2 minute read

Muhr från hans italienska sida

Next Article
Kyrknytt

Kyrknytt

Blomkål och mellanmål

Från min italienska sida

Det italienska eftermiddagsmellanmålet, la merenda, är det närmsta man kan komma en svensk fika.

Merendan är måltiden som har de bredaste variationsmöjligheterna mellan salt och sött, varmt eller kallt, flytande eller knaprigt. I den enklare, klassiska formen är den komponerad av en brödbit med olivolja, en nypa salt och ibland lite vinäger. Det hela sköljs ner med en skvätt rödvin uppblandat med vatten, eller tvärtom. De vanligaste variationerna är bröd med olivolja och socker, focaccia, en skorpbit med Nutella, hembakad marmeladpaj eller en plastpaketerad “köbekaga“ och kaffe. Allt är tillåtet. Med viss reservation även cappuccino. Endast ett veto råder: Inte blomkål eller annan kål.

Allt som inte passar tillsammans, beskrivs i Italien med uttrycket; Cavoli a merenda. Blomkål till mellanmål.

Utländska kulinariska kombinationer som lingonsylt till köttfärs, äpplemos till viltstek eller korv på pizzan är välkända men undgår ändå aldrig en syrlig notering med blomkålsliknelsen. Andra vetostämplade omaka kombinationer är strumpor och sandaler, en grön Ferrari, krysantemum på middagsbordet eller, vitt vin till kanin.

Det sista fick en bekant erfara en gång på restaurang där en man i sällen svart läderklänning med fladdermusärmar. Signoran satte långsamt ner kaffekoppen och såg klurigt på mig; ”Hon, meteorologen, gör nog som du. Tar allt som ligger närmast till hands till dess du känner dig påklädd.”

Jag sneglade på min mise och möttes av en blixtrande blandning av färger. Den gula undertröjan stack ut mellan de rödvitrandiga skjortkragarna i halsen. Den marinblå pullovern som jag tänkte kunde ge ett sobert intryck visade sig skifta, ganska omärkbart men ändå, i lila. Min blick vandrade vidare neråt misen. Lättad över att jeansen fortfarande var rena hamnade den på fötterna där en mörkblå strumpa samsades med en svart.

”Tänker du gå omkring sådär?”

Fötterna slank ner i ett par halvhöga läderboots, sen knäppte jag översta knappen i skjortan och slog ut armarna med ett förlösande; ”Voilà! Måste kila nu. Hoppar över lunchen idag. Hemma igen i eftermiddag, lagom i tid till merendan.”

”Det står blomkål, vitkål, brysselkål och surkål på menyn. Eller byter du om innan?”

skapet plötsligt reste sig bestämt och satte stolen på plats med orden: ”Jag sitter inte till bords med någon som dricker vitt vin till kanin.” Medan han sick-sackade sig förbi borden på väg mot utgången satt bekanten och resten av sällskapet som levande fågeholkar och började sen fundera på hur de skulle dela upp hans del av notan.

Vita tubsockar i ett par lädersandaler som nämns ovan, understryker att

klädsel naturligtvis inte är ett undantag i vad som kan klassas som blomkål, tvärtom.

Morgonmeteorologen hade häromdan på sig en broderad jeansväst ovanpå

Tubsockar och sandaler, lika omöjligt som blomkål till mellanmål. Men inget hejdar modevärldens öppna fantasi. 2016 gjorde kombinationen entré på Milanos catwalks i ett tappert försök att upphöja tyskturistens kännetecken till en trend. Det gick, sådääär… - Foto: Ginger Fox

Fredrik Muhr

fredrik.muhr@aphitalia.com

This article is from: