9789170377334

Carl XVI Gustav vandrar altargången fram med sin Silvia.

På första bänk sitter brudens föräldrar, Walther och Alice Sommerlath. För dem är denna dag, då deras dotter blir drottning av Sverige, den största i deras liv.

Men det är något märkligt med familjen Sommerlath. Så lite förblir, trots all medieuppmärksamhet, känt om dem. Vad gjorde de till exempel under kriget? Vilken var Walters roll då?

Han drev en fabrik och var inte medlem i nazistpartiet, sade han själv på direkt förfrågan.

FOTO: LINDA GREN

Men det var inte sant. Detta avslöjade tidningen Arbetaren

Johan Åsard är journalist och TVproducent. Som chef för TV4:s Kalla fakta 2008–2012 ledde han granskningen av Walter Sommerlaths nazistiska förflutna och drottning Silvias förhållningssätt till detta.

Programmen belönades med TV-priset Kristallen och The New York Festivals Gold World Medal samt nominerades till Stora Journalistpriset och Guldspaden.

2002. Och 2010 kunde TV4:s Kalla fakta visa att Walter Sommerlaths fabriksförvärv 1938 var en del av tvångsövertagandet av judisk egendom.

Avslöjandena skakade kungahuset. Drottningen tillsatte en egen utredning och aktiverade ett nätverk av kända personer, både utomlands och i Sverige, för att visa att hennes pappa var utan moralisk skuld och i själva verket en hjälte.

I Drottningens hemlighet berättar Johan Åsard om hur avslöjandena om Walter Sommerlath växte fram. Han visar också att det är osannolikt att Sommerlath räddade fabriksägaren Efim Wechsler och att drottning Silvia ända sedan mitten av 1980-talet rimligen måste ha känt till att hennes far tog över judisk egendom.

Drottningens hemlighet är Johan Åsards första bok.

Ordfront förlag www.ordfrontforlag.se

JOHAN ÅSARD DROTTNINGENS HEMLIGHET

Storkyrkan i Stockholm midsommaren 1976. Den unge kungen

Jag frågade på nytt Mats Deland om han var beredd att undersöka om det gick att få fram något mer i de tyska arkiven. Han gick med på att göra ett försök. Ett par veckor senare, i början av juni, kom han tillbaka från Berlin. Med sig hade han ett dokument. Det var från den tyska Industri- och Handelskammaren och daterat den 24 maj 1939. I dokumentet fanns Walther Sommerlaths namn och följande mening: »Det rör sig om en av polisen godkänd arisering av ett företag.«

– JOHAN ÅSARD –

DROTTNINGENS HEMLIGHET

Omslag: Carl Åkesson Omslagsfoto: Lise Åserud/Scanpix

Ordfront

Åsard/Drottningens hemlighet skydds.indd 1

2013-09-17 12:02

Prolog Det var på kvällen den 6 maj 2010 som drottningen framträdde i TV4 i ett program som var en del av en dokumentärserie om den svenska kungafamiljens historia. Just den här delen handlade om drottningens egen bakgrund och familj. Och i det här speciella avsnittet hade intervjuaren kommit fram till det ögonblick där det skulle handla om hennes far, Walther Sommerlath.

Eller rättare sagt: faderns förflutna som medlem i det tyska nazistpartiet.

Det var ett märkvärdigt ögonblick eftersom det var första gången drottningen över huvud taget uttalade sig om detta. I alla de böcker och de tusentals artiklar som skrivits om henne och i alla intervjuer hon gett, hade frågan aldrig berörts.

Men nu var det alltså dags. ”Hur ser drottningen på att er far var medlem i nationalsocialistiska partiet?”

Intervjuarens fråga var inte kritisk eller värderande, snarare trev­ ande. Och drottningen verkade väl förberedd. Hennes budskap var klart och distinkt: Hennes far hade varit medlem i nazistpartiet, men han hade inte varit politiskt aktiv, sade hon och betonade detta ytterligare en gång: ”Han var inte politiskt aktiv!”

Hon förklarade hans medlemskap med att Tyskland vid den tidpunkten var ”ett maskineri”. Hon sade att ”om man inte var för, var man emot”. Och fabriken i Berlin som han drev under kriget hade tillverkat hårtorkar och elektriska tåg och gasmasker för civilt bruk.

Prolog | 9

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 9

2013-10-08 16:09:47

Men inte krigsmateriel. ”Inget pansar”, sade hon och upprepade det: ”Inget pansar!”

Intervjuaren gjorde ingen invändning. Inga följdfrågor ställdes.

Inte heller om hur det gick till när Walther Sommerlath kom över fabriken i Berlin – bara några månader före Hitlers anfall mot Polen.

I stället gick programmet vidare till andra delar av familjen Sommerlaths historia.

Drygt 70 år tidigare, den 26 maj 1939, går en man ombord på ångaren Antonio Delfino i Hamburgs hamn. Han heter Efim Wechsler och han är 56 år gammal. Han reser ensam. Hans hustru är död sedan många år tillbaka, och hans vuxna dotter har redan lämnat Tyskland.

Nu ska Efim Wechsler själv lämna sitt land och aldrig mer återvända.

Kanske ställer han sig en stund på Antonio Delfinos akterdäck och blickar ut över hamnområdet samtidigt som ångaren gör loss från kajen. Det är ett virrvarr av intryck som möter honom. Hamnbassängen är full av större och mindre fartyg som manövrerar för att styra ut eller lägga till. Signaler från fartygens sirener ljuder genom luften. På kajen pågår en mängd aktiviteter: hamnsjåare lastar gods på vagnar, passagerare med stora resväskor drar fram i klungor på väg till fartyg med olika destinationer, hamnarbetare fångar in linor som kastas från fartygen som lägger till, ordningspoliser patrullerar fram och tillbaka och blåser i sina visselpipor för att dirigera trafiken av bilar, truckar, lastvagnar och människor som rör sig fram och tillbaka i myllret på kajområdet.

Vid en vaktkur en bit bort står en grupp soldater och röker. På vaktkurens tak syns den röda flaggan med nazistpartiets symbol, den snedställda, svarta svastikan i en vit cirkel i mitten. Ytterligare en bit bort står en klunga män med svarta uniformer. På deras svarta 10 | Drottningens hemlighet

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 10

2013-10-08 16:09:47

skärmmössor syns den karaktäristiska dödskallen. På bröstfickorna sitter det välkända emblemet med de två stiliserade Sig-runorna som står för SS – Schutzstaffel – nazistpartiets fruktade specialpolis.

Vi vet förstås inte vad Efim Wechsler tänker. Kanske känner han lättnad över att det är över, att han slutligen är på väg. Säkert tänker han på sin fabrik i Kreuzberg hemma i Berlin, på sina anställda och hur det ska gå för dem.

Tre veckor tidigare avslutade han affären med den tyske affärsmannen som ville ta över fabriken. Den var hans livsverk. Tillverkningen bestod av lättare metallvaror och maskiner. Bland produkterna fanns en hårtork för frisersalonger som han ägde patentet på.

Fabriken gick mycket bra, till och med bättre än någonsin.

Så varför skulle han sälja den? Svaret var att han inte hade något val. Han hade härdat ut länge och nu hade han fattat det enda rimliga beslutet – att överge allt och fly.

Men han hade förberett sig noga. Om några veckor – när han kom fram till sin destination – skulle han få visshet i om han lyckats med sin plan. Då skulle det visa sig om uppgörelsen med den tyske affärsmannen gick i lås.

De hade gjort upp om de sista detaljerna på kontoret i Kreuzberg.

Affärsmannen hade flyttat tillbaka till Tyskland efter att ha bott utomlands i många år. Han var medlem i nazistpartiet och han hade gett Efim Wechsler ett erbjudande. Hans namn var Walther Sommerlath.

•

Prolog | 11

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 11

2013-10-08 16:09:47

Granskningen startar Den 19 juni 2010 svepte 18 JAS -plan i formation in över Gamla stan i Stockholm. Det var den största formationsflygningen som genomförts i Sverige på många år. Saluter avlossades från Skeppsholmen. Tusentals människor hade samlats runt slottet. På Skeppsbron hade TV4:s bröllopsstudio varit i gång i flera veckor med olika specialprogram om det kommande bröllopet. SVT skulle sända hela vigselakten, kortegen och även bröllopsmiddagen på slottet direkt. Det var alltså dags för kronprinsessan Victoria och Daniel Westling att gifta sig i Storkyrkan i Stockholm. Och medieuppbådet var större än någonsin.

På Kalla faktas redaktion satt vi sedan ett par veckor tillbaka med det dokument som Mats hade fått med sig från sin resa till Berlin och som visade att Walther Sommerlath troligen varit delaktig i den systematiska plundringen av judarna strax före andra världskrigets utbrott. Han hade tagit över sin fabrik som ett led i ariseringspolitiken. På mycket kort tid hade vi fått ett avslöjande i vår hand. Men vad skulle vi göra med det? Skulle vi publicera omedelbart? Det var onekligen lockande. Men det var av flera skäl en dålig idé. Att publicera detta inför bröllopet skulle uppfattas som en osmaklig attack på kungahuset. Risken att övriga medier skulle frysa ut oss var stor. Nu var det bröllopsyran som bestämde den mediala agendan.

Nej, några bröllopssabotörer ville vi inte bli. Den här historien var värd ett bättre sammanhang – en egen inramning, som vi beGranskningen startar | 81

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 81

2013-10-08 16:10:02

stämde själva. Dessutom visste vi inte mer än vad dokumentet angav, att det rörde sig om en arisering. Vi visste inget om hur det hela gått till.

Tillsammans med Mats Deland och redaktören för Kalla fakta, Cecilia Wanger, bestämde jag mig för att Mats skulle återvända till Berlin och gräva vidare. Uppdraget var att ta reda på mer om Walther Sommerlath och Ernst Wechsler. Det fanns många frågor som krävde svar. Vi listade några stycken.

När det gällde Walther Sommerlath var det följande: Varför gick han med i nazistpartiet?

Var han aktiv i partiet under sin tid i Brasilien och senare i Tyskland?

Varför flyttade han tillbaka till Tyskland 1937?

Hur kommer det sig att han förvärvade fabriken?

Hade hans medlemskap i partiet något samband med förvärvet?

Vad betalade han?

Använde han tvångsarbetare?

Genomgick han avnazifieringsprogram efter kriget?

När det gällde Ernst Wechsler listade vi följande frågor: Varför sålde han fabriken?

Vilken var hans bakgrund?

Vad hände med honom efter att han sålt fabriken till Sommerlath?

Det var en gedigen uppgift att ta sig an. Den handlade om två mäns förehavanden under en tidsperiod som låg mellan 70 och 100 år tillbaka i tiden. När det gällde Wechsler visste vi egentligen ingenting, annat än att han varit ägare av fabriken. Vi kunde inte ens vara helt säkra på att han var jude, även om ariseringsdokumentet pekade på det.

82 | Drottningens hemlighet

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 82

2013-10-08 16:10:02

Mats gjorde sammanlagt tre resor till Berlin under juni och juli.

Under mellantiden jobbade han i Stockholm med att bearbeta det han fick fram och med att söka nya sätt att finna information. Det var ett tålmodigt detektivarbete med både villovägar och sidospår.

Dokument måste beställas och det kunde ta flera veckor innan de togs fram. Mycket var förstört och försvunnet. Ett exempel på detta är att vi hittade Wechsler i Berlins gamla adressregister, som finns bevarade, men inte i folkbokföringen från den tiden eftersom den delvis brann upp under andra världskriget. Dessutom raderades deporterade eller utvandrade judar från den.

En sak som gjorde oss förbryllade var Wechslers förnamn. I de dokument som Mats hade fått fram i samband med researchen 2002 var hans förnamn Ernst. Nu upptäckte vi att han egentligen hette Efim. Förklaringen var troligen att han ville dölja sin judiska identitet bakom det mer tyskklingande Ernst. Med det riktiga namnet kunde vi komma vidare på ett mer effektivt sätt. Sakta men säkert växte en bild fram av Efim Wechsler och hans liv.

Efim Wechsler föddes den 19 januari 1883 i Chişinău som numera är huvudstad i Moldavien men som då tillhörde den ryska provinsen Bessarabien. Hans föräldrar hette Sine och Bertha. Familjen var troligen judisk liksom närmare hälften av befolkningen i Chişinău.

Han lämnade Chişinău någon gång vid sekelskiftet. Staden skakades då av våldsamma pogromer, initierade av den ryske tsaren på grund av dennes inrikespolitiska problem. Långt senare, 1941, när Tyskland erövrade Bessarabien, som då var anslutet till Sovjetunionen, drabbades staden svårt av den nazistiska politiken. Två tredjedelar av den judiska befolkningen lyckades fly innan de tyska trupperna anlände. De kvarvarande deporterades, mördades eller internerades i getton. Närmare 60 000 judar beräknas ha mördats eller avlidit av sjukdomar och svält.

Granskningen startar | 83

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 83

2013-10-08 16:10:02

I Berlins adressböcker från 1914 och framåt kunde vi se att han drev en ingenjörsfirma på olika adresser i stadsdelen Charlottenburg, en borgerlig stadsdel där många av Berlins judar bodde. 1923 hade han en verkstad på paradgatan Unter den Linden. Det året köpte han också en hyresfastighet på adressen Belle-AllianceStrasse 67 för 24 miljarder riksmark. Det svindlande beloppet berodde på den hyperinflation som drabbade Tyskland på 1920-talet.

Huset på Belle-Alliance-Strasse finns fortfarande kvar, men numera är adressen Mehringdamm 93.

1929 bildade han verkstadsföretaget Wechsler & Hennig på Reichenbergerstrasse i Kreuzberg tillsammans med kompanjonen Paul Hennig. Två år senare, 1931, flyttade företaget två kvarter till Wassertorstrasse 14 i samma stadsdel. Handlingar från Landesarchiv visade att Wechsler & Hennig var ett mycket välmående företag.

Det gjorde vinster på mellan 5 000 och 8 000 riksmark per år, vilket motsvarade ungefär tio procent av företagets egna kapital. Det var ett bra resultat och tydde på soliditet. Under 30-talet fördubblades kapitalet från 25 000 till 58 000 riksmark, vilket ytterligare visade att det var välskött och framgångsrikt. Efim Wechsler ägde även en ingenjörsbyrå och firma för export.

Den 14 november 1913 föddes dottern Ilse, Efim Wechslers enda barn. Ilses mor – Efims hustru – hette Gitlia Diamant, ett namn som tyder på rumänskt ursprung. Men Gitlia kunde vi bara se spår av i samband med födseln av dottern, antagligen för att hon avled tidigt, kanske i samband med Ilses födsel.

1926 var Efim Wechsler rumänsk medborgare. Förklaringen är att Bessarabien tillhörde Rumänien från 1918. Men någon gång under 1920-talet fick han tyskt medborgarskap, liksom även hans dotter Ilse. Han betraktade sig uppenbarligen också som tysk och undertecknade affärsbrev med ”Tysk hälsning”. Han var inte med i Berlins judiska församling.

84 | Drottningens hemlighet

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 84

2013-10-08 16:10:02

Det mesta såg bra ut för Efim Wechsler i början av 1930-talet. Men det skulle förändras. När Hitler tog makten 1933 började problemen. Den nazistiska terrorn och förföljelsen av judarna tog fart. Genom tillägget till de tyska medborgarskapslagarna kunde medborgarskapen för alla judar från östra Europa dras tillbaka.

Den 24 juni 1935 drabbade detta både Efim och dottern Ilse enligt ett meddelande från Polizeipräsident Berlin.

I augusti 1936 lämnade Ilse Tyskland tillsammans med sin man Wolfgang Cohen. Målet för resan var Brasilien. Efim Wechsler stannade kvar i Berlin där han fortsatte att driva sitt företag. Han köpte ut partnern Paul Hennig och ombildade Wechsler & Hennig från aktiebolag (GmbH) till enskild firma (Einzelkaufmann). I mars 1937 underrättades handelsregistret om att Wechsler & Hennig även kunde tecknas av medarbetarna Heinrich Engels och Johanna Bongertmann. Att låta en icke-jude företräda företaget för att underlätta affärsmöjligheterna var, som framgått, en inte helt ovanlig åtgärd bland judiska företagare.

Hösten 1938 fick han ett anbud från sin egen bank, Dresdner Bank, att sälja firman. Han erbjöds 25 000 Riksmark. Det motsvarade bara hälften av firmans eget kapital och var således ett skambud. Wechsler tackade nej. I dokumentet från Dresdner Bank står det noterat att han motsatte sig en arisering av företaget.

Framåt slutet av året försämrades hans läge drastiskt. Den 20 december 1938 meddelades han av Polizeipräsident Berlin att han som utländsk jude inte längre var önskvärd i Tyskland. Han hade då två betydande tillgångar som han antingen måste överge eller försöka sälja, hyresfastigheten och firman Wechsler & Hennig.

Han försökte behålla hyresfastigheten genom att överlåta den på en icke-judisk förvaltare.

Några månader senare, den 12 april 1939 avregistrerade han firman Wechsler & Hennig med hänvisning till att den sålts. Samma Granskningen startar | 85

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 85

2013-10-08 16:10:02

Ett skambud. Hösten 1938 erbjuder Dresdner bank Efim Wechsler 25 000 riksmark för hans fabrik . Av dokumentet framgår att Efim Wechsler avböjer budet och motsätter sig en arisering. Källa: Commerzbank

dag registerade Walther Sommerlath en firma i eget namn. I ett dokument från den 9 juni fanns firmans fullständiga namn: Walther Sommerlath Metallwaren und Apparaten Fabrik (früher: Wechsler & Hennig). Firmans kapital angavs till 50 000 riksmark. Antalet anställda var cirka 40 personer.

Det framgick ingenstans om Efim Wechsler och Walther Sommerlath träffades eller om Sommerlath betalade något för Wechslers 86 | Drottningens hemlighet

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 86

2013-10-08 16:15:17

Lämnar firman. Den 12 april 1939 avregistrerar Efim Wechsler sin firma Wechsler & Hennig med hänvisning till att han avyttrat den. Samma dag registrerar Walther Sommerlath sin firma. Källa: Landesarchiv Berlin

företag. Vi kunde inte finna några överlåtelsehandlingar. Uppgifter om detta skulle möjligen kunna finnas hos Deutsche Bank, som var den bank Walther Sommerlath använde i sin verksamhet. Men när vi kontaktade Deutsche Banks arkiv i Frankfurt fick vi beskedet att eventuella handlingar där endast kunde lämnas ut till anhöriga.

Frågan var om det fanns några efterlevande till de som arbetade i fabriken som kunde veta något? Vi hade namn på två av medGranskningen startar | 87

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 87

2013-10-08 16:15:24

”Heil Hitler!” Efim Wechslers firma, nu i Walther Sommerlaths namn: ”Firma WALTHER SOMMERLATH Metallwaren- und Apparate Fabrik (früher Wechsler & Hennig)”. Firmans kapital anges till 50 000 riksmark.

Källa: Landesarchiv Berlin

arbetarna, Heinrich Engels och Johanna Bongertmann. Namnet Engels var naurligtvis alltför vanligt för att vara värt att söka på i de nutida telefonböckerna, men Bongertmann var värt att undersöka.

Mats gjorde några försök att ringa, men utan resultat. Han ställde också en fråga till militärarkivet i Freiburg om det fanns listor på de andra anställda i fabriken. Det skulle ta tolv veckor att få svar.

Han reserverade en läsplats i militärarkivet till början av augusti för att komma framåt snabbare.

Under sin tredje resa till Berlin hade Mats lyckats boka ett möte med chefen för Landesarchiv Berlin, dr. Uwe Schaper. Det gällde problem med att få tag på en handelsregisterakt från den tid när Wechsler ägde företaget och som hade överförts till Landesarchiv från arkivet i Amtsgericht Charlottenburg. Vi hade till och med 88 | Drottningens hemlighet

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 88

2013-10-08 16:15:29

registreringsnumret på den. I den skulle vi kanske kunna se om det fanns några belägg för en direkt kontakt mellan Walther Sommerlath och Wechsler. Men eftersom alla akter från Amtsgericht Charlottenburg, 15 000 stycken, låg nedpackade i kartonger efter flytten till Landesarchiv Berlin gick den inte att få fram. De överflyttade akterna skulle packas upp en i taget och digitaliseras. Detta arbete skulle ta upp till ett halvår. Mats frågade Uwe Schaper om vi kunde betala, vilket man kan göra, för att snabbare ta fram ”vår” akt, men svaret var negativt.

Mats tog hjälp av historikern Christoph Kreutzmüller vid Humboldtuniversitetet, som arbetade med en bok om ariseringen av mindre verkstadsföretag i Berlin. Kreutzmüller undersökte om det kunde finnas dokument hos skadeståndsmyndigheten, Entschädigungsamt. Om Wechsler överlevt och sökt skadestånd efter kriget för förlusten av fabriken kunde sådana handlingar innehålla uppgifter om vad som betalades av Walther Sommerlath eller hur affären hade gått till.

Han begav sig också till Brandenburgisches Landeshauptarchiv i Potsdam för att leta efter handlingar gällande den särskilda skatt som lades på valutautförsel – om det var så att Efim Wechsler hade försökt lämna Tyskland efter att Sommerlath tagit över firman. Det visade sig att sådana handlingar saknades, vilket inte är ovanligt.

I stället hittade Mats dokument som skulle utgöra en mycket viktig källa av information för oss. Dokumenten handlade om hyresfastigheten som Efim Wechsler försökte rädda genom att överlåta den på en icke-judisk förvaltare. I Landesarchiv Berlin fanns det ännu mer om fastigheten. Det var i de dokumenten som det framgick att Wechsler i december 1938 beordrades av polismyndigheten i Berlin att lämna landet. Att han verkligen var jude – vilket egentligen inte framgått av några andra handlingar hittills annat än att Sommerlaths övertagande var en del av ariseringen – stod Granskningen startar | 89

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 89

2013-10-08 16:15:29

nu också helt klart för oss. Ordet ”Jude” stod angivet i olika handlingar angående fastigheten. Det framgick också att fastigheten hade ställts under tvångsförvaltning. Men innan dess hade Efim Wechsler belånat den med tiotusen riksmark. Anledningen var att han var tvungen att betala den speciella Reichsfluchtsteuer, riksflyktskatt, som påfördes alla som lämnade Tyskland. Vi kunde alltså konstatera att han troligen lyckats fly.

Av en Wiedergutmachungs-akt, alltså ett dokument om skadestånd, framgick det också att Efim Wechsler ansökt om och fått ersättning för förlusten av hyresfastigheten efter kriget. Korrespondensen kring skadeståndet hade förts av hans ombud Elsa Schneider i Berlin. Motparten var en person vid namn Otto Busse, som förvärvade fastigheten efter att den satts under tvångsförvaltning.

Busse, som var ovillig att ersätta Wechsler i efterhand, menade att fastigheten varit belånad, vilket minskat dess värde. Elsa Schneider framhöll att Efim Wechsler varit tvingad av den nazistiska lagstiftningen att överge fastigheten och att han därför inte kunde hållas ansvarig för detta. Uppgörelsen slutade med att Otto Busse 1950 betalade blygsamma 900 DM till Efim Wechsler i skadestånd.

Skadeståndshandlingarna gav klart besked om att Efim Wechsler hade lyckats lämna Tyskland. I dessa kunde vi också se vart han reste och hur det gick till. Avresan skedde den 26 maj 1939 från Hamburg med ångaren Antonio Delfino. Destinationen var Brasilien. Det stod angivet i akten att det skulle finnas kopior av biljett och andra dokument beträffande avfärden, men de saknades.

Att Efim Wechsler valde Brasilien som flyktland var inte helt förvånande med tanke på att hans dotter emigrerat dit tre år tidigare.

Men det rörde sig också om det land som Walther Sommerlath just lämnat, vilket naturligtvis gav oss anledning att diskutera om det fanns något samband. I en rapport från Berlin skrev Mats: ”Mycket pekar på den väldigt spännande historia som vi spånade på, nämligen 90 | Drottningens hemlighet

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 90

2013-10-08 16:15:29

att Sommerlath på något sätt var inblandad i Wechslers flykt.”

En annan intressant omständighet som Mats påtalade var att Efim Wechsler hade lyckats hålla ut så länge, ända till maj 1939, utan att bli utvisad. Han skrev: ”Jag diskuterade detta grundligt med en tjänsteman på tyska utrikesdepartementet och han höll med om att det verkade otroligt att en rumänsk medborgare och jude skulle ha kunnat stanna i Tyskland så länge som till 1939 …

Personen på AA (Auswärtiges Amt, tyska utrikesdepartementet, förf anm) ska titta lite närmare på detta.”

Mats avslutade med att påpeka att vi måste reda ut det faktum att Efim Wechsler hade klarat sig så länge, annars kunde vi få fackhistorikerna på oss. ”Det stämmer nämligen inte med etablerad kunskap om hur utländska judar behandlades i Tyskland”, skrev han.

Med Efim Wechslers rätta förnamn och med den nya informationen om att han reste till Brasilien gjorde vi det enklaste en researcher kan göra, vi googlade ”Efim Wechsler”. Hans namn dök upp på flera dokument som härrörde från en brasiliansk hemsida, jusbrasil.com.br/diarios, som är ett slags digitaliserad, brasiliansk version av Post- och Inrikes Tidningar och som innehåller juridiska dokument och kungörelser från långt tillbaka i tiden. Dokumenten som innehöll Wechslers namn var från 1948 och 1953 och verkade röra byggnadstillstånd.

Mats skrev till alla judiska församlingar, synagogor och judiska föreningar som han kunde hitta i Brasilien för att be om hjälp med att få fram information. Tillsammans med en brasiliansk student i Stockholm ringde han runt till i stort sett alla telefonnummer som gick till Wechslers i Brasilien. Ingen kändes vid namnen Efim eller Ernst. Mats prövade hans namn på judiska församlingen i Berlin och Jüdische Auswanderungsstelle i Bundesarchiv. Han skrev till judiska kulturcentret i São Paulo. Han tog inledande kontakter Granskningen startar | 91

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 91

2013-10-08 16:15:29

med forskare i Brasilien för att undersöka på vilket sätt vi kunde leta efter information i brasilianska arkiv. Hos Yad Vashem, den israeliska myndigheten för forskning kring Förintelsen, gjorde han en kontroll av hur vanligt namnet Wechsler var bland judar på den tiden. Det finns närmare tvåhundra registrerade som hette Wechsler i efternamn. De föll alla offer för nazisterna. Ingen hette Efim.

Mats lade också ut förfrågningar på släktforskningssajten Genealogy.com och hos Jüdische Gemeinde, Judiska Samfälligheten, i Berlin. Han satte in en efterlysning på hemsidan för en judisk nyhetstidning i Brasilien. Han sökte information hos ITS , International Tracing Service, i Arolsen i Tyskland, som sedan kriget bistår anhöriga att spåra försvunna släktingar och klargöra deras öden.

Han kontaktade också Zeitzeugenbörse Berlin, en förmedling av tidsvittnen, som skulle annonsera i sitt månadsblad åt oss efter personer som levde runt Wassertorstrasse 14 före och under kriget.

Men inget av detta gav oss några nya uppgifter om Efim Wechsler och hans öde. Det var tydligt att vi måste rikta blickarna på allvar mot Brasilien.

I början av augusti fick jag kontakt med den svenske journalisten Henrik Brandão Jönsson i Rio de Janeiro. Henrik hade en del annat för handen – det drog ihop sig till val i Brasilien – men han var intresserad. Han hade då bott i Rio de Janeiro i åtta år och hade nyligen kommit ut med en bok om Brasiliens huvudstad Brasilia. Han talade portugisiska flytande och frilansade för svenska och danska tidningar. I samband med drottning Silvias 60-årsdag några år tidigare hade han dessutom skrivit ett reportage om hennes bakgrund i Brasilien. Han hade alltså bra koll på familjerna Sommerlath och de Toledo. Det var perfekt för oss.

Utöver Henrik och Mats behövdes det en person som kunde hålla i planeringen av och leda det kommande inspelningsarbetet som 92 | Drottningens hemlighet

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 92

2013-10-08 16:15:29

troligen skulle äga rum i både Tyskland och Brasilien. Frilansjournalisten Fredrik Quistbergh, som under våren gjort reportaget om hovjournalistiken, åtog sig uppdraget att samordna insamlingen av researchen tillsammans med Mats, planera och leda inspelningarna och hålla i manusarbetet för programmen. Kalla fakta-fotografen Aleksandar Vujanovic fick ansvar för filmandet.

Nu började arbetet med att försöka ta reda på varför Walther Sommerlath gick med i nazistpartiet, hur affären med Efim Wechsler egentligen gick till och vad som hände med Wechsler efter att han flytt Tyskland. Vi började med Walther Sommerlaths bakgrund i Brasilien.

•

Granskningen startar | 93

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 93

2013-10-08 16:15:29

Sanningen om Sommerlath?

Strax före jul 2012 lanserades drottningens utredning på nytt.

Från att ha varit en text publicerad på kungahusets hemsida i flera uppdaterade versioner hade den nu omarbetats till att likna en bok med riktig sättning, rubriker och fotografier och bilder på dokument. ”Boken” publicerades i PDF-format på kungahusets hemsida och hade titeln De glömda dokumenten.

Texten i den här nya versionen var bearbetad och försedd med en del kompletteringar. Nytt var att drottningen hade skrivit ett förord och ett efterord. Dessutom framträdde hon i en filmad sekvens på hemsidan där hon höll ett anförande. I anförandet gjorde hon för första gången sedan våra ursprungliga program publicerades en tydlig markering av sitt förhållningssätt till nazismen. ”Nazismen var och är fruktansvärd. Med avsky och sorg tänker jag på det omänskliga, brutala sätt på vilket man behandlade det judiska folket. Det berövades allt: sina mänskliga rättigheter, sin identitet, sin värdighet och sin rätt till livet. Det får inte hända igen”, sade hon.

I förordet förklarade hon hur hon tänkte när hon drog igång utredningen. Hon skrev att hon var fast besluten att få fram sanningen om sin fars förflutna, även om den var obehaglig. ”Hade min far del i de ohyggliga gärningar som i nazismens namn riktades mot judarna och andra? Vad innebar det att han var medlem i nazistpartiet? Fanns det i min familj en dold hemlighet? Vad hade egentligen hänt då, för drygt 70 år sedan? Frågorna trängde sig på. Jag måste få svar, jag måste få veta”, skrev hon och 248 | Drottningens hemlighet

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 248

2013-10-08 16:17:02

lade till: ”Jag är lättad nu när jag har fått fram de glömda dokumenten i ljuset som berättar om min far och Efims öde.”

Drottningen var alltså lättad. Hon hade funnit att hennes far inte varit en del av nazismens ondska. Tvärtom. I den nya versionen av utredningen hävdade hon med ännu större emfas än tidigare att hennes far agerat rättfärdigt i en ondskefull tid. ”Genom den väl genomtänkta och genomförda bytesaffären hjälpte min far de facto, medvetet och aktivt, en statslös judisk man att lämna Tyskland och gav honom de förutsättningar som krävdes för att starta ett nytt liv i Brasilien”, skrev hon i förordet.

Nu gick hon också ett steg längre genom att offentligt påstå det som hon tidigare bara skrivit i sina mail, att Walther Sommerlath gjorde detta med risk för sitt eget liv. ”Det var en skickligt genomförd och mycket vågad plan. I vågskålen låg de två männens och deras familjers liv. Efim Wechsler och Walther Sommerlath måste ha litat på varandra till hundra procent. De klarade att hålla den nödvändiga, och mycket riskabla, kontakten i en tid med helt andra, ytterst begränsade kommunikationsmöjligheter. De gjorde det i länder som styrdes med järnhand av diktatorerna och antisemiterna Getúlio Vargas, president i Brasilien, och Adolf Hitler, rikskansler i Tyskland.”

Den nya versionen av utredningen innehöll inget nytt i sak när det gällde de grundläggande frågorna om Walther Sommerlaths nazism eller affären med Efim Wechsler. Titeln ”De glömda dokumenten” syftade på de brasilianska dokument om bytesaffären som redan tidigare tagits fram. Men när jag tittade lite noggrannare upptäckte jag att den faktiskt innehöll ny information. Och det av ganska häpnadsväckande slag. Det handlade om uppgifter som faktiskt skapade ökad klarhet i frågan om hur Efim Wechsler fick visum till Brasilien.

Märkligt nog var det uppgifter som talade tvärtemot drottningens Sanningen om Sommerlath? | 249

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 249

2013-10-08 16:17:02

egen slutsats. På andra vägar får jag senare också fram uppgifter som visar att Walther Sommerlath betalade betydligt mindre för fabriken än vad som tidigare varit känt och att han förvärvade marken i Brasilien på ett annat sätt än vad som påstås i utredningen.

Det som inledningsvis väcker mitt intresse är en mening på sidan fjorton i utredningen, i ett avsnitt om Efim Wechslers avresa till Brasilien. ”Ett starkt stöd hade han av sin dotter Ilse, som den 19 december 1938 hade vädjat hos brasilianska utrikesministeriet om hjälp att ställa ut visum för fadern, och den 17 februari 1939 fick ambassaden i Berlin uppdrag att ordna visum”, skriver Erik Norberg.

Det är allt. Bara en enda mening. Men vad betyder den? I en fotnot hänvisas till två dokument. Det står att det ena dokumentet rör korrespondens mellan Ilse Wechsler och det brasilianska utrikesministeriet den 19 december 1938. Det andra dokumentet rör korrespondens mellan utrikesministeriet och den brasilianska beskickningen i Berlin.

I det första dokumentet ber Ilse att det brasilianska konsulatet i Berlin ska utfärda visum till hennes far, som hon omnämner med förnamnet Ernst. Hon anger sin sin egen adress i São Paulo till Rua de Abril 53, samma adress som Efim Wechsler senare kommer att uppge i passagerarlistan på Antonio Delfino.

Det andra dokumentet visar att det brasilianska konsulatet i Berlin får order av det brasilianska utrikesministeriet att utfärda ett visum till honom. Ordern är daterad den 17 februari 1939. Det står ingenting angivet om skälen till utfärdandet. Däremot framgår det att han ges möjlighet att resa in i Brasilien flera gånger. På modernt språkbruk handlar det om ett så kallat multipelt visum.

Det första dokumentet visar alltså – inte helt förvånande – att Ilse agerade för att hjälpa sin far att få visum. Det andra dokumen250 | Drottningens hemlighet

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 250

2013-10-08 16:17:02

tet är desto mer anmärkningsvärt. Det visar att han får sitt visum redan två månader innan mitten/slutet av april då han gör affär med Walther Sommerlath – och fyra månader innan hans markinnehav registreras officiellt av de brasilianska myndigheterna, den 10 juni 1939.

Detta skapar ytterligare tvivel kring utredningens slutsats, att det var tack vare affären med Sommerlath som Efim Wechsler kunde få visum till Brasilien. Den tidsmässiga logiken som legat till grund för denna – sambandet mellan tidpunkterna för bytesaffären, Wechslers uthämtande av sitt pass och registreringen av markinnehavet i Brasilien – blir än mer tveksam eftersom han fick sitt visum innan allt detta skedde. Man måste också väga in det faktum att firmanamnet Wechsler & Hennig, som jag berättat om tidigare, registrerades hos det brasilianska patent- och registreringsverket den 6 januari 1939. Hans visum utfärdades en månad efter denna registrering.

Men i utredningen får de här nya dokumenten ingen betydelse alls. Norberg nämner dem bara, men resonerar inte över huvud taget kring de olika tolkningsalternativen som de öppnar för. Slutsatsen att det var tack vare affären med Sommerlath som Efim Wechsler fick visum står fast, fortfarande utan att det presenteras några belägg för den. Det är ganska häpnadsväckande.

Just de här två dokumenten är inte heller publicerade i den i övrigt omfattande dokumentsamlingen som bifogats utredningen.

Det är märkligt. När jag ber Erik Norberg att skicka dem till mig gör han emellertid det.

Vad betalade egentligen Walther Sommerlath för fabriken? Var det dess fulla värde? Det är uppenbarligen drottningens uppfattning.

I brevet till Cardoso skriver hon att Walther Sommerlath måste ha betalat 25 000 riksmark två gånger om, en gång i Tyskland för Sanningen om Sommerlath? | 251

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 251

2013-10-08 16:17:02

”Min far behöver visum”.

Ilse ber brasilianska utrikesministeriet att utfärda visum till sin far den 19 december 1938.

Källa: De glömda dokumenten/Arquivo Nacional, Rio de Janeiro

att registrera fabriksköpet hos tyska myndigheter och en gång i Brasilien genom värdet av kaffeplantagen och tomterna. Det skulle i så fall motsvara det ungefärliga värdet av kapitalet i Efim Wechslers firma, cirka 50 000 riksmark, även om det egentliga värdet av företaget förmodligen var högre med tanke på goodwill, upparbetade affärskontakter och framtida vinster i den expanderande tyska ekonomin.

Enligt dokumentationen kring Efim Wechslers ”köp” av Sommerlaths del i kaffeplantagen i São Manuel och de tre tomterna i Santo André i drottningens utredning anges värdet för de 20,5 procenten av kaffeplantagen till 40 000 000 reis och värdet av de tre tomterna till 30 000 000 reis, tillsammans 70 000 000 reis. Som drottningen själv skrev i sitt brev till Cardoso är det inte helt lätt att räkna ut hur mycket dessa summor var värda i förhållande till den tyska riksmarken på den tiden, för att inte tala om vad de mot252 | Drottningens hemlighet

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 252

2013-10-08 16:17:03

Klartecken för visum.

Det brasilianska utrikesministeriet beordrar ambassaden i Berlin att utfärda visum åt Efim Wechsler den 17 februari 1939, två månader innan han gör upp med Walther Sommerlath om bytesaffären. Källa: De glömda dokumenten/Arquivo Nacional, Rio de Janeiro

svarar i dagens euro eller svenska kronor. Den brasilianska valutan har dessutom ändrats flera gånger och kom efter kriget att kallas cruzeiros för att så småningom åter kallas reis. Dessutom använde man beteckningen millreis (tusen reis) på den tiden, vilket ytterligare förvirrar. Men det är inte alls omöjligt att få en uppfattning om storleken på beloppen.

Enligt uppgift från den brasilianska riksbanken var en tysk riksmark värd knappt 6 700 reis (6,7 millreis), enligt dåtidens kurser.

Det skulle betyda att 70 000 000 reis motsvarade drygt 10 000 riksmark. Detta var alltså det sammanlagda angivna värdet av marken i Brasilien som överfördes i Efim Wechslers ägo.

Det skulle betyda att Walther Sommerlath endast betalade för mindre än en femtedel av fabrikens värde, som ju var minst 50 000 riksmark.

I de tidiga versionerna av drottningens utredning, som publiSanningen om Sommerlath? | 253

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 253

2013-10-08 16:17:04

cerades i augusti 2011, påstod Norberg att det angivna värdet av kaffeplantageandelen och de tre tomterna (70 000 000 reis) motsvarade 25 000 riksmark – en uppgift som drottningen har fortsatt att använda sig av, till exempel i mailen till Cardoso 2012. Denna summa skulle alltså motsvara halva värdet av fabriken. Men under hösten 2011 insåg Norberg att han använt fel beräkningsgrund för konverteringen av reis till riksmark. Han raderade summan 25 000 riksmark och gjorde en ny uträkning på samma beräkningsgrunder som jag nu har använt mig av (6 700 reis = 1 riksmark). Men den gamla summan ersattes inte av den nya, som ju var mindre än hälften så stor: 10 000 riksmark.

I den nya versionen är det samma sak. Norberg räknar på samma sätt som jag men han undviker att redovisa summan av uträkningen.

Han drar alltså inte explicit slutsatsen att värdet av jordlotten och tomterna i Brasilien var väsentligt lägre än värdet av fabriken i Berlin.

Det är naturligtvis ett medvetet val. Återigen insmyger sig känslan av att allt som kan tolkas till Walther Sommerlaths ”fördel” i utredningen lyfts fram – även när det det saknas fakta som stöd, liksom att det som talar till hans ”nackdel” göms undan – trots att fakta finns.

När Efim Wechsler säljer tillbaka sin andel av kaffeplantagen till Alice Sommerlaths svåger i november 1939 sätts värdet till 30 000 000 reis, vilket är 10 000 000 mindre än det värde som angavs i överlåtelsehandlingarna när han ”köpte” andelen av Sommerlath. Om han fick pengar i handen, vilket inte är säkert, skulle det i så fall motsvara 4 500 riksmark. Om vi förutsätter att de tre tomterna i Santo André, som han sålde först senare, inbringade ungefär samma värde som angavs på överlåtelsehandlingarna från Sommerlath, alltså 30 000 000 reis, så gav detta tillsammans med försäljningen av plantageandelen Efim Wechsler totalt 60 000 000 reis, vilket motsvarade knappt 9 000 riksmark.

Hur var det då med betalningen i Tyskland som drottningen i 254 | Drottningens hemlighet

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 254

2013-10-08 16:17:04

brevet till Cardoso vill hävda att Walther Sommerlath måste ha gjort? Där skulle det också röra sig om 25 000 riksmark, skrev hon.

Beloppet skulle visserligen sättas in på ett konto som var oåtkomligt för Efim Wechsler, vilket också konstateras i utredningen. Men drottningens poäng verkar vara att vilja visa att Walther Sommerlath inte betalade ett underpris utan fabrikens fulla värde, även om pengarna i Tyskland inte kom Wechsler till del.

Det är rimligt att anta att Walther Sommerlath gjorde någon form av formell betalning för att hantera affären gentemot de tyska myndigheterna. Men det finns ingen grund för att påstå att det rörde sig om det belopp som drottningen nämner. 25 000 riksmark var det bud som Dresdner Bank gav Efim Wechsler under hösten 1938. Framåt våren 1939 var judiska företagare så pressade att priset bör ha varit mycket lägre än så. Hur värdet av fabriken uppskattades av myndigheterna för att ge ett godkännande av Walther Sommerlaths övertagande är inte känt. Det är inte säkert att det gjordes. Det är inte ens säkert att han betalade något alls.

Det finns hur som helst inga kända dokument som styrker att Walther Sommerlath skulle ha betalat något utöver värdet av den brasilianska marken, även om avsaknaden av dokument givetvis inte är något bevis.

Slutsatsen – om man ska gå på tillgängliga dokument och befintlig kunskap om affären – måste alltså bli att Walther Sommerlath fick Efim Wechslers fabrik för mindre än en femtedel av värdet. Det han satsade av eget kapital var plantageandelen och de tre tomterna i São Manuel och de var inte värda mer än 70 000 000 reis, motsvarande drygt 10 000 riksmark.

Hur kommer det sig att Walther Sommerlath hade mark i Brasilien att byta till sig fabriken med? I drottningens utredning skriver Erik Norberg att det handlade om en affär inom släkten Sanningen om Sommerlath? | 255

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 255

2013-10-08 16:17:04

de Toledo. Walther Sommerlath och hustrun Alice förvärvade 19 procent av kaffeplantagen från Alices syskon och en svägerska den 16 maj 1938. Denna affär skulle, enligt Norberg, också kunna förklara varför Walther Sommerlath reste tillbaka till Brasilien hösten 1937 och inte återvände till familjen i Tyskland förrän i juni 1938. Ett år senare, den 17 mars 1939, förvärvade han och hustrun ytterligare drygt en procent av plantagen. Deras andel var då 20,5 procent. ”Samtliga transaktioner rörde sig således inom den relativt trånga släktkretsen. Köpen ledde till att Walther Sommerlath fick en ganska betydande egendom att disponera – trots att han hade flyttat till Tyskland”, skriver Erik Norberg.

Men var det verkligen bara fråga om ett köp? Jag återvänder till drottningens mail till Cardoso. Där ger hon en annan version av hur hennes far kom över sin del av kaffeplantagen. Där står det att det rörde sig om ett köp – men också om ett arv! Alices mor, drottningens mormor, hade avlidit och i bouppteckningen efter henne ärvde Alice en del av kaffeplantagen i juni 1937, skriver drottningen.

Ett annat mail bekräftar hennes uppgifter. Mailet är från advokaten Alvaro Aguiar, som är drottningens syssling och som hjälpte henne att ta fram dokument i Brasilien till utredningen.

Han skriver till drottningen att hennes mormors bodelningshandlingar, som är daterade den 3 juni 1937, visar att Alice ärvde 10,25 procent av gården Santa Joaquina och att hennes syskon Sylvio, Renato, Nadyr, Maria Elisa, Arthurzinho, Lygia och Carlinhos, var och en fick 12,82%.

Dessa uppgifter om ett arv stämmer inte med hur Walther Sommerlaths förvärv av plantageandelen framställs i utredningen.

Där står det att han köpte alltihop från ”syskonen och en svägerska”. Men i själva verket rörde det sig alltså inledningsvis om ett 256 | Drottningens hemlighet

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 256

2013-10-08 16:17:04

arv. Det är först senare som han förvärvar ytterligare andelar från syskonen. Det första tillfället är den 16 maj 1938, då han registreras för ytterligare 9,11 procent av plantagen och därefter, den 17 mars 1939, för ytterligare 1,14 procent. Tillsammans med den ärvda andelen ägde han då 20,5 procent av kaffeplantagen. Det är exakt den andel som registrerades som Efim Wechslers innehav den 10 juni 1939 och som han överlät till Alices svåger João Baptista de Almeida Barbosa den 21 december 1939, efter sin ankomst till Brasilien.

I mailet från Alvaro Aguiar framgår det att även de tre tomterna i Santo André var ett arv från Alices mor. Detta står inte heller omnämnt i utredningen.

Sammantaget betyder det att större delen av Walther Sommerlaths markinnehav i Brasilien utgjordes av arv från Alices mor i juni 1937. Den andel han själv förvärvade av kaffeplantagen – 10,25 procent – bör enligt de angivna summorna i dokumenten ha varit värd 20 000 000 reis, motsvarande knappt 3 000 riksmark. Detta var alltså hans egen insats i pengar räknat.

Om man vill kan man givetvis gå ännu längre och fundera på om han satsade några egna pengar alls. Det kan ha rört sig om ett lån av marken i en uppgörelse med Alice släktingar om att betala tillbaka i ett senare skede när han börjat tjäna pengar på bytesaffären. Drottningen antyder detta i sitt mail till Cardoso när hon använder ordet ”lån” i sin redogörelse för faderns förvärv av sin andel av kaffeplantagen i maj 1938 och i mars 1939.

Sammantaget kastar de här nya uppgifterna ett nytt ljus över historien om Walther Sommerlaths övertagande av Efim Wechslers fabrik och över hur Efim Wechsler fick inresetillstånd till Brasilien. De bevisar att Efim Wechslers dotter Ilse spelade en aktiv, kanske avgörande, roll i hans möjligheter att få visum. De Sanningen om Sommerlath? | 257

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 257

2013-10-08 16:17:04

visar att Wechsler fick sitt visum flera månader innan affären med Sommerlath. De visar att Walther Sommerlath betalade betydligt mindre än vad som tidigare varit känt för Efim Wechslers fabrik.

De visar också att han fick större delen av marken i Brasilien genom arv från Alices mor och att det skedde innan han flyttade tillbaka till Tyskland 1937. Detta visar att de slutsatser som dras i drottningens utredning, i hennes egna offentliga uttalanden och i hennes hemliga brev och mail till olika inflytelserika personer i Sverige och i världen kan ifrågasättas i ännu högre grad än tidigare. Även drottningens påstående att Walther Sommerlath agerade medvetet och aktivt med risk för sitt eget och sin familjs liv vilar på mycket lös grund. Enligt de experter jag har talat med kan affären ha inneburit en viss risk för Walther Sommerlath, men det är inte särskilt troligt. Vid den här tidpunkten var fortfarande den tyska regimens mål att judarna skulle lämna Tyskland. Det ansågs vara ett problem att så många fortfarande befann sig kvar i landet. Framför allt eftersom de på grund av plundringen allt mer saknade möjligheter att försörja sig och därmed riskerade att bli en ekonomisk börda för tyska staten. Det växte till och med fram planer på att deportera alla judar till Madagaskar för att lösa ”problemet”.

Att Efim Wechsler lämnade Tyskland 1939 utgjorde således inget problem för nazisterna. Det var tvärtom önskvärt. Han hade dessutom blivit beordrad att göra det. Walther Sommerlath bröt inte heller mot valutalagarna genom bytesaffären. Han förde inte ut några medel ur Tyskland. Allt han erbjöd Efim Wechsler fanns ju i Brasilien. Han kan möjligen ha riskerat en avgift, men det är svårt att veta om ens den typen av mildare bestraffning var til�lämplig på det här fallet. ”Eftersom han inte hjälpte Efim Wechsler att föra ut några 258 | Drottningens hemlighet

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 258

2013-10-08 16:17:04

pengar från Tyskland, marken fanns ju i Brasilien, bröt han troligen inte mot några valutarestriktioner. Risken bör ha varit låg eller ingen alls för Sommerlath”, säger Christoph Kreutzmüller.

Man bör också fråga sig om det är rimligt att tro att Walther Sommerlath skulle ha riskerat sin egen, sin frus och sina två söners säkerhet och till och med liv för att hjälpa en person han inte ens kände? I Frank Bajohrs kategorisering av tyska affärsmän som slöt avtal med judiska företagare om att ta över deras företag och som gjorde hemliga sidoavtal om ersättning utan myndigheternas vetskap rör det sig som personer som var bekanta med varandra.

Om Walther Sommerlath tog en viss risk, vilket inte helt kan uteslutas, kan det lika gärna ha varit motiverat av att han var angelägen om att ta över Efim Wechslers företag.

Det är inte heller omöjligt att myndigheterna kan ha känt till den brasilianska uppgörelsen med Efim Wechsler och godkänt den eller sett mellan fingrarna. Partiet hade ett stort inflytande lokalt över myndigheterna och det fanns utrymme för korruption.

Göring hade också uttalat att han ville se dugliga personer som övertagare av judiska företag som kunde ha betydelse för krigsindustrin. Walther Sommerlath var en sådan person.

Slutsatsen av detta måste bli att påståendet att Walther Sommerlath räddade Efim Wechslers liv, dessutom med risk för sitt eget, helt enkelt inte är trovärdig och att den i ännu högre grad än tidigare saknar stöd i fakta.

Vi vet inte heller om Walther Sommerlath hade som intention att hjälpa Efim Wechsler. Vi vet inte ens hur han fick kontakt med honom. Det kan ha skett genom en annons – om man ska förlita sig på Daniella Wexlers familjehistoria. I så fall ska Sommerlath ha varit den som annonserade. I kombination med att han återvände till Brasilien 1937-1938 för att förvärva fler andelar i kaffeplantagen talar det för att han under lång tid planerade för Sanningen om Sommerlath? | 259

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 259

2013-10-08 16:17:04

en bytesaffär med någon i Tyskland som ville till Brasilien och att han i första hand var ute efter en god affär. Utan tvivel måste det också ha varit så han betraktade affären med Efim Wechsler.

Priset var ju extremt lågt.

Genom att göra upp med Efim Wechsler direkt skaffade sig Sommerlath också ett försprång gentemot potentiella konkurrenter. Det var i realiteten troligen hans enda möjlighet att komma över fabriken. Hans medlemskap i partiet var en fördel i förhållande till myndigheterna, men det var ingen garanti för att just han skulle få just den här fabriken. Han kunde inte bara gå in och plocka åt sig en annans egendom. I händelse av likvidering av Efim Wechslers firma skulle det förmodligen ha uppstått konkurrens mellan olika intressenter om den åtråvärda industriverksamheten.

Detta utesluter givetvis inte att han också hade för avsikt att kompensera Efim Wechsler ekonomiskt. Men en efter omständigheterna hygglig uppgörelse kan också ha varit viktig gentemot nyckelpersoner i Wechsler & Hennig, som Johanna Bongertmann och Heinrich Engels, som uppenbarligen kände en stark lojalitet med Efim Wechsler. Det visar inte minst brevväxlingen efter kriget när Bongertmann ställer frågor till Walther Sommerlath om han känner till hur Efim Wechsler hade det i Brasilien.

Att Efim Wechsler ville lämna Tyskland och att han ville få ut så mycket som möjligt för sin fabrik måste betraktas som självklart. Att han gjorde bytesaffären med Walther Sommerlath betyder att någon eller båda målsättningarna, flyktmöjlighet och/ eller ersättning, kunde uppnås. Annars var ju uppgörelsen betydelselös för honom.

Drottningen går, som framgått, i den nya versionen av utredningen ännu längre än tidigare i sina slutsatser och påstår att det är klarlagt att det var tack vare affärsuppgörelsen som Efim Wechs260 | Drottningens hemlighet

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 260

2013-10-08 16:17:04

ler kunde få visum till Brasilien. Men detta går alltså fortfarande inte att verifiera. Tvärtom finns det allt mer stöd för att hävda att Efim Wechsler själv såg till att han hade möjlighet till det. Affären med Sommerlath hade ett annat syfte. De nya dokumenten i drottningens utredning är den starkaste inidikationen på detta.

Men i utredningen får det ingen betydelse.

Den som ändå väljer att tro på drottningens utredning måste också fråga sig varför den insats som hon påstår att Walther Sommerlath gjorde, att han hjälpte en jude att fly, aldrig blev känd inom familjen. Det borde ha varit en sak att vara stolt över. Även avsaknaden av relevant information om Walther Sommerlaths medlemskap i nazistpartiet i utredningen är anmärkningsvärd. Det nämns inte att han omregistrerar sitt partimedlemskap efter flytten till Tyskland, först i Völklingen och senare i Berlin.

Detta framgår med all tydlighet av registerkortet på hans medlemskap.

Det nämns inte heller i utredningen att det fanns fler nazister i familjen Sommerlath. Walther Sommerlaths bror Paul Sommerlath anslöt sig till nazistpartiet den 1 april 1933 i Berlin. Han hade medlemsnummer 1668305. Paul Sommerlath var även medlem i nazistiska Deutsche Arbeitsfront, DAF, som ersatte de förbjudna fackföreningarna och arbetsgivarorganisationerna i maj 1933. Han var också medlem i NS Volkswohlfart, ett slags välfärdsorganisation under nazistisk flagg. I juni 1939 var han på volontärbasis så kallad Blockleiter, en lokal partiledare med ansvar för cirka 50 hushåll och som hade till uppgift att kontrollera åsikter och attityder gentemot staten och partiet.

I drottningens utredning nämns Paul Sommerlath bara en gång. Det är i samband med att Walther Sommerlath skriver brev till Heinrich Engels efter kriget och berättar att han åtta dagar Sanningen om Sommerlath? | 261

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 261

2013-10-08 16:17:05

tidigare hade pratat med en soldat som suttit i samma ryska fångläger i Kaukasus som Paul Sommerlath.

Till skillnad från Walther deltog alltså Paul i kriget som soldat.

Båda var medlemmar i nazistpartiet fram till krigsslutet.

•

262 | Drottningens hemlighet

Inlaga Drottningens hemlighet 18 sep ORIG.indd 262

2013-10-08 16:17:05