2010_1

SjĂśmannen nummer 1 februari - mars 2010

Regeringens agerande hotar 200 jobb pĂĽ MMT Sidorna 4-7

I vänsterkant Regeringen har påbörjat en utredning om att eventuellt införa ett Svenskt Internationellt Skeppsregister (SIS).

Bakom utredningen ligger den centerpartistiska infrastrukturministern Åsa Torstensson.

Mycket kan sägas om redarnas våta drömmar om ett SIS men kanske ännu mer om att det just är ett Centerpartistiskt statsråd som lägger fram utredningen.

Dagens Center har placerat sig till höger om moderaterna och försöker vara bäst i den borgerliga klassen när det gäller att angripa fackförenings- och arbetarrörelsen. Avskaffa LAS och försämra arbetsrätten är Maud Olofssons budskap de dagar då hon inte är igång med att sänka den svenska basindustrin.

Gamla Centerideal om att bromsa utbyggnaden av kärnkraften är glömda sedan länge av Maud och hennes gäng.

Den politiska förebilden för Maud och kretsen kring henne tycks vara nyliberalen Margareth Thatcher, istället för gamla jordnära centerledare som Gunnar Hedlund och Torbjörn Fälldin.

Tiden när Centern betraktades som ett folkrörelseparti känns idag avlägsen.

Med en fackföreningsfientlig ordförande som ultramoderaten Maud är det kanske inte så konstigt att Åsa Torstensson föreslår ett SIS-register. För dagens Centerparti är det förstås ointressant om tusentals svenska sjömän blir arbetslösa och den svenska arbetsrätten och kollektivavtalen sätts ur spel.

Fast så var det förstås det här med den nyliberala och unga Centerpartistiska riksdagsmannen Fredrik Federley. Han har i sin politiska gärning gång på gång markerat sitt hat mot fackliga organisationer som han till och med beskyllt för att vara korrupta.

Däremot var det uppenbarligen för Federley helt OK att mutas och bli bjuden på en lyxresa till Kanarieöarna av några företag.

Eller blev han egentligen inte mutad eftersom Fredrik Federley påstod att det inte var han utan hans alter ego, dragdottningen Ursula, som hade låtit sig bjudas på resan.

I dagens ”moderna” Centerparti tycks allt vara möjligt.

Sjömannen nummer 1 februari-mars 2010

Gotlandsbåten m/s Visby gjorde nyligen ett sällsynt besök i Göteborg. Hon kom till Sveriges sjöfartshuvudstad för en översyn på en av Cityvarvets dockor. Sjömannen passade på att gå ombord och pejla stämningen under gotlandsbåtens besök.

Med på besöket var den vänsterpartistiska lokalpolitikern och båtologen Mats Pilhem. Läs mer på sidorna 8-9.

Ur innehållet i övrigt “Ett SIS.register löser inte sjöfartens problem”

sid 10-11

Vad innebär et internationellt register?

sid 14

Mats brinner för politik och Kommandobryggan

sid 16-17

Bra att veta som medlem och försäkringsinformation

sid 18-20

Nicanor fackansluten i 45 år!

sid 23

Rädsla till sjöss och i land novell av Tomas Abrahamsson

sid 24-27

Information in English about piracy at sea

page 31

Plus Hamnronden, Mellis, krönikor av Malin Persson och Anders Wällhed, bokrecensioner med mera

Sjömannen utges av SEKO sjöfolk och utkommer med sex nummer per år Postadress: Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Årgång 80, 2010 Telefon: 031 - 42 94 20 När växeln är stängd: 031 - 42 95 43

Lennart Johnsson E-mail: sjomannen@seko.se 2 Sjömannen 1/2010

Chefredaktör Lennart Johnsson Ansvarig utgivare: Kenny Reinhold E-mail: lennart.johnsson@seko.se Prenumerationsavgift: 130 kr/helår Postgiro 4 32 96 -3

Tryck: Litorapid Media AB 2010 Omslagsbild: Snöröjning på Franklin Foto: Lennart Johnsson

Regeringens angrepp på sjöfolket slår alla rekord Sjöfolket är upprörda, redarna är upprörda och förvirringen är total. Att redarna är upprörda kan så vara, men för sjöfolkets del så undrar jag om det finns något brett och organiserat hat mot sjöfolket ifrån regering och departement?

Vi är ytterst upprörda över att de satt igång sitt trams med att utreda sjöfarten och ett eventuellt inrättande av ett SIS. Redarna är upprörda över att utredningen som nyss tillsatts skall pågå till den 27 oktober 2010, alltså efter valet, på tok för långt fram i framtiden och med ett osäkert riksdagsval däremellan.

I samband med lanseringen av denna utredning kommenterade statsrådet Åsa Torstensson sin regerings tilltänkta framtida sjöfartspolitik med tillhörande effekter av ett införande av ett Svenskt Internationellt Skeppsregister, ett SIS. Vi har skäl att misstänka att Torstensson blivit vilseledd i diskussionerna och förmodligen inte fått relevanta fakta presenterade för sig. Troligen har hon idag inte fullständigt klart för sig konsekvenserna av ett SIS, eller så begriper vare sig hon eller kollegorna i regering och i berörda departement vad konsekvenserna skulle bli.

Inte nog med att regeringen sparkat igång en segdragen utredning om SIS, Svenskt Internationellt Skeppsregister.

Den har även återkommit med det bedrövliga förslaget om försämringar av sjöfolkets sjuklöneförmåner. Min fromma förhoppning var att det förslaget lagts undan på ett sådant ställe där man inte hittar det, eller att det hamnat i papperskorgen.

Regeringen fortsätter sin skygglappspolitik och tutar och kör på så det ryker.

Den struntar uppenbarligen i att en mängd remissinstanser förkastar förslaget och ignorerar högaktningsfullt i att den stora arbetsgivarorganisationen inom sjöavtalsområdet, SARF, även de förkastar förslaget.

Den föreslagna förändringen/försämringen blir officiell ganska snart. Enligt uppgift är det samma förslag som tidigare som skall läggas fram som en proposition till riksdagen. Målet är att beslut skall tas under våren och dessa försämringar skall börja gälla redan 1 juli 2010.

I arbetet med förslaget nämner departementet att försämringsförslagen tidsmässigt kan stämma illa med ILO:s stadgar om hur medlemsländer får agera inför en ratificering av en ILO-konvention.

Målsättningen med den Sjöarbetskon-

Ledarsidan Kenny Reinhold ventionen som FN-organet ILO antog 2006 är att Sverige och övriga EU-länder ska ratificera konventionen inom kort.

Denna konvention reglerar bland annat sjöfolkets sjukförmåner. I grova drag innebär den att sjöfolk i internationella sammanhang skall ha sjuklön upp till 16 veckor, d v s 112 dagar mot sjömanslagens bestämmelser idag på 60 dagar i fjärrfart och 30 dagar i närfart. Detta plus resten upp till som mest 150 dagar har vi reglerat i våra kollektivavtal med arbetsgivarna.

Detta vill det blå allianslaget nu passa på att förändra innan vi ratificerar konventionen. ILO är i sina stadgar tydligt med att man inte tillåter medlemsländer att försämra i sin lagstiftning under förberedandet för en ratifikation.

Vi kommer självfallet att påtala detta förfaringssätt och stämma Sveriges regering till ILO för brott mot ILO-stadgan om sjuklöneförsämringen genomförs.

Om nu den kalla blå sidan vinner riksdagsvalet i september kan vi utan tvekan vara säkra på att arbetarna och framför allt sjöfolket kommer att drabbas mycket hårt.

Det kalla blå laget lär vid en valseger fullfölja sin politik med kraft under de kommande fyra åren. Det innebär försämringar av LAS och MBL. Kollektivavtalen kommer att attackeras och förmodligen kommer det att beslutas om ytterligare försämringar i arbetsrätten och då framför allt i strejkrätten.

Säkert tycker några av er att jag överdriver och målar fan på väggen, men det är bara att titta på vad som händer i verkligheten och vad som hänt historiskt sett.

Om ni tar er tid och analyserar alla beslut som är tagna under exempelvis

1900-talet, så framgår det tydligt hur de olika partierna röstade under förra århundradet.

I nästan samliga fall där det föreslogs förbättringar för arbetare i riksdagen, allt från utökandet av semesterveckor till arbetsrättslig lagändring till det bättre, har de samlade borgliga partierna konstant röstat emot förslagen.

Som tur är har de borgerliga varit i opposition under nästan alla dessa år och därmed inte fått något gehör för sitt negativa ställningstagande mot arbetare.

Reinfeldts regering talar om skattesänkningar och jobbskatteavdrag i ena stunden för att i nästa stund genomföra dyra försämringar för Svensson i form av exempelvis tokhöjningar på a-kasseavgiften och försämringar av det allmänna sjukförsäkringssystemet.

Trots att många påstår att det inte är nån större skillnad på rött eller blått, är det enligt min mening oceaner mellan dessa två politiska sidor..

Med bestämdhet vågar jag påstå att en röst på det kalla blå allianslaget i kommande riksdagsval för sjömannen innebär en röst för att bli arbetslös. Du skulle om du röstar blått med stor sannolikhet på sikt bidra till en utplåning av svenskt sjöfolk.

En god vän i Norge, Björn Haave, undrade varför jag inte skrev mer om IMO i mina ledare, så här Björn, nu kommer det.

International Maritime Organization, IMO, har utropat 2010 som ”The Year Of The Seafarer”.

IMO hoppas skapa förståelse för vilket enormt tryck sjömän arbetar under och att de trots detta löser sina uppgifter med en äkta tillgivenhet för sitt arbete, var något av det som IMO:s Generalsekreterare Efthimios E. Mitropoulos sa vid ceremonin som invigde sjöfolkets år.

Mitropoulos, som själv varit sjöman, sa att man valt temat för att sjöfartsnäringen ska få möjlighet att visa sjömännen sin uppskattning för deras unika bidrag till samhället samt som ett erkännande för deras betydelsefulla delaktighet i världshandeln.

För övrigt tycker jag det är ett otroligt fint initiativ av IMO att uppmärksamma sjömannen under hela 2010.

Jag hoppas att intressenter för branschen sluter upp och gör något stort också i Sverige för att hylla sjömannen. Frågan är bara vad regeringen planerar för att hylla sjöfolket? Blir det genom att ge oss alla sparken?

Sjömannen 1/2010 3

“Regeringens agerande hotar 200 jobb!”

Ola Oskarsson, vd i Marin Mätteknik AB.

— Får vi inte längre sjöfartsstöd är risken stor att vi antingen tvingas flagga ut eller måste sälja företaget. Tvåhundra svenska jobb hotas vilket känns bittert eftersom jag alltid sett svensk flagg som en kvalitetsgaranti . Ola Oskarsson, vd i Marin Mätteknik AB (MMT) är besviken och upprörd över hur hans företag behandlas av regeringen och svenska myndigheter.

Text o bild: Lennart Johnsson I flera år har MMT, som arbetar med mätningar av havsbotten, tvingats att kämpa rättsligt för att få sjöfartsstöd som är viktigt för verksamheten. Företaget har på bara några år expanderat kraftigt och har idag omkring 200 anställda, varav ungefär 150 sjömän.

— Vi har genom domstolsprocesser kämpat oss till sjöfartsstöd på samma villkor som annan sjöfart, berättar Ola Oskarsson när vi en iskall förmiddag träffas ombord på MMTs Triad som ligger i Klippan nära företagets huvudkontor.

4 Sjömannen 1/2010

— I slutet av december 2008 slog Kammarrätten i Göteborg fast att vi hade rätt till sjöfartsstöd och att det inte stred mot EG-rätten.

Efter Kammarrättens dom ändrade regeringen än en gång förordningstexten om sjöfartsstöd så att MMT inte skulle få något sjöfartsstöd.

— Näringsdepartementet och olika tjänstemän där har aktivt drivit frågan mot oss i olika domstolar. De anser uppenbarligen att vår typ av sjöfart inte är önskvärd under svensk flagg vilket är obegripligt, framhåller Ola Oskarsson.

Han berättar att MMT idag därför har tvingats inleda en process om att sälja, alternativt flagga ut företagets fartyg och kanske hela verksamheten till ett annat EU-land med andra skatteregler för sjömän.

I december 2009 skrev Ola Oskarsson ett brev till näringsminister Åsa Torstensson (C) och krävde att få ett besked om ministerns uppfattning. Oskarsson förkla-

rade att han var beredd att med kort varsel ställa upp på ett möte för att diskutera frågan.

Hittills har Åsa Torstensson inte kommit med någon som helst reaktion på Ola Oskarssons brev.

— Skulle vi frakta skrot eller olja skulle det inte vara några problem att få sjöfartsstöd men tydligen vill regeringen inte ha högteknologisk sjöfart som vår i Sverige.

Det var 1976 som Ola Oskarsson grundade MMT. — Jag hade en bakgrund som dykare och var intresserad av havsmiljön och av mätningar av havsbotten. Min grundtanke när MMT startades var att Sverige behövde mäta sitt territorium till havs. Jag trodde det arbetet skulle vara avklarat på tio år men hittills är det bara åtta-tio procent som är avklarade.

Första egna fartyget som var Triad köpte MMT 1996. Några år senare eller 2003 köpte företaget Franklin. Antalet anställ-

da ökade då kraftigt i och med att Franklin fick en besättning på 25 man. MMTs övriga fartyg är IceBeam, SeaBeam och Ping.

— Vi var osäkra på denna satsning men det har gått över förväntan och vi har haft fullt upp att göra, berättar Ola Oskarsson.

— Idag arbetar alltså 200 personer hos oss vilket innebär en mycket snabb tillväxt, troligen den snabbaste i hela svenska sjöfartsnäringen för närvarande.

Hur kommer det sig att ni har varit så pass framgångsrika?

— I mycket tror jag det beror på att vi har ett gott rykte i branschen, att vi gör ett bra jobb och har en kunnig och lojal personal, svarar Ola Oskarsson.

— Även under den pågående krisen har vi haft bra med jobb. Vi arbetar i en nisch som kommer att fortsätta växa. Det är viktigt att mäta havet.

Stöd drogs plötsligt in Fram till 2005 hade MMT sjöfartsstöd för Triad men då drogs stödet plötsligt in.

— Motiveringen vi fick var att vi inte hade någon last. Men vi sysslar med tjänsteexport och gör ofta mätningar på internationellt vatten och går minst halva tiden på svenska hamnar och borde definitivt vara berättigade till stöd.

I och med att stödet drogs in anlitade Ola Oskarsson jurister och vann striden 2007. Turerna fortsatte i och med att förordningen skrevs om för att MMT skulle undantas från stöd. Efter domen i Kammarrätten i Göteborg fick MMT åter sjöfartsstöd i januari 2009.

— I och med att vi trodde att frågan om sjöfartsstödet definitivt var löst kunde vi rekrytera mer personal och också justera lönerna uppåt. Vi kände att vi äntligen visste vilka spelregler det var som gällde och att vi äntligen fått lite trygghet inför framtiden.

Många av de anställda i MMT är sjömätare som ofta är akademiskt utbildade.

— Vi har öppnat nya karriärvägar till sjöss för naturvetare och tekniker vilket vi är stolta över.

När Ola Oskarsson trodde att allt äntligen var lugnt kom chockbeskedet att förordningen åter skrivits om i juli 2009 för att MMT skulle undantas från sjöfartsstöd.

— Jag uppfattar att förändringen i förordningen var direkt riktad mot oss och ser inget som helst skäl till ändringen. Det kändes som om vi skjutit oss själva i foten i och med att vi kort tid tidigare kraftigt hade justerat upp lönenivån för våra anställda. I och med det nya beskedet kan vi inte längre konkurrera på lika villkor

med våra tyska, holländska, danska, norska och brittiska konkurrenter. De flesta av våra konkurrenter har flaggat ut sina fartyg.

— Länge har jag varit positiv och trodde att politikerna skulle ändra sig, fortsätter Ola Oskarsson.

— Men det verkar som om märkligt nog Åsa Torstensson inte ens vill tala med mig eller lyssna på mig. Nu börjar det dessvärre kännas som om det är kört för oss utan sjöfartsstöd och vår ekonomi går nedåt.

— Det känns bittert om vi måste flagga ut eftersom jag inget hellre vill än att bygga upp ett svenskt företag med svenska anställda, framhåller Ola Oskarsson.

Han är övertygad om att svensk sjöfart måste nischa sig för att överleva och att framtiden för sjöfarten ligger i det högteknologiska, kunskapsintensiva segmentet.

Jag vill inget hellre än att sälja svensk sjöfart, svensk högteknologi men för att kunna göra detta krävs kontinuitet och långsiktiga spelregler. Vi vill ha sjömän som kommer tillbaka. Alla i besättningen är både värdefulla och yrkeskunniga. De team vi har byggt upp slås sönder om vi tvingas ta ombord utländska besättningar i sex månader.

Ola Oskarsson betonar att det för MMT är viktigt att satsa på en bra arbetsmiljö ombord och på ett högt säkerhets-

tänkande eftersom det leder till nöjda kunder.

— Våra kunder har ofta framhållit att de ser positivt på våra korta beslutsvägar.

MMT hade planerat att köpa ett nytt fartyg under 2010 men vågar i dagsläget inte genomföra det köpet. Ett nytt fartyget hade gjort att företaget hade kunnat nyanställa ett 80-tal personer.

Ett av de större jobb som MMT har haft på senare tid har varit att göra alla kartor för Nordstream, det företag som lägger ut den stora gasledningen i Östersjön.

— Vi gör bland annat också miljöundersökningar för Storbritannien och har jobbat i baltstaterna.

Händer inget dramatiskt inom kort befarar alltså Ola Oskarsson att han tvingas flagga ut sina fartyg alternativt lägga ned verksamheten.

— Det känns just nu bittert eftersom vi slitit så hårt för att få rätt och också fått rätt i domstolarna. Att då regeringen och näringsdepartementet gång på gång slår tillbaka mot oss är bedrövligt.

— För mig har det alltid varit självklart att vara verksam i Sverige, inte minst med tanke på vårt fina trygghetssystem som vi ska vara rädda om. Jag är glad över vad MMT har åstadkommit och är en person som alltid vill titta framåt, se möjligheterna.. Men just nu känns det mycket tungt, avslutar Ola Oskarsson.

Sjömannen 1/2010 5

Franklins besättning oroliga inför framtiden — Det är obegripligt att regeringen och vissa departementstjänstemän inte verkar vilja att vår verksamhet ska vara kvar i Sverige. Richard Olsson, skeppare på MMTs Franklin är, liksom de övriga anställda ombord oroliga för framtiden när Sjömannen besöker båten som ligger inne för översyn på Cityvarvet i Göteborg.

Text o bild: Lennart Johnsson — När MMT vinner rättsligt i instans efter instans ändrar myndigheterna spelreglerna för att vi ska undantas från att få sjöfartsstöd. Det känns underligt med tanke på att vi är ett framgångsrikt svenskt företag som växer kraftigt, säger Richard Olsson.

Själv kom Richard till Franklin från Tor Line 2006.

— Tidigare har jag bland annat seglat i Wallenius. Min sjömanskarriär började jag som obefaren jungman 1982. Vårt arbete på Franklin med sjömätning är något helt annorlunda och spännande jämfört med att du på en traditionell båt seglar mellan A och Ö.

Under den senaste tiden har Franklins besättning till stor del sysslat med mätningar i Östersjön inför arbetet med den kommande gasledningen i Nordstreamprojektet.

I driften på Franklin arbetar tio personer. Härtill kommer ett varierande antal sjömätare vilket gör att besättningen ibland är på 25-26 personer.

— Med andra ord är det rätt personalintensivt med tanke på att det är en så pass liten båt, berättar Richard Olsson.

— Jobbet är verkligen kul och omväxlande. Vi är på olika platser och har nya jobb hela tiden så det är mycket båtkörning. Franklin, som byggdes i Australien 1988, är smidig att köra och går fint i sjön.

Besättningen har varierande bakgrund.

Det är både mer traditionellt sjöfolk och sjömätare som kan vara tekniker eller har annan akademisk bakgrund som marinbiologer.

— Att folk har så olika bakgrund är positivt och gemenskapen ombord är därför utmärkt, anser Richard Olsson som brukar vara ombord i fyra eller sex veckor för att därefter vara hemma i Mölndal lika länge.

Idag känner vi alla en oro inför framtiden om vi inte längre ska kunna konkurrera med våra konkurrenter på lika villkor med andra aktörer i branschen. Det känns nästan som om den nya lagtexten som innebär att vi inte längre får sjöfartsstöd är ett direkt angrepp mot oss.

6 Sjömannen 1/2010

Vårt mål är att bli så bra som möjligt och en viktig del i detta är att det är svenskt sjöfolk ombord.

En av sjömätarna ombord är Robin Bergenklev. Robin berättar att han tidigare sysslat mycket med dykning som dykinstruktör i bland annat Thailand i fem år.

— Till MMT kom jag för 1,5 år sedan och trivs bra med jobbet. Stämningen ombord är enastående fin. Mina arbetsuppgifter är bland annat att samla in data från mätningar.

Vad tror du om framtiden?

— Vi måste vara optimister och köra på men jag inser att sjöfartsstöd är nödvändigt för att vi ska kunna konkurrera om jobben.

Jag tror på MMTs koncept att det är viktigt att ha svensk flagg och svensk personal för

att det innebär en kvalitetsstämpel. Vi brukar förresten ha lite last när vi går även om det är lätta laster. Vårt arbete är högteknologiskt och utrustningen vi använder mycket avancerad, säger Robin och visar ett foto från havsbotten tagit på 3000 meters djup utanför Skottland.

— Att göra miljöanalyser av havsbotten är otroligt intressant och fascinerande.

Robin föddes i Uddevalla men bor idag i Smögen. Hans grundschema är två veckor ombord och två veckor hemma.

— Men schemaläggningen är rätt flexibel. Ibland är vi längre tider ombord. Själv har jag aldrig ångrat att jag började här och jag trivs också bra i Smögen där närheten till havet finns. Jag klarar sjön bra trots att det är en liten båt.

— Jag kan bara inte tro på att politikerna vill sänka oss utan att de kommer att ändra sig. Alla tjänar på att behålla ett företag som vårt i Sverige.

Också Erik Ungman arbetar som sjömätare, eller senior surveyer som hans titel är, på Franklin.

— Jag har varit här i två år och är i grund och botten flygtekniker. När jag fick möjligheten att börja på MMT tvekade jag inte. Jag gjorde lumpen i flottan och ville tillbaka till sjön. Inte en sekund har jag ångrat att jag mönstrade på Franklin.

Idag bor Erik i Göteborg men kommer från början från bandylandskapet Hälsingland.

— Ett arbetsschema kan se ut så att jag är ombord två veckor, är två veckor hemma och sedan är två veckor på verkstaden iland. När jag är hemma tar jag det lugnt och är med familjen.

— För mig är det obegripligt om sjöfartsstödet dras in, framhåller Erik.

— Jag fattar ingenting. Regeringen borde inse att den och Sverige kommer att förlora på om vi flaggas ut.

— De ändrade spelreglerna som gör att vi inte får sjöfartsstöd är en ren diskriminerig av vår verksamhet, säger matros Törner Hansson som röjer snö på Franklins däck.

Sjömätare Robin Bergenklev arbetade tidigare i många år som dykinstruktör i Thailand.

För 22-årige motormannen Charlie Fjällgård är Franklin den fjärde båten.

— Tyvärr visar våra politiker än en gång att de inte bryr sig om den svenska sjöfartsnäringen och struntar i det svenska sjöfolket. Att man vill sänka oss känns märkligt när det här faktiskt finns en redare som vill ha svenskt sjöfolk ombord samtidigt som företaget expanderar och har bra med jobb.

Törner har seglat i 30 år varav de fyra sista på MMT. — Jag trivs bra med jobbet på Franklin, med den annorlunda typ av sjöfart vi sysslar med. Arbetsuppgifterna är stimulerande och gänget ombord toppen. Det är verkligen annorlunda mot annan traditionell sjöfart. Samtidigt får jag erkänna att jag var orolig när jag började här men den oron gick snart över. Hela tiden händer det nya saker. Jag och de två andra matroserna jobbar normalt sex veckor ombord och är hemma i sex veckor.

För motorman Charlie Fjällgård är Franklin den fjärde båten.

— Min totala sjötid är fyra år. Jag gick på Lindholmens sjömansskola i Göteborg.

Här trivs jag enastående bra så det känns tråkigt om MMT tvingas flagga ut. Det är svårt att begripa om regeringen vill sänka ett rederi som bevisligen vill köra svenskt och dessutom har nyanställt mycket folk under de senaste åren, blir Charlies slutord innan Sjömannen lämnar Franklin.

Sjömannen 1/2010 7

Visby tillfällig gäst i Göteborg

Någon gång per år dyker en gotlandsbåt upp i Göteborg. De gör det när det handlar om översyn på Cityvarvet.

Senast var det m/s Visby som under en period låg i en av Cityvarvets dockor.

Text: Lennart Johnsson — Välkommen på Visby, här är det rörigt värre, säger en leende Åse Nilsson i intendenturen, när jag efter viss möda lyckas klättra ombord. Med mig är den vänsterpartistiske politikern och båtologen Mats Pilhem.

— Vi gör en planerad översyn, en vanlig service som det är lämpligt att göra under lågsäsong, berättar Visbys skeppare Björn Carlsson.

— Fast i år har vi med all snö och kyla haft vädret mot oss. En hel del jobb gör vi på egen hand.

—Under de här dagarna lägger vi bland annat en ny durk i byssan, säger Åse Nilsson.

— Vid lågsäsong är det normalt 42-45 stycken i besättningen medan vi är 60-70 personer på sommaren. Positivt är att vi år efter år kan visa på rekord i antalet passagerare. Förra året reste 1,6 miljoner med oss trots finanskrisen. I december hade vi drygt 73 000 passagare. Åse började i gotlandstrafiken 1984.

— Först var jag sommarfågel och blev 1987 fastanställd. Under åren har jag följt med när vi några gånger har bytt rederi.

Sedan flera år bor jag på Gotland och Visby vilket gör att det är smidigt med av- och påmönstringar. Men jag växte upp i Astrid 8 Sjömannen 1/2010

Lindgrenland i Lönneberga. Att jag började segla är inte så konstigt då jag kommer från en sjömanssläkt.

— Jag trivs verkligen med gänget ombord och med mitt jobb. Annars hade jag inte blivit kvar så länge. Sedan vi fick de nya båtarna har vi roterande arbetsuppgifter. Ibland kanske jag står i kiosken och är ibland i städet. Det är kul och omväxlande men kan också vara stressande stundtals.

— Vi är många som varit länge i rederiet och därför är det nyttigt när sommarpersonalen kommer ombord. De kan ge oss nya idéer och infallsvinklar på jobbet. Åse Nilsson är ombord en vecka och hemma en vecka.

För en tid sedan provade hon på utesjöfarten.

— Jag tog tjänstledigt i sju veckor för att jobba som kock på Hoburgen. Under den resan gick vi till Angola och Kamerun, Det var en nyttig upplevelse. Saker vi tar för så givna här hemma finns inte i de länderna. Resan var ett annorlunda äventyr.

När man ser hur situationen är i så fattiga länder lär man sig uppskatta Sverige mer.

Kikare och kamera har Lars-Erik Karlsson, som arbetar i ombordservice, alltid med sig under sina veckor ombord.

— Mitt båtintresse är stort och lediga stunder studerar jag gärna sjöfarten runt omkring oss, säger Lars-Erik.

— Kommandobryggan är en hemsida jag gärna besöker, fortsätter han innan han inleder en intensiv diskussion med Kom-

mandobryggans skapare Mats Pilhem Gotlänningen Lars-Erik började i gotlandsbåtarna 1973.

— Därefter har jag varit trafiken trogen i alla år. Jag är ingift i en sjöfartssläkt och föddes på sydöstra Gotland där det var mycket fiskebåtar. Mitt båtologintresse kom tidigt och därefter har det rullat på.

Hemma har jag ett stort arkiv med gamla båtar.

— På Visby är det ett underbart gäng, framhåller Ingela Persson.

Hon bor på landet utanför Visby.

— Jag har trivts från första dagen. Min första påmönstring i trafiken var 1991. Du kan inte ha det bättre om du är gotlänning än att jobba på båtarna. Inte en ögonblick har jag ångrat att jag började segla även om det från början var en slump.

Hur har utvecklingen varit under dina år ombord?

— Hela tiden har antalet besättningsmedlemmar minskat. Utan tvekan har det blivit mer att göra, jobbet är tuffare. Nedskärningarna sliter på folk. Frågan är var det slutar med slimmade besättningar. Det går knappast att köra en båt helt utan personal, funderar Ingela Persson.

— Hej, Sjömannen dyker tydligen alltid upp på dom båtar jag är i. Det är motorman Jonas Perssons hälsningsord i maskin, Efter en kort stunds funderande kommer jag ihåg att vi senast träffades i en Walleniusbåt.

— Det stämmer, säger Jonas.

— I tio år var jag i Wallenius. Att jag

började i gotlandstrafiken beror på familjeskäl. Hemma i Mönsterås har jag en liten dotter som är två år och då är det bättre att jobba vecka-vecka.

— Men visst längtar jag stundtals tillbaka till storsjöfarten. Här på en färja är jobbet inte lika omväxlande.

I juni blir det 20 år sedan Jonas gjorde sin första påmönstring.

— Min första båt var Lovisa Gorthon i juni 1990. Aldrig har jag ångrat att jag valde sjömansbanan.

Entusiastisk guide i maskin är den 18årige motoreleven Johan Andersson.

— Jag går sjöfartslinjen i i Visby och skolan har avtal med Destination Gotland om att vi får göra en praktikperiod med en av deras båtar. Februari ut blir jag kvar på Visby.

Hur tycker du att skolan fungerar?

Ingela Persson och Åse Nilsson. (Foto: Jonas Forslind)

Båsen Inge Rudberg (Foto: Lennart Johnsson)

— Den är bra på alla sätt. När jag är klar räknar jag med att segla några år för att sedan gå sjöingenjörsutbildningen i Kalmar.

Visbys bås Inge Rudbergs sjömansbana inleddes i utebåtar 1974 och 1991 började han på en gotlandsbåt.

— Jag är född och uppvuxen i Slite och bor fortfarande där. Sjömanslivet ligger i blodet. Farsan seglade också. Tror aldrig ett jobb i land skulle fungera för mig så jag lär bli kvar till pensionen.

Inge Rudberg hann med både Broströms. Saléns och Wallenius.

— Fast idag saknar jag inte utefarten som inte längre är vad den var en gång.

Jobbet på Visby passar mig perfekt, jag tar bussen fram och tillbaka vid av- och påmönstring. Hemma har jag ett hus och

där finns det alltid förstås något att göra.

— Tuffast i den här trafiken är det på sommaren när vi gör extraturer. Då är det fullt upp hela tiden med lastning och lossning.

Inge är dessutom numera skyddsombud ombord.

— Det är viktigt med ett bra skyddsarbete och jag har blivit mer och mer intresserad och har gått flera kurser, berättar Inge Rudberg — Generellt sätt är arbetsmiljön här rätt bra. På 1970-talet däremot var det inte samma medvetenhet kring vikten av en bra arbetsmiljö.

— Då jobbade man bara på och tänkte inte på att använda skyddsutrustning.

Samtidigt var vi på den tiden stora besättningar.

— I en broströmmare på 15 000 ton var vi 35 man medan vi idag på Visby är sjuåtta man på däck, slutar Inge Rudberg.

Motorman Jonas Persson Sjömannen 1/2010 9

“Ett SIS-register löser inte sjöfartens problem” — Jag är förvånad över att regeringen under ett valår lägger ett utredningsuppdrag där planer på att införa ett svenskt internationellt register, ett SIS, ingår, säger Janne Rudén, ordförande i SEKO i den här intervjun med Sjömannen.

— Det är verkligen som regeringen vill tigga om problem.

Text: Lennart Johnsson Janne Rudén framhåller att den utredning om sjöfarten som pågår ska vara klar i oktober och införandet av ett internationellt register därefter lär ta minst ytterligare ett halvår.

— Men de problem som sjöfarten har finns i dagsläget. Därför borde regeringen snarast släppa registerfrågan och börja föra en dialog med SEKO, söka finna andra vägar för sjöfarten att gå.

Enligt Rudén kan svensk tonnageskatt vara en ingrediens i den kommande sjöfartspolitiken även om enbart denna skatt inte hjälper mot tappade frakter och låga fraktpriser inom vissa segment.

— Frågan är när vändningen kommer.

I dagsläget håller alla i sjöfartsnäringen på att köra ihjäl varandra. Man kan fråga sig om det på sikt överhuvudtaget kommer att finnas kvar någon europeisk handelsflotta. Frågan om hur sjöfartens framtid ska hanteras måste lyftas globalt.

Trots att Redareföreningen misslyckades att få infört sitt registerförslag för 20 år sedan har man alltså nu på nytt dammat av de tankegångarna. Det är ett desperat agerande, anser Janne Rudén.

— Et svenskt internationellt skeppsregister skulle bara bli ytterligare en ingrediens i ”race to the bottom.”

— Ett sådant register går direkt på tvärs gentemot regeringens egen officiella syn på kollektivavtal. Arbetsmarknadsminister Littorin påstår ju at han gillar kollektivavtal och att det är viktigt att de finns medan syftet med ett SIS är att ta bort kollektivavtalen.

— Regeringen gick till val på en samlad politik men har inte har en samlad politik i mer än i ett avseende, och det är att sparka på de som redan ligger, framhåller Janne Rudén.

Regeringens agerande efter exempelvis Lavaldomen visar väl knappast på en kollektivavtalsvänlig inställning?

— Nej jag har heller aldrig trott att Littorin är den stora vårdaren av kollektivavtal, utan att det har handlat om en läpparnas bekännelse.

— Officiellt har regeringen inte basu10 Sjömannen 1/2010

Janne Rudén (Foto: Lennart Johnsson)

nerat ut att man ska ta livet av fackföreningsrörelsen.

— Istället försöker man gradvis mala ner de fackliga organisationerna och det går också ganska snabbt genom exempelvis de genomförda försämringarna av Akassan. Ett sätt för regeringen att lyckas med denna politik är genom att få ner den fackliga organisationsgraden vilket innebär att fackföreningsrörelsen tappar legitimitet inom olika avtalsområden.

Riskerar bli mindre spelare — Fortsätter organisationsgraden att gå ner blir vi en mindre spelare både på arbetsmarknaden men också på tyckarmarknaden, i den viktiga opinionsbildningen, säger Janne Rudén.

— Det är ingen som tar någon som helst notis om en facklig organisation om vi bara har en organisationsgrad på 20 procent. Om vi däremot fortsätter att ha en hög organisationsgrad måste man lyssna på oss, inse att de fackliga organisationerna är en maktfaktor.

— Företagarorganisationen Svenskt Näringsliv för idag en rå propaganda mot de fackliga organisationerna. Facken påstås ha för mycket att säga till om, fortsätter Janne Rudén.

Maud Olofsson har väl i regeringen närmast gjort sig till en talesman för Svenskt Näringsliv?

— Ja, hon var redan innan förra valet utsedd till Svenskt Näringslivs älskling.

Även om hon kanske inte levererat så mycket till organisationen i form av förändrad arbetsrätt har hon levererat en mängd dumma uttalanden som har gått emot svensk industri och framför allt svensk fordonsindustri. Det är därför inte konstigt om folk tvekar att köpa en svensk bil.

Regeringens politik har väl främst gynnat de med fasta jobb medan man slagit mot de som har det sämst i samhället?

— Det stämmer, svarar Janne Rudén.

— Har du ett fast jobb har du blivit gynnad genom jobbskatteavdraget. Å andra sidan har du med en del av de pengarna fått betala en högre A-kasseavgift.

Men den dagen du inte kan utföra ett arbete, vara på ditt jobb, kanske blir sjuk eller blir av med ditt jobb smäller det till. I och med att arbetslösheten ökar är det många människor som har drabbats av regeringens politik.

— Även om regeringen är skicklig på att marknadsföra sin politik för den i mycket en tydlig klasspolitik som ensidigt slår mot de som har det tuffast i samhället.

Varför syns i denna situation inte LO mer i debatten, organiserar demonstrationer och liknande?

— Regeringens politik inför valet har vittrat sönder, framför allt på socialförsäkringsområdet, anser Rudén.

— Regeringen har här kommit med ett antal ogenomtänkta förslag som slår fullständigt galet. Deras råa politik går inte att paketera i någonting när den ska genomföras utan då märks tydligt att det är den

gamla reaktionära högerpolitiken som idag genomförs.

— Varför syns då inte LO mer, funderar Janne Rudén.

— En orsak är monopolsituationen inom mediabranschen. Dagens regering förfasar sig gärna över olika monopol, vill till exempel bryta ner apoteksmonopolet och järnvägsmonopolet. Men ett monopol som den inte angripit och där det verkligen råder en monopolsituation är mediavärlden. De familjer som äger medierna bestämmer vad som ska skrivas, och det är en anledning till varför LO inte syns mer.

Enligt Janne Rudén är det därför idag viktigt att finna andra vägar för att nå ut med det fackliga budskapet.

— Vi måste använda de sociala medier som finns på internet som Facebook och Youtube. SEKO och de andra LO-förbundet kommer inom kort på Facebook att starta en kampanj för att belysa hur kallt det har blivit i Sverige under den här regeringens mandatperiod. Vi tror att detta kommer att få ett enormt genomslag. Varken familjerna Hjörne eller Bonniers kan stoppa det fria ordet på Facebook.

Hur viktigt är det med en rödgrön regering efter valet i höst?

— Det är oerhört viktigt vare sig du har ett jobb eller inte. Valet handlar om slaget om välfärden, om jobben. Vi måste utforma en industripolitik i Sverige men dagens regering saknar tyvärr helt en industripolitisk strategi.

— Andra områden där regeringen saknar en strategi är för energipolitiken, miljöpolitiken och i transportpolitiken. Företag vill ha spelreglerna klart för sig men Reinfeldts regering har varit usel med att ange några spelregler.

En viktig fråga i den kommande valrörelsen är också den sociala biten, synen på socialförsäkringarna, säger Janne Rudén.

— Här finns ett antal saker som måste förbättras. Vi måste ha ett trygghetssystem som innebär att om du blir sjuk eller arbetslös ska du klara dig på den ersättning du får. Även om du inte riktigt får lika mycket pengar som om du jobbar ska du ändå ha en hygglig ersättningsnivå.

— En annan viktig fråga inför valet handlar förstås om att skapa sysselsättning.

I dagens lågkonjunktur kunde fler jobb skapas genom fler infrastrukturprojekt.

Kommer SEKO att aktivt jobba i valrörelsen?

— Absolut. En otroligt viktig fråga i det här valet är makten på arbetsmarknaden, att de anställda har ett inflytande, har en delad makt med arbetsgivaren. Men dagens inriktning hos borgerligheten är att arbetsgivaren ska ha den totala makten.

Janne Rudén berättar att SEKOs kongress var mycket tydlig när det gäller valet och valrörelsen och vikten av samordning med socialdemokraterna.

— SEKO kommer att utbilda välfärdsombud, och förbundet kommer att synas och informera på olika sätt.

— Men denna gång handlar det inte bara om att kasta ut en borgerlig regering utan också om att se till att den bruna farsoten, i form av Sverigedemokraterna, blir så små som möjligt. Det gänget har egentligen inte något med demokrati att göra utan spelar bara på missnöje. Har oppositionen ett tydligt och klart program över vad den vill göra tror jag det går att förhindra att Sverigedemokraterna får något inflytande.

Vad skulle fyra år till med högeralliansen innebära för Sverige?

— Fyra år till med en borgerlig regering skulle riskera att skicka Sverige ganska långt bak i välståndsligan. Jag tror inte Sveriges befolkning är intresserade av detta ens om de har jobb och har fått jobbskatteavdrag.

Hur är läget i SEKO efter kongressen förra hösten?

— Kongressen innehöll många positiva delar och visade upp en stor enighet. Vi har fått förnyade och förbättrade stadgar, vi har fått förutsättningar för att skapa en ekonomi i balans och vi har ett tydligt program ”Den svenska modellen 2.0”. Programmet är konkret utan att vara långt vilket innebär att det är lätt att jobba med.

Kärnverksamhet i focus — Vi har även tagit viktiga steg för att effektivisera organisationen och koncentrera oss på kärnverksamheten. I denna ligger bland annat vår förhandlingsverksamhet, organisering, opinionsbildning, näringspolitik och arbetsmiljöverksamhet.

— Alla ombudsmän, även de ute i landet, är inbegripna i den förändrade organi-

sationen som styrs från förbundskontoret.

Det gör att vi kan växla om snabbare och fördela resurser på ett helt annat sätt än vad vi kunde göra tidigare, berättar Rudén.

— Idag består vår demokratiska organisation av tio avdelningar. Nio avdelningar är geografiska och vi har en branschavdelning, sjöfolksavdelningen.

Hur går diskussionerna mellan förbunden i den så kallade 6F-konstellationen?

Det samarbetet fördjupas hela tiden.

Ett exempel på detta är det samarbete vi idag har inför den kommande avtalsrörelsen, säger Janne Rudén.

— De sex förbunden i 6F är mer transparenta mot varandra när det gäller yrkanden, budgivning och annat. Genom fler avstämningar mellan förbunden kan vi få ett mer enat uppträdande gentemot arbetsgivarna bland annat i form av gemensamma yrkanden.

— Ett annat område där samarbetet fungerar väl är i opinionsbildningen. De sex förbunden har gemensamt varit ute och tyckt till i olika frågor och har fått ett bra genomslag. Samarbetet mellan förbunden i 6F har alltså gått bra och kan eventuellt i framtiden formaliseras ännu mer.

Hur orkar du behålla din fackliga geist under alla år som facklig förtroendeman?

— För tillfället är det med tanke på det politiska läget inte så svårt att känna sig motiverad, betonar Janne Rudén.

— Eftersom vi heller aldrig har kommit fram till det fulländade kollektivavtalet har det dessutom alltid funnits något att kämpa för.

Du måste ha en optimistisk läggning?

— Ja, min inställning är att berg är till för att flyttas på. Jag började med att sitta i en avdelningsstyrelse från 1976 och min första centrala avtalsrörelse var 1980 då det var en storkonflikt på statens område, minns Janne Rudén.

— Därefter har det bara rullat på för min del och förhoppningsvis kommer det att fortsätta göra det ett bra tag till.

Sjömannen 1/2010 11

12 Sjรถmannen 1/2010

Mellis flitig utställare i vår Konstnären och Sjömannenmedarbetaren Lars Mellis Melander har fullt upp med utställningar för närvarande. För en tid sedan öppnades två samlingsutställningar med Mellis som medverkande konstnär i Trollhättan och i Bengtsfors i Dalsland.

I slutet av mars öppnar dessutom en utställning på Uddevalla Museum som är ett samarbete mellan Lars Melander och journalisten Ulf G Eriksson.

— Utställningen i Uddevalla heter U-

Bahn och är en satir i bild och text över tillståndet i staden där jag och Ulf bor. I och med att ingen av oss från början kommer från Uddevalla kan vi nog se på staden med litet annorlunda ögon än inbitna uddevallabor. Till U-bahn producerar jag en hel del nya teckningar.

— Det är med andra ord mycket på gång just nu vilket är uppmuntrande, säger Lars Melander.

— Efter de två utställningarna i Troll-

SEKO sjöfolk och 6F ger stöd till Haiti SEKO sjöfolks internationella solidaritetsfond har gett ett bidrag på 10 000 kronor till Läkare utan gränser för deras arbete på Haiti efter den kraftiga jordbävningen i landet i mitten av januari.

— Det är självklart att vi från sjöfolket ställer upp och visar vår solidaritet när sådana här omfattande katastrofer inträffar, säger Kenny Reinhold, ordförande i SEKO sjöfolk. Även SEKO har genom konstellationen 6F, fackförbund i samverkan, gett ett bidrag till de drabbade i Haiti. 6F, som

utöver SEKO består av Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och Transport,. har bidragit med 100 000 kronor till hjälparbetet i Haiti. Det bidraget kanaliseras genom Svenska FN-förbundet.

Jordbävningen i Haiti utvecklades snabbt till en av de största katastroferna i modern tid.

Upp emot 200 000 människor befaras ha omkommit och mångdubbelt fler skadades. Förödelsen i jordbävningens spår är enorm. Haiti var redan innan katastrofen ett av jordens fattigaste länder.

hättan och Bengtsfors deltar jag dessutom om en tid i en samlingsutställning i Skövde.

Den utställning som Mellis medverkade på i Trollhättans Konsthall kallades Känn Trycket och presenterade medlemmar i Vänersborgs konstgrafiska verkstad.

— Jag deltog med flera stycken sjöbilder. Under vernissagedagen dök det upp flera sjömän som ville diskutera och hade synpunkter på bilderna.

LJ

Ny GD på Sjöfartsverket Ann-Catrine Zetterdahl har av regeringen utsetts till ny generaldirektör för Sjöfartsverket.

Zetterdahl har sedan 2006 arbetat som direktör/Vice President för Customer Relations inom TeliaSonera.

Hon har haft ledande befattningar inom TeliaSonera sedan 2004 och börjar det nya jobbet som generaldirektör den 1 maj 2010. Förordnandet sträcker sig till och med den 30 april 2016.

Sjömannen 1/2010 13

Vad innebär ett internationellt register?

Mycket i den sjöfartspolitiska debatten handlar idag om frågan kring ett eventuellt införande av ett Svenskt Internationellt Skeppsregister (SIS). Påhejad av vissa redare har näringsminister Åsa Torstensson (C) öppnat för ett sådant register.

För att veta vad ett sådant register innebär är det viktigt att veta mer om bakgrunden till det hela.

Text: Lennart Johnsson Norge gick i bräschen genom att som första sjöfartsnation år 1987 införde ett Norskt Internationellt Skeppsregister (NIS). Avsikten med registret påstods vara att förbättra de norska rederiernas konkurrenskraft internationellt.

NIS innebar att norskägda fartyg som flaggas i registret kunde fortsätta använda den norska flaggen på fartygen. Samtidigt kunde utländskt sjöfolk anställas på så kallade lokala villkor, exempelvis filippinska sjömän på filippinska kollektivavtal.

Norska storsjörederier valde i stor utsträckning att flagga in båtarna i NIS. Tusentals norska sjömän tvingades över en natt att gå iland och ut i arbetslöshet.

Ytterligare ett resultat av NIS var att de starka norska sjöfacken försvagades.

Den norska modellen lockade ett antal länder att inrätta egna internationella skeppsregister, exempelvis kom Danmark med sitt DIS och Tyskland med sitt GIS. I Sverige såg Redareföreningen med stort intresse på de öppna registren och började i början på 1990-talet aktivt driva frågan. I maj 1991 presenterade föreningen ett förslag till svenskt internationellt register, ett SIS. I korthet innebar förslaget att alla fartyg i fjärrfart skulle omfattas, att de ombordanställda skulle vara befriade från inkomstskatt och att redarnas bidrag till socialförsäkringssystemet skulle reduceras med 25 procent.

Den kanske viktigaste punkten för Redareföreningen var att utländska medborgare skulle kunna anställas och att dessa inte skulle omfattas av det svenska socialförsäkringssystemet. Nya kollektivavtal skulle tecknas med fackliga organisationer i besättningarnas hemländer.

I praktiken var detta ett generalangrepp på den svenska arbetsrätten och den svenska modellen. Detta då det skulle bli nödvändigt att ändra LAS, lagen om anställningsskydd, för att kunna avskeda de svenska ombordanställlda som arbetade på svenska kollektivavtal,. Den grundlagsskyddade fackliga rätten att förhandla om och ingå kollektivavtal för 14 Sjömannen 1/2010

svenska fartyg skulle också försvinna.

Efter valet i september 2001 och den borgerliga valsegern uppvaktade Redareföreningen den nya kommunikationsministern Mats Odell (KD) Redarna hade med sig ett komplett lagförslag på 40 sidor som man hoppades att den moderatledda regeringen skulle driva igenom.

Statsminister Carl Bildt och moderaterna hade redan vid regeringsbildningen satt upp målet att införa ett svenskt internationellt fartygsregister som skulle börja gälla från första juli 1992.

Svenska Sjöfolksförbundets genomgång av förslaget visade att det bland annat bröt mot FN-organet ILOs konventioner nummer 86 och 98 angående förenings- och förhandlingsrätt.

Skriften Slaget om opinionen gavs gemensamt ut av LO och Sjöfolksförbundet under registerstriden i början av 1990-talet.

Skulle inte ta socialt ansvar Redarna skulle enligt förslaget inte ta något socialt ansvar för ”gästarbetarna” till sjöss. Det innebar att arbetstagare på svenska arbetsplatser via lag skulle diskrimineras på grund av sin nationalitet och sitt etniska ursprung, vilket strider mot ILO-konventionen 111. Alltså lagreglerad diskriminering av utländsk arbetskraft på vissa svenska arbetsplatser.

I januari 1992 blev en utredning från kommunikationsdepartementet offentlig.

Utredningen föreslog att redaren skulle få rätt att avskeda de anställda till sjöss som arbetade på svenska kollektivavtal och ersätta dem med utländskt sjöfolk på så kallade hemlandsvillkor. Den svenska arbetsrätten skulle sättas ur spel och regeringen effektuera redarnas beställning.

Reaktionerna på Redareföreningens och den borgerliga regeringens planer på att införa ett diskriminerande skeppsregister blev kraftiga. Varje vecka genomfördes fackliga protester i Göteborg.

Inför protesterna retirerade Mats Odell under våren och föreslog att sjöfacken och rederierna skulle försöka enas om förutsättningarna för sjöfarten.

LOs ledning förklarade att Sjöfolksförbundet hade fullt stöd i registerstriden och att förbundet kunde räkna med stöd i händelse av konflikt. Socialdemokraterna förklarade att de skulle riva upp förslag om inskränkningar i förhandlingsrätten den dag S återtog regeringsmakten.

I början av juni fanns ett förslag till lagrådsremiss från Mats Odell där inskränkningar i arbetsrätten och diskriminering av utländskt sjöfolk var borttaget. Vad som återstod av det tidigare SIS-förslaget var skattebefrielse och nedsatta socialavgifter för redarna. Men samma dag som beslut

ska tas kommer beskedet att frågan är bordlagd. Det visade sig att moderaterna fortfarande vill driva igenom inskränkningar i förhandlingsrätten och möjligheten att anställa billigt utländskt sjöfolk.

I augusti kommer så ett nytt förslag i frågan från regeringen. Åter föreslår Mats Odell inskränkningar i sjöfolkets förhandlingsrätt, svenska sjöfack ska förbjudas ta strid före avtal som gäller utlänningar.

Frågan dör i och med krisuppgörelsen hösten 1992 efter spekulationerna mot den svenska kronan. Det första krispaketet innehåller en överenskommelse om att några ingrepp i förhandlingsrätten inte får komma i fråga.

Fram till 2009 har det varit rätt tyst i frågan om ett svenskt internationellt fartygsregister. Men på senare tid har vissa krafter i Redareföreningen aktivt har börjat driva frågan. På det internationella planet har ILO gång på fällt Danmark för sitt DIS-register som bryter mot ett antal ILO-konventioner. Värt att poängtera är att Sverige har skrivit under de ILO-konventioner som Danmark brutit mot.

De invändningarsom gjordes mot ett Internationellt Svenskt Skeppsregister 1991-92 är lika relevanta idag. Ett register bryter mot den svenska modellen på förhandlingsrätten, är föreningskränkande genom att de svenska sjöfacken skulle nekas till att teckna kollektivavtal och diskriminerande mot utländskt sjöfolk.

Genom denna typ av register skulle delar av den svenska arbetsrätten sättas ur spel.

Därför är det lika viktigt idag, som för 20 år sedan, att sjöfolket och hela den svenska fackföreningsrörelsen protesterar och agerar mot alla planer på att införa ett svenskt SIS. -

Dags att uppmärksamma sjöfolkets år

SEKO sjöfolk är en avdelning inom SEKO (Facket för Service och Kommunikation). Avdelningen har för närvarande ca. 7 500 medlemmar som arbetar i manskapsbefattningar i den svenska handelsflottan.

söker

Ombudsman Då vi är i behov av avlastning på vårt avdelningskontor söker SEKO sjöfolk en ombudsman med placering i Göteborg till en visstidsanställning på 12 månader, vilken kan leda till en tillsvidareanställning.

Sökanden skall ha erfarenhet av fackligt arbete samt förhandlingsvana. Vi ser helst att den sökande har sjöerfarenhet, vilket är meriterande.

Goda kunskaper i svenska och engelska i tal och skrift är nödvändiga. Även god datorvana samt goda erfarenheter av Microsoft Office.

B-körkort erfordras.

Vi förutsätter att sökande delar arbetarrörelsens värderingar.

För att få en jämnare könsfördelning på arbetsplatsen ser vi gärna kvinnliga sökande.

Tillträde enligt överenskommelse.

Ansökan tillsammans med meritförteckning och referenser skickas till: Kenny Reinhold, SEKO sjöfolk, Fjärde Långgatan 48, 8 vån., 413 27 Göteborg Alternativt sjofolk@seko.se Din ansökan vill vi ha senast den 15 mars 2010.

För ytterligare information om tjänsten kontakta Kenny Reinhold, avdelningsordförande SEKO sjöfolk, eller facklig representant Peter Skoglund, ombudsman på tel vxl 031-42 94 20.

Sämre vid sjukdom Regeringen har kommit med en lagrådsremiss om ändrade regler för ersättning vid sjukdom och ökad flexibilitet för anställning av sjömän.

Förslaget innebär att sjömän på fartyg i inre fart inte längre ska omfattas av rätten till lön vid sjukdom eller skada enligt sjömanslagen. För sjömän i när- och fjärrfart föreslås att rätten till lön behålls så länge sjömannen är ombord.

Förslaget till förändring innebär att sjömän i inre fart, och i praktiken även för sjömän i när och fjärrfart kommer att få sin ersättning från försäkringskassan till väsentligt lägre ersättning än vad nuvarande regler medför.

De tre facken SEKO, Sveriges Fartygsbefälsförening och Sjöbefälsförbundet är starkt kritiska till förslaget.

— Vi anser att förslaget strider mot Sveriges åtagande när det gäller ett antal ILO-konventioner som Sverige har ratificerat, säger SEKO sjöfolks ordförande Kenny Reinhold.

— Därför kommer vi att på olika sätt försöka se till att lagrådsremissen aldrig blir verklighet.

FNs sjöfartsorgan IMO, som har sitt högkvarter i London, har utropat år 2010 till sjöfolkets år.

Temat har valts för att uppmärksamma den unika insats som världens 1,5 miljoner sjömän bidrar med genom sitt arbete.

Inte minst mot bakgrund av de risker som sjöfolket kan möta i form av piratangrepp, kvarhållna fartyg och att besättningar ibland överges av sina rederier.

IMOs generalsekreterare Efthimios Mitropoulus framhåller att med tanke på riskerna till sjöss som sjöfolk kan råka ut för är det inte minst nödvändigt att lyfta fram betydelsen av att fartygen bemannas av välutbildade besättningar.

I Sverige kommer sjöfolkets år bland annat att uppmärksammas på den årliga IMO-dagen som i år genomförs i slutet av september. På många platser runt om i världen brukar dagen uppmärksammas av sjöfartsländer.

Sjömannen återkommer med ytterligare information kring vad som kommer att hända denna dag.

SEKO sjöfolk är en avdelning inom SEKO (Facket för Service och Kommunikation). Avdelningen har för närvarande ca. 7 500 medlemmar som arbetar i manskapsbefattningar i den svenska handelsflottan.

söker

Assistent Vi är i behov av att förstärka vår medlemsservice med en assistent vars huvudsakliga uppgift är medlemsrekrytering men även att vara behjälplig med medlemsserviceärenden.

Därför söker SEKO sjöfolk en assistent med placering på avdelningskontoret i Göteborg med visstidsanställning t o m 2010-12-31.

Medlemsservice är avdelningens ansikte utåt dit medlemmarna vänder sig vid frågor som rör medlemskapet, a-kassan, medlemsförsäkringar m m. På medlemsservice jobbar idag 3-4 personer.

Sökanden skall ha erfarenhet av medlemsrekrytering. Det är meriterande om du har fackliga erfarenheter eller erfarenhet av arbete inom arbetarrörelsen.

Goda kunskaper i svenska i både skrift och tal är nödvändigt. Även god datorvana samt goda erfarenheter av Microsoft Office.

Vi förutsätter att sökande delar arbetarrörelsens värderingar.

För att få en jämnare könsfördelning på arbetsplatsen ser vi gärna manliga sökande.

Tillträde enligt överenskommelse.

Ansökan tillsammans med meritförteckning och referenser skickas till: Jonas Forslind, SEKO sjöfolk, Fjärde Långgatan 48, 8 vån. 413 27 Göteborg Alternativt sjofolk@seko.se Din ansökan vill vi ha senast den 15 mars 2010.

För ytterligare information om tjänsten kontakta Jonas Forslind, avdelningssekreterare SEKO sjöfolk, eller facklig representant Ulla-Carin Peterson, assistent på tel vxl 031-42 94 20.

Sjömannen 1/2010 15

Mats brinner för politik och Kommandobryggan — Regeringen Reinfeldts utredning om att eventuellt införa ett svenskt internationellt skeppsregister känns som en beställning från vissa redare. Ett sådant register går emot alla fackliga värderingar och den svenska modellen på arbetsmarknaden och är därför oacceptabelt för de rödgröna partierna.

Det säger vänsterpartisten Mats Pilhem från Göteborg.

Text o bild: Lennart Johnsson Mats Pilhem är en politiker som både känner varmt för sjöfarten och dessutom är mycket sjöfartskunnig. Utöver sitt politiska engagemang som lokalpolitiker i Göteborg ligger Pilhem bakom den i sjöfartskretsar populära hemsidan Kommandobryggan.

Förutom att vara ledande Vänsterpartist och fullmäktigeledamot i Göteborg sitter Mats Pilhem i Vänsterpartiets partistyrelse och ansvarar där för arbetsmarknadsfrågor och fackliga frågor tillsammans med riksdagsledamoten Josefin Brink.

— Men jag har inga planer på att bli politiker på heltid utan trivs med att vara fritidspolitiker, framhåller Mats Pilhem som sedan många år arbetar som maskinreparatör på SKF. — Jag tycker det är värdefullt att vi har kvar intresserade och aktiva fritidspolitiker i Sverige, människor som lever en vanlig vardag och inte enbart ägnar sig åt politik. Samtidigt tar det naturligtvis en hel del kraft, energi och tid att vara fritidspolitiker. För min del jobbar jag dessutom sedan 16 år fyrskift på SKF vilket innebär jobb helger, nätter, kvällar och tidiga morgnar.

— När jag växte upp på Hisingen nära hamnen och varven var Göteborg en levande sjöfartsstad, fortsätter Mats Pilhem.

— Hamnen när jag var barn var full av liv och rörelse och inte minst var det spännande att uppleva sjösättningarna på Götaverken. Under de åren grundlades mitt intresse för sjöfarten och hamnverksamheten.

— Men det blev aldrig av att jag gick till sjöss och varven var på väg att avvecklas. Istället hamnade jag alltså på SKF där jag började 1984. Innan dess hade jag under några år varit ombudsman i vänsterpartiets ungdomsförbund. Min uppväxt kring Rambergen väckte mitt politiska intresse. I kvarteren var det gott om varvsarbetare och Volvoarbetare. Är du fackligt aktiv på SKF? — Ja, det är jag, bland annat som leda16 Sjömannen 1/2010

Ett svenskt internationellt skeppsregister går emot alla fackliga värderingar och är därför oacceptabelt för de rödgröna partierna, säger den vänsterpartistiske poltikern Mats Pilhem från Göteborg.

mot i en av IF Metalls gruppstyrelser. På SKF finns idag en oro inför framtiden på grund av den djupa finanskrisen.

Hur ser du på den svenska sjöfartsnäringen?

— Sjöfarten är utan tvekan otroligt viktig för Sverige och Göteborg. Enligt min mening borde det finnas stora möjligheter att utveckla delar av vår sjöfart som kustsjöfarten och sjöfarten på våra inre vattenvägar. Vi har bra vattenleder som av miljöskäl borde utnyttjas betydligt mer.

— Vänersjöfarten skulle exempelvis rätt utnyttjad kunna få ned lastbilstrafiken i regionen, vilket är nödvändigt ur miljösynpunkt. Men satsningar krävs på att förbättra Trollhätte kanal och slussarna. Att däremot lägga ned Vänersjöfarten som var ett alternativt förslag i en utredning nyligen är vansinnigt!

— Viktigt är även att det blir en konkurrensneutralitet mellan transportgrenarna, anser Mats Pilhem.

— Idag betalar sjöfarten 95 procent av sina kostnader medan lastbilstrafiken där-

emot är kraftigt subventionerad på olika sätt.

— Jag anser att svensk sjöfart borde gå i bräschen och ta ett större miljöansvar. Sjöfarten har förutsättningar att bli det i särklass mest miljövänliga transportsättet men då måste redarna också inse att det är i deras intresse att satsa på miljöförbättringar.

Mats Pilhem framhåller att även utrikessjöfarten är av stor betydelse för Sverige.

— Här kan Göteborgs hamn spela en viktig roll. Den svenska sjöfarten har alltså stora möjligheter men det finns också många hot mot den.

Att den borgerliga regeringen åter har fört upp ett svenskt internationellt register på dagordningen upplever Pilhem som mycket olyckligt.

— Ett sådant register skulle, om det infördes, i alla avseenden vara något negativt. Jag är övertygad om att för borgarna skulle ett internationellt fartygsregister bli ett slags test på arbetsmarknaden. Lyckas

dom slå sönder kollektivavtalen inom den svenska sjöfarten lär nästa steg vara att försöka göra samma sak på arbetsmarknaden i land. För vissa redare är det troligen smakfullare att använda den blågula flaggen på fartygen även om det svenska sjöfolket slängs iland och de slipper besvärliga fackliga organisationer.

Mats Pilhem ser stora skillnader jämfört med hur många svenska redare resonerade på 1950- och 60-talen.

— På den tiden var det flera redare som framhöll hur viktigt det var att ha svenskt sjöfolk ombord ur kvalitetssynpunkt.

Varför tror du att en utredning om ett internationellt register dyker upp igen, 20 år efter förra gången?

— Kanske kan man se det som en återbetalning från regeringens sida till vissa redare som har stött en borgerlig regering.

De signaler som Reinfeldts regering gång på gång sänder visar en ytterst antifacklig grundsyn även om de ”Nya Moderaterna” idag gärna använder sig av omskrivningar.

Det är otroligt viktigt att slå tillbaka de antifackliga angreppen mot de svenska sjöfacken.

— För tillfället är det Centern som har tagit tätplatsen av regeringspartierna i den antifackliga kampanjen, säger Mats Pilhem.

— Därför är det knappast förvånande att det är den Centerpartistiske näringsministern Åsa Torstensson som ligger bakom registerutredningen.

Brukar sjöfartsfrågor diskuteras i Göteborgs Stadsfullmäktige?

— Nej, jag får erkänna att det är sällan sjöfartsfrågor diskuteras i fullmäktige.

Däremot har frågan om en eventuell privatisering av Göteborgs hamn diskuterats en tid. Vänsterpartiets uppfattning är att en privatisering är en dålig idé. Vi tror att hamnen blir effektivare om Göteborgs hamnbolag driver stuveriverksamheten inom sin egen organisation.

Hur viktigt är det att Sverige får en rödgrön regering efter valet i höst?

— Det är otroligt viktigt, inte minst för att behålla den svenska modellen på arbetsmarknaden. Hoten är många vilket inte minst Lavalutslaget i Arbetsdomstolen för en tid sedan visade. Vinner borgarna på nytt är risken stor att de kommer att lägga lagförslag som är ännu mer långtgående och värre än Lavaldomen.

— Själv hade jag hoppats på att LO hade mobiliserat ett större motstånd mot borgarnas angrepp på arbetsrätten. Reinfeldts regering började sina angrepp på fackföreningsrörelsen genom försämringarna av A-kassan, vilket var en tydlig signal på att deras mål var att försvaga fackför-

Mats Pilhems hemsida Kommandobryggan har varje dag mellan 150 och 200 besökare.

eningsrörelsen. Oavsett vad de säger utåt står den här regeringen för en klassisk högerpolitik Därför vore det en katastrof för svensk arbetar- och fackföreningsrörelse om vi fick fyra år till med Fredrik Reinfeldt som statsminister.

Om vi lämnar de politiska frågorna och går över till ditt båtologintresse, när föddes det?

— Jag var som sagt redan som pojke intresserad av sjöfarten och av hamnen i Göteborg.

Började samla på vykort — Det var en tid när sjöfartsnäringen var stolt över sin verksamhet och gärna delade ut vykort på sina båtar. Jag började samla på dessa vykort men en bit in i tonåren förpassades de ner i källaren. Drygt 10-15 år senare hittade jag mängder med klassiska vykort som rederierna hade gett ut. Det var ju en annan tid än idag. Sjöfolket skickade kort hem till Sverige från platser runt om i världen, säger Mats Pilhem.

— Sjöfolk är en spännande yrkeskår som ofta har ett helt annat förhållande till sina arbetsplatser än vad anställda i land har. Många sjömän har ett genuint intresse av sina gamla båtar och arbetsplatser.

Efterhand växte Mats Pilhems samling av vykort och hans förhoppning var att försöka få en komplett samling av fartyg registrerade i Sverige.

— Men den målsättningen var förstås

lite väl ambitiös. För ungefär 10 år sedan gick jag en ABF-kurs i webbdesign och började lägga upp vykortssamlingen på en hemsida tillsammans med rederihistorik.

Det var under en period när jag inte arbetade så mycket politiskt som hemsidan Kommandobryggan började utvecklas.

Hinner du med att uppdatera Kommandobryggan idag?

— Nej, mitt politiska engagemang gör att tiden just nu inte riktigt räcker till för det. Tyvärr har dygnet bara 24 timmar.

— Samtidigt är det roligt och spännande att hålla på med Kommandobryggan eftersom mycket sjöfolk hör av sig och vill diskutera olika saker. Hittills har jag lagt upp över 2000 fartyg på vykort och det totala antalet bilder på hemsidan är betydligt fler. Det finns exempelvis vykort på flera varianter av passagerarfartyg.

— För mig är det viktigt att känna glädje och engagemang när jag jobbar politiskt och känner jag inte längre detta kommer jag att lägga mer tid på Kommandobryggan, säger Mats Pilhem.

— Trots att sidan alltså borde uppdateras flitigare har den varje dygn närmare 200 besökare vilket är en rätt hygglig siffra, säger politikern och båtologen Mats Pilhem innan han ska iväg på nästa skift på SKF. Studera gärna de spännande vykorten och övrig information på Kommandobryggan genom att besöka hemsidan

www.kommandobryggan.se Sjömannen 1/2010 17

(Riv gärna ut och spar medlemsinformati

Bra att veta som medlem!

Ny medlem i SEKO sjöfolk Du som är ny som medlem i SEKO sjöfolk måste för att bli medlem i SEKOs arbetslöshetskassa, själv skriftligen göra ansökan om inträde.

Ansökningsblankett för inträde finns på sidan här intill.

HAR DU ANSÖKT OM MEDLEMSSKAP I AKASSAN ÄNNU? OM INTE GÖR DET NU! Betalar du rätt medlemsavgift?

Läs under rubriken ”Medlemsavgifter för år 2010”. Där framgår även hur du går till väga om du vill söka/är berättigad till ändrad medlemsavgift.

Arbetslös Du skall gå till Arbetsförmedlingen och anmäla dig som arbetssökande 1:a arbets lösa dagen, även om du har utlagt vederlag Detta för att du inte skall missta din sjukpenningsgrundande inkomst på Försäkringskassan.

Du som betalar din medlemsavgift med inbetalningskort Inbetalningskorten sänds ut i mitten av månaden.

Arbetslös del av vecka Du som arbetar del av vecka samt stämplar upp resterande dagar av veckan, får endast kompletteringsstämpla i 75 dagar.

Därefter ges ersättning enbart för hel arbetslös vecka.

Har du frågor omkring detta kontakta oss på medlemsservice.

Besöks- och telefontider på medlemsservice Måndag-torsdag klockan 09.00-11.00 samt 13.00-15.00, fredagar 13.00-15.00.

Besökstid 9-15. Det är lunchstängt 11.3012.15.

Nytt medlemsnummer till medlemsservice är 0770 45 79 50.

Från utlandet är numret: + 46 770 45 79 50

Boka alltid tid med ombudsmännen! Är det något medlemsärende du vill diskutera med en ombudsman, tänk på att boka tid med denne.

Detta gäller för samtliga ombudsmän på kontoren i Göteborg, Stockholm och Helsingborg.

Medlemsavgifter för år 2010 För aktiv medlem är avgiften till förbund och arbetslöshetskassa 556 kronor i månaden.

För pensionerad medlem är avgiften 112 kronor per månad.

Reducerad avgift per månad beviljas efter ansökan under följande förutsättningar.

Sänd in en kopia på beslutet från Försäkringskassan.

- Vid avtalspension. Sänd in beslut från pensionsutbetalaren.

Utlandsadress/tillfällig adressändring

En ansökan enligt ovan kan hämtas på www.sjofolk.se eller kontakta din klubb/medlemsservice.

Meddela medlemsservice om du flyttar till adress utanför Sverige eller om du vill ha din post från oss till annan adress än din folkbokföringsadress.

Betalning av medlemsavgift - Vid studier (ej rekryteringsbidrag).

Sänd in en kopia på beslutet Du fått från CSN eller intyg från skola där studietiden framgår.

- Vid föräldraledighet (i mer än 6 mån.)

- Vid arbetslöshet (i mer än 6 mån).

- Vid sjukdom (i mer än 6 mån) OBS! Glöm ej ev. AFA-försäkring.

- Sjukskrivning övergår till sjukersättning.

18 Sjömannen 1/2010

Genom avtal med redareföreningen dras Din medlemsavgift från lönen varje månad.

Om medlemsavgiften inte blivit dragen från lönen viss månad, sänds inbetalningskort hem automatiskt.

Meddela oss om förhållandet ändras

ex.vid avslutad anställning.

Information om kollektiv hemförsäkring Premien för din kollektiva hemförsäkring, som du får efter ett års sammanhängande medlemsskap, ingår i medlemsavgiften.

Om du inte bor på din folkbokföringsadress, och vill att försäkringen skall gälla för den bostad du bebor, skall du själv meddela Folksam detta.

ionen

Fyll i ansökan om medlemskap i A-kassan för Service och Kommunikation Genom avtal blir du automatiskt medlem i SEKO sjöfolk när du får anställning inom svensk sjöfart. Arbetsgivaren drar din fack- och a-kasseavgift på din lön.

För att även få medlemskap i A-kassan för Service och Kommunikation måste du skriftligen ansöka om detta. Detta regleras i Lagen om arbetslöshetskassor 34§: ”Rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa har var och en som vid ansökningstillfället förvärvsarbetar och uppfyller villkoren i kassans stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde. Även den som vid ansökningstillfället inte arbetar har rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa, om han eller hon uppfyller villkoren när han eller hon senast arbetade. Rätt att bli medlem har dock inte den som är medlem i en annan arbetslöshetskassa, eller har fyllt 64 år.

När medlemskap i arbetslöshetskassan beviljas anses inträdet i kassan ha skett första dagen i den kalendemånad när ansökan gjordes.

Som föreskrift till 34 § regleras: ”Inträdesansökan skall vara skriftlig och ställas till kassan. Uppgifterna i ansökan skall kunna styrkas med erforderliga intyg.”

OBS! Viktigt!

Du ska omgående sända in denna ansökan till a-kassan.

SEKO Sjöfolk Fjärde Långgatan 48 vån 8 413 27 GÖTEBORG.

Ansökan om medlemskap i A-kassan för Service och Kommunikation PERSONUPPGIFTER Personnummer:

För- och efternamn:

c/o:

Adress:

Postnummer:

Postort:

E-postadress:

Telefonnummer hem:

Mobilnummer:

Arbetsgivare:

ÖVERGÅNGSUPPGIFTER Övergång från annat förbund eller a-kassa

Nej

Ja, övergångsbeviset insändes snarast.

SÖKANDENS UNDERSKRIFT För- och efternamn

Ort och datum

KASSANS NOTERINGAR Avdelning

Utsänd

Kassaföreståndarens underskrift

Inträde

Sjömannen 1/2010 19

Viktig information om ditt försäkringsskydd Medlemsförsäkringar: I Ditt medlemskap i SEKO sjöfolk ingår följande försäkringar hos FOLKSAM: Behöver Du hjälp eller har olika frågor om försäkringarna så tar Du kontakt med Din fackliga företrädare. Finns ingen klubb på arbetsplatsen kontaktar Du den ombudsman som har hand om det rederi/företag som Du arbetar på eller Medlemsservice.

Vill Du veta mer om de olika försäkringarna gå in på: www.folksam.se/sekosjofolk

Kollektiv hemförsäkring - GF 14 800 för bosatta i Norden Efter 12 månaders sammanhängande medlemskap alternativt efter övergång till oss från annat LO-förbund där Du hade kollektiv hemförsäkring.

Medlemsolycksfall Fritid – GF 10 500 och GF 11 800 Gäller olycksfallsskada under fritiden.

Läs mer på Folksam hemsida.

GF 11 800 – upphör vid 65-år.

GF 10 500 – gäller i medlemskapet.

Barngrupplivförsäkring – GF 10 500 – 18 år Begravningshjälp för avlidet barn som varit stadigvarande bosatt i Norden på medlemmens adress.

Kompletteringsförsäkring – utförsäkrad TGL – GF 14 095 – 65 år Gäller vid dödsfall för de medlemmar som inte har någon TGL-försäkring eller motsvarande genom anställningen.

Inkomstförsäkring – GF 14750 - medlemmar tillhörande både SEKO/SEKO A-kassa Vid arbetslöshet. Berättigad till ersättning är medlem med ersättningsgrundande inkomst över 18.700 per månad. Max 100 ersättningsdagar. Läs mer via en ansökningsblankett som kan laddas ner på www.seko.se under fliken Medlemsnytta, välj Inkomstförsäkring i vänsterkanten.

Gruppförsäkringar – Folksam

Nedan redovisade gruppförsäkringar ingår inte i medlemsavgiften men kan köpas förmånligt på grund av medlemskapet. Om Du har frågor om dessa försäkringar – kontakta Folksam direkt eller: www.folksam.se

Allriskförsäkring – för boende i Sverige Har två personer i hushållet kollektiv hemförsäkring ingår allriskförsäkringen.

Kan även tecknas separat.

20 Sjömannen 1/2010

Medlemsbarn

AGS – Avtalsgruppsjukförsäkring

Barnförsäkring – Sjuk- och olycksfallsförsäkring för barn och ungdom – Tecknas av gruppmedlem eller gruppmedlems make/registrerad partner/sambo för deras barn och barnbarn - bosatta inom Norden.

Är ett komplement till sjukpenning dag 1360 dagen, när ev. sjuklönen från rederiet är slut och om FK betalar ersättning. Vid arbetslöshet kan man vara berättigad genom efterskydd i försäkringen. Vid sjukersättning kan månadsersättning utgå.

Sjuk- och efterlevandeförsäkring – GF-15 001 – 65 år Efter fullgjord karens ger försäkringen ökad trygghet vid sjukdom och dödsfall (utan nedtrappning av beloppet på grund av ålder); Ersättning vid vissa diagnoser.

Ersättning vid långvarig arbetsoförmåga.

Du kan medförsäkra Din make/maka, sambo eller registrerad partner.

Medlemsolycksfall - Fritid– GF-15001 Gäller för medförsäkrad make/maka, sambo eller registrerad partner.

Medlemspension - pensionssparande Eget sparande inför pensioneringen.

Våra avtalsförsäkringar - AFA: Behöver Du hjälp eller har olika frågor om försäkringarna tar Du kontakt med Din fackliga företrädare.

Finns ingen klubb på arbetsplatsen kontaktar Du den ombudsman som har hand om det rederi/företag som Du arbetar på eller Medlemsservice.

Vill Du veta mera: www.afaforsakring.se och gå in under försäkringarna.

TFA – Trygghetsförsäkring Arbetsskada För olycksfall i arbetet, färdolycksfall - ej med trafikförsäkrat fordon, eller vid arbetssjukdom.

Om Du råkat ut för skada skall Du anmäla skadan till Din arbetsledare som skall göra en skadeanmälan till Försäkringskassan samt en skadeanmälan till TFA (AFA).

AGB – Avgångsbidrag/Omställningsstöd Gäller om Du blivit uppsagd p g a arbetsbrist.

Premiebefrielse Gäller endast för de som är anställda. Vid sjukdom eller vid föräldraledighet betalar försäkringen premien till Avtalspensionen under en viss tid (annars betalar arbetsgivaren).

Fler tips - titta på www.skyddsnet.se OBS!. Du som fyller 65 år. Håll utkik i brevlådan. Folksam skickar ut ett erbjudande om pensionärsförsäkring.

Försäkringen skall tecknas inom 90 dagar.

Målsättning nådd för S-förbundet!

— Den målsättning vi för ett år sedan satte upp om hur mycket vi skulle öka medlemsantalet har vi nått och vi har idag drygt 50 medlemmar.

Det berättar Peter Skoglund ordförande i Sjöfolkets socialdemokratiska Riksförbund.

— Fast med tanke på det sjöfartspolitiska läget är det viktigt att många fler sjöfolkare engagerar sig och försöker påverka politikerna.

Skoglund framhåller att alla medlemmar kan göra en insats genom att börja jobba politiskt.

— Ju fler vi är desto större är möjligheten att vi lyckas behålla våra arbetsplatser.

Idag ser vi hur den moderatledda regeringen på olika sätt försöker försvaga de fackliga organisationerna.

— Inte minst har Reinfeldts regering gång på gång angripit sjöfolkets rättigheter under de senaste åren.

— Att de dessutom har dammat av förslaget om att införa ett svenskt internationellt register är minst sagt magstarkt och visar hur nödvändigt det är att vi i höst får en rödgrön regering som också lyssnar på löntagarna.

De som vill bli medlemmar i Sjöfolkets Socialdemokratiska Riksförbund kan kontakta Eva Marianne Skånsberg på SEKO sjöfolk tel 031 429420.

Arvid Rundberg död Författaren Arvid Rundberg avled i början av januari. Hans memoarserie om arbetare satte avtryck.

Serien inleddes med ”En svensk arbetares memoarer” 1973. Den handlar om Gustaf Ericson och berättar bland annat om spanska inbördeskriget. Utgivningen fortsatte med en rysk, en engelsk och en tysk arbetares memoarer.

Arvid Rundberg stack till sjöss i 15-årsåldern. Hans passion var jazzmusiken och Arvid berättade en gång att det var kärleken till jazzen som drev honom till sjöss.

Han skulle till New Orleans, detta skrev han också om i den självbiografiska romanen ”Resa till New Orleans”.

Rundberg skulle beskriva sjölivet i flera böcker, bland annat i ”Luna – en roman om havet och människan”.

Ett 25-tal böcker hann Arvid Rundberg . En av dessa; ”Frisco Per”, handlade om spanienkämpen och sjöfolksombudsmannen i San Francisco, Per Eriksson.

Boken bidrog aktivt till att Frisco Per blev rehabiliterad av Svenska Sjöfolksförbundet och hyllad för sina insatser i Spanien och som ombudsman i San Francisco under andra världskriget.

Arvid Rundberg var medarbetare i ett flertal tidningar som Flamman, Metallarbetaren och Sjömannen. Han erhöll bland många utmärkelser också sjöfolkets kulturstipendium.

Jag kom att träffa Arvid genom Sjöfolksförbundet och i Föreningen Röda Lanternan, Vänsterpartiets sjöfolksorganisation. Det känns tomt när gamla kamrater som Arvid försvinner. Men hans böcker lever. Läs dem.

hur upplever du

arbetet till sjöss?

Sjöfartshögskolan i Kalmar bedriver ett forskningsprojekt med fokus på upplevelser av att arbeta till sjöss.

Vår ambition är att resultatet ska belysa möjliga vägar att stärka sjömansyrkets attraktionskraft. Vi tror därför att alla kategorier av ombordanställda finner intresse i projektet.

Under februari/mars skickas enkäter ut till ett slumpmässigt urval av cirka 3000 ombordanställda. Om du är en av dem hoppas vi att du tar en kort stund i anspråk och hjälper oss genom att svara. Alla deltagare garanteras fullständig anonymitet. Projektet finansieras av Stiftelsen Sveriges Sjömanshus. Läs mer på sjofartshogskolan.se Din erfarenhet och dina synpunkter behövs!

Börje Graf Sjömannen 1/2010 21

Finare vare uteseglare än färjeseglare?

I Sverige har vi många konstiga sanningar.

Till exempel får jag ofta känslan av att det är lite finare att vara morgonpigg än att vara en kvällsmänniska, att det är finare att gilla att motionera och att vara utomhus än att gilla att sitta inne och titta på tv hela dagarna.

Jag har jobbat på en tysklandsfärja i sju år och har upptäckt att det funkar lite på samma sätt inom sjöfarten. Det är helt enkelt lite finare att vara uteseglare än att vara färjeseglare.

Men varför är det så egentligen? Och framförallt undrar jag vem som bestämmer att det är så? Samma princip gäller ombord mellan befattningarna, det slår lite högre att jobba i driften än i cateringen.

Jag har jobbat i intendenturen i sju år och jag har jobbat i nästan alla avdelningar inom intendenturen, i kafeteria, hotell, pstäd mäss, jag har varit överallt.

Jag har under åren jobbat med människor som har jobbat ombord på båtar i hela sitt liv, jag har också träffat matroser och motormän som inte har så många år i ryggen.

Vem är mest sjöman Vem är då mest sjöman? Jag har inga benhårda fakta på det här men jag tippar på att kafeteriatanten inte får lika många ”sjömanspoäng” som matrosen eller motormannen. Vem bestämmer egentligen vem som får kalla sig sjöman och inte?

Jag kan villigt erkänna att jag passar mig för att kalla mig själv för sjöman när jag befinner mig i sjömansmiljöer.

Att inte intendenturpersonal får vara med i ”tuffa och riktiga sjömäns klubb” har jag lärt mig den hårda vägen, för många himlande ögon och småskratt har lärt mig att jag inte riktigt platsar där.

Jag är inte bara färjeseglare utan också ”flunkare”, man blir inte mycket mindre sjöman än så verkar det som.

Men ärligt talat börjar det bli ont om stentuffa matroser som har hängt på utsidan och hackat bort sjöstjärnor eller vad de nu har gjort där på utsidan alla dessa gånger.

mig varje dag så att hinna dit på tio minuter var lätt som en plätt.

Men nu finns det ingen som helst möjlighet att hinna från sängen till skolan på tio minuter, hår ska kammas, kläder ska väljas och det finns ingen heltidsanställd som har till uppgift att fixa min mat och ta hand om min disk heller.

Så visst var det skönt att komma tillbaka till jobbet på jullovet, för hur mycket vi än gnäller på vårt jobb till sjöss så har vi det ganska bra.

Mycket sjöfolk i släkten

Krönika av Malin Persson Jag har pluggat en termin på högskolan och jag kan säga att det är ett minst sagt annorlunda liv jämfört med arbetslivet.

Jag är hemma hela tiden, jag har hälften så mycket pengar och jag måste läsa så mycket mer än när jag jobbade.

Det kändes lite jobbigt i början, att lämna allt jag kände till och börja om från början igen i en ny stad och en helt annan vardag.

Jag har alltid varit så imponerad av hur människor som jobbar iland hinner med allt som ska göras.

När jag jobbade på båten var jag hemma två veckor i stöten och då hann jag ändå inte med allt jag skulle, att gå till banken tog mig två dagar. En dag för att planera att jag skulle gå dit och sen en dag att faktiskt göra det.

Detta kunde lätt vara det enda viktiga jag gjorde på en frivakt, detta som en landjobbande människa klarar av på lunchen och då hinns själva ätandet och en snabb hårklippning med också. Det är detta jag ska lära mig nu och det börjar så smått att sjunka in.

Förlegat system Alltså börjar rankningssystemet för vem som är en riktig sjöman och vem som inte är det bli ganska förlegad.

Kan vi inte bara enas om att alla som jobbar på en båt är sjömän, det säger ju sig självt tycker jag.

22 Sjömannen 1/2010

Jobbigt varje dag i början I början var det jättejobbigt att varje dag behöva göra sin egen frukost eller att få in i skallen att det inte längre är okej att vakna tio minuter innan man ska börja. Jobbet var två trappor ner och jag hade uniform på

Välkommen som krönikör i Sjömannen, men vem är du egentligen?

Jag är 27 år och från Helsingborg från början. Numera bor jag i Kalmar. På TTLine har jag jobbat sedan 2002 men är nu tjänstledig för studier. Jag pluggar Journalistik och Medieproduktion i Kalmar sedan ett halvår tillbaka.

Varför började du segla?

Att jag började jobba till sjöss berodde främst på att min syster, min kusin och min pappa alla jobbade på TT-Line. När jag fick erbjudande om jobb i samma bolag var jag inte sen att tacka ja. Vi har och har haft många sjömän i familjen.

Min pappa, farbror och bror är sjöingenjörer, min kusin är skeppare och min syster jobbar för tillfället som Hotel Manager Assistent på Peter Pan, berättar Malin.

På TT-Line har jag jobbat inom det mesta i intendenturen, hotell, mäss, personalstäd och nu senast cafeterian. Jag har alltid trivts bra ombord och jag tycker att det är en skön livsstil. Att jobba intensivt i två veckor och sedan vara ledig lika länge har passat mig utmärkt. Det är väl lite det man saknar mest nu när man pluggar, att vara helt ledig någon gång.

Annars är utbildningen spännande, vi får prova på alla medier och uttrycksformer. Vi får skriva, fotografera, sända radio och göra både film och nyhets-tv.

Utbildningen är bred och spänner över det mesta inom journalistiken. Jag tror det är bra att skaffa sig en multikompetens då det troligen är ganska stor konkurrens i branschen när jag är färdig. Men min passion ligger i skrivandet och det är en skrivande journalist jag vill bli i nuläget.

Jag ser fram mot och tycker det ska bli spännande att skriva en och annan krönika i min egen facktidning, säger Malin Persson avslutningsvis.

Nicanor har varit fackansluten i 45 år!

Att ha varit medlem i Sjöfolksförbundet och SEKO sjöfolk i 45 år är inte lätt att slå.

Därför fick självklart kockstuerten Nicanor Luyn SEKO sjöfolks 40-årsnål när han nyligen pensionerades.

På plats vid avtackningen av Nicanor, när Transpaper för en tid sedan låg i Göteborg, var SEKO sjöfolks klubbordförande i Transatlantic Christer Lindgren och vice klubbordförande Hans Lindqvist.

— Jag har alltid trivts bra i svenska båtar. Min första båt var en brodinare, berättar Nicanor Luyn.

— Maten till sjöss har förändrats otroligt mycket under åren.

— Idag är folk ombord betydligt mer noga med vad de äter. Grönsaker serveras numera alltid till varje mål.

— På Transpaper är det en fin besättning som har fungerar som något av en extrafamilj Nicanor Luyn, som ursprungligen har sina rötter på Filippinerna, är idag sedan länge bosatt i Tyskland nära Köln med familjen.

— Att gå iland efter alla år till sjöss känns naturligtvis lite vemodigt men blir samtidigt också rätt skönt.

Nicanor Luyn studerar den 40-årsnål han fick för sina många år som medlem under överseende av Transatlantics vice klubbordförande Hans Lindqvist. (Foto: Jonas Forslind)

Förlängd tid skildra kärlek till sjöss Sjöfartens Kultursällskap förlänger tävlingstiden för vårens stora novelltävling. Alla med skrivlust kan nu fila på formuleringarna ända till 1 april.

Den 5 maj ska vinnaren presenteras och den 23 september kommer boken med samma namn från tryckeriet. Innan dess ska också några författare åka med ett svenskt handelsfartyg och därefter bidra med varsin novell till boken.

Boken Kärlek till sjöss – om lust & längtan, blir egentligen en tredje uppföljare till Kultursällskapets tidigare succé Sjömansboken.

Den har hittills sålts i över 10 000 ex och är förmodligen en av de mest sålda sjölitterära novellsamlingarna.

— Den här boken tänker vi bara trycka i 3000 ex, i alla fall i första upplagan, säger Berit Blomqvist, Kultursällskapets ständiga sekreterare.

— Men först och främst ska vi nu se till att det kommer in riktigt många bra noveller på kärlekstemat.

— Det är viktigt att förstå att det är ett brett tema som kan gälla allt; från lusten som kan uppstå mellan två människor som

möts ombord, till längtan efter familjen där hemma. Och jag hoppas även få in noveller om kärleken till havet och varför inte själva fartyget, arbetsgemenskapen ombord?

— Dessutom hoppas vi få in en del skildringar av den moderna sjöfarten, om livet i dagens färjor, rorofartyg och skärgårdsbåtar.

— Men vi har inte sagt ett absolut nej till äldre skildringar, bara att vi HELST vill ha noveller om dagens sjöfart.

Hur går det med författarna, är de intresserade av att åka med en vecka?

— Jag tycker responsen är bra, hittills har vi fått ett preliminärt ja från Majgull Axelsson, Sara Kadefors och Viveca Lärn.

Ytterligare några har lovat återkomma med besked inom kort.

Nu ska vi bara sy upp ihop alla detaljer så att det passar in i deras pressade tidsscheman.

— Jag tror det blir spännande möten ombord, och ingen behöver känna sig pressad att öppna sitt hjärta. Författarna ges fria händer, de måste inte skriva om kärlek, säger Berit Blomqvist.

Sjömansboken kommer att presenteras i Sjöfartsmontern under Bokmässan i Göteborg, den 24 september. År 2012 är det tänkt att temat Kärlek till sjöss – om lust & längtan även ska bli en utställning på Sjöfartsmuseet i Göteborg.

Utställningen visar hur kontakten med hemmet har förändrats under de senaste decennierna.

Där kommer kärleksbrev som skickats för 50 år sedan till sjömän som kanske inte hörts av på flera månader att visas upp.

Dessa brev blir en bjärt kontrast till de sms och e-mail som dagens sjömän kan skicka hem och få svar på omedelbart – och som också kommer att göras tillgängliga för utställningen.

— Vi kommer även att kunna visa den flaskpost som en svensk sjöman slängde i havet utanför Sicilien och som fiskades upp av en italienare med tre döttrar.

— En av dem har nu bott i över 50 år i Sverige, gift med nämnde sjöman! Självklart kommer boken att finnas till försäljning under utställningen, avslutar Berit Blomqvist. Mer info finns på :

www.sjofartskultur.org Sjömannen 1/2010 23

RÄDSLA TILL SJÖSS OCH I LAND novell av Tomas Abrahamsson Illustrationer Lars Mellis Melander

När den första apan började tänka på ett självreflekterande sätt (troligtvis en olycksdag för planeten), började han eller hon samtidigt känna rädsla.

Inte den akuta rädsla som upplevs av flatlöss, ålar och zebror när de ställs inför ett påtagligt fysiskt hot; snarare en irrationell rädsla, spädd på med en dos existentiell ångest, en skräck för lite av varje: skall himmelen komma nedstörtande i huvudet på mig, skall jag, tänkande jag, verkligen dö en gång, och bli till stoft, och liknande fobier och vanföreställningar.

Med evolutionens framsteg (nåja!) har rädslorna accelererat, numera är vi rädda för att gå över broar, bli offentligt utskämda, åka hiss och bli fattiga, ensamma och gamla. Som om det nu vore hela världen.

Inbillade rädslor sitter i, och sitter 24 Sjömannen 1/2010

djupt. Ta till exempel min skeppskamrat Peppe H., han hade en förlamande skräck för att flyga. Några falska vänner hade lurat med honom på en resa till Gran Canaria, nerflygningen klarade Peppe skapligt med hjälp av nervtabletter och ögonbindel, men han gick hela veckan och gruvade sig inför återresan som förmörkade hans annars molnfria vistelse på ön.

Peppe beslutade sig så småningom för en för honom lättfunnen strategi: han drack sig plakat den kvällen de skulle flyga tillbaka, kamraterna fick hälla honom ner i sätet, sätta på honom säkerhetsbältet och palla upp hans medvetslösa huvud med två kuddar.

Peppe sov djupt under den fyra timmar långa flygningen till Göteborg, hans snarkningar och snorningar retade gallfeber på

dem som satt i närheten, men han var inte kontaktbar.

Väl framme och landat, så bromsade flygplanet tvärt vid gaten, Peppe vaknade upp, tittade ut, och trodde att man ännu stod kvar på plattan i Gran Canaria. Eftersom han drömt om krascher, brand ombord, terroristattacker och tappade vingar, greps han nu av en våldsam flygskräck, och skrek att han omedelbart ville gå av planet och absolut inte tänkte flyga, något som väckte förvåning bland medpassagerarna.

När han väl blivit upplyst om sakernas tillstånd så inträdde besinningens klarhet: och med ens, som ett trollslag, sade han efteråt, försvann hans flygrädsla för alltid.

Han åkte hädanefter jorden runt med de mest obskyra flygbolag, hans besökte

Samarkand, det inre av Tibet och Sydamerikas högplatåer, han flög i uttjänta, otäta vrak till flygplan, han flög i turbulens så svår att kalsongerna skakade av honom, och han var lugnet själv. Det enda han var rädd för i samband med flygningar, sade han, var maten som serverades ombord. Så avlöser en rädsla en annan.

Den konservative statsmannen Winston Churchill var i sin ungdom dödsförskräckt för att tala offentligt; en försmädlig åkomma för en blivande politiker. Han led alla helvetets kval, det hela blev bara värre och värre, tills han en dag skulle tala vid ett möte med skotska lantjunkare.

När Churchill blickade ut över församlingen, slog honom plötsligt en tanke: Herre min skapare, jag har aldrig i hela mitt liv aldrig sett så enastående enfaldiga människor som de här, jag är ju överlägsen på alla sätt! Och från den dagen, skriver han, var skräcken att hålla tal borta för gott.

Ett betydande inslag av människoförakt kan anas i detta sätt att bli kvitt sin rädsla, men så var också Churchill en konservativ politiker, stammande från den engelska högaristokratin med dess inpyrda bördshögfärd.

Sverige har för övrigt en sentida, bleksiktig andrarangskopia i statsmannawannabeen Carl Bildt; hans förakt för folk och hans skorrande halländska arrogans anstår sig illa för en stövel från en dansk knapadlig ätt, som sannolikt med hjälp av bestickning tog sig in i dåvarande andra klassen på Riddarhuset så sent som år 1778. Men man kan inte så lätt säga vad den mannen är rädd för, med undantag av sina förra fruar och gamle centerledaren Hedlund, som på rent djävulskap sägs spöka på moderaternas kansli i Stockholm.

Rädslor varierar över tid och samman-

hang, men själva rädslan tycks vara en trogen följeslagare till mänskligheten genom livets alla skiften, som en skarp tänkare uttryckte det: Den som inte är rädd för nå’t, måtte vara dum i huvudet.

******* Servitör Hjortron var mycket rädd för sin överordnade, restaurangchefen Herman Salomonsson.

Hjortron hade inlett sin bana ombord i gamla Sessanlinjen som smörgåsnisse, med Salomonsson som hovmästare, Salomonsson hade redan från början fattat agg till Hjortron, ingen visste egentligen varför. Hjortron var en god kamrat och en livad lax, liten till växten, med blont spretande hår, för det mesta glad och munter, och var omtyckt av de flesta ombord, som sagt med undantag av hovmästare Salomonsson.

Nu skall sägas, att Hjortron, som var född i Töreboda, inte hade satt sin fot vare sig ombord i en båt eller en matsal innan han mönstrade på: hans enda maritima bedrift var att han en gång, vid tolv års ålder, hade råkat falla i en sluss i Göta Kanal, och fick dras upp med båtshake av en irriterad slussvakt.

Episoden med slussen var typisk för Hjortron, han var lite av en olycksfågel, och hade svårt att emellanåt korrelera sina rörelser, en kinkig sak i hans yrke. Hans debut i restaurangen på Prinsessan Desirée var att tappa en trave tallrikar i durken, han fick sopa upp skärvorna under överinseende av en skällande Salomonsson, vilket sannerligen inte gjorde Hjortron bättre till mods.

Och på den begynta vägen var det.

Hjortron slet vid smörgåsbordets föregivet

läckra anrättningar, bar ut och in uppläggningsfat, karotter, brickor och bestick, alltid lika påpassad och utskälld av Salomonsson, vilket gjorde Hjortron påtagligt nervös, och på intet sätt förbättrade hans prestationer. Så gick en tid, en svår tid.

Sommaren kom, och Salomonsson gick på semester, vilket mycket gladde optimisten Hjortron, som såg en möjlighet att Salomonsson skulle störta på huvudet under bergsklättring eller bli illa stångad av en tjur när han genade över en äng.

Under Salomonssons frånvaro vikarierade den yngste och mest oerfarne kyparen som hovmästare, på förslag från servitörskollektivet, som ville arbeta i fred.

Gourméerna bland gästerna förvånades: vid ett tillfälle, då man hade sparris på matsedeln, frågade en gäst: ”Är sparrisen trådig?” Den unge vikarien försäkrade myndigt: ”Ja, den är mycket trådig och fin!” Gästen gick då in i cafeterian och satte sig.

En morgon saknades servitör Viktor, han var från gång till annan lite morgontrött, så Hjortron sändes ned för att purra.

Efter visst besvär fick Hjortron liv i Viktor, som frågade: ”Hur ser jag ut?” Hjortron svarade sanningsenligt: ”Du ser för djävlig ut!” ”Kunde just tro det”, sa Viktor, ”hjälp mig med opiumdropparna!” ”Opiumtropfen®” var ett tyskt preparat som användes för att klara röda, skumma och sömndruckna ögon, ögonen fick efter behandlingen en sällsamt klar glans.

Viktor hade köpt på sig en halv liter. Hjortron fick sätta sig grensle över Viktor för att hålla honom stilla, men när han skulle droppa två droppar i det högra ögat fumlade han, gummiproppen flög av flaskan och Viktor fick hela innehållet i ögat, med det fatala resultatet att ögat svullnade upp Sjömannen 1/2010 25

till en tennisbolls storlek. Viktor konstaterade att han inte kunde visa sig i matsalen i detta tillstånd, och somnade stoiskt om.

När Hjortron meddelade det inträffade för den unge hovmästarvikarien fick denne panik, och tillsade Hjortron att byta om till servitörsrock och ta Viktors station.

När en solbränd Salomonsson fyra veckor senare kom tillbaka, fick han till sin förtvivlan veta att Hjortron hade blivit uppmönstrad till servitör.

Hjortron hade under den ljuva tiden när Salomonsson varit på ledighet, debuterat som poet i glada vänners lag ombord, och ett av hans alster hade av kamraterna satts upp på anslagstavlan utanför kallskänken, och där kunde hovmästare H. Salomonsson läsa: ”Pappa hade fel på sperman/När han gjorde lille Herman”.

Salomonsson listade ut vem som var författaren, och det gjorde honom inte mildare stämd mot Hjortron.

Ja, hade Salomonsson varit hård mot nissen Hjortron, så var han grym mot servitören Hjortron. Han pikade honom för hans utseende, framtoning, brist på yrkeskunskap, han skällde ut honom efter noter för verkliga eller inbillade felaktigheter, han jagade honom med flitens blåslampa om Hjortron skulle ha fått för sig att stå stilla en halv minut, eller sätta sig ner på pallen utanför spritkassörskans bur. På detta sätt gick ännu en tid, en hemsk tid.

Så kom det stora året 1974, då Sessanlinjen skulle lägga moteld mot uppstickaren och katten bland redarhermelinerna Sten A. Olsson. Sessan etablerade sig under stort spektakel på linjen GöteborgTravemünde. Stena skulle minsann få konkurrens som hette duga i Tysklandstrafiken. Den nitiske hovmästaren Salomonsson befordrades till restaurangchef och flyttades över till den nystartade linjen: när nyheten kom blev servitör Hjortron så glad att han grät, och bjöd kamraterna på champagne.

Hans tårar när han kom hem och öppnade posten var av annat slag: brevledes meddelade rederiet att även Hjortron var förflyttad till Tysklandslinjen, och påpekade helt apropå, att åtgärden var i enlighet med kollektivavtalet, och för övrigt hade man gjort upp med den lokala fackliga organisationen. Hjortron gnisslade tänder, tänkte ett tag gå över till syndikalisterna och/eller byta jobb: det strandade emellertid på att ingen syndikalist stod att uppbåda, och inga andra lämpliga jobb fanns att få för Hjortron.

Var Salomonsson sträng som hovmästare var han grym som restaurangchef, den enda tröst Hjortron hade var att den nyutnämnde restaurangchefen höll hårt på sin 26 Sjömannen 1/2010

värdighet, och inte ville tilltala Hjortron direkt, i stället hetsade han hovmästarna på honom, enligt principen min dräng har också en dräng. Så gick ytterligare en tid, en fruktansvärd tid.

*******

Hjortron och ett gäng kypare hade varit i land i Trave en dag, och bland annat besökt öl – och lemonadstället Dies Iræ (detta är latin för Vredens Dag).

Det var högsommar och hett som i helvetets nionde krets, så det snurrade till i huvudet på lille Hjortron när han kom ut från Vredens Dag, han fick solsting och tuppade av.

Fartygsvärden Kenneth Knock tog då resolut Hjortron under armen och bar ombord honom för att han skulle få svalka.

Väl ombord och utanför hytten, undersökte Knock Hjortrons fickor, och kunde konstatera att den olycklige servitören hade råkat tappa hyttnyckeln i land. Han lade Hjortron i en städskrubb, och gick ner

till informationen för att hämta huvudnyckeln. Det ville sig dock inte bättre, än att den nye befälhavaren fått för sig att gå en rond ombord, med lika ny husfru och restaurangchef Salomonsson i släptåg. Då de kom in i manskapsgången, kunde den nyfikne skepparen inte undgå att titta in i städskrubben.

Där upptäckte han till sin förtrytelse den slumrande Hjortron, som han inte kände igen, utan misstog för en beskänkt passagerare som på något sätt listat sig dit, och sade till den uppdykande Knock: ”Lås in svinet i fyllecellen!” Salomonsson sade ingenting, men gottade sig åt det hela, och tänkte att det var lagom åt Hjortron.

Knock låtsades lyda order, men när det galonerade sällskapet hade försvunnit ur sikte, lämpade han in Hjortron i hytten.

Servitör Hjortron kvicknade till från solstinget vid sjutiden, och förfogade sig omedelbart ned till matsalen där han av en stingslig hovmästare tilldelades den mest avlägsna stationen. Där stod också Captain’s Table, och när kaptenen anlände med

sitt sällskap blev han förbryllad och bestört när han blev varse att den avsvimmade passagerare, som han för några timmar sedan gett order om att låsa in, plötsligt serverade honom och hans gäster.

Han kallade på restaurangchefen, som fick sig en alla tiders uppsträckning, inkluderande att kaptenen nästa dag skulle ringa upp självaste skeppsredare Trapp och redogöra för Salomonssons skandalösa hantering av saker och ting: och den upprörde befälhavaren spådde, att i fortsättningen kunde Salomonsson på sin höjd förvänta sig att få administrera glassförsäljningen ombord på Snäckeskär, som gick med sommarturister till Nya Älvsborgs fästning.

Nu rann sinnet till på restaurangchef Salomonsson, som lade avbasningen på Hjortrons konto, han sprang in i köksgången och fann den olycklige servitören i köksluckan, i färd med att få ut beställd mat. Glömsk av att det var under hans nya värdighet att tilltala Hjortron direkt, började han stormskälla, och Hjortron hukade sig under den verbala attacken. ”När du är klar för i kväll så infinner du dig på mitt kontor!” röt Salomonsson till den vettskrämde Hjortron. ”Du har satt din sista förbannade potatis här ombord, det skall jag bli man för!”

Salomonssons vrede hade inte avtagit när Hjortron infann sig på hans kontor vid elvatiden på kvällen, tvärtom. Restaurangchefen hade plockat fram den blekgula uppsägningslappen, den låg och stirrade mot Hjortron i sällskap med diverse stämplar på Salomonssons skrivbord, stämplarna hoppade hage när Salomonsson satte igång och skälla på servitören, och ackompanjerade utskällningen med att slå med knytnävarna i bordet.

En neutral iakttagare skulle ha tvingats erkänna att restaurangchef Salomonsson var en mästare på överhalningar. Från att ha startat med en bitande exposé över Hjortrons förfelade karriär i rederiet, kantad av illdåd, tillgrepp och attentat, gick han över att gå till rätta med Hjortrons karaktär och utseende på det på det skarpaste sätt, sammanfattningsvis kan man säga att han fann servitören både ful, falsk, gemen, oduglig och till sinnelaget uppenbarligen depraverad; Salomonsson späckade sin framställning med könsord och originella svordomar, en del självuppfunna.

Restaurangchefen arbetade sig upp till raseri, Hjortron klamrade sig fast vid sin stol på andra sidan skrivbordet då Salomonsson skrek: ”Och vad tror du skiljer dig från en satans förbannad idiot, va? Svara på det!”

Efteråt spekulerade man i att Salo-

monsson hade väntat sig att Hjortron skulle svara något i stil med ”Det vet jag inte” och att Salomonsson då skulle säga: ”Det vet förbanne mig ingen annan heller” och fortsätta avbasningen, men Hjortron hade vuxit upp i ett kristet hem, och sedan barnsben fått sig itutat vikten av att tala sanning, så han svarade stilla: ”Ett skrivbord!”

Restaurangchef Salomonsson reste sig hastigt upp ur stolen, blodet rusade till hans huvud, han blev högröd i ansiktet och kippade efter luft.

Blodtrycket steg till 230 över 170, en tunn åder i skallen tålde inte påfrestningen, den brast, Salomonsson skelade med ögonen, gav ifrån sig ett underligt pipande läte och föll ihop över skrivbordet, stämplar och uppsägningslapp for all världens väg.

Restaurangchefen forslade med speedbåt till sjukhuset i Korsør, för vidare transport till Sverige. Man kunde konstatera stroke, men efter tre veckor var Salomonsson turligt nog på skakiga ben igen; men då han berättade vad som orsakat stroken, fick han av läkarna stränga order att i fortsättningen inte reta upp sig på Hjortron.

Annars kunde det gälla livet, sade man.

När Salomonsson kom tillbaka ombord, efter ett par månaders rehabilitering, var han en förändrad man, åtminstone mot servitör Hjortron.

När han någon gång fick syn på Hjortron, bleknade han, och gick snabbt ur

vägen. Besättningen och Hjortron förundrades, men kom snart till den sanna slutsatsen att restaurangchefen helt enkelt var livrädd för servitör Hjortron, och följaktligen försvann servitörens rädsla för Salomonsson fullständigt.

Livet är underligt.

******* Begrundande detta, inser man att rädslor kan byta plats under särskilda omständigheter. Jag har aldrig sett några filosofiska utläggningar om fenomenet, men de finns säkert någonstans, kanske på Internet, vem vet.

Men sista ordet får som vanligt Svenne Whisky: vi stod en dag i pentryt ombord, när Svenne i varma ordalag började prisa en nyligen avliden kollega, som vi båda visste hade varit en första klassens skit.

När jag kritiserade Svenne för detta, såg han eftersinnande på mig, och sade: ”Unge man! Du skall inte känna rädsla för att lovorda de döda, om de döda allt gott!

Du skall snarare vara rädd för att berömma de levande: något dumhuvud kan ju alltid ta dig på allvar.”

Ja. Jo. Svenne var ju något så märkligt som en cynisk idealist, dessutom hade han vid tillfället nyss skiljt sig från sin andra fru, och var bedragen, utfattig och luttrad.

Ur våra bistraste erfarenheter framträder våra rädslor och värderingar, som inte helt lätt går att skilja från varandra.

Sjömannen 1/2010 27

Man blir så trött För säkerhets skull måste jag redan från början påpeka att alla personer som förekommer i den här artikeln är påhittade, eftersom de omöjligt kan existera i verkligheten.

Skulle namn och kön och inte minst profession sammanfalla med bevisligen verkliga personer beror detta på en ren tillfällighet.

Det är vinter i Sverige, kyligare än någonsin. En period av leda målar sitt fula ansikte över oss, piskat av vinden en stund innan allt försvinner i fuktig dimma. Verkligheten är ett provisorium, en matematisk omöjlighet. Året 2010 började med den värsta vintern i mannaminne. En riktig vargavinter.

Det sägs att allt blir så mycket ljusare när snön lägger sig som en vit liksvepning över hela landskapet.

Den metaforen får stå för poeter eller andra intellektuella slugskallar. Jag är av absolut motsatt uppfattning.

Nåja, det var alldeles i början av året när alla politiska partier som bäst höll på att finjustera sina valmanifest, som jag fick en pratstund med Sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson.

Det var också i samma veva som nästan alla svenskar började inse att de inte skulle dö i svininfluensa. Och att de var ordenligt blåsta av WHO (Världshälsoorganisationen), som i samarbete med läkemedelsindustrin lurat på Europa flera miljoner vaccindoser som inte behövdes. Så är det bara.

Världen är full av påhittade pandemier.

Det är tur att det finns skattebetalare.

Matnyttigt Min intervju med Jimmie mjukstartade med ett angeläget ämne. Detta som alla riktiga svenskar alltid talar om. Alltså vad som just nu visas på teve. Alla matnyttiga program.

Numera måste alla teveprogram oavsett karaktär och ämne alltid innehålla en kock och matlagning. Det är ingen trend, det är en lag! Även ”Helgmålsringningen”, där det lagras prästost och gräddas munkar så det står härliga till (göteborgsk lustighet).

När SVT för tre år sedan för första gången gjorde en reportageserie från ett handelsfartyg, nog fan stod det en skånska i byssan och lagade sjömansbiff och pratade halvfabrikat med en snart avmönstrad sjömanskock. Man blir så trött!

Jimmie Åkesson hade samma åsikt – men han ville gå ett steg längre. ”I vårt valmanifest” sa han, ”kommer vi tydligt att 28 Sjömannen 1/2010

Anders Wällhed Kulturkrönika kämpa för att både SVT och TV 4 bara får sända program där det tillagas svensk husmanskost, typ spagetti med köttfärssås!

Självklart kom Jimmies och mitt samtal att i mycket att handla om invandring ett ämne som också satte fokus (modeord som används hysteriskt i alla sammanhang) på debatten om norska vargar verkligen skall få flytta till Mälardalen?

Jimmie tog tydligt avstånd från denna debatt eftersom han menade att den tog fokus (där dök det ordet upp igen) från den stora invandringsproblematiken.

Enligt Jimmie invandrade bara i januari 2010 inte mindre än 990 000 irakier till Sverige och nästan lika många, 950 000, kom från Somalia. Nu vill jag inte ifrågasätta Jimmies uppgifter även om jag håller det för troligt att han räknat lite fel. Alltså i överkant.

Jag återkommer till det men först måste jag fästa uppmärksamheten på att regeringens nya rovdjurspolitik håller på att gå åt helvete.

Helt beroende på att inga vilda vargar är speciellt intresserade av att invandra till Sverige. Vilket man mycket väl kan förstå.

Ett land som vind för våg släpper ut 20 000 skjutglada cowboys i skogarna med laddade bössor, alla lika kåta på att skjuta varg, är inte det land man i första hand längtar till. Om man är varg alltså.

Nu vet ju alla att det är ordentliga motsättningar mellan de som tycker att skogarna även är vargarnas hem och de som anser att de borde utrotas helt.

Det som gör vargfrågan lite märklig är att de sex miljoner som slakten av varg kostar skall tas från Naturvårdsverkets anslag till ”biologiskt mångfald”. Alltså

menar de ansvarige stadsråden; att genom att slakta 15 procent av ett redan utrotningshotat djur så skyddar man den biologiska mångfalden. Man blir så trött.

Nu finns det tyngt vägande skäl att slakta friska vargar om man får tro miljöminister Andreas Carlgren. Det är ju mycket möjligt, menar han, att även om vargarna ser synnerligen friska ut så kan de ändå vara genetiskt defekta.

Det låter som han vet vad han talar om.

Alltså, för att behålla ett friskt vargbestånd så är det nödvändig att rensa ut genetiskt svaga individer i flocken.

Nu är kanske denna utrensning inte helt enkel eftersom inga vargar kutar omkring i skogarna med en skylt om halsen där det står: skjut bara mig för jag är inte riktigt frisk. Men so what, beslutet är fattat och kan inte uppskjutas.

Carlgren får dessutom medhåll av jordbruksminister Eskil Erlandsson. En verklig djurvän som tidigare gjort sig mest känd för att kräva att alla kossor skall få åka bekvämt. Inte bara de till Bryssel. Och som dessutom lagstiftat om att inga grisar får slaktas levande samtidigt som han tog bort skatten på konstgödsel.

Svår situation Jag tycker att det är svårt att komma med några goda råd eftersom vi har så få vargar i Höganäs. Men kanske borde våra skrämda stadsråd i den nuvarande borgliga regeringen hålla en mera låg profil innan man uttrycker sig i termer av degenererade, genetiskt svaga och skyddade revir.

Tänk om Jägarnas riksförbund får för sig att köra igång licensjakt på hela regeringen.

Detta jägarförbund verkar ju inte helt pålitligt. Risken är ju uppenbar att hela populationen efter en bedömning av stammens genetiska status skulle vara färdig för en total avskjutning.

Sjöfartspolitik Ni som fortfarande okar läsa denna timida artikel har säkert märkt att frågan om hur vi skall påskynda invandringen av nya gener inte ännu är löst. Underförstått vargar med nya gener.

Nåväl, nu har alliansregeringen kommit med ett lysande förslag som både gynnar vargtillväxten och svensk sjöfart. Förslaget är ur ett alliansperspektiv ovanligt begåvat.

Man skickar helt enkelt över några

skjutglada svenska jägare till Ryssland.

Utrustar dem med bedövningskulor och söver ner en flock vargar norr om Novgorod.

Man kan säkert få några ägare av jordbruksfastigheter med ny jägarexamen att ställa upp. Även om det inte är lika roligt att söva djur som att mörda dem. Sedan forslar man över vargarna från Nava till Norrtälje med hjälp av ett ännu inte utflaggat svenskt handelsfartyg.

Väl framme i Sverige placeras Jimmie Åkesson i vargarnas uppvakningsbur – och ännu ett svårbemästrat politiskt problem är löst.

Nu säger det sig självt att detta försök att rädda den svenska handelsflottan inte möts med vänliga ögon från fackligt håll.

SEKO sjöfolks ordförande Kenny Reinhold säger klart och bestämt att förslaget är exakt ett sådant som man kan vänta sig från en lobotomerad regering .

Han har självklart rätt. Hur trött blir man! Varför skall svenska sjömän behöva umgås med vargar även ombord. Räcker det inte med dem som finns hos Redareföreningen och de ofta sjöfartsfientliga statliga departementen?

Inte heller Jimmie Åkesson är nöjd med förslaget. På goda grunder måste man förstå. Dessutom är det en nyhet för Jimmie att Sverige fortfarande har en handelsflotta.

Behövs det verkligen? De flesta asylsökande kommer ju med flyg. Nu till själva intervjun med Jimmie Åkesson. ”Hej Jimmie! Har du märkt att det snöar ute?” ”Ja, varför kan inte de komma hit och skotta?” ”Vilka, Skottarna?” ” Nej! Gör dig inte dum. Invandrarna.

Dom kan väl få en snöskyffel redan vid gränsen när dom kommer hit. Då skulle dom förstå att dom har kommit till ett vinterland. Och att man faktiskt kan bli insnöad här.

Och tänk vilken positiv syn vi svenskar skulle få på dom, om dom bara kom hit och skottade.” ”Men snälla Jimmie. Dom får ju inte arbeta när de kommer hit. Det borde väl du veta?” ”Det är väl mycket man gör som man inte borde. Skulle alla svenskar resonera så, då skulle vi aldrig ha en chans att komma in i riksdagen.” ”Det är sant Jimmie.” ”Och en sak till. Vi Sverigeanhängare har alltid sagt att alla dessa invandrare som tyvärr redan finns här måste ju sysselsättas på något sätt. Och där är jag överens med både Svenskt Näringsliv och akademiorganisatio-

nen Saco. Det är skrämmande siffror.

Vet Sjömannens läsare om att bland de invandrare som har varit i vårt fina land i mer än tio år går fortfarande 70 procent utan arbete.

Inte ens vår integrationsminister, Nymako, eller vad hon heter, känner till de siffrorna. ”Nej Jimmie. Det är nog bara du som gör det.” ”Som sagt, in i snösvängen med varenda invandrare, så är problemet löst. Vilket också skulle innebära att alla riktiga svenskar skulle slippa att halka omkring i snödrivorna med sina dåliga ryggar och bli tvingade att sjukskriva sig. Det kallar jag solidaritet!

”Tack Jimmie. Du är som vanligt väldigt tydlig.”

Så lämnar jag Jimmie Åkesson i februarislasket.

Han försvinner med framåtlutat huvud på gatan mot mörkrets början. Efter en stund helt uppslukad av dimman.

Försvinner utan att lämna några fotspår efter sig. Som en overklig hägring i en motbjudande framtid.

Några nyss anlända vargar känner vittring av skabbiga får och nosar sig fram under gröna neonskyltar. Älskade av alla som bor på Djurgården. Det är fortfarande vinter i Sverige och man blir så trött.

Sjömannen 1/2010 29

Fabrikör Liljeroos luftskepp Paasilinnas bästa på flera år Den finske författaren Arto Paasilinna har utkommit med sin nittonde (!) roman på svenska, troligtvis ett svårslaget rekord för en så utrotningshotad art som finska humorister.

I ”Fabrikör Liljeroos luftskepp” (Brombergs Bokförlag) möter man de typiska, halsbrytande förvecklingarna som Paasilinna excellerar i; huvudperson är den manodepressive före detta kommundirektören Hemmi Elstelä, som efter att ha ställt till med skandal på en sommarfest i Vörå ger sig i lag med tegelfabrikören Liljeroos, som är en hemvävd kapitalist med socialt samvete.

Handlingen låter sig svårligen beskrivas: en stor roll spelar heavy metalbandet Black Shotton, som i lätt påverkat tillstånd rymmer med Liljeroos reklamluftskepp ”Stäppens gode fé” och så småningom, förföljda av ryssar och kineser, men assisterade av en trupp turkiska luftakrobater, hamnar i Tibet och blir världsberömda på kuppen, Liljeroos och Elstelä låter sig inte nedslås av detta, utan bygger under svåra förvecklingar ett andra luftskepp: någon gång under resan kommer de på att använda farkosten som flygande katastrofhjälp, och den får sitt elddop under en svår jordbävning i Centralasien.

Som vanligt hos Paasilinna slutar det i stilla dur: det är gott att läsa en författare som, misstänker jag, personligen är i besittning av det tunga, gråa finska svårmodet, men ändå förmår sig att ha en framstegsoptimistisk syn och har överseende med mänskliga svagheter.

Jag läste Paasilinnas första roman på svenska, ”Harens år”, under en sjukhusvistelse, läsupplevelsen torde ha påskyndat läkeprocessen med minst en vecka.

Sedan dess har jag läst alla hans böcker som utkommit på vårt språk: endast en självplågare med anlag för sjuklig svartsyn torde missunna sig en Paasilinna i högform, och ”Fabrikör Liljeroos luftskepp” är det bästa han har kommit med på några år.

Rekommenderas varmt till läsning: låt bara inte det fruktansvärt fula bokomslaget avskräcka er, i dessa tider av ytans företräde gentemot innehållet i snart sagt alla aspekter av mänsklig aktivitet, kulturen inte undantagen.

För ytterligare Paasilinnaläsning kan ävwn varmt rekommenderas bland annat ”Harens år” (1992), den verkliga pärlan ”Kollektivt självmord” (1997), ”Prosten Huuskonens bestialiska betjänt” (1999) och ”En lycklig man” (2004): titeln på denna sist nämnda roman skulle jag vilja

använda på en person som ännu inte har bekantat sig med Paasilinna.

Han har sannerligen många roliga stunder att se fram emot, vi andra i jämmerdalen kan bara se fram emot författarens nästa opus.

Tomas Abrahamsson

Fascinerande porträtt av Allan Edwall Folkkär är ett slitet uttryck som författaren och skådespelaren Allan Edwall inte gillade, men det var ju det han var.

Men Edwall var så mycket mer än Carlsson i Hemsöborna eller Emils lynnige far i Emil i Lönneberga.

Det visar boken “Då kan man lika gärna kittla varandra. En bok om Allan Edwall (Atlas förlag) av Johan Erlandsson I boken träder fram en skådespelare med en stor integritet samtidigt som en röd tråd, bokstavligen röd, handlar om stor solidaritet med dem som hamnat på livets skuggsida.

Edvall var stridbar och kompromissade inte med sitt politiska ställningstagande.

Här ges åtskilliga exempel på Edwalls engagemang inom VPK och olika solidaritetsrörelser och bilden av en mycket varm men lynnig person framträder.

Ibland lyser en ensamhet igenom, trots tre äktenskap verkar han framför allt ha 30 Sjömannen 1/2010

varit gift med teatern och sina olika roller.

Hans bakgrund från Hissmofors i Jämtland följde honom genom livet. Fadern var kommunist och fackligt aktiv på bruket, morbror Kalle i biblioteket på Folkets hus sade: ”du ska läsa böcker pojkjävel, du ska inte hålla på och sparka boll”.

Och på den vägen blev det, vi följer honom mot Stockholm där han tog värvning! I flottan av alla ställen, någon vidare furir blev inte Edvall, den militära karriären tog dessbättre slut men där kanske Edvalls motvilja mot auktoriteter grundlades.

Han går vidare, blir skådespelare och medlem i Clarté och går på FNL-möten.

Edvall träffar John Takman, Sköld Peter Matthis och CH Hermansson. Han fick många av sina skådespelarkolleger att få upp ögonen för politik. Vi följer honom genom teatersuccéer och motgångar. Det handlar om film och TV och kärleken till

Brecht. Boken tar upp hans böcker och skivinspelningar och det mesta håller även idag. Inte minst hans underfundiga visor som också gjorts i nyinspelning av Stefan Sundstöm.

När Edwall hastigt rycktes bort i cancer 1997 drev han sin egen teater Brunnsgatan 4. Han hade blivit sin egen och slapp inordna sig under auktoriteter, det var ett ekonomiskt vågspel, samtidigt som det var en konstnärlig framgång. Det jag ångrar i dag var att jag aldrig hann dit när Edvall var i livet. ”Då kan man lika gärna kittla varandra” är en fascinerande bok om en fascinerande människa som jag sträckläste, det gick inte att sluta förrän sista bladet var vänt.

Här får vi ett stycke fängslande svensk politisk- film- och teaterhistoria genom Allan Edwall, mycket bra berättad av Johan Erlandsson.

Börje Graf

Worldwide piracy figures surpasses 400 The 2009 edition of the ICC International Maritime Bureau’s (IMB) annual piracy report cited a total of 406 reported incidents of piracy and armed robbery in the calendar year 2009.

Compiled by the IMB Piracy Reporting Centre (PRC) located in Kuala Lumpur, Malaysia, the statistics evidenced in this year’s report indicate the continuation of an upward trend in piracy activity.

2009 marks the third successive year that the number of reported incidents has increased. 239, 263 and 293 incidents were reported in 2006, 2007 and 2008 respectively. The last time piracy figures exceeded 400 incidents was 2003.

The IMB report states that worldwide in 2009, 153 vessels were boarded, 49 vessels were hijacked, 84 attempted attacks and 120 vessels fired upon.

A total of 1052 crew were taken hostage. 68 crew members were injured and 8 were killed. The level of violence, and corresponding injuries, is clearly increasing with the number of vessels fired upon being 74 higher than the previous year.

Somalia of paramount concern In terms of geographic clusters of activity, Somalia remains an area of paramount concern. Piracy activity in this region accounts for more than half of all the acts of piracy reported in 2009. The total number of reported incidents attributed to Somali pirates in 2009 stands at 217, with 47 vessels hijacked and 867 crewmembers taken hostage.

In 2008, 111 vessels were targeted by Somali pirates resulting in 42 hijackings.

Although the number of 2009 incidents has almost doubled, the number of successful hijackings is proportionately less.

This can be directly attributed to the increased presence and coordination of the international navies along with heighte-

The vessel Pioneer Sea the day after it was attacked by pirates outside Ghana.

ned awareness and robust action by the Shipmasters transiting these waters.

Other Africa waters also remain very dangerous. 28 incidents were reported for Nigeria in 2009. Of these 28 incidents, 21 vessels were boarded, 3 vessels were fired upon, one vessel was hijacked and three Masters reported an attempted attack on their vessel. One crew member was reported killed when robbers tried to escape after looting a vessel.

Increases in piracy were also noted in other parts of the globe. For the second consecutive year, incidents in the Singapore Straits have increased. Nine incidents were reported in 2009, as compared to six in 2008. Of the nine reported incidents, six vessels were boarded and three reported attempted attacks.

Thirteen incidents were reported by ships steaming in the South China Seas.

This is the highest number of incidents in the previous five years.

Indonesia remains a bright spot on the map in terms of reducing acts of piracy.

There continues to be a year over year decline in the number of incidents, with 15 incidents recorded for 2009.

Piracy activity has also slowed in the Malacca Straits with only two incidents reported in 2009, the same number as the previous year.

Bangladesh (Chittagong) has shown a slight increase in the number of attacks as compared to 2008. Of the 17 vessels attacked, 14 were boarded and ship stores stolen. Most of the incidents have taken place within the Chittagong anchorage.

Piracy remains on the rise in South America with 37 incidents reported up dramatically from the 14 noted in 2008. Twelve incidents occurred in the anchorage of Callao in Peru in 2009, up from the five recorded in the previous year. Other countries impacted include Brazil, Colombia, Costa Rica, Ecuador, Haiti and Venezuela.

Most attacks in the countries were successful and were carried out while the vessels were berthed in port or while at anchor.

ITF-statement on piracy In a meeting in London ITF’s Seafarers’ Section Committee made the following statement concerning piracy at sea: The ITF Seafarers’ Section Committee having assessed the growing problem of piracy in the Gulf of Aden, off the coast of Somalia and now in the wider Indian Ocean has determined that save in exceptional circumstances ships should not transit the area.

The risk of attack is now so great that putting seafarers in harms way amounts to

a breach of the shipowners’ duty of care.

The exceptional circumstances relate to: having close active protection from naval forces or being in a convoy which has an adequate naval escort; or the ship can be classified as low risk and has a proven level of protection measures in place.

The ITF also considers that seafarers should suffer no detriment from refusing to take ships into these high risk areas.

Seafarers have a right to refuse to put themselves in harms way and the right to

be relieved before the ship enters a high risk area.

The ITF calls on flag States and shipowners to uphold seafarers’ rights in this regard.

The ITF re-affirmed the position that seafarers should not be armed.

The ITF calls on the wider shipping industry to support this position and to take all measures to ensure the protection of seafarers by not putting them in harms way.

Sjömannen 1/2010 31

Spännande vår på Katarina Sjöfartsklubb Aktiva Katarina Sjöfartsklubb i Stockholm har som vanligt ett spännande och omväxlande program de kommande månaderna.

Här en del av det som händer:

Ett stort grattis till motorman Edward Ramstad som har fyllt 60 år. Edward seglade bland annat länge i OT.

4 mars kl. 18.00

Alla vännerna i Föreningen Antwerpenseglarna

Operaafton med Rasmus & Olga Välkomstdrink & Italiensk buffé.

Pris:120 kr/pers exkl dryck Anmälan senast 25 feb

Fel telefonnummer

11 mars kl. 12.00 Lunch och Vasamuseet Ärtsoppa och pannkaka. Pris: 50 kr/pers.

Museum, visning kl 14.30.

Pris 60 Kr/pers (ord 110 kr) Sjöman/kvinna gratis Anmälan senast 10 mars

16 mars kl. 12.00 Lunch & filmvisning Fläsklägg & rotmos Pris: 60 kr/pers Anmälan senast 15 mars

Jazzkväll på Katarina Sjöfartsklubb.

ra stycken Sjömansförfattare/Bokanjärer.

Lunch: Rysk laxsoppa med oliver & kapris. Pris: 65 kr/pers exkl dryck Anmälan senast 7 april

Föredrag om “Niska”, som byggde sitt imperium på sprit. Ciceron: Stickan Elenius Kvällens meny: Fisk & skaldjurssoppa Pris: 85 kr/pers exkl dryck Anmälan senast 15 mars

25 mars kl. 12.00

15 april klockan 12

Lunch & filmvisning. Ärtsoppa & pannkaka Pris: 50 kr/pers Anmälan senast 24 mars

Lunch & bokförsäljning från Klubbens bokshop Ärtsoppa & pannkaka Pris: 50 kr/pers Anmälan senast 14 april

26 mars kl. 16.00-20.00 Afterwork med enklare förtäring.

Förtäring: Pizzaslice Pris: 40 kr/pers exkl dryck Anmälan senast 24 mars

30 mars kl. 8.30 Dagsutflykt Gålö Visning av robotbåten R142 Ystad Lunch: Ärtsoppa & punsch Pris: 100 kr/pers inkl resa Anmälan senast 29 mars, max antal 12 pax

8 april kl. 12.00 Lunch & Hallwylska museet Ärtsoppa & pannkaka. Pris: 50 kr/pers Museum, visning kl 14.00. Pris: 50 kr/pers Anmälan senast 7 april

9 april kl. 12.00 Från manus till färdig bok, föredrag av fle-

32 Sjömannen 1/2010

I föra numret presenterades Kjell Hanssons unika sjöfartsmuseum i Helsingborg.

Tyvärr föll sista raden i artikeln bort vilket innebar att i telefonnumret till Kjell saknades de två sista siffrorna. Rätt telefonnummer för de som vill kontakta Kjell är 070 528 31 33.

13 april kl. 18.00 Humorkväll med middag på köpet Martin Johansson, även känd som CMJ ifrån – http://cmj.blogg.se - gästar Katarina Sjöfartsklubb tillsammans med en av Sveriges mest rutinerade komiker, Erik Löwenthal – http://standup.se -.

Kvällens meny: Chili con carne Pris: 150 Kr/pers exkl dryck

18 mars kl. 18.00

Antwerpensseglare har fyllt 60 år

21 april kl. 18.00 Tjejkväll – ”BH skola” Kvällens meny: Tapastallrik Pris: 90 kr/pers exkl dryck Anmälan senast 16 april

Stena Nautica sörjer skeppskamrat Vår skeppskamrat förrådsman Karsten Laursen har efter en tids sjukdom lämnat oss.

Vi kände Karsten som en god sjöman och kamrat.

Karstens alltid goda humör gjorde att arbetet ombord gick lätt och bra under de 30 år han seglade med oss. Karsten Laursen lämnar ett stort tomrum ombord på Stena Nautica.

Våra tankar går främst till Karstens älskade Lise.

Karsten Laursen blev 53 år.

Besättningen på Stena Nautica

27 april kl. 18.00 Slottsvisning på Karlbergs Slott samt enklare förtäring på mässen Förtäring & guidad visning.

Pris: 80 kr/pers

Övrigt på klubben: Gym: OBS! 2009 klistermärke gäller hela 2010. Stavgång, bibliotek, datorer, trådlöst Öppettider: Måndag–torsdag 09.00 – 17.00 Fredagar 09.00 – 16.00

Avliden Vår kamrat Pekka Paulus, född den 12 december 1966, har lämnat oss den 13 januari 2010.

Tack för God Vakt!

Vila i Frid.

Klubbstyrelsen SEKO sjöfolk Arbetskamraterna Stena Scanrail

SEKO sjöfolks utbildning

SEKO sjöfolks utbildningar 2010 Fartygsmiljö 5 dagar:

FAM1 24-28 majGöteborg Sista ansökningsdag: 9 april 2010 Målgrupp:Deltagarna skall vara förtroendevalda skyddsombud eller huvudskyddsombud alternativt ha annat uppdrag i skyddskommitté eller klubbstyrelse som rör arbetsmiljöfrågor.

Innehåll:Fartygssäkerhetslagen, arbetsmiljölagen, arbetsmiljöavtal, kemiska hälsorisker, försäkringar m m. Övrigt: Deltagare erhåller ett (1) kursstipendie per kursdag vid fullgjord utbildning.

Kursanmälan Kurs:...................................................................................

Plats och tid:............................................. ..........................

Namn:............................................................. ...................

FAM2 18-22 oktober Göteborg Personnummer: .................................................................

Sista ansökningsdag:3 september 2010 Målgrupp: Deltagarna skall ha genomgått Fartygsmiljökurs steg 1. Deltagarna skall även vara förtroendevalda skyddsombud eller huvudskyddsombud alternativt ha annat uppdrag i skyddskommitté eller klubbstyrelse som rör arbetsmiljöfrågor.

Innehåll: Fartygssäkerhetslagen, ritningslära, farligt gods, ergonomi, handlingsprogram m m. Övrigt:Deltagare erhåller ett (1) kursstipendie per kursdag vid fullgjord utbildning.

Medlemsutbildning externat 3 dagar: Kursdatum:

Plats:

13-15 april 26-28 april 24-26 maj 13-15 september 11-13 oktober 19-21 oktober

Göteborg Helsingborg Stockholm Stockholm Malmö Göteborg

Sista ansökn.dag: 12 mars 26 mars 23 april 13 augusti 10 sept.

17 sept.

Målgrupp: Alla medlemmar som vill lära sig grundläggande fackliga rättigheter.

Innehåll: Kollektivavtalet, AT-journaler, försäkringar, en liten inblick i aktuella lagar, arbetarrörelsens historia, opinionsbildningsarbete med mera. Övrigt:Medlemsutbildningen är en externatkurs. Medlem skall söka den utbildning som är nära bostadsorten, då en förutsättning för kursen är att man bor hemma och går kursen under dagtid. De som inte bor nära någon av dessa orter skall kontakta studieenheten.

Deltagare erhåller ett (1) kursstipendie per kursdag vid fullgjord utbildning.

Adress: ...............................................................................

Postnummer: ...............

Postadress: ...................................

Telefonnummer: .................................................................

E-postadress:

Rederi och fartyg: ...............................................................

Befattning: ..........................................................................

Fackligt uppdrag: ..................................................................

Har deltagit i förbundskurser/LO-kurser: ............................

Underskrift..........................................................................

Datum.................................................................................

Insändes till:

SEKO sjöfolk Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Avliden Transatlanticseglare 1:e Reperatör Kenneth Nordström har avlidit efter en kort tids sjukdom. Kenneth blev 59 år.

Han seglade de sista 30 åren på Gorthon och Transatlantics fartyg. Kenneth

var en både omtyckt och duktig sjöman.

Tack för en god vakt!

Vila i Frid

Klubbstyrelsen i Transatlantic/ genom Hans Lindqvist

Avliden Motorman John Adolphson har avlidit.

Han seglade bland annat i Nordström & Thulin och i Sveabolaget.

Vila i Frid!

Fästmön Birgitta genom Mats Olsson Sjömannen 1/2010 33

Klubbordförande i SEKO sjöfolk Allandia Klubbordförande Tedde Scott Rederi Allandia AB M/S Birger Jarl Box 1151, 111 81 Stockholm Mobiltel: 070 541 47 46 E-mail:tedde.scott@hotmail.com Vice klubbordförande FredrikThorn adress se ovan Destination Gotland AB Klubbordförande Christer Engström Besöksadress: Skeppsbron 14 Postadress: Box 1234, 621 23 Visby Telefon: 0498 20 18 00, direkttel o fax:: 0498 20 18 93 Mobiltel: Christer 070 564 0604 Vice klubbordförande Åke Lindström E-mail:sjofolk@gotlandica.se Broström Ship Management AB Klubbordförande Mats Olsson Stiftelsev. 10 A, 818 31 Valbo Telefon och fax: 026 13 34 60 Mobiltel: 070 67 67 372 E-mail:mats.olsson@brostrom.se Göteborg - Styr sö Skärgårdstrafik AB Klubbordförande Ralf Lindgren Postadress: Gödebergsvägen 18, 437 34 Lindome, Tel. 031 99 35 94 Mobiltel 0705 69 64 71 E-mail:goderb@hotmail.com Finnlines Ship Management AB Klubbordförande Per-Åke Finné Box 158, 201 21 Malmö Mobiltel: 070 617 68 18 E-mail:finnlines@sjofolk.se Vice klubbordförande Andreas Sörensson Moblitel +46736 873181 Klubb Stockholms skärgård Klubbordförande Kenneth Österlund Lådna, 130 33 Gällnöby Telefon och fax: 08 542 47 455, Mobiltel 070 239 84 75 E-mail: kenneth.osterlund@sjofolk.se Vice klubbordförande Jesper Löngren Mobiltel 070 628 0971 jesperlonngren@hotmail.com Rederi Eckerö Sverige AB Klubbordförande Ulf Öhman Stampvägen 8 G2 FI-20540 Åbo Telefon: +358 400 53 85 67 E-mail:fortroendeman@birkaparadise.com

Stena Line Klubbordförande Jens Ole Hansen E-mail: jensole.hansen@stenaline.com Direkt nr: 031 85 51 67 Fax 031 85 53 80 Vice klubbordförande Göran Dahlman E-mail:goran.dahlman@stenaline.com Direktnr: 031 85 51 69 Thomas Stenberg E-mail:thomas.stenberg@stenaline.com Direktnr: 031 85 53 56 Adress: Stenaterminalen, Masthuggskajen, 405 19 Göteborg Svitzer Sverige AB Klubbordförande Tor Leif Davidsson Gamla Medbovägen 21 454 93 Brastad Telefon: 0523 477 40 Mobiltel: 0761 263347 E-mail:torleif.davidsson@telia.com TT-Line Klubbordförande John Thörnlund.

Besöksadress: Hamngatan 9 ”Ångkvarnen” Postadress: Box 94, 231 22 Trelleborg Telefon: 0410 560 00 eller direktnummer 0410 562 46, fax 0410 562 66 Mobiltel: 070 548 24 08 E-mail:sjofolk@ttline.se Vice klubbordförande Robert Douhan Transatlantic Klubbordförande Christer Lindgren Allévägen 81 192 76 Sollentuna Mobiltel. Christer 070 377 47 06 E-mail: christer.lindgren@rabt.se Fax: 08 754 63 76 1:e vice klubbordförande Hans Lindqvist Postadress: Silvåkragatan 37, 254 58 Helsingborg Telefon:042 12 49 91 Mobiltel: 0705 30 30 40 E-mail: hans.lindqvist@rabt.se 2:e vice klubbordförande Ulf Jörgensen Terntank Skagen Klubbordförande Sonny Ryberg Mobiltel: 0709 57 85 66 E-mail:sonny.ryberg@telia.com

Scandlines Helsingborg och Trelleborg Klubbordförande Åke Sönerud Besöksadress:Terminalgatan 1 Postadress: Knutpunkten 43, 252 78 Helsingborg Telefon: 042 18 62 14 Mobiltel 0705 18 62 14 Fax 042 18 62 15 Vice klubbordförande Tiziana Cavalli De Lonti Mobiltel: 0730 55 69 24 E-mail:seko.hbg_trg@scandlines.se

Sjöfartsverkets Sjömansservice Sjöfartsverket, 601 78 Norrköping Telefon 011 19 10 00 Sjömansservice Media Box 16290, 103 25 Stockholm

Tallink/Silja Line AB Klubbordförande Folke Matrosow Besöksadress Norra Hamnvägen 2 Postadress: Box 27295 102 53 Stockholm Telefon: 08 666 34 11 Fax: 08 666 34 18 Mobiltel:070 623 34 41 E-mail: seko@tallinksilja.com Vice klubbordförande Karin Barth

Wallenius Marine AB Klubbordförande Björn Jonasson Box 17086, 104 62 Stockholm, Telefon: 08 772 05 00 Mobiltel: 070 772 06 99 E-mail: bjorn.jonasson@walleniusmarine.com Viking Line Klubbordförande Ilkka Pekkinen Viking Line, Norra Gatan 4 AX-22100 Mariehamn Telefon: +358 405 87 385 E-mail:huvudfortroendeman.vr@vikingline.se

Rosenhill- Göteborg

Kaknäs - Stockholm

Köpenhamnsgatan 25, 418 77 Göteborg Telefon 031 647 960

Kaknäsvägen 30 Box 272 77, 102 53 Stockholm Telefon: 08 663 24 21

Adresslista SEKO sjöfolk www.sjofolk.se MEDLEMSSERVICE

Tel 0770 45 79 50

(medlems- och a-kasseärenden) Besökstider: Fjärde Långgatan 48, Göteborg mån-fre 9-15. Lunch 11.30-12.15

Telefontider: mån-tors kl 9.00-11.00 och 13-15, fre13-15 Från utlandet ring +46 770 45 79 50

TALSVAR A-KASSAN

Tel 020-678 00 00

Övriga fackliga ärenden Kontakta i första hand klubbordförande i ditt rederi (se listan på motstående sida)

SEKO sjöfolk i Göteborg Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg Telefon vx: 031-42 94 20 Telefontid: 8-16 (övrig tid hänvisas till direktnummer) Fax: 031-42 95 01 e-mail: sjofolk@seko.se

Ordförande Kenny Reinhold kenny.reinhold@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 30

Ombudsman Karl-Arne Johansson karl-arne.johansson@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 37

Sekreterare Jonas Forslind jonas.forslind@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 34

Ombudsman Peter Skoglund peter.skoglund@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 24

Kassör Chang Strömberg Chang.stromberg@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 32

Lennart Johnsson chefredaktör Sjömannen sjomannen@seko.se Direktnr och mobil

031-42 95 43

SEKO sjöfolk i Stockholm Barnhusgatan 10, 1 tr ö.g.

111 23 Stockholm Fax: 08-411 69 40

Ombudsman Dennis Sirviö dennis.sirvio@seko.se 031-42 95 23 Direktnr och mobil

Ombudsman Chang Strömberg chang.stromberg@seko.se 031-42 95 32 Direktnr och mobil

Ombudsman Eva Bertlett eva.bertlett@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 22

Boka alltid tid med ombudsmännen!

SEKO sjöfolk i Helsingborg Karl Johans Gata 12 252 67 Helsingborg Fax: 042-18 75 85

Är det något medlemsärende du vill diskutera med en ombudsman, tänk på att boka tid med denne.

Detta gäller för samtliga ombudsmän på kontoren i Göteborg, Stockholm och Helsingborg.

OBS! Besök förbokas per telefon alternativt mail.

ITF-sektionen (International Transpor t Workers’ Federation) Annica Barning, ITF-inspektör SEKO Mobil 070-574 97 14 Carl Tauson, ITF-samordnare SEKO Mobil 070-592 68 96 Direktnr 08-791 41 17

Sven Save, ITF-inspektör SEKO Mobil 070-574 97 13 042-37 43 35 Kontor 042-37 43 45 Fax

Peter Lövkvist, biträdande ITF-samordnare Transport 070-626 77 89 Mobil

Göran Larsson, ITF-inspektör Transport Mobil 070-626 77 88

Göran Nilsson, ITF-inspektör Transport Mobil 076-100 65 12

POSTTIDNING Sjömannen, Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Redarnas och borgarnas dröm om ett SIS Tvi för fackets ligister!

Ro hit med ett öppet register så redarna allt får bestyra och avtalen ej blir så dyra!

Tvi för allt gnäll om brister!

Ge oss ett öppet register så slipper man lagarna bryta och skorvarna brukar ju flyta!

Tvi för var sosse-minister som nekat oss öppet register Men med Bildt uti Rosenbad blir var fiffelredare glad!

Usch, vilken bransch sjöfarten är bara bekymmer, förlust och besvär!

Tänk på oss kapitalister skänk oss ett öppet register!

TA *SIS betyder inte Stort Idiotiskt Skojeri, utan står för Svenskt Internationellt Skeppsregister, en bekvämlighetsinrättning förespråkad av de tre borgerliga riksdagspartierna samt Sveriges Redareförening.

Dikten av signaturen TA var ursprungligen publicerad i Sjömannen nummer 7 årgång 1991. Då pågick den så kallade registerstriden för fullt. Tyvärr har frågan idag genom näringsminister Åsa Torstenssons utspel om ett svenskt internationellt skeppsregister åter blivit högaktuell. Till och med Carl Bildt ingår ju i regeringen trots att det var 19 år sedan han senast då som statsminister drev registerfrågan. Den minnesgode kanske kommer ihåg att Carl Bildt började sin politiska karriär med att vara sponsrad med ett månatligt bidrag av Saléns.