Mellan sammanbitna käkar
– om offentliga ljud och rum
Ledare av Maria Morberg
Supervalåret 2024 blev inte direkt en hyllning till demokratiska statsskick. Allt skakar. Romantiken har gjort comeback, medan Upplysningen utgörs av missilbloss och spårljusvapen. Barn beställer mord av andra barn i chattar, och de andra barnen bokar biljett i en annan app för just in time-leverans. Det grälas om vilken regerings fel det är. Det grälas om vilka som är mest enögda; de som ville att världens största demokrati – den kallas så – skulle ledas av den orangevithårige, eller de som från ett samhällspolitiskt filtrerat gruppvakuum hade uteslutit det. Jag använder hänvisningen till hårfärg på det sätt som man förr besvärjde sig från ond makt genom att inte nämna den vid namn.
Vi borde sluta benämna andra fenomen. Förutom demokrati, också kultur. Begreppen är ljudelement som kan innehålla vad som helst. Om användbara saker går sönder behöver de emellertid byggas upp på nytt, ges nya roller. Låt oss därför i stället tala om offentliga rum. Om dess ljud och bilder; vad rummen manifesterar, och hur de verkar i oss.
Jag har sökt makterna men de svarar inte.
De ekonomiska medel som tilldelats kultur i Sverige under de senaste 50 åren har i genomsnitt rört sig kring dagens nivå: 0,6 procent av statsbudgeten. Beställare av ljud och bilder kan inte erbjuda minimiarvoden till utförare. Än mindre hyror för rum där ljud och bilder kan framföras. Ljud och bilder i offentliga rum utgör samhällsbyggnad som blir mindre och mindre möjlig med de 0,6 procenten.
De mest betydande kulturfinansiärerna är privatpersoner som köper biljetter. De som har råd att både bo och äta, det vill säga färre och färre. Riksbankens pris till Nobels minne tilldelades nyligen forskare som bevisat att ojämlikhet hindrar samhällsutveckling. Utmärkt att denna betydelsefulla upptäckt belönas. Osökt uppenbarar sig en väggbonad, den om att en stor kuk är en klen tröst i ett fattigt hem.
Att Kultur är Väldigt Viktigt vill man nu i Sverige manifestera genom en kulturkanon. En gest som förefaller hoprafsad för att agera proaktiv åtgärd mot de svaga kunskaperna hos grundskoleelever. Nu när alarmerande resultat gäller inte bara de andra barnen utan även dem vars föräldrar tar med en advokat till utvecklingssamtalet för att kräva högre betyg. Because they’re worth it.
Jag har sökt makterna men de svarar inte. Så jag föreställer mig ljudklanger byggda på deras utsagor. Verbalt artilleri mellan sammanbitna käkar, smattrande utfall, falska rationaliseringar. Inser då att futuristerna gjorde just såna kompositioner, och att rörelsens grundare Marinetti som de flesta kulturmänniskor i den lägsta och därmed största kasten, jobbade extra för brödfödan. Han var talskrivare åt Mussolini.
Det finns ingen inneboende godhet eller pålitlighet i ljudelementet ”kultur”. Syftet med de 0,6 procenten kan inte vara att fostra kommande generationer, utan att ge
fantasier utrymme, och låta sakkunniga fördela medel utifrån potentiell verkshöjd i de tänkta gestaltningarna. Vi behöver undersökningar. Rapporter och granskningar från statsvetare och nationalekonomer. Fakta, beräkningar, utvärderingar, analyser. Rättegångar. Ja. Och korrespondenter för fria medier. Fria medier är dock ännu ett ljudelement som biter sig i tungan. Vi betalar för friheten med klickbete. Vilka begär vill vi ska forma samhället, som filosofen Jonna Bornemark formulerar frågan. Utan tolkningar av skeenden och mentala tillstånd; smärta och näring; folk och platser; död och liv –inget sammanhang. ”Don’t worry about cool, make your own uncool”, skrev Sol Le Witt till Eva Hesse som hade fastnat i sin bearbetning av skeenden och mentala tillstånd. ”You must practice being stupid, dumb, unthinking, empty. Then you will be able to DO!”
Huvudpersonen i den danska författaren
Solvej Balles ”Om uträkning av omfång” hittar på metoder, tricks och system för att återuppleva årstider, trots sin fångenskap i samma novemberdatum, dag efter dag. Hon försöker omfatta sin plats i världen och meningen med den, även då händelser konstant upprepar sig. All ömhet, rädsla, uppmärksamhet, vrede och längtan som skulle kunna rädda oss, epok för epok, väcks av de infall och famlande lekar som vi kallar konst.
Om uträkning av omfång, Solvej Balle (2022 – planerad septologi) Brevet från Sol LeWitt, 14 april 1965, Letters of Note. Correspondence deserving of a wider audience, red. Shaun Usher (2014)
Foto: Ida Forss
Maria Morberg
Lower East Sidevandrare som blev skogsbo. Tidigare redaktör vid Moderna museet; producent på Fylkingen, konstprojektledare i Skellefteå. Skribent.