KOMMUNISTISKA BERÄTTELSER I SVERIGE
bara inom teologin. Men när kommunismen något årtionde senare blev statsideologi i Sovjetunionen växte det fram en ny religion, marxismen, som fick hemortsrätt också i den svenska debatten. Det medförde att den politiska debatten fick en teologisk infärgning. Sovjetunionen representerade för somliga paradiset och för andra helvetet. Gud och djävulen kom tillbaka till den politiska debatten för att stanna. På samma gång fanns det också en sekulariserad debatt. Sovjetunionen kom att existera i två föreställningsvärldar, en religiös och en sekulariserad. Vid en ytlig betraktelse kan det synas långsökt eller kanske provocerande att tala om kommunismen som en tro. Men när man väl uppmärksammat denna dimension blir det lättare att förstå varför diskussionerna om Sovjetunionen och andra kommunistiska stater varit så intensiva, känslomässiga och oförsonliga. Martin Alm visar i sitt kapitel i denna bok hur den ryska revolutionen 97 sattes in i en religiöst färgad tolkningsram. Vänstersocialister såg ett framtida paradis hägra, medan konservativa fruktade apokalypsen. KlasGöran Karlsson frammanar i sin undersökning av Sankt Petersburgs plats i svenskt historiemedvetande bilden av en stad och ett land på gränsen, inte bara mellan Europa och Asien utan även mellan himmel och helvete. Det förtjänar att understrykas att denna mytologiska tolkningsram fanns redan i den inhemska ryska uppfattningen om staden och dess roll i historien. Den religiösa dimensionen är givetvis inte den enda. En annan viktig dimension är tystnaden, frånvaron. Det hör också till bilden av svenska berättelser om Sovjetunionen att objektet, Sovjetunionen, vissa tider blir irrelevant och försvinner ur synfältet. När Sankt Petersburg bytte namn till Petrograd vid världskrigets utbrott 94 försvann den välbekanta europeiska klangen ur namnet och staden blev rysk och främmande. När Peters huvudstad fick träda tillbaka till förmån för Moskva 98 och, och när den bytte namn till Leningrad 924 bleknade den så småningom bort ur det svenska medvetandet. Karlsson visar på en dimension som lätt förbises när vi diskuterar Rysslands betydelse för oss svenskar, nämligen att den betydelsen ibland närmat sig noll. Perioden från 97 och fram till våra dagar är bland mycket annat också historien om hur ett helt land, ett helt folk och dess kultur marginaliseras i svenskt kulturliv. 9