”Och ateist.” ”Ja, mr Jones.” Han vände sig mot Billy. ”Och din är ombud för Södra Wales gruvarbetarförbund.” ”Ja, mr Jones.” ”Jag tycker inte om socialister. Ateister är förutbestämda till evig fördömelse. Men fackföreningsmedlemmar är de värsta.” Han blängde ilsket på dem, men han hade inte ställt någon fråga, så Billy svarade inte. ”Jag vill inte ha bråkmakare här”, fortsatte Jones. ”I Rhondda Valley har det varit strejk i fyrtiotre veckor nu eftersom såna som din far har drivit på arbetarna.” Billy visste att strejken i Rhondda inte var orsakad av några bråkstakar utan av att ägarna till Elygruvan i Penygraig hade lockoutat sina arbetare. Men han höll tyst. ”Är du en bråkmakare?” Jones pekade med ett benigt finger mot Billy så att han började darra. ”Har din far sagt åt dig att hävda dina rättigheter när du arbetar för mig?” Billy försökte tänka, fast det var svårt när Jones tittade så skräckinjagande på honom. Pappa hade inte sagt mycket på morgonen, men i går kväll hade han gett några råd. ”Sir, det som pappa sa till mig var: ’Var inte fräck mot cheferna, lämna det åt mig.’ ” Bakom honom hördes Kvisslan Llewellyn fnissa. Perceval Jones var inte road. ”En fräck marodör”, sa han. ”Men om jag kör iväg dig kommer väl hela dalen att gå i strejk.” Billy hade inte tänkt på det. Var han så viktig? Nej – men gruvarbetarna kunde strejka för principen att barn till deras företrädare inte skulle behöva lida. Han hade varit på arbetet mindre än fem minuter och redan skyddades han av facket. ”Få ut dem härifrån”, sa Jones. Morgan nickade. ”Ta ut dem, Llewellyn”, sa han till Kvisslan. ”Rhys Price kan ta hand om dem.” Billy stönade inombords. Rhys Price var en av de förmän som var mest illa omtyckt. Han hade lagt an på Ethel för ett år sedan och hon hade gett honom ett blankt nej. Hon hade svarat hälften av alla ungkarlar i Aberowen på samma sätt, men Price hade tagit det hårt. 22
Follett_Giganternas fall_9789100.indd 22
10-08-23 10.12.56