärden. Detta hjälper sprängentreprenören i dess arbete att dimensionera kraften i sprängningen. För de
3|Sida platser där risk finns för skador på grund av sprängningen görs även en besiktning innan och efter sprängning. Detta skapar trygghet för utomstående men närliggande och sprängentreprenör.
Rutin & fakta borrplan En borrplan är en skiss som visar hur hålen skall borras. Den visar antalet hål, hålens placering, hålens djup-, dimension och lutning. Det är helt enkelt en ritning på hur borrningen ska gå till. Rutin & fakta laddplan En laddplan upprättas utifrån beräkningar för att kunna styra storleken på detonationen. Den beskriver sprängämnessorter och dimensioner, laddningskoncentrationer, laddningsmängd per hål och beräknad största samverkande laddning.
Rutin & fakta tändplan Den planen visar vilken tändartyp du använder (Nonel eller VA-kapsel) och den redovisar schematiskt tändföljden, dvs. i vilken ordning laddningarna detoneras. Med hjälp av olika tändföljder kan man styra salvans resultat.
Rutin & fakta sprängplan En sprängplan är en plan över hur sprängarbetet ska utföras och ska upprättas för varje sprängobjekt innan sprängarbetet utförs. Det är en sammanställning av nödvändig dokumentation. Sprängplanen kan innehålla förteckning över valda sprängmedel, tidplan, borrplan, laddplan, tändplan, täckningsplan och bevakningsplan. Ändringar av sprängplanen kan behöva göras under arbetets gång beroende på ändrade föreutsättningar eller det visar sig att det gjorts en felbedömning från början. Ändringar ska godkännas av ansvarig sprängarbetsledare. Sprängplanen blir även en viktig del av den arbetsmiljöplan som ska upprättas vid byggnads- och anläggningsarbete.
Rutin & fakta sprängjournal En sprängjournal är som en slags dagbok på hur sprängsalvan blev i verkligheten. Det är ett viktigt dokument och ett bevis på det jobb som utförts i händelse av tillbud, olycka eller skadeståndskrav enligt miljöbalken. En sprängjournal ska enligt AMA innehålla tidpunkt för sprängningen, hålsättningar för liv-, kant- och konturhål med största och minsta håldjup, håldimensioner, pip- och bottenladdningsvikter för tyngst laddade kant-, kontur- och livhål, total samverkande laddningsmängd, salvans läge i förhållande till sprängningsområde och en principiell tändplan. En sprängjournal kan komma att utgöra viktigt bevismaterial och skall sparas i tio år. Från polisen finns det krav på att sprängjournal förs inom detalj- och planlagt område.
Rutin & fakta riskbedömning Innan berg- och sprängarbete inleds ska det göras en skriftlig riskbedömning enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Med riskbedömning avses en bedömning av risken för olycksfall eller ohälsa i en risksituation i
4|Sida syfte att avgöra om åtgärder behövs för att reducera risker. I det enklare fallet omfattar den en identifiering av riskkällor och en uppskattning av risker.
Rutin & fakta riskanalys Riskanalys är en mer ingående riskbedömning, en systematisk identifiering av riskkällor samt en uppskattning av vad dessa risker innebär för hälsa, miljö eller egendom. Olika risker som sammanhänger med riskkällor identifieras och karakteriseras, men även sannolikheten att risker utlöses och olika konsekvenser bedöms. En mer fördjupande beskrivning går bland annat att hitta i Arbetsmiljöverkets AFS 2010:1 Berg- och gruvarbete.
(Riskanalys) I komplicerade fall kan särskilda metoder behövas för riskanalys. Med riskanalys avses en mer ingående riskbedömning, en systematisk identifiering av riskkällor samt en uppskattning av vad dessa risker innebär för hälsa, miljö eller egendom. Riskanalys är ett metodiskt arbetssätt, där man i första hand använder väl beprövade metoder för riskanalys. Riskanalysen omfattar huvudsakligen följande steg: – Definition av objekt som ska analyseras. – Insamling och hantering av data. – Identifiering av riskkällor. – Riskuppskattning. Definition av objekt som ska analyseras är viktigt för en entydig bedömning av vad som ska analyseras. Analysobjektet kan avgränsas geografiskt, funktionellt, tekniskt eller organisatoriskt efter behov. Vid insamling och hantering av data för riskanalysen är det viktigt att ta med all information som i något väsentligt avseende bidrar till att identifiera riskkällorna. Identifiering av riskkällor innebär att sammanställa och karakterisera olika faktorer som kan utlösa risker eller bidra till att risker uppstår. Olika risker som sammanhänger med riskkällor identifieras och karakteriseras, men även sannolikheten att risker utlöses och olika konsekvenser som bedöms. Riskuppskattning innebär att riskfaktorerna uppskattas kvalitativt (skador, kategorier e.dyl.) eller kvantitativt (felsannolikheter, felfrekvenser, hälsoeffekter m.m.). Riskfaktorerna sammanställs sedan till ett mått på risken. Det är vanligt att risken uttrycks som produkten eller summan av riskfaktorer. Vid riskanalys bör man arbeta stegvis. Först används mer grova och övergripande metoder för att identifiera och ringa in problemområden. Därefter AFS 2010:117 används efter behov metoder med olika inriktningar och större detaljeringsgrad för närmare analys. Väl beprövade riskanalytiska metoder som kan tillämpas är grovanalyser som t.ex. Preliminär riskanalys (PAH), What If-analys eller mer detaljerade metoder som HazOp (Hazard and Operability Studies), Energianalys, Feleffektsanalys (FMEA/FMECA) och Felträdsanalys. En geologisk undersökning kan bestå av studier av geologiska kartor,
5|Sida bergmekaniska beräkningar, markobservationer, djupundersökningar samt sammanställning av erfarenheter från liknande bergarbeten. Undersökningarna kan ge information om mäktighet och egenskaper hos överliggande marklager, grundvattennivå, bergart, bergmassans svaghetszoner, vattenföring, förekomst av radioaktiva ämnen m.m. Djupundersökning utförs normalt genom diamantborrning, d.v.s. undersökningsborrning eller genom seismiska metoder. Undersökning kan också innebära driftsundersökningar genom att man kontinuerligt noterar förändringar i bergsammansättning och eventuella rörelser i berget samt förekomst av svaghetszoner.)
Rutin & fakta ”Dola” Odetonerat sprängmedel kallas för dola, dvs. sprängmedel som av olika orsaker inte har detonerat och kan finnas kvar i borrhålet eller i det lossprängda berget. Anledningen till dolor kan vara många. Exempelvis kan sprängämnet skadats av fukt, sprängkapseln kan ha skiljts från sprängämnet under laddarbetet osv. Upptäcks en dola är det viktigt att man är försiktig och kontaktar ansvarig personal.
Hantering av odetonerade laddningar eller dola
INLEDNING De potentiella konsekvenserna av en misständning eller detonerad dola är så stora att alla rimliga åtgärder bör vidtas av ansvariga chefer på arbetsplatser där förekomsten av sprängämne kan finnas. Tyngdpunkten bör ligga på förebyggande åtgärder snarare än efterverkande utan att för den skull räkna bort värdet i den samlade erfarenheten efter olyckor. Att hantera en dola kan mycket väl vara den farligaste aktiviteten som platschefen och bergarbetaren kan uträtta under sina sprängarbeten. I händelse av en misständning är det troligt att odetonerade laddningar och sprängkapslar blir kvar i ytskikt eller skut. Dessa laddningar (dola) kan detoneras om, de borras i om, de träffas av en grävmaskinsskopa, av ett hjul eller band eller om partiet oavsiktligt matas genom en stenkross. Odetonerade laddningar kan även antändas av misstag och vid olyckliga omständigheter föras utanför sprängområdet med t ex - vägfordon på väg till tipp-plats. I vissa av dessa fall kan det finnas risk för både chaufför och allmänhet. Vid en doladetonation kan grus, sten och stenblock komma flygande i icke planerade riktningar. Odetonerade laddningar kan behöva (plockas bort) för hand. Alla involverade i dessa operationer måste inse att det är en risk med fara för livet om man inte agerar rätt och planerar väl och följer de rutiner som skapats. Stor omsorg och uppmärksamhet på detaljer som krävs för att säkerställa att detta sker på ett säkert sätt.
REDOVISNING (Riskhantering) Redovisning efter sprängning genom ordentlig kontroll att alla laddningar har avfyrats och att det inte finns någon indikation på en odetonerad laddning eller dola. Sprängämnen kan upptäckas vid platsen för sprängningen, i skut eller någon annanstans på anläggningen.
6|Sida Varje upptäckt av odetonerade sprängämnen eller detonerad stubin (cord) måste rapporteras eftersom de utgör en tydlig risk för oplanerad explosion. Tecken på odetonerade sprängämnen kan orsaka skadliga illaluktande ångor, oväntade markrörelser, dålig fragmentering, ovanliga sprängljud och/eller vibrationer, flygande stenar eller synliga odetonerade sprängämnen.
EFTERSPRÄNGNINGSINSPEKTION Eftersprängningsinspektion är en riskfylld uppgift som under alla omständigheter måste utföras i enighet med arbetsplatsens rutiner och regler. Risker föreligger inte bara i odetonerade laddningar utan även från miljön som skapats EFTER från sprängningen. Det finns risk att odetonerade laddningar inte upptäcks trots inspektion. Det är därför viktigt att bara personal med (adekvat) rätt utbildning regelbundet kontrollerar miljön och skuten på sprängplatsen under allt pågående och efterarbete. All personal men särskilt de som verkar med grävmaskiner, lastare och krossar är medvetna om riskerna och måste instrueras att rapportera avvikelser. Omfattningen och arten av dolor skall bestämmas så snart som möjligt efter det att odetonerad laddning har upptäckts. En säkerhetszon ska etableras och säkras till dess att lätt åtkomliga laddningar har samlats in och tagits bort. Annat ska markeras och behålla markeringen tills området är säkrat. Man får inte ge ”allt klart” signal efter odetonerad laddning eller feltändning förrän en ny säkerhetszon har etablerats och säkrats. Undantag från zonregeln får bara ges av ansvarig person som platschef, sprängingenjör eller sprängare. Den omedelbara prioriteten är personal på arbetsplatsen verkligen förstår säkerhetsrutinerna och att de efterföljs i händelse av en blind detonation. Endast personal som arbetar med odetonerat sprängämne bör vistas inom säkerhetszonen.
HANTERING AV ODETONERADE LADDNINGAR All hantering av sprängämne och odetonerade laddningar ska utföras av utbildad personal med adekvat kompetens inom området. Odetonerade laddningar som återfunnits ska placeras i behållare för lagring eller slutförvaring. Sprängkapslar bör separeras från sprängämnen och primers. Sprängämnen ska placeras i plastpåsar som förvaras i tydligt märkta lådor. Processen att söka efter odetonerat sprängämne i stenmassor kan innebära användning av lastningsutrustning. Notera att det är fullt möjligt att utnyttja speciella skyddsanordningar (säkerhetsglas, plexiglas och galler) för att skydda operatörerna under denna process. Så få människor som möjligt ska exponeras under denna process. Före schaktningen påbörjas ska exakta instruktioner ges till maskinoperatör om hur man arbetar.
7|Sida Detta förfarande bör hjälpa till att minimera risken från att skopa eller fallande stenar detonerar icke avverkade laddningar. Detta arbete får bara utföras under direkt övervakning. Från den plats där dolor kan komma och med information om explosionskonstruktionen kan det vara möjligt att fastställa mängder och typ av laddningar inblandade. Sökning efter odetonerade laddningar bör fortsätta tills alla sprängämnen som använts har redovisats. Tänk på att odetonerad laddning kan döljas under den maskin som använts eller används vid sprängplatsen. En mer allvarlig situation uppstår när explosivt material kan finnas kvar vid lastning för utgående transporter eller bearbetning. Man måste även anta att risken finns att någon hämtar sten som ska flyttas från en plats till annan på anläggningen. Det kan även ha tagits bort från sprängplatsen. En bedömning måste göras på de faror och risker som kan finnas för att förhindra oavsiktligt detonerande. Rutiner måste skapas för sökning och kontroll på varje plats där odetonerat sprängämnen finns. All personal måste instrueras att rapportera upptäckten av eventuellt explosivt material till sprängare, förman eller chef så snart som möjligt.
UTREDNING VI D OPLANERAD DETONATION Efter en detonerad dola är det viktigt att "erfarenheterna" protokollförs för att förhindra upprepning av händelsen. Rapporteringen är en viktig del av detta förfarande och rapporter måste bevaras. Detta är särskilt viktigt om man misstänker att alla utplacerade laddningar ännu inte återfunnits.