sina stora runda ögon. Med ens verkade han klar vaken. – Jag sov inte! sa han snabbt. Jag satt och skrev något viktigt. Han betraktade papperet. Det var blött och allt vad han skrivit var nu bara ett kladd. Med kaksmulor i. – Men det blev inte så bra, tillade han sorgset och skrynklade ihop papperet. Käre ekorre, var vänlig och sitt ner på besökspallen.Vad kan jag hjälpa dig med? Ekorren satte sig försiktigt på en liten pall och började berätta. Det var en lång och virrig historia, som tog lång tid innan den började och som sedan höll på att aldrig ta slut. Fler och fler djur dök upp i berättelsen, gjorde ingenting och för svann ur berättelsen igen. Hemskt många var misstänkta för brott. Men vad var brottet? Inget vanligt klokt djur skulle kunna förstå vad det hela handlade om. 7