9789172058194

Boken är lättillgänglig och har ett pedagogiskt grepp där fack­ termer lyfts fram och faktarutor betonar viktiga inslag. Samman­ fattande punkter efter varje kapitel med diskussionsfrågor och för­ slag på vidare läsning och länkar inbjuder till fördjupning. Evidens i praktiken kan också användas vid studiedagar eller annan fortbild­ ning.

Boken vänder sig till verksamma inom socialt arbete, som social­ sekreterare och behandlingspersonal. Den är även intressant för andra med sociala uppgifter såsom personal i skola, hälso- och sjukvård samt politiker som ska fördela pengar i välfärden.

Texten är faktagranskad av docent Dagmar Lagerberg, Barnhälso­ vårdens länsavdelning vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, och FD Ulla Jergeby, tidigare verksam vid Socialstyrelsen.

Birgitta Freij är sakkunnig inom det sociala området och har arbe­ tat som socialchef i fjorton år. Hon arbetar nu som konsult inom socialt arbete.

Birgitta Freij Evidens i praktiken – grundbok i evidensbaserat socialt arbete

Evidens i praktiken – grundbok i evidensbaserat socialt arbete är en enkel introduktion till ämnet och förklarar grunden i evidensbaserad praktik i socialt arbete. Den är särskilt lämpad för personal som inte tidigare kommit i kontakt med evidensbaserad praktik eller som behöver uppdatera sin kunskap inom området.

Birgitta Freij

Evidens i praktiken – grundbok i evidensbaserat socialt arbete

Birgitta Freij

Evidens i praktiken – grundbok i evidens­baserat socialt arbete

© 2012 författaren och Gothia Förlag AB ISBN 978-91-7205-819-4 Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Förlag AB, Stockholm.

Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande.

Redaktör: Eva Sundmyr Omslag och grafisk form: Anna Lindsten Första upplagan, första tryckningen Tryck: Ednas Print, Slovenien, 2012 Tryckt på miljövänligt framställt papper.

Gothia Förlag Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70, fax 08-644 46 67 www.gothiaforlag.se

Innehåll Förord 7 Författarens förord 9 Inledning 11 1. Vad är evidensbaserad praktik? 15 Forskning eller bästa tillgängliga kunskap 15 Nationellt stöd 22 Från forskning till lagstiftning 24 Sammanfattning 25 Att diskutera 26 Vidare läsning 26 Länkar 27

2. Bästa tillgängliga evidens 29 Forskning 29 Kvalitativ forskning 37 Sammanfattning 38 Att diskutera 39 Vidare läsning 39 Länkar 39

3. Den professionelles expertis 41 Lagstiftning och politik – förutsättningar för det sociala arbetet 41 Ledarskap 42 Den professionelles kompetens 42 Den evidensbaserade beslutsprocessen 44 Arbetsallians 45

Vem avgör resultatet? 47 Förbättringsarbete 48 Forskningsstöd och gruppverksamhet – ett exempel 49 Sammanfattning 50 Att diskutera 51 Vidare läsning 51 Länkar 51

4. Brukarens erfarenheter och önskemål 53 Påverkan: medverkan och inflytande 53 Insats, påverkan och resultat 56 Sammanfattning 60 Att diskutera 61 Vidare läsning 61 Länkar 61

5. Att bygga kunskap lokalt 63 Struktur och systematik i lokalt arbete 63 Individuell uppföljning och utvärdering 67 Uppföljning och utvärdering på gruppnivå 68 Ständig förbättring 69 Mått – medel – mål 70 Sammanfattning 73 Att diskutera 73 Vidare läsning 74 Länkar 74

6. Ett kritiskt kapitel 77 Starka och svaga sidor 77 För och emot EBP 84 Sammanfattning 85 Att diskutera 86 Vidare läsning 86 Länkar 87

7. Etik 89 Etisk grund 89 Socialt arbete och etik 91 Etiskt och emiskt perspektiv 96 Bemötande 97

Etik och EBP 97 Väcka, vissla och viska 98 Yrkesetiska riktlinjer från fackligt håll 99 Sammanfattning 100 Att diskutera 101 Vidare läsning 101 Länkar 102

8. Risk och skydd 103 Teori och praktik 103 Risk- och skyddsfaktorer som har samband med barnet 107 Risker som har samband med föräldrarna 110 Risker som har samband med familjen 112 Risk och skydd – då och nu 113 Risk- och skyddsfaktorer i vardagsarbetet 114 Sammanfattning 114 Att diskutera 115 Vidare läsning 115 Länkar 116

9. Sammanfattning och avslutning 117 En punktvis sammanfattning av den evidensbaserade praktiken (EBP) 117 Om vetenskapliga studier 119 Avslutning 120 Förkortningar 123 Ordförklaringar 125 Referenser 130 Register 134

Förord För den som behöver socialtjänstens stöd är det viktigt att veta vilka effekter som kan förväntas av en viss insats, vilka icke avsedda effekter som kan uppstå och när kunskap helt saknas. När socialtjänsten utvecklar sin evidensbas och delar med sig av sin kunskap så ökar samtidigt klienters och brukares möjlighet att påverka och att ta tillvara sina rättigheter.

Att arbeta evidensbaserat är därför att visa respekt för brukare och klienter.

Birgitta Freij vill med den här boken väcka intresset för den evidensbaserade praktiken (EBP) hos den som ännu inte kommit i kontakt med frågan annat än som ett påbud uppifrån. Boken vänder sig till socialarbetare inom olika områden, men också till andra som berörs, däribland politiska beslutsfattare och ledande tjänstemän. Ansvaret vilar tungt på dessa att ge stöd, uppmuntran och nödvändiga resurser för att socialtjänstens praktiker ska kunna utveckla en evidensbaserad praktik, tillsammans och i samarbete med brukarorganisationer och forskare.

Den som arbetar inom socialtjänsten har ett svårt uppdrag.

Komplexiteten i arbetet är stor, och det rymmer många oundvikliga intressekonflikter. EBP är inte och kan inte vara svaret på allt.

Men socialtjänsten har alltid ett ansvar för att ta reda på så mycket som möjligt av verksamhetens kvalitet och resultat samt att redovisa det öppet, för brukare, klienter, beslutsfattare och medborgare. Jag hoppas och tror att denna bok ska vara ett hjälpmedel för alla som delar det ansvaret.

Kerstin Wigzell, generaldirektör Socialstyrelsen 1998–2004 7

Författarens förord Det ställs höga krav på att personal som arbetar inom den sociala sektorn ska ha god kompetens och att insatser och verksamheter ska ha hög kvalitet. Efter att ha arbetat många år inom socialt arbete, kan jag förstå känslan att kraven hela tiden ökar men att förutsättningarna, resurserna, kompetensen eller verktygen inte alltid tillgodoses i samma takt. Evidens i praktiken: grundbok i evidensbaserat socialt arbete handlar om evidensbaserad praktik (EBP) och har som mål att läsaren ska bli bättre rustad för vidare diskussion och kompetensutveckling inom det sociala arbetet.

Eftersom boken är en grundbok vänder den sig till läsare som inte tidigare kommit i kontakt med evidensbaserad praktik eller som bara har ett litet hum om EBP, men vill lära sig mer eller kanske uppdatera sitt kunnande. Kunskap är en god grund att stå på och den evidensbaserade praktiken betonar just kunskap och lärande, diskussion och utveckling. Att kombinera teori och praktik är ett gott sätt att utvecklas i sitt arbete eller i verksamheten där man är aktiv och arbetet blir både intressantare och mer givande när man vet mer. Teori kan vara fortbildning eller vidareutbildning, men det kan också vara kompetensutveckling, som att läsa fackböcker och diskutera med arbetskamrater eller andra personer som man delar ett uppdrag eller ett åtagande med.

Efter att ha haft förmånen att diskutera med forskare, kollegor och personer som på olika sätt antingen arbetar med, är engagerade i eller berörs av sociala insatser, vill jag betona uppfattningen att socialt arbete behöver vetenskaplig kunskap som bas. Att söka bästa tillgängliga kunskap för de sociala insatserna, är ett arbetssätt som utvecklas alltmer. Många delar denna grundsyn, där­ emot finns det olika meningar om hur arbetet ska utföras.

9

Stort tack till de upptagna personer som tagit sig tid att prata evidensbaserad praktik med mig: professor Bo Vinnerljung, Socialhögskolan i Stockholm; socialråd Knut Sundell, Social­styrelsen; FD Sten Anttila, SBU; teamchef Cecilia Arnesson, äldre­boendet Amalia i Kristianstad; utvecklingsledare Eva Nilsson, socialtjänsten i Enköping; metodutvecklare Anna Gärdegård och controller Siv Lundgren, Södermalms stadsdelsförvaltning i Stockholm.

Ett särskilt tack till professor emerita Karin Tengvald, tidigare chef på CUS och IMS, Socialstyrelsen; med.dr Anita Zetterlund, geriatriker och specialist inom lungmedicin, och Lars Sterneby, politiker (V), för deras kritiska blickar och kommentarer. Stort tack till mina tidigare arbetskamrater på Socialstyrelsen från KUBAS-tiden (Nationellt stöd till kunskapsutveckling inom socialtjänsten): utredare och socionom Monica Norrman, informatör Synnöve Ljunggren och Elisabet Svedberg, projektledare på SKL, för kritiska synpunkter och tips på material.

Det största och varmaste tack till docent Dagmar Lagerberg,­ Barnhälsovårdens länsavdelning, Akademiska sjukhuset, Uppsala och FD Ulla Jergeby, som tidigare arbetat på Socialstyrelsen, för deras ovärderliga hjälp. Bokens goda kvaliteter är deras förtjänst, och bristerna enbart mina.

Slutligen vill jag tacka min dotter och språkgranskare Maria Freij-Amloh (PhD) för hennes stöd och kritiska granskning.

Birgitta Freij, hösten 2012

Birgitta Freij är sakkunnig inom det sociala området och har arbetat som socialchef i fjorton år. Hon har fördjupat sitt kunnande på nationell nivå i Socialdepartementets ”Kommitté mot barnmisshandel” och i Socialstyrelsens projekt ”Nationellt stöd för kunskapsutveckling inom socialtjänsten”.

Hon arbetar nu som konsult inom socialt arbete.

10 Författarens förord

Inledning Socialt arbete är ett mycket viktigt område och i framtiden kommer det sannolikt att krävas mer kunskap om de insatser som används och således även fordras mer kunnande från personal, politiker och andra personer som på olika sätt är engagerade i det sociala arbetet. Evidens i praktiken: Grundbok i evidensbaserat socialt arbete vänder sig till personal inom socialt arbete, till brukare och deras organisationer och till politiker som ska fördela de viktiga resurserna till medborgarna. Boken bygger på litteratur och intervjuer med personer som på olika sätt arbetar inom eller är engagerade i det sociala arbetet. Förhoppningsvis kommer denna grundbok att inspirera till mer läsning och vidare studier. De begrepp och facktermer som används finns markerade i marginalen och beskrivna i en ordlista i slutet av boken. Det finns även ett kapitel som kritiskt granskar den evidensbaserade praktiken (EBP) – inte för att komma med negativa anmärkningar, utan från samma hälsosamt kritiska förhållningssätt som förespråkas inom EBP. Det finns också tips på böcker och länkar i slutet av varje kapitel så att den som är intresserad av att lära sig mer om evidensbaserad praktik lätt kan söka sig vidare.

Det är många som anser att socialt arbete behöver mer kunskap som grund i form av både forskning och lokalt kunskapsbyggande. Det är lätt att säga att kunskap är viktig, men den är inte alltid så lättillgänglig. Ta all hjälp som behövs och finns att få: det kan vara stöd från FoU-enheter eller annat regionalt stöd, universitet och högskolor, andra experter, projekt eller samarbetspartners. Det finns vetenskapliga studier, nationella riktlinjer, handböcker, facklitteratur, allmänna råd, föreskrifter och 11

annat material att ta del av. Dessutom finns det förstås mycket information på internet.

Förutom begreppet evidensbaserad praktik används ibland evidensinformerad praktik, evidensbaserad kunskap, evidensbaserad medicin, evidensbaserad omvårdnad eller andra ord. Vad dessa benämningar har gemensamt är att de alla betonar kunskap som bas. Sammanhanget och eventuella definitioner avgör vad de olika beteckningarna står för: den här boken handlar om evidensbaserad praktik inom socialt arbete.

Eftersom EBP ofta grundas på vetenskaplig kunskap kan det vara till hjälp att lära sig mer om forskning för att vidga sitt vetande och för att kunna delta i diskussionen. Evidens i praktiken introducerar olika vetenskapliga studier som EBP grundas på.

Eftersom boken har en utförlig ordlista kan den också användas som uppslagsbok när evidensdiskussionen kommer upp i den politiska debatten, på personalmötet eller kanske under studie­ dagen om verksamhetsutveckling.

Det är lätt att tänka på den myndighetsutövande delen av socialt arbete när man talar om evidensbaserad praktik och naturligtvis vänder sig en stor del av diskussionen om EBP till socialtjänstens kärnverksamhet. Men mycket av den här bokens beskrivning av EBP är användbar – och planerad – för att kunna användas av betydligt fler grupper. Politikerna, som har till uppgift att fördela och besluta om pengarna som ska omvandlas till verksamhet och service för kommuninvånarna, behöver känna till vilka resultat olika insatser kan ge. Det finns socialsekreterare och behandlingspersonal som kanske saknar det evidensbaserade perspektivet från sin utbildning eller som vill uppdatera sin kunskap. Inom vård och omsorg finns forskningsresultat och annan kunskap som personalen ska omsätta till handling, exempelvis i öppna verksamheter eller äldreomsorg. Även inom socialt arbete i vidare bemärkelse finns det en mängd verksamheter där personal och andra aktiva kan ha nytta av att känna till grunderna för evidensbaserad praktik. Brukarorganisationer av olika slag är ofta aktiva som påtryckargrupper och behöver kunskap om de insatser som medlemmarna erbjuds. Personal inom förskola och 12 Inledning

skola med sina närliggande verksamheter (som öppen förskola och skolhälsovård) har sociala såväl som pedagogiska uppgifter och kan ha hjälp av att ta del av grundläggande kunskap om EBP. Hälso- och sjukvården är föregångare inom området, men även där behöver det evidensbaserade sättet att tänka och arbeta accepteras och tillämpas av stora yrkesgrupper – personal som delvis finns inom den kommunala sektorn, inom äldreomsorgen exempelvis.

Evidens i praktiken ger en introduktion i evidensbaserad praktik för socialt arbete. Förhoppningsvis leder boken till ett ökat intresse att söka kunskap som grund för sociala insatser och verksamheter. EBP är ett spännande utvecklingsområde där det handlar om att både kunna använda sig av den kunskap som finns och vara delaktig i att bygga lokal kunskap som leder till verksamhetsutveckling.

Inledning 13

k api tel 1

Vad är evidensbaserad praktik?

Evidensbaserad praktik (EBP) innebär en sammanvägning av den bästa vetenskapliga kunskapen (evidensen) om insatsers effekter, den professionelles expertis och brukarens erfarenheter och önskemål. I detta inledande kapitlet ges en bakgrund till EBP, där föregångaren var den evidensbaserade medicinen (EBM) i början av 1990-talet. Innebörden av ordet evidens förklaras liksom motiven för en evidensbaserad praktik. Kapitlet tar även upp Socialstyrelsens och Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) satsningar för att utveckla den evidensbaserade praktiken.

Forskning eller bästa tillgängliga kunskap Evidensbaserad praktik (EBP) förespråkar kunskap som grund för insatser som används för att en person eller en familj ska få det bättre. De evidensbaserade metoderna ger även goda förutsättningar för uppföljning och utvärdering. EBP ger på så sätt en större möjlighet att överblicka de insatser som används och det resultat de ger. EBP är ganska nytt inom socialt arbete men har tillämpats med gott resultat inom medicinen, där det kallas EBM – evidensbaserad medicin. Den evidensbaserade praktiken baseras på forskning, studerar mätbara fenomen och är användbar inom flera områden inom det sociala arbetet, som missbruksvård, barn- och ungdomsvård samt äldre- och handikappomsorg. Tanken är att använda de insatser som ger bästa resultat och avstå från insatser som inte fungerar eller i värsta fall kan skada.

Insats Uppföljning Utvärdering

U Läs mer om uppföljning och utvärdering i kapitel 5.

15

Evidensbaserad praktik (EBP) definieras som den professionelles förmåga att integrera bästa tillgängliga evidens, brukarens erfarenheter och önskemål samt den egna expertisen. I beslutsprocessen sammanförs information från dessa tre kunskapskällor. (Socialstyrelsen 2012a)

Definitionen talar om tre delar som är nödvändiga att väga in i evidensbaserad praktik: ʶʶ evidens eller vetenskaplig kunskap – alltså forskning eller den bästa tillgängliga kunskapen som finns om insatsers effekter ʶʶ professionell expertis – alltså kunskapen och kompetensen hos personalen som har utbildning och erfarenhet ʶʶ brukare – alltså perspektivet från personer som tar emot insatsen.

Fördelar med evidensbaserad praktik

Effekt

Termbanken

Ett skäl som talar för en evidensbaserad praktik är effektiva insatser. Den professionelle, alltså personalen, behöver ha kunskap om insatsers effekter, med andra ord om vilka insatser som är verkningsfulla och, framför allt, vilka som kan vara skadliga. Ur ett brukarperspektiv är det rimligt att kunna begära att insatser som erbjuds verkligen fungerar och att personalen känner till vilka insatser som ger effekt. Ur ett samhällsperspektiv är det ett berättigat krav att de gemensamma resurserna ska användas så väl som det någonsin är möjligt.

Enligt Socialstyrelsens termbank är en insats en handling som är inriktad på ett visst resultat. En insats är alltså någonting som görs för att förebygga ett problem eller förbättra en persons situation eller för att behålla en funktion, exempelvis när en person har en funktionsnedsättning som man inte vill ska förvärras. Insatser kan riktas till familjer eller till enskilda personer. De allra flesta insatser är frivilliga, som när människor söker hjälp för att ta itu med sina problem. Det finns även tvångsåtgärder, till exempel vid omhändertagande av barn som far illa.

16 Vad är evidensbaserad praktik?

Kunskap som grund Ordet evidens kommer från latinets ”evidentia” och betyder ”klarhet”, ”tydlighet” eller ”bevis”. När det gäller praktik som grundas på evidens söker man i första hand insatser som det finns vetenskapligt stöd för. Ibland saknas forskning och då får man använda den bästa tillgängliga kunskap som finns, till exempel regionala eller lokala utvärderingar.

Om en insats har visat goda resultat för många personer som tidigare har fått sådan hjälp, är sannolikheten större att det även ska gå bra för den brukare som får hjälpen nu, än om han eller hon får en insats som har visat sämre resultat. Det finns insatser som inte ger några resultat eller, ännu värre, som gör skada. De skadliga insatserna är särskilt viktiga att känna till, dels för brukarens skull, dels för att undvika att pengar läggs på verkningslösa eller skadliga åtgärder i stället för att användas bättre.

Den mest tillförlitliga kunskapen (evidensen) är den vetenskapliga. Det finns mycket forskning som är intressant och värdefull för socialt arbete. Den evidensbaserade praktiken är speciellt intresserad av forskning som försöker ge svar på frågan vilken effekt en insats har. Eftersom det inte alltid finns forskning om effekter inom alla områden talar man ofta om ”bästa tillgängliga kunskap”. Om det inte finns forskning, finns det kanske rapporter av något slag eller regionalt eller lokalt material, som för tillfället är den bästa tillgängliga kunskapen.

När det inte är kunskap som ligger till grund för valet av en insats, vad är grunden då? Det kan finnas olika skäl till olika arbetssätt. Ibland grundas de på åsikter eller tyckande att något är bra, eller på tradition, att en viss insats brukar vara den som väljs.

Någon auktoritet, chefen eller någon känd person inom området, kanske har sagt att en insats är bra. Ibland används den mest populära insatsen, alltså den som flest personer för tillfället får del av. Dessa arbetssätt betyder inte nödvändigtvis att man väljer fel insats, men inte heller nödvändigtvis att man väljer rätt eftersom valet av insats grundas på åsikter eller tradition i stället för på kunskap och vetenskapliga resultat. Det var av dessa skäl som föregångaren, den evidensbaserade medicinen (EBM), startade.

Vad är evidensbaserad praktik? 17

k api tel 5

Att bygga kunskap lokalt Ständig förbättring är ett förhållningssätt som bidrar till lokal verksamhetsutveckling. Som grund för det lokala kunskapsbyggandet är det viktigt att samla in data strukturerat och systematiskt. Kapitlet går igenom olika hjälpmedel som dokumentation, statistik och standardiserade bedömningsmetoder. Uppföljning och utvärdering, både individuell och för grupper, är andra redskap. Kapitlet tar även upp jämförelser och behovet av en gemensam terminologi.

Struktur och systematik i lokalt arbete Som alltid är hemligheten bakom kunskapsbyggande ett uthålligt och envist arbete. Struktur och systematik, dokumentation och statistik är nyckelord för lokal kunskapsbildning. Det handlar om att bestämma sig för vilka data som är viktiga att samla in och regelbundet följa – och sedan att göra det systematiskt.

Allteftersom tiden går, kommer dessa uppgifter att berätta mer och mer om den insats eller verksamhet som följs. Med dagens datoriserade system är det heller inte så svårt att samla lokala data, svårigheten ligger snarare i att bestämma vilka uppgifter som är viktiga och som kontinuerligt ska följas.

Systematik Dokumentation Statistik Data Insats

Det lokala arbetet är grunden för den evidensbaserade praktiken. Lokal verksamhet är en stor kunskapskälla. Konsten är att dokumentera, strukturera och bestämma vilka data som ska noteras och följas och hur det praktiskt ska gå till. I en evidensbaserad praktik förväntas personalen vara delaktig i att bygga kunskap om praktiken.

63

Uppföljning När man följer upp en verksamhet eller insats samlar man systematiskt in relevanta data. När det gäller sociala aktiviteter kan det vara uppgifter om antalet besökare, öppethållande, kostnader, personal, sysselsättning eller andra data som är intressanta att följa. Uppgifterna samlas fortlöpande in men värderas inte.

Man vill skapa en bild av verksamheten för att kunna se hur den förändras (Sundell 2008).

Utvärdering Effekt

Retrospektiv

Utvärdering är en bedömning av vilken effekt en insats eller en verksamhet har. Utvärderingen kan göras för en individ som har fått en särskild insats, för en grupp eller för en verksamhet. Den kan göras parallellt medan verksamheten eller insatsen pågår, men många utvärderingar sker i efterhand, alltså retrospektivt.

Det kan vara problematiskt att göra en utvärdering efteråt, om det saknas uppgifter om hur allting förhöll sig innan verksamheten eller insatsen startade.

I utvärderingen vill man försöka ta reda på hur väl verksamheten eller insatsen har fungerat, vilka resultaten blev, om målen uppnåtts, vad brukarna tyckte och så vidare. I utvärderingen ligger, som ordet anger, en värdering eller jämförelse. Man kan dels jämföra med hur arbetet bedrevs tidigare, dels med andra närliggande verksamheter eller insatser och dels med de uppsatta målen. Till skillnad från en uppföljning är en utvärdering tids­ begränsad, den granskar verksamheten under en avgränsad tid och därefter görs en bedömning av resultatet (SOU 2008:18).

Kunskapsbyggnad – ett exempel Hur kan man då bygga kunskap lokalt? Ett exempel får åskådliggöra hur viktig och användbar lokal information kan vara: en socialförvaltning började tidigt under 1990-talet med att bestämma vilka data man ville följa inom barn- och ungdomsvården. Detta var nödvändigt, för en massa uppgifter surrade i luften och ingen 64 Att bygga kunskap lokalt

visste egentligen hur de faktiska förhållandena var. Personalen beslöt att bevaka och sammanställa alla barnavårdsanmälningar som kom in, delade upp dem i åldersgrupper, flickor eller pojkar, vad anmälan innehöll och varifrån den kom (BVC, förskola, skola, polis med flera) och så vidare.

När materialet på olika sätt kunde användas i diskussioner blev det mer intressant. Skolans representanter kunde ibland utbrista vid möten att aldrig har vi gjort så många anmälningar som nu.

En titt i den nu insamlade statistiken visade att antalet anmälningar faktiskt var högre för tre år sedan. Polisen hade då gjort ett narkotikatillslag där det visade sig att ungdomar var inblandade och därför kontaktades skola och socialtjänst. Personalen kunde tack vare den sammanställda statistiken göra en bättre jämförelse mellan situationen de stod inför och läget som det såg ut några år tidigare, och diskussionen blev mer meningsfull än när allmänt tyckande låg som grund.

Standardiserade bedömningsmetoder – ett verktyg Socialstyrelsen granskar standardiserade bedömningsmetoder och går då igenom och bedömer hur materialet är utformat, beskrivningen av metoden och värderar tekniska och vetenskapliga kriterier. Det är forskare som gör denna prövning. Det är en styrka att veta att den metod som används har blivit vetenskapligt granskad, att den har genomgått en kvalitetskontroll.

När man använder en standardiserad bedömningsmetod gör man en bedömning tillsammans med brukaren av hans eller hennes problem och behov. Tillvägagångssättet kan vara rätt så omfattande (beroende på instrument) och personalen kan behöva särskild utbildning för att genomföra uppgiften. Bedömningsinstrumentet innehåller manualer, det vill säga skriftlig vägledning, och ett frågeformulär. Formulär kartlägger problemet och kan sedan användas för att bedöma om problemet har åtgärdats.

Här finns frågor med fasta svarsalternativ, men ofta också med möjlighet att svara fritt.

Manual

Att bygga kunskap lokalt 65

Rättsäkerhet

I en evidensbaserad praktik görs systematiska bedömningar med standardiserade bedömningsmetoder när sådana finns. Eftersom samma instrument eller formulär används varje gång så kan bedömningen upprepas, jämföras och tillämpas vid uppföljning och utvärder­ ing. Materialet är användbart av flera skäl: som underlag för att välja lämplig insats, för att brukare ska bedömas likvärdigt och rättssäkert samt för att kunna se effekter på både kort och längre sikt.

Formulären ser olika ut, till exempel beroende på om man mäter ett behov inom äldreomsorgen eller kartlägger ett missbruk.

Själva bedömningen blir en del av beslutsunderlaget för val av insats. En standardiserad bedömningsmetod innebär att samma frågor ställs till alla med samma sorts problem och utredningarna får en mer enhetlig form. Bedömningen blir alltså en utgångspunkt för att följa brukarens utveckling och ger möjligheter till uppföljning för individen men också för gruppen med samma typ av problem (Jansson & Jergeby 2008).

Standardiserade bedömningsinstrument har kritiserats för att vara opersonliga, kostsamma, tidskrävande att införa och dessutom utbildningskrävande. Det finns personal som tycker att formuläret eller instrumentet borde ändras eller förenklas, så det händer att de gör egna anpassningar. Detta betyder att resultaten inte längre kan jämföras, varken för den ursprungliga brukaren eller för gruppen brukare med samma sorts problem. En annan lokal variant är att bedömningsinstrumentet införs till viss del, kanske beroende på att det upplevs som alltför omfattande eller tar för mycket tid. Även då blir det problem med jämförelser.

Flera fördelar med standardiserade bedömningsmetoder faller om de inte används som de var avsedda. Tanken med standardiserade bedömningsmetoder är ju att de ska kunna upprepas och vara användbara för uppföljning och utvärdering och att resultaten ska kunna jämföras. Många som har prövat arbetssättet delar inte de kritiska synpunkterna utan tycker att standardiserade bedömningsmetoder är ett stort stöd i arbetet.

Ytterligare synpunkter som framförts mot de mer omfattande bedömningsmetoderna är att onödigt mycket information sam66 Att bygga kunskap lokalt

las in om varje brukare. Det finns delade meningar om detta. Materialet fungerar också som en sorts checklista för att säkerställa att alla nödvändiga och ibland också svåra frågor får svar. Många brukare uppskattar att veta att det är ett standardformulär som följs och att alla som intervjuas får samma frågor. Det kan innebära att enskilda individer inte känner sig utpekade.

Individuell uppföljning och utvärdering Individuell uppföljning och utvärdering görs i samtal med brukaren för att bedöma om insatsen haft någon verkan. Vill man veta mer om brukarens situation har förändrats, går det exempelvis att använda en standardiserad bedömningsmetod. Bedömningsinstrumenten med sina standardiserade frågor ger en bild av den enskilda brukarens situation före och efter insatsen. På så vis går det att jämföra och diskutera vilka förändringar som har skett (Sundell & Soydan 2008).

Det kan ibland vara problematiskt att se vad som kan vara resultatet av en insats eftersom många andra förhållanden också kan påverka. Hur brukaren exempelvis har det med arbete, boende eller relationer spelar roll. Ett resultat kan komma tidigt, kanske till och med omedelbart, men i vissa fall kanske det inte visar sig förrän långt senare – och i några fall aldrig (Blom & Morén 2007).

När en brukare eller klient inte kommer tillbaka, vad betyder det? Har det gått bra eller dåligt efter insatsen; hur mår brukaren, har han eller hon flyttat? Det här är ett problem, för om insatserna inte följs upp vet man inte heller hur det har gått för brukaren, om hans eller hennes livssituation har ändrats och om det i så fall kan tänkas bero på insatsen. Det kan handla om en person eller en familj som kanske behövde mer stöd eller annan hjälp än vad de har fått (Oscarsson 2009). Det är även kunskap om den egna verksamheten som går förlorad.

Att bygga kunskap lokalt 67

Boken är lättillgänglig och har ett pedagogiskt grepp där fack­ termer lyfts fram och faktarutor betonar viktiga inslag. Samman­ fattande punkter efter varje kapitel med diskussionsfrågor och för­ slag på vidare läsning och länkar inbjuder till fördjupning. Evidens i praktiken kan också användas vid studiedagar eller annan fortbild­ ning.

Boken vänder sig till verksamma inom socialt arbete, som social­ sekreterare och behandlingspersonal. Den är även intressant för andra med sociala uppgifter såsom personal i skola, hälso- och sjukvård samt politiker som ska fördela pengar i välfärden.

Texten är faktagranskad av docent Dagmar Lagerberg, Barnhälso­ vårdens länsavdelning vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, och FD Ulla Jergeby, tidigare verksam vid Socialstyrelsen.

Birgitta Freij är sakkunnig inom det sociala området och har arbe­ tat som socialchef i fjorton år. Hon arbetar nu som konsult inom socialt arbete.

Birgitta Freij Evidens i praktiken – grundbok i evidensbaserat socialt arbete

Evidens i praktiken – grundbok i evidensbaserat socialt arbete är en enkel introduktion till ämnet och förklarar grunden i evidensbaserad praktik i socialt arbete. Den är särskilt lämpad för personal som inte tidigare kommit i kontakt med evidensbaserad praktik eller som behöver uppdatera sin kunskap inom området.

Birgitta Freij

Evidens i praktiken – grundbok i evidensbaserat socialt arbete