9789187435102

dämpas. Den av henne tidigare utmålade ”Världens största och bästa fotbollsplan”, visade sig endast vara en stor rektangulär gräsmatta, där det i varje kortände fanns en målram utan nät. Det, som emellertid fick oss att ytterst förbryllade höja på ögonbrynen, var att mitt på planen stod en jättelik tjur tjudrad. Den hade en stor ring rakt igenom näsan, där ett rep var fastknutet, och repets andra ända satt fast i en nerbultad liten påle i marken. Vi tittade på det stackars djuret och någon av oss frågade lärarinnan: – Men gör det inte ont att ha en sån där stor ring i näsan? Och vad händer om någon skulle börja rycka eller dra i repet? Och varför står den mitt ute på världens största och bästa fotbollsplan? Då kan man väl inte spela boll?

Fru Sandén blev tagen på sängen. Men bara för ett mycket kort ögonblick. Att hon i stort sett ljugit för oss alla och då om allt, var inte något som bekymrade henne. Men det där med tjuren retade henne.

Den hade hon verkligen inte räknat med. Men samtidigt som hon för oss barn svor sig fri från händelsen, så tyckte hon ändå att hon var skyldig oss en förklaring. Men då gällde det enbart händelsen med tjuren. Allt det andra? T.ex. det där med den gigantiska järnvägsstationen, och den likaså världsberömda stora fotbollsplanen, gav hon fullständigt fan i. Men tjuren … Tjuren. Vad skulle hon säga om den?

Hon funderade så det knakade, men då hon inte kunde komma på något vettigt, så började hon svamlande söka efter ord: – Ja, kanske det är för komplicerat för er barn att förstå, men …

Så svängde hon till med någon underlig förklaring, vars innehåll ingen av oss barn fattade ett ord av. En förklaring, som hon själv inte kunde förlika sig med, och som hon därför klokt nog också kvickt lämnade. En klok åtgärd från hennes sida, eftersom hon då också kunde slippa besvärande följdfrågor. Jag minns emellertid hur hon med harm i rösten, snabbt därför övergick till att prata om tjuren. Hur förvånad och förbittrad hon blivit över att hitta en stor tjudrad tjur mitt på den stora fotbollsplanen, och just som hon skulle visa planen för sina skolbarn. Hon underströk med affekt, hur hon minsann efter hemkomsten skulle ringa upp höga vederbörande och klaga. På frågan varför målet saknade nät, svarade hon inte alls. Hennes kännedom om fotboll var sannolikt lika med noll, och därför bytte hon än en gång snabbt samtalsämne, och sa hurtfriskt: – Nej barn, nu går vi bort och sätter oss i en skön och trevlig skogsbacke och äter. Och sedan går vi upp och tittar på tågen.

Lite molokna lämnade vi så ”Världens största och bästa fotbollsplan”, och tågade i dubbla led efter vår nu häftigt svettande, något korpulenta lärarinna, för att med henne i täten hitta fram till den 25