Page 1

Arne Jernelöv  Olja på vågorna

O L JA PÅ VÅ G O R N A

Den bortglömda läxan från oljespill

Arne Jernelöv

1


© Arne Jernelöv 2011 Denna bok finns även i e-boksupplaga med I S B N 9 78-91 - 86 5 0 5 - 0 5 - 9 Form och produktion  Micael Bäckström Bilder Istockphoto samt Bertil Levin (författarporträttet) Tryck  Publit (Publits tryckortssida återfinns sist i boken) MBM Förlag Arbetargatan 23 A 112 45 Stockholm www.mbm-forlag.com

I S B N  9 78-9 1-86 5 0 5 - 1 1 - 0

4


5


Innehål l Inledning  9 1 .   O l j e s p i l l u r e t t n at u rv e t e n s ka p l i g t p e r s p e k t i v H U R O L J E S P I L L E N F Ö R Ä N D R A S  13 Tidigt 13 Historien om spill från oljetankers – en positiv trend  16 Historien om spill från pipelines – en negativ trend  19 Blowouts: Stora spill men ingen trend  21 Krigsrelaterade spill  24 E F F E KT E R AV O L J E S P I L L – O C H H U R V I F Ö RS T L Ä R D E O S S L Ä XO R N A  31 Torrey Canyon, Scilly Isles, Storbritannien, 1967 33 Ett litet spill av vilket mycket lärdes – med tiden 36 En blowout med stora sociala men små ekologiska effekter 37 Ett tidigt och viktigt forskningsprojekt med ett otympligt namn 40 Några lärdomar från ett flertal mindre oljespill i Nordsjön under tidigt 1970-tal 43 En första titt på effekterna av olja i tropiska vatten 44 Ett oljespill i Magellans sund 47 Ett litet spill med katastrofala effekter 49 S:t Peter 50 Amaco Cadiz 51 En ny förklaring till en gammal iakttagelse 54 1979, oljespillens ”annus horribilis” 56 Atlantic Express 56 Indenpendenta 57 Ixtoc 58 Exxon Valdez 64

6


Biologiska effekter av världens största marina oljespill 67 Deepwater Horizon/Macondo 73 Hur beräknar man storleken av en blowout under vatten? 81 Läckage från pipelines och ekologiska effekter i akvatiska system 86 Ryska Arktis 86 Nigerdeltat 90 Amazonas och andra delar av Sydamerikas inland 91 Naturligt utsipprande olja, ”seepage” 94 Oljespillsläxor som ofta glöms 96 Bommar 96 Skimmers 97 Användning av dispergeringsmedel 97 Att bränna olja på vattnet  98 Strandsanering 99 Kanske är det därför … 99 Några obesvarade frågor om oljans effekt på vissa marina organismer 100 Havssköldpaddor 100 Sälar 101 Havsborstmaskar 103 2 .  N åg ra e x e m p e l på o l j e s p i l l s s o c i a l a o c h p o l i t i s ka ko n t e x t Skador och ersättning  105 Ett oljespill är inte bara en händelse i miljön 111 Ett oljespill i presidentens smak 136 En vinstlott som ingen ville ha 157 Hur PEMEX slapp betala för de skador som oljan från Ixtoc-blowouten orsakade 167

3 .   F r a m t i d e n s o l j e s p i l l  177 Östersjön 179 7


8


Inledning

Olja är en av nyckelråvarorna i människans globala energisystem. Enorma mängder utvinns och denna produktion har med små avbrott fortlöpande ökat under mer än ett sekel, tills utvinningen för några år sedan planade ut och startade en diskussion om ”peak oil” – att en topp nåtts och att en oundviklig minskning stod för dörren. Cirka tio miljoner ton produceras nu dagligen från källor i ett mindre antal oljerika områden i världen. Ofta ligger dessa oljefält långt från de platser där råoljan raffineras och de raffinerade produkterna används. Via pipelines transporteras olja regelmässigt från källorna till oljeterminaler där tankfartyg lastas. Den allra största delen av den utvunna oljan transporteras över stora avstånd och den dominerande delen över hav. Med denna storskaliga hantering och de långa transporterna är det mer eller mindre givet att olja spills och att oljespill av varierande storlek varit en mer eller mindre regelbunden företeelse under de mer än hundra år som olja varit en viktig energikälla. Det som förvånar är att lärdomarna om hur olja beter sig i miljön, vilka effekter den har och vilka saneringsåtgärder som fungerar och när de gör det, ofta verkar helt bortglömda från ett stort oljespill till nästa. Det finns naturligtvis orsaker till detta återkommande behov av att ”återuppfinna hjulet”. Det första är att 9


de riktigt stora spillen är relativt få och att det på varje given plats mestadels är långt mellan dem. Det andra är den speciella finansieringen av forskning kring och studier av oljespill. Det är sällan som medel finns att tillgå på kontinuerlig basis, men när ett utsläpp som uppmärksammas av medierna sker, strömmar pengarna till bara för att snabbt upphöra så snart oljan inte syns i tidningar och på TV . Resultatet blir att mycket få personer med erfarenheter av tidigare spill blir kvar inom området. De nya som strömmar till nästa gång ett spill inträffar, vare sig de kommer från myndigheter, den akademiska världen eller miljöorganisationer, måste förlita sig på den vetenskapliga litteraturen. Dessvärre hittar de inte mycket där. Orsaken till detta har än en gång att göra med finansieringen. Forskare som studerar ett spill har ofta inga svårigheter att få tillgång till medel för arbetet under de första veckorna eller månaderna, men sen är det oftast stopp. Som regel blir alltså deras studier kortsiktiga och uppfyller inte de strikta kriterier som respekterade vetenskapliga tidskrifter fordrar. I bästa fall publiceras deras resultat i interna rapporter som deras hemmainstitutioner ger ut. Denna typ av rapporter kallas stundom ”den grå litteraturen” och är oftast okänd för utomstående. Därför, och för att dessa rapporter saknar den kvalitetsgaranti som de vetenskapliga tidskrifternas ”peer review”-system utgör, citeras de sällan i andra publikationer och kan många år senare vara synnerligen svåra att få tag på, även om någon tillfälligtvis skulle veta att de funnits. I de fall då fortlöpande studier kunnat genomföras har de ofta betalts av det bolag som orsakade spillet. Forskarna är då ofta inte fria att publicera resultaten efter eget gottfinnande utan måste ha uppdragsgivarens godkännande. I sådana fall refuserar de seriösa vetenskapliga tidskrifterna ofta manusen, då de misstänker att de inte innehåller alla resultat och 10


hela bilden. Även internationella expertgrupper som kallats in för att utvärdera och ge råd i samband med stora spill, hindras ofta från att publisera sina resultat och iakttagelser då berörda regeringar inte ger erforderliga klartecken. Detta diskuteras mer senare. Allt detta sammantaget medför ofta att lärdomar från oljespill måste läras på nytt, om och om igen. Detta var uppenbart också vid det stora spill i Mexikanska golfen i april 2010 i den ”blowout” på Macondo-fältet sex mil utanför kusten vid delstaten Louisiana i USA och på 1 5 00 meters djup som följde på explosionen på oljeborrplattformen Deepwater Horizon. Syftet med denna book är att utan överdriven vetenskaplig eller teknisk jargong berätta vad vi lärt oss under många decennier om hur utspilld olja uppför sig och vilka effekter den har, och att göra detta genom att återbesöka några av de stora katastroferna och ett par mindre spill och erinra oss vad personer som studerade dem då upptäckte och iakttog. Detta innebär förstås också att uppspåra och läsa om rapporter och studier som hänvisats till ”den grå litteraturen”. Större delen av boken handlar alltså om biologi och kemi, med vissa referenser till tekniska innovationer eller misslyckanden. Men oljespill, liksom alla andra olyckor, inträffar inte i en obefolkad värld. Det finns alltid ett socialt sammanhang. Fyra berättelser i slutet av boken illustrerar några aspekter av detta.

11


12


1. ol je spill ur et t natur­v etenskapligt perspektiv

HUR OL J E S PI L L E N FÖRÄN D RATS Tidigt För ett sekel sedan var de oljemängder som utvanns och hanterades små med dagens mått mätt, men andelen som spilldes var större. Från många Hollywood-filmer har vi bilder på näthinnan av överlyckliga ranchägare i Texas som dansar i oljeregnet när en fontän av olja sprutar upp vid borrning efter vatten. Det var också den attityd som Charles Wood visade när han den 15 mars 1910 slutligen såg olja spruta ur marken i San Joaquin Valley i Kali­for­ nien. Dittills i sitt oljeborrarliv hade han oftast borrat förgäves och även begåvats med öknamnet Dry Hole Charlie, men fyndet av oljekällan Lake View 1, som snart blev världskänd som Lake View Gusher, ändrade i ett slag allt för honom. Under 18 månader sprutade den ut 1,23 miljoner ton olja innan trycket minskade så att den slutligen kunde pluggas igen. Till att börja med var entusiasmen stor och fyndet sågs som otroligt lyckosamt trots att borr-rigg, maskinhus och all utrustning gick förlorad. Den blandning av olja och sand som sprutade ut med ett öronbedövande ljud bildade en oljepelare som var sju meter bred vid basen och nådde en höjd av sjuttio meter. En flod av olja resulterade, som fyllde alla närbelägna diken och försänkningar. Ett mycket stort antal män engagerades för att fylla säckar med sand och med dem bygga fördämningar för att samla upp oljan. Till slut hade man tjugo stora dammar fyllda med råolja. 13


En halvmil bort, på vad som antogs vara säkert avstånd, installerades åtta jättestora oljetankar, som var och en hade en volym av nästan åttatusen kubikmeter. Till dessa pumpades olja från sandsäcksdammarna vid den sprutande källan. Från oljetankarna byggdes sedan mycket snabbt en åttatums ledning till Port Avila vid kusten. När flödet av olja från källan vid Lakeview aldrig verkade avta, avtog i stället den ursprungliga entusiasmen och förbyttes i oro och för ett tag även i skräck. Ditresta domedags- och andra predikanter drog stora skaror, och böner om att Gud måtte stoppa oljefloden innan hela världen täcktes blandades med välkomnandet av den domedag som syntes förestå. Markägare runt om lämnade in stämnings­ansök­ ningar för direkta och indirekta skador de förorsakats, världsmarknadspriset på olja föll och föll och försök efter försök att stoppa flödet misslyckades. Till slut upphörde det hela nästan lika plötsligt som det hade börjat, när trycket i oljekällan tog slut. Då hade i runda tal en och en kvarts miljon ton olja sprutat ut, varav hälften med tiden tillvaratogs. Resten trängde ner i marken, avdunstade eller blev kvar som flak eller klumpar av tjära och asfalt. The Lakeview Gusher var med stor marginal den största, men på inget sätt den enda, blowouten i San Joaquin Valley. Vid ungefär samma tid inträffade tiotals mindre där. Att omgivningarna till oljekällorna blev kraftigt oljeförorenade sågs som mer eller mindre naturligt och inget att bekymra sig över. Samma attityd verkar ha rått kring Baku, huvudstaden i dagens Azerbadjan, vid Kaspiska havet, där bröderna Nobel drev sin hög­ lönsamma oljeutvinning från 1876 till ryska revolutionen 1918. Det finns många ögonvittnesskildringar av det svarta o ­ ljetäcke som låg över både vatten och land och som kom från såväl olje­källor som raffinaderier och lastningsterminaler, men ingen tycks ha brytt sig så länge det fanns olja i överflöd. 14


De två världskrigen under 1900-talet resulterade i massor av oljespill både som resultat av riktade attacker och vad som idag skulle kallas ”collateral damage”. Under första världskriget upplevde man också i Rumänien ett slags förspel till de brinnande oljefälten i Kuwait under 1991 års Gulfkrig. År 1916 hade Rumänien förklarat krig mot det österrikisk-­ ungerska kejsardömet och Tyskland skickade trupper för att säkra oljeleveranserna från de rumänska oljefälten nära Ploesti. Stor­britan­nien, som ville avskära Tyskland från tillgång till denna olja, skickade då en viss överste John Norton-Griffith på vad som sågs som ett självmordsuppdrag. Hans instruktioner var att ”spränga, sätta eld på eller på varje annat sätt göra så många oljekällor och raffinaderier som möjligt obrukbara.” Han var oväntat framgångsrik. Mellan den 26 november och 5 december 1916 förstörde han och hans lilla sabotagegrupp sjuttio oljekällor och raffinaderier och brände eller spillde ut uppskattningsvis 800 000 ton olja. Han lyckades till och med återvända oskadd och kunde raportera till det britiska parlamentet att ”flammorna slickade himlen och den svarta oljeröken förvandlade dag till natt”. Under andra världskriget resulterade det obegränsade u-båtskriget i tusentals sänkta skepp och oljetankers var högprioriterade mål. Grova uppskattningar säger att mer än en miljon ton olja förlorades och spilldes i Atlanten på detta sätt, huvudsakligen när tyska u-båtar sänkte tankfartyg på väg till Storbritannien, medan en halv miljon ton hamnade i Stilla ­havet, framför allt när amerikanska krigsfartyg sänkte tankbåtar på väg till Japan.

15


Historien om spill från oljetankers – en positiv trend

På 1950- och 60-talet var de till både antal och storlek växande tankfartygen en betydande källa till oljeförorening, som nu kom genom olyckor som grundstötningar och kollisioner snarare än som resultat av krigshandlingar. Den första verkligt stora medie­ bevakade olyckan var Torrey Canyons grundstötning på Scilly Isles, Storbritannien, år 1967, då 119 000 ton olja kom ut. Under de följande två årtiondena var stora tankerolyckor vanligt förekommande. De största med avseende på mängden utsläppt olja var: År

Skeppets namn

Plats

Storlek på spill i ton

1972

Sea Star

Gulf of Oman

1975

Jacob Maersk

Oporto, Portugal

1976

Urquiola

La Coruña, Spanien

1977

Hawaiian Patriot

300 nm från Honolulu, USA

95 000

1978

Amaco Cadiz

Utanför Bretagne, Frankrike

223 000

1979

Independenta

Bosporen, Turkiet

1979

Atlantic Express

Utanför Tobago,

115 000 88 000 100 000

95 000

Trinidad & Tobago

287 000

1980

Irenes Serenade

Navarino Bay, Grekland

100 000

1983

Castillo de Bellver

Saldana Bay, Sydafrika

252 000

16


1985 Nova

Off Kharg Island, Iran

1988 Oddyssey

700 nm från Nova Scotia, Kanada

132 000

70 000

1989 Kharg 5

120 nm från Marocko

80 000

1989 Exxon Valdez

Prince William Sound, Alaska, USA 37 000

1991

ABT Summer

700 nm från Angola

260 000

1991

Haven

Genua, Italien

144 000

1992 Argean Sea

La Coroña, Spanien

74 000

1992 Katina P

Utanför Maputo, Mozambique

67 000

1993

Shetlandsöarna, Storbritannien

85 000

Braer

Genomsnittet för den mängd olja som spilldes ut i havet genom tankerolyckor under 1970-talet var 314 000 ton. Den lägsta siffran för ett år under detta decennium var 138 000 ton. Efter det följde en klar minskning. De sammanlagda utsläppen från 1980 till och med 1989 var 1 177 000 ton och 1990-talets sammanlagda utsläpp uppgick till 1 136 000 ton. Ytterligare ett stort utsläppsminskande steg togs i det tredje årtusendets första decennium. Från år 2000 till och med 2009 var mängden 206 000 ton, med så lite som 100 ton spilld olja år 2009. Det finns många orsaker bakom denna positiva utveckling som skedde parallellt med att mängden olja som forslades över oceanerna tredubblades. 1) Genom att bygga oljetankers med dubbla skrov förhindrades utsläpp efter mindre kollisioner och grundstötningar. 2) När fartygen sektionerades förlorades inte hela lasten genom ett hål i skrovet. 3) Med enkelriktade trafikleder i trånga sund och andra smala passager minskades antalet kollisioner mellan fartyg. 4) Den enskilt viktigaste faktorn är dock GPS . Uppfinningen och

17


senare de-militariseringen av det globala positioneringssystemet medför att även en mindre erfaren kapten som tjänstgör över en storhelg och tröstar sig med ett glas eller två har en god chans att veta var han och fartyget befinner sig. Alla tankerspill är emellertid inte resultatet av olyckshändelser. Avsiktliga, s.k. operational spills, resulterar också i stora utsläppsmängder, trots att vare enskilt utsläpp år relativt litet – ofta i storleksordningen 1–10 ton. Dessa inkluderar tanktvätt med havsvatten, utsläpp av oljeförorenat ballastvatten och bunker­ oljeslam. På 1970- och 1980-talet utgjorde dessa huvuddelen av de 457 000 ton olja som tankers årligen släppte ut i ”non-accidental events” enligt GE SA M P (Joint Group of Experts on Scientific Aspects of Marine Environmental Protection) – en rådgivande expertsgrupp inom F N -systemet som bildades 1969 (då med namnet Joint Group of Experts on Scientific Aspects of Marine Pollution). Flera åtgärder har vidtagits för att reducera också dessa oljespill, och dessa har varit ganska framgångsrika vad gäller att begränsa utsläppen på i-ländernas territorialvatten och i kustnära områden världen över. För tioårsperioden 1988–1997 beräknas dessa avsiktliga oljeutsläpp årligen ha uppgått till strax över 200 000 ton och har troligen nätt och jämt uppgått till 100 000 ton per år under det tredje årtusendets första decennium.

18


30


Vilka erfarenheter har vi gjort från många decenniers olje­ spill? Kunskap har samlats – men finns inte tillgänglig då nya utsläpp sker, som i stor skala 2010 med Deepwater Horizon­blowouten i Mexikanska golfen. I Olja på vågorna – den bortglömda läxan från oljespill tar författaren med oss på återbesök till några av de mest omfattande oljeutsläppskatastroferna och återger, utan fackvetenskapligt språk, de observationer som de som stu­ derade oljespillen då gjorde. Större delen av boken rör frågor om biologi och kemi, samt tekniska åtgärder och misslyckanden. Men oljespill sker inte i ett isolerat vacuum, det finns alltid en social kon­ text. Fyra berättelser i bokens senare del illustrerar några aspekter av detta. Bokens sista del berör framtida oljespill och den avslutande texten behandlar särskilt Östersjöområdet. Olja på vågorna finns även som e­bok med isbn 978­91­86505­05­9. Professor Arne Jernelöv är miljöforskare och expert på kvicksilver och oljespill. Från början på 1970­talet till mitten av 1990­talet ledde han ett stort antal internationella expertgrupper som på uppdrag av oftast olika F N ­organisa­ tioner gav oljebekämpningråd och upp­ skattade skadornas omfattning vid stora oljespill, som de vid Ixtocs blowout 1979 och Gulfkriget 1991. Arne Jernelöv

2

www.mbm-forlag.com

is bn 978­91­86505­11­0


9789186505110  

PÅ VÅGORNA Den bortglömda läxan från oljespill Arne Jernelöv Arne Jernelöv Olja på vågorna 1 © Arne Jernelöv 2011 Denna bok finns även i e-b...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you