2008_6

Sjömannen nummer 6 december 2008 - januari 2009

På Paris vattenvägar kan allt hända. Sidorna 26-29

I vänsterkant I år har hösten känts mörkare än på många år. Utöver det vanliga höstmörkret har det varit mängder av andra mörka moln.

Vi upplever den värsta globala finanskrisen, bankkrisen och bilindustrikrisen på årtionden.

Nästan varje dag är det nya storvarsel inom den svenska industrin.

I ett sådant läge gäller det att ta vara på de ljuspunkter som ibland ändå inträffar.

En sådan positiv händelse var när Barack Obama valdes till nästa president i USA. Efter åtta förlorade år för USA och världen med den krigsgalne fackföreningshataren George W Bush som president känns det som om det kan bli en nystart med Obama.

Visst stämmer det säkert, som vissa tyckare snabbt påpekade, att Obama i mycket är en traditionell amerikansk politiker och säkert är konservativare än de flesta svenskar. Ändå står han för något nytt och förhoppningsvis för den förändring som världen idag behöver. Bara detta att USAs väljare valde en afroamerikan till president är stort. Obamas självbiografi är bland de bästa böcker skrivna av politiker i modern tid som jag har läst.

När jag 1000 mil från Sverige fick beskedet att Obama hade vunnit valet kändes det otroligt bra. Glädjen hos människorna runt omkring mig på Manilas gator var också påtaglig. Vi skålade för den nystart som världen förhoppningsvis får i januari 2009.

En annan positiv händelse nyligen var att oppositionen i Sverige, socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet efter många turer lyckades enas om att arbeta för en koalitionsregering efter valet 2010.

Jag tror detta var nödvändigt för att öka trovärdigheten hos den rödgröna oppositionen. Att Sverige blir av med den reaktionära borgerliga alliansregeringen i nästa riksdagsval är för oss lika viktigt som det var för USAs väljare att rösta bort Busherans politiker.

Glöm förresten inte att vi trots vintermörkret meteorologiskt går mot ljusare tid. När du får det här numret av Sjömannen är det bara sex månader kvar till midsommar.

Sjömannen nummer 6 december 2008 - januari 2009

Mattias Sjöström som är matros i isbrytaren Ale gör i vinter sin första isbrytarvinter. Läs mer om Mattias och om de fyra isbrytare som ligger i Luleå på sidorna 4-7.

Ur innehållet i övrigt Regeringen vill försämra sjöfolkets sjukersättning

sid 8

Halva ACE Links personal uppsagd

sid 9

“Krisen riskerar slå mot delar av näringen”

sid 10-11

“Vi mäste kämpa för den svenska modellen”

sid 14-15

“Sjöfolket fortsätter som egen avdelning”

sid 16-17

Information om nomineringar inför repskapet

sid 18

“Regeringens passivitet kan innebära utflaggningar”

sid 19

“Kampanj behövs mot antifackliga EU-domar”

sid 24-25

Information in English

page 31

Plus Mellis, Wällheds kulturkrönika, hamnronden, recensioner med mera

Sjömannen utges av SEKO sjöfolk och utkommer med sex nummer per år Postadress: Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Årgång 78, 2008 Telefon: 031 - 42 94 20 När växeln är stängd: 031 - 42 95 43

Lennart Johnsson E-mail: sjomannen@seko.se 2 Sjömannen 6/2008

Chefredaktör Lennart Johnsson Ansvarig utgivare: Kenny Reinhold E-mail: lennart.johnsson@seko.se Prenumerationsavgift: 130 kr/helår Postgiro 4 32 96 -3

Tryck: Litorapid Media AB 2008 Omslagsbild: Målning av Lars M;ellis Melander

Regeringen angriper åter sjöfolket Jaha, så fick sjöfolket åter en ”fin” julklapp igen av den borgerliga regeringen.

Förra gången vi fick en julklapp var julen 2006 då regeringen Reinfeldt meddelade att sjöfolket inte skulle omfattas av jobbskatteavdraget. Vi hade enligt regeringens uppfattning det så himla bra med låga skatter och massor av andra avdrag. Därför påstod regeringen att vi inte behövde få detta avdrag som annars skulle utgå till alla som arbetade.

Självklart var denna orättvisa både inkonsekvent och djupt felaktig. Vi stred intensivt för att få rättelse. Tack vare vår aktiva opinionsbildning och samarbete med våra kamrater i riksdagen så lyckades vi dock att få alliansregeringen och finansministern att ändra sig.

Sjöfolket kom därför att omfattas av jobbskatteavdraget vid införandet av steg 2 som infördes 2008. Vi lyckades däremot inte få avdraget retroaktivt, men denna fråga löste vi senare med arbetsgivarna i 2006-2007 års avtalsförhandlingar.

Självklart ligger det i fackets uppgifter att tillvarata medlemmarnas intressen.

Jobbskattefrågan var en sådan typisk fråga. Tack vare gemensamma ansträngningar och ett brett stöd av politiker som stödde oss och en aktiv opinionsbildning för att sjöfolket av rättviseskäl också skulle få jobbskatteavdraget så blev det tryck i frågan. Många sjömän över hela landet ställde också upp och protesterade högljutt mot det orättvisa i att undanta sjöfolket.

Säkert var det de aktionerna, denna opinionsbildning, som till slut gjorde frågan så het att finansminister Borg fick tummarna ur och löste frågan för oss.

I denna fråga såg vi vikten av att vi agerar tillsammans och att alla hjälper till. Är vi bara många som engagerar sig i frågor som berör så kan vi flytta både berg och finansminister Borg. Årets ”julklapp” (läs hellre julsmäll) från regeringen till sjöfolket, har nyligen kommit. Regeringen vill se över (= ta bort) sjuklöneförmånerna för sjöfolk.

Regeringens målsättning är att sjöfolk från och med 1 juli 2009 skall omfattas av precis samma regler och nivåer som löntagare iland. Helst skall detta genomföras lika snabbt som beslutet om det uteblivna jobbskatteavdraget. Ännu en gång så kommer alltså ett dråpslag mot sjöfolket som är grundat på en utredning som är ytterst bristfällig. Förslaget bygger på gamla utredningar. Julen 2008 är det tjänstemännen på Socialdepar-

Ledarsidan Kenny Reinhold tementet som i förening med Näringsdepartementets tomtenissar har gett tomtemor själv, näringsminister Maud Olofsson, uppdraget att föreslå och genomföra lagändringarna snabbt.

Rent ekonomiskt skulle denna försämring slå oerhört hårt mot alla våra medlemmar som olyckligtvis förr eller senare blir sjuka, det blir vi mer eller mindre alla.

Trots den bristfälliga statistik som finns kan vi se att trots vårt relativt förmånliga sjuklönesystem så finns det inget som i stora drag skiljer sjöfolket rent statistiskt från de som arbetar iland. Sjukskrivningstalen för sjöfolket på storsjösidan är strax under för löntagare iland och ligger på färjesidan strax över snittet.

Regeringen föreslår nu försämringarna i sjuklönebestämmelserna för det svenska sjöfolket trots att sjöfolk världen över är skyddade enligt ILO-konvention nummer 165. Denna konvention kommer framöver att ingå i den superkonvention som framförhandlades vid ett ILO möte i februari 2006, Maritime Labour Convention, med arbetsnamnet MLC 2006.

Varför vill då regeringen genomföra denna försämring så snabbt då? Ja, kanske beror det på att. Sverige aldrig ratificerade konvention 165 trots att man röstade för den vid det tillfället den togs fram.

Den fackliga federationen för transportarbetare ETF (European Transport Workers’ Federation) och ECSA (European Community Shipowners Association) föreslår att stora delar av superkonventionen MLC skall införas i gemenskapsrätten, bl a sjuklönedelen.

Antagligen är det detta långt framskridna arbete på EU-nivå och mellan par-

terna på den europeiska sjöarbetsmarknaden som gör att regeringen fått eld i baken. Har ett land väl ratificerat, undertecknat en konvention eller ett direktiv, får man inte göra försämringar.

Regeringens filosofi tycks nu vara att sänka och försämra nivåerna för sjöfolket innan man skriver under. Än en gång visar regeringen en cynisk inställning till vanliga arbetare och till sjöfolket. Regeringens valspråk verkar vara, sänk nivåerna medan vi kan, sen är det försent!!

Därför alla kamrater, bered er på att vara lika flitiga på att ställa upp efter årsskiftet med samma engagemang som vid frågan om det uteblivna jobbskatteavdraget. Tillsammans kan vi stoppa ännu ett tokigt förslag från en tokig regering.

FNs organ för sjöfartsfrågor IMO (International Maritime Organization), har haft sitt 85:e sjösäkerhetsmöte i London sedan starten för 60 år sedan. På dagordningen för detta 85:e möte var problemen med pirater det som återspeglades mest under detta möte.

Piratfrågan är ju inte en ny företeelse.

Sjöfolket har under årtionden varit utsatta för hänsynslösa angrepp av pirater. Men först nu uppmärksammas frågan på allvar.

Pirater är ingenting annat än ett slags terrorister. Dagens pirater utövar sin terror till havs. Men det är terroristproblemet iland som hittills har varit i särklass mest uppmärksammat.

Frågar du idag folk om vad en pirat är, så tänker de flesta på segelskutor med Jolly Roger i masten och en pirat med en lapp för ögat. Forna tidens sjörövare har beklagligt nog fått ett närmast romantiskt skimmer över sig. Inte minst har de under senare år romantiserats i filmer, trots att de inte var något annat än kidnappare, mördare och terrorister.

IMO skall på sina möten komma fram till en enighet bland de cirka 170 deltagande länderna. Därför är det en tendens till att bli ganska urvattnade beslut. Så var det också denna gång, trots livliga diskussioner om hur man kan komma att lösa piratproblemet. Viktigt att aldrig glömma är att till sist det ändå är människan, sjömannen, som kommer till skada på grund av piratterroristernas angrepp till sjöss.

Till sist trots allt djävelskap från regeringen och från pirater (ibland undrar jag faktiskt om det är nån skillnad) vill jag tillönska alla sjömän, läsare, förtroendevalda och anställda en riktigt God Jul och Gott Nytt År!

Sjömannen 6/2008 3

Snart dags bryta is i Bottenviken Var ska det vara snöstorm och iskallt om inte i Luleå? Kallax flygplats gör skäl för namnet när Sjömannen kommer till Luleå för att pejla stämningarna på isbrytarna Ale, Atle, Frej och Ymer.

Text o bild: Lennart Johnsson I den norrländska kuststaden möter Christer Lindgren, klubbordförande i Transatlantic, upp. Christer kommer närmast från ett fartygsbesök på Transfalcon i Rönnskär utanför Skellefteå.

Transatlantic bemannar sedan i somras åter Sjöfartsverkets isbrytare som rederiet även gjorde åren 2000 till 2005. Mellan 2005 och 2008 var det OSM som skötte bemanningen.

— Välkommen till den riktiga vintern, säger Pontus Raske, bås i Atle, som tar emot proviant på kajen.

De fyra isbrytarna ligger intill varandra vid Luleås gamla malmkaj. Ännu har inte isen hunnit lägga sig i Bottenviken.

— Fast fortsätter vintern någon vecka till så blir det snart rejält med is, berättar Pontus.

— Normalt är vi igång med isbrytningen från januari och kan vissa vintrar hålla på ända in i maj.

4 Sjömannen 6/2008

Pontus Raske har varit åtta år på isbrytarna.

— Jag trivs bra här och det är perfekt när man har familj. Normalt jobbar jag fyra veckor och är hemma i Eskilstuna i fyra veckor.

Pontus har seglat sedan slutet av 1970talet.

— Förutom isbrytarna har det hela tiden varit i utebåtar. Några av mina rederier har varit NoT och Hornet. Jag har varit runt på de flesta platser i världen och tycker faktiskt det går bättre att jobba i kyla än i värme.

Själv är jag stelfrusen efter 20 minuter ute i snöstormen och söker mig in i Frejs värme. På däck är matros Rolf Palm i full gång. Han har hunnit med fem år på isbrytarna och gick första gången till sjöss 1974.

Rolf har också många år i Wallenius bakom sig.

— Isbrytarjobbet är ok och jag trivs kanonbra. Efter en tid anpassar man sig till kylan. Vill jag ha värme åker jag till något varmt ställe på semestern istället.

Fast visst kan det kännas bistert och är tufft när vi gör en bogsering i 25 minusgrader.

— När vi har varit ute och brutit is i 14 dagar i sträck är du rätt slut. När vi har full bemanning är det 22-23 man ombord.

Hemmahamn för Rolf Palm är Färjestaden på Öland. Från början kommer han från Kalmar.

En riktig veteran är Frejs kockstuert Sven Johansson som är på gång att pensionera sig.

— Jag fyller 67 om ett tag så det är väl snart dags att lämna sjömanslivet. För att vänja mig har jag under ett par år jobbat halvtid, varit ombord i två veckor och hemma i fyra veckor.

Sven gjorde sin första törn i december 1960.

— Båten var Brasilia, ett nybygge från Lindholmen. Jag var kockelev ombord.

Därefter var det 25 år Johnsons fram till konkursen. I ett och ett halvt år provade jag också på att vara chaufför och körde ut tidningar. Som tur var lämnade jag det jobbet och började segla igen. Landjobb var inget för mig.

En tid var Sven också personalkock på en färja innan det blev Rankki 1989.

— På isbrytarna har jag varit i åtta år, från det att dom blev civilt bemannade.

Här ombord trivs jag utmärkt. Det är det bästa jobbet jag har haft till sjöss. Fast det är klart hade jag varit 20 år hade jag säkert inte tyckt samma sak.

På dialekten hörs det att Sven Johansson har sitt ursprung på Gotland. Numera

bor han sedan länge i Stockholm och Farsta även om han också har en sommarstuga på Gotland.

— När jag inte seglar går jag gärna på Katarina Sjöfartsklubb och tränar en del på deras gym och går på möten klubben ordnar. Sjöfartsklubben har blivit kanonfin.

Mycket måste väl ha förändrats under dina år till sjöss?

— Visst har det gjort det. På Brasilia var det 44 man ombord. Idag hade den typen av båt kanske haft en besättning på 15-16 man. Min längsta törn var på 16 månader.

På ett elevfartyg där jag var kock var det 36 man i besättningen och 40 elever. Vi gick bland annat på Brasilien, Argentina och Uruguay. Ibland låg vi i Buenos Aires i flera veckor. Det var tider det, säger Sven Johansson och ler.

— Samtidigt var mycket sämre förr som att vi inte hade något avlösningssystem.

Sven Johansson, kockstuert på Frej, gick till sjöss 1960. När han om en tid fyller 67 räknar Sven med att pensionera sig. — Inte en dag ångrar jag att jag valde sjömansyrket, säger han.

Pontus Raske som är bås på Atle har varit på isbrytarna i åtta år.

— Men aldrig att jag har ångrat mitt yrkesval.

Hur blir det att gå i pension?

— På sätt och vis blir det rätt skönt men det är nog inte omöjligt att jag tar ett och annat vikariat framöver, svarar Sven Johansson.

Mässman på Frej är Margareta Jonsson.

Hon har varit på isbrytarna i fem år och har seglat i ett 20-tal år. Liksom Sven bor hon i Stockholm och flyger till och från Luleå vid på- och avmönstring.

— Jag trivs bra med jobbet här. Gänget ombord är toppen. Ibland kan det gunga rejält när vi är ute men som tur är har jag inget problem med sjösjuka.

I mycket var det en tillfällighet att Margareta började segla.

— Jag var expeditionsföreståndare på Kommunförbundet när jag mönstrade på Nord Estonia. Det var en trevlig båt med en otroligt fin gemenskap. Visst är det en bra sammanhållning här också men vi var många fler på Nord Estonia.

Har du ångrat ditt jobbyte?

— Nej, absolut inte! Jag stortrivs med sjömanslivet och våra långa ledigheter.

Hemma har jag sex barnbarn och sommarhus så då är det alltid fullt upp, berättar Margareta Jonsson.

— Lönen till sjöss är rätt hyfsad och står sig rätt bra jämfört med jobb i land.

Lunch på Frej denna dag är Biff á la Lindström.

— Jag köper högrev och mal köttet själv, berättar Sven Johansson.

— Färdig köttfärs köper jag aldrig. Brödet som serveras ombord bakar jag alltid själv. Numera gnäller rederiet aldrig över Sjömannen 6/2008 5

vad saker och ting kostar. Förr däremot kunde rederierna gnälla över kostnaderna.

Under många år på 1960-talet var kyckling dyr mat som sällan serverades. Jobbet förr var också mycket mer tungarbetat. Kött fick du stycka själv och julskinkan saltade du in själv.

Minst av isbrytarna är Ale som under isvintrar bland annat ska gå i Vänern.

— Fast de senaste vintrarna har vi inte gått där då Vänern varit isfri, berättar kockstuert Mona Lindberg.

Mona lagar normalt mat till en besättning på 11 personer. Innan isbrytarna var hon på lastbåtar.

— Jag var på lastbåtar i trampfart i bland annat Asien och Nordamerika men ville hemåt. Ale är en liten båt för mig men man vänjer sig.

— Hemmaplan för min del är Skellefteå 15 mil bort där jag har hund och kille.

Jag tar bussen när det är dags att mönstra på.

När Mona Lindberg skulle välja yrke valde hon mellan att gå till sjöss eller att bli cirkusartist.

— Det blev sjön efter att jag gått kockutbildning i Härnösand.

— Samtidigt har jag många kompisar som jobbar på cirkusar som Circus Scott och Brazil Jack så jag har ett ben kvar i cirkusvärlden.

Mässman på Frej är Margareta Jonsson. Hon stortrivs med sjömanslivet och längtar inte tillbaka till landjobb. — Idag har jag seglat i ett 20-tal år, berättar hon.

Ales motorman Stefan Wengelin kom till Ale hösten 2006.

— Innan dess var jag lastbilschaufför.

Jag trivs bra till sjöss och saknar inte lan-

Mona Lindberg, kockstuert på Ale. 6 Sjömannen 6/2008

djobbet. Jag jobbar tre veckor och är hemma i tre veckor vilket passar mig bra. Hemma i Sundsvall har jag en son som är 1,5 år.

Något som Stefan däremot tycker är sämre till sjöss är lönen.

— Jag tjänade mer som lastbilschaufför om man räknar in OB-ersättningen.

Räknar du med att fortsätta segla?

— Ja, det gör jag absolut, svarar Stefan.

— Vi har ett jäkla bra gäng här och tur är väl det eftersom vi bara är 11 man. Arbetsmarknaden till sjöss verkar hygglig idag, inte minst när du jobbar i maskin.

Provar på sjömansjobbet på Ale sedan i maj gör matros Mattias Sjöström. Han har närmast tio år som ambulanssjukvårdare i Uppsala bakom sig.

— Fast innan dess seglade jag i sju år i bland annat Wallenius och SFL. Jag upptäckte att det mesta var sig likt när jag började segla igen, säger Mattias.

— Sjöfarten i sig är nog en lite konservativ bransch. Lönemässigt är det helt klart bättre betalt som ambulanssjukvårdare. Fördelenhär är den längre sammanhängande ledigheten.

— Hemma har jag två barn som är fyra och två år. Än så länge har jag inte hunnit med någon isbrytning så det blir spännande att se hur det fungerar. Jag har inte ångrat att jag prövar sjöjobb igen men vet inte riktigt hur det blir i framtiden. Kanske kör jag ambulans på somrarna och är på isbrytarna vintertid.

Lediga stunder ombord tränar Mattias Sjöström gärna på Ales gym.

— Det är förvånansvärt välutrustat med tanke på vilken liten yta det är.

Nästa besök blir på Ymer där båsen Christer Fäldt är på däck och jobbar i snöstormen.

— Han har varit fem år på isbrytarna och var innan dess tio år på Britta Oden.

Totalt har Christer nästan 30 år till sjöss.

— Jag trivs bra med isbrytningen, säger skåningen Christer.

— Så bra faktiskt att jag har flyttat upp till Luleå. Jag träffade en kvinna här och på den vägen är det.

För matros Kalina Kustosz har det hittills blivit tre år på Ymer. Det är hennes första sjöjobb som fastanställd efter att ha gått sjömansskolan i Karlskrona.

— Jag tycker vi har riktigt bra lön till sjöss och räknar med att fortsätta ett tag till.

Så jobbet har blivit som du hade tänkt dig?

— Ja, det har det. Själv fick jag jobb direkt efter skolan. Av de tio eleverna i min klass är det faktiskt åtta som idag jobbar till sjöss.

Efter information från Christer Lindgren om fördelarna med att vara fackligt organiserad lovar Kalina, som hittills varit oorganiserad, att gå med i SEKO sjöfolk.

— Det har bara inte blivit av att jag gått med men nu är det dags, säger hon.

Sista isbrytare att besöka är Atle. Cirkeln känns sluten när båsen Pontus Raske dyker upp i mässen. Pontus som är fackligt aktiv har flera frågor han behöver diskutera med Christer Lindgren.

— Jag är huvudskyddsombud. Jag är också kontaktperson för de omkring 70 personer på isbrytarna som jobbar på SEKOs avtalsområde, berättar Pontus.

Christer Fäldt, bås på Ymer.

Stefan Wengelin, motorman på Ale.

Kalina Kustosz, matros på Ymer.

— Det är förutom de fyra isbrytarna som ligger i Luleå Oden som främst går på olika expeditioner och ett par sjömätningsfartyg. Jag tror nästan alla här är nöjda med att Transatlantic har fått tillbaka bemanningsuppdraget.

Enligt Pontus Raske är standarden ombord hög.

— Hytterna håller bra klass och vi kan koppla upp oss med en dator om vi vill.

Här finns även ett stort gym och en fin biosalong.

— Visst kan isbrytarjobbet vara tufft ibland men du vänjer dig. Normalt är vi ute och bryter två veckor i taget.

— Vi måste hålla en ränna i Bottenvi-

ken uppe hela vintern, bland annat för malmfarten som går mellan Sverige och Finland.

När det gäller isbrytarna är Pontus Raske något av ett uppslagsverk. Han berättar att Ale byggdes 1973, Atle 1974, Frej 1975 och Ymer 1977. Den båt som levererades senast var Oden som kom 1989 och byggdes på Kockums varv i Malmö.

— Man räknar med att isbrytarna ska klara att gå 15-20 år till. En spännande nyhet är att isbrytarna är på väg att anslutas till fjärrvärme när de ligger vid kaj. Genom detta beräknas det bli en besparing på 1,5 miljon kronor per år, säger Pontus.

Vad gör du lediga stunder ombord?

— Jag läser en hel del. För närvarande håller jag på att läsa om korsriddarnas historia. Dessutom kollar jag en del på film, En stor favorit är Seinfeld. Jag har sett alla avsnitt.

— När jag är hemma i Eskilstuna umgås jag så klart med familjen. Mina två barn är tio och 12 år gamla. Jag är också en datafreak och bygger egna nätverk.

Utomhus är det becksvart. I Luleå kom mörkret denna decemberdag strax efter två på eftermiddagen. Fast snöstormen har inneburit att det knappast varit något dagsljus alls denna vinterdag.

— Välkommen tillbaka för att följa med när vi är och bryter is, är Pontus Raskes avskedsord.

Tillbaka i Göteborg regnar det som vanligt och är om möjligt ännu mörkare än i Luleå.

Sjömannen 6/2008 7

Nu vill regeringen kraftigt försämra sjöfolkets sjukersättning!

Ett regeringsförslag kan innebära att sjöfolkets sjuklöneersättning allvarligt försämras. I en promemoria från regeringen föreslås nämligen att ersättningen vid sjukdom för sjöfolk kraftigt sänks.

Text: Lennart Johnsson Enligt förslaget ska sjömän i skärgårdstrafik och på bogserbåtar få samma sjuklöneregler som landanställda. Sjömän i när- och fjärrfart ska bara ha sjuklönen kvar så länge de är kvar ombord.

Sjöfolkets rätt till sjuklön regleras i dag i sjömanslagen. Det innebär att de som jobbar i utebåtar har rätt till lön vid 60 dagar vid sjukdom. De som jobbar i inrikesfarten har samma rätt i 30 dagar.

Det nu aktuella förslaget likställer de som jobbar i skärgårds- och bogserbåtar med landanställlda vilket innebär 14 dagars sjuklön och därefter 80 procents sjukpenning.

För sjöfolk som går i närfart, på fartyg som går i trafik i Sveriges närområde, utgår enligt förslaget rätt till sjuklön så länge de befinner sig ombord, dock högst i 14 dagar.

De som går i utefarten, fjärrfart, får enligt förslaget rätt till full sjuklön så länge de är kvar ombord. När de kommer iland omfattas de av den allmänna sjukförsäkringen.

Regeringsförslaget har gått ut på remiss och remisstiden går ut den 31 januari 2009.

Tanken är att lagändringen därefter ska gälla från den 1 juli 2009.

— Ett bedrövligt förslag från regeringen som visar att den åter slår mot lönta-

garna, kommenterar SEKO sjöfolks ordförande Kenny Reinholds det nya förslaget.

— På nytt ger sig regeringen på en utsatt grupp i samhället.

— Det är för att sjöfolket är särskilt utsatta som rätten till ersättning vid sjukdom är skyddad av sjömanslagen, av kollektivavtalet och av internationella konventioner.

Angriper löntagarna gång på gång — De sjöfolkare som eventuellt röstade på den borgerliga alliansregeringen får nu ännu ett exempel på hur den moderatledda regeringen gång på gång angriper Sveriges löntagare.

— Viktigt är att hela näringen gemensamt agerar för att förslaget inte ska genomföras, fortsätter Kenny Renhold.

— Driver regeringen Reinfeldt igenom tankegångarna om att allvarligt försämra sjöfolkets sjuklöneregler lär vi få räkna med en mycket komplicerad avtalsrörelse nästa gång.

Kenny Reinholds uppfattning bekräftas av Mats Ekeklint, ansvarig för sjöavtalsförhandlingarna i SEKO. — Skulle lagändringen gå igenom lär vi vid nästa avtalsrörelse få räkna med mycket hårda avtalsförhandlingar på sjöavtalområdet, tror Mats Ekeklint.

Det nuvarande avtalet för SEKO sjöfolks medlemmar går ut 2011.

Anarki råder utanför Somalias kust Piratangrepp utanför Somalias kust har den senaste tiden fått mycket uppmärksamhet i massmedia.

Hittills i år har ett 70-tal fartyg angripits i dessa vatten och mer än 30 båtar har kidnappats. I oktober var vid ett tillfälle över 370 sjömän tagna som gisslan. Många sjömän har dessutom under år 2008 mördats av pirater.

Det blev också stor medial uppståndelse när de välorganiserade piraterna nyligen till och med lyckades kidnappa en saudiarabisk oljetanker.

Ett extra risktillägg på 100 procent av grundlönen utgår därför för besättningar på svenska fartyg som går i dessa vatten.

ITF har dessutom efter förhandlingar 8 Sjömannen 6/2008

med redare fått igenom att risktillägg ska utgå på tusentals fartyg som är täckta av ITF-godkända avtal.

Hittills under 2008 beräknas piratangreppen utanför Somalias kuster ha kostat redare flera hundra miljoner kronor i bland annat utbetalda lösensummor.

— Tyvärr är det här med piratangrepp inget nytt för oss som jobbar inom sjöfarten, kommenterar Karl-Arne Johansson, arbetsmiljöansvarig ombudsman på SEKO sjöfolk.

— Piratangrepp har i årtionden varit en rätt stor risk i exempelvis Malackasundet, i indonesiska och filippinska vatten och utanför Nigerias och Brasiliens kuster.

Karl-Arne Johansson anser att enda lös-

ningen för att komma tillrätta med problemet är internationell samordning.

— Det är bland annat nödvändigt med någon form av konvojverksamhet förbi Afrikas horn.

— Samtidigt är det ovanligt att svenska fartyg passerar Afrikas horn.

— Ett undantag är att Wallenius bilbåtar ibland kan passera Afrikas horn, säger Karl-Arne Johansson.

Walleniusbåtarna är enligt Karl-Arne Johansson samtidigt rätt skyddade genom att de är så höga och därför svåra att borda.

Samma sak gäller även för de Grandebåtar som Transatlantic bemannar och som går på Afrikas västkust.

LJ

Halva ACE Links personal uppsagd

I och med uppsägningarna på ACE Link lämnas fartyget ACE Simara tillbaka till den norska huvudägaren. Hon har bara gått i ett år på linjen.

49 personer på SEKO sjöfolks avtalsområde i rederiet ACE Link blev för en tid sedan uppsagda.

— Totalt innebär det att nästan hälften av de anställda i rederiet tyvärr har blivit uppsagda, berättar Peter Skoglund, ombudsman i SEKO sjöfolk.

Text: Lennart Johnsson Kvar i ACE Link har vi efter uppsägningarna 52 medlemmar.

Orsaken till att ACE Link har varslat beror på att rederiet har ekonomiska problem.

— Den storsatsning som man gjorde för ett år sedan när två nya större båtar sattes in mellan Helsingborg och Helsingör blev för mycket, anser Peter Skoglund.

— ACE Link borde ha börjat i mindre skala. Tidigt gick det att se att konceptet med ett försök närmast till lyxkryssningar över sundet skulle få svårt att fungera.

— Tråkigt är att alla de som anställdes förra året naturligtvis hade förhoppningar

om en framtid till sjöss. Nu har de fått se den drömmen grusad.

ACE Link la sitt varsel den 30 oktober.

Därefter har förhandlingar genomförts vid flera tillfällen mellan rederiet och SEKO sjöfolk.

— I stort sett är förhandlingarna nu avslutade. För de som blir kvar innebär uppgörelsen bland annat att de i fortsättningen kommer att jobba på färjeavtalet, berättar Skoglund.

Hur har reaktionerna varit bland medlemmarna på grund av beskedet?

— Det har varit rätt blandade reaktioner. Många verkar ha känt på sig att konceptet som ACE Link försökte sig på inte höll. Passagerarantalet jämfört med den tidigare trafiken har visserligen ökat något men det har inte varit tillräckligt.

En sak som komplicerar det hela är att det är ett danskt bolag som driver verksamheten samtidigt som personalen är anställda i ACE Link Sverige.

Huvudägaren är dessutom ett norskt företag.

— Därför har det inte varit helt lätt att få löpande ekonomisk information, säger Peter Skoglund.

Varslet innebär att fartyget ACE Simara går ur trafiken och lämnas tillbaka till huvudägaren. Kvar i trafiken kommer ACE Siluna och ACE Silettta (före detta Pernille) att gå.

— Jag bedömer att det är stor risk att den norska ägaren försöker sälja ACE Simara, menar Peter Skoglund.

Vid uppsägningsförhandlingarna har principen först in sist ut gällt fullt ut. De som är uppsagda har en uppsägningstid på mellan fyra och sex månader beroende på ålder. Majoriteten av de som får gå har varit anställda längre än 12 månader och kortare tid än 15 månader.

LERNIA har fått uppdraget att arbeta med omställningsstöd till den uppsagda personalen på ACE Link.

Många nya medlemmar när M/S Eckerö flaggar svenskt Den 1 januari 2009 byter M/S Eckerö från finsk till svensk flagg.

— Flaggskiftet innebär att ett 140-tal personer kommer att arbeta på vårt avtal, berättar Dennis Sirviö, ombudsman för SEKO sjöfolk i Stockholm.

— Det handlar om ett 70-tal befattningar på vårt avtalsområde på varje vakt.

Diskussionerna kring bytet av flagg har gått förhållandevis smidigt. Eckerölinjen

har bildat ett svenskt bolag och fartyget har förts över dit.

SEKO sjöfolks arbetsmiljöombudsman Karl-Arne Johansson som har besökt båten tycker M/S Eckerö är i ett bra skick.

— Det är en riktigt fin båt. Hon byggdes visserligen för ett 30-tal år sedan men är sedan dess helt ombyggd. Så jag upplever inga som helst problem med att hon nu får svensk flagg.

M/S Eckerö går mellan Grisslehamn i Roslagen till åländska Eckerö. En enkelresa tar två timmar.

Båten levererades 1979 och byggdes på ett varv i danska Ålborg.

Hon är 121 meter lång och 24,5 meter bred. Maxantalet passagerare är 1500 personer och antalet personbilar som det går att ta ombord är 260 stycken.

LJ Sjömannen 6/2008 9

“Krisen riskerar slå mot delar av näringen” Hur finanskrisen kan påverka svensk sjöfart, om läget i Östersjön och om sjöfolket kommer att fortsätta som en geografisk avdelning i SEKO. Det är några av de saker som SEKO sjöfolks ordförande Kenny Reinhold tar upp i den här intervjun med Sjömannen.

Text: Lennart Johnsson Vad tror du om utvecklingen för svensk sjöfart under 2009 med tanke på den pågående finanskrisen?

— Hittills har ju krisen mest varit synlig i exempelvis bilindustrin. Men visst är det troligt att rederier som Tor Line och Wallenius framöver kommer att känna av krisen. De transporterar ju i hög grad bilar, svarar Kenny Reinhold.

— Samtidigt börjar även den övriga svenska industrin som Sandvik och andra få problem som kan få effekter. Så effekterna av finanskrisen kommer säkert att påverka sjöfarten, bortsett kanske från färjorna.

— Färjesjöfarten tror jag inte drabbas lika mycket. Folk vill nog ändå fortsätta att unna sig litet lyx i vardagen, ibland göra en kortare nöjesresa till sjöss, även om det är svåra tider.

— Inom utefarten är hälften av flottan tankfartyg och den delen tror jag inte kommer att beröras speciellt mycket, fortsätter Kenny.

— Det som under kommande år främst kan tänkas komma att påverkas är rorosjöfarten.

Har det kommit några varsel som en direkt följd av krisen?

— Nej, hittills har det inte gjort det på grund av den nuvarande ekonomiska oron, säger Kenny Reinhold.

— Men visst kan det exempelvis bli bekymmersamt för Wallenius som till 90 procent transporterar bilar och andra rullande fordon. Wallenius har redan börjat tala om att lägga något fartyg som garage, ha det som uppställningsplats i någon hamn. Jag är inte förvånad om de snart kommer med ett varsel.

Så det varsel som nyligen kom på ACE Link i Helsingborg beror på andra orsaker?

— Ja, bakom det varslet ligger helt andra faktorer. Det handlar främst om dåliga affärer. Det är sviterna av de två nybyggena som man tog i in i trafiken för ett år sedan. Rederiet byggde på sig för stort vilket för övrigt våra fackliga företrädare tidigt påpekade. Det dröjde bara ett år innan varslen, som vi befarade, kom.

10 Sjömannen 6/2008

SEKO sjöfolks ordförande Kenny Reinhold befarar att de rederier som främst transporterar bilar kan få problem på grund av den pågående finanskrisen. (Foto: Lennart Johnsson)

Troligen har rederiet delvis satsat på fel koncept.

Har läget i Östersjön stabiliserats?

— Både och, menar Kenny Renhold.

— Jag är orolig hela tiden sedan Tallink blev större och större och köpte Silja. Ska man titta på den övriga trafiken känns den ganska säker.

— För Eckerö Line är det klart med omflaggning till svensk flagg för deras fartyg från den 1 januari. Redan i december kommer besättningen att arbeta på vårt avtal.

— Hela tiden går rykten fram och tillbaka i Östersjön och man vet aldrig riktigt vad som händer, men för tillfället känns det hyggligt säkert.

Tonnageskatten har diskuterats länge och till slut enades hela näringen om ett brev till regeringen med krav på tonnageskatt. Vad har hänt därefter?

— En månad efter det att sjöfacken och Redareföreningen skickade brevet träffades alla parter den 10 november i Göteborg för att diskutera hur vi jobbar vidare med den frågan, säger Kenny Reinhold.

— Vi enades om att bilda en liten arbetsgrupp med företrädare för sjöfacken, SARF och Redareföreningen. SEKO representeras av mig. Innan jul kommer denna grupp att ha ett första möte för att diskutera hur vi ska gå vidare.

— Vi har tidigare upplevt en brist i samordningen från näringens sida när det gäller att driva kravet på tonnageskatt. När nu alla andra sjöfartsländer i Europa har tonnageskatt bör självklart Sverige också ha samma regler. Frågan är hur länge regeringen kan ha frågan i långbänk med tanke på att en majoritet i riksdagen står bakom att tonnageskatt införs.

Regeringen har ju nyligen kommit med en promemoria om försämrad sjuklön för sjöfolket. Hur agerar vi inför detta?

— Historiskt sett har sjöfolket haft lägre bruttolöner på grund av skattesystemet. Sjuklönesystemet har varit internationellt reglerat och vi har sedan länge en förstärkning av reglerna i våra kollektivavtal. Skulle nu vår modell, som är avtalsreglerad, slopas kommer det att bli mycket tufft i avtalsförhandlingarna när avtalet går ut 2011. Om sjöfolkets sjuklöneregler förändras och försämras måste vi självklart kräva rejäl kompensation för detta.

— Det finns ingen statistik som visar att sjöfolket har utnyttjat sjuklönereglerna. Tittar du på utefarten så är det tvärtom så att sjöfolket ligger långt under sjukstatistiken för övriga löntagare i land. Tar du färjetrafiken så ligger sjukskrivningstalet på det genomsnittliga i Sverige. Så det går definitivt inte att tala om att sjöfolket skulle ha utnyttjat reglerna.

— Vi har vetat det pågått en enmansutredning men vi trodde inte frågan skulle bli aktuell så pass snart, fortsätter Kenny Reinhold.

— Tydligen har någon i alliansregeringen kommit på att man vill driva frågan.

Dessutom vill man genomföra lagändringen mycket snabbt, redan till den 1 juli 2009.

Här måste väl också gälla att hela branschen agerar gemensamt?

— Ja, absolut. Det är nödvändigt. Får vi försämringar här så lär redarna också få det.

Förslaget går tyvärr i linje med högerregeringens målmedvetna arbete på att försämra villkoren för löntagarna. Det visar konkret vad som händer när det svenska folket röstar fram en löntagarfientlig högerregering. Vi får agera snabbt för att försöka stoppa förslaget men får räkna med en tuff strid.

— Frågan visar även hur viktigt det är att den politiska oppositionen är överens och samarbetar inför valet 2010, anser Kenny.

— Det skulle vara ett stort misslyckande om vi inte kan återta makten efter de fyra åren med alliansregeringen. Faller det på att det inte finns ett fungerande samarbete mellan de tre oppositionspartierna är det bedrövligt.

— Jag utgår därför från att s, vänsterpartiet och miljöpartiet går ut med en gemensamt plattform i valrörelsen. Alliansen lyckades vinna valet genom att de visade upp en enad front för första gången. Är det nu helt klart att SEKO sjöfolk kommer att fortsätta som geografisk avdelning i SEKO? — Ja, det är det även om någon uppgö-

relse inte är formellt undertecknad. SEKO och SEKO sjöfolk är idag helt överens om detaljerna i uppgörelsen. SEKOs förbundsstyrelse står alltså enhälligt bakom det hela. Det har tagit nästan 12 år att komma hit så det är skönt att vi är i mål.

— Slutresultatet att SEKO sjöfolk kommer att fortsätta som egen avdelning ger oss äntligen arbetsro i denna fråga.

Avtalet fastslår att det är SEKOs förbundsstyrelse och sjöfolkets avdelningsstyrelse som är parterna. Ska något i uppgörelsen ändras så är det de två parterna som ska godkänna detta.

Hur utvecklas medlemsantalet i denna tid av finanskris?

— Det är svårt att säga något definitivt om utvecklingen. Men krisen gör säkert att folk ruskas om en del. Man inser att man inte är säker för alltid och då kan facket vara bra att ha. Det behövs bara ett par domar i EU eller en finanskris för att situationen på arbetsmarknaden ska ändras helt.

— I osäkra tider är det troligen fler som inser att det kan vara bra att vara med i facket. Krisen har troligen skakat om folk så att de inte är lika självsäkra. Jag är övertygad om att fackföreningsrörelsen kommer att spela en viktig roll både i kristider och i goda tider.

— Insatserna som har gjorts på grund av finanskrisen går att jämföra med ett fartyg som håller på att sjunka, säger Kenny Reinhold.

— För de som befinner sig i första klass, vi som bor i den rika delen av världen, försöker man nu täta rejält. Det riskerar samtidigt att innebära att de som finns i andra och tredje klass drabbas värre.

— Värst drabbas tredjeklasspassagerarna, invånarna i världens fattiga länder.

Nu pumpas miljarder in i bilindustrin och bankväsendet för att vi som bor i första

klass ska fortsätta ha det bra. Men vi måste vidga vårt synsätt och inse att det också är nödvändigt att verka för en rättvisare värld för att få bukt med krisen.

En annan högaktuell fråga inom sjöfarten är alla piratangrepp mot handelsfartyg utanför Somalias kust för närvarande. Vad kan man göra för att stoppa detta?

— Vi har haft piratangrepp runt om i världen i åratal och det är alltid sjöfolket som drabbas hårdast. De angreppen har oftast genomförts utan någon större medial uppmärksamhet. Men när nu en oljetanker blir kidnappad blir plötsligt det hela massmedialt intressant.

— Frågan om hur piraterna ska bekämpas kommer för övrigt upp på det möte med FN-organet IMO som jag snart åker till, berättar Kenny.

— Personligen hoppas jag att IMO medverkar till att FN beslutar att satsar rejält för att stoppa piratangreppen. Hittills i år har ett stort antal sjömän mördats vid angreppen.

— Med piraterna finns det ingen anledning att lägga fingrarna emellan.

Verksamheten i Somalia liknar i mycket en maffiaverksamhet. Rätt som det är drabbas ett svenskt fartyg även om det är få båtar som går utanför Somalias kust.

— Frågan måste alltså självklart lösas på internationell nivå. Kampen mot piraterna måste samordnas och det gäller att agera snabbt och kraftfullt. Det handlar om att statuera exempel för att få stopp för denna brottslighet som drabbar världens sjöfolk så hårt.

— Sjöröveriet kommer att fortsätta att eskalera om inte det internationella samfundet agerar samordnat för att få stopp på eländet. Däremot tror jag det vore ytterst olyckligt om civila handelsfartyg började bemannas med kanoner och kulsprutor, framhåller Kenny Reinhold.

Sjömannen 6/2008 11

Sjรถmannen 6/2008 12

Många kom för att hedra krigsseglarna Ett 40-tal personer deltog nyligen på ett minnesmöte för de svenska krigsseglarna under andra världskriget. Plats för arrangemanget var Katarina Sjöfartsklubb i Stockholm.

De som kom fick bland annat lyssna på Torbjörn Dalnäs från Sjöfartsverkets Sjömansserviceavdelning och författaren och journalisten Gunnar Fredriksson.

Text o bild: Lennart Johnsson Torbjörn Dalnäs berättade historien om de svenska krigsseglarna. Svenskt sjöfolk var den yrkesgrupp som drabbades i särklass hårdast under krigsåren.

Mer än 1400 sjömän i svenska båtar beräknas ha omkommit efter krigsförlisningar, vid mineringar och torpederingar mellan åren 1939 och 1945.

Härtill kommer ytterligare flera hundra svenska sjömän som omkom under tjänstgöring i de allierades båtar.

Omkring 8000 svenska sjömän hamnade utanför spärren efter naziTysklands ockupation av Danmark och Norge.

Under andra världskriget gick över 200 svenska fartyg förlorade. Den största enskilda krigsförlisningen inträffade 1944 då Hansa torpederades och 84 personer omkom.

Hedrades efter drygt 50 år Trots krigsseglarnas stora insatser för Sverige under krigsåren tog det över 50 år innan deras insatser hedrades av den svenska staten.

När de kom hem till Sverige jagades de istället av skattemyndigheter och av försvarsmakten.

Många var av förklarliga skäl mycket bittra över hur de behandlades av det svenska samhället. Det var först för 11 år sedan som krigsseglarna hedrades vid en ceremoni i Göteborg, berättade Torbjörn Dalnäs.

Att krigsseglarnas insatser till slut erkändes beror i mycket på aktiva insatser av bland annat förre sjöfolksordföranden

Gunnar Fredriksson berättade mycket personligt och gripande om hur han upplevde krigsåren. Flera av Gunnars nära släktingar som var sjömän omkom under andra världskriget.

Anders Lindström, av författaren Terje Fredh i Lysekil och inte minst av Torbörn Dalnäs själv.

Vid minnesceremonin på Stenpiren i Göteborg 1997 deltog omkring 900 krigsseglare av de drygt 2700 som fortfarande då levde. Till denna dag togs en ny bok om krigsseglarna fram.

Gunnar Fredriksson gav personliga och gripande minnesbilder av sjöfolkets situation under andra världskriget.

Hans far var skutskeppare och han hade flera nära släktingar som omkom vid krigsförlisningar.

Hördes aldrig mer av En var en morbror till Gunnar Fredriksson som i sitt sista brev hem berättade att hans båt var på väg upp i Nordatlanten. Därefter hördes Gunnars morbror eller den övriga besättningen aldrig mer av.

Krigsseglarkvällen avrundades av visduon Tjo och Fredrik som gjorde högst

personliga och uppskattade tolkningar av Evert Taube, Cornelis och andra visdiktare.

— Det var roligt att så många slöt upp den här kvällen, säger SEKO sjöfolksmedlemmen Gerald Liljehammar som tagit initiativ till arrangemanget.

Gerald låg också bakom en minneskväll för sjömannen och spanienkämpen Per Eriksson, Frisco-Per, förra året, på hundraårsdagen av Pers födelse. Också den kvällen genomfördes arrangemanget på Katarina Sjöfartsklubb.

— Jag hoppas det kan bli tradition att vi varje år kan köra en sådan här kväll för att hedra krigsseglarna.

— Att den här kvällen, liksom kvällen till Frisco-Pers minne, blivit så lyckade beror naturligtvis i mycket också på att personalen på Sjöfartsklubben Katarina har ställt upp på ett så fantastiskt fint sätt, framhåller Gerald Liljehammar.

— Så förhoppningsvis ses vi nästa år för ännu en minneskväll.

Sjömannen 6/2008 13

“Vi måste kämpa för den svenska modellen” — Under åren har jag haft alla möjliga jobb. De sju-åtta senaste åren har jag arbetat som journalist och informationssekreterare. Självklart har jag alltid varit fackligt organiserad även om jag inte varit direkt aktiv. Det berättar Josefin Brink, riksdagsledamot för vänsterpartiet som sitter i arbetsmarknadsutskottet.

Josefin är först ut i en serie som Sjömannen nu inleder där framträdande politiker från varje riksdagsparti intervjuas.

Text o bild: Lennart Johnsson Vad anser du om regeringen Reinfeldts arbetsmarknadspolitik?

— Regeringen har varit otroligt effektiv. De har inriktat sig mycket på att förändra maktbalansen på arbetsmarknaden och har varit mycket framgångsrika med det, svarar Josefin Brink.

— Till skillnad från när man tidigare gick väldigt hårt åt den arbetsrättliga lagstiftningen har man från den borgerliga sidan idag bytt strategi. Nu har man istället på ett mycket mer djävulskt sett gett sig på den fackliga organisationsgraden, gett sig på grunden för löntagarnas styrka i arbetslivet. Det är förstås en mycket smartare strategi.

— Om regeringens syfte med sin politik har varit att försvaga löntagarnas ställning och etablera en låglönemarknad har man gjort rätt saker. Höjningen av a-kasseavgiften och slopandet av avdragsrätten för fack och a-kassa visade sig vara väldigt effektivt för att minska den fackliga organisationsgraden.

— Sänkningen av ersättningsnivån i akassan, försämringen av sjukförsäkringen i kombination med avdrag för hushållsnära tjänster och liknande ingår i ett stort paket som krattar manegen för ett slags arbetsmarknad ungefär som den vi kan se i Storbritannien eller USA. — Än så länge har inte effekterna blivit så tydliga. Men när vi nu när vi får en konjunkturnedgång i kombination med en ekonomisk kris kommer regeringens politik att börja slå ännu hårdare både mot enskilda och mot hela löntagarkollektivet.

Jag befarar att det kommer att bli mycket svårare framöver att upprätthålla några rimliga nivåer i kollektivavtalen.

Hade du väntat dig EG-domstolens löntagarfientliga domar i Laval, Viking och Rüffertmålen?

— I grund och botten är jag kritisk till hela EU-projektet och har aldrig haft några illusioner att det skulle gå att skapa 14 Sjömannen 6/2008

— Den borgerliga regeringen politik går i mycket ut på att minska den fackliga organisationsgraden, säger Josefin Brink, riksdagsledamot för vänsterpartiet och ledamot av arbetsmarknadsutskottet.

ett socialt Europa med tanke på vilken högerdominans det politiskt finns i EU, svarar Josefin Brink.

— Ändå förvånade jag mig själv genom att bli förvånad när Lavaldomen kom genom att den var otroligt hård. Domen innebar att man till och med petade i själva kollektivavtalets utformning. .

— Vi från vänsterpartiet ser de här domarna som en otroligt allvarlig utveckling som på något sätt idag verkar ohejdbar. Det verkar inte finnas något politiskt intresse att hejda den här utvecklingen, i varje fall inte att använda de redskap som ändå finns i Sverige och i Europa.

— Innan domen föll var tonen från LO-ledningen betydligt hårdare än när domen väl kom, fortsätter Brink.

Hur hotad tycker du den svenska modellen som bygger på kollektivavtal är?

— Vår modell är ansatt från flera håll.

Den borgerliga regeringen är uppenbart ute efter att kanske inte slå sönder själva modellen men att försvaga den fackliga parten så mycket att kollektivavtalen till stora delar blir värdelösa eller i alla fall urholkade. Arbetsgivarna tycks dessutom

driva på här. Det var Svenskt Näringliv, som drev Lavalmålet ner till EG-domstolen trots att det handlade om ett företag som inte ens var medlem i deras organisation.

— Fackförbund överallt upplever nu att arbetsgivarna har börjat inta en mer traditionell antifacklig attityd mot facket.

Arbetsgivarna ställer inte längre upp riktigt på sina kollektivavtal utan säger istället till exempel att det var Byggnads avtal som bedömdes i EG-domstolen. Men det handlade ju om Byggnads och Byggarbetsgivarnas gemensamma avtal.

— Arbetsgivarna anser uppenbarligen att de har tillräcklig politisk vind i seglen för att ro hem det här, att de har mer att vinna på att slå mot kollektivavtalen än att stå upp för dom.

— Sedan är det förstås också utvecklingen i EU där du också har de andra antifackliga domarna, fortsätter Josefin Brink.

— EG-domstolen har institutionaliserat social dumpning som ett acceptabelt konkurrensmedel på den inre marknaden.

Enligt domstolen står detta faktiskt över skyddet för löntagarna och rätten att teck-

na kollektivavtal. Rätten att vidta stridsåtgärder, som är grundlagsfäst både i Sverige och i många andra länder, ifrågasätts av EG-domstolen vilket är allvarligt.

Risken är väl att om den fackliga anslutningsgraden går ner till 25-30 procent är det svårare att hävda att man företräder de anställda på en arbetsplats?

— Det stämmer och det är utan tvekan därför som den borgerliga regeringen har skjutit in sig så mycket på att få ner anslutningsgraden. Det är det mest effektiva sättet att trycka tillbaka kollektivavtalets värde på arbetsmarknaden. Utan en hög facklig organisationsgrad och en hög kollektivavtalsteckning är Sverige ett eldorado för social dumpning eftersom vi har så litet av regleringar. Hela vår modell bygger på hög organisationsgrad.

— Visst ska vi inte måla f-n på väggen men i mycket ser det ganska mörkt ut. Så trängd som fackföreningsrörelsen är idag med medlemsras, urholkning av kollektivavtalen och både inre och yttre hot har man inte varit sedan början av 1900-talet.

Lissabonfördraget har ju diskuterats mycket på senare tid. Varför ville vänsterpartiet att den svenska riksdagen skulle vänta med beslutet tills den så kallade Stråth-utredningen kommit med sitt utlåtande kring Lavaldomen?

— I grund och botten är v kritisk till Lissabonfördraget eftersom det innebär en stor maktöverföring till EU med ökad överstatlighet, ett gemensamt försvar och mycket annat. Helst hade vi velat ha en folkomröstning, säger Josefin Brink.

— Men samtidigt gäller det att vara pragmatisk. Vi insåg att det kommer att bli ett riksdagsbeslut och att det skulle bli ett ja till fördraget.

— Vad vi därför drev var att godkännandet skulle villkoras med garantier för att EG-domstolen inte skulle komma och lägga sig i den svenska kollektivavtalsmodellen. Vi hade hoppats få uppslutning för vår linje i riksdagen från främst s. Tyvärr prioriterade socialdemokraterna att få Lissabonfördraget på plats.

— Jag förstår inte riktigt den här brådskan att besluta om fördraget, framhåller Josefin Brink.

— Irland har ju faktiskt röstat nej till fördraget och därför borde egentligen själva fördragsprocessen vara död. Röstar inte alla medlemsstater ja måste man förhandla på nytt och ta fram ett nytt förslag. Man kan ju inte tvinga irländarna att plötsligt bara ändra sig och säga ja. Det kommer att ta tid att förhandla med irländarna om vad som eventuellt krävs för att dom ska skriva på.

— Varför då Sverige, som har drabbats hårt av Lavaldomen, ska fatta det här

beslutet några veckor innan Stråth-utredningen läggs fram är svårbegripligt. Jag beklagar att majoriteten i Sveriges riksdag hade så brått att rösta igenom förslaget.

— Även om det finns mindre saker som är bättre i Lissabonfördraget än i Nicefördraget har jag svårt at se det skulle vara viktigare än att värna om den svenska kollektivavtalsmodellen.

— Jag befarar att det kan komma förslag från Stråth-utredningen som inskränker den fria förhandlingsrätten och den fria avtalsrätten, fortsätter Josefin Brink.

— Inte minst är jag orolig att lönedumpning kan bli tillåten om Lex Britannia kommer att urholkas. Ni som arbetar inom sjöfarten vet ju sedan länge vad lönedumpning kan innebära. Arbetsgivarna vill uppenbarligen ha bort Lex Britannia helt och hållet.

— För mig är det otroligt viktigt att fackföreningsrörelsen, tillsammans med den politiska vänstern, kämpar för att bevara den unika svenska modellen på arbetsmarknaden.

— Idag är svensk fackföreningsrörelse tillbakapressad och utsatt för attack. Vi behöver därför många fler röster som står upp och tar strid för den fackliga idén, som försvarar facket. Alldeles för många röster i dagens samhällsdebatt angriper istället facket och utmålar facket som skurkar, banditer och rasister.

Hur ska vi kunna vända utvecklingen?

— Jag känner mig litet nedslagen efter Lavaldomen och omröstningen kring Lissabonfördraget. Men naturligtvis finns det ingen anledning att sitta och sura, att tro

att allt går åt skogen. Det går absolut att vända dagens trend. Men det gäller då att vi mobiliserar människor i arbetarrörelsen för våra idéer och grundläggande värderingar.

— Både fackförbunden och de politiska partierna till vänster, inklusive mitt eget parti, måste börja fundera över om vi arbetar på rätt sätt, driver rätt frågor. Vi måste jobba mycket mer med att lyfta fram de grundläggande idéerna, att hitta strider där vi kan återupprätta arbetarrörelsens projekt med att skapa ett bättre samhälle för människor att leva i.

— Svensk arbetarrörelsens organisationer måste bli mycket bättre på att att kunna fånga människorna i dagens samhälle, slutar Josefin Brink.

Närmast på sin agenda hade hon denna eftermiddag att föreläsa på en studiecirkel anordnad av SEKOs fackklubb på Citymail i Göteborg.

Finnbirchrapport klar Bättre kontroll av lastsäkringen och personligt anpassade räddningsdräkter. Det är krav som SEKO sjöfolks arbetsmiljöombudsman Karl-Arne Johansson ställer med anledning av att Haverikommissionen nyligen kom med sin rapport om Finnbirchs förlisning hösten 2006.

I nästa Sjömannen gör Karl-Arne en grundlig analys av Finnbirchrapporten.

En filippinsk sjöman som skadades när han låg flera timmar i vattnet berättar också om sin nuvarande situation.

Stipendium Stiftelsen har till ändamål att främja vetenskaplig forskning och utveckling, innefattande bl.a. medicinsk och teknisk forskning, samt att lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning, allt företrädesvis inom sjöfartsnäringens område.

För enskilda studier krävs bl.a. intyg om påbörjade studier, kurslitteraturförteckning m.m. Vad gäller enskilda studier avseende sjöbefälsutbildning lämnas bidrag till studier för 3:e och 4:e årskursen.

Utförlig ansökan skall vara Stiftelsen tillhanda senast den 13 mars 2009.

För ytterligare information se även vår hemsida www.sowstiftelse.se. Kontakta gärna: Ann-Christin Engberg, telefon 08-772 06 62, e-mail: ann-christin.engberg@soyagroup.com Anne Lundkvist, telefon 08-772 06 22, e-mail: anne.lundkvist@soyagroup.com

Signe och Olof Wallenius Stiftelse Box 17086, 104 62 Stockholm

Sjömannen 6/2008 15

“Sjöfolket fortsätter som egen avdelning” SEKO sjöfolk kommer att fortsätta fungera som en geografisk avdelning inom SEKO. Det säger SEKOs ordförande Janne Rudén i en intervju med Sjömannen. Han berättar även att det har inletts diskussioner med fem andra fackförbund om ett framtida samarbete, om vikten av att förbundet har en ekonomisk balans i verksamheten och mycket annat.

Text: Lennart Johnsson Har medlemstappet i SEKO minskat under de senaste månaderna efter den stora minskningen förra året?

— Ja, vi ser för närvarande en trend till en ökning av antalet medlemmar. Det är inte en jättedramatisk ökning men varje månad ligger vi på ett plus. Det känns litet tryggare än det gjorde för ett år sedan för då var det riktigt skakigt, svarar Janne Rudén.

— Hela fackföreningsrörelsen tappade under 2007 medlemmar och SEKO låg långt ifrån i topp vad gäller minskning av antalet medlemmar.

— Fast självklart påverkar minskningen av antalet medlemmar vår ekonomi. Vi har nu ett antal saker att brottas med för att komma i fas med intäkter och utgifter.

Det är en oerhört slitsam process, som vi brottas med just nu, men det är nödvändigt att ha en budget i balans.

— Vi kan inte bedriva löpande verksamhet där vi hela tiden tär på kapitalet, framhåller Janne Rudén.

— Då kan vi i slutändan lura oss själva.

Inför eventuella framtida förändringar i samhället är det viktigt för SEKO att sitta på ett hyfsat kapital. Är det något klart med SEKOs framtida organisation?

— Det som gäller idag är att vi har nio geografiska avdelningar.

— Förbundsstyrelsen har dessutom konstaterat att det finns en branschavdelning och det är SEKO sjöfolk. Styrelsens uppfattning är att den branschavdelningen också ska finnas kvar.

— Det pågår dessutom ett arbete i en stadgeutredning. Denna utredning ska titta på hur en klubb ska se ut, hur vi ska hantera de företagsfack som finns och liknande. När utredningen lagt fram sina förslag är det först förbundsstyrelsen som ska ta ställning till det hela och därefter kommer förslagen slutligen att behandlas på förbundets kongress.

— I organisationsarbetet gäller det hela tiden att vara öppen och att vi inte låser fast oss i den bestämda uppfattningen om 16 Sjömannen 6/2008

Janne Rudén (Foto: Sune Fridell)

att allting måste vara likformigt. Vår organisation är långtifrån likformig vad det gäller medlemmar och branscher. Därför måste man också ha en pragmatisk inställning till om den lokala organisationen kan se likadan ut inom varje bransch på varje arbetsplats.

— Jag är övertygad om att vi måste ha en ödmjuk inställning för att vi ska kunna vara en bra facklig organisation . Det handlar om att hitta de lösningar som passar bäst för respektive område samtidigt som vi har med oss ekonomin i bakhuvudet.

— Utan tvekan går det att göra briljanta organisationslösningar men man ska också ha råd att betala dom.

Diskussioner med andra förbund SEKO diskuterar för närvarande ett eventuellt framtida samarbete med fem andra fackförbund. Vad går de diskussionerna ut på?

— Det är sex förbund; SEKO, Byggnads, Transport, Fastighets, Målarna och Elektrikerna som har börjat diskutera om ett möjligt fördjupat samarbete, Det grundar sig bland annat i att vi, om vi agerar gemensamt kan bli en mycket kraftfull opinionsbildare.

— För närvarande finns det ett antal frågor som LO i praktiken har lämnat till förbunden i och med att LO har minskat

sina resurser på kansliet. En sådan fråga är infrastrukturpolitiken.

Samtliga sex förbund som jag nämnde är egentligen på ett eller annat sätt inblandade i infrastrukturfrågor. Därför är detta område en typisk fråga att driva gemensamt. Vilka satsningar vill vi ha och hur vill att infrastrukturen ska se ut. Det kan handla om allt från farleder, vägar, järnvägar, flygplatser och även om bostadspolitiken som är en del av infrastrukturen i samhället.

— En annan gemensam fråga som kanske är ännu viktigare för våra sex förbund är förhandlingsområdet. Vi förhandlar här ofta inom samma branscher och möter samma arbetsgivarorganisationer.

— På sjösidan har vi till exempel Transportgruppen som också Transport förhandlar med. Vi sitter och förhandlar om samma avtal för lokalvårdarna som Fastighets och har nästan identiska avtal för Sveriges byggindustrier som Byggnads osv.

— På energisidan inom kraftverksindustrin är det vi och Elektrikerna som bär avtalen och vi har samma arbetsgivarorganisation för de privatanställda. Exemplen på när vi förhandlar gemensamt är alltså många — I de fackliga internationer SEKO sitter i, som ITF, UNI, PSI och Bygg- och Träinternationalen möter vi även de andra

förbunden. Agerar vi gemensamt i det internationella fackliga arbetet kan vi bland annat få en bättre representation i internationalernas olika organ.

— Så det finns väldigt mycket att samarbeta om och därför är det viktigt om vi kan få ett fördjupat samarbete mellan de sex förbunden.

— Vad vi närmast kommer att göra är att ta fram en idéskiss för hur det vidare samarbetet ska kunna utvecklas, säger Janne Rudén.

Närmast är det viktigaste att hitta samarbetsformer mellan oss inför avtalsrörelsen 2010.

Hur upplever du Reinfeldtsregeringens arbetsmarknadspolitik, eller kanske snarare brist på arbetsmarknadspolitik?

— Tyvärr får man leta efter deras arbetsmarknadspolitik. Regeringen gick till val på en politik man sa skulle skapa mer jobb men deras politik har istället inneburit en ökad arbetslöshet. Borgarnas politik har helt krackelerat, anser Janne Rudén.

— I Västsverige upplever vi idag en oerhört dramatisk situation. Fordonsindustrin är själva pumpen i verksamheten för industrin i Västsverige men det är också i mycket pumpen för industriverksamheten i hela Sverige.

Beroende av bilindustrin — Vårt land är otroligt beroende av bilindustrin Det är därför under all kritik att regeringen hittills knappt lyft ett enda finger för att stötta den svenska bilindustrin. Jag tycker att staten ska gå in med ett ordentligt kapital. Det är viktigt att svensk fordonsindustri räddas!

Tror du svensk fackföreningsrörelse kan hjälpa till att vända trenden och bidra till att mildra effekterna av den pågående ekonomiska krisen?

— Ja, jag tror vi kan vara med och vända utvecklingen Men för att det ska lyckas är det viktigt att regeringen lyssnar på vad vi har att säga och vad vi har att komma med.

För närvarande verkar tyvärr regeringen inte vilja lyssna på de fackliga organisationerna, ja inte ens på organisationen Svenskt näringsliv. Regeringen tycks inte vilja lyssna på någon.

— Så länge dom tror dom har det bästa konceptet, och att de inte behöver ta intryck av någon kommer det att barka käpprätt åt skogen. Regeringen har sagt att deras politik bygger på att skapa fler jobb men i verkligheten har det blivit precis tvärtom, att regeringen har skapat färre jobb. Är inte alliansregeringen egentligen extremt

Janne Rudén i talarstolen under ett ITF-möte i Stockholm 2008.

antifacklig trots att det största regeringspartiet kallar sig det nya arbetarpartiet?

— Ja, tyvärr är det bara att hålla med i det påståendet. Dessutom är det en riktig kameleontregering, säger Janne Rudén.

— Så fort regeringspartiernas företrädare kommer utanför Sverige, framförallt nere i Bryssel visar dom verkligen vad dom går för.

— Jag vill nog påstå att den svenska regeringen är bland de mest rabiata i hela Europa vad det gäller att angripa de fackliga rättigheterna.

— Det är bara att titta på hur de borgerliga ledamöterna i Europaparlamentet röstar. Ingen här hemma skulle tro att det är sant men tyvärr är det så att de borgerligare ledamöterna i Europarlamentet ligger längst ut på högerkanten och konsekvent röstar för antifackliga förslag. Är det viktigt att vi får en arbetarregering år 2010?

Ja, självklart är det viktigt och nödvändigt. Samtidigt är det minst lika viktigt att det blir en socialistisk majoritet i valet till Europaparlamentet nästa sommar. Vi är numera mycket beroende av vad det är för majoritet i detta parlament.

Du har en stor del av den här dagen suttit i interna möten på SEKO och ska direkt efter den här intervjun träffa s-ledamöterna i trafikutskottet. Det måste vara tufft att vara

SEKOs ordförande. Har du tid för ett privatliv eller är det 24 timmars fackjobb om dygnet sju dagar i veckan som gäller?

— Jag har gudskelov förmånen att få åka hem till västkusten de flesta veckosluten, svarar Janne Rudén.

— I och med det är jag inte lika nåbar som om jag var kvar i Stockholm. Visst kan man fundera på om det är förnuftigt att veckopendla som jag gör men jag tror du faktiskt får litet mer andrum när du kommer 50 mil bort från den stora staden Stockholm.

— Om jag stannade kvar i huvudstaden hade risken funnits att jag hade varit ännu mer engagerad på helgerna.

— På veckosluten har jag idag viss fritid även om jag ofta måste läsa in en hel del dokument.

— Som regel blir det i alla fall några timmars fritid över på lördag och söndag för att hitta på något annat. Då är det skönt att rensa hjärnan med något annorlunda, att sluta tänka på allt elände som regeringen hittar på, att inte tänka på huvudavtalsförhandlingar och annat.

— För min del tror jag helgerna på hemmaplan är helt nödvändiga för att orka med alla arbetsuppgifter du har i veckorna som SEKOs ordförande, slutar Janne Rudén och rusar några minuter försenad iväg till träffen med trafikutskottet.

Sjömannen 6/2008 17

Nominering och val av ombud till SEKO sjöfolks representantskap SEKO sjöfolks representantskap skall enligt avdelningsstyrelsens beslut bestå av 34 direktvalda ombud på en mandattid av tre (3) år, samt avdelningsstyrelsens elva (11) ledamöter. Totalt 45 ledamöter.

Representantskapets uppgifter finns i SEKOs stadgar § 26 mom. 11 och 12.

Representantskapets årsmöte äger rum:

Tisdagen den 24 mars 2009 kl. 11.30 på Lastberget, Bålsta Rederier där det finns klubbstyrelse och där antalet anställda medlemmar är fler än 100, har så kallade fasta mandat.

Övriga mandat fördelas enligt följande: Första valkretsen, Ost, har 5 mandat med 10 ersättare i nummerordning att fördelas på medlemmar från övriga rederier,

och övriga medlemmar som inte tillhör något rederi.

Andra valkretsen, Syd, har 3 mandat med 6 ersättare i nummerordning att fördelas på medlemmar från övriga rederier, och övriga medlemmar som inte tillhör något rederi.

Tredje valkretsen, Väst, har 4 mandat med 8 ersättare i nummerordning att fördelas på medlemmar från övriga rederier, och övriga medlemmar som inte tillhör något rederi.

Rätt att kandidera till dessa övriga mandat och rösträtt har de medlemmar som är anställda i rederier inom valkretsens ansvarsområde, samt de övriga medlemmarna som är bosatta inom valkretsens ansvarsområde.

Övriga rederier kan inte få fler än 1 mandat plus 2 ersättare vardera. Ersättare kan således endast gå in för ordinarie valt ombud från det egna rederiet.

Till valförrättare för övriga mandat har arbetsutskottet utsett:

Dennis Sirviö Första valkretsen, Ost Eva Bertlett Andra valkretsen, Syd Peter Skoglund Tredje valkretsen, Väst Nomineringar skall vara valförrättarna tillhanda senast den 16 januari 2009. Nomineringsmöten hålles i samtliga valkretsar på respektive kontor Stockholm, Helsingborg och Götebog den 19 januari 2009 klockan 13.00.

Valförrättarna

Nominering av förtroendevalda funktionärer inom SEKO sjöfolk Inför kommande representantskapsmöte i SEKO sjöfolk mars 2009 vill valberedningen informera att nedanstående förtroendevaldas mandattid löper ut vid kommande repskap.

Valberedningen har beslutat att nominering av sekreterare, 2 ledamöter och valberedningen inom avdelningen kan ske i slutet kuvert, vilka skall vara valberedningen tillhanda senast 28 februari 2009 på nedanstående adress.

Nomineringen ska innehålla den nominerades namn och personnummer samt namn och personnummer på den som har nominerat.

Ett godkännande att den nominerade medlemmen accepterar nomineringen bör, om möjligt, medfölja nomineringen. Blanketter för nominering finns på SEKO sjöfolks hemsida: www.sjofolk.se Möjlighet till nominering finns även på representantskapsmötet i mars 2009 fram till tidpunkt som repskapet beslutar. För frågor kring nomineringen kontakta någon ur valberedningen.

Peter Larsson (sammankallande) tel 0417-25185 och 0730-474629 Lars-Olof Carlsson tel 0520-411976 och 070-6440801 Dennis Sirviö tel 031-429523

SEKO sjöfolk Valberedningen Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg Styrelseledamoter och valberedningen i SEKO sjöfolk fram till repskapet mars 2009: Ordförande Kassör Sekreterare Ledamot Ledamot 18 Sjömannen 6/2008

Kenny Reinhold, vald t.o.m. 2012 Chang Strömberg vald t.o.m. 2010 Åke Högberg vald till och med 2012, avgår 2009.

Christer Lindgren vald t.o.m. 2012 Jens Ole Hansen i tur att avgå

Ledamot Ledamot Ledamot Ledamot Ledamot Ledamot Valberedningen

Björn Jonasson vald t.o.m. 2010 Thomas Larsson i tur att avgå Kenneth Österlund vald t.o.m. 2012 Sonny Ryberg vald t.o.m. 2010 Jonas Forslind vald t.o.m. 2012 Karin Barth vald t.o.m. 2012 I tur att avgå

Valberedningen SEKO sjöfolk

“Regeringens passivitet kan innebära utflaggningar!”

Regeringens långbänk av tonnageskattefrågan fortsätter.

— Det är ett minst sagt märkligt agerande som gör att det är risk för utflaggningar av fartyg, befarar SEKOs vice ordförande Tomas Abrahamsson.

Text: Lennart Johnsson — När Fredrik Reinfeldt och flera andra ledande borgerliga politiker satt i opposition motionerade de om att tonnageskatten snarast måste införas, framhåller Tomas Abrahamsson.

— Nu däremot händer ingenting trots att sjöfartsnäringen framhåller att Sverige måste ha samma regler som övriga EU-länder.

Tomas Abrahamsson befarar att regeringens passivitet och oförmåga att agera kan orsaka utflaggningar. SEKO och de övriga sjöfacken plus Redareföreningen skickade därför för en tid sedan ett brev till regeringen med krav på tonnageskatt.

— Självklart ställer vi på den fackliga sidan oss bakom kravet på att Sverige ska ha samma villkor för sjöfarten som övriga Europa, säger Tomas Abrahamsson.

Interpellation av s-politiker Den socialdemokratiska riksdagsmannen Lars Johansson lämnade i slutet av november in en interpellation med ett antal frågor till finansminister Anders Borg (m).

Johansson framhåller i interpellationen att riksdagen 2007 beslutade att ge regeringen ett tillkännagivande om att tonnageskatt ska införas utan ytterligare dröjsmål.

Hela den svenska sjöfartsnäringen kräver idag att tonnageskatt snarast införs.

Riksdagens skatteutskott ställde sig därför enhälligt bakom ett yttrande till konstitutionsutskottet i april 2008.

I yttrandet står det bland annat: ”…en tonnageskatt har bedömts vara av vikt för rederinäringens utveckling i Sverige och därvidlag inte minst för att undvika att utflaggningar av fartyg kommer att aktualiseras i brist på besked.”

Lars Johansson ställer därför i interpellationen följande frågor till finansminister Anders Borg: Varför går det så trögt med beredningen

av tonnageskattefrågan och avser finansministern att ta något initiativ för att skynda på i saken?

Hur ser finansministern på att den svenska rederinäringen inte har samma konkurrensmöjligheter som andra sjöfartsnationer inom EU? Hur bedömer finansministern läget för rederinäringen och jobben när vi riskerar ökad utflaggning utan tonnageskatt?

Sjömannen återkommer i nästa nummer med finansminister Borgs svar på Lars Johanssons fråg02or.

Viktig information om du är eller blir sjuk LO har gett ut en ny broschyr med viktig information om ändrade regler för den som är eller blir sjuk eller skadad.

— För sjöfolket är en mycket viktig förändring, att möjligheten nu stryps att gå länge sjukskriven, för att därefter komma tillbaka till sina ordinarie arbetsuppgifter, säger Eva Bertlett, ombudsman på SEKO sjöfolk.

— Nu ska man istället titta på om sjömannen har arbetsförmåga sett utifrån alla förekommande arbeten på arbetsmarknaden.

Anses man ha arbetsförmåga måste man, såvida inte arbetsgivaren kan göra en omplacering till annat arbete, söka arbete iland och sjukpenningen upphör.

Enligt Eva Bertlett innebär detta sam-

tidigt att den så kallade ledighetslagen kommer in. Lagen innebär att man har rätt att få ledigt från arbetsgivaren för att söka annat arbete iland.

— De nya reglerna innebär att det är viktigt att kontakta sin fackliga företrädare för de som har varit sjuka i 1,5 månad och är osäkra på om de blir friska innan den redareskyddade tiden löpt ut, framhåller Eva Bertlett.

— Via den fackliga företrädaren ska man få hjälp med att se om det finns något annat arbete hos arbetsgivaren man kan klara av trots sina besvär/sjukdom.

Den som vill veta mer om vad som gäller när man är eller blir sjuk eller skadad kan beställa den nya broschyren via SEKO sjöfolk i Göteborg.

Sjömannen 6/2008 19

(Riv gärna ut och spar m

Bra att veta som medlem!

Ny medlem i SEKO sjöfolk Du som är ny som medlem i SEKO sjöfolk måste för att bli medlem i SEKOs arbetslöshetskassa, själv skriftligen göra ansökan om inträde. Ansökningsblankett för inträde finns på sidan här intill.

HAR DU ANSÖKT OM MEDLEMSSKAP I AKASSAN ÄNNU? OM INTE GÖR DET NU! Betalar du rätt medlemsavgift?

Läs under rubriken ”Medlemsavgifter för år 2008”. Där framgår även hur du går till väga om du vill söka/är berättigad till ändrad medlemsavgift.

Arbetar du inte/ har inget avdrag på lönen för medlemsavgiften skall du betala in den själv.

Antingen via inbetalningskort eller autogiro.

Arbetslös del av vecka Du som arbetar del av vecka samt stämplar upp resterande dagar av veckan, får endast kompletteringsstämpla i 75 dagar. Därefter ges ersättning enbart för hel arbetslös vecka.

Har du frågor omkring detta kontakta oss på medlemsservice.

Vi på medlemsservice önskar alla en God Jul samt ett Gott Nytt År.

Medlemsavgifter för år 2009 För aktiv medlem är avgiften till förbund och arbetslöshetskassa 465 kronor i månaden.

För pensionerad medlem är avgiften 110 kronor per månad.

Reducerad avgift per månad beviljas efter ansökan under följande förutsättningar.

– Vid studier (ej rekryteringsbidrag).

Sänd in en kopia på beslutet Du fått från CSN till SEKO sjöfolk.

-–Vid föräldraledigt (i mer än 6 mån).

– Vid arbetslöshet (i mer än 6 mån).

– Vid sjukdom (i mer än 6 mån) är. OBS glöm ej ev. AFA-försäkring.

– Övergår sjukskrivning till sjukersätt-

20 Sjömannen 6/2008

ning Sänd in en kopia på beslutet från Försäkringskassan.

– Vid avtalspension . Sänd in beslut från pensionsutbetalaren.

och ingen ersättning från a-kassan utgår vid exempelvis sjukdom eller studier. Då skall inbetalningskort sändas hem för egen betalning.

En ansökan enligt ovan kan hämtas på www.sjofolk.se eller kontakta din klubb/avdelning.

Utlandsadress/tillfällig adressändring

Betalning av medlemsavgift Genom avtal med redareföreningen dras din medlemsavgift från lönen varje månad.

Medlem som har ersättning från a-kassan får automatiskt medlemsavgiften dragen på denna ersättning.

Om medlemsavgift inte blivit dragen från lönen viss månad, sänds inbetalningskort hem automatiskt.

Meddela oss om förhållandet ändrats

Meddela medlemsservice om du flyttar till adress utanför Sverige eller om du vill ha din post från oss till annan adress än din folkbokföringsadress.

Information om kollektiv hemförsäkring Premien för din kollektiva hemförsäkring, som du får efter ett års medlemskap, ingår i medlemsavgiften.

Om du inte bor på din folkbokföringsadress, och vill att försäkringen ska gälla för den bostad du bebor, ska du själv meddela Folksam detta.

medlemsinformationen)

Sjรถmannen 6/2008 21

Viktig information om ditt försäkringsskydd Medlemsförsäkringarmed medlemskapet:

följer

I Ditt medlemskap i SEKO sjöfolk ingår följande försäkringar hos FOLKSAM: Behöver Du hjälp eller har frågor om försäkringarna kontaktaDin fackliga företrädare. Har Du ingen klubb på arbetsplatsen kontakta den ombudsman som har hand om det rederi som Du arbetar på För mer info: www.folksam.se/sekosjofolk

Kollektiv hemförsäkring - GF 14 800 för bosatta i norden Efter 12 månaders sammanhängande medlemskap alt. efter övergång till oss från annat LO-förbund där Du hade kollektiv hemförsäkring.

Olycksfallsförsäkring Fritid – TFF – GF 10 500 och GF 11 800 Gäller olycksfallsskador eller ersättning för rehabilitering vid sjukdom.

GF 11 800 – upphör vid 65-års ålder. // GF 10 500 – gäller i medlemskapet

Barngrupplivförsäkring – GF 10 500 För barn stadigvarande bosatta i Norden, bosatta på medlemmens adress.

Kompletteringsförsäkring – utförsäkrad TGL – GF 14 095 Gäller vid dödsfall för de medlemmar som inte har någon TGL-försäkring genom anställningen. Upphör vid 65-års ålder.

Inkomstförsäkring – GF 14750 - medlemmar tillhörande både SEKO/SEKO A-kassa Vid ofrivillig arbetslöshet. Är Du berättigad till ersättning skickar A-kassan hem en ansökningsblankett till Dig.

Gruppförsäkringar – Folksam.

Gruppförsäkringar ingår inte i medlemsavgiften men kan köpas förmånligare p g a medlemsskapet. Om Du har frågor om dessa försäkringar – kontakta Folksam direkt eller: www.folksam.se

Allriskförsäkring – för boende i Sverige Är ni två i hushållet som har kollektiv hemförsäkring så ingår allriskförsäkringen.

Medlemsbarn Barnförsäkring – Olycksfall-, sjuk- o dödsfall.

Sjuk och Efterlevandeförsäkring– GF-15 000 65 år

AGS – Avtalsgruppsjukförsäkring

Efter fullgjord karens ger förskringen ökad trygghet vid sjukdom och dödsfall; ersättning vid dödsfall (ingen nedtrappning av beloppet p g a ålder), ersättning vid vissa diagnoser, ersättning vid långvarig arbetsoförmåga.

Du kan medförsäkra Din make/maka, sambo eller registrerad partner.

Fritidsolycksfallsförsäkring 10500

–

GF-

Gäller för medförsäkrad make/maka, sambo eller registrerad partner.

Medlemspension - pensionssparande Eget sparande inför pensioneringen.

Gruppförsäkring pensionärer – Olycksfall-/gruppliv GF 19 000 – vid 65 år För Dig själv och medförsäkrad.

Är ett komplement till sjukpenning dag 1360 dagen, när ev. sjuklönen från rederiet är slut och om FK betalar ersättning. Vid arbetslöshet kan man vara berättigad genom efterskydd i försäkringen. Vid sjukersättning kan månadsersättning utgå.

TFA – Trygghetsförsäkring Arbetsskada För olycksfall i arbetet, färdolycksfall - ej med trafikförsäkrat fordon, eller vid arbetssjukdom.

Om Du råkat ut för skada skall Du anmäla skadan till Din arbetsledare som skall göra en skadeanmälan till Försäkringskassan samt en skadeanmälan till TFA (AFA).

AGB – Avgångsbidrag/Omställningsstöd Gäller om Du blivit uppsagd p g a arbetsbrist.

Premiepensionsförsäkring

Våra Kollektivavtalade försäkringar - AFA: Behöver Du hjälp eller har olika frågor om försäkringarna så tar Du kontakt med Din fackliga företrädare.

Har Du ingen klubb på arbetsplatsen kontakta den ombudsman som har hand om det rederi som Du arbetar på. Vill Du veta mera: www.afaforsakring.se och gå in under försäkringar.

Gäller endast för de som är anställda. Vid sjukdom eller vid föräldraledighet betalar försäkringen premien till Avtalspensionen under en viss tid(annars betalar arbetsgivaren).

Avtalspension SAF-LO Tillägg till den lagstadgade pensionen, Du kan placera själv – kontakta FORA www.fora.se

Fler tips: gå in och titta på www.skyddsnet.se 22 Sjömannen 6/2008

“Fler uteseglare behövs på våra kurser”

Karl-Arne Johansson föreläser på FAM2-kursen som nyligen genomfördes på Lastberget.

— Kursen blev lyckad och kursdeltagarna visade hela tiden upp ett stort engagemang. Det säger SEKO sjöfolks arbetsmiljöansvarige ombudsman KarlArne Johansson om den fartygsmiljökurs steg 2, FAM-2, som nyligen hölls på Lastberget.

Text: Lennart Johnsson Kursdeltagarna kom från bland annat isbrytarna, Finn Lines, Stena, Viking Line och TT Line.

För att få gå kursen måste man vara skyddsombud.

— Fleraa v de som var med denna gång är även huvudskyddsombud i sina rederier, , berättar Karl-Arne Johansson.

Några av ämnena som avhandlades under kursdagarna var lagstiftningen, olika författningssamlingar och bostadskungörelsen.

Annat som behandlades var den psykosociala arbetsmiljön, hjärt- och lungräddning och vikten av en bra och näringsriktig kost ombord.

Fortfarande är det tyvärr så att arbetsmiljön till sjöss ligger efter situationen på land, anser Karl-Arne.

— Viktigt är att arbetsgivarna också utbildar de som är chefer ombord i arbetsmiljöfrågor.

— Jag efterlyser därför ett betydligt bättre stöd och hjälp från arbetsgivarna i

flera rederier vad gäller arbetsmiljöarbetet.

Något Karl-Arne Johansson efterlyser är också att fler uteseglare går arbetsmiljöutbildningar.

— Det är olyckligt att så få kursdeltagare kommer från utebåtarna.

— Jag är övertygad om att arbetsmiljön inte på något sätt är bättre i utebåtarna än i färjorna och därför är det mycket viktigt att uteseglarna också deltar i kursverksamheten.

Nästa arbetsmiljutbildning blir den 1923 januari 2009 . Då genomförs en fartygsmiljökurs steg 1.

Också den utbildningen genomförs på SEKOs kursgård Lastberget.

Lyckad medlemsutbildning på Silja Serenade Ett 20-tal sjöfolkare deltog på en tredagars medlemsutbildning på Silja Serenade nyligen.

— Kursdeltagarna kom bland annat från Viking, Tallink-Silja, Stena och Wallenius, berättar kursledaren Dennis Sirviö — Från Allandia och Birger Jarl deltog också fyra medlemmar.

De som var med på kursen hade tidigare anmält sig till ett par regionala medlemsutbildningar som blivit inställda.

— Därför var det bra att göra en sådan här uppsamling, säger Dennis Sirviö.

— Deltagarna var intresserade och diskussionerna var ofta livliga. Vi gick igenom sjömanslagen, avtalsfrågor, försäkringsfrågor och mycket annat.

Tider för 2009 års medlemsutbildningar hittar ni på sidan 37 i Sjömannen.

Kursdeltagarna på medlemsutbildningen.

Sjömannen 6/2008 23

“Kampanj behövs mot antifackliga EU-domar” Det europeiska transportarbetarefacket ETFs (European Transport Workers’ Federation) generalsekreterare är sedan 2005 den tidigare sjömannen Edouardo Chagas.

— Jag började segla i den portugisiska handelsflottan1980, berättar Chagas för Sjömannen. Han och ETFs övriga personal sitter sedan en kort tid tillbaka i nya fina kontorslokaler ett stenkast från Grande Place i Bryssel.

Text o bild: Lennart Johnsson Fram till 1987 seglade Edouardo Chagas som befäl i portugisiska fartyg. ärefter valdes han till styrelseledamot i förbundet för nautiker och radiotelegrafister. Något år senare blev Edouardo Chagas styrelseledamot i den portugisiska fackfederationen för sjöfolk.

— Att jag hamnade på ETF beror troligen på att jag genom mitt internationella fackliga engagemang blivit välkänd i ITFsammanhang. År 2000 fick jag frågan om jag ville börja på ETF som ansvarig för sjöfartsfrågor och på den vägen är det. Några år senare valdes jag till generalsekreterare.

ETF, som är ITFs motsvarighet på europanivå, representerar mer än 2,5 miljoner transportarbetare från fackförbund i ett 40-tal länder.

Var står ETF idag?

— Vi har gått en lång väg från år 1999 då ETF bildades. Fram till 2005 går det att säga att det var en konsolideringsperiod, säger Edouardo Chagas.

— ETF hade under flera år från 1999 en tung period med en ekonomi i obalans tack vare problem som skapats av ledningen för ETFs föregångare FST. Ekonomiska oegentligheter på FST-tiden låg bakom att ETF hade en stor skuld till EU-kommisionen. Denna skuld reglerades till slut av ITF år 2004.

— Från 2005 till 2008 har vi lyckats lyfta verksamheten och min uppfattning är att vi i betydande utsträckning har kunnat förbättra servicen till medlemmarna, säger Chagas.

— Idag genomför vi betydligt fler möten än för ett par år sedan och gensvaret från medlemsförbunden har ökat betydligt. I och med våra nya och mer ändamålsenliga lokaler hoppas och tror jag att möjligheterna till att ytterligare förbättra verksamheten är goda.

Går det idag att säga att ETFs samarbete med ITF är mycket gott?

— Ja, utan tvekan är det ett mycket positivt samarbete för närvarande. Mycket har förbättrats under senare år. ETF täcker 24 Sjömannen 6/2008

Edouardo Chagas, generalsekreterare i ETF, European Transport Workers’ Federation)

nu hela Europa medan det på FST-tiden bara handlade fackförbund i EU-området.

Genom att vi får ett omfattande politiskt och ekonomiskt stöd från ITF kan vi idag betydligt bättre samordna verksamheten för medlemsförbunden.

Hur ser du på situationen för Europas sjöfolk? ETF har ju nyligen bland annat organiserat en demonstration på temat att sjöfolk i Europa är en utrotningshotad art.

— Den kampanj vi har inlett till stöd för europeiskt sjöfolk, har varit mycket framgångsrik, anser Edouardo Chagas.

— Vi har fått bra gensvar hos många EU-politiker. Några politiker har även tagit initiativ till förslag kring den sociala aspekten för europeiskt sjöfolk. Detta är något som vi har begärt i åratal.

— Fler EU-politiker anser att sjöfarten är en viktig fråga men mycket mer krävs för att få politikerna att konkret medverka till att situationen för sjöfolket förbättras på alla plan. Jag är övertygad om att det finns goda förutsättningar, ett utrymme för att ge hyggliga villkor för Europas sjöfolk utan att det på något sätt underminerar för redarna att bedriva en lönsam verksamhet.

Samtidig framhåller Chagas att det ofta är svårt att driva sjöfartsfrågor i Europa.

— Det gäller att ha de rätta kontak-

terna, att få både EU-kommissionen och EU-parlamentet intresserat av frågorna.

Den demonstration som ETF genomförde för någon månad sedan var därför mycket viktig för att lyfta fram sjöfolkets frågor.

För ETF måste väl domarna i Lavalmålet, Vikingmålet, Rüffertfallet och Luxemburgdomen nyligen vara rätt oroande. Hur arbetar ETF för att bilda opinion mot dessa i mycket antifackliga domslut?

— ETF har tillsammans med ITF noga följt de här målen från första början. Vi har även kontaktat andra europeiska fackliga federationer som den fackliga federationen för byggnadsarbetare. Det är viktigt att facken i Europa, över branscherna, är överens om att agera gemensamt på grund av de här domarna.

— De slutsatser som EG-domstolen drar i de här fallen är mycket långtgående och riskerar att få mycket negativa konsekvenser för Europas fackföreningsrörelse, anser Edouardo Chagas.

— Europafacket ETUC som är paraplyorganisation för samtliga federationer borde enligt min mening driva en kraftfull kampanj mot de här domarna. Agerar vi inte fackligt för att bekämpa konsekvenserna av de antifackliga domarna kommer vi att förlora avsevärda delar av våra rättig-

heter inom den europeiska modellen.

— Tyvärr är fortfarande inte alla fackliga federationer i ETUC beredda att gå till offensiv mot de här domarna.

— De säger att de visserligen anser att läget är bekymmersamt men att de ännu inte är beredda att agera hårdare.

Varför?

— Det finns troligen flera orsaker till detta. Det som jag upplever som mest oroande är det avstånd som jag tycker finns mellan många fackliga ledare och de arbetare som de ska representera. Det är självklart att när arbetarna blir informerade om vad som pågår frågar de vad deras fackliga organisation gör åt detta. Blir de däremot inte informerade orsakar medlemmarna inte några problem, och det blir inte något extrajobb för den fackliga ledningen.

— För mig är det självklart och nödvändigt att medlemmarna på gräsrotsnivå får information om vad som pågår.

Edouardo Chagas efterlyser massaktioner från fackföreningsrörelsen i Europa i protest mot EG-domstolens domar i Laval, Viking Rüffert och Luxemburgfallen.

Får inte gömma huvudet i sanden — Det går inte att som facklig organisation gömma huvudet i sanden och säga att det bara är ett svenskt, danskt eller tyskt problem. De aktuella domarna är en fråga som berör löntagare i alla branscher både i Europa och i den övriga världen.

— Löntagarna och facken i Europa står också inför stora problem genom den pågående recessionen. Vi måste lyfta fram arbetarnas problem och arbetarnas rättigheter. Det går inte att skylla alla problem vi fackligt möter på den ekonomiska krisen och att därför låta bli att agera.

Inför nästa års val till Europaparlamentet anser Edouardo Chagas att det är viktigt att Europas fackföreningsrörelse är aktiv.

— Vi måste från den fackliga sidan agera för att påverka partierna att binda upp sig för att driva sociala frågor.

— Betydelsefullt är också att vi får fler socialistiska ledamöter i Europaparlamentet. Därför är det otroligt viktigt att vi alla röstar i parlamentsvalet. Valet avgör vad vi får för majoritet i parlamentet de nästa fem åren. Får vi åter en kraftig högermajoritet i parlamentet kan saker och ting inte förbättras.

— Även om man är tveksam till EUprojektet är det viktigt att rösta för att försöka få ett mer socialt Europa. Det handlar om att ge en stark signal om att vi inte är nöjda med den nuvarande situationen, och att visa vårt missnöje med de för fackför-

eningsrörelsen mycket negativa domarna.

Tror du att det finns någon framtid för sjöfolket i Europa?

Ja, det är jag utan tvekan övertygad om, säger Edouardo Chagas.

— Inom den maritima näringen i Europa finns det ett stort behov av know how.

Det handlar om att det måste finnas lotsar, lärare till skolor för sjöfolk, personal i hamnar och liknande. Alla de verksamheterna behöver ha tillgång till människor som har erfarenhet av att ha arbetat till sjöss.

— Därför gäller det att skapa villkor som gör det attraktivt för ungdomar att vilja jobba till sjöss för att efter ett antal år kanske jobba vidare inom det så kallade sjöfartsklustret. Det är nödvändigt att förbättra villkoren för sjöfolket i Europa inom alla områden, att inte längre tillåta den sociala dumpingen som till sjöss i praktiken är tillåten i EU. — Det bara måste finnas en framtid för sjöfolk från Europa. Europa behöver det, säger Edouardo Chagas.

— Jag vet att många redare säger att de kan utbilda billigare sjöfolk från andra länder för att använda dem i europeiska fartyg. Men det är ingen lösning. Låglönesjöfolk från tredje världen kan inte användas som lotsar, som hamnadministratörer, i olika länders sjöfartsadministrationer och liknande. Hela den maritima näringen i Europa är beroende av europeiskt sjöfolk för att på sikt kunna överleva.

Chagas framhåller att europeiska ungdomar inte är intresserade av att jobba till

sjöss om villkoren är för dåliga och om lönerna är för låga.

— Hela Europas sjöfartsnäring måste ta gemensamma krafttag för att få ungdomen att inse att sjöfartsnäringen är en framtidsbransch. Är du optimistisk om framtiden för Europas transportarbetare med tanke på att mycket verkar ha gått emot fackföreningsrörelsen de senaste åren?

— Som facklig företrädare bara måste jag vara optimist, svarar Edouardo Chagas.

— Annars skulle jag omedelbart bli deprimerad. Men för att vi ska kunna förbättra situationen måste vissa av mina fackliga kolleger snabbt ändra attityd. Det handlar om att kunna hantera den nya verkligheten som vi idag står inför.

— Viktigt är att få ungdomen att gå med och bli aktiva i facket. Vi måste som fackliga företrädare lära oss att förstå ungdomars språk, deras motiv för att bli medlemmar och att gå till sjöss. Ungdomar ställer andra frågor än vi som har varit medlemmar i åratal. De frågar saker som vad får jag ut av att gå med i facket. Viktigt är att vi har bra svar på de frågorna för att kunna möta de utmaningar vi ställs inför.

— Betydelsefullt är det också att det blir ett positivt resultat i nästa års EU-parlamentsval. Även om socialistgruppen kanske inte alltid i praktiken agerar som den borde göra ställer den ändå till betydligt mindre skada för Europas löntagare än de konservativa partier som idag dominerar parlamentet, slutar Eduardo Chagas.

Sjömannen 6/2008 25

På Paris vattenvägar kan allt hända Text och bilder: Lars Mellis Melander

Av olika anledningar bodde jag i Paris under hela augusti. De få fransmän, som är kvar i staden vid denna årstid, delar den med illegalt invandrade eiffeltornsförsäljare och kinesiska turister.

Myndigheter är närmast omöjliga att få tag i och det kan vara riktigt hett bland höghusen.

Därför beslöt jag att tillbringa mina dagar vid floden och vid kanalerna, för att fiska och lära mig en del om sjöfarten i städernas stad. Jag upptäckte att det har sina fördelar att vara från Helsingborg och att gamla radioapparater kan vara riktigt slitstarka. … El agua de los rios se détendrá..., gnisslar det över floden som vore vi på Orinoco. Men det här, det är Seine, mitt inne i Paris.

— Ça mord (nappar det), monsieur, hojtar killen på fördäck och struttar iland med en förända.

Den verkar bestå av gamla hopflätade 26 Sjömannen 6/2008

tårtkartongssnören. Inget behov av dubbla vinterförtöjningar här inte, tänker jag. Han knyter händigt fast med en överhandsknop vid parkbänken, där jag sitter och metar.

I andra ändan vaggar Belindos, ett mystiskt litet flytetyg med en skränande kasettradio surrad vid räckverket på förkant bygget.

— Non, monsieur, inte idag, svarar jag.

Det är för livligt på floden. Mycket musik.

Nappat har det förresten inte gjort de senaste veckorna vare sig i floden eller hos Service des Canaux, la Ville de Paris eller le Port autonome de Paris och nu börjar jag dessutom tro att jag har hörselhallucinationer.

Vad är det ni spelar Vad är det egentligen ni spelar, hinner jag fråga, innan han, utan att svara, försvinner upp mot bagaren på hörnet vid brofästet.

… Porque se terminó mi amor…, pladdrar den gamla kassettradion vidare. Belindos ligger säkert frukostförtöjd vid Île de la Grande Jatte mittemot la Ville de Corbevoie.

Resten av den två man starka besättningen, monsieur Jules, väller iland och slår sig ner i gräset. Från bagaren kommer monsieur Eugene släntrande åter med baguetter och ost.

Snart är min månad i Paris till ända.

Nappen har, som sagt, varit glesa.

Jag är här för att teckna och samla material till en liten historia om sjöfarten i Paris.

Hos myndigheterna har alla mina förfrågningar besvarats med ytterst artiga hänvisningar till ”berörd tjänsteman, som torde vara åter från semestern vid kusten eller i Alperna i mitten av september, då han med förtjusning kommer att ta i tu med ert ärende”.

— Ert projekt är ju fullkomligt absurt, monsieur, fnissar Belindos frukostmum-

sande besättning, då jag berättar om mina bekymmer.

— I augusti består Paris, som ni vet, av lika delar kinesiska turister och eiffeltornsförsäljare. Ingen vettig människa inbillar sig att det går att få tag i någon som helst myndighet vid denna tid.

Själva är Eugene och Jules ute på uppdrag för la Ville de Paris. De rengör strän-

Monsieur Filibert

der kring Seines alla kanaler med hjälp av sin kombinerade mudderverksflodspruta, Ms Belindos.

Deras kärleksfulla beskrivning av fartygets slanghärvor är hänryckande. Ett kungarike för ett franskt slanglexikon, tänker jag. … Una lagrima por tu amor… knirrar det över floden, när Belindos ger sig av.

Inte ett veck på flodens simmiga yta. Alldeles stilla och hett som i Höganäs. Men napp har jag fått.

Det visar sig att Eugene och Jules besitter spetskompetens, när det gäller Paris sjövägar.

Under vårt förlängda frukostsammanträde har jag lärt mig allt det om Seine, Canal Saint-Denis, Canal Saint-Martin, Canal de l’Ourcq och Bassin de la Villette, som jag tänkt ta reda på hos stadens myndigheter.

Men inte har jag kommit mig för att fråga grabbarna om hur de fått tag i den gamla kassettradion, och varför de oavbrutet spelar ”Una lagrima”, den gamla slagdängan från 60-talet med Estela Nuñes.

Det hela är helt enkelt lite kusligt.

Här Eugenes och Jules faktaspäckade beskrivning av ”le Réseau fluvial de la Ville de Paris”: Staden Paris äger och underhåller ett nätverk bestående av 130 km farbara vattenvägar.

Dessa genomkorsar fem departement, Paris, Seine-Saint-Denis, Seine-et-Marne,

Oise och Aisne, och 2 regioner, Ile-deFrance och Picardie.12 kilometer av floden Seine flyter innanför Paris murar.

Strax utanför och i Paris finns nio stora industrihamnar. De största hamnarna vid Seine är: Port du Point du Jour, Port Victor, Port de Javel, Port de la Gare, Port Tolbiac, Port National, Port de Bercy amont, Port de Bercy aval et Port de la Bourdonnais.

2.26 millioner ton varor passerar varje år Paris hamnar. Detta utgör nio procent av det tonnage som förs in eller ut ur staden.

87 procent forslas per lastbil och fyra procent per tåg. 99 procent av det som forslas på Paris vattenvägar är byggmateriel, såsom färdig cement och sand. Jättelika byggprojekt är fortlöpande igång längs floden och längs alla kanaler. Under sommaren anläggs tillfälliga boulebanor och badständer vid stadens vattenleder. Till dessa går mycket sand.

Givetvis trafikeras Paris vattenvägar också av mängder av turistbåtar. Sju miljoner turister färdas varje år med stadens kanalbåtar.

Absurt projekt — Ert projekt är fullständigt absurt, monsieur Lars, meddelar mig framåt eftermiddagen Madame Vivienne på Bar de Nantes i hörnet av Avenue de Flandre och Rue de Nantes.

— Vill ni medfölja en sandpråm på dess färd genom Paris kanaler, människa?

— Det finns ingen ansvarig tjänsteman i hela Paris vid den här tiden på året, som kan utverka ett sådant tillstånd, förstår ni väl.

— Ägna er ni åt ert tjuvfiske istället och återkom efter semestrarna. Men om ni måste envisas, så fråga uppe vid Canal St Denis, vid slussarna där. Vet ni var det ligger?

— Ni vet, monsieur, här nere runt hörnet ligger ju Bassin de la Villette. Till den ansluter alla Paris 3 större kanaler, kan man säga.

Mot syd går Canal Saint-Martin, delvis genom tunnlar, ned genom 19e, 10e 11e, och 7e arrondissementen och mynnar ut i småbåtshamnen Port de Plaisance de Paris Arsenal.

— Mot nordost slingrar sig Canal de l’Ourcq ut bland förorter och byar. Men ni ska gå upp till Ecluse numero 1 du Pont de Flandre just intill Gare Circulaire, där Canal Saint-Denis kommer från norr.

Slussen är bemannad.

— Gör ett försök där. Sandpråmarna passerar hela tiden.

— Låt er inte skrämmas av kanaltjänstemannen. I Frankrike är inte folk rädda för myndigheterna. Det är myndigheterna som är rädda för folket. Kom ihåg det.

Bonne chance, monsieur.

Där fick jag mig lektion nummer två 2 om Paris vattenvägar. Vid Stalingrad lånar jag en Velib (kommunal cykel som går att hyra billigt).

Två cykelpoliser försöker jaga vettet ur en illegalt invandrad afrikansk eiffeltornsförsäljare.

De misslyckas och försäljaren hånflinar åt den forna kolonisatörens mountainbikeåkande ordningsmakt. För mig tar det bara några minuter upp till sluss nummer ett, där jag möter en kanaltjänsteman på lägre mellannivå.

— Omöjligt! Ert projekt är totalt

Sjömannen 6/2008 27

kompis monsieur René, som gick in i motståndsrörelsen vid 17 och som senare stred vid Karlsruhe tillsammans med de allierade. Nu är han över 80. Monsieur ser ut att ha fått en mört. I Paris äter pensionärerna med förtjusning mört.

— Ni vet, monsieur. I Paris är vi rädda om våra uteliggare, berättar monsieur Filibert ombord i Delfi.

— Vi ser dem som människor, som håller frihetens fana högt. De har valt livet under broarna framför arbetslivets och familjens fängelser. Sådant måste understödjas.

— Många Parisare beundrar dem. Men från det nya utvidgade Europa börjar det nu strömma in professionella tiggare, ofta från Rumänien och andra östländer. De styrs av ligor i hemländerna och utgör på ett sätt ett hot mot våra egna uteliggare.

Ofta kan man på vintern se kvinnor med små barn borta under Pont de Flandre.

Dystert. En och annan finner man död i kanalerna efter någon uppgörelse.

Framåt tio på kvällen förtöjer vi under Pont de Mairie i Pantin. Över oss svävar de jättelika utblåsta kvarnarna som krigsminnen.

Förr producerades mat till Parisarna här. Snart skall det i stället produceras finanskriser.

Ingen lossning ska ske, så kvällen är fri och de tre gubbarna ombord ska snart törna in. Imorgon vänder de åter för att hämta sand vid Canal Saint- Denis.

— Äter ni middag med oss, monsieur ”Larssons kompis”, undrar monsieur Filibert. Vi tänkte spisa så som man gjorde förr i tiden i pråmarna. Det har vi sällan tid med nuförtiden.

Hönsgryta ur blommig kastrull Det blir hönsgryta i en stor, emaljerad, blommig, kastrull. Maten värmer monsiabsurt. ”Ett beslut om medföljande av utlänning å sandpråm framförd längs Paris segelbara vattenvägar måste fattas på högre ort.” Ingen idé att argumentera, min herre! Jag beklagar. Au revoir et bonne soirée, monsieur.

Han har väl rätt. Ingen idé tänker jag och vänder ryggen till för att cykla hem till 11 Rue Payenne, men: — Allô, monsieur, kommer ni från Helsingborg, Henke Larssons stad? Varför sa ni inte det med en gång? Här kommer bestämt en pråm. Var så god. Hoppa ombord.

Min föga Parismässiga HIF: tröja med Larsson på ryggen har räddat mig igen. På några veckor har den skaffat mig gratis inträde till Musée de l’air et de l’espace Le 28 Sjömannen 6/2008

Bourget, två gratis Pucko hos Madame Vivienne på Bar de Nantes och en biljett till en boxningsmatch i Montreuil… och idag en kanalresa för mig och ”min” cykel ombord i gamla sandskutan Delphi.

Iväg bär det i full galopp (1 knops fart) genom Gare Circulaire och upp till byggena vid Pantin.

Där blåser man ur jättelika, vackra kvarnar och bygger om till kontor och lyxlägenheter? Till byggena behövs sand i mängder och gamla Delphi står till tjänst dag och natt med transporter i sitt buckliga skrov.

Under broarna dåsar stadens uteliggare i sommarvärmen och längs kajerna fiskar pensionärerna.

Vid la Villette känner jag igen min

Monsieur Eugen

eur Filibert direkt på öppen eld mitt på sandberget i pråmens mage.

Så gjorde pråmbesättningarna förr får jag veta. Då glimmade Paris kanaler som långa band av lägereldar under kvällar och nätter.

Delphi är en liten kanalbåt med egen maskin. Alltså egentligen ingen pråm, även om den kallas péniche.

— De flesta transporter sker annars med moderna pråmar, som skjuts fram av specialdesignade bogserbåtar, berättar monsieur Filibert. Vanligt är, att man kopplar samman två eller tre pråmar till ett jättelikt ”fordonståg”.

Det går bra i floden men skapar problem i de trånga kanalerna. I Canal SaintDenis är de flesta slussar ”télécommandées” (fjärrstyrda) men i Canal Saint-Martin är alla manuellt manövrerade, om monsieur inte missminner sig.

— I Paris pågår ständigt en miljödebatt, där kanalerna och floderna framhålls som ett miljövänligt och tyst alternativ till vägtrafiken, berättar han vidare. Staden är ju känd för sina ”embouteillages” (trafikstockningar). Parisarna är stolta över sina kanaler och deras historia.

Monsieur Filibert känner den väl och berättar att de första arbetena med att kanalisera floden L’Ourcq påbörjades redan 1530.

Jag har fått min tredje Parislektion.

Framåt natten cyklar jag hem. Vid Canal Saint-Denis ligger pråmar med främmande namn i aktern. På taken står besättningarnas småbilar. Paris kanaler ansluter ju till övriga sjövägar i Europa.

Ofta syns holländska och belgiska pråmar i hamnarna men den mesta trafiken består ändå av Parisiska pråmar med byggmaterial.

Nere på Quai de Valmy, just där Canal

Saint-Martin försvinner in i en tunnel, tycker jag mig höra … el agua de los rios se detendrá…eka från underjorden. Är det möjligt? Är det Eugene och Jules som jobbar övertid med sin rengöring … eller är det jag, som blivit galen?

Jag gör en avstickare till Bar de Nantes för en nattpucko och ett lugnande samtal med Madame Vivienne bakom disken.

Kanske kan hon reda ut begreppen.

— Ni förstår, Madame, 1969 mönstrade jag av en gammal kylbåt i Rouen.

När min hyttkamrat, Pelle, och jag, på väg uppför floden städade hytten, beslöt vi att avsluta rengöringen med att kasta ut vår gamla kassettradio genom hyttventilen. Vi stoppade i ett band och skruvade upp till högsta volym.

— Ut for apparaten vrålande: …el agua de los rios se détendrá... Det ekade över Seine och dess omgivningar tills radion dunsade i vattnet med ett sörplande ljud och sjönk till botten.

— Idag, 39 år senare, stöter jag på två mystiska flodstädare på samma flod men 15 mil uppströms. De spelar oavbrutet Una Lagrima på en gammal kassettradio.

Jag vet inte vad jag ska tro, Madame. Har jag blivit galen?

— Non, monsieur Lars, c’est pas grave (ingen fara). På Paris vattenvägar kan allt hända. §

Första båten 1636 Det sägs att den första båten, lastad med vete från La Ferté-Milon (c:a 8 mil från Paris), anlände till Paris 1636. Det går utmärkt att cykla längs många av de vackra vattenvägarna, berättar han. Många paddlar också i kanalerna. En del bor i husbåtar längs kajerna.

Sjömannen 6/2008 29

Tidningen Sjömannens läsare önskar God Jul och Gott Nytt År av

Tärntank www.brostrom.com

30 Sjömannen 6/2008

Do not forget the fight for democracy in Burma!

For little more than a year ago, the development and the fight for democracy in Burma was predominant in the world’s mass media.

By: Lennart Johnsson — Today the military dictatorship in my native country is as hard as ever.

In the traces of the financial crisis I still fear that the world today forgets what is happening in my native country, comments Aung Thu Ya who is General Secretary of the Burmese seafarers’ union SUB (Seafarers’ Union of Burma). He has lived for many years in exile in Bangkok.

Aung tells that in November 2008, a well-known male human rights activist in Burma was sentenced by the military to 56 years in prison. At the same time, his son was sentenced to seven years in prison.

The only crime the two men had committed was that they have been active in the fight for democracy in Burma. The son was only a regular member of a student organization.

The disastrous situation in Burma have made hundreds of thousands Burmese flee from their native country. Many of them are staying illegally in the neighbouring country Thailand, where they often work under very hard conditions.

SUB organizes Burmese seafarers, fishermen on board the big fishing-vessels outside the coasts of Thailand and Burme-

se women who work in the Thai factories for tinned fish.

— Many of these people work under deplorable conditions, tells Aung Thu Ya. Recently, a film made by SUB and ITF concerning the situation on board the fishing-vessels attracted a lot of attention.

The film reveals how Burmese fishermen protesting against the conditions on board are badly maltreated and in one case even murdered by the officers on board.

Organising after the tsunami — We began to organize Burmese fishermen after the tsunami, says Aung.

— Of course it is difficult to organize them because often they work without documents and they are considered to be illegal migrant workers by the Thai authorities.

— At the same time, the authorities in Thailand are at present not as vigorous as they used to be in chasing Burmese refugees. Undoubtedly this depends on the present chaos in Thailand.

Recently the SUB carried out a seminar for Burmese migrant workers in co-operation with some Thai trade unions affiliated to the ITF. — I hope that people in the Western World do not forget Burma due to everything else that is happening in the world

Aung Thu Ya from Seafarer’ Union of Burma.

(Photo: Lennart Johnsson) right now, says Aung Thu Ya and looks worried..

— A sign of hope is the choice of Barack Obama as president of the United States. Obama speaks a lot of human rights issues and of the importance that human rights are respected in all countries. In the election campaign he received active support from the trade union movement.

— One of the trade unions supporting Barack Obama was the transport workers’ union SIU. One of their ombudsmen on the west coast of USA comes from Burma, says the Burmese trade union leader Aung Thu Ya.

Anarchy prevails outside Somalia’s coast Pirate attacks outside Somalia’s coast have received a lot of attention in the mass media lately.

By: Lennart Johnsson Around 70 vessels have been attacked in these waters and more than 30 boats have been kidnapped so far this year. On one occasion in October, more than 300 seafarers were taken hostages. Furthermore, many seafarers have been murdered by pirates in 2008.

A great medial stir was also made when the well-organized pirates recently even managed to kidnap a Saudi Arabian oiltanker. Therefore, extra danger money amounting to 100 per cent of the basic salary is paid to crews on board Swedish vessels operating in these waters.

In addition, ITF has after negotiations with shipowners agreed that on board thousands of vessels covered by ITF approved agreements, danger money is to be paid.

So far during 2008, the pirate attacks outside Somalia’s coasts have cost shipowners several hundred million crowns due to, among other things, paid ransoms.

Piracy nothing new — Unfortunately, these pirate attacks are nothing new to us working in shipping, comments Karl-Arne Johansson, ombudsman responsible of working environment at SEKO seafarers’ branch.

— For decades, pirate attacks have been a considerable risk for example in the Strait of Malacka, in Indonesian and in

Philippine waters and outside Nigeria’s and Brazil’s coasts.

Karl-Arne Johansson is of the opinion that the only solution in order to handle this problem is international co-ordination.

— It is, among other things, necessary with some sort of convoy activity by the Horn of Africa.

— At the same time, Swedish vessels only pass the Horn of Africa on rare occasions. — One exception is that Wallenius’ car-boats sometimes pass the Horn of Africa, says Karl-Arne Johansson.

According to Karl-Arne Johansson, the Wallenius’ vessels are at the same time fairly protected because they are so high and therefore difficult to board. The same thing is valid for the Transatlantic manned Grande vessels normally operating on Africa’s west coast.

Sjömannen 6/2008 31

Kriminalromanens drottning Jag återvänder till Legendernas Café.

Det är sent på året. Allhelgonanatten har återvänt till skogen som det står i den gamla Bondepraktikan. Månen är vänd mot Söder i Stockholm och urgröpt så du kan knyta näven och gömma den i skäran. Jag sitter vid det gula furubordet vid fönstret i kaféets norra flygel. Jag sitter där och väntar på en god vän. En Drottning.

Utanför har den stockholmska kvällen ännu inte kuvats av vintern, men bilarna står som frusna statyer i gathörnet utanför Legendernas Café. Ännu en ny trafikstockning medan vinden piskar öronen på de gående som passerar där utanför fönstret. Och där kommer hon, Maj Sjöwall.

Hon ler, stiger in genom glasdörren. Sätter sig framför mig vid bordet. Vi pratar julklappsböcker. Ännu har hon bara köpt en åt yngste sonen. När det gäller de övriga två barnen och de fem barnbarnen så är allt ännu en obesvarad fråga. Bra böcker skall man ge bort, säger hon. De skall inte stå och samla damm i bokhyllor. Tanken slår mig. Även denna jul kommer säkert många bokälskare att få hårda paket med böcker skrivna av Maj Sjöwall och Per Wahlöö. Böcker som idag finns utgivna i 35 länder. Det är nu över trettio år sedan den sista boken i sviten kom ut och samtliga böcker har alltid funnits ute på marknaden. Bara en sådan sak.

Maj Sjöwall är stockholmstjej och hennes litterära landskap heter Stockholm.

Maj och Per möttes en gång i världen i ett Stockholm som var betydligt mindre än dagens kosmopolitiska gryta. Året 1963 slog de sina påsar ihop. De jobbade på samma bokförlag.

Men den egentliga mötesplatsen var nog gamla Tennstopet på Vattugatan. Där sågs de dagligen omgivna av Stockholms kulturella hjärta.

Där låg alla dags- och kvällstidningar, en mångfald av tidsskrifter, Konstfack och Konserthuset och teatrar som Blanche och Odeon.

Sedan revs hela det gamla Klara. Och i rivningsmassorna försvann inte bara de mytomspunna Klarabohemerna utan också det ljumma men fattiga flödet av nostalgi och hantverkskvarter. Kvar blev bara minnenas doft.

Per Wahlöö hade börjat jobba som journalist efter plugget och redan varit med om att starta Kvällsposten i Malmö.

Innan stockholmsförlaget Åhlén & Åkerlund behövde hans penna hade han varit i 32 Sjömannen 6/2008

Anders Wällhed Kulturkrönika Spanien och skrivit sin första roman: ”Hövdingen.”

Maj var delvis journalist och delvis layouttecknare på olika tidningar hos Åhlén & Åkerlund. Hon utbildade sig så småningom till journalist och studerade även på Grafiska Institutet i Stockholm.

Numera jobbar Maj i första hand som översättare men skriver gör hon självklart fortfarande. Även om hon inte känner någon större lust att publicera sig i Sverige. Tillsammans med en tysk kollega och författare skriver hon kortare kriminalhistorier.

Konceptet är på något sätt typiskt Maj. Olika småorter i Tyskland besöks och penetreras. Innan mötet med den slumpvis utvalda orten är avslutad har det blivit en berättelse.

Tyskland är, menar hon, till skillnad från Sverige ett kulturland och de 500 kriminalförfattare som verkar där är mycket populära i sina egna distrikt. Den lokala förankringen är själva idén i även hennes skrivande men i övrigt är hon ytterst hemlighetsfull med sitt skrivande liv.

Däremot är hon mera frispråkig då det gäller det lämmeltåg av svenska damer som envisas med att skriva knappt mediokra kriminalromaner i Sverige. De är oftast tjatiga är hennes betyg. Och skall sanningen fram så börjar nog genren bli ganska förlegad.

Fantasin är det inget fel på hos dessa nya berättare men språket är dåligt och som regel är böckerna helt humorfria.

Mord är sorgliga saker och måste blandas

upp med lite humor, säger hon och ler.

Läsaren måste få en andningspaus och chans att garva lite mellan mordfallen.

Men för all del, säger hon. Dessa nya kriminalförfattare säljer bra även i Tyskland. Alla böcker med samma omslag. En röd stuga med vita knutar vid en insjö.

Och oftast en svensk flagga. Så kan det gå.

Här hemma nöjer hon sig ofta med att vara ett levande lexikon över forna konstnärliga profiler och de begivenheter som en gång band samman det kulturella Stockholm. Även sjölivsberättare.

Hon minns att Ragnar Holmström med dånande stämma och trånade hjärta en gång i världen skrev dikter och förklarade henne sin kärlek.

Maj gillar sjömän. Folk som har varit till sjöss är ofta sympatiska människor säger hon.

Dotterns sambo är sjöbuse, berättar Maj. Maskinist som kör färjan mellan Landskrona och Ven. Även de små haven räknas. Det är förvisso sant att Maj gärna berättar om flydda tider. Men det är samtidigt ställt över alla tvivel att hon mer påtagligt än de flesta lever i nutiden. Ständigt aktiv finns hon i nuet även om hon sällan läser dagens kvälls- och dagstidningar. Hon skrattar och erkänner gärna att dagens blaskor och journalistik bara gör henne förbannad.

Må så vara men att den här jävla staden, Stockholm alltså, säger hon, kommer jag aldrig ifrån. Nåväl, eftersom vi ändå är inne på ämnet så kan vi väl lämna utrymme åt en liten subtilitet. Numera prenumererar Maj Sjöwall bara på tre tidningar. ”Tidningen Sjömannen”, Sjöräddningssällskapets medlemstidning ”Trossen” och Tidningen ”VI”.

Tro det om ni vill, men det är faktiskt sant!

Att skriva tillsammans Maj Sjöwall och Per Wahlöös genuina position bland svenska kriminalförfattare är idag självklar. Men Maj gör ingen hemlighet av att hon i begynnelsen var ganska osäker och hade dålig självkänsla.

Det hela var från början en test som Per utsatte henne för. Han bad Maj läsa manus och föreslå tillägg i en av sina böcker. Detta skedde redan på sommaren 1962. Per låste in sig på ett hotell nära krogen Tennstopet och skrev. Varje morgon lämnade han över nattens ark till Maj med uppmaningen att nu får du fylla i det som saknas.

Ur detta förtroende och emenderade försök väcktes frågan om hur de båda såg på den i tiden existerande kriminalromanen. Båda var rörande överens om att den tidens svenska klassiker som Maria Lang och Stieg Trenter representerade var ganska borgerliga och aldrig handlade om poliser.

På den tiden visste människor i allmänhet inget om polisarbete. Det var en sluten gård. Idag är arbetet på en polisstation vardagsmat i alla teveserier och kriminalromaner och mera allmängods än miljön i det egna köket.

Den polismästare som Maj och Per först kom i kontakt var en mycket bestämd myndighetsperson i Malmö med fiskal kaliber. När det uppstod problem som tenderade att bli riktigt stökiga ställde han sig på polishusets trappa och läste med hög stämma upp upprorslagen för folket.

Något som imponerade på polischeferna i Stockholm. Vilket gjorde att han blev polismästare där.

Högsta polischef blev så småningom Carl Persson. En knappast kommunikativ herre som gärna såg att man satte upp ett stort kravallstaket runt hela Stockholm.

Med en sådan orubblig dignitär var dörren till polishuset definitivt stängd. Men ändå inte fysiskt tillsluten. Några kodlås fanns inte på dörrarna. Det gick att promenera rakt in och låna det man behövde. Maj lånade lite smått och gott. Bland annat en lärobok i rättsmedicin.

En bok som hon fortfarande inte lämnat tillbaks. Och som förmodligen ingen saknar.

Vid detta tillfälle i historieskrivningen, året 1966, hade Maj och Per skissat scenariot till tio böcker och den första boken ”Roseanna” var redan publicerad. Då skedde den stora omorganiseringen och centraliseringen av den svenska polisen.

Gamla begrepp och titlar gällde inte längre, nya tjänstegrader infördes och en ny organisationsplan. Det var bara att börja om från början. Öppningen hette Gunnar Gunnarsson, en fackligt engagerad polis som börjat från botten och jobbat sig uppåt. Gunnarsson hade bland annat varit med om den skamfyllda utlämningen av balter efter kriget.

Till saken, eller skall vi säga slumpen, hörde att Per en tid jobbade som journalist på Vecko-Revyn. Nu fick han följa med en radiopolisbil och göra ett traditionellt arbetsreportage under ett dygn.

I bilen satt Gunnar Gunnarsson som senare hamnade bakom ett skrivbord på Polishuset i Stockholm. Gunnarsson blev en viktig kontaktlänk. Genom honom kunde Per och Maj få insyn i den omorganiserade polismyndigheten. Vilket hade stor betydelse när den andra boken gavs ut. Redan från början var båda överrens om att den romansvit de tänkte prestera skulle omfatta 10 böcker. Och så blev det.

Böckerna sökte sig snabbt ny terräng och en ny publik. Den nya läsgruppen blev vänstermänniskor och studenter. Det är troligt att några äldre damer gick förlorade under resans gång eftersom de uppfattade böckerna som lite väl realistiska.

Trängde igenom alla skikt Böcker som trängde igenom den undre världens alla skikt och blottade denna världs mekanik och mentalitet. Dessutom var det tabu att blanda in polisernas kärleksliv och privatliv i skildringarna. Något som Sjöwall - Wahlöö böckerna knappast väjde för. Samtliga böcker byggde på ordentligt genomarbetade synopsis. Idéer som föddes sena kvällar när barnen var nattade. Sedan skrev Maj och Per vartannat kapitel. Språket blev deras gemensamma.

Det är väl ingen som idag kan ifrågasätta att det mönster, eller skall vi säga recept som utmärkte böckerna, senare blev stilbildande för de kriminalförfattare som följde i kölvattnet.

Författare som Henning Mankell, Jan Guillou och Leif GW Persson. Samtliga har ofta bugat och tackat för inspiration.

Jan Guillou berättade en gång för Maj att han aldrig hade börjat skriva sina Hamiltonböcker om han inte börjat läsa böcker av Sjöwall - Wahlöö. Nu vet ni det också.

På vita duken har böckerna av Sjöwall Wahlöö i filmatiserad form ständigt dykt upp. Och inte minst på teve. Martin Beck och hans män från stockholmspolisens vårdsrotel och riksmordkommission har i strid ström begåvats med nya manus.

Maj Sjöwall november 2008.

Skrivna av drivna manusförfattare. Filmer där Sjöwall –Wahlöö har lånat ut hela sitt typgalleri. Böckerna har också flera gånger filmats utomlands.

Många är de som gärna påstår att förebilden till Martin Beck är de själva.

När jag våren 1975 gjorde en radiodokumentär om heroinmissbruket i Stockholm intervjuade jag en kriminalkommissarie som envist hävdade att han var den verklige Beck.

Maj Sjöwall skrattar och säger: Det fanns minst tre i Stockholms polisledning som var av den uppfattningen. Men om sanningen skall fram var den närmaste förebilden en grafiker som hon och Per mötte på ett av stockholmsförlagen. Men han hade ingen aning om det.

Tillbaka till filmerna. Förmögen har knappast Maj blivit på dessa filmer. Royaltyavtalen var så nära en bluff man kan komma. Formulerade på ett sådant sätt att filmernas faktiska kostnader med distribution, marknadsföring och videorättigheter solidariskt är dragna från royaltyn. När detta är klart så återstår bara skulder.

Maj Sjöwall ler, höjer ögonbrynen och säger. Numera har jag kommit ned i bara 16000 kronor i skuld till SF. Jag gör förstummad lång paus innan jag frågar: Vem av alla som har spelat Martin Beck på film, är den bäste?

Maj tvekar inte. Carl Gustaf Lindstedt i filmen ”Mannen på Taket” som Bo Widerberg regisserade redan 1976. Så är det.

Och när Maj säger något så är hon alltid bestämd och saknar helt den egenskap som kallas tveksamhet.

Sjömannen 6/2008 33

Is och vatten vatten och is Bakom tillkomsten av författarinnan Majgull Axelssons senaste roman Is och vatten, vatten och is (Norstedts) spelar faktiskt SEKO sjöfolk en viss roll.

När Majgull för flera år sedan fick SEKO sjöfolks kulturpris sa hon i sitt tacktal att hon gärna skulle få åka med ett fartyg på en resa.

Majgull Axelssons önskemål hördes av Berit Blomqvist, sekreterare i Sjöfartens kultursällskap. Berit som alltid är handlingskraftig tog tag i det hela och några år senare följde Majgull med isbrytaren Oden på en forskningsexpedition.

I Is och vatten, vatten och is utspelas också delar av handlingen under en expedition med Oden Med på resan är kulturarbetaren Susanne som snart upptäcker att resan snart också blir en resa bakåt i tiden, till ouppklarade händelser i hennes förflutna.

Susanne växte upp i skuggan av sin kusin Björn.

Björns mamma Elsie seglar som telegrafist. Han växer upp tillsammans med Susanne och hennes föräldrar. Elsies tvillingsyster Inez avgudar Björn och under uppväxten hamnar Susanne i skuggan av Björn.

Björn blir på 1960-talet sångare i ett populärt popband och blir snart omslag-

spojke i många poptidningar och avgudas av tonårsflickor.

Björn gör snabbt karriär och hans band får till och med en dag möjlighet att spela i London. Hjulet snurrar snabbare och snabbare fram tills den stora katastrofen inträffar, en katastrof som påverkar hela familjens framtida liv.

Efter ett antal obehagliga händelser på Oden upplever Susanne att det inte går att komma undan sitt förflutna. Ombord märker Susanne att hon är förföljd av någon som gång på gång tar sig in i hennes hytt.

Is och vatten, vatten och is är en fängslande bok om ett tragiskt familjedrama.

Majgull Axelsson är också en lysande miljöskildrare. Det märks när hon skildrar livet och människorna på Oden och inte minst i mötet med den annorlunda naturen. ”OCH SÅ KOMMER ISBERGEN. Först är det bara några små klumpar som glider förbi, mjukt rundade kobbar av is som har slipats ner av vågorna och snart kommer att smälta helt, men borta vid horisonten skymtar redan de stora mästerverken; små skärvor av vitt som gnistrar till i skarven mellan himlens ljusa och havets mörkare blå. Och Odens alla däck, de som har legat nästan öde i åtta dagar, myllrar plötsligt av folk. Människor strömmar ut från stora laboratorier och små

laboratoriecontainrar, från brygga och maskin, från kök och verkstad, från hytter och rökrum.”

Majgull Axelsson är idag en av Sveriges mest omtyckta och lästa författare. Och visst är hon en alldeles lysande berättare även i Is och vatten, vatten och is. Familjetragedin hon skildrar griper tag och gör att du som läsare blir berörd.

Så visst var det tur att Majgull fick SEKO sjöfolks kulturpris och på så sätt fick möjlighet att följa med på en resa med Oden.

Lennart Johnsson

Äkta vara inte alltid äkta I boken Den hemlige kocken avslöjade journalisten och författaren Mats-Eric Nilsson fusket med vår mat. Nilsson var skoningslös när han granskade den fejkade maten och visade att vi ofta är grundlurade av de stora livsmedelskedjornas utbud.

Boken fick välförtjänt mycket stor uppmärksamhet och bidrog förhoppningsvis till litet bättre matkultur i våra butiker och till att producenterna idag lämnar ärligare produktbeskrivningar.

I sin nya bok Äkta vara Guiden till oförfalsk mat (Ordfront) fortsätter Mats-Eric Nilsson sin granskning av vad det är för mat vi stoppar i oss. Han tipsar också om en mängd goda alternativ.

Boken innehåller en genomgång av 150 livsmedel. Nilsson skriver också om de vanligaste tillsatserna, ger läsarna en guide till märkesdjungeln och hur man kan genomskåda matreklamen.

Fiskbullar är ett av de livsmedel som Mats-Eric Nilsson har granskat. Det är en 34 Sjömannen 6/2008

maträtt som aldrig har varit vare sig min eller författarens favorit.

Och tur är kanske det när Nilsson går igenom innehållet i Icas och Coops fiskbullar. Värst står det till med fiskbullarna i så kallad hummersås.

Icas fiskbullar i hummersås innehåller ”hela” 0,8 procent hummerkött. Dessutom finns det i burken smakförstärkaren E 621, diverse aromämnen, raps- och majsproteinhydrolysat och den manipulerade kolhydraten maltodextrin.

Tillkommer gör fisk- och skaldjurspulver, palmolja, modifierad tapioka och potatisstärkelse och till sist tomatpuré, för färgens skull.

Mats-Erik Nilsson framhåller att den som prompt ändå vill äta fiskbullar bör ta de som ligger i buljong.

Fast för egen del tror jag nog att jag avstår från fiskbullar även i fortsättningen.

För den som gärna och ofta äter bananer är det enda rätta att välja ekologiska

bananer. Utöver att ekologiska bananer inte besprutas med kemiska gifter är de dessutom betydligt godare, betydligt mer smakrika.

På samma sätt som med fiskbullarna och bananerna går Nilsson igenom livsmedel efter livsmedel och kommer också med många praktiska tips.

Mats-Eric Nilssons Äkta vara är en bok som borde stå i allas kök. Den fungerar perfekt både som uppslagsverk och inspiratör till att handla klokare, till att vara mer kritisk mot de stora livsmedelskedjornas utbud.

Ju fler vi är som ställer krav på att den mat vi handlar ska vara gjord på äkta råvaror och utan massa onödiga tillsatser desto bättre.

Mats-Eric Nilssons båda böcker fungerar både som nyttiga väckarklockor och som utmärkta vapen i konsumenternas händer.

Lennart Johnsson

Glöm inte demokratikampen i Burma För ett drygt år sedan dominerade utvecklingen i Burma och kampen för demokrati i landet världens massmedier.

— Idag är militärdiktaturen i mitt hemland lika hård som någonsin. I spåren av finanskrisen befarar jag ändå att världen idag glömmer vad som händer i mitt hemland. Det säger Aung Thu Ya, ordförande i det burmesiska sjöfacket SUB (Seafarers’ Union of Burma). Han lever sedan många år i exil i Bangkok.

Aung berättar att i november 2008 dömdes en välkänd manlig människorättsaktivist i Burma till 56 års fängelse av militärerna. Mannens son dömdes samtidigt till sju års fängelse.

De två männens enda brott var att de har varit aktiva i kampen för demokrati i Burma. Sonen var bara vanlig medlem i en studentorganisation.

Den katastrofala situationen i Burma gör att hundratusentals burmeser har flytt hemlandet. Många vistas illegalt i grannlandet Thailand där de ofta arbetar under mycket hårda villkor.

SUB organiserar burmesiskt sjöfolk, fiskare på stora fiskefartyg utanför Thailand och burmesiska kvinnor som arbetar i den thailändska fiskekonservindustrin.

— Många av dessa har ofta bedrövliga arbetsförhållanden, berättar Aung Thu Ya. Nyligen väckte en film om situationen på fiskefartygen som SUB och ITF kommit över stor uppmärksamhet. I filmen avslöjas hur burmesiska fiskare som protesterade mot förhållandena misshandlades svårt och i något fall till och med mördades av befälet ombord.

— Vi började organisera burmesiska fiskare efter tsunamin, säger Aung Thu Ya. — Naturligtvis är det svårt att organisera dem eftersom de ofta jobbar utan papper och att de av thailändska myndigheter betraktas som illegala migrantarbetare.

Samtidigt är myndigheterna i Thailand för närvarande inte lika energiska i sin jakt på

36 Sjömannen 6/2008

Omslaget till SUBs senaste medlemstdining som bland annat sprids till sjömän inne i Burma.

burmesiska flyktingar. Säkert beror detta på det nuvarande kaoset i Thailand.

Nyligen genomförde SUB ett seminarium för burmesiska migrantarbetare i samarbete med några thailändska fackförbund som är medlemmar i ITF. — Jag hoppas ni i västvärlden inte glömmer Burma för allt annat som händer i världen just nu, säger Aung Thu Ya. — Ett hoppfullt tecken är trots allt valet av Barack Obama till USAs president.

— Obama talar mycket om människorättsfrågor och om vikten av att mänskliga rättigheter respekteras i alla länder. I valkampanjen fick han aktivt stöd från fackföreningsrörelsen.

— Ett av fackförbunden som stödde Barack Obama var transportfacket SIU. En av ombudsmännen i det förbundet från USAs västkust kommer för övrigt från Burma, säger den burmesiska fackföreningsledaren Aung Thu Ya.

LJ

Spanienkämpe är död Den troligen sista svenske spanienfrivillige som var i livet, den tidigare sjömannen och fiskaren Ernst Larsson avled i slutet av november. Han blev 89 år.

— Min morbror, Ernst Larsson gick till sjöss som ung pojke i mitten av 1930-talet, berättar Tore Källström som själv seglar matros i Transatlantics Trans Pulp.

— Ernst seglade bland annat mässkalle i engelska båtar som gick på Asien och Afrika.

— Det var när han vid ett tillfälle var i Antwerpen han fick frågan, om han ville bege sig till Spanien för att bekämpa Francos fascister. Jag har förstått att Ernst ljög om sin ålder för att få bli frivillig. Han smugglades in i Spanien via Frankrike.

Under tiden i Spanien deltog Ernst Larsson i flera slag innan han sårades och fick granatsplitter i armen.

Tillbaka i Sverige fick Ernst efter en tid jobb på Huskvarna vapenfabrik. När ledningen där fick veta att han kämpat i Spanien fick han genast sparken.

— De var livrädda för socialister på den tiden, konstaterar Tore Källström.

Ernst Larsson köpte efter avskedandet en trålare och var fiskare i resten av sitt yrkesliv.

Sjömannen lyser frid över spanienkämpen och sjömannen Ernst Larssons minne. Tack för god vakt!

Tema ligger i Ghana Som vanligt kom det in många svar på Sjömannens tävling om i vilket afrikanskt land hamnen Tema ligger. För ovanlighetens skull var det denna gång flera som inte svarade rätt så tydligen var frågan litet svårare än vanligt.

Det rätta svaret är att Tema ligger i Ghana.

Vinnarna har dragits och priserna är på väg ut till pristagarna.

Kursprogram SEKO sjöfolk år 2009

SEKO sjöfolks utbildning Kursanmälan

Far tygsmiljökurs steg 1

Kurs:...................................................................................

Plats och tid: 12-16 oktober Sista ansökningsdag: 31 augusti 2009 Målgrupp: Skyddsombud och ledamöter i skyddskommittéer.

Innehåll: Fartygssäkerhetslagen, arbetsmiljölagen, arbetsmiljöavtal, kemiska hälsorisker med mera.

Plats och tid:............................................. ..........................

Namn:............................................................. ...................

Personnummer: .................................................................

Medlemsutbildning e xter n Tre dagars externatutbildning i regionerna Ost, Väst och Syd. Målgrupp: Medlemmar som ännu inte har något fackligt uppdrag och som vill skaffa sig kunskap om kollektivavtalet, AT-journaler, försäkringar, eventuella lokala avtal med mera.

Adress: ...............................................................................

Skåne vecka 17 den 20-22 april.

Telefonnummer: .................................................................

Postnummer: ...............Postadress: ...................................

Sista ansökningsdag till avdelningen är den 20 mars.

Rederi och fartyg: ...............................................................

Göteborg vecka 22 den 25-27 maj.

Sista ansökningsdag till avdelningen är den 25 april.

Stockholm vecka 38 den 14-16 september.

Befattning: ..........................................................................

Sista ansökningsdag till avdelningen är den 14 augusti.

Fackligt uppdrag: ..................................................................

Har deltagit i förbundskurser/LO-kurser: ............................

Underskrift..........................................................................

Datum.................................................................................

Insändes till:

SEKO sjöfolk,.

Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Transatlantic bygger nytt i Spanien

Så här kommer ankarhanterarna att se ut.

Transatlantic har tillsammans med sin norska samarbetspartner nybygge på gång av fyra stycken så kallade ankarhanterare (AHTS).

Båtarna byggs för närvarande på Zama-

konavarvet i Bilbao i norra Spanien.

Den första båten är planerad att levereras i slutet av år 2009 och därefter blir det leverans av en ankarhanterare i taget var sjunde månad.

Aktuell bld av ett av av nybbygena.

— SEKO-klubben har förhandlat om de nya båtarna och vi har även granskat ritningarna, berättar Christer Lindgren som är klubbordförande för SEKO sjöfolk på Transatlantic.

Sjömannen 6/2008 37

Klubbordförande i SEKO sjöfolk ACE Link Klubbordförande Johan Dahlström tel 070 306 79 64 e-mail: johandahlstrom@live.se Vice klubbordförande Charlotte Vasegaard mobil +4526 669097 Allandia Klubbordförande Tedde Scott Rederi Allandia AB M/S Birger Jarl Box 1151, 111 81 Stockholm Telefon: 070-541 47 46 e-mail:tedde.scott@hotmail.com Vice klubbordförande Niklas Söderman adress se ovan

Stena Line Klubbordförande Jens Ole Hansen e-mail: jensole.hansen@stenaline.com Direkt nr: 031-85 51 67 fax 031 85 53 80 Vice klubbordförande Göran Dahlman e-mail:goran.dahlman@stenaline.com Direktnr 031 85 51 69 Thomas Stenberg email:thomas.stenberg@stenaline.com Direktnr 031 85 53 56 Adress: Stenaterminalen, Masthuggskajen, 405 19 Göteborg Telefon: 031-85 50 00

Destination>>Gotland Klubbordförande Sivert Lindstedt Besöksadress: Skeppsbron 14 Postadress: Box 1234, 621 23 Visby Telefon: vx 0498-20 18 00, direkttel o fax 0498-20 18 93 Vice klubbordförande Ronny Christiansson Mobiltel: Sivert 070 564 0604 Ronny 0736 249884 e-mail:sjofolk@gotlandica.se

Svitzer Sverige AB Klubbordförande Tor Leif Davidsson Gamla Medbovägen 21 454 93 Brastad Telefon: 0523-477 40 Mobiltel: 0761 263347 email:torleif.davidsson@telia.com

Broström Ship Management AB Klubbordförande Mats Olsson Stiftelsev. 10 A, 818 31 Valbo Telefon och fax: 026-13 34 60 Mobiltel: 070-67 67 372 e.mail:mats.olsson@brostrom.se Göteborg - Styrsö Skärgårdstrafik AB (Styrsöbolaget) Klubbordförande Ralf Lindgren, Postadress: Gödebergsvägen 18, 437 34 Lindome,Tel. 031 99 35 94 mobil 0705 69 64 71 mailadress:goderb@hotmail.com

TT-Line Klubbordförande Jonas Forslind.

Besöksadress: Hamngatan 9 ”Ångkvarnen” Postadress: Box 94, 231 22 Trelleborg Telefon: 0410-560 00 eller direktnummer 0410-562 46, fax 0410-562 66 Mobiltel: 070 548 24 08 e-mail:sjofolk@ttline.se Vice klubbordförande Robert Douhan

FinnLines Ship Management AB Klubbordförande vakant Vice klubbordförande Per Raquette Mobiltel 0704 452 748 Box 158, 201 21 Malmö Tel: 040 97 00 80 e-mail: finnlines@sjofolk.se Vid fackliga problem vänd er till er fackliga företrädare ombord al, till ombudsman Eva Bertlett till kompletteringsval har skett.

Transatlantic Klubbordförande Christer Lindgren Allévägen 81 192 76 Sollentuna Mobiltel. Christer 070 - 377 47 06 e-mail: christer.lindgren@rabt.se Fax: 08 754 63 76 1:e vice klubbordförande Hans Lindqvist Postadress: Silvåkragatan 37, 254 58 Helsingborg Telefon:042-12 49 91 Mobiltel. 0705 - 30 30 40 e-mail: kesseko@hotmail.com 2:e vice klubbordförande Ulf Jörgensen

Klubb Stockholms skärgård Klubbordförande Kenneth Österlund Lådna, 130 33 Gällnöby Telefon och fax: 08-542 47 455, Mobil 070-239 84 75 e-mail: kenneth.osterlund@sjotrafiken.se Vice klubbordförande Jesper Lönngren Mobiltel 070 628 0971 jesperlonngren@hotmail.com Scandlines Helsingborg och Trelleborg Klubbordförande Åke Sönerud Besöksadress:Terminalgatan 1 Postadress: Knutpunkten 43, 252 78 Helsingborg Telefon: 042-18 62 14 mobil 0705- 18 62 14 Fax 042 18 62 15 Vice klubbordförande Tiziana Cavalli De Lonti e-mail:seko.hbg_trg@scandlines.se Tallink/Silja Line AB Klubbordförande Folke Matrosow Besöksadress Norra Hamnvägen 2 Postadress: Box 27295 102 53 Stockholm Telefon: 08-666 34 11 Telefax: 08-666 34 18 Mobiltel:070-623 34 41 e-mail: seko@tallinksilja.com Vice klubbordförande Karin Barth

Sjöfartsverkets Sjömansservice Sjöfartsverket, 601 78 Norrköping Telefon 011 19 10 00 Sjömansservice Media Box 16290, 103 25 Stockholm

Tärntank AB Klubbordförande Sonny Ryberg Tärntank AB Donsöhamnsvägen 430 82 Donsö Tel 0709578566 e-mail:sonny.ryberg@telia.com Wallenius Marine AB Klubbordförande Björn Jonasson Box 17086, 104 62 Stockholm,Telefon: 08-772 05 00 Mobiltel: 070 772 06 99 e-mail: bjorn.jonasson@walleniusmarine.com Viking Line Klubbordförande Ilkka Pekkinen Vice klubbordförande Tommy Heed Tel växel + 358 405 87 3852 email:sekoklubb@vikingline.se

Rosenhill- Göteborg

Kaknäs - Stockholm

Köpenhamnsgatan 25, 418 77 Göteborg Telefon 031 647 960

Kaknäsvägen 30 Box 272 77, 102 53 Stockholm Telefon: 08 663 24 21

Adresslista SEKO sjöfolk www.sjofolk.se MEDLEMSSERVICE

Tel 020-140 0 150

(medlems- och a-kasseärenden) Besökstider: Fjärde Långgatan 48, Göteborg mån-fre 10.30-13,30. Lunch 11.30-12.15

Telefontider: mån-tors kl 8.30-10.30 och 13-15, fre13.30-15 Från utlandet ring +46 31 42 95 25

TALSVAR A-KASSAN

Tel 020-678 00 00

Övriga fackliga ärenden Kontakta i för sta hand klubbordförande i ditt rederi (se listan på motstående sida)

SEKO sjöfolk i Göteborg Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg Telefon vx: 031-42 94 20 Telefontid: 8-16 (övrig tid hänvisas till direktnummer) Fax: 031-42 95 01 e-mail: sjofolk.goteborg@seko.se

Ordförande Kenny Reinhold kenny.reinhold@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 30

Ombudsman Karl-Arne Johansson karl-arne.johansson@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 37

Sekreterare Åke Högberg ake.hogberg@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 34

Ombudsman Peter Skoglund peter.skoglund@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 24

Kassör Chang Strömberg Chang.stromberg@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 32

Lennar t Johnsson chefredaktör Sjömannen sjomannen@seko.se Direktnr och mobil

031-42 95 43

SEKO sjöfolk i Stockholm Barnhusgatan 10, 1 tr ö.g.

111 23 Stockholm Fax: 08-411 69 40

Ombudsman Dennis Sir viö dennis.sirvio@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 23

Ombudsman Chang Strömberg chang.stromberg@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 32

SEKO sjöfolk i Helsingborg Karl Johans Gata 12 252 67 Helsingborg Fax: 042-18 75 85

Ombudsman Eva Ber tlett eva.bertlett@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 22 OBS! Besök förbokas per telefon alternativt mail.

ITF-sektionen (International Transpor t Workers’ Federation) Annica Barning, ITF-inspektör SEKO Mobil 070-574 97 14 Direktnr 08-454 84 05

Sven Save, ITF-inspektör SEKO Mobil 070-574 97 13 Kontor 042-37 43 35 Fax 042-37 43 45

Peter Lövkvist, biträdande ITF-samordnare Transport Mobil 070-626 77 89

Carl Tauson, ITF-samordnare SEKO Mobil 070-592 68 96 Direktnr 08-791 41 17

Göran Lar sson, ITF-inspektör Transport Mobil 070-626 77 88

Göran Nilsson, ITF-inspektör Transport Mobil 076-100 65 12

POSTTIDNING Sjömannen, Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Sjömannen önskar alla läsare en God Jul och ett Gott Nytt År!

Solnedgång i Phu Quoc, Vietnam i november 2008. (Foto: Lennart Johnsson)