J a G h a d E p å mig jeans på farmors begravning. Jag trodde inte att de skulle bli så chockade, jag trodde inte att någon skulle märka det, hon skulle inte ha märkt det. Jag tänkte på annat när jag klädde på mig, jag minns inte vad, farmor är inte död, vi ska inte begrava farmor, jag måste ringa farmor, något i den stilen. Någon hade ordnat en sorts fest efter begravningen, fest är inte rätt ord, jag vet inte vad rätt ord skulle vara, jag tog en taxi, jag sa kör, men vart? Jag vet inte, till Rue du Four kanske, till mitt kontor, jag flydde, jag ville inte gå på den där festen, jag har aldrig gillat fester, när jag var yngre, tretton fjorton år ungefär, när jag varken bodde hos mamma eller pappa utan hos farmor, då tvingade hon mig att gå på disko och kalas, hon lånade ut sina klänningar till mig. Vissa farmödrar tvingar sina barnbarn att gå till skolan eller att äta upp maten på tallriken, min farmor tvingade mig att gå på disko. Jag har en finne, gnällde jag. Den där finnen kändes 7