9789175042503

magnus engberg

Vi 채r varandras underg책ng!

August Strindberg och Frida Uhl

di a l ogos

C M Y K

kulturskribent och konstnär. Han har tidigare bland annat utgivit Visiter vid Vättern – Kulturhistoriska nedslag runt en föränderlig sjö (1995), Visiter vid Sundet – i författarspår runt ett gränsvatten (1998), En ganska spräcklig ängel – Hjalmar Söderberg i biografi, brev och bilder (2003), Jag förstår inte vad världen är – Verner von Heidenstam i biografi, brev och bilder (2005), Vadstena – om människor och miljöer i en liten stad vid en stor sjö (2011), Från och till Motala – illustrerade essäer (2011).

1 Front 1236959 1236959 Omslag 06/12/12 16:31:23

m agn us e ngbe rg är författare,

Magnus­Engberg

Vi­är­varandras­undergång!

August­Strindberg­och­Frida­Uhl

Dialogos ­

Dialogos­Förlag Odengatan­36 113­51­Stockholm Tfn­08-15­46­97 dialogosforlag@comhem.se www.dialogosforlag.se

Vi är varandras undergång!

August Strindberg och Frida Uhl Magnus­Engberg Första­upplagan Första­tryckningen ©­Magnus­Engberg­och­Dialogos­Förlag­2012 Omslag:­Patrik­Sundström Omslagsbild:­Svartsjukans natt,­målning­av­August­Strindberg,­1893.

Tryck:­ALA-Tryck,­Vadstena­2012 ISBN­978-91-7504-250-3

­

Innehåll Förord­­­7­ 1.­Ön­­­9 2.­I­malströmmen­­­17 3.­Att­fly­från­flykten­­­35 4.­Under­solen­­­69 5.­Fångar­i­friheten­­­81 6.­Förhoppning­och­förödelse­­­109 7.­Efterspel­­­123 Litteratur­­­143

­

Som diktare har du rätt att leka med tankar, experimentera med ståndpunkter, pröva åsikter, men utan att binda dig vid något, ty frihet är skaldens livsluft.

August­Strindberg­i­Svarta fanor,­1907

­

Förord Berömda­författare­har­i­alla­tider­och­på­olika­sätt­satt­fart­på pennorna­hos­de­mindre­berömda.­Många­har­menat­att­man främst­ska­se­till­verket,­inte­till­människan­bakom­det.­Det troliga­är­väl,­att­liv­och­verk­på­många­vis­hänger­samman och­är­varandras­förutsättningar.­Också­betydande­författare är­naturligtvis­fångar­i­sin­tid­–­var­och­en­med­sina­medmänniskor­ och­ miljöer,­ möten­ och­ av­sked,­ framgångar­ och­ till­kortakommanden­–­ett­öde­de­delar­med­alla.

August­Strindberg­har­en­plats­i­världslitteraturen,­hans verk­utges­i­ständigt­nya­upplagor,­på­många­språk,­han­själv förblir­omtalad,­omskriven­och­omdebatterad,­om­än­inte­alltid omtyckt.­ Hans­livshistoria­innehåller­samma­ingredienser­som­livet bjuder­de­flesta,­men­i­hans­fall­blandade­till­en­ovanligt­svår­bemästrad­tillvaro.­Han­kom­att­föra­en­sällsam­kamp­med livets­och­kärlekens­villkor.

Han­var,­har­det­sagts,­inte­rustad­för­en­harmonisk­samvaro med­en­kvinna.­Envist­höll­han­stängt­om­sitt­inre­liv.­Han kunde­vara­lika­burdus­som­sluten,­till­och­med­blyg.­Själv rädd­för­att­välja,­lät­han­sig­väljas.

Hans­driftliv­var­dock­lika­starkt­som­hans­skygghet­–­det blev­initiativrika­kvinnor,­tilltagsna­nog­att­tränga­sig­på,­som fick­honom­på­fall.

En­ sådan­ kvinna­ var­ Frida­ Uhl,­ den­ unga­ österrikiskan som­skulle­bli­hans­andra­hustru.­Hon­föddes­in­i­en­tid­då en­allt­starkare­emancipationsrörelse­börjat­förändra­kvinnors ställning­i­samhället­och­inför­vilken­männen­reagerade­med hårdnackat­motstånd,­rädsla,­eller­i­bästa­fall­sympati­och­för­ståelse.­Utbildad­på­klosterskolor­i­både­Paris­och­London, ­7

gjorde­hon­en­egen­karriär­som­journalist,­översättare­och teaterimpressario.

Frida­Uhl­var­en­egenartad­kvinna,­snar­att­röra­upp­känslor –­som­engagerad­men­ibland­beräknande­älskarinna,­som­både krävande­och­undfallande­hustru,­som­självupptagen­och­ofta frånvarande­mor.­Liksom­sin­berömde­förste­man­skapade­hon sig­ett­rykte­i­flera­länders­kulturliv,­i­en­tid­då­kvinnors­möjlig­heter­att­synas­och­höras­ännu­var­mycket­begränsade.­Hon­blev en­kvinnlig­kulturkosmopolit­i­en­värld­dominerad­av­män.­ Tillsammans­iscensatte­paret­ett­lika­kort­som­omöjligt­äktenskap.

Vid­sidan­av­huvudpersonerna­figurerar­också­några­av­de ”hjältar­och­hjältinnor”­som­gästspelade­i­deras­liv.­Alla­uppmärksammade,­alla­i­högsta­grad­delaktiga­i­den­tid­och­i­det allmänna­medvetande­som­omgav­dem.

Författaren­gör­inte­anspråk­på­att­skriva­litteraturhistoria.­Om Strindberg­ har­ skrivits­ hyllmeter,­ räknar­ man­ in­ översätt­ningarna­räcker­det­till­ett­mindre­bibliotek.­Också­hans­för­hållande­till­Frida­Uhl­har­behandlats­av­flera,­i­andra­sam­man­hang,­men­kanske­inte­i­en­kronologiskt­samlad­version.

Boken­ska­i­första­hand­ses­som­ett­försök­att­följa­en­period i­några­människors­liv,­en­berättelse­som­mycket­väl­skulle kunna­ utspelas­ idag.­ Den­ vill­ också­ ge­ stämningar­ från­ en omvälvande­epok­där­vi­kan­återfinna­skärvor­som­speglar­vår egen­samtid.­Säkert­kan­en­och­annan­känna­igen­sig,­i­det falle­t­ är­ huvudpersonernas­ namn­kunnighet­ av­ mindre­ be­tydelse.­Gemensam­nämnare­är­flykt.­Förenande­faktorer­är kärlek­och­konflikter,­idealism­och­egoism­–­alltså­tidlösa­och all­män­giltiga­företeelser.­Dokumenten­finns­där­– breven, bil­dern­­a,­böckerna­–­bättre­berättare­ges­inte.

­8

Följande sidor är ett kort avsnitt ur kapitel

3.

Att­fly­från­flykten

­

för­stått­något,­såsom­lögnare­eller­åsnor­…­Jag­har­icke­läst­en Svensk­tidning­sedan­före­jul.­Antager­att­man­smickrar­sig­med att­jag­lidit­nederlag­och­förtiger­…­Sannolikt­återser­jag­ej­Sverige­på­länge.­Här­är­gott­att­vara.­Jag­har­haft­en­bister­vinter med­hunger­och­köld,­men­jag­vet­att­mina­barn­haft­det­bättre­än jag­och­det­tröstar­mig.­Nu­skola­de­få­det­ändå­bättre­– hoppas jag­och­en­framtid­som­anstår­mina­barn!

(August­Strindberg­till­Birger­Mörner,­26­januari­1893)

Redan­i­februari­kände­han­ilar­av­vårluft­svepa­in­över­staden.

Snart­nog­kom­också­kvällen­för­ett­avgörande­möte.

De­ träffades­ hemma­ hos­ en­ känd­ kritiker­ och­ litteratur­historiker,­vars­salong­var­en­betydande­mötesplats­i­Berlins kulturliv.­När­han­tog­henne­i­hand­för­att­hälsa­kände­han först­inte­igen­henne,­den­där­unga,­lite­påflugna­korrespondenten­från­Wien,­som­han­mött­för­någon­månad­sedan­i­en annan­salong.­Efter­supén­kom­de­i­alla­fall­att­tala­med­var­an­dra­igen­och­den­här­gången­störde­hon­honom­på­ett­helt annat­sätt.­När­vintermörkret­låg­tungt­över­Berlin­fick­August

­40

Strindberg,­nyligen­fyllda­fyrtiofyra,­eskortera­den­tjugoåriga fröken­Frida­Uhl­till­hennes­port­vid­Courbièrestrasse.

Luften­var­kall,­en­vagn­gnisslade­förbi,­det­ångade­om hästarna.­Ett­tunt­istäcke­gled­frasande­med­floden­under Friedrich-Wilhelmbron.­ De­ konverserade­ obehindrat­ men något­hade­smugit­sig­in­mellan­orden,­något­som­gav­också pauser­na­ett­innehåll.­Det­var­med­snabba­och­osäkra­ögon­kast­han­sökte­hennes­blick­bakom­floret.­Det­var­natten­till den­6­februari­1893­–­­nästa­dag­fick­han­ett­litet­brevkort: Min­bäste­herre.

Om­ni­verkligen­inte­har­något­roligare­att­göra­i­kväll,­skulle jag­bli­hjärtligt­glad,­om­ni­ville­besöka­mig­så­där­vid­8-tiden.

Med­många­hälsningar­och­stort­tack­för­att­ni­var­så­vänlig och­följde­mig­i­går.

Er­Frida­Uhl­ (Frida­Uhl­till­August­Strindberg,­6­februari­1893)

I­ god­ tid­ lämnade­ han­ Linden­ Hotell,­ dit­ han­ flyttat­ för­ en knapp­vecka­sedan.­På­slaget­åtta­steg­han­in­i­hennes­rum.

När­han­så­småningom­kom­ut­på­gatan­igen,­hade­han­lämnat kvar­den­gula­rosen­som­hon­brutit­ur­buketten­i­korgen­och räckt­honom.

Han­var­förvirrad,­full­av­undran­över­denna­unga­kvinna.

Var­hon­inte­lite­vårdslös­med­skick­och­sed?­Hon­blandade­sin väluppfostran­och­sina­inlärda­manér­med­något­fräckt,­spefullt prövande.­Djärv­var­hon­sannerligen­och­samtidigt­flickaktigt under­given.­Nej,­han­begrep­sig­inte­på­henne,­men­han­kände sin­nyfikenhet­kryddas­av­en­lika­oväntad­som­påtaglig­attraktion­– fröken­Uhl­satte­hans­fantasi­i­rörelse.

Han­måste­berätta­för­vännerna:­Hon­var­en­helt­ny­typ­av kvinna­i­hans­liv,­mjuk,­mörk­och­fyllig­–­och­en­riktig­skälm!­ Han­skulle­snart­få­veta­mer. ­41

Den­ännu­okända­hade­vuxit­upp­i­ett­stort­stilfullt­hus­i Mond­­see­i­Österrike,­i­en­barnsköterskas­vård.­Föräldrarna levde­sedan­länge­skilda­liv.­Hennes­gudfruktiga­mor,­Maria, hade­återvänt­till­sina­föräldrar­i­det­lantliga­Dornach.­Hennes far,­Friedrich­Uhl,­höll­salong­i­kejsarens­Wien,­som­huvud­redaktör­och­kritiker­på­regeringsorganet­Wiener­Zeitung.

Hon­hade­läst­sedan­barnsben,­satts­i­klosterskola­i­både Paris­och­London,­lärt­sig­språk,­konvenans­och­frisinne.­Av­sin far­hade­hon­också­lärt­sig­att­skilja­mellan­god­och­dålig­kultur och­fått­ärva­ett­inte­obetydligt­mått­av­ärelystnad.­Föräldrarnas frånvaro­hade­ock­så­planterat­en­vilja­till­revansch,­ett­behov av­att­visa­världen­att­hon­dög.­­Barnets­rättframhet­hade­bevarats­och­förädlats­till­förförisk­förslagenhet.­Frida­Uhl­var ung­men­inte­blyg.­Hon­rättade­sig­inte­efter­tidens­mening­om vad­som­var­passande­för­en­väluppfostrad­flicka­från­en­bättre familj.

Hon­ville­lära­känna­livet­och­hon­kunde­skriva.­Till­Berlin hade­hon­kommit­som­korre­spondent­och­teaterrecensent,­utsänd­ av­ sin­ motsträvige­ men­ lättövertalade­ far.­ Hon­ visste vikte­n­av­att­ta­de­rätta­kontakterna­och­utmanade­gärna­faran, även­om­den­brände.

Nu­slickade­lågorna­hennes­ambitioner.

­42

Omslagsbild: Svartsjukans natt, mĂĽlad av August Strindberg 1893.

Foto: Strindbergsmuseet i Stockholm.

Dialogos FĂśrlag Odengatan 36 113 51 Stockholm dialogosforlag@comhem.se www. dialogosforlag.se

augus t s t r i n dbe rg kom att föra en sällsam kamp med livets och kärlekens villkor. Han var, har det sagts, inte rustad för en harmonisk samvaro med en kvinna.

Envist höll han stängt om sitt inre liv. Han kunde vara lika burdus som sluten, till och med blyg. Själv rädd för att välja, lät han sig väljas. Oftast var det initiativrika kvinnor, tilltagsna nog att tränga sig på, som fick honom på fall.

En sådan kvinna var Frida Uhl, en ung österrikiska som blev hans andra hustru. Utbildad på klosterskolor i både Paris och London, gjorde hon en egen karriär som skribent, översättare och teaterimpressario. Hon var snar att röra upp känslor – som engagerad men ibland beräknande älskarinna, som både krävande och undfallande hustru, som självupptagen och ofta frånvarande mor.

Tillsammans iscensatte paret ett lika kort som omöjligt äktenskap – ett passionsdrama.

di a l og os ISBN 978-91-7504-250-3