uppväxt i Stockholm. Hon är för närvarande doktorand i lingvistik. Araben är hennes för fattardebut.
Araben är en roman om våra livsval och om skulden de för med sig. Skulden till det nya landet och till allt man lämnat bakom sig. Till barnen, för det som gick förlorat och för den förälder man inte klarade av att vara. Och till för äldrarna, för allt det de gav upp.
p o o n e h ro h i a r a b e n
pooneh rohi är född 1982 i Iran men
araben rör sig genom ett vitt Stockholm. Under natten har snön fallit, skamlöst och fritt som om den hade rätt att invadera och bosätta sig, som om den bara kunde kom ma och ockupera stadens alla gator. Araben som trampar den har blivit en gammal man. Och drömmen om det nya landet, om att bli ett med det, smälta samman, tjäna och nyttjas, är för länge sedan begraven. Någon annanstans i staden finns en ung kvinna. Hon har lyckats med allt det där. Lyckats så bra att folk tror att hon är adopterad. Så bra att hon letar bostadsrätt med äkta trägolv och högt i tak med sin svenske pojkvän. Så bra att barndomen i Iran känns som en hägring i minnet, en doft av sältan från havet, en känsla av värme som kväver och fastnar i halsen.
p o o n e h roh i
som nog egentligen är en turk eller kurd eller pers, kan liknas vid en avfallsprodukt. En felmarginal som ingår i beräkningarna, som felmonterade bilar i budgeten på en bilfabrik, en nödvändighet för profiten eller om man så vill mänsklighetens fortlevnad, tänker han själv där han
Platinablond eller krullsvart, tänker jag, man vaxar sin mustasch eller går ut med sitt bäbisljusa lurv på benen i sommarstaden. Välja bort och blekas. Som en urgröpt docka som du kan stoppa med vitfluffig bomull. Hänga en matta i original på väggen och bidra med samovar i det kollektiva boendet. Och ändå. Ändå. Mormor var muslim och farmor hade chador vart hon än gick. Och det där borta är som små detaljer utan början och slut, som små stumpar av bilder som samlas och läggs på hög. Ett kort ögonblick på golvet i något rum i gryningen. Den tjocka mattan under mina fötter där i mörkret. Farmors viskande röst när hon böjer sina knän och sätter sig ner, böjer fram ryggen och lägger sin panna mot stenen. Besmelahe rahmane rahiim. En lukt eller en stillbild eller en kort idé. En påse exotisk frukt, varken mer eller mindre.
sitter på sitt säte. Ett spill, ett svinn, en biprodukt. Han är ett misslyckande, ett någonting som aldrig blev, en tabbe eller en gudomlig flopp. Kanske var just det här poängen, att han skulle vara ett oundvikligt fel i mänsklighetens inlärningsprocess. Han ler för sig själv vid tanken. Han har
ISBN 978-91-7037-754-9
inte sett det på det sättet tidigare. omslag: sara r. acedo författarfoto: linda gren
Rohi_Araben_ORIG.indd 1
www.ordfrontforlag.se
o r d f ro n t
2013-12-06 12:05