Issuu on Google+


djävulens bröllop


Centrum för lättläst är: LL-förlaget – lättlästa böcker 8 SIDOR – den lättlästa nyhetstidningen Lättläst-tjänsten – bearbetningar och kurser Läsombud – inspirerar till högläsning Mer information om oss finns på www.lattlast.se LL-förlaget Box 9145 102 72 Stockholm Telefon 08-640 70 90 www.ll-forlaget.se

© 2013 Gudrun Wessnert, Emelie Östergren och LL-förlaget Illustrationer och omslagsbild: Emelie Östergren Form: Jens Andersson, Bok & Form Papper: Munken Lynx, 130 g Typsnitt: Indigo och Gorey Tryck: Göteborgstryckeriet, Mölndal 2013 isbn 978-91-7053-436-2


Gudrun Wessnert

Djävulens bröllop

Bilder av Emelie Östergren

LL-förlaget


Till Byn i mitt hjärta

~

Varmt tack till Pablo Antonio Labanino som gav mig slutet på denna berättelse.

* * * Herr Asmodeus klagan på sidan 108 är tagen från John Miltons ”Det förlorade paradiset” i översättning av Ingvar Björkeson.


Innehåll Den lyckliga flickan 7 Främlingen från skogen 12 Ett möte som förändrar allt 15 Takläggaren Florian 20 Kyssar på kyrktaket 28 Friaren som aldrig ljuger 32 Katt i leran 38 Ett kors försvinner 42 I källarens mörker 49 Djävulens bröllop 57 Med list och kokkonst 64 Tusen solar på din väg 70 Resan mot norr 75 Underjordens demoner 79 En oätlig bröllopsrätt 86 Ett löfte blir uppfyllt 93 Tusen och en utgångar 100 Hitta hem 105 Beatrices källa 110 Till Duvslottet 115


Det är kärleken som sätter solen och de andra stjärnorna i rörelse. Dante Alighieri


Den lyckliga flickan Beatrice var hennes namn. Hon var den sötaste flickan i byn Bodrezy. När hon log stannade människor upp. De ville vara nära henne. Det kändes som om själva solen lyste i Beatrices ögon. Hon brukade gå i sin fars trädgård och nynna för sig själv: Liljeblomma, rosmarin, fjärilsvinge, humlebin… Hon var prästens enda dotter och han var glad för henne. Fast hon var oäkta. Prästen hade fått barn med sin hushållerska och det var förbjudet. Präster fick inte gifta sig och absolut inte få barn. Aj, aj, så det kunde gå till i världen.

7


När Beatrice var nyfödd packade hennes mor sin väska och lämnade över flickan till prästen. – Men vad ska jag göra med henne? hade den stackars prästen frågat. – Uppfostra henne så klart, hade hushållerskan svarat. Du har ju gjort henne! Och så gick hon sin väg och kom aldrig mer tillbaka. Men Beatrice uppfostrade sig själv. Hon var en klurig flicka, ja, det var hon. Sylt och marmelad kunde hon koka. Hon samlade blad att laga te av och blommor som fick klädkammaren att dofta gott. Allt som växte i jorden kunde hon namnet på: ringblomma, krasse, viol och lavendel. Hela trädgården runt prästgården lyste som om den var själva paradiset. Prästens hus låg mitt emot kyrkan. Huset var två våningar högt, med vind och källare. Bakom de sneda fönsterluckorna höll fladdermössen till, i källaren levde några råttor.

8


I väggen i matsalen bodde en syrsa. Syrsan sjöng om nätterna, det betydde tur. Med kyrkan var det värre. Kyrktaket var trasigt, det läckte. Det fanns inga pengar att laga det med. Och byborna var snåla. De kunde tänka sig att ge bort en tunna ruttet smör men inte några pengar för att laga taket. Borgmästaren var så snål att han gick i skor utan skosnören. De andra byborna var ägaren till värdshuset, bagaren, smeden och skomakaren. I byn fanns även några gamla och trötta. De satt på en bänk och glodde på de magra katterna som promenerade på Grande rue. Grande rue var den smala grusgatan som ledde genom byn. Det fanns nämligen inte så många människor kvar i Bodrezy. De som ville något med sina liv reste därifrån. I prästgården hängde örter och blommor på tork. Varje natt spann spindlarna nya nät i taken. Tusenfotingar kröp fram ur väggarna. Beatrice sjöng tillsammans med syrsan: Klöverblomma, liljeknopp, nyckelpiga, rosentopp …

9


En varm vårdag promenerade en ovanlig man in i byn. Han var klädd i en präktig rock och höll en käpp i handen. Ögonen var isande blå. Det enda som avslöjade att detta var en ovanlig man var den kluvna tungan. En orms tunga…Men den aktade han sig för att visa för människorna. Mannen stannade vid prästgården och den fallfärdiga kyrkan. Han tittade ut över fälten han nyss passerat. De fortsatte så långt han såg. Vid horisonten syntes den mörka skogen och vägen som han kommit gående på. Svalorna tystnade. Fladdermössen bakom fönsterluckorna darrade. Syrsan höll andan. Ingenting skulle längre bli som vanligt.

10


11


Främlingen från skogen Mannen var på resa genom byn och hade inte tänkt stanna. Men han fick syn på flickan i fönstret på andra våningen. Hon lutade sig ut genom fönstret och skakade ett täcke. Dammet flög omkring henne och liknade stjärnglitter. Flickans hy var len och rosig, ögonen skiftade i grönt som fälten utanför byn. Hennes hår var bundet i en gyllene fläta. En fläta som han skulle kunna vira flera gånger runt hennes vackra hals. Henne måste han ha. När Beatrice upptäckte mannen log hon. Ja, hennes leende fick honom att glömma bort sig själv. Men den här mannen fick aldrig glömma vem han var. – Vad önskar min herre? sa prästen.

12


Främlingen vände sig mot prästen och höll på att falla ihop. Prästen bar ett stort kors runt halsen och mannen tålde inte synen av kors. – Hur är det fatt? frågade prästen. Är ni sjuk? Kom, jag ska hjälpa er in… – Nej, nej, svarade mannen. Jag klarar mig. Kan ni bara säga mig, präst, var värdshuset ligger? – Absolut! Men är ni säker på att ni inte ska följa med in? – Säg mig bara var det ligger! Främlingens röst fick prästen att rycka till. Han kände en ilning längs ryggraden. Men mannen var välklädd och talade fint. Prästen tänkte att han nog var misstänksam i onödan. Som god kristen måste han hjälpa främlingar. Därför sa prästen: – Värdshuset ligger på andra sidan byn. Jag ska genast be min dotter följa er. – Er dotter! Det var mycket vänligt av er. Mitt namn är herr Asmodeus.

13


Prästen nickade och sa: – Ingen orsak. Han öppnade grinden och gick fram till prästgårdens port. Där vände han sig om och tittade på mannen. Nu hade han rätat upp sig och prästen såg att det var en stark karl. Men varför gick han till fots? Varför hade han ingen häst att rida på? Nåja, allt kunde man inte få reda på. Just som prästen skulle öppna porten slogs den upp. Hans dotter kom ut på trappan. – Beatrice, mitt hjärtegryn! Jag tänkte just ropa på dig. – Det behövs inte, sa flickan. Jag skakade ett täcke och såg vad som hände från fönstret. Vår besökare höll ju på att ramla omkull. Hon tittade på herr Asmodeus med nyfikna ögon. – Utmärkt, sa prästen. Vill du följa herr Asmodeus till värdshuset?

14


9789170534362