Page 1

SjĂśmannen nummer 1 februari - mars 2009

Wallenius Aniara en av handelsflottans finaste bĂĽtar Sidorna 4-8


I vänsterkant Dom måste antagligen ha fått hjärnsläpp. Det var Alf Putte Hovenäs, ordförande i Föreningen Antwerpenseglare, kommenterar till beskedet att Sveriges Radio planerar att lägga ned Radio Sweden’s egenproducerade program för utlandssvenskar. Och visst känns det som hjärnsläpp hos radioledningen när man snabbt, närmast kuppartat som branschkollegan tidningen Sjöbefäl skriver, har tagit fram beslutet. Radio Sweden’s svenskspråkiga program som sänds på kortvåg har genom åren varit otroligt uppskattade, både hos sjöfolket och hos många utlandssvenskar. När den tillfälliga radioledningen, i väntan på nya VDn Mats Svegfors, drev igenom förslaget och märkte kritiken gjorde man ett olustigt och populistiskt utspel. Nu handlade det inte om att totalt minska några resurser utan om att satsa på att förbättra kvaliteten på de program som produceras för invandrare. Men självklart ska inte det ena ställas mot det andra. Invandrargrupper i Sverige har självklart rätt till bra professionellt producerade program. Men samma sak borde naturligtvis också gälla den halva miljonen utlandssvenskar liksom sjöfolket. Inte minst Sjöfartsmagasinet är ett mycket uppskattat, närmast omistligt program för sjöfolket. Att kraftigt försämra Radio Sweden’s svenskspråkiga program till utlandssvenskar samma år som det är val till EU-parlamentet, och året innan ett viktigt riksdagsval, visar på ett förbluffande dåligt omdöme hos radioledningen. Förhoppningsvis inser nya VDn Mats Svegfors hur korkat förslaget är och drar tillbaka det. Till sist fortsätter tiden att gå utan att Sverige, till skillnad från övriga EU-länder, beslutar att införa tonnageskatt. Frågan fortsätter att ligga i långbänk hos finansminister Borg (M). Rolf P Nilsson, slagkraftig chefredaktör för Svensk Sjöfartstidning, kommenterar Sveriges finansministers agerande i ledaren i tidningens februarinummer: ”Oavsett om dessa konstigheter beror på att finansministern raljerar, är nonchalant, är felinformerad, är ointresserad eller helt enkelt okunnig, så är det allvarligt.”

Sjömannen nummer 1 februari - mars 2009

Hur ångan väsande smög in bland seglen berättar Ove Allansson i en intressant artikel i det här numret. Oves historiska exposé har många intressanta infallsvinklar. Läs mer på sidorna 24-27.

Ur innehållet i övrigt Bli medlem i Antwerpenseglarna!

sid 9

“Har Sveriges Radio fått hjärnsläpp?”

sid 10

“Sjuklöneförslaget hör hemma i papperskorgen!”

sid 11

“Regeringens arbetmarknadspolitik en katastrof!”

sid 14-15

Erland blir ny krönikör i Sjömannen

sid 16-17

“Bra slutsatser om Finnbircholyckan”

sid 18

Sportsäsong med både plus och minus

sid 28-29

Film om de som inte for som turister

sid 30

Unprecedented rise in maritime hijackings

page 31

Plus Mellis, Wällheds kulturkrönika, hamnronden, recensioner med mera

Sjömannen utges av SEKO sjöfolk och utkommer med sex nummer per år Postadress: Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Årgång 79, 2009 Telefon: 031 - 42 94 20 När växeln är stängd: 031 - 42 95 43

Lennart Johnsson E-mail: sjomannen@seko.se 2 Sjömannen 1/2009

Chefredaktör Lennart Johnsson Ansvarig utgivare: Kenny Reinhold E-mail: lennart.johnsson@seko.se Prenumerationsavgift: 130 kr/helår Postgiro 4 32 96 -3

Tryck: Litorapid Media AB 2009 Omslagsbild: Linnea Bergstrand kockstuert på Aniara Foto: Lennart Johnsson


Din insats behövs i politiken! Det sista jag skrev 2008 tog upp den obehagliga promemorian om förslag till försämringar för sjöfolket vad det gäller våra sjuklöneregler. Remisstiden är över och parterna har sänt in sina åsikter i frågan. Nu återstår att se hur mycket tjänstemännen och ansvariga borgerliga ministrar tar hänsyn till näringens kommentarer. Personligen tror jag dessvärre att de struntar i vad vi tycker i frågan utan kommer att tuta och köra på för att genomföra försämringarna. Vi håller för närvarande på att gå vidare politiskt för att försöka stoppa dessa tokigheter. Vi måste försöka få även den borgerliga regeringen att förstå att ändringen om den genomförs skapar en otroligt olycklig situation både för sjöfolket och för redarna. Dessutom hamnar Sverige internationellt i en pinsam dager och riskerar att stå vid skampålen inför FN-organet ILO, International Labour Organisation, något som alla normalt funtade regeringar försöker undvika till varje pris. Ni är alla mycket välkomna att hjälpa oss i vår planerade kampanj mot förslaget om försämringar av sjuklönereglerna. Hör av er lika flitigt till ministrar och tjänstemän som ni gjorde i samband med problematiken med införandet av jobbskatteavdraget för sjöfolket. Då har vi vunnit en del av slaget. I Sjömannen framöver kommer ni att märka att vi håller på att, på nytt, starta liv i vårt gamla riksförbund, det socialdemokratiska förbundet. Denna organisation har vi inom sjöfolket aktivt använt oss av i alla de många slag vi varit delaktiga i för att politiskt försvara sjöfolkets rättigheter och förmåner. Detta förbund, som nu kommer att heta Sjöfolkets Socialdemokratiska Riksförbund, består av idag ca 30 medlemmar som i olika grader är politiskt aktiva eller inte aktiva alls. Gemensamt är att vi stöder idén att genom en politisk organisation lättare komma vidare i den politiska världen med våra budskap. Jag och övriga i riksförbundet hoppas att just Du vill bli medlem i denna nu nyuppstartade förening. Varför undrar ni kanske? Svaret är enkelt. Utan dessa två organisationer, förbund och klubbar, hade historiskt sett många av sjöfolkets medlemmar inte haft ett arbete idag. Jag vågar påstå att SEKO sjöfolk och dess medlemmar hade varit en spillra idag

Ledarsidan Kenny Reinhold om vi inte agerat facklig-politiskt under åren. Går vi 20 år tillbaka i tiden och gör ett kalendarium över händelser som skulle ha påverkat medlemmar och den fackliga organisationen, kan vi börja med Black Prince och SIS, Svenskt Internationellt Skeppsregister. Hade den motsatta sidan vunnit dessa strider skulle antagligen både den svenska färje- och storsjösidan ha utraderats totalt. Några andra exempel på kampanjer där vi agerat facklig-politiskt är kring sjuklöneberäkningen 1997, skatteomläggningen 1998, tax-free kampanjen i slutet av 1990-talet, kampen för nettomodellen 2001 och senast jobbskatteavdraget 2007. I samtliga kampanjer ovan, förutom till viss del jobbskatteavdraget, så har Sjöfolkets Socialdemokratiska Riksförbund och de socialdemokratiska sjöfartsklubbarna varit aktiva och slagits mot både Redareföreningen och olika regeringar. Om vi inte hade haft våra politiska organisationer, hade vi inte klarat av det motstånd vi haft genom åren. Vi kan tveklöst säga att om vi förlorat helt eller delvis i ovan nämnda bataljer hade vi nog haft på sin höjd en tiondel av den svenska sjöfarten och av medlemskåren kvar idag. Inte minst mot bakgrund av våra viktiga strider under åren hoppas jag att du vill bli medlem i det nystartade socialdemokratiska riksförbundet. Ju fler aktiva vi blir, desto fler kan hjälpa till att driva sjöfolkets politiska frågor. Det var gamle Walter Nilsson från Helsingborg som på sin tid gång frågade mig

om jag inte skulle med i Helsingborgs Socialdemokratiska Sjöfartsklubb. Walter var, som många sjöfolkare känner till, ett verkligt lexikon inom sjöfarten. Han hade totalkoll på rederierna och alla utflaggade fartyg. När jag fick frågan av Walter Nilsson var jag inte politiskt aktiv. Efter viss tveksamhet insåg jag att det var viktigt att medverka till att stoppa tokiga beslut för sjöfolket och gick med. Jag har aldrig ångrat att jag blev politiskt aktiv i kampen för en bättre situation för sjöfolket. Min förhoppning är att så många som möjligt av sjöfolket blir medlemmar. Det hjälper oss att bättre kunna stå emot både borgerliga och socialdemokratiska regeringar. I dagsläget handlar det framför allt om att få bort den arbetarfientliga alliansregeringen 2010 och lägga grunden för en socialdemokratisk valseger i riksdagsvalet. Kontakta SEKO sjöfolk om hur ni kan bli medlemmar. Gör slag i saken, anmäl ert medlemskap till Eva Marianne Skånsberg på 031429420. *** Den 7 juni är det val till Europaparlamentet. Alla har säkert märkt att oavsett om vi tycker det är bra eller inte, så har maktförskjutningen och de allt mer viktigare besluten glidit ner till Bryssel. Det är av största vikt att vi röstar fram ”rätt” folk dit. Att det är personer som vi vet kommer att företräda våra röster och synpunkter. På den socialdemokratiska listan finns en enda person med facklig bakgrund på valbar plats. Det är Volvos klubbordförande och tillika LO-fackens ordförande i Göteborg, Olle Ludvigsson. Han är en person som jag vet kommer att stå upp för den svenska modellen och försvara arbetarnas rättigheter. Olle har ett långt fackligt och politiskt liv i Göteborg och är väl en av de mest framträdande klubbordförande som vi har i landet, kanske inte så konstigt med tanke på det bolag som han jobbat i under många år. Han ställde upp som kandidat till Europaparlamentet långt innan krisen kom, även om det finns de som falskt vill låta påskina att han lämnar Volvo för att bolaget är i en kris. Jag hoppas att många lägger sin röst på Olle Ludvigsson vid EU-valet. Då vet vi att vi får en facklig kämpe i parlamentet som försvarar och strider för det som svensk fackföreningsrörelse står för. Sjömannen 1/2009 3


Wallenius nya Aniara en av handelsflottans finaste båtar?

Att ett fartyg döps efter nobelpristagaren, författaren och den tidigare sjömannen Harry Martinsons fascinerande rymdopera Aniara kan aldrig vara fel. Fast förhoppningsvis kommer Wallenius ståtliga fartyg, som levererades 2008, aldrig att försvinna i rymden som operans skepp utan får många år på världshaven. 4 Sjömannen 1/2009

Text o bild: Lennart Johnsson Trots de kalla februarivindarna ser bilbåten Anira riktigt inbjudande ut där hon ligger i Toyotahamnen i belgiska Zeebrügge. På kajerna i Zeebrügge känns världens bilkris samtidigt tydligt. Aldrig har jag sett så många parkerade nya bilar som här. Frågan är hur lång tid

det tar innan bilarna här hittar en köpare. Helt enkelt är det ju numera inte att komma ombord i ett fartyg. Att få besöka Aniara är inget undantag. Sjömannens utsände godkänns till slut av vakterna i grinden och släpps ombord. Som vanligt är det på båten ännu en säkerhetskontroll i spåren på ISPS-reglerna.


— Välkommen ombord, säger den filippinska matrosen Leo Segun som sitter vid security-båset. Han är en av de tre taparna ombord. Den övriga besättningen på omkring 20 personer arbetar på det svenska avalet. Leo har varit i olika Walleniusbolag sedan 1994 och började i rederiets bolag i Singapore. Hans första sjöresa var 1987. Leo Segun bor i Manila och har två barn. — Aniara är en fantastiskt fin båt och stämningen ombord är toppen, berättar Leo. — Jag hoppas få fortsätta här och att få jobba vidare på TAP-avtalet. Lönen och övriga villkor i avtalet är helt OK. Min förra Walleniusbåt var Titus. — Visst är krisen i bilindustrin oroande. Samtidigt har Aniara inte påverkats så mycket ännu eftersom vi mest kör tunga maskiner och annat tungt gods, berättar skepparen Börje Mårderyd. — På Aniara handlar det om riktig sjöfart. Under en fyramånaders resa går vi mellan Europa, Singapore, USA, Australien, Nya Zeeland och Europa igen. Vi kommer aldrig till någon svensk hamn. — Närmast efter Zeebrügge blir det Bremerhaven och därefter Southampton och efter en sjöresa på nio-tio dygn blir det USA och Baltimore. I byssan står kockstuert Linnea Berg-

Sofia Kindström har seglat fem år i Wallenius. Hon fick fast jobb i rederiet direkt efter skolan.

strand och förbereder lunchen. Hon gör sin andra törn på Aniara. — Innan Aniara var jag på Atlantic Compass. Jag började i Wallenius för att få uppleva litet nya och annorliunda rutter. Seglat har jag gjort i 3,5 år, berättar Linnea. Hon gick Ester Mosessons gymnasium i Göteborg innan första påmönstringen. — Jag kommer från och bor fortfarande kvar i Växjö. Har sjölivet blivit som du har tänkt dig?

Trivs otroligt bra

Matrosen Leo Segun hoppas få fortsätta jobba på TAP-avtalet och i Wallenius båtar.

— Det har det absolut. Jag trivs otroligt bra och räknar med att fortsätta till sjöss. Hur är det att jobba på en så ny båt som Aniara? — Hon är naturligtvis jättefin på många vis. Allt är nytt och fräscht. Fast jag får erkänna att byssan känns väldigt stor. Till hjälp i byssan har Linnea Bergstrand två mässmän. — Jag lagar för tillfället mat till en besättning på 22 man plus ett par elever Det blir en hel del husmanskost som är riktigt nyttig och bra mat om man inte använder så mycket grädde i matlagningSjömannen 1/2009 5


en. Självklart blir det alltid en salladsbuffé till måltiderna. Till middag idag blir det ärtsoppa och pannkakor. Och till söndagsfrukosten bacon och ägg förstås. De tre filippinarna ombord äter samma mat som alla andra bortsett från att de kokar sig ris till frukosten. — Gubbarna ombord är alltid justa mot mig. De skulle inte våga vara något annat, säger Linnea med ett av sina många skratt. Iland har hon bland annat provat på att jobba som kock på Kärringön och som kallskänka i Börjessons båtar. Är det många i din klass på gymnasiet som jobbar till sjöss idag? — Vad jag vet har sju av de sjutton elever som vi var i klassen sjöjobb idag. Det är faktiskt ovanligt många. Beror ditt yrkesval på att du har haft släktingar som har seglat? — Nej, det gör det faktiskt inte, svarar Linnea Bergstrand. — Ingen i släkten har varit till sjöss även om min morfar var litet äventyrlig av sig och jobbade på Grönland en tid. Kanske var det litet av nyfikenhet som jag gjorde mitt yrkesval.

Jobbet borde värderas bättre Vad tycker du om lönen till sjöss? — Jag tyckeratt vårt arbete borde värderas litet bättre än det gör idag. Det går inte riktigt att jämföra med ett landjobb. När vi gick igenom Biscayabukten rullade det en hel del. Under ett sådant oväder blir man trött efter ett arbetspass. Jag jobbar från sex på morgonen och till 6-7 på kvällen. 22-åriga mässmannen Jay Agapaya gör sin andra resa på en Walleniusbåt.

6 Sjömannen 1/2009

— Aniara är i stort sett en bra båt, säger motorman Thomas Andersson. Han har snart seglat i 25 år.

— Våra hytter är fina och rymliga och vi har ett bra gym. Men jag borde träna oftare än vad jag gör, säger Linnea Bergstrand. Aniara, som är på 30089 dWt, har en lastkapacitet på 8000 personbilar. — I och med att hon är så pass stor är det stora ytor vilket automatiskt innebär mer att göra, säger överstyrman Gustav Lindberg som visar Sjömannen runt ombord. — Bilbranschen idag känns minst sagt tuff. Då tror jag det är en fördel att Aniara är en kombinerad bilbåt och rorobåt, fortsätter han. På däck kör matros Sofia Kindström truck. Hon har hunnit med fem år i Wallenius. — Jag gjorde praktik i en Walleniusbåt när jag gick sjömansskolan i Visby och fick jobb i rederiet när jag var klar med utbildningen. Är du gotlänning eftersom du gick skolan i Visby?


— Nej, jag kommer från Östergötland. Att jag började till sjöss beror på att yrket kändes intressant. Hittills har jag inte ångrat mitt yrkesval utan räknar med att fortsätta segla, berättar Sofia. — En sak jag tycker är synd är att man inte kan komma längre lönemässigt när man väl har kommit upp i sjuårstillägget. Det borde finnas ännu fler tillägg. Hur långa törnar burkar du göra? — Jag är som regel ombord i två månader och hemma i Norrköping i två. När jag är hemma blir det mest att man träffar kompisar. Under den fritid vi har ombord spelar vi en hel del gammaldags spel. Aniara är något av en spelande båt. Hur tycker du att det är att vara ensam kvinnlig matros? — Det fungerar utan problem. Vi är ju dessutom några tjejer till i besättningen. — De andra gubbarna på däck är justa mot mig. Ibland kan jobbet vara tungt och det är mycket surrningar och mycket kättingar att kontrollera vid lastning och lossning. Under våra långa sjöresor blir det mycket underhållsarbete, säger Sofia Kindström. — Rutten Aniara gör är riktigt spännande. Det är ju idag annars inte många svenskflaggade båtar idag som angör ham-

nar i Australien som Brisbane, Melbourne och Freemantle eller Auckland i Nya Zeeland. Efter att ha utsatts för isvindarna som hela tiden sveper in över däck är det dags för ett besök i värmen i maskin. Här huserar chiefen Carl-Magnus Bergstedt som började segla som 16-årig mässkalle 1961.

Monica Andersson som är mässman kan inte tänka sig något annat än jobb till sjöss. — Landjobb mellan åtta och fem är inte min grej, säger hon.

— Aniaras maskiner är i toppskick, säger Carl-Magnus. — Utan tvekan har mycket till sjöss blivit bättre under åren. Några av mina första båtar var byggda på 1930-talet så då förstår du att det är stor skillnad mot Aniara. Chiefens omdöme bekräftas av motorman Thomas Andersson.

Thomas har jobbat i Wallenius i 18 år. — I stort sett är Aniara en bra båt. Som i alla nya båtar var det en del inkörningsproblem när hon levererades från Korea men nu fungerar det mesta bra. På en så här modern båt är det inte mycket att skruva på. Några av Thomas Anderssons tidigare Walleniusbåtar är Carmen, Isolde och Tristan. — Hade jag inte trivts i rederiet hade jag inte stannat kvar, säger Sundsvallbon Thomas. — Påmönstring kan bli lite var som helst i världen. Senast var det i Panama. Ingen i min släkt har seglat men jag ville göra något annat. Det har jag aldrig ångrat Jag gick sjömansgymnasiet i Härnösand. Första båten var Madame Butterfly 1984 så snart har jag seglat i 25 år. Jag tycker det mesta är bra även om självklart lönen borde vara bättre. Vad brukar du göra när du är hemma? — Eftersom jag har hus finns det alltid mycket att göra hela tiden. Det är inga problem att få dagarna att gå då, svarar Thomas Andersson. — Lediga stunder ombord läser jag gärna. Boklådorna som vi får ombord är en guldgruva. Läser gärna böcker om historia. Däremot blir det aldrig något besök i gymmet för att träna. Det är inte min grej. Sjömannen 1/2009 7


Jag passar på att ta en titt på gymmet tillsammans med överstyrman Gustav Lindberg. Gustav berättar att han brukar göra flera pass i veckan på det topputrustade gymmet. Han gick sjöbefälsutbildnngen i Kalmar och var efter skolan först på tyska båtar. — Måste säga att det på många sätt är enklare att jobba i svenska båtar. Dessutom är faktiskt styrmanslönen på en svensk båt bättre än på en tysk. Några planer på att börja i Norge har jag inte. Tillbaka i mässen håller mässman Jay Agapaya på att duka. — Det är andra resan i en Walleniusbåt för mig, säger han. — Tidigare var jag på Rigoletto en resa. — Aniara är en fantastiskt fin båt och de svenska besättningsmännen är lätta att jobba med. Jag stortrivs här. 22-åriga Jay kommer från Filippinernas sydligaste och största ö Mindanao och provinsen Zamboanga del Norte. — Till sjöss började jag 2007. Jag trivs med sjölivet. I fyra år gick jag sjömansskola i staden Surigao City. På sikt hoppas jag få börja jobba på däck eftersom jag gick den utbildningen. Jay Agapayas första båt var grekägd. — Vi var nio filippinare och 17 greker i den båten. Lönen var betydligt sämre än här och ibland behandlades vi filippinare inte bra av några grekiska besättningsmän. — TAP-avtalet upplever jag är bra på alla sätt. När Jay inte seglar bor han hos en kusin i Manila. — Det var en morbror till mig som är sjöman som inspirerade mig att börja på sjömansskola. Med min lön hoppas jag kunna hjälpa mina föräldrar som är bönder på Mindanao. Har du en egen familj? — Nej, jag är still single, har inte ens en flickvän ännu, svarar Jay Agapaya. Mässman Monica Andersson började i Wallenius för 3 år sedan. — Då hade jag varit på Broströms Bro Anton i sju år. Jag kände att jag ville prova på något nytt och lite andra rutter och gärna komma till värmen, säger Monica. — På Broströms var det mest resor i Västeuropa och som längst till Spanien. En tid var jag i Stena Barbados. Där fick jag uppleva värmen så att jag teg. Monica var med och hämtade Aniara i Korea. — Det var intressant att få möjlighet att vara med från första början. Jag har aldrig haft ett nybygge tidigare. Aniara är en jättefin båt med stora fria ytor och ren och fräsch. Överallt hänger också fin konst vilket jag uppskattar. Blir nu spännande att få 8 Sjömannen 1/2009

göra resor på Australien och Nya Zeeland där jag aldrig varit tidigare. — Men en stor nackdel för sjöfolk idag är ISPS-reglerna som gör det krångligare att gå iland om det är möjlighet. Känns ibland som om vi som seglar betraktas som terrorister i en del hamnar. Första sjöresan för Monica Andersson var 1973. — Det var på Saléns och jag seglade sedan ett antal år i Salénsbåtar. Fortfarande är Saléns nostalgi för mig. De båtarna var fantastiskt vackra. Sedan var jag iland i 20 år när barnen växte upp innan jag fick möjlighet att börja segla igen, berättar Monica Andersson.

Landjobb inte min grej — Det här med landjobb mellan 8 till 5 iland är inte min grej. Jag trivs med länge pass ombord för att sedan få den långa ledigheten hemma. Jag vill ha förändringarna, omväxlingarna som sjöjobbet ger. Den här resan är jag ombord i fem veckor. Gänget ombord här är kanonbra. Arbetsdagen ombord börjar för Monica sex varje morgon. — Då ser jag till att allt är i ordning. Här sköter jag bland annat fartygstvätten och städar allmänna utrymmen. Det är alltid massor att göra. Normalt brukar jag sedan sluta jobbet sex på kvällen. Varför började du segla? — Jag vet inte riktigt. Det finns ingen i min släkt som har seglat. På den tiden bodde jag i Karlstad och jag ville bort. Men jag gör gärna sånt som jag egentligen inte vågar. Fortfarande blir jag sjösjuk när det är oväder men då är det bara att bita ihop, ta en tablett och fortsätta jobba.

Så ofta som hon hinner tränar Monica Andersson på Aniaras gym. — Jag springer på löpbandet . Det finns så mycket energi inom mig som jag måste få utlopp för. Dessutom läser jag massor ombord. Biblioteket på Aniara är värt mycket. Jag läser det mesta som deckare och kärleksromaner. Jag ser också en del filmer och skickar ibland mail även om jag inte har en egen dator. En sak som Monica inte är nöjd med är lönen till sjöss. — Den borde vara betydligt bättre. Min dotter som är 30 har mer i lön än vad jag har. De långa ledigheterna uppskattar jag verkligen. — När jag är hemma i Huddinge blir det att jag cyklar en hel del. Dessutom tillbringar jag mycket tid med barnbarnet. Jag träffade min man till sjöss. — Så länge jag kan och får tänker jag i alla fall fortsätta segla. — Filippinarna på Aniara är otroligt trevliga och lätta att samarbeta med. Eftersom är det är ett litet samhälle till sjöss är det viktigt med ett bra gäng ombord och det är det verkligen på Aniara. På många båtar har jag varit ensam tjej bland en massa gubbar men det har hittills aldrig varit några problem, säger Monica Andersson samtidigt som hon börjar mangla en stor bunt handdukar. Från skepparen kommer beskedet att Aniara kommer att segla mot Bremerhaven om en timme. Hög tid med andra ord för Sjömannen att lämna båten. På kajen blir jag länge stående i i kylan i väntan på en transport. I brist på annan sysselsättning börjar jag räkna alla parkerade nya bilar i närheten, men tröttnar när jag har kommit upp i 1000 stycken. -


Bli medlem i Antwerpenseglarna!

Tre av de aktiva i Föreningen Antwerpenseglare, fr.v. Hans Finne Sterner, Per-Åke Gustavsson och Alf Putte Hovenäs. (Foto: Lennart Johnsson)

I snart 10 år har Föreningen Antwerpenseglare varit aktiv. Föreningen bildades i samband med att SEKO sjöfolk lade ned sitt lokalkontor i den belgiska staden. — Vi har många olika aktiviteter för medlemmarna. Det berättar föreningens ordförande Alf Putte Hovenäs. — Vad vi behöver är fler stödmedlemmar från Sverige.

Text: Lennart Johnsson — Jag vet att det är många uteseglare som har minnen från Antwerpen. De är alla välkomna som medlemmar, säger Alf Putte Hovenäs. — Första tisdagen i varje månad har vi möte på Tipsys, berättar Putte när vi träffas en iskall kväll i Antwerpen. Med Putte denna kväll är två andra medlemmar i föreningen, Walleniusseglaren Hans Finne Sterner och Per Åke Gustavsson, av vännerna kallad Gape-Gustav. Idag har Föreningen Antwerpenseglare ett 50-tal betalande medlemmar boende i Antwerpen och ett 20-tal stödmedlemmar. — På våra möten brukar ett 25-tal medlemmar komma, säger Per Åke Gustavsson. — Tipsys fungerar bra som möteslokal säger Hans Finne Sterner. Utöver månadsmötena anordnar föreningen varje år mycket uppskattade midsommar- och julfester.

— Föreningen fyller en viktig social funktion och har regelbundet kontakt med medlemmarna, framhåller de tre Antwerpenseglarna. Idag är det ett fåtal av medlemmarna bosatta i Antwerpen som seglar. De flesta är pensionärer. En av de som fortfarande är aktiv uteseglare är Hans Finne Sterner. Han är gift och har bott i Antwerpen i många år. — I Wallenius har jag varit sedan 1972 så det är några år i rederiet, berättar han. Alf Putte Hovenäs kom först gången till Antwerpen 1967 och har haft staden som hemmahamn sedan 1984. Från början kommer han från Kalmar. — Själv kom jag till Antwerpen när jag gifte mig 1973, säger Per Åke Gustavsson, — Jag har aldrig haft funderingar på att flytta hem. I och med att mor och far dog försvann banden jag hade till Sverige. Per Åke, som växte upp i Kristianstad, gjorde sin första törn i slutet av 1950-talet. — Under många år seglade jag i Gorthons och var där tills jag slutade till sjöss. En som jag seglade med under tre år var SEKO sjöfolks nuvarande ordförande Kenny Reinhold. Hur kommer det sig att en del kallar dig för Gape-Gustav? — Det beror på att jag har en rejäl stämma. Jag behövde aldrig som båsen använda en walkie-talkie när jag ville

något. Det räckte att jag ropade lite så hördes jag, säger Per-Åke Gustavsson. Även Alf Putte Hovenäs har seglat med några fackliga sjöfolksrävar? — På en båt jag var på ingick både den senare förbundsordföranden Anders Lindström, andre ordföranden Börje Persson och studieombudsmannen Guy Rosvall i besättningen, säger Putte. — Du förstår säkert att det var mycket fackliga diskussioner ombord. Några av de som ger ekonomiskt stöd till Föreningen Antwerpenseglare är Stiftelsen Sveriges Sjömanshus, SEKO sjöfolk och en förening för svenskar i utlandet. — Vi hoppas på att få många fler stödmedlemmar. — I svenskt sjöfolks moderna historia spelar Antwerpen en viktig roll. — Under en period var det faktiskt fler svenska sjömän som mönstrade på från Antwerpen än från Göteborg, berättar Per Åke Gustavsson. Stödmedlemskap i Föreningen Antwerpenseglare kostar 10 euro per år. Boende i Sverige kan bli medlemmar genom att kontakta Lennart Johnsson på Sjömannen, antingen via mail på adressen sjomannen@seko.se eller på telefon nummer 031 42 94 20. Boken Antwerpenseglare berättar mer om historien bakom den svenska sjömanskolonin i Belgien. Sjömannen 1/2009 9


“Har Sveriges Radios ledning fått hjärnsläpp?” — Att radioledningen har beslutat att lägga ned både Radio Swedens egen programproduktion är beklagligt och olyckligt. — Beslutet är ett hårt slag mot den halva miljon svenskar som bor utomlands och inte minst mot det svenska sjöfolket. Det säger SEKOs vice ordförande Tomas Abrahamsson med anledning av att Sveriges Radio från april 2009 planerar att lägga ned redaktionen för Radio Swedens utlandssändningar.

Text: Lennart Johnsson — Jag vet att sjöfolket inte minst har uppskattat Sjöfartsmagasinet som har sänts den sista söndagen i varje månad i ett 30tal år, fortsätter Abrahamsson. Beslutet att sluta med Radio Swedens egenproducerade kortvågssändningar till svenskar utomlands har kommit mycket snabbt. När programrådet för Radio Sweden sammanträdde den 11 december 2008 nämndes ingenting om en nedläggning. Fem dagar senare kom däremot ett protokoll från ett direktionssammanträde på SR, enligt uppgift av misstag, ut på företagets interna intranät. Av protokollet framgick det att radioledningen beslutat att från den 1 april 2009 helt lägga ned Radio Swedens egenproducerade program på svenska. I stället skall ett urval av SRs ordinarie FM-sändningar sändas ut på kortvågen. Uppgifterna som avslöjades i protokollet tvingade radioledningen att skicka ut ett pressmeddelande. I detta framställdes nedläggningen som något positivt genom att Sveriges Radio skulle stärka sändningarna på romani, somaliska och engelska. — Jag utgår från att den nya VDn på Sveriges Radio Mats Svegfors snarast ser över och omprövar det märkliga nedläggningsbeslutet av Radio Sweden, säger Tomas Abrahamsson.

Måste inse det orimliga — Även politikerna i kulturutskottet inser säkert hur orimligt det är om den halva miljon utlandssvenskar, lika många som invånarna i Göteborg, inte får specialriktade program på kortvåg i fortsättningen. — Vi får inte glömma att det i sommar är val till Europaparlamentet och att vi har riksdagsval nästa år. Radio Sweden har genom åren spelat en betydelsefull informationsroll för våra utlandssvenskar. Undersökningar som har gjorts visar att en stor andel av utlandssvenskarna lyssnar 10 Sjömannen 1/2009

Alf Putte Hovenäs, ordförande i Föreningen Antwerpenseglare, är upprörd över Sveriges Radios beslut att lägga ned Radio Swedens kortvågssändningar till utlandssvenskar. — Sjöfartsmagasinet är ett otroligt uppskattat program bland sjöfolket, säger Putte Hovenäs.

på SRs kortvågssändningar. Utöver sjöfartsmagasinet producerar den svenska redaktionen på Radio Sweden flera andra magasinsprogram som innehåller specialinriktat material till utlandssvenskarna. — Ledningen för Sveriges Radio måste ha fått hjärnsläpp. Så kommenterar Alf Putte Hovenäs, ordförande i Föreningen Antwerpenseglarna, planerna på att upphöra med kortvågssändningarna. — Tydligen tror radioledningen att alla utlandssvenskar idag är uppkopplade på internet och på så sätt får sin nyhetsinformation. Men det är i så fall en felaktig uppfattning. — Själv läser jag svenska dagstidningar på nätet men självklart lyssnar jag också på Radio Swedens sändningar. — De flesta antwerpenseglarnas enda kontakt med Sverige idag är Radio Sweden. Sjöfartsmagasinet är ett otroligt uppskattat program som alla svenska sjömän här i Antwerpen lyssnar på. Även ombord i utebåtarna lyssnar de flesta på Radio Swedens sändningar, framhåller Alf Putte Hovenäs.

Obegripligt beslut — Beslutet att lägga ned Radio Sweden är obegripligt. Sjöfartsmagasinet som har sänts i 26 år har blivit en av de absolut viktigaste informationskällorna för svenskt

sjöfolk, dundrar Alf Putte Hovenäs. Sveriges Farygsbefälsförening framhåller i ett uttalande till Sveriges Radios styrelse att föreningen är djupt oroad över om Radio Swedens sändningar upphör. Föreningen betonar att den svenska redaktionen har byggt upp en stor samlad kompetens inom de olika lyssnargruppernas områden. Fartygsbefälsföreningens brev avslutas på följande sätt: ”En egenproducerad och till lyssnarnas behov anpassad svensk programservice inleddes redan krigsåret 1940 och riktade sig inledningsvis till de svenska sjömän som befann sig utanför Skagerrakspärren. Vi finner planerna på att tysta en för breda lyssnargrupper viktig länk till Sverige helt oacceptabla och kräver att beslutet om nedläggning av Radio Swedens svenska redaktion omprövas.” Förändras inte beslutet kommer bara ytterligare två Sjöfartsmagasin att produceras. Att notera är att under hösten 2008 fick Radio Sweden ett specialpris av Radioakademin för sina program. Priset togs emot av dåvarande VDn på SR Kerstin Brunnberg. Läs på sidan 35 det brev som SEKO har skickat till den nya VDn på Sveriges Radio Mats Svegfors.


“Sjuklöneförslaget hör hemma i papperskorgen!” — Förslaget om att kraftigt försämra sjöfolkets ersättning vid sjukdom är helt oacceptabelt. Enda lämpliga platsen för förslaget är papperskorgen, säger Kenny Reinhold, ordförande i SEKO sjöfolk.

Text: Lennart Johnsson Enligt förslaget från regeringen ska lagändringen börja gälla från den 1 juli 2009. SEKO, Sveriges Fartygsbefälsförening och Sjöbefälsförbundet har i ett gemensamt remissvar visat hur vansinnigt förslaget är och att det bryter mot internationella konventioner, säger Kenny Reinhold. SEKO, Fartygsbefälsföreningen och Sjöbefälsförbundet skriver bland annat så här i det gemensamma remissvaret: ”...Förbunden anser inledningsvis att man bör jämföra det svenska sjöfolkets ersättningar vid sjukdom med de som sjömän under andra nationers flaggor har, inte med svenska landanställda. Alla jämförbara länder (inkluderande de nordiska) har regler som i olika utformning garanterar sjöfolket full lön under sjukdomstiden... Sjöfolks arbetsförhållanden är speciella: man bor på sin arbetsplats under långa pass till sjöss, man har en bullrig och vibrerande arbetsmiljö, svårt att få avlösning, arbets- och vilotidsregler är speciella, sjöfolk är undantagna vissa EU-direktiv: listan kan göras lång. Denna unika situation är bakgrunden till de särskilda sociala regleringar beträffande sjöfolk som återfinns både på internationell nivå (ILO) och på nationell nivå ( Sjömanslagen). ILO konvention nr 165 reglerar bland annat sjöfolks lön under sjukdom. Sverige har av olika anledningar aldrig ratificerat denna konvention, men röstade för den vid tillkomsten, och konvention 165 är till stora delar inkorporerad i den s.k. konsoliderade sjöarbetskonventionen MLC 2006, som Sverige för närvarande förbereder för ratificering. Enligt artikel 19.8 i ILO:s stadga skall antagandet av en ny konvention eller rekommendation eller ett medlemslands ratifikation av en konvention inte i något fall anses påverka någon lag etc. som tillerkänner berörda arbetstagare mera gynnsammare villkor än de som föreskrives i konventionen eller rekommendationen… Förbunden misstänker starkt att brådskan med departementspromemorian (föreslagna lagändringar föreslås träda i kraft vid halvårsskiftet 2009) är dikterad av denna regel. De i departementspromemorian föreslagna förändringarna är utan tvekan en anpassning neråt till sjöarbetskon-

ventionens regelverk vad beträffar sjuklön. De nuvarande svenska regleringarna, likaså för övrigt alla jämförbara länders regleringar om sjöfolks sjuklön, är nämligen förmånligare än ILO-instrumentets bestämmelser, och skulle de nuvarande regleringarna finnas på plats vid ratifikationstillfället, kan man svårligen, mot bakgrund av 19.8 i ILO:s stadgar, försämra i det svenska regelverket... EU:s medlemsländer är av ministerrådet uppmanade att ratificera ILO MLC 2006, den svenska ratifikationsprocessen har blivit igångsatt och sjöarbetskonventionen har blivit lyft i den svenska ILOkommittén i oktober 2008. Att försämra de svenska reglerna en kort tid innan den faktiska ratifikationen äger rum, torde strida mot både andan och bokstaven i ILO:s regelverk, och förbunden ser det som ytterligt anmärkningsvärt... Skulle departementspromemorians förslag bli verklighet, kommer förbunden att överväga att anmäla Sverige till ILO för fördragsbrott. Som anges i promemorian, är bestämmelserna om sjömäns sjuklön även reglerade i kollektivavtal... Om en av avsikterna med förslaget, som anges i promemorian, är att spara pengar för arbetsgivaren, torde effekten av förslaget bli det rakt motsatta. Arbetsgivarna mister sin regressrätt, men tvingas ändå betala ut sjuklöneersättning enligt kollektivavtal... För svenskt sjöfolk kommer effekterna av förslaget att bli mycket kännbara... De ekonomiska konsekvenserna i promemorians förslag jämfört med dagens system blir oerhört stora. Beräkningar visar att vid ett inkomstläge på 25 000 kronor i månaden blir nettoskillnaden per månad efter skatt avrundat för: Sjöman i inre fart: 4.300 kronor Sjöman i närfart: 7.600 kronor Sjöman i fjärrfart: 8.000 kronor Som anges i departementspromemorian, har svenskt sjöfolk relativt låga bruttolöner, bland annat mot bakgrund av det speciella skattesystem som omfattar fartyg i när- och fjärrfart, men även mot bakgrund av de speciella sjuklöneregler som gäller. Skulle skatteregler och andra regler likställas med landanställda, ligger bedömningsvis sjöfolks generella löneläge minst 20 procent för lågt... ...om promemorians förslag blir verklighet, så kommer förbunden att tvingas till omfattande kompensationskrav i kommande lönerörelser. En i promemorian helt förbisedd effekt

Tomas Abrahamsson, SEKOs vice ordförande, är en av författarna till det fackliga remissvaret på regeringsförslaget om att försämra sjuklönerna för svenskt sjöfolk.

kommer också att inträffa. I dag arbetar cirka åttahundra filippinska medborgare ombord i svenska fartyg, på det s.k. TAP-avtalen, som innebär relativa kostnadsminskningar för svenska rederier, och som utgör en del i den svenska sjöfartspolitiken. TAP-avtalen är registrerade på POEA , den statliga myndighet på Filippinerna som har tillsyn över de miljontals filippinska medborgare som arbetar utomlands. POEA’s regler för sjöfolk... är att filippinskt sjöfolk skall ha minst 120 dagars sjuklön, något som också stadgas i TAPavtalen... Skulle förbunden tvingas ändrai sina TAP-avtal, enligt promemorians förslag, skulle avtalen bli ogiltiga enligt POEA:s regler, och det nuvarande svenska TAPsystemet skulle ha uppenbara svårigheter att överleva.... Sammanfattningsvis anser förbunden, att promemorians förslag måste avvisas. Departementspromemorian föreslår ett omfattande systemskifte, men lägger egentligen inte fram några skäl för detta. Förslaget skulle ställa svenskt sjöfolk i en social strykklass, om man jämför med de förhållanden som råder för sjöfolk i jämförbara länder. Förbunden anser även att det strider mot Sveriges åtagande visavis ILO, att det skulle få negativa konsekvenser både för arbetstagare och arbetsgivare, och att det har kapacitet att sätta hela det svenska, mödosamt uppbyggda,TAP-systemet i fara. Förbunden motsätter sig promemorians förslag till ändringar i svensk författning.

Tomas Abrahamsson SEKO Hans-Dieter Grahl Sveriges Fartygsbefälsförening Mats Johansson Sjöbefälsförbundet Sjömannen 1/2009 11


12 Sjรถmannen 1/2009


Välmatad vår på Katarina Sjöfartsklubb Katarina Sjöfartsklubb i Stockholm har som vanligt ett spännande program under våren. Sjöfolk i stockholmstrakten har all anledning att notera vad som händer på klubben. Bland annat följande händer på klubben framöver:

Den 3 mars kl. 18.00 ”Räkafton” Räkans historia från havet till färdig räkmacka. Ciceron: Klas Göransson Förtäring räkmacka, inkl öl/vin. Pris: 80 kr/pers. Anmälan senast 27 feb

Den 10 mars kl. 18.00 ”Kust & Hav” M/S Bahia Blancas sista resa. Ciceron: Journalist Torbjörn Wileen Kafé Båtsman serverar fisksoppa & nybakat bröd, inkl öl/vin. Pris: 100 kr/pers. Anmälan senast 6 mars

Den 12 mars kl. 18.00 ”Neptunikören” Neptuni sångarkör underhåller al(l)t med Evert Taube. Kafé Båtsman serverar fisksoppa & nybakat bröd, inkl öl/vin. Pris: 100 kr/pers. Anmälan senast 6 mars

Den 18 mars kl. 18.00 ”Tjejkväll” Provsmakning från Bims chark & delikatess, ett glas vin ingår. Ingen avgift. Anmälan senast 13 mars

Den 19 mars kl. 12.00 ”Lunch & filmvisning” Kafé Båtsman serverar ärtsoppa & pannkaka. Pris: 50 kr. .Anmälan senast 17 mars

Den 23 mars kl. 18.30 “Fly different” Engelsk show på Södra Teatern med start kl 20.00. Kafé Båtsman serverar fisksoppa & nybakat bröd, inkl öl/vin. Pris:180 kr/pers. (ord pris 290 kr) Anmälan senast 6 mars

Den 31 mars kl. 8.30 “Dagsutflykt Gålö” Visning av robotbåten R142 Ystad Ärtsoppa & punsch. Pris: 100 kr/pers. Anmälan senast 6 mars

Den 7 april kl. 18.00 “Sitta i samma båt” M/S Antonia Johnson - T/T Sea Soldier. Ciceron: Journalisten Torbjörn Wileen Kafé Båtsman serverar gulaschsoppa & nybakat bröd, inkl öl/vin. Pris: 100 kr/pers. Anmälan senast 3 april

Den 9 april kl. 12.00 ”Lunch & filmvisning” Kafé Båtsman serverar ärtsoppa & pannkaka. Pris: 50 kr/pers.Anmälan senast 7 april

Den 16 april kl. 18.00 “Pubafton” Jazzkväll med musik från New Orleans. Kafé Båtsman serverar kryddiga kycklingvingar med ris, inkl öl/vin. Pris: 150 kr/pers.Anmälan senast 14 april

Den 21 april kl. 18.00 “Sveriges klimat i förändring” Ciceron: Madeleine Westin meteorolog

På TV4. Aktuell med ny bok! Kafé Båtsman serverar tomat & pastasoppa, inkl öl/vin. Pris:150 kr/pers. Anmälan senast 17 april

Den 24 april kl. 18.00 ”S/S Martha – afton” Brottsjösill, Tuborg, OP & filmvisning. Pris: 200 kr/person. OBS! Biljetter till denna afton förköpes på klubben from 14 april. Klubben stänger kl 15.00-18.00 Anmälan senast 16 april

Övrigt på klubben: Gym Stavgång måndagar kl 10.00, 1 tim Lunch torsdagar kl 12.00-13.00, ärtsoppa & pannkaka Sista fredagen i månaden 17-20 (After work / Fredags Öl)

Katarina Sjöfartsklubbs öppettider: Måndag–torsdag 09.00 – 18.00 Fredagar 09.00 – 16.00

Fredrik får Ivar Lo-pris Författaren Fredrik Ekelund får årets Ivar Lo-pris som är på 125 000 kronor. I motiveringen heter det bland annat: Fredrik Ekelunds litterära värld är mångskiftande. Allt från debuten med “Stuv Malmö, kom!” 1984 har han gestaltat sina Malmövärldar i prosa, poesi och dramatik. I Ekelunds senaste senaste roman, den mycket uppmärksammade “m/s Tiden”, återvänder han till Malmö hamn. Fredrik Ekelund hamnar som Ivar Lopristagare i gott sällskap. En av de första vinnarna av priset var Ove Allansson.

Wallenius önskar alla sjömän ett riktigt Gott Nytt Sjöfartsår!

Sjömannen 1/2009 13


“Regeringens arbetsmarknadspolitik en katastrof!” Hans kritik av regeringens arbetsmarknadspolitik i riksdagen gjorde att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) rusade ut ur salen. — Det är beklagligt att Littorin inte ville ta debatten utan rusade ut ur kammaren istället, säger den socialdemokratiska riksdagsledamoten Luciano Astudillo om ministerns reaktion på hans kritiska inlägg.

Luciano Astudillo

Text o bild: Lennart Johnsson Luciano är idag ett tungt socialdemokratiskt namn i arbetsmarknadsfrågor. Han sitter i arbetsmarknadsutskottet och är dessutom en av ordförandena i partiets jobbrådslag. Malmöiten Luciano Astudillo har sitt i ursprung i Chile. — Jag föddes i Chile och kom hit med mina föräldrar när jag var tre år. De flydde från diktaturen. Pappa var aktiv i vänstern i Chile och fick gå under jorden efter militärkuppen. Han lyckades bli utsmugglad via Colombias ambassad och till slut hamnade familjen i Sverige. Tidigt deltog jag i demonstrationståg och följde med i vad som hände i världen. Luciana Astudillo växte upp i bostadsområdet Holma, ett miljonprogramområde i Malmö. — Mitt politiska intresse har gjort att jag engagerat mig i integrationsfrågor och i frågor kring flyktingmottagning. Jag har även varit ordförande i en fotbollsförening i Rosengård. Som 16-åring gick Luciano Astudillo 1988 med i SSU. — Jag upplevde att det fortfarande fanns stora orättvisor i det svenska samhället att åtgärda. I miljonprogramområdena fanns det ofta en problematik och en social utslagning som var större än i andra områden. Det förhållandet bidrog till att jag blev politiskt aktiv. För mig är det självklart att Sverige ska stå upp för tolerans och för lika villkor mellan kvinnor och män. Sverige ska också ha ett välfärdssamhälle som inte lämnar någon i sticket. I 20-årsåldern fick Luciano sina första centrala uppdrag i SSU. — Först valdes jag till ordförande i SSU Malmö och året därpå hamnade jag i SSUs förbundsstyrelse. Luciano läste till civilingenjör när han fick erbjudande att jobba heltid i Stadshuset i Malmö. — Flera gånger gick jag in och jobbade politiskt. För var gång jag gjorde ett uppehåll i studierna och gick till politiken var det svårare att börja läsa igen. Jag upplev14 Sjömannen 1/2009

de också att civilingenjör var ett rätt fyrkantigt yrke även om det är en mycket bra utbildning. — För mig blev det ett vägval som jag gjorde. Även om jag slutförde mina studier var det politiken som drog. Den politiker som fick in Luciano på centrala nationella uppdrag var Leif Pagrotsky. — Jag fick möjlighet att vikariera som politisk sekreterare ett par månader. Därefter fick jag ett uppdrag i samband med ett rådslagsarbete på temat samtal om framtiden. Jag utsågs att leda den integrationsgrupp som tillsattes. År 2001 valdes Luciano in i partistyrelsen och året därpå hamnade han i riksdagen. Är du specialintresserad av arbetsmarknadsfrågor eftersom du sitter i arbetsmarknadsutskottet? — Ja, det kan man säga. Delvis gick jag in i utskottet för att integrationsfrågorna låg där men med tiderna har jag vidgat vyerna. Saker och ting går in i varandra. A och O, nyckeln för att klara att komma in i Sverige, att klara integrationen, stavas jobb. Det är en nödvändig förutsättning även om det inte är tillräckligt. Efter valförlusten 2006 tillsatte socialdemokratin olika rådslag. Luciano blev en av ordförandena i jobbrådslaget. Hur har den borgerliga regeringen förändrat arbetsmarknadspolitiken? — Regeringen har, som jag ser det, försvagat arbetslinjen. Jobbskapande politik

handlar om hur den ekonomiska politiken ser ut, och hur företagar- och näringspolitiken ser ut för att ge goda förutsättningar för att skapa fler jobb på det privata fältet. — Här har tveklöst regeringen försummat mycket genom sin politik. Man har gått in och höjt skatten för de minsta företagen och branschprogrammen för industrin har försummats. — När det gäller arbetslivets villkor som är en viktig försvarslinje i den jobbskapande politiken vill vi ha fler jobb och fler bra jobb som ska vara bättre än de som försvinner, fortsätter Luciano. — Här har regeringen istället försvagat arbetsmiljöverkets möjligheter att gå in och kontrollera och man har dragit ner på resurser genom att avveckla Arbetslivscentrum. Samtidigt är det en enorm utmaning att klara de välfärdsåttaganden som vi har framöver. — För mig är det i mycket en arbetsmiljöfråga. Vi har fortfarande år 2009 arbetsplatser där människor får belastningsskador genom monotont arbete, och på grund av mycket ofrihet på sina arbetsplatser tvingas till förtidspension. Det här måste vi komma åt. — En av de kommande årens de stora politiska utmaningar är att se till att människor inte förstörs på sina arbetsplatser. Även om ett stort ansvar ligger på parterna kan inte politiken slå till reträtt utan måste spela en roll. — En väl fungerande aktiv arbetsmarknadspolitik är en annan viktig fråga


vi måste lyckas med. Den kan då fungera som ett smörjmedel för att när det finns behovs kunna ge människor andra möjligheter, genom utbildningsinsatser och annat. — Reinfeldt-regeringen har istället urholkat arbetsmarknadspolitiken skrämmande mycket. Ser man på arbetsmarknadsutbildningen finns idag en av fyra utbildningsplatser kvar jämfört med 2006, trots dagens djupa lågkonjunktur. Luciano Astudillo framhåller att socialdemokratin samtidigt har anledning att vara självkritisk till hur arbetsförmedlingen har fungerat och fungerar. — Det har varit för litet kvalitet, för litet utbildning och för mycket av förvaring. Men vad den moderata arbetsmarknadsministern Littorin nu gör är att dra ner med ännu mindre utbildning. — Sist men inte minst har regeringen förstört inkomsttryggheten i a-kassan. Bara 25 procent av de som idag är arbetslösa har 80 procent av sin tidigare lön. Mitt i lågkonjunkturen har vi en halv miljon personer som idag saknar grundtrygghet. — På punkt efter punkt har den borgerliga regeringen försvagat arbetslinjen, frahåller Luciana Astudillo. — Om deras politik inte fungerade i högkonjunktur, vilket Riksrevisionen har konstaterat i en mycket kritisk rapport, kan deras politik i lågkonjunktur få förödande följder. Den kan leda till social misär och till klyftor i samhället som vi inte har sett på väldigt länge i Sverige. — Ytterst är det arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin som är ansvarig för den misslyckade arbetsmarknadspolitiken. Därför borde han ta debatten. Hur ser du på Lavaldomen, Rüffertdomen och andra domar i EU som fackföreningsrörelsen upplever som negativa?

— Vi socialdemokrater upplever att regeringen även här har varit alldeles för passiv i sitt agerande mot EU. Till och med den danska borgerliga regeringen har agerat för att hitta en lösning på frågor som har sitt ursprung, men den svenska regeringen verkar inte intresserad av att agera i frågan om exempelvis Lavaldomen. — En socialdemokratiskt ledd regering hade tveklöst agerat på europeisk nivå för att komma åt det hela. Men regeringen Reinfeldt framhåller ju att man vill värna den svenska modellen? — Det är tyvärr retoriska luftslott och inget annat, anser Luciano. — Senast förändrade och försämrade arbetsmarknadsministern till exempel villkoren för nystartsjobb så att det inte ska krävas försäkring på samma sätt för nystartsjobbare som för andra löntagare. Vackert tal om den svenska modellen är en sak men att stå upp för denna hela vägen är något helt annat för regeringen. — Sven Otto Littroin har som jag ser det två växlar, menar Luciano Astidillo. — Den ena växeln handlar om att förstöra för människor i trygghet, försämra stödinsatser och möjlighet till utbildning. Här har ministern och regeringen agerat mycket snabbt. Littorin hade otroligt bråttom när det gällde en förändring och försämring av a-kassan. — När det däremot handlar om förändringar, områden som gäller att värna löntagarnas intressen och att värna villkoren för den svenska modellen har ministern varit mycket passiv. — För mig som socialdemokrat är Lavalfrågan enkel. Svenska löner och svenska villkor ska gälla i Sverige! De sakerna kommer en blivande s-regering att värna om och att driva på EU-nivå.

Jobbrådslaget har hållit på i snart två år och är nu inne i slutspurten, berättar Luciano Astudillo. — Vi började brett och självkritiskt. Utgångspunken var att socialdemokratin alltid måste ha bästa politiken för jobben. Full sysselsättning och arbete för alla är det som ska gälla. I förra valrörelsen förlorade vi den retoriska debatten närt moderaterna började tala om utanförskap. — I rådslagen har vi diskuterat den jobbskapande politiken, entreprenörskap och företagarpolitik. Viktigt är att skapa en politik som får fler att satsa och driva företag och liknande. Betydelsefullt är också att vi genom rådslaget lyfter fram goda exempel. — Vad gäller exempelvis a-kassan är det viktigt att det åter blir en försäkring som ger de flesta 80 procent av tidigare inkomst. Avgifterna behöver också sänkas rejält så att människor ska ha råd att vara med i a-kassan. Samtidigt måste det göras ökade satsningar på utbildningsinsatser. I jobbrådslagen har vi haft en öppen och givande nyfiken dialog med alla parter på arbetsmarknaden, säger Luciano Astudillo. Nästa års riksdagsval anser Luciano är otroligt viktigt att vinna för vänsteralternativet. — För att lyckas krävs det en fortsatt facklig-politisk samverkan. Det spelar roll att ha en socialdemokratisk regering ledd av s jämfört med en borgerlig. Med den moderatledda regeringen kan vi idag se hur klyftorna ökar och den svenska modellen hotas. — Men lyckas arbetarrörelsen bara föra ut att vi står för framtidstro och möjligheter är jag övertygad om att vi har goda förutsättningar att vinna valet, slutar Luciano Astudillo. -

Sjöfolket bildar socialdemokratiskt riksförbund — Gå med i Sjöfolkets Scialdemokratiska Riksförbund. Det uppmanar SEKO sjöfolks ordförande Kenny Reinhold alla sjöfolkare som är intresserade av politik. — Idag är facklig-politisk samverkan viktigare än någonsin framhåller Kenny. — Hade sjöfolket under åren inte jobbat facklig-politiskt hade vi idag troligen varit en betydligt mindre organisation. Det nya socialdemokratiska riksförbundet är en efterföljare till Socialdemokratiska Sjöfartsklubbarnas Förbund.. Medlemsavgiften är 100 kronor till det nya Riksförbundet plus drygt 100 kronor i centrala avgifter per år. För mer information maila gärna till eva-marianne.skansberg@seko.se

Några av medlemmarna i nya Sjöfolkets Socialdemokratiska Riksförbund.

Sjömannen 1/2009 15


Erland blir ny krönikör i Sjömannen Erland Olauson har under många år varit ett tungt namn i LOs ledning som först kanslichef och senare som avtalssekreterare. Även om han inom kort officiellt går i pension lär han ha fullt upp även i fortsättningen. —Ja, någon risk att jag får långsamt blir det knappast, säger Erland i den här intervjun men Sjömannen. — Utöver att jag har kvar ett antal styrelseuppdrag kommer jag framöver bland annat att börja skriva krönikor i Sjömannen vilket känns spännande.

Text o bild: Lennart Johnsson Som chef för LO-TCOs Rättsskydd var Erland Olauson mycket involverad i uppmärksammade arbetsrättsliga mål som berörde sjöfarten som Nervion och Britannia. Erland växte upp i Karlshamn. — Efter studenten började jag läsa juridik vid universitet i Lund. I Lund var jag inte politiskt organiserad men ivrig socialdemokrat. De flesta på juristlinjen kom från borgerliga hem. Politiskt var de antingen borgerliga eller stod långt ut på vänsterkanten. Mina politiska åsikter betraktades närmast med förakt av mina studiekamrater. Efter avklarade juridikstudier började Erland Olauson sitta ting i Norrköping. Han gick med i SSU och blev mycket politiskt engagerad. — Mina politiska kompisar som tillhört extremvänstern hade då redan återvänt till borgerligheten, men. fortfarande var socialdemokraterna deras politiska huvudmotståndare Utöver att jag var politiskt aktiv läste jag också kurser i arbetsrätt. Efter att ha suttit ting i 2,5 år var det dags för Erland Olauson att söka jobb. — Jag ville söka mig till fackföreningsrörelsen, ville arbeta med människor som hade samma värderingar som jag. Det fanns inget jobb på LO men däremot ett på LOs Rättsskydd som det då hette, som jag sökte. — När jag kom på intervju visade det sig att det formellt handlade om en anställning på Rättsskyddet men att jag skulle jobba på LO. Erland Olauson började som jurist på LO 1976. Det var i samband med de stora arbetsrättsliga reformerna som medbestämmandelagen MBL, lagen om anställningsskydd, arbetsmiljölagen och annat. — Fördelen var att reformerna var nya för alla. Vi som var nykomlingar var nästan på samma nivå som de som hade jobbat i flera år, berättar Erland. —Som jurist på LO blev du ett slags 16 Sjömannen 1/2009

Erland Olauson utanför LO-borgen i Stockholm.

handelsresande i juridik. Vi var ute och berättade om MBL och LAS. Jag besökte nog i princip varenda Folkets Hus i Sverige vilket var otroligt lärorikt för en ung jurist Efter fyra år på LO flyttade Erland Olauson över till Rättsskyddet och blev chef för arbetsrättsenheten. Här blev han en kort tid senare chef för hela bolaget. — Jag var fortfarande ganska ung eller 31 år gammal 1980. Denna period var minst sagt lärorik. Arbetsrätten var i ett spännande skede. Under 1980-talet började Erland Olauson också arbeta med internationell arbetsrätt. — I huvusak handlade det om mål som berörde sjöfolksområdet. Mitt första stora sjöfolksmål var Nervionfallet i mitten av 1980-talet. — Det hela inleddes med att jag fick ett telefonsamtal en fredag om att det fanns en båt som låg i norra Bohuslän som måste läggas i kvarstad. — Det handlade nu om att snabbt kunna få båten i kvarstad. Tingsrätten i Göteborg skulle fatta beslutet som sedan skulle verkställas av kronofogden i Uddevalla. Kronofogden i sin tur måste ha en skriftlig handling där beslutet från Tingsrätten framgick. Problemet var hur man skulle få en skriftlig handling från Göteborg till Uddevalla innan båten hann gå. — En rådman fick på Sjöfolksförbundets kontor via telex skicka handlingen vidare så att det blev en kvarstad.

Nervionmålet gick vidare både till tingsrätt, hovrätt och högsta domstolen där den fackliga sidan förlorade. — Frågan var om det tecknade ITFavtalet för sju polska sjömän var giltigt eller inte, säger Erland Olauson. — HDs motivering var att enligt tillämpning av panamansk lag var avtalet ogiltigt och att vi därför inte kunde få ut några pengar till besättningen. Domen var närmast sensationell. I tidigare så kallade interremistiska domar i Arbetsdomstolen hade hävdats att för avtal som tillkommit genom stridsåtgärder skall lovligheten bedömas enligt lagen i det land där stridsåtgärden genomförts. Nerviondomen begränsade möjligheterna att få ut betalning till besättningar men däremot inte möjligheten att teckna avtal. — Vi hade ett antal blockader från mitten av 1980-talet där man kom fram till att det var tillåtet att genomföra stridsåtgärder i Sverige fram till Britanniamålet, berättar Erland Olauson. — Här handlade det också om det var tillåtet att vidta stridsåtgärder eller inte mot den cypernflaggade båten JSS Britannia sommaren 1988. Ett interremistiskt beslut i Arbetsdomstolen hävdade att avtalet som skulle bli en följd av stridsåtgärderna på Britannia var ogiltigt enligt cypriotisk rätt. Därför skulle avtalet och stridsåtgärden vara otillåtna. Vid huvudförhandlingen i AD senare kom det inte att handla om denna fråga.


— Jag bukar säga att jag förlorade målet på en grund som domstolen själv vaskade fram, och inte på det som de sju motpartsombuden formulerade, säger Erland Olauson. — Sjöfolksförbundet hade krävt ett ITF-avtal och att nya enskilda anställningsavtal registrerades som var rättsligt bindande för besättningen ombord. Vidare att backpay skulle betalas ut. När detta var gjort och betalningen registrerad skulle blockaden hävas. Rederiet gjorde också detta. — Arbetsdomstolen kom fram till att om besättningen hade strejkat och krävt en förändring av sitt kollektivavtal hade de varit förbjudna att göra det enligt filippinsk lagstiftning. Påföljderna hade blivit kraftfulla då fredsplikt rådde enligt filippinsk rätt. — Men då besättningen aldrig hade strejkat uppstår frågan om någon annan får vidta stridsåtgärder för att åstadkomma förändringar av avtalen. — Vårt krav för att häva konfliktåtgärderna var att det nya avtalet hade verkställts och genomförts. När vi förlorade målet var det mycket oväntat. — I förlängningen innebar domen att det inte längre skulle gå att på bekvämlighetsflaggade fartyg teckna avtal som hade någon verkan. Konsekvenserna kunde också innebära stor risk för social dumpning även på arbetsplatser i land. En effekt av Britanniadomen var att fredsplikt enligt MBL plötsligt skulle tillämpas i all världens kollektivavtal. — Därför var det viktigt och nödvändigt att få en lagändring till stånd. Denna lagändring, Lex Britannia, genomfördes av den socialdemokratiska regeringen 1991. År 1995 blev Erland Olauson tillfrågad av LOs dåvarande ordförande Bertil Jonsson som undrade om han ville bli organisationens kanslichef. — Min roll på LO var ungefär som en statssekreterare i statsrådsberdningen. Utöver att vara chef för administrationen fick jag ett slags samordningsroll. — Min uppgift var även att se till att politiken hängde ihop i så att LO inte strävade åt olika håll. Kanslichef var jag till 2003. På sommaren hoppade vår avtalssekreterare av och jag valdes till ny avtalssekreterare. Erland Olauson var som avtalssekreterare ansvarig för avtalsrörelsen år 2007. — Får jag säga det själv tycker jag uppgörelsen var rätt hygglig. Vi fick 80 procent av det vi krävde när det gällde löner och dessutom ett nytt pensionsavtal som ligger på samma nivå som för tjänstemännen. — Vi fick även igenom en satsning på kvinnodominerade områden. Fortfarande

är det ju så att ju fler kvinnor det är i en bransch desto lägre är lönen. Därför var det viktigt att det i den senaste avtalsrörelsen blev en jämställdhetspott även om vägen fortfarande är lång att gå. Hur ser du på domarna i EG-domstolen som Laval- och Rüffertmålen? — Problemet med domarna är att de slår fast att de fyra friheterna enligt EUs fördrag är överordnade allt annat, svarar Erland Olauson. — EG-domstolen säger visserligen att det finns fackliga friheter som är grundläggande och måste skyddas. Men det gäller bara så länge de inte stör de fyra fördragsfästa friheterna alltför mycket. — Detta är en oacceptabel ordning för alla löntagare. Det innebär att kapitalets fria rörlighet, företagens fria rörlighet går ovanpå de fackliga fri- och rättigheterna. Men det grundläggande är ju att facklig verksamhet alltid stör kapitalets fria rörlighet. På det viset tycker jag de här domarna är ett hot mot unionens alla löntagare. — För att ändra på det förhållandet krävs för det första en ändring av fördraget. Viktigt är att Lissabonfördraget kommer på plats även om det inte är tillräckligt. I det ingår också de fackliga fri- och rättigheterna, Jag säger inte att det garanterar att domarna skulle ha blivit annorlunda men det är första förutsättningen för att få en annorlunda dom i framtiden. — Det krävs också ett socialt protokoll där medlemsstaterna tydliggör att förändringen av fördraget ska ha innebörden att man skyddar löntagarnas rättigheter på jämställd nivå med kapitalet. Slutligen krävs en ändring av det så kallade utstationeringsdirektivet. Samtidigt är ändringar av det här slaget på EU-nivå något som tar tid, kanske tio år innan de genomförs, framhåller Erland Olauson. — Under tiden kan vi inte sitta med händerna i kors. I Sverige måste vi göra de förändringar som krävs för att så långt som möjligt kunna skydda svenska löntagare. Därför gick vi från LOs sida direkt efter Laval-domen ut och sa att det här går nog att ändra om man vill. — Regeringen tillsatte då den så kallade Stråthutredningen som visade att LO i de grundläggande frågorna hade rätt. Stråth har sedan med ett undantag om att man inte får vidta stridsåtgärder mot gästande utländska företag som kan visa att det har lika eller bättre villkor än svenska avtal. — Har man som jag jobbat med mål med bekvämlighetsflaggade fartyg i 15 år vet man ju att det är lätt att bluffa med avtalen, att köra med dubbel bokföring. — Viktigt är också att vrida Europapar-

I skriften Slaget om opinionen berättas ingående om sjöfolkets fackliga kamp på 1980- och 90talen.

lamentet i en mer progressiv riktning och att rösta i valet till europaparlamentet i sommar, framhåller Erland Olauson. — EU har betydelse för vardagen i Sverige och därför måste vi se till att de som fattar besluten där representerar våra idéer. Till sist, hur går arbetet med att få fram ett nytt och fungerande huvudavtal? — Grundläggande är att parterna på arbetsmarknaden måste vara överens om att det ska finnas kollektivavtal på alla arbetsplatser i Sverige. — Parterna måste vara överens om att säga att vi slår vakt om arbetsrätten och kollektivavtalen, och att vi är beredda att slå vakt om att stimulera och organisera sig i större utsträckning på både sidor. Vi måste även vara överens om att vi ska hantera freden på arbetsmarknaden. — Det är 34 arbetsgivarorganisationer, 26 tjänstemannaförbund och 15 LO-förbund som ska bli överens, så helt lätt är det inte. — Men det unika är att alla har sagt att vi ska försöka. Nu har vi hållit på ett tag och det går framåt i en del avseenden och inte lika mycket i andra. Det avgörande för att lyckas eller inte är om vi är beredda att ställa upp på ett system där parterna tar ansvar för att arbetsmarknaden fungerar. — Lyckas vi inte komma fram till ett avtal under mars är risken stor att det inte blir något, är Erland Olausons bedömning. — Under våren 2009 börjar förberedelserna för nästa avtalsrörelse och då går det inte att samtidigt hålla på med diskussionerna om ett nytt huvudavtal. Fotnot: Erland Olauson börjar som krönikör i Sjömannen i nummer 3 2009. Sjömannen 1/2009 17


“Bra slutsatser om Finnbircholyckan” — Det tog visserligen lång tid innan Statens Haverikommissions rapport om Finnbircholyckan i november 2006 kom, men slutsatserna i rapporten har i mycket blivit bra. — Kommissionen har gjort ett grundligt arbete kring olyckan som tog två sjömäns liv och skadade en svårt. Det säger SEKO sjöfolks arbetsmiljöombudsman Karl-Arne Johansson om den haverirapportt som kom för en tid sedan.

Text: Lennart Johnsson — Till stora delar drar Haverikommissionen samma slutsatser som vi från den sjöfackliga sidan har gjort, anser Karl-Arne Johansson. — Det går inte att bara skyla över någonting. För att få en förändring måste man vända på varje sten och inte vara rädd att trampa någon på fötterna. Här har Haverikommissionen trampat alla på fötterna som det ska trampas på vilket är positivt. Statens Haverikommissions rapport om Finnbircholyckan hösten 2006 visar på flera allvarliga brister. — Mycket gick utan tvekan fel i samband med olyckan, kommenterar KarlArne Johansson. — En bidragande orsak var att Finnbirchs last var otillfredsställande säkrad ombord. Fartygets lastsäkringsmanual var varken komplett eller efterlevdes.

Vanligt att lastplan saknas — Tyvärr är det idag alltför vanligt att det inte finns någon lastplan, och att det inte finns rutiner för hur man ska surra, framhåller Karl-Arne. — I mycket är det ett allmänt problem för ro-rofartyg. Trailers och cointainers lastas på någon ort i Sverige eller utomlands, ofta av personal som inte har någon susning om ett fartyg. — Ibland kan det bli så ödesdigra konsekvenser som det blev för Finnbirch med lastförskjutning. Egentligen är det märkligt att inte olyckor av det här slaget inträffar oftare. — Tyvärr sker dagligen felaktig lastsäkring. Vi har ingen uppsikt över det hela heller utan det ligger på polisen att kontrollera detta på vägarna. Situationen bara måste bli bättre. Dagens läge är i det närmaste en katastrof. — Sjöfartsverket måste kunna gå in och kolla hur lasten är surrad. — När lasten idag kommer ombord plomberad och klar har vi ingen möjlighet 18 Sjömannen 1/2009

SEKO sjöfolks arbetsmiljöombudsman Karl-Arne Johansson tycker att Statens Haverkommission drar många viktiga slutsatser i rapporten om Finnbircholyckan.— Haverikommissionen har inte tvekat att trampa på alla fötter som det ska trampas på vilket är positivt, säger Karl-Arne. (Foto: Lennart Johnsson)

att kunna kontrollera den, säger Karl-Arne Johansson. — Det kan ofta vara helt osurrade laster. Kedjan måste vara hel. När du lastar något i Norrland som sedan går på lastbil i Göteborg för att köras ombord på fartyg måste det vara sjösäkrat redan från början. Idag är lasterna ofta landsäkrade men däremot inte sjösäkrade. Karl-Arne Johansson är också mycket kritisk till att räddningsdräkterna inte är personligt anpassade.

Dräkterna måste personanpassas — Dräkterna måste anpassas efter vad en person väger. Det går inte att ha samma dräkt för en person som väger 150 kilo som för en som väger 65 kilo. Efter Finnbircholyckan har faktiskt ändå flera räddningsföretag tagit sig i kragen och introducerat en lyftsele i räddningsdräkten för att kunna lyfta upp nödsatta en och en. Statens Haverikommission rekommenderar i rapporten att det i internationellt samarbete tas upp de problem med storlek och passform på räddningsdräkter som framkommit av utredningen, liksom vikten av räddningsdräkternas omedelbara tillgänglighet. — Besättningen fick sitta på skutsidan

i fyra timmar då det inte finns utrustning som är anpassad för ett sådant här läge, berättar Karl-Arne Johansson. — Först vågade man inte i ovädret ta ner någon ytbärgare och när man väl gjorde det var det dessvärre för sent för två besättningsmän. Men kan man inte ta ner ytbärgare måste det finnas andra räddningsalternativ.. — Ett problem när båten sjönk var att lasten med stockar kom uppskjutande som raketer underifrån vilket innebar livsfara, säger Karl-Arne Johansson. — Räddningsarbetet som gjordes kunde ha kanske ha gjorts bättre med andra hjälpmedel, fortsätter han. — Kanske är det bättre om det som det tidigare var är myndihgeten, i det här fallet Sjöfartsverket, som har helhetsansvar för det hela. Idag är verksamheten lagd ut på entreprenad. I själva räddningsaktionen och helikopterinsatsen var det privata bolaget Norrlandsflyg den aktör som var ansvarig huvudoperatör. Samordningen av själva räddningsinsatsen gjordes från Gotland. — Förhoppningsvis blir en olycka med en så tragisk utgång som den med Finnbirch ändå en väckarklocka för alla berörda parter, avslutar Karl-Arne Johansson.


Hans liv krossades när Finnbirch förliste Finnbircholyckan som innebar att två sjömän omkom i Östersjön dominerade nyheterna under ett par dagar i november 2006. Därefter har det i stort sett varit tyst i media. Den filippinska sjömannen Manuel däremot kommer aldrig att glömma olyckan och den fasansfulla tid som han låg i det iskalla vattnet.

Värre än de fysiska såren är de psykiska ärren som den filippinska båtsmannen Manuel fick när Finnbirch totalförliste.

Text: Lennart Johnsson Olyckan då han skadades svårt i armen har gjort att Manuel troligen aldrig kan räkna med att kunna segla igen. Ännu värre än de fysiska ärren är de psykiska sår han fick vid katastrofen. — Jag har fortfarande mardrömmar om olyckan nästan varje natt. Ofta vaknar jag kallsvettig efter att ha drömt att jag ligger i vattnet, berättar Manuel när jag träffar honom två år efter Finnbirchs totalförlisning. Han har åkt fyra timmar i buss från hemmet i Pangansinjan tillsammans med hustrun Lusita för att träffa mig i Manila. — Jag hade gett upp hoppet om att överleva när jag räddades, berätar Manuel. — När jag låg i vattnet såg jag nästan bara vågor och timmer. Det gällde hela tiden att försöka undgå de värsta vågorna och allt timmer som flöt fram snabbt i vattnet. I vattnet var det fruktansvärt kallt. Gång på gång bad jag till Gud att jag inte skulle dö. — Hela min mans personlighet förändrades genom olyckan, intygar Manuels hustru Lusita. — Förr var han social och utåtriktad och älskade att träffa vänner när han var hemma mellan ett par sjöresor. Idag är han ofta deprimerad och nästan folkskygg.

Han är också mycket känslig för höga ljud. För våra tre barn har Manuel alltid varit världens bästa pappa. De är mycket ledsna idag när de se hur olycklig han är. Manuel äter idag flera olika mediciner men hoppas på sikt kunna minska medicineringen. — Även om jag inser att jag knappast kan segla mer är min förhoppning att kunna börja med någon verksamhet i land. Vi måste få inkomster för att kunna klara oss. Samtidigt känns det otroligt tungt idag. Utöver min familj har havet alltid varit mitt liv. För mig kan inget yrke konkurrera

med sjömansyrket. Jag har alltid älskat och kommer alltid att älska havet. — Idag tar vi en dag i taget, säger Lusita. — Alla i familjen ber för att Manuel ska bli bättre en dag även om han kanske aldrig kommer att känna sig lika bra som han gjorde innan olyckan. Samtidigt är vi förstås tacksamma att han trots allt överlevde. Manuel arbetade på TAP-avtalet och hade varit på Finnbirch sedan 1999. När olyckan inträffade arbetade han som båtsman. Han började segla 1983. -

Fler piratangrepp än någonsin 2008 Förra året inträffade de flesta piratöverfallen någonsin i modern tid. I samband med attackerna kidnappades dessutom 49 fartyg och 889 besättningsmän togs som gisslan. Det visar årsrapporten från piratbekämpningscentret International Maritime Bureau (IMB) i Kuala Lumpur.

Text: Lennart Johnsson Över 30 besättningsmän dödades dessutom av pirater och ännu fler skadades. Totalt rapporterades under år 2008 hela 293 piratangrepp, eller nästan ett om dagen. Siffrorna visar på en uppgång med 11 procent jämfört med år 2007. I mycket beror den kraftfulla ökningen på den laglösa situationen utanför Somali-

as kust. Under förra året kidnappades också den största tankern hittills av somaliska pirater. I början av år 2009 hade somaliska pirater kidnappat 13 fartyg och 242 besättningsmän hölls som gisslan. — Tyvärr innebär siffrorna för år 2008 ett rekordår och är de högsta sedan vi började med vår rapportering år 1991, säger IMBs direktör Pottengal Mukundan. Totalt rapporterades 111 piratangrepp utanför Somalias kuster under 2008. . Efter Somalia var det flest piratöverfall i Nigerias vatten under 2008. Här inträffade 40 angrepp under året. Fem fartyg kidnappades här och 39 besättningsmän togs som gisslan. I indonesiska vatten har det skett en markant minskning de senaste åren.

Medan 121 angrepp registrerades år 2003 inträffade här 28 angrepp under förra året. Även i Malackasundet minskar angreppen avsevärt för närvarande. Här var det bara två tillbud år 2008 jämfört med sju stycken år 2007. Inför ökningen av piratangreppen uppmanar IMB kaptener och redare att rapportera alla angrepp som görs mot handelsfartyg av pirater. Detta för att bidra till att tillräckliga resurser sätts in av berörda regeringar för att komma tillrätta med problemet. Hela IMBs rapport om alla piratöverfallen mot handelsfartyg under år 2008 går att läsa på hemsidan www.icc-ccs.org.uk/prc/piracy_rep Sjömannen 1/2009 19


(Riv gärna ut och spar m

Bra att veta som medlem! Ny medlem i SEKO sjöfolk Du som är ny som medlem i SEKO sjöfolk måste för att bli medlem i SEKOs arbetslöshetskassa, själv skriftligen göra ansökan om inträde. Ansökningsblankett för inträde finns på sidan här intill. HAR DU ANSÖKT OM MEDLEMSSKAP I AKASSAN ÄNNU? OM INTE GÖR DET NU! Betalar du rätt medlemsavgift? Läs under rubriken ”Medlemsavgifter för år 2009”. Där framgår även hur du går till väga om du vill söka/är berättigad till ändrad medlemsavgift.

Arbetslös Du skall gå till Arbetsförmedlingen och anmäla dig som arbetssökande 1:a arbets lösa dagen, även om du har utlagt vederlag Detta för att du inte skall missta din sjukpenningsgrundande inkomst på Försäkringskassan.

Du som betalar din medlemsavgift med inbetalningskort Inbetalningskorten sänds ut i mitten av månaden.

Arbetslös del av vecka Du som arbetar del av vecka samt stämplar upp resterande dagar av veckan, får endast kompletteringsstämpla i 75 dagar. Därefter ges ersättning enbart för hel arbetslös vecka. Har du frågor omkring detta kontakta oss på medlemsservice.

Medlemsavgifter för år 2009 För aktiv medlem är avgiften till förbund och arbetslöshetskassa 471 kronor i månaden. För pensionerad medlem är avgiften 112 kronor per månad.

Reducerad avgift per månad beviljas efter ansökan under följande förutsättningar. – Vid studier (ej rekryteringsbidrag). Sänd in en kopia på beslutet Du fått från CSN till SEKO sjöfolk. -–Vid föräldraledigt (i mer än 6 mån). – Vid arbetslöshet (i mer än 6 mån). – Vid sjukdom (i mer än 6 mån) är. OBS glöm ej ev. AFA-försäkring. – Övergår sjukskrivning till sjukersätt-

20 Sjömannen 1/2009

ning Sänd in en kopia på beslutet från Försäkringskassan. – Vid avtalspension. Sänd in beslut från pensionsutbetalaren.

och ingen ersättning från a-kassan utgår vid exempelvis sjukdom eller studier. Då skall inbetalningskort sändas hem för egen betalning.

En ansökan enligt ovan kan hämtas på www.sjofolk.se eller kontakta din klubb/avdelning.

Utlandsadress/tillfällig adressändring

Betalning av medlemsavgift Genom avtal med redareföreningen dras din medlemsavgift från lönen varje månad. Medlem som har ersättning från a-kassan får automatiskt medlemsavgiften dragen på denna ersättning. Om medlemsavgift inte blivit dragen från lönen viss månad, sänds inbetalningskort hem automatiskt. Meddela oss om förhållandet ändrats

Meddela medlemsservice om du flyttar till adress utanför Sverige eller om du vill ha din post från oss till annan adress än din folkbokföringsadress.

Information om kollektiv hemförsäkring Premien för din kollektiva hemförsäkring, som du får efter ett års medlemskap, ingår i medlemsavgiften. Om du inte bor på din folkbokföringsadress, och vill att försäkringen ska gälla för den bostad du bebor, ska du själv meddela Folksam detta.


medlemsinformationen)

Sjรถmannen 1/2009 21


Viktig information om ditt försäkringsskydd Medlemsförsäkringarmed medlemskapet:

följer

I Ditt medlemskap i SEKO sjöfolk ingår följande försäkringar hos FOLKSAM: Behöver Du hjälp eller har frågor om försäkringarna kontaktaDin fackliga företrädare. Har Du ingen klubb på arbetsplatsen kontakta den ombudsman som har hand om det rederi som Du arbetar på För mer info: www.folksam.se/sekosjofolk

Kollektiv hemförsäkring - GF 14 800 för bosatta i norden Efter 12 månaders sammanhängande medlemskap alt. efter övergång till oss från annat LO-förbund där Du hade kollektiv hemförsäkring.

Olycksfallsförsäkring Fritid – TFF – GF 10 500 och GF 11 800 Gäller olycksfallsskador eller ersättning för rehabilitering vid sjukdom. GF 11 800 – upphör vid 65-års ålder. // GF 10 500 – gäller i medlemskapet

Barngrupplivförsäkring – GF 10 500 För barn stadigvarande bosatta i Norden, bosatta på medlemmens adress.

Kompletteringsförsäkring – utförsäkrad TGL – GF 14 095 Gäller vid dödsfall för de medlemmar som inte har någon TGL-försäkring genom anställningen. Upphör vid 65-års ålder.

Inkomstförsäkring – GF 14750 - medlemmar tillhörande både SEKO/SEKO A-kassa Vid ofrivillig arbetslöshet. Är Du berättigad till ersättning skickar A-kassan hem en ansökningsblankett till Dig.

Gruppförsäkringar – Folksam. Gruppförsäkringar ingår inte i medlemsavgiften men kan köpas förmånligare p g a medlemsskapet. Om Du har frågor om dessa försäkringar – kontakta Folksam direkt eller: www.folksam.se

Allriskförsäkring – för boende i Sverige Är ni två i hushållet som har kollektiv hemförsäkring så ingår allriskförsäkringen.

Medlemsbarn Barnförsäkring – Olycksfall-, sjuk- o dödsfall. 22 Sjömannen 1/2009

Sjuk och Efterlevandeförsäkring– GF-15 000 65 år

AGS – Avtalsgruppsjukförsäkring

Efter fullgjord karens ger förskringen ökad trygghet vid sjukdom och dödsfall; ersättning vid dödsfall (ingen nedtrappning av beloppet p g a ålder), ersättning vid vissa diagnoser, ersättning vid långvarig arbetsoförmåga. Du kan medförsäkra Din make/maka, sambo eller registrerad partner.

Fritidsolycksfallsförsäkring 10500

GF-

Gäller för medförsäkrad make/maka, sambo eller registrerad partner.

Medlemspension - pensionssparande

Är ett komplement till sjukpenning dag 1-360 dagen, när ev. sjuklönen från rederiet är slut och om FK betalar ersättning. Vid arbetslöshet kan man vara berättigad genom efterskydd i försäkringen. Vid sjukersättning kan månadsersättning utgå.

TFA – Trygghetsförsäkring Arbetsskada För olycksfall i arbetet, färdolycksfall - ej med trafikförsäkrat fordon, eller vid arbetssjukdom. Om Du råkat ut för skada skall Du anmäla skadan till Din arbetsledare som skall göra en skadeanmälan till Försäkringskassan samt en skadeanmälan till TFA (AFA).

Eget sparande inför pensioneringen.

Gruppförsäkring pensionärer – Olycksfall-/gruppliv GF 19 000 – vid 65 år För Dig själv och medförsäkrad.

AGB – Avgångsbidrag/Omställningsstöd Gäller om Du blivit uppsagd p g a arbetsbrist.

Premiepensionsförsäkring

Våra Kollektivavtalade försäkringar - AFA: Behöver Du hjälp eller har olika frågor om försäkringarna så tar Du kontakt med Din fackliga företrädare. Har Du ingen klubb på arbetsplatsen kontakta den ombudsman som har hand om det rederi som Du arbetar på. Vill Du veta mera: www.afaforsakring.se och gå in under försäkringar.

Gäller endast för de som är anställda. Vid sjukdom eller vid föräldraledighet betalar försäkringen premien till Avtalspensionen under en viss tid(annars betalar arbetsgivaren).

Avtalspension SAF-LO Tillägg till den lagstadgade pensionen, Du kan placera själv – kontakta FORA www.fora.se

Fler tips: gå in och titta på www.skyddsnet.se


Sjöfartsinspektionen till ny myndighet — Jag är övertygad om att vårt arbete på litet sikt kommer att utvecklas positivt. Det handlar om ett antal väl fungerande verksamheter som nu slås ihop, säger Staffan Widlert, generaldirektör för den nya statliga myndigheten Transportstyrelsen.

Text: Lennart Johnsson I mitten av januari var det kickoff för nya Transportstyrelsen i Norrköping. Den nya myndigheten har bildats genom att verksamheterna vid Sjöfartsinspektionen, Luftfartsstyrelsen, Järnvägsstyrelsen, Vägtrafikinspektionen delar av Vägverket och Tullens tillstånd för långväga lastbilstransporter slås samman. Om ett år tillkommer även länsstyrelsernas verksamhet för körkort och yrkestrafik. Huvudkontoret liksom bland annat sjöfarts- och luftfartsavdelningarna kommer att ligga i Norrköping. Infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) menade vid invigningen att den nya myndigheten ligger i linje med alliansregeringens förändringsverksamhet. — Utmaningen är att göra rätt uppgifter och att renodla statens roll. Det är positivt om de olika transportslagen kan lära av varandra, ansåg Torstensson. Nya generaldirektören Staffan Widlert

siktar på att bättre kunna utnyttja de möjligheter som sammanläggningen ger. — Vi står inför stora utmaningar men jag är övertygad om att Transportstyrelsen kommer att utvecklas positivt. Inledningsvis lägger vi ned kraftfulla insatser på att fokusera på kärnuppgifterna. Är det inte en risk att sjöfartsfrågorna försvinner i den nya myndigheten? — Nej, det tror jag knappast, säger Staffan Widlert. — Mycket handlar både för sjöfartsavdelningen och för de andra avdelningarna om tillståndsgivning. Här är jag övertygad om att de olika transportslagen kan lära av varandra för att bli ännu effektivare. Närmare 200 personer flyttar över från Sjöfartsinspektionen och inspektionsverksamheten kommer att bedrivas som tidigare. Chef för Transportstyrelsens sjöfartsavdelning blir Per Nordström. När också länstyrelsernas verksamhet för körkort och yrkestrafik har överförts till Transportstyrelsen kommer myndigheten att ha omkring 1600 medarbetare. — För närvarande håller vi på att titta på gemensamma lokaler för huvudkontoret och de avdelningar som ligger i Norrköping, berättar Staffan Widlert. — Förhoppningsvis ska vi ha hittat lämpliga lokaler inom 1,5 år.

Staffan Widlert är den första generaldirektören i nya myndigheten Transportstyrelsen. Han har jobbat i transportsektorn hela yrkeslivet. (Foto: Lennart Johnsson)

Staffan Widlert har arbetat i transportsektorn hela sitt yrkesliv. Han har bland annat varit avdelningschef på Storstockholms Lokaltrafik, direktör på Statens Institut för Kommunikationsanalys och Widlert var generaldirektör vid Rikstrafiken mellan 2004 och 2008. Senaste nytt om Transportstyrelsen på hemsidan www.transportstyrelsen. se

Arbetets pris viktig bok om kampen mot dumpning — Vi har ju sedan länge väl känt till att social dumping är vanlig inom sjöfarten. Däremot visste vi inte hur vanlig dumpning är i andra transportgrenar som flyget, järnvägen och framför allt inom landtransporterna, säger Malte Segerdahl, tidigare bland annat internationell sekreterare i Transport. I samband med Nordiska Transportarbetarefederationens (NTFs) 100-årsjubileumskongress i Helsingfors presenterade Malte tillsammans med medförfattarna Bo Rönngren och Martin Viredius boken Arbetets pris – kampen mot social dumpning inom transportsektorn. I boken analyseras de effekter som den ökande rörligheten av arbetskraft, kapital, varor och tjänster har på löner, arbetsvillkor och rättigheter för löntagarna. — Min uppfattning är att dumpningen ofta är värre i landtransporterna än inom sjöfarten, berättar Malte Segerdahl. — I dagens situation på arbetsmarknaden är det viktigare än någonsin att se till att kollektivavtalen följs och att löntagarna hävdar sina rättigheter.

Enligt Malte Segerdahl finns det fortfarande ingen samlad facklig strategi för att bekämpa social dumpning, vare sig på nationell eller internationell nivå. — Slående är att facken ofta har dålig kunskap om var dumpning förekommer och i vilken utsträckning den gör det. Alla pratar idag om social dumpning men få verkar ha konkret kunskap om hur dumpning ser ut och hur människor drabbas.

Enligt Malte Segerdahl har dagens fackföreningsrörelse inte lyckats anpassa sig till den verklighet som råder. — Organisatoriskt är transportfackförbunden i Norden fortfarande i stort sett uppbyggda på samma sätt som i början av 1900-talet. Min uppfattning är att vi måste jobba mer med gränsöverskridande frågor och försöka skapa gränsöverskridande förbund för att kunna överleva. Ett av förslagen i boken är att vart och ett av de nordiska förbunden beslutar om en tydlig målprioritering där kamp mot dumpning sätts mycket högt. Ett annat förslag är att NTF tillsammans med sina medlemsförbund snarast utarbetar en handlingsplan för hur internationaliseringen skall kunna gå hand i hand med löntagarnas intressen. — Jag är övertygad om att nationella fackförbund i framtiden inte ensamma kommer att kunna tillvarata sina medlemmars intressen, säger Malte Segerdahl. Boken Arbetets pris går att beställa från NTFs kontor i Stockholm.

LJ Sjömannen 1/2009 23


När ångan väsande smög in bland seglen Ånga är ett dimmigt ting som får hjul att gå i kring, skriver Falstaff Fakir och menar då säkerligen även skovelhjul som driver flytetyg av varierande dignitet.

Text: Ove Allansson Mindre hjulångare hade byggts i slutet av 1700-talet och i 1800-talets början – av fransmän, amerikanare och skottar. Låt oss smaka ytterligare ett skaldestycke, en vers ur Lim-Eriks långa och lysande versepos ”Sjöfartens historia”, publicerad under vinjetten ”Kajutlampan”, i Svensk Sjöfarts Tidning och i boken ”Kring Kajutlampan III.” Så kom ångan, Stockholmshäxan, Amphitrite och Ernst Merck. Stackars skepparn, numer väcks han av mekanisk huvudvärk. *** Motstånd mot ångkraften fanns, till lands och till sjöss. Den beryktade bakåtsträvaren och riksdagsmannen Leonard Rääf predikade vid ett tillfälle mot ”eldfartygen” inför riksdagsledamöterna: ”Låtom oss betrakta ett segelfartyg, vilken beslutsamhet i omdömet, vilken raskhet och kraft i utförandet inplanteras ej hos dess besättningsmän! Däremot ett paddlande fartyg, vilken uselhet! – En eller ett par halvstekta gryteldare. Maskinerna döda allmänhetens omdömesförmåga, kraft och välstånd!” Citatet är ur Gunnar Brusewitzs läckert illustrerade ”Lustresa på Göta kanal” med hjulångare – men varken i bild eller text skymtar vi någon eldare eller annan besättningsman, endast passagerare. Däremot finns historik över kanalen och hjulångarna och förklaring av beteckningen fiolbåt. Eftersom hjulångare med utanpåliggande skovelhjul inte fick plats i de endast 6,5 meter breda slussarna löste marinofficeren J. G. von Sydow problemet ”genom att fälla in skovelhjulen i fartygets sidor så att skrovet kom att påminna om en fiol. Fiolbåten var skapad!” *** Övergången från segel till ånga tog fart under artonhundratalet, från 1807, då amerikanarna Fulton och Livingston lät bygga det första ångfartyget, ”Clermont”, som på Hudsonfloden gick i regelbunden trafik 24 Sjömannen 1/2009

Segelsömmare, vindskräddare. (Illustration Lars “Mellis” Melander).

Blås vindar, fyll segelkostymerna.

med passagerare. Sedan byggdes ”hjulångerskor” i England 1812, Frankrike och Holland 1816 och Sverige 1818. Till en början syntes hjulångare på Sveriges inre vattenvägar och de kustnära farvattnen. Ofta var de hybrider, förde även segel. Berättelser av sjöfolk som arbetade i dessa hjulångare är svåra att finna. Däremot finns skildringar skrivna av passagerare. I ”Tidskrift för sjöväsendet” kunde läsas om en sjöresa 1821 med hjulångaren ”Norrköping”, från Norrköping till Stockholm via Södertälje kanal. Resan tog nästan tre dygn och passagerarna fick själva ha

med matsäck. Bråviken uppfattades av passagerarna som ett vredgat hav. ”När det blåste spred sig gärna en lätt oro bland passagerarna, vilket inte var att undra på; de första ångbåtarna fick ofta maskinhaveri och sköttes många gånger med föga kunskap, vana och påpasslighet”. Vid maskinstopp med påföljande reparation höll kaptenen ett lugnande tal: ”Hör I passagerare, ge Er tillfreds, för vi håller bara på att samla ånga, men det skall bära av med en gående gång”. Författaren till artikeln hette Govert Adolf Indebetou, vars far var brukspatron i Forsa. Govert Adolf reste i pojkåren som passagerare med hjulångaren Norrköping. Han gick tidigt till sjöss och hade en sjötid på tolv år i handelsfartyg, både i stora seglare och i ångare, av olika nationer. Dessutom var hans tid i örlogsfartyg cirka sju år. Han slutade som kommendör vid Karlskrona station och gjorde sig känd för sin iver att förbättra mathållning och andra förhållanden vid örlogsflottan. Det som rör hjulångaren ”Norrköping” är hämtat ur G A Indebetous bok ”Resa till Levanten – med ångkorvetten Danzig år 1853”. I boken berättas om åren som styrman och befälhavare i handelsfartyg och om tjänstgöringar i olika länders örlogsflottor. Boken utgavs 1952 och bygger på efterlämnade loggböcker och anteckning-


Ånga och segel, nya yrken ombord, sotänglar. (Illustration John E. Persson)

ar. Mångskiftande upplevelser skildras av en kulturintresserad och beläst sjöman, även teckningar återges. Författaren föddes 1807, avled 1891. *** I de näraliggande decennierna var fartygen som tidigare sagts ofta hybrider, utrustade med både segel och ångmaskineri. Liv och arbete ombord i dessa skildras i några svenska sjöförfattares böcker. Även Nordenskiölds berömda Vega var en hybrid, betecknad som ångare.”VegaSvens Dagbok” av skeppstimmerman Sven Andersson handlar om expeditionen i Norra Ishavet, 1878 – 1879. Boken berättar knappast något om maskinister och eldare. Mer berättas förstås om arbetet på däck och segelmanövrar. Hur som helst får vi veta åtskilligt om livet ombord och hur det är att ligga fastfrusen och själv vara nästan djupfryst. I tidningen ”Arbetet”, 1980, och inför 100-årsminnet av Vega-expeditionens storståtliga återkomst till Stockholm, ger Nils Blid bland annat en motbild till de glorifierade officerarna ombord, den som finns i ”Vega-Svens Dagbok”, en bok författad av en man i skansen. ”Officerarna träder fram i sin överklassprakt med skällsord”, skriver Blid och citerar Vega-Sven och officerarnas skällsord: ”Arbeta och skynda er, era djävlar....Vi får knappt tid att skaffa middag för dom....Hade jag visst så mycket som jag vet nu, hade de inte fått mig i sin klor ombord här.” Blid skriver vidare: ”Nordenskiöld blev friherre, fartygschefen Palander amiral, Sven Andersson förlorade en fot...” ”Vega-Svens Dagbok”, ursprungligen ”Sven Anderssons Journal”, är utgiven av Föreningen Gamla Carlscrona som årsbok

1979, bearbetad och kommenterad av Bengt Garting. Tidigare handhavare av dagboken var Carl Sahlin som i ett särtryck ur Ymer, 1930, beskriver Vega-Sven som mycket kunnig timmerman, med ett glatt sinnelag och musikalisk begåvning. *** När det gäller hybridfartygen säger det sig självt att utvecklingen med både segel och ångmaskiner ombord kunde innebära en svår omställning för nautiskt befäl och segelmanskap. Nya yrkeskategorier fanns plötsligt ombord: maskinister och eldare och en ny teknik – ångmaskineriet med den lömskt väsande ångan. Detta nya trängde sig liksom emellan de tidigare allenarådande segelsjömännen och fartygets drivkälla, vinden. ”Den eviga rivaliteten” mellan däck och maskin uppstod. Motsättningarna blir väl illustrerade via en källa från Sjöfartsmuseets arkiv i Göteborg och i en skildring av Stig Rydén i Sjöfartsmuseets årsskrift ”Unda Maris”, 1953-54. Artikeln handlar om göteborgssångarens August Lefflers resor i kinesiska farvatten åren 1872-75 och bygger på trettiotalet bevarade brev från befälhavaren Björck till huvudredaren. I breven är de avsnitt som handlar om konflikterna mellan befälhavare och maskinister och eldare understrukna med färgpenna. Det tycks som August Lefflers befälhavare skyller många besvärligheter på maskinister och eldare. De senare ”gjorde strike”, strejkade, en söndag för att få bättre betalt och dessutom ”påyrkade annan kosthållning, m.fl. dumheter.” Förmodligen den första strejken vad gäller svensk sjöfart. Intressant hade varit att få maskinisters

och eldarnas syn på problem och förhållande ombord – kanske var maten usel, den tekniska utrustningen inte pålitlig, kanske hade det snålats med det eller det vad gäller pannor, ångmaskineri, tillbehör eller maskinbemanning. *** Hur som helst tycks August Lefflers kapten ha varit av en annan sort än Gustav Stenfelt, befälhavare i hybriden s/s Alette och författare till ”Skepparlif på en lastångare”. Läs Gustav Stenfelt! lyder den mångkunnige turbindoktorn, extelegrafisten och författaren John E. Perssons uppmaning. I JEP:s anda vill jag rekommendera sjöbröder att ta antikvariat-törn och spana in flera mycket läsvärda opus av en klurig och underhållande sjöman och författare: Gustav Stenfelt. I ”Skepparlif på en lastångare”, utgiven 1901, är Stenfelt väl medveten om sin position i hierarkin ombord – men som JEP har påpekat äger han humor, förmår ironisera kring sin egen och andra befälhavares ”upphöjda” ställning. Inte minst har Stenfelt ett utmärkt språk, här en glimt. ”Sirenen på Southers Point låter höra sig en stund, råmande, svällande ut i en hårresande, ryggkylande vibrering af intensiv klagan, innan den diminuerar i en lugnande dödsgrymtning. Det är likaväl en praktisk inrättning.” ”Skepparlif på en lastångare” är ett fascinerande mellanting av sjömansmemoarer, sjöroman, filosofi, yrkesfunderingar, lärorik i navigation och i vissa hamnstäders historia. Liksom flera ångare på den tiden, kring förra sekelskiftet, var som sagt fartyget under Stenfelts befäl även utrustat med segel, en hybrid med både segelsjöSjömannen 1/2009 25


män och maskinister och eldare, sotänglar, ombord. I boken saknar undertecknad skildringar av de motsättningar man anar mellan däcksmanskap/nautiker och eldare/maskinister – den nya yrkeskategorin ombord. Kanske var motsättningarna minimala i s/s Alette eller också undviker Stenfelt ämnet. En episod från arbete ombord, ”Segelbergning på ångbåt”, skildras på ett något sarkastiskt sätt, inleds sålunda: ”Vi hafva tre segel satt för att stötta skutan. Men det ser ut som det vore på tiden att ta dem, ty stagen stå i båge som metspön med tunga fiskar på och tjäran sippar fram ur liken, alldeles som svetten ur hufudet på folk, som emot vanligheten försöker tänka..” Måhända är sarkasm en form av svart humor. Den lycklige läsaren får mera prov på Stenfelts rikt varierande humorbegåvning i ”Under vita vingar”. Boken är en segelsjöskildring, barken Pacifics besättning kan beskrivas som ”tomtar och troll” med den törstige och flegmatiske kapten Kaja i spetsen och med bland andra den late brodern Otto och Vrånglund som matroser. Bland trollen finns skeppsgrisen Fia. Fängslande är skildringen av de upplevelser dessa ”tomtar och troll” har under den långa tid man lastar campeschträ, logwood, på nordkusten av nuvarande Dominikanska Republiken. *** Åter till ångans insmygande bland seglen. I Jan Olssons och Anders Wällheds rikt illustrerade och historiskt intressanta bok ”Kampen mellan segel och ånga”, finns

Eldare, hårt arbetande, skapare av ånga. (Illustration Lars “Mellis” Melander)

givetvis hybrider med både segel och ångmaskineri avbildade och omskrivna. I boken, utgiven 1994, konstateras att då för ett sekel sedan hade ångaren ”framtiden för sig, den var inte bara en uppfinning utan ett bättre transportmedel. Sakta men säkert gjorde den slut på segelfartygens månghundraåriga havsherravälde”.. I sin likaså rikt illustrerade bok ”Stimbåt”, 1981, skriver John E Persson: ”Ombord i ångarna bestod däcksmanskapet i stort sett av samma kategorier som i ett segelfartyg...Maskinmanskapet ”föddes” med ångbåtarna, med undantag för donkeymannen som på sätt och vis kom över från de större seglarna. Där hade donkeymannen varit en blandning av smed och eldare. Donkeypannan gav steam till ankarspel och vinschar, inte bara i större

segelfartyg, fullriggare och barkar, utan även i amerikanska skonare. De sjömän som kom till ångarna från att först ha arbetat i segelfartyg kände sig minst sagt bortkomna”. I ”Stimbåt” citerar John E Persson ur Henrik Engströms bok ”På Östersjön och oceanerna”. ”De första dagarna gick vi mest med slangen och spolade bort allt koldamm. Sedan blev det bara grovgöra. Hacka rost och skrapa överallt där rosten bröt igenom och dessemellan gå med mönjepenseln och stryka över de blankskrapade fläckarna. Inga brassar eller andra rep att hala i... Bara gå på däck och vara grovarbetare och när frivakten kom, gå till kojs utan risk att bli utpurrad för att bärga segel i en by, eller för att vända. Att stå till rors och styra efter kompass utan att se vinden leka i seglen och utan att känna skutan kränga för vinden. Nej, detta var icke att vara sjöman och jag förstod att ångbåtarna inte var byggda för mig att segla i. Jag skulle tillbaka till segelskutorna igen, fortast möjligt”. För Henrik Engström och andra sjömän av den gamla stammen fanns länge många stora segelfartyg att fara i, främst då i salpeter- och veteseglare - fram till 1939. Flera större och många mindre seglare och skutor sänktes även undra världskriget, liksom under första. Ålänningen Erikssons stora segelfartyg gjorde som bekant enstaka spannmålsresor från Australien till Europa några år efter andra världskriget. *** I boken “Rökar vid synranden”- mästerligt illustrerad med blyertsteckningar av

Lämpare, slit med framforsling av kolet. (Illustration Lars ”Mellis” Melander) 26 Sjömannen 1/2009


Seglare och ånga - vita segel och svart rök.

den avlidne konstnären och författaren Arne Gadd filosoferar denne över utvecklingen: ”Ångbåtsrökarna blev för den sjöfarande – förutom att de i sig själva var levande element i det annars sterila havslandskapet – budbärare om att därute fanns en fartygsvärld som den egna och levande människor av kött och blod liksom vi själva. Men de bar också vittnesbörd om en människas seger i den eviga kampen för frigörelse från naturkrafternas och elementens dominans i vår tillvaro, och de gjorde det på ett annat sätt än exempelvis en upptornande segelmassa. Ty segelfartyget var den sista fasen i en lång utvecklingskedja, under vilken man visserligen lärt utnyttja vindarna och havsströmmarna, men till syvende och sist var helt beroende av dem. Ångmaskinen å andra sidan var det första steget ut i en helt ny tidsålder, maskinens och robotens tidsålder. Dess princip betydde revolution i vår tillvaro den vi ännu knappast kan ana, knappast vågar ana”

*** Låt oss inte glömma bort lämparnas och eldarnas slit. I tidigare nämnda bok, ”Stimbåt”, redovisar John E. Persson en undersökning om hur mycket kol eldarna hade att skyffla in i fyrarna per dygn. I novellen ”En gammal eldare berättar”, ur undertecknads novellsamling

”Sjöklart”, berättar eldaren om en resa genom Röda Havet: ”Helvetet måste vara rena semesterorten mot fartygets eldrum.” ”Jag hade just slaggat för andra gången på min vakt och tog vattenpytsen och hällde över mej. Det var förstås dumt och meningslöst, det sved dessutom i brännblåsorna, jojo. Trycket var hyggligt och alldeles slut satte jag mej på rattlådan för att

vila mej några minuter före nästa påfyring. Av någon anledning glodde jag nedåt min nakna överkropp; den hade svarta och ljusa ränder efter vattnet jag hade hällt över mej och efter svetten som forsade på i eldrummets satans bastu. Jag satt där och tänkte att jag hade ränderna på längden och att det inte var så stor skillnad mellan mej och dom som hade ränderna på tvären.” -

Hur mycket kol fick en eldare skyffla? 1911 gjorde socialstyrelsen på uppdrag av kommerskollegium en undersökning som publicerades 1914 under rubriken ”Sjömansyrket i Sverige”. I den finns bland annat en tabell som visar kolförbrukningen per man och dygn (dvs per anställd eldare) i svenska ångfartyg: Dräktighetsgrupp Bruttoton

Kolförbrukning per man och dygn

300 – 400 400 – 500 500 – 700 700 – 1000 1000 – 2000 2000 – 3000 över 3000

3,18 ton 2,84 ton 2,91 ton 2,48 ton 2,69 ton 3,12 ton 3,30 ton

Enligt en brittisk bemanningskommitté från 1894 borde ingen eldare eller kollämpare i kalla klimat hantera mer än 3 ton kol på 24 timmar och i tropiska klimat mer än 2,5 ton. Som synes översteg de svenska fartygens kolförbrukning ofta dessa rekommendationer. Varje eldare fick alltså skyffla cirka 1,5 ton kol per 4 timmarsvakt. Det blev inte bättre när maskinerna fick högre verkningsgrad och när det gick mindre bränsle per hästkrafttimma. Fartygen och maskinerna blev i stället större. Eller också drog redaren in ett par man. Eldaren kände inte av någon högre verkningsgrad i sitt eldrum....

Sjömannen 1/2009 27


Sportsäsong med både plus och minus Sjömansidrottens årgångar har avlöst varandra i ett enda långt stafettlopp sedan sex decennier tillbaka. Så snart som målsnöret har sprängts för den ena säsongen, har startskottet avfyrats för den påföljande.

Text : Hasse Fredriksson Även om idrottsåret 2009 redan har kommit en bit på väg så finns det goda skäl att ta en blick i backspegeln på det som hände i fjol. Då finner man att det finns flera utropstecken att sätta för både friidrottandet och många motionsaktiviteter men att det också finns frågetecken inför framtiden inom några av bollsporterna. Kung Fotboll regerade länge inom sjömansidrottens revir. Fotbollen verkar nu ha abdikerat från sin tidigare ställning som det ansikte utåt som allmänheten förknippade med sjöfolkets motionerande. Under ett par decennier snörde sjöfolk ombord i över tusentalet fartygslag på sig fotbollsskorna. De möttes i matcher i all världens hamnar på planer av den mest skiftande kvalitet. Höjdpunkten nåddes 1971, då 1.371 lag registrerades som seriedeltagare. Sedan dess har antalet kamper på fotbollsplanerna år efter år sakta men säkert minskat. I fjol deltog således enbart tiondedelen så många lag, eller 133 stycken. Orsakerna till tillbakagången är förstås flera och beror på för sjöfolket själva opåverkbara faktorer. Minskade besättningstal liksom kortare hamnliggetider är sedan länge välkända realiteter. Till detta har också kommit sentida hinder i form av säkerhetskoden ISPS, som ibland begrän-

Frans Bäckström är en av handelsflottans flitigaste cyklister. 28 Sjömannen 1/2009

År 2008 segrade kryssningsfartyget Jewel of the Seas i Ports of Stockholm Cup i fotboll.

sar landgångsmöjligheterna plus att det råder allt större brist på arrangörer i hamnarna. Som exempel på detta kan nämnas att Singapore var den enda utomeuropeiska hamn där det spelades fotboll i fjol. Ett annat uppseendeväckande faktum är att det varken i Rotterdam eller Hamburg arrangerades en enda match inom den internationella seriens ram. Även om det länge varit en nedåtgående trend för fotbollen i stort så håller denna sport ännu ställningarna i de nordiska hamnarna, men på ett annat sätt än tidigare. Idag spelas de flesta matcher i samband med turneringar som spelas under en kort tidsperiod. I Göteborg avgjordes den dygnslånga ”24-timmars” för 26:e gången i fjol med deltagande av 24 lag, där Stena Jutlandicas lag lyckades erövra segerpokalen efter finalseger över norska Bideford Dolphin i turneringens 52:a kamp. Vid Kaknäsklubben i Stockholm var spelandet mer utspritt över sommarsäsongen. Ena parten på planen var oftast lag från något av de rekordmånga kryssningsfartygen som anlöpte den svenska huvudstaden. Lagen kämpade om segern i Nordic Summer Cup. För fjärde året i följd segrade laget från Bahamas-flaggade Delphin vars spelare hör hemma i Ukraina. I Singapores fotbollsturnering segrade laget från norskägda men Bahamas-flaggade Aker Smart 1. Besättningen är i vardagslag sysselsatt på oljeborrfälten utanför Indien, men hade nu turen att vara på varvsbesök. Aker Smart 1 korades också till segrare i den 41:a årgången av den internationella fotbollsserien.

2007 års segrare, Delphin, var alldeles i kölvattnet på det segrande laget, men fick nöja sig med andraplatsen medan fotbollslaget på det turkiska lastfartyget Ofmar erövrade seriens bronsmedaljer. Genom att placera sig på 5:e plats i serien kunde Stena Jutlandicas lag kvalificera sig för att bli svenska sjöfolksmästare 2008. Denna titel stod på spel för 58:e gången. Precis som inom fotbollen var det en nedåtgående trend för den 16:e årgången av den internationella serien i basketboll. I denna kunde under 2008 inräknas 111 deltagande fartygslag, som tillsammans spelade 150 matcher. Bästa svenska gäng var Ek-River, som genom sin 11:e plats korades till SM-vinnare. I volleyboll registrerades enbart en enda spelad seriematch. Volleybollserien har länge varit i en djup vågdal från vilket fått till följd att den serien utgår ur sjöfolksidrottens program från och med 2009. Bordtennis är numera sjöfolkets största bollsport i deltagande lag räknat, men så behövs det ju också enbart två spelare i varje lag. I 2008 års serie deltog 173 lag som tillsammans spelade 197 matcher runt om i världen. Att bordtennis har varit en svensk paradgren under det sista decenniet av seriens nu 28-åriga historia framgår av att blågula pingisgäng då har fått ställa sig överst på prispallen vid inte mindre än nio tillfällen av tio möjliga. Under 2008 var det Stena Carismas pingislag som levde upp till denna ärorika tradition genom att erövra VM-trofén med landsmännen på Stena Distributor närmast efter sig. På tredje-


platsen placerade sig ett kinesiskt lag från fartyget Xin Beijing. Ända sedan 1952, då det första gången arrangerades en landskamp i friidrott mellan besättningarna i de nordiska handelsflottorna, har de svenska sjöfararna med liv och lust ägnat sig åt friidrottens olika grenar. Intresset för landskampen mattades av alltmer genom åren och engagemanget koncentrerades i stället på en lagtävling besättningarna emellan. Premiären för friidrottens lagtävling ägde rum 1954. Numera kallas tävlingen för Sjöpokalen. Om det var sommar-OS i Peking som inspirerade det svenska sjöfolket må vara osagt, men under 2008 utbröt det en friidrottsfrossa av sällan skådat slag. Det innebar att antalet deltagande fartygslag under 2008 uppgick till 106, den högsta siffran på drygt 15 år. Under säsongen skiftade ledningen lagen emellan. Strax innan det symboliska målsnöret sprängdes gjorde laget på Obbola en remarkabel slutspurt och lyckades vinna. Obbola triumferade därmed i lagtävlingen för femte året i följd. På andraplatsen placerade sig Walleniusrederiernas Turandot, som hade kemtankern Saturnus alldeles i kölvattnet. Medan friidrottsdeltagandet var succéartat under 2008 var det stillsammare med aktiviteterna i det våta elementet. GuldGunnars simcup har sedan 1986 funnits i fokus i lagsammanhang. Medan det tidigare årligen deltagit ett 40-tal fartygsgäng inrapporterades i fjol genomförda simlängder från enbart 24 lag. För 11:e året i rad triumferade ett fartyg, som har bokstäverna OW i rederiflaggen. Den här gången var det Don Carlos som tog hem segerpokalen efter att Turandots simmare triumferat fem år i rad. Simningens lagtävling är från början namngiven efter gamle mästersimmaren

Innebandylaget från tågfärjan Trelleborg blev 2008 års sjöfolksmästare. I finalen besegrades laget från färjan Gotland.

Gunnar Larsson, vilken blev dubbel guldmedaljör vid OS i München 1972. Från och med 2009 kommer simningens lagtävling att heta Simcupen kort och gott. Vid sidan av friidrottandet fanns under sportsäsongen 2008 också flera andra glädjekällor i form av det aktiva motionerandet inom ramen för Sjömilen, Trampfarten och Träningsverket. Fotledes tog sig 26 damer och 237 herrar fram inom Sjömilen. De avverkade 80.421 kilometer. De 11 damer och 128 herrar som inom Trampfarten motionerande sittande på en cykelsadel tog sig fram 84.019 kilometer. Ännu större deltagande registrerades i Träningsverket, där insatsen består av att under minst en halvtimmes tid motionera i valfri form antingen ombord eller i land.

Fotbollsturneringen på Rosenhill blev 2008 en blöt historia.

Antalet sådana träningstillfällen registrerades till hela 37.585 stycken. De utfördes av 66 damer och 828 herrar. Innebandy är numera en populär sport på landbacken, vilket också smittat av sig ut till sjöss. Under sportsäsongen 2008 har det arrangerats två större turneringar. I Visbys nya innebandycenter samlades i april åtta spelsugna lag för att göra upp om segerpokalen. Segrade gjorde laget från Stockholms Hamnar som i finalen besegrade hemmalaget från färjan Gotland. Under 14 år har det också spelats om sjöfolkets egen SM-titel i innebandy, på Rosenhill. Efter en hektisk dag, där 25 matcher avlöste varandra i snabb takt, kvalificerade sig de tidigare trefaldiga SMvinnarna från färjan Gotland till finalen. Här fick de möta ett lag från tågfärjan Trelleborg. Det blev en tuff och mållös final, varför straffläggning måste tillgripas. I denna lyckades skåningarna bäst och förmådde att bryta den gutniska segersviten. Facit av sportsäsongen 2008 är både plus och minus. Trots några röda siffror måste slutomdömet tveklöst bli att idrott och motion under året har engagerat sjöfolket på samma imponerande sätt som under sex decennier tidigare. Du som vill ta del av fullständiga resultatlistor hittar dessa på Sjömansservice hemsida www.seatime.se under fliken Motion. I årsskriften ”Sjöfolksidrott 2008” återfinns också resultatlistor, men dessutom både kommentarer och ett rikhaltigt bildmaterial. Sjömannen 1/2009 29


Film om de som inte for som turister — Jag vill genom filmen lyfta fram de viktiga insatser som pappa och de andra svenska spanienfrivilliga gjorde i kampen mot fascismen. Det säger journalisten, författaren och filmaren Kerstin Gustafsson Figueroa.

Text o bild: Lennart Johnsson Kerstin Gustafsson Figueroa planerar att göra en film om fyra unga män från Hudiksvall som för drygt 70 år sedan, i april 1938, reste till Spanien som frivilliga. Två av de som reste iväg var sjömän. Det var Kerstins pappa Erik Gustafsson och Henning Bergman. Ernst Danielsson var skogsarbetare och Arne Lind arbetade i skogen. Under resan till Spanien skiljdes de fyra hudiksvallarna åt. De deltog vid slaget vid Ebro, skadades i strid men överlevde. På tåget hem till Sverige förenades de fyra igen. — Med filmen vill jag belysa de viktiga insatser som de spanienfrivilliga gjorde, säger Kerstin Gustafsson Figueroa. — Idag är deras insatser ofta bortglömda. Flera frivilliga upplevde en tuff tid när de återvände till Sverige. På grund av att många var kommunister fick de aldrig det erkännande de förtjänar och under det kalla krigets 1950-tal var det många av dem som förföljdes på grund av sina politiska åsikter. Kerstin Gustafsson Figueroa framhåller att solidaritetsrörelsen i Sverige till stöd för Spaniens demokrati var en av de största någonsin i vårt land. — När pappa och de tre andra kom hem till Hudiksvall möttes de av tusentals personer och ett stort möte hölls på Folkets Hus. Erik Gustafsson gick till sjöss i juni 1926 . Då hade han inte fyllt 19 år. — Han började som mässkalle och blev senare jungman. I början av 1930-talet gick han iland. Efter spanska inbördeskriget gjörde han en ny törn, berättar Kerstin Gustafsson Figueroa. — Även om han arbetade iland när jag föddes var det tiden till sjöss som präglade pappas liv. Överallt i vårt hem fanns det tavlor på segelfartyg. Pappa gjorde också mycket fina fartygsmodeller. — Politiken och sjöfarten var det som var viktigast för honom. Egentligen gick pappa aldrig riktigt iland. Erik Gustafsson berättade inte så mycket om tiden i Spanien för Kerstin när hon växte upp. — Men jag visste hela tiden att han 30 Sjömannen 1/2009

Kerstin Gustafsson Figueroa hoppas på att börja filmandet av sin film om de fyra männen från Hudiksvall som åkte till Spanien som spanienfrivilliga under våren 2009.

varit frivillig i Spanien och jag gick alltid med pappa i demonstrationstågen den 1 Maj. För pappa var det ett självklart val att ställa upp i kampen mot fascismen. Kerstin Gustafsson Figuero har som journalist bland annat arbetat på Sveriges Radio, på Utbildningsradion och på Ordfront Magasin. Under fyra år var hon bosatt i Moskva och skrev då boken Perestrojkans kvinnor. Kerstin framhåller att hon i många avseenden känt sig som ett slags spanienveteranernas dotter. — Tillsammans med Mekki Karlsson gav jag 1992 ut boken Spaniens sak var vår!, om de svenska spanienfrivilliga. År 1986 gjorde vi en timmes dokumentär för Sveriges Radio med intervjuer med de frivilliga.

Följer i pappans fotspår — Med filmen, som har arbetsnamnet De for inte som turister, vill jag nu följa i pappas fotspår, berätta om historien och samtidigt om idag. Kerstin har redan gjort mycket av researchen för filmen. — Men det är viktigt att snabbt börja med själva filmarbetet eftersom många som jag tänker intervjua, och som fortfarande minns, är mycket gamla. Några som Kerstin Gustafsson Figue-

roa planerar att intervjua är anhöriga till de fyra frivilliga från Hudiksvall, den kvinna som var sekreterare till Marty, mannen som organiserade de internationella brigaderna och spanjorer som tvingades fly när Franco tagit makten. — Jag kommer också att träffa personer som i Spanien fortfarande kämpar för att återerövra minnet och ta tillbaka sin historia. Filmen vill berätta om ett stycke svensk historia som tillhör ett av 1900talets mest dramatiska skeenden. Från Sveriges Television har Kerstin fått ett så kallat Letter of Intent, som innebär att SVT, under förutsättning av ytterligare finansiering, kommer att visa filmen. — Fast mer pengar behövs för att komma igång med själva filmandet. Jag hoppas på att få stöd av fackföreningsrörelsen och jag har bland annat ansökt om ett bidrag från Stiftelsen Sveriges Sjömanshus. En majoritet av svenskarna som gick ut som spanienfrivilliga var sjömän! — Det är hög tid att återupprätta de spanienfrivilligas viktiga insats i Sveriges moderna historia. Idag nämns deras viktiga kamp mot fascismen på 1930-talet knappast alls i skolans historieböcker. — Men i dagens Europa, där extremhögern åter är på frammarsch, är det viktigare än någonsin att lära av erfarenheterna från det spanska inbördeskriget, avslutar Kerstin Gustafsson Figueroa. -


Unprecedented rise in maritime hijackings Worldwide in 2008, a total number of 49 vessels were hijacked, 899 crew taken hostage and a further 46 vessels reported being fired upon. Thirty-two crew were injured, 11 killed and 21 missing – presumed dead. The pirates/robbers boarding the vessels are better armed and prepared to assault and injure the crew. The total incidents in which guns have been used are 139, up from 72 in 2007. There were a total of 293 incidents of piracy and armed robbery against ships, announced the ICC International Maritime Bureau’s Piracy Reporting Centre (IMB PRC) in its annual report for 2008. This is more than 11% up on the 2007 statistics where 263 incidents were reported. The 2008 increase is attributed to the unprecedented number of attacks in the Gulf of Aden. The last 12 months has witnessed the largest tanker ever being hijacked by Somali pirates, and successful attacks carried out at greater distances from land, along the east coast of Africa, than ever before. Every attack off Somalia is aimed at hijacking the vessel, hence every attempted attack is a failed hijacking. All types of vessels, with varying freeboards and speeds have been targeted and attacked. Commenting on the 2008 figures, IMB Director Captain Pottengal Mukundan stated “In terms of vessel hijackings and crew taken hostage the 2008 statistics surpass all figures recorded by the PRC since it began its worldwide reporting function in 1991. This is due primarily to the situation in Somalia and the Gulf of Aden with a total of 42 vessels hijacked and 815 crew taken hostage. As at December 2008, Somali pirates were holding 13 vessels for ransom and 242 crew hostage”. The report states that 111 incidents

Most piracy attacks today happen in Africa and the Gulf of Aden.

were reported for the east coast of Somalia and the Gulf of Aden in 2008. This is an increase of nearly 200% compared to 2007. The attacks peaked in September with 19 attacks. In October and November there were 15 and 16 vessels attacked respectively. Nigeria ranks second with 40 reported incidents including 27 vessels boarded, 5 hijackings and 39 crew members kidnapped. On the more positive side, there have been declines in other areas. “Indonesia should be applauded for their sustained efforts in curbing piracy and armed robbery in its waters”, continued Captain Mukundan. “Compared to 2003 when 121 attacks had been reported, there has been a continued year on year decline in Indonesia with 28 incidents reported in 2008, the majority of which were opportunistic, low level attacks”. The Malacca straits has seen a further reduction in the number of incidents reported, only two in 2008 as compared to seven in 2007. Incidents in the Singapore Straits are however up from three in 2007

Åter till arbetet 2.0 ny skrift från LO I denav LO nyutgivna broschyren Åter till arbetet 2.0 går organisationen igenom de fackliga riktlinjerna för det förebyggande arbetsmiljöarbetet, samt för arbetsanpassning och rehabilitering. Bakgrunden är den borgerliga regeringens beslut om lagändringar av lagen om allmän försäkring samt införandet av en ny ledighetslag. LO konstaterar i skriften att facket behöver bli mer aktivt och offensivt i frågor som rör arbetsmiljö, arbetsanpassning,

rehabilitering och anställningsskydd. För fackföreningsrörelsen är det en viktig uppgift att se till att anställningsskyddet for sjuka medlemmar inte urholkas och att arbetsgivaren lever upp till sina skyldigheter enligt lag och avtal. Den matnyttiga broschyren går bland annat punkt för punkt igenom vilka konsekvenser lagändringarna får. Intresserade av att få ett ex av broschyren kan kontakta SEKO sjöfolk på telefon 031 42 94 20.

to six in 2008. Malaysia has also seen a slight increase in the number of incidents with three vessels being hijacked and seven boarded as compared to nine boarded in 2007. This welcome reduction has been the cumulative result of increased vigilance and patrolling by the littoral states and the continued precautionary measures on board ships. With the world economy in its present uncertain condition, there is a possibility of piracy increasing. Navies and coastguards must therefore continue to maintain their efforts against pirates. The IMB strongly urges all shipmasters and owners to report all incidents of actual and attempted piracy and armed robbery to the IMB PRC. This is the first step in the response chain and vital in ensuring that adequate resources are allocated by governments to deal with the problem. A set of transparent statistics from an independent, non-political, internationl organization such as the IMB PRC acts as an effective catalyst to achieve this goal. Read more on: www.icc-ccs.org.uk/prc/piracy_rep

Varsel på Scandlines Scandlines gick nyligen ut med att företaget har informerat fackförbunden om att man vill förhandla om ett varsel av 45 personer inom samtliga avtalsområden. Enligt Scandlines är bakgrunden till den planerade neddragningen av personalstyrkan att den rådande lågkonjunkturen medfört minskade volymer inom samtliga segment. Neddragningarna kommer att påverka rederiets verksamheter i Helsingborg och Trelleborg. Sjömannen 1/2009 31


I väntan på svar Bäste Barack. Jag skriver ”Bäste” eftersom jag inbillar mig att du är den bäste presidenten på länge i det stora pastorat som du nu skall styra över. Vet du en sak? Det är märkligt. I drygt 20 år har jag skrivit min krönika i Tidningen Sjömannen. Under dessa två decennier har jag aldrig exakt kunnat ange vilken dag dessa ungefär 300 artiklar är skrivna. Det kan jag den här gången. Tisdagen den 20 januari 2009. Den dagen du höll ditt installationstal och placerade din trygga hand på Abraham Lincolns gamla bibel. Att du snubblade lite på orden när du svor själva presidenteden skall du inte ta så allvarligt. De hade ju så mycket att svära över. Så många svåra frågor att hantera. Dödläget i Afghanistan för att nämna en. Ett konstigt ställe där de flesta, inte bara talibanerna, hatar Nato. Hur skall du få ordning där? Kommer du att sätta in truppförstärkningar? Jag har som du förstår ganska många frågor som jag vill ställa dig.

Den största dygden Först skall du veta att du har den svenska pressen på din sida. I alla fall Svenska Dagbladet. Ja till och med Aftonbladet. En trevlig kvällstidning som kommer ut redan på morgonen och där du den senaste tiden synts på varje sida. Aftonbladet har lovat sina läsare att världen skall bli mycket bättre nu när du är president. Om vi bara kan lära oss att gilla Amerika lite bättre. Tyvärr är den stora frågan i denna tidning obesvarad. Hur ser det Amerika ut som vi skall börja gilla lite mera? Ett land som består av alla åsiktsriktningar. Ett land som bygger på oenighet i alla stora kontroversiella frågor. Och särskilt i hur staten skall uppföra sig. Hur maktfördelningen skall se ut i en statsapparat där alla är i ständigt krig med varandra. Ett land där de flesta har olika uppfattningar om allt från aborter till terroristbekämpning. Bäste Barack, eftersom du inte ännu har svarat på mitt brev, så förstår jag att du har mycket annat att tänka på just nu. Men lugn, jag kan ge mig till tåls. Du har ju själv sagt att tålamod är den största dygden. Fler frågor. När skall du börja plocka hem dina pojkar från Irak? Och har du någon koll på mullorna? Det borde du ha så att de inte ställer till ett tredje världskrig bakom ryggen på dig. Och hur skall 32 Sjömannen 1/2009

Anders Wällhed Kulturkrönika du bära dig åt för att få ordning på USA.s ekonomi som tydligen befinner sig i fritt fall? Har du några vettiga polare i senaten som kan stödja dig när du föreslår dina nödvändiga stimulanspaket? Innan du börjar sätta sprätt på de ungefär tusen miljarder som krävs. Stålar som är nödvändiga för att människor i din stora republik skall bli lite gladare. Jag vill förstås att du själv skall känna dig lite glad. Innan dina 100 dagar är förbrukade. Sätt dig i Himmelsalongen i det vita hus som en gång byggdes av svarta slavar. Sitt där i den stora glasverandan och lyssna på Stevie Wonder eller Aretha Franklin eller varför inte Bruce Springsteen eller någon annan av dina artister. Du gillar ju rock and roll. Det är många just nu som joddlar euforiskt över att Amerika nu har fått sin första afro-amerikanska president. Inte en dag för tidigt om du frågar mig.

Gentjänst Du skall också veta att det är många i vårt lilla land Sverige som stöder dig. Vårt liberala parti, Folkpartiet, har lovat att åter rikta försvarets kikare mot öst. Och mer eller mindre krävt att Gotland (en liten ö som tillhör Sverige och ligger nära Ryssland) skall bygga upp ett nytt totalförsvar. Dessutom kommer vi att fortsätta vårt

samarbete med CIA. Vilket betyder att vi även i framtiden, under förnedrande omständigheter, tänker utvisar misstänkta terrorister som kommer från arabländer. I alla fall Socialdemokratern när de sannolikt tar över makten efter nästa val. Du behöver bara hota om en handelsbojkott mot EU så kör karusellen i gång. Är det då för mycket begärt, som en liten gentjänst, att du kör en Volvo eller en SAAB? De är ju trots allt amerikanska bilar. Jag tror att det skulle betyda mycket för orderböckerna om du satt bakom ratten. Och inte minst för alla svenska biljobbare som nu är varslade upp över öronen. Alltså tack på förhand. Förresten det var fint av dig att tacka George i ditt installationstal. Trots att han lät dig ärva en gigantisk statsskuld. Det är förresten knappast troligt att historien kommer att omvärdera Georges insats som president. I mina ögon, det vill jag att du skall veta, så kommer jag alltid att minnas gamle George som den president som blev avtackad med en sko i skallen. Som skämtade om att det var fel skonummer och sedan for hem till Texas och kröp tillbaka under den sten som han kom ifrån. Men du tackade honom som det anstår i gentleman. Nåväl, vad hade du för alternativ? Du kunde ju inte gärna be honom att ställa sig i ett hörn sina sista regeringsdagar och skämmas. Det är förresten helt omöjligt att ställa sig i ett hörn i ett ovalt rum.

Dammsuget och klart Men låt oss inte stanna vid det gamla bäste Barack. För det är väl Barack du helst vill bli kallad och inte Hussein? Du är säkert medveten om att ingen president i modern tid, eller skall vi säga ikon, har tagit på sig en uppgift med större förväntningar än du. Det är du och ingen annan som skall se till att Amerikas kollektiva självbild äntligen ändras till det bättre. Även ute i världen. När det gäller konflikten i Mellanöstern bör du nog även ha lite koll på Hillary Clinton. Det går inte att ta miste på att hon är en trogen vän av Israel. Vad det så klokt förresten att göra henne till utrikesminister? Som sagt du har en del att tänka på. Men stå på dig. Sedan var det det här med klimathotet. Det kostar på om man vill vara miljömedveten. Du har själv sagt att USA måste slu-


ta med att vräka ut en fjärdedel av världens koldioxidutsläpp. Det blir en besk medicin att dricka. Är du verkligen säker på att dina undersåtar vill ändra livsstil? Världen vibrerade av sinnlighet och förhoppningar när du blev vald till president i Amerika. Visst var det så? En varm vind drog genom ett frostigt och vintrigt Washington när du svor din presidented. Till och med aboriginerna i den australiska delstaten Western Australia var lättade. Nu skulle även de bli behandlade som vanliga människor. Alla rasistiska förbud skulle upphävas. Nu skulle även dessa urinnevånare få köpa lådvin. Vilket tidigare var förbjudet eftersom de betedde sig som översexuella apor när de drack lådvin. Kort sagt, rasismen var snart blott ett minne och hela världen jublade. Men varför är fredsrörelsen i Israel så tyst? Är det därför de känner sig lite osäkra på hur stor uppmärksamhet du ska ägna Mellanöstern och Persiska viken? Och i vilken utsträckning USA även i fortsättningen skall fortsätta att stödja Israel. Eller är de osäkra på vilket lag du skall heja på? Om du verkligen vågar pressa Israel på offensiven. Eller är fredsrörelsen i Israel knäpptyst därför att de vet att alla politiska partiet i Israel är överens om att det är helt rätt av den israeliska armén att bryta mot folkrätten genom ständiga krigsbrott. Hotbilden som du vet har funnits i området sedan staten Israel under grumliga omständigheter bildades 1948. Nej, vet du vad Barack. Jag tror att tystnaden uteslutande beror på Israels kollektiva självbild. Redan i småskolan får barnen i Israel lära sig att inget folk har lidit mera än judarna. Palestinier kommer inte ens i närheten. Denna uppfattning är en tragedi i sig.

Förintelsens fel Tillspetsat kan man säga att det är förintelsens fel. Det nazistiska Tysklands massmord av judar under andra världskriget. Detta fruktansvärda folkmord har uppenbart gjort judarna i Israel mindre empatiska, mer själviska och framförallt helt upptagna med att vara offer. Det låter som en fullständig paradox men självbilden är tydligen total. Nu menar jag inte att man skall ställa vanliga människor i Israel till svars för allt som händer i Gaza. Ändå finns det något i den kollektiva självuppfattningen som är oroande. Politikern och författaren Avraham Burg, som förresten bor i Tel Aviv, sätter någonstans fingret på den ömma punkten. I en krönika skrev han helt nyligen. När

judarna talar om massmorden under andra världskriget säger de inte ”detta får inte hända igen”. Istället säger de ”detta får inte hända oss igen”. En sådan självfixering är ett tydligt tecken på att människorna i Israel har slutat att bry sig om andra. Okej, det som händer i Gaza, just nu, är naturligtvis i första hand militärens och politikernas fel. Och man kan verkligen fråga sig hur det egentligen står till mellan öronen på dessa maktens män som utan att blinka massakrerar gamla människor, kvinnor och barn? Även den mest hårdförde sionist borde väl kunna använda sig av, om inte fantasin, så i alla fall sin egen historia. I samband med din presidentinstallation rådde det en tillfällig vapenfred i Mellanöstern. Vilket betydde att Israel temporärt slutat med sitt folkmord. Och att Hamas slutat med att fjutta iväg raketer. Men det var ett kostsamt krig i människoliv som tog paus. Men Herregud, varför berättar jag det här för dig Barack? Du som är så välutbildad och säkert känner till vad kriget kostade både i mänskliga och materiella förluster. Jag kan upprepa aktuella siffrorna ifall de inte finns uppräknade i Washington Post: 1300 dödade palestinier. Därav över

900 civila, 292 var barn och 97 var kvinnor. Kriget kostade också 13 israeler livet. De materiella skadorna uppgår till 15 miljarder. Allt talar sitt eget språk, eller hur Barack?

Prenumeration Bäste Barack, eftersom jag också tänker skicka dig en prenumeration på Tidningen Sjömannen så bör du veta att vår tidning alltid har stått på de svagas och förtrycktas sida. Och där jag själv som mångårig medarbetare sörjer de oskyldiga palestinier som oskyldigt blivit måltavla i detta avskyvärda krig mellan Hamas och Israels USA-understödda krigsmakt. Självklart måste man alltid hävda Israels rätt att existera som egen stat. Det vet jag att du också gör Barack. Men jag anser samtidigt att du måste tydligt markera din avsky för Israels bombningar i Gaza. Hör av dig så fort du får tid Barack. Och hälsa Michelle. Hon var väldigt söt i sin ljusgula kappa. Nästan som en liten påskkyckling. Här hemma i Sverige började vi äta semlor redan i januari. Hur är det hemma hos er?

Vänlig hälsning Anders Wällhed Krönikör /Tidningen Sjömannen. Sjömannen 1/2009 33


Gränslös sjöfart praktverk om 1900-talets sjöfart En av de idag främsta kännarna av den moderna svenska sjöfartens utveckling är Utkiks redaktör sedan många år Torbjörn Dalnäs. Därför var det med stor förväntan jag började läsa hans senaste bok Gränslös sjöfart, en exposé över den svenska sjöfarten under 1900-talet. Och jag blir inte besviken. Torbjörn Dalnäs har som alltid gjort ett gediget och grundligt arbete. Gränslös sjöfart är verkligen gränslös. Boken är utgiven som Sjöhistoriska museets årsbok för 2008-2009. Dalnäs börjar med ett avsnitt om Linjetrafikens utveckling och kommer sedan in på hur parterna inom sjöfarten formerar sig. Maskinisterna till sjöss var först med att bilda en organisation för att bevaka sina intressen men fick snart efterföljare bland nautikerna och manskapet. Sjöfackens motpart Redareföreningen bildades i början av 1900-talet och Svensk Sjöfartstidning kom ut med sitt första nummer 1905. I andra avsnitt av boken tar Torbjörn Dalnäs upp världskrigen. Under krigen fick svenskt sjöfolk betala ett högt pris. Under första världskriget dödades över 1000 svenska civila sjömän och under andra världskriget var siffran över omkomna svenska sjömän ännu högre. Så här står det i boken om det svenska sjöfolket under andra världskriget: ”Vid det nya krigets utbrott anade de svenska fartygens besättningsmedlemmar vad som lurade bortom horisonten. De var de enda svenskar som under ofärdsåren skulle utsättas för krigets fasor, på otaliga krigsskådeplatser till sjöss och i hamn.”

Liter mer uppmärksamhet tycker jag kanske att Torbjörn Dalnäs skulle ha ägnat de flera hundra svenska sjömän som deltog som frivilliga i kampen mot det fascistiska upproret i Spanien på 1930-talet. Han nämner visserligen sjöfolkets insatser i Spanien på några rader men nog borde exempelvis spanienkämpen, sjömannen och den senare ombudsmannen för Sjöfolksförbundet i San Fransisco Per Eriksson, Frisco-Per, ha uppmärksammats i boken. Åren efter världskriget behandlar Torbjörn Dalnäs i kapitel med namn som med kurs mot ökad välfärd, kylfartygens värld,, passagerartrafik i när och fjärran och Sverige – en stor tank- och bulksjöfartsnation. I avsnittet sorti från scenen berättas i boken om rederier som en gång har varit men inte finns mer. Här nämns välkända rederier som Saléns, gamla Broströms, gamla Transatlantic och Johnson Line. Därefter behandlar Torbjörn Dalnäs övervintrarna, de rederier som har lyckats övervintra, anpassa sig till förändrade förhållanden och segla vidare med kurs mot framtiden. Ett exempel på ett framgångsrikt sådant rederi är Wallenius. En bok om sjöfartens utveckling går självklart inte heller att skriva utan att behandla Donsö- och Skärhamnsandan. Som Dalnäs påpekar är den två kvadratkilomter stora ön Donsö troligen världens mest sjöfartstäta plätt med över tio rederier. Gränslös sjöfart avslutas med att behandla 1900-talets sjöfart i konsten och litteraturen. Torbjörn Dalnäs skriver: ”Den svenska maritima litteraturen är mycket rik och har i stor utsträckning framfötts ur yrkessjömännens egna led. Få

andra yrken torde kunna visa upp dess like.” Gränslös sjöfart nämner många av de svenska stora namnen inom sjökulturen med författarna Ove Allansson och Harry Martinson och konstnären Torsten Billman i spetsen. Sammantaget är Gränslös sjöfart en bok som borde finnas i bokhyllan hos alla som är intresserade av den svenska sjöfarten. Torbjörn Dalnäs bok är illustrerad med många fina tidstypiska bilder. Inte minst är det gott om bilder på fartyg, på fartygsinteriörer och diverse redare. Däremot saknas anmärkningsvärt nog nästan helt arbetande sjömän på bilderna. Här borde den ansvarige för bildurvalet på Sjöhistoriska museet utan tvekan ha gjort ett bättre jobb. Sjöhistoriska museet har tidigare i sin bokutgivning visat att museet har gott om bilder på sjöfolk i arbete.

Lennart Johnsson

Ett land i gryningen lysande om drömmar som går i kras Amerikanen Dennis Lehane har hittills mest gjort sig känd som en av de idag bästa författarna av hårdkokta deckare. I sin senaste bok Ett land i gryningen (Albert Bonniers förlag) vänder han i stället blicken mot USAs och staden Bostons dramatiska historia åren kring första världskriget. Lehanes bok är en fantastisk läsupplevelse, ett episkt mästerverk. Många människor passerar revy i handlingen. Huvudpersoner är, förutom baseballlegendaren Babe Ruth som dyker upp litet här och var i boken, Luther Laurence som är svart och den vite polisen Danny Coughlin. Lauren34 Sjömannen 1/2009

ce och Coughlin möts i Boston och utvecklar med tiden en nära vänskap. Laurence är på flykt efter att ha mördat en knarkboss i Tulsa och har tvingats lämna sin gravida hustru. Danny arbetar som polis undercover med uppdraget att spana på de revolutionära rörelserna som var aktiva i USA denna tid. Men han får mer och mer förståelse för de progressivas krav och blir efter en tid facklig ledare för Bostonpolisen som försöker få sin fackliga organisation godkänd. Från första till den sista av de över 750

sidorna lyckas Dennis Lehane fängsla läsaren. Det finns inte en död punkt. För mig var det i mycket ett stycke okänd amerikansk historia han skildrar. Jag hade aldrig hört talas om den polisstrejk som utbröt i Boston och vilka konsekvenser den fick på olika plan. Ett land i gryningen har förutsättningar att bli en modern klassiker. Dennis Lehane framträder med boken som en av de intressantaste av dagens amerikanska författare. Det ska bli spännande att se hur hans författarskap utvecklas i framtiden.

Lennart Johnsson


Oro för missfall hos många sjöfarande kvinnor — Vår undersökning visar att det finns en uppenbar oro för missfall hos kvinnligt sjöfolk som arbetar i färjor. Det säger Emelie Haglund, Madeleine Bengtsson och Frida Johansson. De har vid Högskolan i Halmstad skrivit en uppsats som belyser situationen för kvinnor som arbetar till sjöss ”Projekt Sjö-A.K.U.T.”

Text o bild: Lennart Johnsson De tre uppsatsförfattarna har undersökt situationen vid fem olika fartyg i fem rederier. — I första hand har vi gjort en enkätundersökning men vi har även gjort två personliga längre intervjuer, säger Madeleine Bengtsson. — Bakgrunden till vår uppsats är att arbete ombord i fartyg medför ständig exponering av helkroppsvibrationer som enligt arbetsmiljöverket kan öka risken för missfall, fortsätter Madeleine. Hon har själv arbetat på Stena Saga under tre somrar. Totalt besvarades enkäterna av 75 personer, Medelåldern på kvinnorna som hade svarat var 38 år. Av de kvinnor som planerar att skaffa barn oroades 27,7 procent för att få besvär vid graviditet om de arbetar till sjöss. Allra oroligast är de kvinnor som har arbetat mer än tre år till sjöss. En kvinna som citeras i undersökningen säger: ”Det jag anser är skillnaden angående arbetsmiljön mellan män och kvinnor är just graviditet och att rederierna inte alltid förstår oron från kvinnornas sida”. — Den oro som kommer fram i vår undersökning bör i högsta grad tas på all-

Emelie Haglund, Madeleine Bengtsson och Frida Johansson visar med sin uppsats att många kvinnor till sjöss är oroliga att få besvär i samband med graviditet.

var eftersom du i jobbet till sjöss dagligen exponeras för vibrationer, framhåller Madeleine, Emelie och Frida. — Något som framgår av svaren vi har fått är att det finns en brist på information riktad till denna grupp kvinnor och att de efterfrågar information på fartygen.

Information ska vara tillgänglig Avslutningsvis kommer uppsatsförfattarna med några rekommendationer. Den första rekommendationen är att information om fysiska risker särskilt kring graviditet skall finnas tillgänglig.

Denna information bör kunna uttryckas i form av broschyrer, posters, föreläsningar och/eller möten. Dessutom rekommenderas att ansvariga på fartygen utbildas kring de fysiska risker som kan förekomma. Detta för att de på lämpliga sätt kan förmedla kunskap vidare till berörd personal för att dämpa oro samt öka kunskap och medvetenhet hos personalen. — Undersökningen är värdefull och bör följas upp, säger SEKO sjöfolks arbetsmiljöombudsman Karl-Arne Johansson som har hjälpt uppsatsförfattarna med kontakterna med rederierna. -

Radioledningens beslut måste omgående omprövas! Till Sveriges Radios styrelse VD Mats Svegfors SEKO, fackförbundet för service och kommunikation, reagerar med bestörtning och oro på beskedet att Radio Sweden’s sändningar inklusive Sjöfartsmagasinet planeras att upphöra från och med den 1 april. Radio Sweden har i många år varit en viktig informationskälla för svenskar utomlands, både till lands och till sjöss. Den svenska redaktionen på sju personer har en stor samlad kompetens och förmedlar viktig information både till den halva miljon svenskar som bor utomlands och till det svenska sjöfolket. Denna infor-

mation har stor betydelse inte minst i år då det är val till Europaparlamentet och nästa år då det är riksdagsval. Undersökningar visar att en stor andel av utlandssvenskarna lyssnar på SRs kortvågssändningar. För svenskt sjöfolk som arbetar i den så kallade uteflottan är sändningarna mycket uppskattade. Det gäller inte minst Sjöfartsmagasinet som har sänts en gång i månaden under 26 år. Inför de protester som har börjat strömma in till SR med anledning av nedläggningsplanerna är det olustigt att notera att vissa beslutsfattare på radion försöker stäl-

la utlandssvenskarnas intressen i motsättning till olika invandrargruppers. SR måste ha råd både att förbättra programutbudet till olika invandrargrupper och att behålla Radio Sweden’s kortvågssändningar till de 500 000 svenskar som bor utomlands och till sjöfolket. SEKO finner planerna på att lägga ned Radio Sweden’s kortvågssändningar till utlandssvenskar oacceptabla. Vi kräver att beslutet om en nedläggning av Radio Sweden’s svenska redaktion omgående omprövas!

Med vänlig hälsning Tomas Abrahamsson Vice ordförande i SEKO Sjömannen 1/2009 35


Lars Jansson har avlidit Den förre ombudsmannnen i Sjöfolksförbunden Lars Jansson avled för en tid sedan efter en längre tids sjukdom. Lars Jansson blev 74 år. Lars började segla 1950 och var uteseglare som matros och båtsman under hela 1950-talet. I början av 1960-talet började han arbeta för Sjöfolksförbundet i Antwerpen. När kampanjen mot bekvämlighetssjöfarten tog fart i slutet av 1960-talet utsågs Lars Jansson till den första ITF-inspektören i Sverige. Som ansvarig ombudsman i kampanjen mot den fiffelflaggade sjöfarten uppmärksammades Lars Jansson snabbt och började kallas för Panama-Lasse. Många av de aktioner och blockader som Lasse under åren låg bakom för att ge stöd åt besättningar på bekvämlighetsflaggade fartyg fick stor uppmärksamhet i massmedia. TV-filmen ”På kajen väntar Jansson” väckte stor uppståndelse och nådde en stor publik. Filmen beskrev både Panama-Lasses arbete och den tacksamhet som sjöfolk på bekvämlighetsbåtar visade efter att de fått hjälp av Lasse Jansson, Sjöfolksförbundet och Transport.

Tack för gåvan Föreningen Antwerpenseglarna tackar SEKO sjöfolk för den fina gåva vi har erhållit.

Antwerpenseglare har fyllt 65 Den förre Gorthonseglaren och båtsmannen Per-Åke Gustafsson fyllde för en tid sedan 65 år. Grattis i efterhand.

Föreningen Antwerpenseglarna

36 Sjömannen 1/2009

Filmen fick några år senare en uppföljare som hette ”Vad hände sedan”. Tänk gärna på Hjärt- och lungfonden och ge ett bidrag hälsar dottern Christina. Postgironumret till Hjärt- och Lungfonden är 90 91 92-7. Lars Janssons aska kommer att spridas i Stockholms skärgård.

Läsvärd Rospiggen Om en torpedering, en tidigare opublicerad artikel av Harry Martinson, återfinns i senaste utgåvan av den fina årsboken Rospiggen 2009. Rospiggenböckerna har sedan 1940 utan avbrott getts ut av Roslagens Sjöfartsminnesförening. I anslutning till den intressanta artikeln av Martinson berättar Göte Sundberg hur han hösten 2007 hittade manuset i Uppsala. när han forskade i Harry Martinsons samlade skrifter. Rospiggens årsutgåva för 2009 innehåller mycket annat läsvärt. Torbjörn Dalnäs skriver om den bortglöda rospiggen Carl Johan Gethe och Hasse Fredriksson medverkar med en artikel som heter från gniststation till satellit. Det går också att läsa om när Sverige förlorade Finland och när M/S Scania sänktes av U-176. Den senare artikeln,

Tack för God Vakt Pappa! Vila i Frid! Dottern Christina med familj

Oden byggdes på Arendalsvarvet Sjömannen var ute på riktigt hal is i förra numret när vi påstod att isbrytaren Oden hade byggts på Kockums. Som tur var har flera observanta läsare påpekat att Oden byggdes på Arendalsvarvet och ingen annanstans. Det var göteborgsvarvets sista fartygsleverans och året som Oden levererades var1988. Redaktionen beklagar misstaget.

som är skriven av Björn Lindström, innehåller även ett fint bildmaterial. Lindström skriver om sin farbror Sverker Lindström som bland annat seglade under andra världskriget. Roslagens Sjöfartsminnesförening driver även ett museum. Årsboken går till alla medlemmar och säljs även av en del affärer i Norrtälje och Uppsala. Läs mer om föreningen på hemsidan www.sjofartsmuseet.se


Kursprogram SEKO sjöfolk år 2009

SEKO sjöfolks utbildning

Far tygsmiljökurs steg 1

Kursanmälan

Plats och tid: 12-16 oktober på Lastberget Sista ansökningsdag: 31 augusti 2009 Målgrupp: Skyddsombud och ledamöter i skyddskommittéer. Innehåll: Fartygssäkerhetslagen, arbetsmiljölagen, arbetsmiljöavtal, kemiska hälsorisker med mera.

Medlemsutbildning e xter n

Kurs:................................................................................... Plats och tid:............................................. ..........................

Namn:............................................................. ................... Personnummer: .................................................................

Tre dagars externatutbildning i regionerna Ost, Väst och Syd. Målgrupp: Medlemmar som ännu inte har något fackligt uppdrag och som vill skaffa sig kunskap om kollektivavtalet, AT-journaler, försäkringar, eventuella lokala avtal med mera.

Skåne vecka 17 den 20-22 april.

Adress: ...............................................................................

Postnummer: ...............Postadress: ...................................

Sista ansökningsdag till avdelningen är den 20 mars. Telefonnummer: .................................................................

Göteborg vecka 22 den 25-27 maj. Sista ansökningsdag till avdelningen är den 25 april. Rederi och fartyg: ...............................................................

Stockholm vecka 38 den 14-16 september. Sista ansökningsdag till avdelningen är den 14 augusti.

Befattning: .......................................................................... Fackligt uppdrag: ..................................................................

Har deltagit i förbundskurser/LO-kurser: ............................ Underskrift.......................................................................... Datum................................................................................. Insändes till:

SEKO sjöfolk Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Kultur-Mats brinner för kulturen Fortfarande finns en och annan eldsjäl som brinner för kulturen i de fackliga leden. En sådan är SEKO-iten Mats Hallberg, Kultur-Mats kallad. Mats, som till vardags är postsorterare, hade nyligen vernissage för en utställning på Göteborgs Stadsbibliotek om arbetarförfattare. Utställningen, som pågick under februari, visade upp både de gamla arbetarförfattarna som Ivar Lo Johansson och Harry Martinson och nyare författare som Aino Trosell och David Ericsson. Invigningstalare på öppningsdagen var Ove Allansson. På SEKO Västs nya hemsida hittar ni Kultur-Mats många intressanta tankar i bloggsfären om kultur. Adressen till hemsidan är www.sekovast.se

Kultur-Mats Mats Hallberg i samband med invigningen av utställningen om arbetarförfattare på Göteborgs Stadsbibliotek. Sjömannen 1/2009 37


Klubbordförande i SEKO sjöfolk ACE Link Klubbordförande Johan Dahlström tel 076 764 72 05 e-mail: johandahlstrom@live.se Vice klubbordförande Charlotte Vasegaard mobil +4526 669097 Allandia Klubbordförande Tedde Scott Rederi Allandia AB M/S Birger Jarl Box 1151, 111 81 Stockholm Telefon: 070-541 47 46 e-mail:tedde.scott@hotmail.com Vice klubbordförande Niklas Söderman adress se ovan

Stena Line Klubbordförande Jens Ole Hansen e-mail: jensole.hansen@stenaline.com Direkt nr: 031-85 51 67 fax 031 85 53 80 Vice klubbordförande Göran Dahlman e-mail:goran.dahlman@stenaline.com Direktnr 031 85 51 69 Thomas Stenberg email:thomas.stenberg@stenaline.com Direktnr 031 85 53 56 Adress: Stenaterminalen, Masthuggskajen, 405 19 Göteborg Telefon: 031-85 50 00

Destination>>Gotland Klubbordförande Sivert Lindstedt Besöksadress: Skeppsbron 14 Postadress: Box 1234, 621 23 Visby Telefon: vx 0498-20 18 00, direkttel o fax 0498-20 18 93 Vice klubbordförande Ronny Christiansson Mobiltel: Sivert 070 564 0604 Ronny 0736 249884 e-mail:sjofolk@gotlandica.se

Svitzer Sverige AB Klubbordförande Tor Leif Davidsson Gamla Medbovägen 21 454 93 Brastad Telefon: 0523-477 40 Mobiltel: 0761 263347 email:torleif.davidsson@telia.com

Broström Ship Management AB Klubbordförande Mats Olsson Stiftelsev. 10 A, 818 31 Valbo Telefon och fax: 026-13 34 60 Mobiltel: 070-67 67 372 e.mail:mats.olsson@brostrom.se Göteborg - Styr sö Skärgårdstrafik AB(Styr söbolaget) Klubbordförande Ralf Lindgren, Postadress: Gödebergsvägen 18, 437 34 Lindome,Tel. 031 99 35 94 mobil 0705 69 64 71 mailadress:goderb@hotmail.com

TT-Line Klubbordförande Jonas Forslind. Besöksadress: Hamngatan 9 ”Ångkvarnen” Postadress: Box 94, 231 22 Trelleborg Telefon: 0410-560 00 eller direktnummer 0410-562 46, fax 0410-562 66 Mobiltel: 070 548 24 08 e-mail:sjofolk@ttline.se Vice klubbordförande Robert Douhan

FinnLines Ship Management AB Klubbordförande vakant Vice klubbordförande Andreas Sörensson Box 158, 201 21 Malmö Tel: mobil +46736 873181 e-mail: finnlines@sjofolk.se Vid fackliga problem vänd er till er fackliga företrädare ombord alt. till ombudsman Eva Bertlett tills kompletteringsval har skett

Transatlantic Klubbordförande Christer Lindgren Allévägen 81 192 76 Sollentuna Mobiltel. Christer 070 - 377 47 06 e-mail: christer.lindgren@rabt.se Fax: 08 754 63 76 1:e vice klubbordförande Hans Lindqvist Postadress: Silvåkragatan 37, 254 58 Helsingborg Telefon:042-12 49 91 Mobiltel. 0705 - 30 30 40 e-mail: hans.lindqvist@rabt.se 2:e vice klubbordförande Ulf Jörgensen

Klubb Stockholms skärgård Klubbordförande Kenneth Österlund Lådna, 130 33 Gällnöby Telefon och fax: 08-542 47 455, Mobil 070-239 84 75 e-mail: kenneth.osterlund@sjotrafiken.se Vice klubbordförande Jesper Löngren Mobiltel 070 628 0971 jesperlonngren@hotmail.com Scandlines Helsingborg och Trelleborg Klubbordförande Åke Sönerud Besöksadress:Terminalgatan 1 Postadress: Knutpunkten 43, 252 78 Helsingborg Telefon: 042-18 62 14 mobil 0705- 18 62 14 Fax 042 18 62 15 Vice klubbordförande Tiziana Cavalli De Lonti e-mail:seko.hbg_trg@scandlines.se Tallink/Silja Line AB Klubbordförande Folke Matrosow Besöksadress Norra Hamnvägen 2 Postadress: Box 27295 102 53 Stockholm Telefon: 08-666 34 11 Telefax: 08-666 34 18 Mobiltel:070-623 34 41 e-mail: seko@tallinksilja.com Vice klubbordförande Karin Barth

Sjöfartsverkets Sjömansservice Sjöfartsverket, 601 78 Norrköping Telefon 011 19 10 00 Sjömansservice Media Box 16290, 103 25 Stockholm

Tärntank AB Klubbordförande Sonny Ryberg Tärntank AB Donsöhamnsvägen 430 82 Donsö Tel 0709578566 e-mail:sonny.ryberg@telia.com Wallenius Marine AB Klubbordförande Björn Jonasson Box 17086, 104 62 Stockholm,Telefon: 08-772 05 00 Mobiltel: 070 772 06 99 e-mail: bjorn.jonasson@walleniusmarine.com Viking Line Klubbordförande Ilkka Pekkinen Viking Line, Norra Gatan 4 AX-22100 Mariehamn e-mail:huvudfortroendeman.vr@vikingline.se Vice klubbordförande Tommy Heed Tel växel + 358 405 87 3852

Rosenhill- Göteborg

Kaknäs - Stockholm

Köpenhamnsgatan 25, 418 77 Göteborg Telefon 031 647 960

Kaknäsvägen 30 Box 272 77, 102 53 Stockholm Telefon: 08 663 24 21


Adresslista SEKO sjöfolk www.sjofolk.se MEDLEMSSERVICE

Tel 020-140 0 150

(medlems- och a-kasseärenden) Besökstider: Fjärde Långgatan 48, Göteborg mån-fre 10.30-13,30. Lunch 11.30-12.15

Telefontider: mån-tors kl 8.30-10.30 och 13-15, fre13.30-15 Från utlandet ring +46 31 42 95 25

TALSVAR A-KASSAN

Tel 020-678 00 00

Övriga fackliga ärenden Kontakta i för sta hand klubbordförande i ditt rederi (se listan på motstående sida)

SEKO sjöfolk i Göteborg Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg Telefon vx: 031-42 94 20 Telefontid: 8-16 (övrig tid hänvisas till direktnummer) Fax: 031-42 95 01 e-mail: sjofolk.goteborg@seko.se

Ordförande Kenny Reinhold kenny.reinhold@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 30

Ombudsman Karl-Arne Johansson karl-arne.johansson@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 37

Sekreterare Åke Högberg ake.hogberg@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 34

Ombudsman Peter Skoglund peter.skoglund@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 24

Kassör Chang Strömberg Chang.stromberg@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 32

Lennar t Johnsson chefredaktör Sjömannen sjomannen@seko.se Direktnr och mobil

031-42 95 43

SEKO sjöfolk i Stockholm Barnhusgatan 10, 1 tr ö.g. 111 23 Stockholm Fax: 08-411 69 40

Ombudsman Dennis Sir viö dennis.sirvio@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 23

Ombudsman Chang Strömberg chang.stromberg@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 32

SEKO sjöfolk i Helsingborg Karl Johans Gata 12 252 67 Helsingborg Fax: 042-18 75 85

Ombudsman Eva Ber tlett eva.bertlett@seko.se 031-42 95 22 Direktnr och mobil OBS! Besök förbokas per telefon alternativt mail.

ITF-sektionen (International Transpor t Workers’ Federation) Annica Barning, ITF-inspektör SEKO Mobil 070-574 97 14 Direktnr 08-454 84 05

Sven Save, ITF-inspektör SEKO Mobil 070-574 97 13 Kontor 042-37 43 35 Fax 042-37 43 45

Peter Lövkvist, biträdande ITF-samordnare Transport Mobil 070-626 77 89

Carl Tauson, ITF-samordnare SEKO 070-592 68 96 Mobil Direktnr 08-791 41 17

Göran Lar sson, ITF-inspektör Transport 070-626 77 88 Mobil

Göran Nilsson, ITF-inspektör Transport 076-100 65 12 Mobil


POSTTIDNING Sjömannen, Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Var ligger Angkor Vat-templen? Tävla och vinn ny sjöfartsliteratur! Bayontemplet i Angkor Vat.

Det berömda jättelika tempelområdet i Angkor Vat i Kambodja är utan tvekan något av det mest fascinerande man kan se i världen idag. Men vilken kambodjansk stad ligger närmast Angkor Vat-templen? Är det 1/ Phnom Penh X/ Siem Reap 2/ Sihanoukville De tio först dragna rätta svaren vinner fina bokpriser från Breakwater Publishing, som praktverket om Stena Bulk, I Kajutlampm IV, Bogsvall och Captains Album. Välkommen med ditt svar på mailadressen sjomannen@seko.se eller med post till Sjömannen, Fjärde Långgatan 48, 413 27 Göteborg eller på fax nummer 031 42 95 01. Det går också att smsa ditt svar till nummer 070 592 70 81. Vi behöver era svar senast den 31 mars. Välkomna att delta!

2009_1  

nummer 1 februari - mars 2009 Wallenius Aniara en av handelsflottans finaste båtar Sidorna 4-8

Advertisement