Utanför Trojas murar
Kvinnofigurer som kallas karyatider bär upp Erechtheiontemplets tak på Akropolis i Aten.
Det började med en skönhetstävling och slutade med en trojansk häst. Som få andra krig har det trojanska kriget, som utkämpades mellan greker och trojaner över tusen år före vår tideräkning, gett upphov till mängder av tidlösa myter och berättelser. Fortfarande i dag, över tre tusen år senare, lever minnena kvar av de hjältar som enligt myten slogs och dog utanför staden Trojas murar. Troja var en starkt befäst stad som låg på det nuvarande Turkiets västkust. Det stora krigståg som grekerna genomförde mot staden ledde till att Troja jämnades med marken. Historierna om kriget levde vidare i muntliga berättelser som slutligen, flera hundra år efter kriget, skrevs ner och samlades i två verk, Iliaden, som fått namnet efter den grekiska staden Troja (Ilion), och Odysséen. I Iliaden får du möta människor från båda de stridande sidorna. Akilles, grekernas främste krigare, är berättelsens huvudperson. Han slåss sida vid sida med Odysseus, känd för sin listighet. Men här finns även Hektor, trojanernas kronprins, och Paris, den yngre prinsen, som till stor del är ansvarig för att kriget bryter ut. Vad är det då som gör Iliadens hjältar så fängslande? Kanske är det för att dessa hjältar faktiskt är så mänskliga. För att det är lätt att känna med dem i deras tvivel, längtan, oro och stolthet. Akilles, den fruktade krigaren som endast var sårbar i hälen, möter du redan tidigt i berättelsen:
Perioden antiken sträcker sig från cirka 700 f.Kr. till 500 e.Kr. och kan sägas ha två höjdpunkter: en på 400-talet f.Kr., med Aten på toppen av sin kulturella blomstring, och en andra runt år 0 med Rom som centrum för romarriket. Under perioden där emellan spreds den grekiska kulturen i ett väldigt stort område från Grekland till Indien som en följd av Alexander den stores (356–323 f.Kr.) snabba erövringståg. Blandkulturen mellan grekisk och österländsk kultur kom att kallas hellen ismen efter Hellas, det grekiska ordet för Grekland. Under antiken uppkom de litterära genrer som vi utgår från än i dag: epik, lyrik och dramatik.
4 4776 6 e. K e. r Kr . .
e. 39 5
R ös o m t l i ar g r ik o c et h d vä el s t as Vä l ig i st de en ro m l. e Ö r m s t sk a e d ro r i Ko m l ket e s o n s t a ve r u p p m nt v i h ö ce in da r. nt o p re r u el m .
am O v or idi f o us se , r et M
V Æ e rg ne iliu id s , en
ca
0–
8
15
e.
f. K
Kr .
r.
r. f. K 50 ca
Kr .
e.
i r Au om gu ar s tu r ik s , et re js a
ke
C E p at u i g l l us ra , m
f. K 63
30 ca
na A r t u is t r f o ot rs ele ka s, re h oc
of os
r.– 14
r. f. K 0
f. K 0 35 ca
D i Pla a l o to ge n , r
3 3 2 56 – 3 f. K r.
A de le xa n nd st e or r e
40 So
kr fil ate os s , of
ca
41 0 ng S o O fo k id le ip s , us
r.
r. f. K 0
r. f. K
1f 41 ca
f. K 43 1
ri M pide ed s ea ,
Eu
Ar is Ly tof s is a n t r es at , e
r.
r. f. K 45 8
Ai O schy re l o st s ie , n
.K
r.
r. f. K 0 60 ca
ud S ar ap s l fo i ke , G
Ku
fil
Ili
ad
en
oc
Tr o
jan
sk
a
kr
ig
et
h Ho O m dy e ss r os ée , n
ca
ca
70
12 0
0
0
f. K
f. K
r.
r.
Kr .
Antiken
Antiken