9789197372527

6

Innehåll Utan och innan 9 Fröken Ur 15 Mottagning 23 Pratet om nätterna 33 Rent spel 39 Få saken ur världen 49 Ett två tre 57 Det liknar ingenting 63 Ett steg före 75 Förhinder 81 Ingenting är roligare 87 Ett nytt liv 95 Någonting om hösten 107 Grinden 113 Tankens vidd 119

7

8

Utan och innan Tänk dig att du och den kvinna du älskar, en kvin­na som du känner utan och innan, och som du ätit en god och trevlig middag med (på er favoritrestaurang), tänk dig att ni kommer hem, stiger över tröskeln, in från kylan, in i den lägenhet ni valt tillsammans, in i den tambur där tingen är bekanta, familjära, och att du råkar kasta ett öga mot hallspegeln (för att kontrollera hur du har sett ut under kvällen) och att du i det ögonblicket ser din fru, halvt bakom dig, hängande av sig sin handväska och att hon står och räcker ut tungan i en ful grimas. Du tänker att det var bra att hon inte såg att du såg (hon tittade in i din rygg), du tittar bort (för att inte avslöja dig), du tar av dig rocken, kanske utan att säga de där orden om hur kallt det var ute och att det var skönt att komma in, och du går in i vardagsrummet. Du förmår inte svara på det sätt du brukar. Du hör själv att dina ord inte längre är 9

det liknar ingenting

självklara, inte är naturliga, men du hör också att du säger dem på samma sätt som tidi­gare, och att hon är nöjd med dina svar; hon försvinner in i köket för att ordna kvällsteet, hon klär om, och strax skrattar hon (och du) åt någonting som sagts under kvällen.

En bagatell? Javisst. Några veckor går, och en dag har du nästan glömt händelsen.

Så händer följande.

Du slutar titta på dig själv i hallspegeln (när hon står bakom dig). Du föredrar badrummets spegel, där du rakar dig, och gör det länge och noga. ”Du verkar stressad”, säger hon (för tredje gången på några dagar). I korta ordalag hänvisar du till någonting annat. Din hustru kramar dig adjö vid ytter­ dörren. Hon är förstående; inga frågor hänger kvar i luften. Plötsligt inträffar en annan händelse. En serie tillfälligheter? Att du bestämde dig för att skruva fast benen på sängen (vilket du tänkt göra en längre tid). Att du inte tänkte efter före. ”Det är inte meningen att jag skall läsa detta”, säger du till dig själv, och lägger ifrån dig de där papperen, som inte är brev utan anteckningsblad som närapå hunnit gulna. Det liknar din hustrus handstil, det är ett som är säkert. Efter en stund, du vet inte hur länge, 10

u ta n o c h i n n a n

samlar du ihop de utspridda papperna.

Lägger dem tillbaka på sin plats, där bakom sängen, mot väggen.

Din kvinna är hemma. ”Vad fint du har gjort”, säger hon.

Du tänker att det är bäst att inte vare sig försöka gå kring det eller att helt undvika det. Du säger in­ te: ”Jag har skruvat fast benen på sängen”, inte heller: ”Jag hann inte städa sovrummet.” Nej, ingenting sådant. Du lyssnar till kvällens nyheter, äter din middag, och somnar så småningom in, innan du vaknar och reser dig för att gå till bad­rummet.

Vid köksdörren blir du förvånad, hon har just sagt: ”Hade inte du skruvat fast benen på sängen?”

Du kan svara jakande och samtidigt kringgå frågan. ”Var är nycklarna?” säger du. Ute på gatan duggar det, du tänker ”det duggar”, och känner som du brukar när det duggar; att det är behagligt mot ansiktet. Hennes anteckningar. Hennes ord.

Det är uppenbart att om någon bekant skulle läsa de där raderna, så skulle de inte tro på dem. Eller så skulle de tro på dem, och då vet du inte vad de skulle säga. Du kan inte bestämma dig. Ta orden på allvar. Eller ej. Du läser om dem på kontoret (du har gjort fotostatkopior), och har på sätt och 11

det liknar ingenting

vis tagit dem på allvar, när du lägger undan dem, kopiorna, i lådan, på kontoret.

Det går inte många dagar. Hon säger det rakt ut: ”Gjorde du rent bakom sängen?”

Självklart skulle du ha svarat att du hade städat också där. Istället står du och påstår att du hade tänkt att göra det men att någonting kom emellan och att du sedan trodde dig ha gjort det men först försent kom på det, och att det fick bli nästa gång. ”Det blir inte så smutsigt där bakom, sängen är i vägen”, säger du, och är på väg att göra någonting annat. Du tänker att det gäller att göra rätt saker.

Inte ställa sig och torka diskbänken när man redan har gjort det. Eller fråga någonting som man redan har frågat. Eller där båda redan vet svaret. Du kommer på dig själv med att smeka hennes axlar (hon sitter vid matbordet). ”Vad skönt”, säger hon. ”Nacken”, säger hon, och du masserar nacken även om det inte känns helt riktigt, för du vet att det finns kurser i hur det egentligen skall göras. ”Det är nog bra med teknik”, säger du, ”men risken är att kän­slan går förlorad.” ”Du är söt”, säger hon, och mar­kerar med en rörelse – hon sträcker på sig – att hon är nöjd, att ”det räcker”.

Därefter sker allting i en rasande fart. År går som 12

u ta n o c h i n n a n

du senare inte kan skilja åt, men detta minns du med all tydlighet: Hennes min, då sängen kantrat (ena benet lossnade), och hon häpet konstaterar att det inte är städat ”på år och dag” bakom sängen. ”Du har inte stä­dat bakom sängen”, säger hon, med orden lika mycket riktade till sig själv. ”Det behövs inte, säng­ en­står i vägen”, säger du, och känner att själva upp­ repningen ger orden en självklar ton. Du plockar fram din skiftnyckel och på mindre än tio minuter är det ordnat. Din kvinna har lagt sig i s­ offan. Du ropar: ”Det är klart nu.”

Dagen därpå är städdag. Du flyttar bort sängen och upptäcker att papperna ligger kvar. Men att fler har tillkommit. De är uppenbarligen av senare datum. Samma handstil. Samma ton. Har hon någon­sin annars använt sådana ord? Ja, kanske, en gång, när du råkade bränna henne med en cigarrett (i ansiktet). Du försöker ruska av dig formule­ ringarna, eller åtminstone tonen i dem. Du kommer att tänka på din far, som du varje ojämn vecka (på söndagar) tar ut på en promenad. Din far som får för sig att det kommer mötande på trottoaren, och som vänder sig till dig för att se om de är ­verk­liga. Först när de mötande går igenom honom 13

det liknar ingenting

för­­står han att de är overkliga. Likadant är det med björkarna som susar i matsalen, eller blåbärsriset som reser sig på matbordet. ”Du får väl sträcka fram handen och smaka av bären”, skämtar du, och din far svarar: ”Det vågar jag inte.” Tanken finns i honom att det är handen som försvinner i riset.

Du gör rent bakom sängen, lägger tillbaka papperen.

Din kvinna är hemma. ”Vad fint du har gjort idag”, säger hon.

Ni går på restaurang. Ni har gått på restaurang.

I hallen hjälper du henne av med kappan. ”Skönt att vara hemma”, säger du, och: ”Det skall bli gott med lite kvällste.” I vardagsrummet sätter du dig i fåtöljen och du hör att hon gör i ordning teet i köket. Du lutar dig tillbaka. Tekoppen värmer i din hand, och din kvinna säger, utan att släppa blicken från dig: ”Gjorde du rent bakom sängen?”

Vad som sedan följer, har du varken lust eller tid att berätta. Det kan kanske räcka med att säga, att du inte långt senare tvingades förklara att det ald­rig skulle falla dig in att läsa andras anteckningar. Hur var det du uttryckte dig? ”För så mycket såg jag, att det inte var min handstil precis.”

6

Det liknar ingenting består av femton psykologiskt

foto: J o nas Åk e r man

för­tätade noveller. Berättelserna utspelar sig i en till synes bekant och trygg vardag, men när novellkaraktärernas verk­ lighet krackelerar ägnar de sig åt allt mer skruvade kontrollstrategier.

Einar Askestad har en genom­ skådande blick för bristen på kom­ munikation människor emellan. I novellerna lämnar han en öppning, där läsaren inte sällan finner sig själv sitta med historiens verkliga slut.

Det liknar ingenting är Einar Askestads debutbok. Av samma författare finns även aforism­ samlingen På helig mark.

”Inte ett ord för mycket, men inte heller en tanke för lite” n i na le kan de r, e x p r e s s e n

”Det är inte bara den bästa inledande meningen i en svensk bok på åratal, det är den bästa svenska debut­boken på minst lika länge” kj e ll häg lu n d, café

”I slutet av denna lysande debutnovellsamling frågar jag mig, lätt kallsvettig, hur mycket jag vet om människorna i min omgivning …” m ag n u s s n yg g , b o r å s t i d n i n g

”Einar Askestad är ett namn att lägga märke till i fortsättningen” A r n e J o h n s s o n , GT

”Redaktionen rekommenderar” n öj e s g u i d e n

prisgrupp

MBM FÖRLAG o m s l ag s f oto o c h g r a f i s k f o r m : s o f i a s c h e u t z

C

pocketstandard