9789170533921

MĂĽd Olsson-Wannefors

minnena En upplevelsebok fĂśr personer med demens

Centrum för lättläst är:

LL-förlaget – lättlästa böcker

8 SIDOR – den lättlästa nyhetstidningen

Lättläst-tjänsten – bearbetningar och kurser Läsombud – inspirerar till högläsning

Mer information om oss finns på www.lattlast.se LL-förlaget Box 9145

102 72 Stockholm Tel: 08-640 70 90

www.ll-forlaget.se

MÅD OLSSON-WANNEFORS

minnena En upplevelsebok för personer med demenssjukdomar

© 2012 Måd Olsson-Wannefors och LL-förlaget

Foto och illustration: Måd Olsson-Wannefors om ej annat anges Bildrättigheter: se sidan 134

Form: Måd Olsson-Wannefors och LL-förlaget Omslagsbild: Allers, nr 12, 1957

Faktagranskning: Inga-Lisa Sigling, lärare i psykiatri Typsnitt: Cambria

Papper: Amber Graphics, 150 g

Tryck: Göteborgstryckeriet, Göteborg 2012 ISBN 978-91-7053-392 1

LL–FÖRLAGET

Centrum för lättläst är:

LL-förlaget – lättlästa böcker

8 SIDOR – den lättlästa nyhetstidningen

Lättläst-tjänsten – bearbetningar och kurser Läsombud – inspirerar till högläsning

Mer information om oss finns på www.lattlast.se LL-förlaget Box 9145

102 72 Stockholm Tel: 08-640 70 90

www.ll-forlaget.se

MÅD OLSSON-WANNEFORS

minnena En upplevelsebok för personer med demenssjukdomar

© 2012 Måd Olsson-Wannefors och LL-förlaget

Foto och illustration: Måd Olsson-Wannefors om ej annat anges Bildrättigheter: se sidan 134

Form: Måd Olsson-Wannefors och LL-förlaget Omslagsbild: Allers, nr 12, 1957

Faktagranskning: Inga-Lisa Sigling, lärare i psykiatri Typsnitt: Cambria

Papper: Amber Graphics, 150 g

Tryck: Göteborgstryckeriet, Göteborg 2012 ISBN 978-91-7053-392 1

LL–FÖRLAGET

Förord

Välkommen till Tillbaka till minnena – en upplevelsebok för personer med demenssjukdomar.

Jag känner starkt för personer som har drabbats av demenssjukdomar och för deras anhöriga.

– När vi var små läste mamma för oss barn.

Hon tog med oss till biblioteket och såg till att vi alltid hade huset fullt av böcker.

Nu är det jag som läser för mamma.

Det tycker hon om. Det ska vara korta texter och gärna mycket bilder, berättar en väninna.

Jag har fått lära mig att man aldrig ska fråga en person med en demenssjukdom om hon minns saker. Det kan skapa stress.

Däremot kan man arbeta med att aktivera känslominnen.

Under arbetet med boken har jag intervjuat ett 50-tal personer, jag namnger dem inte.

Det skulle bli för rörigt i boken.

Jag har också hittat gamla bilder i vänners fotoalbum.

De bilderna visar hur folk från förr var klädda, vilka frisyrer de hade och hur deras sportutrustningar såg ut.

Boken är tänkt att läsas tillsammans med anhöriga eller tillsammans med personal.

Demensjuka kan också läsa själva i boken eller bara titta på bilderna.

God läsning och lycka till, önskar Måd Olsson-Wannefors

I den här boken finns över hundra fotografier från förr och nu, bland annat på Mora Nisse, Brigitte Bardot, Beatles och Twiggy, bilder som kan väcka upp gamla minnen.

7

Vinter Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma.

Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.

8

­

— Viktor Rydberg

Vinter Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma.

Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.

8

­

— Viktor Rydberg

Minnen

Vintrarna på 1930-talet var kalla.

Men vi ungar hade kul.

Vi kröp under buskar och gömde oss under stora tallar.

Snön hängde tung på träden och ibland fick vi massor av snö innanför byxorna.

Snön luktade på ett särskilt sätt, liksom fuktig och blöt.

Strax före jul var det extra mörkt men adventsljusstaken lyste upp.

Grannens flicka sjöng julsånger.

När det är riktigt kallt låter allt på ett särskilt sätt.

Tydligt och lite metalliskt.

Jag kan än idag känna doften av julskinkan, kryddad och söt.

Hungern väcktes när den togs ur ugnen.

Och sen – tänk att få sitta framför elden med en mugg glögg och värma kroppen.

Anna, 82 år

10

11

Minnen

Vintrarna på 1930-talet var kalla.

Men vi ungar hade kul.

Vi kröp under buskar och gömde oss under stora tallar.

Snön hängde tung på träden och ibland fick vi massor av snö innanför byxorna.

Snön luktade på ett särskilt sätt, liksom fuktig och blöt.

Strax före jul var det extra mörkt men adventsljusstaken lyste upp.

Grannens flicka sjöng julsånger.

När det är riktigt kallt låter allt på ett särskilt sätt.

Tydligt och lite metalliskt.

Jag kan än idag känna doften av julskinkan, kryddad och söt.

Hungern väcktes när den togs ur ugnen.

Och sen – tänk att få sitta framför elden med en mugg glögg och värma kroppen.

Anna, 82 år

10

11

Traditioner

Lucia

Julspel

– Vi skulle rösta i klassen om vem som skulle vara Lucia.

Det var alltid lätt att gissa vem det skulle bli.

En flicka med långt ljust hår och blå ögon blev alltid vald.

Jag hade kort, rakt och mörkt hår och fick aldrig vara Lucia.

Jag fick gå sist i Lucia-tåget och stänga dörren.

– Det var stor förväntan inför julen.

Vi gick i småskolan och vår fröken var väldigt kristen.

Hon var sträng men snäll.

Många var lite rädda för henne.

Hon gjorde julspel med jungfru Maria, Josef och Jesusbarnet.

Vi övade och övade.

Jag skulle vara jungfru Maria och behövde inte säga någonting.

Det var inte så mycket att komma ihåg, jag skulle bara sitta stilla. Det var skönt.

De andra barnen var tvungna att lära sig långa meningar utantill.

Men det gick fint. Allting funkade.

Mormor och mamma var med och tittade.

De tyckte att jag var duktig.

Barnen leker Josef, Maria och Jesususbarnet.

En gång snubblade Lucian och tjongade armbågen i pianot.

Det lät förskräckligt men ingen vågade skratta.

Stjärngossar och Lucia, 1955.

12

13

Traditioner

Lucia

Julspel

– Vi skulle rösta i klassen om vem som skulle vara Lucia.

Det var alltid lätt att gissa vem det skulle bli.

En flicka med långt ljust hår och blå ögon blev alltid vald.

Jag hade kort, rakt och mörkt hår och fick aldrig vara Lucia.

Jag fick gå sist i Lucia-tåget och stänga dörren.

– Det var stor förväntan inför julen.

Vi gick i småskolan och vår fröken var väldigt kristen.

Hon var sträng men snäll.

Många var lite rädda för henne.

Hon gjorde julspel med jungfru Maria, Josef och Jesusbarnet.

Vi övade och övade.

Jag skulle vara jungfru Maria och behövde inte säga någonting.

Det var inte så mycket att komma ihåg, jag skulle bara sitta stilla. Det var skönt.

De andra barnen var tvungna att lära sig långa meningar utantill.

Men det gick fint. Allting funkade.

Mormor och mamma var med och tittade.

De tyckte att jag var duktig.

Barnen leker Josef, Maria och Jesususbarnet.

En gång snubblade Lucian och tjongade armbågen i pianot.

Det lät förskräckligt men ingen vågade skratta.

Stjärngossar och Lucia, 1955.

12

13

Tomtar och dockor

– Fyra söndagar före julafton var det dags.

Det var nästan det viktigaste av allt före julen.

Alla gick ut för att titta på julskyltningen.

I butikerna längs Hornsgatan i Stockholm fick man se de mest fantastiska skyltfönster.

Här fanns leksaker, böcker, saker rörde på sig, tåg som körde, tomteverkstäder med tomtar som snickrade.

Och de allra vackraste dockor.

Allting lyste i varma färger.

Att önska sig något av detta var ingen idé.

Pappa tjänade inte mycket.

Vi fick ändå många paket på julafton.

En bok var vanligt att man fick, annars mest nyttiga saker, strumpor och halsdukar.

Julskyltning 1951.

14

Julskyltning NK , 2010.

15

Tomtar och dockor

– Fyra söndagar före julafton var det dags.

Det var nästan det viktigaste av allt före julen.

Alla gick ut för att titta på julskyltningen.

I butikerna längs Hornsgatan i Stockholm fick man se de mest fantastiska skyltfönster.

Här fanns leksaker, böcker, saker rörde på sig, tåg som körde, tomteverkstäder med tomtar som snickrade.

Och de allra vackraste dockor.

Allting lyste i varma färger.

Att önska sig något av detta var ingen idé.

Pappa tjänade inte mycket.

Vi fick ändå många paket på julafton.

En bok var vanligt att man fick, annars mest nyttiga saker, strumpor och halsdukar.

Julskyltning 1951.

14

Julskyltning NK , 2010.

15

Julgodis

Dyra blommor

Granen var fin.

Det var levande ljus i den, brandfarligt men vackert och stämningsfullt.

Det blev varmt i rummet.

Numera frossar jag i blommor, julstjärnor, hyacinter och begonior.

Ibland har jag mest röda färger, ibland bara vita.

– Pappa jobbade på Tanto sockerbruk.

Varje jul fick arbetarna en sockertopp att ta med hem till barnen.

Sockertoppen skulle hänga i granen tills julen var över. Då fick man äta upp den.

Vi hade flaggspel i granen och glitter.

Vi gjorde egna julgranskarameller av silkespapper och satte lummer runt speglarna.

Vi hängde girlander tvärs över rummet och röda julklockor i taklampan.

16

– När jag var liten, på 1960-talet på Åland, hade vi sällan julblommor.

Blommor var dyra, man fick beställa dem från stan och vi bodde långt ifrån stan.

Det var besvärligt att få hem blommor.

Jag vill att det ska vara mycket pynt.

Det får vara pärlor, glitter, kulor och kottar och allt möjligt annat.

Det ska vara mycket av allt när det är jul.

17

Julgodis

Dyra blommor

Granen var fin.

Det var levande ljus i den, brandfarligt men vackert och stämningsfullt.

Det blev varmt i rummet.

Numera frossar jag i blommor, julstjärnor, hyacinter och begonior.

Ibland har jag mest röda färger, ibland bara vita.

– Pappa jobbade på Tanto sockerbruk.

Varje jul fick arbetarna en sockertopp att ta med hem till barnen.

Sockertoppen skulle hänga i granen tills julen var över. Då fick man äta upp den.

Vi hade flaggspel i granen och glitter.

Vi gjorde egna julgranskarameller av silkespapper och satte lummer runt speglarna.

Vi hängde girlander tvärs över rummet och röda julklockor i taklampan.

16

– När jag var liten, på 1960-talet på Åland, hade vi sällan julblommor.

Blommor var dyra, man fick beställa dem från stan och vi bodde långt ifrån stan.

Det var besvärligt att få hem blommor.

Jag vill att det ska vara mycket pynt.

Det får vara pärlor, glitter, kulor och kottar och allt möjligt annat.

Det ska vara mycket av allt när det är jul.

17

Julklappar

– Pappa och jag köpte julgran på torget. Jag tror att den kostade en tia.

Vi bar hem granen.

Jag bar längst bak och pappa i toppen.

Roligast var när mamma och jag hämtade julpaketet från släkten i Norrland. Varje år skickade de ett stort, grått paket med snören runt.

Inuti fanns en massa småpaket.

De var fint inslagna med vackra presentpapper och glansiga snören.

Det var roligt att klämma på paketen.

Vi fick förstås inte öppna dem förrän på julafton.

En gång fick jag en vacker träask att ha smycken i. En annan gång fick jag en fin nåldyna från en moster i Amerika. Jag fick alltid en bok i julklapp.

För det mesta var det en Kulla-Gullabok.

Sankt Nikolaus

– När jag var barn bodde jag i Tjeckien, eller Tjeckoslovakien som det hette då.

Vi firade Sankt Nikolaus den 6 december.

Det var spännande. Han brukade komma på kvällen, klädd i röd kappa, skägg och en spetsig mössa. Han hade alltid med sig en djävul och ibland en ängel.

Sankt Nikolaus knackade på dörren och när mamma öppnade frågade han om barnen hade varit snälla.

Han hade en strumpa med godis åt oss barn och en liten present.

Högst upp låg en kolbit eller en potatis.

Det var för att vi inte skulle känna oss säkra på att få godis eller fina presenter.

På julafton den 24 december fick vi riktiga presenter.

Men det var inte någon tomte som kom med dem utan ”det lilla barnet”.

Vi firade att Jesus blivit född.

Mamma sa alltid att Jesus flugit in och lämnat julklappar.

I Tjeckien frågar vi inte: Vad har du fått i julklapp?

Vi frågar: – Vad har du fått av det lilla barnet?

18

God Jul & Gott Nytt År

Julpapper från förr och nu.

19

Julklappar

– Pappa och jag köpte julgran på torget. Jag tror att den kostade en tia.

Vi bar hem granen.

Jag bar längst bak och pappa i toppen.

Roligast var när mamma och jag hämtade julpaketet från släkten i Norrland. Varje år skickade de ett stort, grått paket med snören runt.

Inuti fanns en massa småpaket.

De var fint inslagna med vackra presentpapper och glansiga snören.

Det var roligt att klämma på paketen.

Vi fick förstås inte öppna dem förrän på julafton.

En gång fick jag en vacker träask att ha smycken i. En annan gång fick jag en fin nåldyna från en moster i Amerika. Jag fick alltid en bok i julklapp.

För det mesta var det en Kulla-Gullabok.

Sankt Nikolaus

– När jag var barn bodde jag i Tjeckien, eller Tjeckoslovakien som det hette då.

Vi firade Sankt Nikolaus den 6 december.

Det var spännande. Han brukade komma på kvällen, klädd i röd kappa, skägg och en spetsig mössa. Han hade alltid med sig en djävul och ibland en ängel.

Sankt Nikolaus knackade på dörren och när mamma öppnade frågade han om barnen hade varit snälla.

Han hade en strumpa med godis åt oss barn och en liten present.

Högst upp låg en kolbit eller en potatis.

Det var för att vi inte skulle känna oss säkra på att få godis eller fina presenter.

På julafton den 24 december fick vi riktiga presenter.

Men det var inte någon tomte som kom med dem utan ”det lilla barnet”.

Vi firade att Jesus blivit född.

Mamma sa alltid att Jesus flugit in och lämnat julklappar.

I Tjeckien frågar vi inte: Vad har du fått i julklapp?

Vi frågar: – Vad har du fått av det lilla barnet?

18

God Jul & Gott Nytt År

Julpapper från förr och nu.

19