diane setterfield
företag. Men jag kände inga barn. Det var då jag tänkte att det var en handikappads handstil. Det ingav mig en egendomlig känsla. I går eller i förrgår, medan jag höll på med mina sysslor, stillsamt och för mig själv, hade någon okänd person – en främling – gjort sig besväret att skriva mitt namn på det här kuvertet. Vem var det som hade haft mig i tankarna när jag inte hade misstänkt någonting? Utan att ta av mig kappan och mössan sjönk jag ner på trappan för att läsa brevet. (Jag läser aldrig utan att förvissa mig om att jag sitter säkert. Sådan har jag varit ända sedan jag vid sju års ålder satt på en hög mur och läste Havsbarnen. Jag blev så förförd av beskrivningarna av undervattenslivet att jag omedvetet slappnade av i musklerna. I stället för att bäras av det vatten som så livfullt omgav mig i min fantasi störtade jag till marken och slog mig medvetslös. Jag kan fortfarande känna ärret under luggen nu. Att läsa kan vara farligt.) Jag öppnade brevet och tog fram en bunt på fem sex ark, alla skrivna med samma mödosamma handstil. Tack vare mitt arbete är jag van vid att läsa svåra manuskript. Det ligger ingen stor hemlighet i det. Tålamod och övning är allt som krävs. Det och en vilja att odla ett inre öga. När man läser ett manuskript som har blivit skadat av vatten, eld, ljus eller bara årens gång, måste ens öga studera inte bara bokstävernas form utan även andra tecken på hur texten har kommit till. Pennans hastighet. Handens tryck mot papperet. Avbrott och tvekan i pennans jämna rörelse. Man måste slappna av. Inte tänka på någonting. Tills man vaknar i en dröm där man är på samma gång en penna som flyger över pergamentet och själva pergamentet som kittlas av tuschet mot ytan. Då kan man läsa det. Den skrivandes avsikt, hans tankar, hans tvekan, hans längtan och hans åskådning. Man kan läsa det lika lätt som om man var det levande ljuset som belyser sidan när pennan ilar fram över den. Inte så att det här brevet var alls lika utmanande som vissa. Det började med ett kort »Miss Lea«; därefter delade hieroglyferna snabbt upp sig i bokstäver, sedan ord, sedan meningar. Det här är vad jag läste. • 12 •
Setterfield_Diane_Dentrettonde_012 12
07-02-21 12.11.59