Demenssjukdom

Page 1

Birgitta Ingridsdotter

Att vara anhörig vid demenssjukdom proprius


Innehåll

Förord Sidan 4 Vem är anhörig

Sidan 5

Faser hos den sjuke

Sidan 7

Faser hos den anhörige

Sidan 11

Krisreaktion Sidan 17 Att vara anhörig under en pandemi

Sidan 19

Avslutande reflektioner

Sidan 20


Förord Alla är vi eller har varit anhöriga någon gång under våra liv. Det kan vara till barn, syskon, föräldrar eller andra släktingar. Ibland är vi de enda som kan hjälpa vänner, grannar eller arbetskamrater och får då rollen som anhöriga. Vi kan vara stolta över den vi är anhörig till men ibland skäms vi och tycker det är en plåga. Blir vi anhörig till någon med en demenssjukdom blir vårt liv aldrig mer detsamma. Under det dryga tjugotal år som jag har arbetat inom äldreomsorgen har jag träffat alla slags anhöriga som befunnit sig i de mest skilda situationer. När jag gjorde min psykologutbildning skrev jag mitt examensarbete ”Demens – ett problem i tiden” som då fokuserade på den sjuka. Sedan när jag började arbeta som psykolog har jag träffat anhöriga i cirklar, föreläsningar och enskilda samtal. Jag såg då att det var faser som de anhöriga gick igenom, men även den som blev sjuk gick igenom olika faser. Jag kunde urskilja åtta faser där psykologiska förändringar och reaktioner blir ett mönster som delas av andra i samma situation. Det är inte bara inom äldreomsorgen man möter demenssjukdom. Det är en sjukdom som även drabbar yngre personer. Idag finns det avdelningar för yngre med demenssjukdom. Den yngsta jag själv har träffat var 48 år. Det betyder ibland att det finns barn eller unga som blir anhöriga.


Faser hos den sjuke Livet före sjukdomen – Det som man kan kalla livshistorien, vad någon har gjort och varit med om. Vad vi är med om under livet påverkar resten av vårt liv. Vi föds med grundläggande personlighetsdrag som utvecklas under vår uppväxt. Vad vi sedan gör är i allra högsta grad individuellt. När någon blir demenssjuk bär hon med sig sin livshistoria och den påverkar hur hon blir sjuk. En beskrivning av hur de åtta faserna ser ut hos den sjuka. (Man kanske kan tycka att man inte kan kalla någon för den sjuka innan en diagnos har satts, men eftersom det är en beskrivning av fasutveckling hos en person som slutligen avlider anser jag det vara relevant.) Fram för allt gör det skillnad under de två första faserna vilken slags demenssjukdom man har. En del av demenssjukdomarna har inte minnesproblem som första problematik utan kan ge personlighetsförändringar som första symtom. Fas 1 – Mycket lätta förändringar men ändå märkbart. Under denna fas märks lätta minnesproblem som att glömma småsaker. Man glömmer att posta brev, handla, lämna in skorna till klackning och lik -------

Fortsättning i boken


Faser hos den anhörige Livet före sjukdom – Man skulle kanske kunna kalla denna fas för normalfasen. Det är det liv man haft tillsammans med den sjuka innan hon blev sjuk, vilken relation man än har haft. Ibland kan det sträcka sig över 50-60 år och mer om det är en förälder, syskon eller partner. Ibland kanske bara några år. Man har lärt känna en människa med sin personlighet och sina särdrag. Det är denna fas som blir jämförelsen. ”Så här var hon inte tidigare.” ”Så här har hon aldrig gjort.” ”Vad är det som hänt?” Fas 1- Irritationsfasen ”Det finns en skillnad mot hur det varit.” Denna fas kännetecknas för den anhörige av irritation och missnöje. Det blir lätt gräl över småsaker som glömts bort. Något, som när väl en diagnos är satt, kan leda till dåligt samvete hos den anhörige. Det är lätt att skylla på stress och omständigheter särskilt om någon fortfarande är yrkesverksam. Som demenssjuk känner man ofta på sig att något inte står rätt till men man försöker dölja det vilket i sin tur ger upphov till ännu mer irritation hos den anhörige. Det finns även ett ökat -------

Fortsättning i boken


Krisreaktion Kriser av olika slag hör till livets normaliteter. Om vi kan komma igenom en kris blir vi ofta stärkta men ibland kan krisen bli så kallat kumulativ, d.v.s nya kriser läggs på den första. Jag har valt Cullbergs definition av kris: ”Ett psykiskt kristillstånd kan man sägas befinna sig i då man råkat in i en sådan livssituation att ens tidigare erfarenheter och inlärda reaktionssätt inte är tillräckliga för att man skall förstå och psykiskt bemästra den aktuella situationen.” (Johan Cullberg 1975). Johan Cullberg skriver vidare om att en krisreaktion består av fyra stadier – chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen. Att vara anhörig blir för många en kris, som om och om igen börjar om på nytt då nya saker händer. Den första krisreaktion---------

Fortsättning i boken


En liten handbok för anhöriga och närstående till en person som drabbats av demenssjukdom. Boken beskriver och förklarar både den närståendes egna reaktioner och den drabbades sjukdomsförlopp. Författaren Birgitta Ingridsdotter delar med sig av sina erfarenheter och ger råd för hantering av den uppkomna situationen. Författaren är legitimerad psykolog och terapeut. Hon har arbetat som handledare, utbildare och som klinisk psykolog bl.a. i demensområdet under mer än 35 år. proprius