vara i filmer och serietidningar. Men så blev det inte alls. Det blåste kallt och sommarregnet öste ner. Vi var genomblöta och frusna och så hungriga att det gjorde ont i magen. Men det var inte det värsta. Försiktigt sköt jag kvistarna åt sidan. Vi tittade upp mot den regntunga himlen, och nu såg vi dem tydligt – korparna! De fruktansvärda fåglarna svävade fram och tillbaka över stan, och deras kolsvarta ögon spejade överallt. – Om de får syn på oss, viskade jag, då är allting över. Då kommer Sankt Göran att hitta oss med detsamma. Jag blev alldeles kall i kroppen när jag sa hans namn. Sankt Göran … drakdödaren! Han skulle hugga ner oss med sitt svärd. Det 10
INL_Bergtroll pa slottet.indd 10
2013-12-19 14:07