9789137136653

”Varför skulle någon, jag förstår inte …?”

Ebba lät frånvarande och Patrik misstänkte att det var som Östen hade sagt: hon befann sig i ett chocktillstånd. Det skulle också kunna förklara varför hon skakade som i frossa. När sjukvårdspersonalen kom skulle de behöva ta sig en extra titt på Ebba och även försäkra sig om att varken Ebba eller Mårten tagit skada av röken. Det var många som inte visste att röken var dödligare än själva elden. Att dra ner rök i lungorna kunde få följder som märktes först efter ett tag. ”Varför tror ni att branden var anlagd?” sa Mårten och gnuggade sig i ansiktet igen. Han hade nog inte fått många timmars sömn, tänkte Patrik. ”Vi vet som sagt inget bestämt än”, svarade han dröjande. ”Det finns tecken som tyder på det, men jag vill inte säga för mycket innan teknikerna har kunnat bekräfta det. Ni hörde inga ljud tidigare på natten?” ”Nej, jag vaknade som sagt först när det redan brann.”

Patrik nickade mot ett hus en bit bort. ”Är grannarna hemma? Kan de ha sett om någon okänd person rörde sig här ute?” ”De är på semester, så det är bara vi på den här änden av ön.” ”Finns det någon som skulle kunna vilja er illa?” inflikade Martin.

Ofta lät han Patrik leda utfrågningarna, men han lyssnade alltid uppmärksamt och iakttog reaktionerna hos dem de pratade med. Vilket var minst lika viktigt som att ställa de rätta frågorna. ”Nej, ingen, vad jag vet.” Ebba skakade långsamt på huvudet. ”Vi har inte bott här så länge. Bara två månader”, sa Mårten. ”Det här är Ebbas föräldrahem men det har hyrts ut under åren och hon har inte varit tillbaka förrän nu. Vi bestämde oss för att rusta upp stället och göra något av det.”

Patrik och Martin utbytte en snabb blick. Husets och i förlängningen Ebbas historia var väl känd i trakten, men det här var inte rätt tillfälle att börja prata om den. Patrik var glad att inte Erica var med. Hon hade inte kunnat hejda sig. ”Var bodde ni tidigare?” sa Patrik, även om han kunde gissa sig till svaret utifrån Mårtens utpräglade dialekt. ”Götlaborg, vet la du”, sa Mårten utan att dra på munnen åt skämtet. ”Inget otalt med någon där?” ”Vi har inget otalt med någon i Göteborg eller med någon överhuvudtaget.” Mårtens ton var kort. ”Och vad var anledningen till att ni flyttade hit?” sa Patrik.

19