Jag vände mig om för att gå tillbaka till mitt rum. Då sa styvlosern till min rygg: ”Och varför inte göra oss alla en tjänst och leta fram ett puder eller något och täcka över det där du har i pannan?” Jag stannade inte ens. Jag bara fortsatte att gå. Och jag grät inte. Det här ska jag komma ihåg, sa jag bistert till mig själv. Jag ska komma ihåg hur de fick mig att känna mig hemsk i dag. När jag är ensam och rädd och när förändringen verkligen sätter igång, ska jag komma ihåg att det inte kan finnas något hemskare än att bli fast här. Inget.
37
Vamp_marke_INL_korrad.indd 37
09-09-16 08.55.50