© Nicholas Purcell
∂
(f. 1985) är från Australien, men fick idén till sin debutroman som utbytesstudent på Island, där hon fick höra talas om pigan Agnes Magnúsdóttir. Hannah blev fascinerad av fallet och en idé om att beskriva händelsen fiktivt, delvis ur Agnes perspektiv, växte fram. Resultatet är en berättelse i gränslandet mellan fiktion och verklighet.
ha nnah k ent
”en sällsynt sinnrik och vacker debut – en enkel men gripande historia, minutiöst väl underbyggd och oförglömligt berättad.” t h e ob se rv e r
”en kvalfylld berättelse om kärlek och svek och splittrad lojalitet, berättad med innerlighet … en exceptionell debutroman.” su n day e x p r e s s
N
orra Island 1829. Pigan Agnes Magnúsdóttir, dödsdömd för sin medverkan i ett brutalt dubbelmord, inhyses på den avsides belägna gården Kornsà i väntan på avrättning. Av rädsla och avsky undviker familjen först all kontakt med Agnes. Men snart väcks frågor och tvivel, kanske är hon inte det kallblodiga monster hon utmålats som. Till allas förvåning väljer Agnes den unge, oerfarne prästen Tóti till sin själasörjare. Efterhand får han den bittra, ordknappa Agnes att öppna sig och avslöja sin roll vid dråpet på Natan Ketilsson, hennes husbonde och svekfulle älskare. Men hur kan hon undkomma ett öde som avgörs av andras fördomsfulla föreställningar? En mörderska bland oss är en historisk roman med verklighetsbakgrund, som utspelar sig på ett kargt och kärvt Island, och Hannah Kents kristallklara prosa är ett mörkt kärleksbrev till landet. ∂ ”en fascinerande blandning av fakta och fiktion … berör in i hjärtat. Agnes kommer att vara med dig långt efter att sista bladet vänts.” da i ly e x p r e s s
www.damm.se
HANNAH KENT En mörderska bland oss
”Först begrep jag inte varför de stod där, män och kvinnor, allihop gloende och orörliga. Sedan förstod jag att det var mig de stirrade på. Jag förstod att de där människorna inte såg mig. Jag var två döda män. Jag var en brinnande gård. Jag var en kniv. Jag var blod.”
HANNAH KENT
En mörderska bland oss rom a n
”Det kanske är synd att jag har svurit på att hålla det förflutna inom mig. På Hvammur, under rättegången, hackade de på mina ord som fåglar. Förfärliga fåglar klädda i rött med bröst av silverknappar och huvuden på sned och skarpa näbbar, letande efter skuld som fåglar letar bär på en buske. De lät mig inte säga vad som hade hänt på mitt eget sätt utan tog mina minnen från Illugastaðir, av Natan, och bände och vred dem till något otäckt, de förvrängde min berättelse om den natten och fick mig att framstå som ondskefull. Allting jag sa tog de ifrån mig och ändrade tills min historia inte längre var min.”