En r E sa från koja till slott f rån k laratjärn till mod E rn multiar E na

a V j Ö r GE n kalit Z ki

från naturisen på klaratjärn till hypermodern multiarena.

Från träningsmatch mot Emtbjörk till VMishockey.

Från hånade och utskrattade på en provisorisk rink på bandyisen till vad som kallats Europas bästa hockeyarena.

Färjestad BK:s tidsresa har gått från koja till slott.

Den unga föreningens första hemmaplan var ett naturligt val; Klaratjärnets naturis, precis norr om där motorvägen i dag passerar älven. Där fick föreningen under de första svåra bandyåren slåss mot både vädrets makter och pimpelfiskare för att kunna genomföra sina hemmamatcher. Snöskottning och plogning med häst blev naturliga förberedelser och matchuppvärmning.

Det skulle dröja nästan tio år innan föreningen fick en ny hemvist.

Hösten 1941 gjordes de första försöken med ishockey och de allra första stapplande skridskoskären togs på en rink på kortsidan av Tingvalla IP. Den provisoriska hockeyrinken låg på nåder i hörnet av bandyplanen, omgärdad av en 20 centimeters sarg, något förhöjd bakom målen. Och omgärdad av hånfulla och skrattande bandyspelare.

när fbk på nytt startade upp ishockeyn vintern 1956 och 600 strömmade till Tingvalla redan i den första träningsmatchen mot Emtbjörk, förstod alla att det var hockey som klubben skulle satsa på och en tidsfråga innan den expansiva föreningen behövde ett eget hem.

Det var därför ett stort steg för den lilla kvartersklubben när man 1958 inledde diskussionerna med Karlstad stad om en egen hemvist för ishockeyn.

Tillvaron på Tingvalla var sedan länge för trång för både storebror Göta och de hånade hockeyspelarna, ishockeyn behövde sin egen rink och när det på föreningens födelsedag, den 10 november 1958, undertecknades ett konsortieavtal om en ny isbana på Färjestad var det ett litet steg för staden, men ett stort steg för Färjestad BK.

Avtalet skrevs mellan Karlstad stad, FBK, Göta och Karlstad Curlingklubb, som tillsammans bildade Aktiebolaget Isbanan. Bolaget skulle förvärva markområdet – del av Färjestad travbanas parkering – och där uppföra samt äga och förvalta isbaneanläggningen, som det hette i avtalet. Curlingklubben gavs rätt att ”inom bolagets område på egen bekostnad anlägga curlingbana enligt härom med bolaget upprättat avtal.” det beslutades att rinken skulle vara en konstfrusen bana utan tak. Vid denna tidpunkt fanns bara två inomhushallar i Sverige; Johanneshov i Stockholm (1955) och Rosenlundshallen i Jönköping (1958). I hela landet fanns bara dryga dussinet konstfrusna isbanor.

Satsningen var med dåtidens mått gigantisk.

Karlstad stad, sköt till 150 000 kronor i aktiekapital, Färjestad BK 50 000, Göta och KCK 25 000 vardera, sammanlagt 250 000 kronor.

Ordföranden Berndt Magnusson och kassören Inge Olsson undertecknade den historiska handlingen som skulle ge Färjestad BK dess första egna isbana.

Precis som 40 år senare, inför Löfbergs Lila Arenas tillkomst, var åtagandet stort och engagerade föreningens medlemmar starkt. På ett välbesökt och livligt medlemsmöte den 16 juni 1958 gick diskussionens vågor höga. De närvarande kunde dock till slut enas om att föreningen skulle satsa 50 000 kronor i det nya bygget. Medlemmarna beslöt att om inte den utsedda isbanekommittén kunde skaffa fram kontanta medel skulle föreningens medlemmar ”nedlägga arbete på den planerade konstfrusna isbanan motsvarande ett belopp på 50 000 kronor.”

Omgående upprättades arbetslistor där medlemmarna kunde teckna sig för önskat antal arbetstimmar, alternativt betala fem kronor per timme. Listorna fylldes snabbt, Eskil Eriksson var först ut och lovade hundra timmar och därefter fylldes listorna med föreningens eldsjälar. Allt prydligt bokfört av sekreteraren Bengt Ahlgren.

Det var en stor dag när den egna hemmarinken stod färdig i december 1958, men den ståtliga invigningsmatchen den 17 december kom att spelas utan Färjestad, det ansågs att klubben befann sig allt för långt ner (div II) i seriesystemet. Matchen skulle i stället spelas mellan allsvenska storheterna Leksand och Djurgården.

Förberedelserna var minutiösa.

Det slogs noggrant fast i isbanekommittens protokoll att

Ett stort språng för föreningen var byggandet av Färjestads Ishall 1967 då den gamla uterinken fick tak och blev landets 22:a inomhusrink. Ordföranden Kjell Glennert övervakar bygget tillsammans med kassören Kjell Habel och kanslisten Karl-Erik ”Kalix” Frödin.

FOTO: NWT ARKIV

”de funktionärer som skrapa banan skola vara iförda vita overaller och blå luvor” och att ”herr ordförande svarar för anskaffning av luvor och herr Eng för anskaffning av overaller.” stora förändringar under årens lopp. 1972 moderniserades hallen med sittplatser och i mitten av 90-talet genomfördes en grundlig ansiktslyftning med bland annat breddade publikgångar och nya omklädningsutrymmen. Den sista renoveringen var en för den tiden stor investering på 20 miljoner kronor, varav föreningen betalade hälften till den då kommunägda anläggningen.

Det kostade fyra kronor för vuxna, hälften för skolungdom och värnpliktiga i uniform att se matchen, som i förhandsreklamen utmålats som en fight mellan landets två målrikaste lag. En stor dag blev det, trots att matchen ironiskt nog slutade 0-0.

< Tre epoker i Färjestads arenahistoria. Alla på samma plats på Färjestad. Den första hemmarinken var en uterink på Färjestad som 1967 fick tak och blev Färjestads Ishall och kom att, med diverse förbättringar och renoveringar, vara föreningens hemmarink fram till nya Löfbergs Lila Arena invigdes hösten 2001.

FOTO: NWT ARKIV

LARS HEDELIN (STORA b ILDEN) det skulle dröja ytterligare nästan tio år innan nästa stora språng genomfördes; 1967 fick isbanan tak och blev Färjestads Ishall, landets 22:a inomhusrink. Ingen som var med trodde någonsin att publikrekordet från den gamla Isbanan, 10 001 när Forshaga IF mötte Djurgården, någonsin skulle komma att slås. Veckan före invigningsmatchen i november förstod dock Karl-Erik ”Kalix” Frödin på Färjestads kansli i källaren på Sandbäcksgatan att något stort var på gång.

Och stort blev det.

Till premiärmatchen i den nya hallen kom 10 610 åskådare, ett publikrekord för hockey i Värmland som fortfarande, 40 år senare, står sig. Det blev en minnesvärd kväll även i övrigt när Färjestad slog Djurgården med 8-4. Under ledning av lagkaptenen Anders Asplund vände FBK underläge 4-1 och kunde med sju raka fullträffar spela hem matchen till storpublikens glädje.

Färjestads Ishall genomgick ytterligare två

Med tiden kom föreningen dock allt närmare det oundvikliga – att se över arenafrågan på ett mer genomgripande sätt.

Planerna för en helt ny arena drogs upp under vintern och våren 1998

Men precis som när den första isbanan skulle anläggas 40 år tidigare kom frågan att intensivt diskuteras i styrelsen. Projektet ansågs vid denna tidpunkt för riskfyllt till och med i den innersta kretsen. Det fanns en stor tveksamhet om underlaget och intresset fanns för att nästan fördubbla publiken från den gamla hallens 4 700 till närmare 8 000.

Resultatet av de intensiva diskussionerna innebar att två av föreningens styrelseledamöter valde att avgå. Man ansåg att projektet var alltför vidlyftigt och satte föreningens framtid på spel.

– Vi var några i styrelsen som drev frågan hårt. Tyvärr fick vi inte med oss alla. Vi såg tidigt betydelsen inte bara av en ny ishall, utan även möjligheterna med en eventarena för stora arrangemang utanför idrotten. Historien visar