Jenna och Vendla Testar öl

Så här i slutet av vårterminen kan det vara svårt att hitta inspiration till att skriva en riktigt fiffig och träffsäker kioskvältare – men som tur består Soc&kompostens redaktion av två handlingskraftiga kvinnor som gladeligen tog saken i egna händer!

Pohjala

Uus Maailm

Session IPA Jenna: 2,5

Den var lite som nåt mjukt och skönt man vill krypa ner i, men samtidigt slog en besk smak som fick tungan att hoppa till lite. Det var en smakupplevelse. Om nån skulle ge en åt mig sku jag inte säga nej, men i butikshyllan skulle den inte locka för inköp. Ett halvt poäng får ändå ölen på grund av den fina hajbilden som ståtligt gapade på burken.

Vendla: 2

Jag har kämpat med IPA:n i många herrans år, av någon anledning har jag aldrig fastnat och är enbart lagern trogen. Den här har ändå potential och skulle säkert vara en favorit för den inbitna IPA-fantasten. Mig tar den dessvärre inte med storm.

Medeltal: 2

OBS! I medeltalsuträkningen har vi endast förlitat oss på ett digitalt program

Que Pana del ismo

Jenna: 2

Det var som en budget-Corona, eller smakade åtminstone som en. Lite tråkig och lite nedvattnad, skulle jag säga. Jag har dock en kärlek för corona vilket gör mig lite extra kritisk till den här produkten. Den försöker vara nåt den inte är, vilket gör mig lite ledsen. Men den fungerar och smakar absolut inte illa, vilket alltid är ett plus.

Vendla: 3,5

Helt basic lager. Smaken tar mig tillbaka till Klacken i Lillby 2016. Når inte upp till en fyra eftersom det enligt mig är helt onödigt att försöka pimpa en Karhu med en halv citronklyfta och hoppas på att folket ska se produkten som ny och obeprövad, då den i själva verket är precis lika tam och tråkig som det vi finländare är vana vid. Den är inte är äcklig, den saknar bara lite karaktär.

OBS! Den är glutenfri!

Medeltal: 2.75

Lost Hope - The silence of the hops

Jenna: 3

Aah vilka sommarminnen drycken skapade. Fastän den var helt ny för mig kändes det som något bekant och hemtrevligt. En liten kick av eftersmak hade den, men sånt tycker jag är lite kul ändå. Den fick mig att bli glad. Inte mycket sägande, ganska basic, men basic är bra och funkar av en orsak.

Medeltal: 2.5

Vendla: 2

Inte äcklig den heller, men undertecknad är starkt emot att många bryggerier väljer att jäsa sina tidigare välsmakande drycker tills de ligger på gränsen mellan lager och IPA. Fegt enligt mig, kom med något nytt. Öppet brev till alla bryggerier; det här konceptet räcker inte till för att slå lagerfantasterna med häpnad!

Mökkitie Lager

Vendla: 3,5

En riktig “enkvällslager”. God – men man får lov att behärska sig. Högst en Mökkitie per kväll. Den har den typiska lageraromen men det finns något rökigt i smaken. Sommarens recept under pussilkaljakvällarna: valfritt antal billiga lagerenheter (förslagsvis A. Le Coq), en söt dryck och en Mökkitie för hettan och passionen den tillför.

Medeltal: 3

Jenna: 2

Namnet väckte min uppmärksamhet allra först, det går ju fan inte en sommar utan att höra Arttu Wiskaris Mökkitie. Och nu ska dom fan tränga det in i en öl också… Inte okej. Men om vi går till de mer essentiella , det vill säga smaken, var jag lite överraskad när drycken rörde min tunga. Fastän burken var mörk och dyster hade jag inte förväntat mig en rökig öl vars smak blir kvarliggande i munnen. Den var helt okej, men inte riktigt i min smak.

Vendlas hyllning till ölen

Sedan folkdansresan till Witzenhausen 2013 har jag sett mig själv som en slags självlärd ölkännare. Jag betraktar själva öldrickandet mer som en livsstil än som en hobby och anser att vi borde införa en riksomfattande flaggdag för att hedra bärsen.

Mitt annars så tvivelaktiga omdöme till trots vill jag att ni litar på mig när det kommer till det här fältet. Mitt bästa råd – satsa på de billiga sorterna. Låt dig inte luras av svulstiga etiketter och löften om ekologiskt odlad humle som “ger en rustik smak”. Nej. De finaste pärlorna finns oftast mitt ibland oss, till ett rimligt pris dessutom.

Men ha ändå ett öppet sinne! Jag glömmer aldrig Mattsson Barely Winelagern med smak av sirap på Skärgårdsbaren hösten 2020.