Ålands Re(de)militarisering

Åland, även känt som fredens öar, är ett finländskt landskap som njuter av en mycket bred självstyrelse, som garanteras i finländsk lag.

I detta lagpaket ingår att bland annat att svenskan är det enda officiella språket, en egen riksdag (Ålands lagting) och att Åland är både militärt demilitariserat och neutralt. Demilitariseringen innebär att militär närvaro och befästning, båda med trupper som materiellt är förbjudet. Ålands neutralitet innebär att ögruppen måste hållas utanför alla konflikter och vid ett eventuellt krig får inte Åland ens tillfälligt användas för militära ändamål.

Detta stämmer dock inte helt, då Finland har som skyldighet att försvara Åland vid en konflikt, och kan då tillfälligt placera trupper som material på Åland. Som sist gällande Ålands militära ställning kan nämnas att från och med 1940 har Ryssland haft som “skyldighet” att övervaka att Åland faktiskt hålls demilitariserat via konsulatet stationerat i Mariehamn.

Länge ansåg politikerna Ålandsfrågan (i texten specifikt och enbart militärt) vara någonting man inte talar om. Efter Finlands inträde i Nato blomstrade dock diskussionen upp. Främst med nya invalda före detta militära officerare.

Dessa anser att Åland inte längre kan förbli i ett militärt vakuum. Botemedel – total militarisering med trupper och vapen i stora mängder och stäng Rysslands konsulat i Mariehamn.

Att det är före detta militära officerare och nu färska politiker som tar upp ärendet är inte överraskande. De är ju de som har haft som uppgift att se över Ålands försvar i gemenskap av det heltäckande försvaret. Man kan och ska inte heller beskylla alla som vill militarisera Åland för militarism.

Dessa har däremot en poäng. Åland är enbart geografiskt sett en mycket strategisk punk i Östersjön. Förlorar man Åland kommer det betyda bekymmer för länderna kring Östersjön och särskilt Finland. En lösning skulle vara att införa militärtjänst för alla på Åland.

Därefter har de som främsta uppgift att försvara Åland. Ingen annan känner Åland på samma sätt än de som faktiskt bor där. Idén är inte att leka krig, utan att visa att om du kommer med bössor till Åland svarar vi med kanoner.

Samtidigt kunde även Rysslands konsulat stängas permanent. Tiden då politikerna i baktankarna, både högt och tyst, tänkte på vad månne Ryssland tänker om man gör si eller så är permanent förbi. Detta hände då Finland anslöt sig till Nato. Konsulatet är tvärtom en nationell säkerhetsrisk.

Uppgiften är att övervaka att Finland inte militariserade Åland. Ryssland har själv förbundit sig till punkten om demilitarisering men inte neutralitet. Ryssland har alltså behållit sin möjlighet att använda Åland för tillfälliga militära ändamål vid en konflikt.

Ålandsfrågan är en komplex fråga, utan enkla svar. Däremot är tiden för att anse att all militär närvaro skulle vara strängt förbjudet på fredens öar över. Ett enkelt förslag som kunde bakas in för att garantera att svenskans ställning inte hotas är att stationera enbart svenskspråkiga på Åland, antagligen från Nylands brigad eller de åländska värnpliktiga. Ett annat förslag skulle vara att ta in även svenskar.

Såviså måste någonting göras för att garantera att man inte vid ett krig måste kapplöpa om herraväldet av Åland. Det återstår att se hur Ålandsfrågan tar sin start, fortlöper och eventuellt får en lösning.

Politikerna är ännu delade kring om det överhuvudtaget är aktuellt med en ny militär diskussion. Behövs det verkligen nu?

Särskilt då Finland helt nyss blev Nato:s 31:a medlem.