Stiftsöverläggningar om förslag på framtida utbildningar för Svenska kyrkan

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

1(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

Stiftsöverläggningar om förslag på framtida utbildningar för Svenska kyrkan

Innehållsförteckning Stiftsöverläggningar om förslag på framtida utbildningar för Svenska kyrkan............. 1 Introduktion: stiftsöverläggningar om kyrkliga utbildningar ..................................... 2 Rapportens disposition ........................................................................................... 3 Kommentarer rörande fackutbildning och pastoralteologiska delar .......................... 4 Kommentarer om utbildningsförslaget som helhet ................................................ 4 Fackutbildningen för diakoner ............................................................................... 6 Fackutbildningen för kyrkomusiker ....................................................................... 7 Fackutbildningen för pedagoger, barn och unga .................................................... 8 Fackutbildningen för präster................................................................................... 9 Stiftsförlagda moment .............................................................................................. 10 Mötesplats stift och student .................................................................................. 10 Erfarenhet av kyrkligt liv...................................................................................... 11 Praktik (och VFU) ................................................................................................ 12 Pastorsadjunktsår .................................................................................................. 13 Slutsatser (Maria Klingenberg, Sheila Mallik och Lorita da Ros Grape) ................ 16 Bilagor ......................................................................................................................... 20

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

2(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

Introduktion: stiftsöverläggningar om kyrkliga utbildningar Under hösten 2011 ordnades sju stiftsöverläggningar vars syfte var att informera om, pröva och ta in synpunkter på Nämndens för utbildning, forskning och kultur Förslag på framtida utbildningar för Svenska kyrkan. Att kunna pröva nämndens beslut i stiften sågs som nödvändigt med tanke på stiftens stora delaktighet i Svenska kyrkans utbildningar. Kyrkokansliets handläggare för utbildningsfrågor tog initiativ till överläggningen, men stiften fick själva ta beslut om vem som skulle representera stiften under överläggningarna. Inför respektive överläggning fick de deltagande ta del av en sammanfattning av det föreliggande utbildningsförslaget (bilaga 1 och 2).

Från Kyrkokansliets sida var målsättningen att utbildningsförslaget skulle presenteras så likartat som möjligt på alla överläggningar, inte bara för att alla stift skulle få ta del av samma information, utan också för att alla stift skulle få möjlighet att reagera förutsättningslöst på förslaget. Därför vinnlade sig de medverkande om att inte dra in reaktioner och kommentarer från andra stift i presentationen av förslaget för att svarsunderlaget skulle kunna bli så likartat som möjligt. Då överläggningarna hölls inom en tvåmånadersperiod är det dock fullt sannolikt att de senare överläggningarna präglades av vad man hade hört om såväl förslag som reaktioner från stift som redan haft sin överläggning. Sheila Mallik och Lorita da Ros Grape fungerade som processledare under merparten av stiftsöverläggningarna medan Maria Klingenberg protokollförde samtliga överläggningar. Under någon eller några överläggningar medverkade även handläggarna Gun Linderman, Marit Torkelson och Eva Lindström.

Efter att dagsprogrammet för överläggningarna justerats något efter det första mötet i Lunds stift, som fungerade som pilotstift, följde övriga överläggningar samma dagsprogram. Förmiddagen inleddes med psalm, välkomstord och en presentation av alla deltagare. Därefter följde en omvärldsanalys som ett redskap för att orientera de närvarande i det framtidsperspektiv som kommande kyrkoarbetare ska rustas för i sin utbildning. Därefter presentades fackutbildningarna och de pastoralteologiska delar för alla fyra yrkesgrupper, vilket efterföljdes av en kort bikupesession som utmynnade i en redovisning av vad man såg som de huvudsakliga fördelarna med förslaget samt utvecklings- och förändringssynpunkter. Efter lunchen presenterades de stiftsförlagda momenten, vilket efterföljdes av ett längre grupparbetspass där deltagarna fick jobba med utbildningsförslaget ur en yrkesgrupps perspektiv eller utifrån ett ekonomi- och administrationsperspektiv. Deltagarna fick själva välja vilken grupp de ville jobba med. Inför detta arbetspass hade ett dokument med diskussionsfrågor förberetts som

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

3(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

berörde de aspekter av utbildningsförslaget som man från Kyrkokansliets sida speciellt ville ha respons på (bilaga 3). Stiftsmomenten för varje yrkesgrupp presenterades sedan ”i storgrupp ”, varefter dagen sammanfattades och avslutades.

Rapportens disposition Sammanlagt medverkade ca 160 stiftsrepresentanter på överläggningarna, vilket naturligtvis gör det till en utmaning att försöka göra en sammanfattning och rentav omöjligt att redogöra alla uttrycka synpunkter. Den organiserande principen för rapporten är därför att återge den respons och de tendenser som har blivit synliga i flest stift och som därför behöver beaktas i det fortsatta arbetet med utbildningsförslaget. I praktiken har de frågor och teman som återkommit i responsen från åtminstone tre-fyra överläggningar tagits med i rapporten. För att markera varifrån responsen har kommit innehåller rapporten förkortningarna (L) för Lunds stift, (K&V) för Karlstad och Växjö stift, (L&S) för Linköpings och Stockholms stift, (G&S) för Göteborgs och Skara stift, (U&V) för Uppsala och Västerås stift, (H&L) för Härnösands och Luleå stift samt (S&V) för Strängnäs och Visby stift. De stift som delat överläggning benämns som stiftsgrupper. Då stiften på en överläggning tydligt markerat att de sinsemellan har olika åsikter i en fråga så framkommer det i rapporten, i övrigt behandlas de stift som delat överläggning som en enhet.

Rapporten ska läsas med en medvetenhet om att när en stiftsgrupp omnämns inom parentes efter en åsikt (t.ex. genom uttrycket ”fyra stiftsgrupper ansåg … ”) så är detta en skriftlig förenkling som inte innebär att samtliga närvarande på överläggningen har ställt sig bakom åsikten i fråga. Parentesen anger enbart på vilken stiftsöverläggning en åsikt har uttryckts utan att säga något om i vilken mån åsikten har haft understöd i stiftsgruppen, och därför kan också en och samma stiftsgrupp uttrycka motsatta åsikter i en fråga i rapporten. Att redovisa uttryckta åsikter utan att redovisa mån av understöd är det mest tillförlitliga eftersom det baseras på tydligt uttryckta åsikter och inte rapportskribentens tolkningar: att försöka beskriva hur många som stöder en viss åsikt hade nämligen i många fall blivit en tolkningsfråga på ganska lösa grunder (det är till exempel inte alls säkert att ”den som tiger samtycker ”). Istället är det generella syftet med rapporten att plocka upp de gemensamma linjer och åsikter om utbildningsförslaget som många stiftsgrupper har fört fram. I den mån som det har funnits utrymme har de ”hjärtefrågor ” som tydligt drivits i enskilda stift tagits med, trots att frågan inte har fått så framträdande plats generellt.

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

4(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

Av protokollen att döma finns det en variation i hur mycket stiften har reflekterat kring förslaget innan överläggningen, som i viss mån har samvarierat med under vilket skede av hösten överläggningen har hållits. Det går därför att skönja en viss variation i hur detaljerad responsen har varit på de olika överläggningarna, i synnerhet när det gäller de stiftsförlagda momenten.

Kommentarer rörande fackutbildning och pastoralteologiska delar Efter att den föreslagna fackutbildningen samt de pastoralteologiska momenten presenterades på förmiddagen efterfrågades synpunkter i form av tre positiva aspekter med förslaget och tre aspekter som kunde förbättras eller borde förändras. Här hade överläggningens deltagare möjligheter att lyfta upp de aspekter som de såg som mest angelägna, oavsett om det gällde utformningen av en specifik fackutbildning eller synpunkter rörande förslagets mer allmänna struktur. Det här förklarar varför alla fackutbildningar inte har kommenterats i lika stor utsträckning nedan.

Förslaget på de fyra fackutbildningarna samt de pastoralteologiska momenten fick generellt riklig, engagerad och ofta även detaljerad respons under stiftsöverläggningarna och under många stiftsöverläggningar fortsatte diskussionen även under eftermiddagen (när så har skett så har även den responsen beaktats i rapporten). Generellt motiverades negativ kritik ofta i högre utsträckning än positiv kritik: de motiveringar till positiv respons som nämns har därför ofta uttalats av enskilda röster, i jämförelse med motiveringarna till negativ respons som ofta framkommit i många stiftsgrupper. Motiveringarna till den positiva responsen har tagits med för att rapporten ska avspegla hur stiftsgrupperna själva har tolkat förslaget, men stiftsgrupperna kommer sannolikt att känna igen sig i större omfattning i hur den negativa kritiken har motiverats.

Kommentarer om utbildningsförslaget som helhet Alla stiftsgrupper var överens om att de samverkansmoment och pastoralteologiska moment som alla yrkesgrupper delar hörde till förslagets stora fördelar, och samverkansmomenten kommenterades också i positiva ordalag i samband med utvärderingen av specifika yrkesgruppers utbildning (diakoner: S&V; kyrkomusiker: G&S, S&V). En kommentar till detta var att förslaget signalerar att yrkesgrupperna är beroende av varandra och hör ihop (K&V). Likaså omnämndes akademiska fackutbildningar och kompetenshöjning som en positiv konsekvens av förslaget på

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

5(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

samtliga överläggningar, bland annat för att det ansågs stärka yrkesgruppernas yrkesidentitet. Inom fyra stiftsgrupper (H&L, L, K&V, L&S) såg man förslagets strävan att profilera yrkesgrupperna och ge dem tydliga kompetensområden som något positivt: detta ansågs skapa en yrkesmässig professionalitet och tydliga ramar för arbetet och sågs som ett bra sätt att rusta Svenska kyrkan inför en framtid där arbetet görs i större enheter med krav på specifika yrkeskompetenser. Att förslaget skissat på diakon-, pedagog- och kyrkomusikerutbildningen som gångbara både inom och utanför den kyrkliga världen kommenterades i positiva ordalag under fyra överläggningar (H&L, L, U&V, L&S): detta nämndes också specifikt angående pedagog- och diakonutbildningen (S&V, U&V). Tanken på ”överförbara ” utbildningar ansågs skapa ett bra utflöde och inflöde av yrkesverksamma. Fyra stiftsgrupper (H&L, L, K&V, U&V) kommenterade också att förslaget präglades av struktur och ordning, vilket ansågs vara bra för studenterna och möjliggöra fortbildning. Fyra stiftsgrupper (S&V, H&L, L, G&S) kommenterade också helheten och menade att förslaget i stort sett var bra.

Att Svenska kyrkans grundkurs inte ingår i den nationella utbildningsstrukturen i det nya förslaget föranledde negativa reaktioner i många stiftsgrupper (S&V, G&S, U&V, L&S, H&L), och på eftermiddagen kommenterades detta också när det gällde specifika yrkesgruppers utbildningar i några av dessa stiftsgrupper. Man reagerade på att en kyrklig introduktion till en akademisk fackutbildning och ett viktigt reflektionsoch samverkansmoment i början av utbildningsgången försvinner som i synnerhet har haft betydelse för studenter med svag kyrklig förankring. Det sistnämnda användes som ett argument för att behålla grundkursen eftersom framtida kyrkoarbetares kyrkliga förankring antogs bli svagare snarare än starkare. Man frågade sig också om den erfarenhet av kyrkligt liv som föreslås kommer att ge samma mått av personlig reflektion som Svenska kyrkans grundkurs har bidragit till. Alla talade inte specifikt för bevarandet av Svenska kyrkans grundkurs utan önskade mer generellt att det även i fortsättningen skulle finnas en introduktionskurs för blivande kyrkoarbetare.

I tre stiftsgrupper (H&L, S&V, L&S) avsåg man behålla grundkursen som ett stiftsmoment även i fortsättningen. Utifrån denna utgångspunkt talade vissa röster för att grundkursen borde vara kvar som en del av den nationella utbildningsstrukturen, i en stiftsgrupp med kommentaren att det finns ett behov nationell styrning och tydliga direktiv gällande innehållet så att grundkursen utgår från kyrkans behov och inte folkhögskolornas planering. Andra röster önskade samarbete med nationell nivå för

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

6(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

att undvika att introduktionskurs och pastoralteologiska moment får samma innehåll.

Vissa önskade också att stiftets framtida introduktionskurs skulle kunna valideras in i utbildningen.

I fem stiftsgrupper (S&V, H&L, U&V, L&S, K&V) föranledde presentationen av fackutbildningen önskemålet att även andra yrkesgrupper än prästerna borde ges möjlighet att läsa kursen Svenska kyrkans tro och liv (15 hp). I fem stiftsgrupper (H&L, U&V, S&V, L, L&S) ansåg man också att alla yrkesgrupper och inte bara prästerna och diakonerna ska läsa ett år pastoralteologi, vilket också lyftes upp i tre stiftsgrupper (U&V, S&V, K&V) då förslaget för pedagogutbildningen kommenterades 1 . I fyra stiftsgrupper (G&S, L&S, K&V, L) ansåg man att vissa ämnen, såsom vuxenpedagogik, pedagogik, religionspedagogik eller ledarskapsutbildning saknades och önskade att förslaget förtydligade om och när ämnena ingår i fackutbildningar och pastorala moment.

I två stift (U&V, L&S) uttrycktes tveksamhet i olika grad kring den akademiska bas och den yrkesspecifika kompetens som förslaget bottnar i. Man ifrågasatte huruvida församlingarna kommer att ha råd att anställa högutbildade akademiker och lyfte möjligheten att skapa kortare utbildningar med en mer kvalificerad fortbildning. Vissa röster höjdes också för folkhögskolan som ”utbildningsbas ” istället för högskolan.

Denna kritik återkom dock inte på de andra stiftsöverläggningarna.

Fackutbildningen för diakoner Två aspekter av förslaget till diakonutbildning fick positiv respons i flera stiftsgrupper: dels uppskattade man diakonutbildningens tydliga karitativa profil som hade formulerats brett (K&V, L, G&S, H&L, U&V), och diakonutbildningens högskolebas fick också positiv respons (G&S tydligt, H&L, S&V). Högskolebasen

1

Förslaget på att slå samman de pastoralteologiska delarna till ett slutår väckte vissa reaktioner bland präststudenterna. Vissa studenter såg förslaget som en förbättring jämfört med den rådande ordningen som varit praktiskt svår att genomföra. Man pekade också på de möjligheter som ett helt slutår skulle medföra i form av mer övning och fördjupning samt möjligheten att följa ett helt kyrkoår. Andra studenter menade dock utifrån sina egna erfarenheter att den nya ordningen kommer att stänga dörrar för många som börjar sina teologiska studier en bit in i sitt vuxenliv som en andra karriär. Att lämna hem och familj under ett helt år upplevdes som en alltför hög tröskel ur familjens perspektiv, även om man också kunde se de innehållsliga fördelarna med förslaget.

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

7(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

förstod man som en möjlighet till kompetenshöjning bland diakonerna som också kan få positiva konsekvenser när det gäller behovet att synliggöra diakonin i forskningen.

Många stiftsgrupper reagerade dock negativt på att ett introduktionsår för diakonerna saknas i förslaget (H&L, S&V, U&V, G&S, L&S). Denna diskussion återkommer senare i rapporten i samband med diskussionen om pastorsadjunktsåret, eftersom detta återspeglar att många stiftsgrupper kopplade ihop dessa frågor. I vissa stiftsgrupper uttrycktes också farhågor om att diakonernas fackutbildning leder till en alltför svag teologisk förankring (K&V, U&V, S&V), vilket framför allt sågs som bekymmersamt med tanke på de diakoner som gör en andra karriär i kyrkan där den kyrkliga förankringen ibland är ganska svag. En teologisk förankring/kyrklig profil sågs som nödvändig för att stärka identiteten som diakoner och göra diakonin till något annat än socialt arbete.

I vissa stift väckte också beskrivningen av den karitativa inriktningen kraftiga reaktioner, medan dessa reaktioner inte förekom alls på andra överläggningar. Två stiftsgrupper (L&S, U&V) reagerade på att vårdvetenskap fortfarande föreslås som en tänkbar utbildningsmässig bas för diakonutbildningen. Att rikta in diakonutbildningen mot vård och omsorg sågs som gammalmodigt och bakåtsträvande. Man önskade också att förslaget skulle förtydliga vilka former av kurser som kan ingå inom olika ämnen så att förslaget inte mynnar ut i diakonala fackutbildningar med irrelevanta ämneskombinationer. Två andra stiftsgrupper (G&S, S&V) reflekterade över hur den karitativa inriktningen hade utformats i förslaget ur ett genusperspektiv och önskade mer reflektion kring hur ett karitativt diakonat kan beskrivas på ett sätt som kan balansera upp en i nuläget relativt sned könsfördelning bland diakonerna.

Fackutbildningen för kyrkomusiker Det fanns inga tydliga linjer kring hur förslaget på kyrkomusikerutbildningen mottogs, och därför har många av de teman som tas upp här inte lika brett ”stiftsgruppunderstöd ” som responsen för de andra utbildningarna. I tre stiftsgrupper (K&V, H&L, G&S) såg man positivt på att kantorsutbildningen finns kvar som en utbildning, och två stiftsgrupper (K&V, G&S) uppskattade också att de pastoralteologiska moment som föreslås leder till att organisternas utbildning får en tydligare kyrklig förankring än tidigare. Två stiftsgrupper (L&S, H&L) välkomnade att förslaget strävar mot att kantorsexamen ska kunna valideras in i organistexamen.

Det sistnämnda väckte dock också vissa farhågor – i stort sett samma stift (L&S,

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

8(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

H&L, K&V) som välkomnade möjligheten att validera kantorsexamen uttryckte också vissa farhågor kring hur detta kan förverkligas i praktiken. Förslaget frammanade också reflektioner om hur distinktionen mellan kantorer och organister upprätthålls och definieras på ett meningsfullt sätt (H&L, G&S, U&V), men det fanns ingen tydlig linje i hur stiftsgrupperna resonerade kring tänkbara lösningar. Reaktionerna kan dock tolkas som att vissa stiftsgrupper ser att den kyrkomusikaliska kompetensen kan sänkas som en konsekvens av förslaget. I några stiftsgrupper (U&V, G&S, L) väckte förslaget kritik för att man ansåg att det inte i tillräckligt hög grad reflekterar eller tar ställning till de krav på större bredd på kyrkomusikalisk kompetens som efterlyses i församlingarna.

Fackutbildningen för pedagoger, barn och unga I fem stiftsgrupper (L&S, H&L, G&S, L, U&V) välkomnade man att den föreslagna pedagogutbildningen får en tydlig inriktning och profilering mot barn och unga, vilket ansågs motsvara församlingarnas behov. Många stiftsgrupper (G&S, K&V, U&V, L&S) lyfte också fram akademiseringen av pedagogutbildningen som en positiv utveckling med kompetenshöjning som följd. I tre stiftsgrupper (H&L, U&V, S&V) uppskattade man också att kurser i teologi ingår i pedagogernas fackutbildning. Även om inriktningen mot barn och unga generellt sågs som något positivt så ifrågasattes den föreslagna titeln ”pedagog, barn och unga ” kraftigt i samtliga stiftsgrupper. Framför allt sågs titeln som ensidig och begränsande. Man menade att pedagogernas inriktning mot barn och unga är så självklar att den inte behöver skrivas ut och att titeln ger en olycklig signal om att arbetet med barn och unga skulle vara ett specialområde som de andra yrkesgrupperna inte behöver ta sig an, när det i själva verket är det motsatta man förespråkar. Man menade också att titeln inte motsvarar hur arbetsfältet ser ut i verkligheten, eftersom arbete med barn och unga alltid medför arbete med föräldrar. I andra stiftsgrupper såg man pedagogens arbetsfält som betydligt bredare än enbart inriktat mot barn och unga på ett mer generellt plan. Man lyfte också upp att den föreslagna titeln är den enda som inte visar på kyrkan som arbetsområde. Många stiftsgrupper ville därför behålla titeln församlingspedagog, eftersom titeln öppnar till fler arbetsområden inom församlingsverksamheten, visar på kopplingen till en kyrklig kontext och redan är en förhållandevis inarbetad titel i församlingsverksamheten.

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

9(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

De stiftsgrupper som såg införlivandet av teologi i pedagogutbildningen som något positivt gjorde detta med visst förbehåll. Man önskade att förslaget mer specifikt skulle definiera vilka teologiska ämnen som ska läsas då alla teologiska ämnen inte är relevanta för pedagogutbildningen (H&L, U&V, S&V, K&V, G&S). Man lyfte fram att detta behövs speciellt med tanke på de lärare i religionsvetenskap som vill validera sin utbildning.

Den föreslagna akademiska fackutbildningen för pedagoger väckte inte heller odelat positiva reaktioner. I fyra stiftsgrupper (H&L, U&V, G&S, S&V) var man skeptisk till om församlingarna verkligen kommer att anställa de välutbildade pedagoger som förslaget vill utbilda. Andra stiftsgrupper förhöll sig frågande till om den akademiska fackutbildningen tillgodoser det kompetensbehov som pedagogerna behöver i sitt arbete och om fackutbildningen blir för teoretisk i förhållande till arbetsuppgifterna (K&V, S&V, U&V). I två stiftsgrupper (H&L, K&V) pekade man på att det bara är ett av de två föreslagna utbildningsspåren som är överförbart, dvs ger yrkesmässig behörighet även utanför en kyrklig kontext. I två stift (U&V, K&V) uttrycktes också önskemål om att fritidsledarutbildningen ska tas med i utbildningsförslaget.

Folkhögskoleutbildningen som alternativ till högskolan uttrycktes alltså tydligast i samband med pedagogutbildningen.

Fackutbildningen för präster Den föreslagna fackutbildningen för präster var den som kommenterades allra minst under stiftsförläggningarna. Det är skäligt att anta att detta tyder på att förslaget bedömdes som acceptabelt – reaktionen på de andra fackutbildningarna antyder att förbättringssynpunkter generellt uttrycktes i den mån de förekom. Den ämnesmässiga likriktning som förslaget lanserar för prästutbildningen fick dock tydlig kritik (K&V, L&S, L, U&V, G&S, H&L, S&V): fackutbildningen uppfattades som oflexibel och kritiserades för att kyrkan behöver bred teologisk kompetens och olika sorters präster.

Vissa stiftsgrupper lyfte också upp behovet av de teologiska ämnen som utbildningsförslaget i praktiken spärrar vägen för som huvudämnen på avancerad nivå. Förslaget ansågs rimma illa med att förslaget i övrigt förespråkar valfrihet och bredd. I övrigt väckte pastorsadjunktsåret stor diskussion i stiftsgrupperna: denna tas därför upp som en egen punkt senare i rapporten.

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

10(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

Stiftsförlagda moment Som redan nämnts var kommentarerna till fackutbildningen och den pastoralteologiska utbildningen generellt tydliga och detaljerade. När det gällde förslagets utformning av de stiftsförlagda momenten förändrades synpunkternas karaktär på många stiftsöverläggningar. Respons uttrycktes inte lika distinkt och diskussionen var ofta mer processartad. I jämförelse med responsen på fackutbildningarna, som kännetecknades av ett allmänt ”Såhär tycker vi ”, kännetecknades kommentarerna till de stiftsförlagda momenten i högre grad av ”Det här behöver vi tänka mer kring ” på många överläggningar. I linje med detta valde en stor del av arbetsgrupperna att kommentera de stiftsförlagda delarna i mer allmänna ordalag snarare än att besvara de detaljfrågor som fanns i det frågepapper som delades ut inför arbetspasset (bilaga 3). Det fanns naturligtvis undantag till detta, men rapporten kan läsas med medvetenhet om att alla stift kanske inte har reflekterat färdigt kring de stiftsförlagda momentens utformning i detalj.

Det som diskuterades under eftermiddagen var Mötesplats stift och student, Erfarenhet av kyrkligt liv, Praktik och pastorsadjunktsåret. Eftersom förslaget om Mötesplats stift och student var det samma oavsett yrkesgrupp presenteras responsen från alla arbetsgrupper under samma rubrik. Erfarenhet av kyrkligt liv för diakoner, präster och diakoner diskuteras också samfällt av samma anledning, medan erfarenhet av kyrkligt liv för kyrkomusiker diskuteras under egen rubrik. För präster och diakoner presenteras praktikmomenten tillsammans med VFU (som i själva verket är ett pastoralteologiskt moment) eftersom dessa ofta kopplades ihop i diskussionen.

Responsen på diakoners respektive kyrkomusikers praktik presenteras var för sig eftersom de föreslagna riktlinjerna var formulerade på olika sätt. Slutligen kommer en redogörelse för diskussionen kring pastorsadjunktsåret.

Mötesplats stift och student Att Mötesplats stift och student ingår som en nationell riktlinje i förslaget kommenterades inte utan verkade godtas utan invändningar. I den mån som tidsomfattningen kommenterades (L&S, H&L, L, S&V) såg man den föreslagna omfattningen som rimlig i form av en nationell riktlinje. I de grupper som jobbade med prästutbildningarna och kommenterade omfattningen (L&S, H&L, L, Visby) ville man dock helst se omfattningen 8-10 dagar som ett nationellt minimikrav som enskilda stift gärna kunde få utöka.

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

11(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

Det fanns olika uppfattningar om i vilken mån förslaget ska innehålla nationella riktlinjer för innehållet på mötesplatsmomenten. De flesta av de stiftsgrupper som kommenterade detta (L, L&S, S&V, H&L) förespråkade en kombination mellan nationellt definierade mötesplatser och mötesplatser som stiften utformar själva. Det fanns dock ingen samstämmighet: vissa arbetsgrupper förespråkade fullständig självständighet för stiften, andra önskade samma innehåll oavsett stift. Det förekom att arbetsgrupperna kom fram till olika slutsatser på samma stiftsöverläggning. Vissa arbetsgrupper kom också med förslag på innehåll. Det enda tema som återkom från olika arbetsgrupper i flera stift (G&S, L&S, U&V) var önskemålet att även mötesplatserna skulle innehålla samverkansmoment mellan olika yrkesgrupper.

Erfarenhet av kyrkligt liv Den tidsomfattning på erfarenhet av kyrkligt liv som föreslagits för pedagoger, diakoner och präster (två år) bedömdes generellt som ett minimikrav, men det var enbart arbetsgrupperna för diakonutbildningen i tre stift (L, L&S, U&V) som explicit talade för en höjning med hänvisning till diakoniarbetets särart och att vissa diakoner inte har en så djup kyrklig förankring med sig in i sin utbildning. Det fanns en konsensus om att studenternas erfarenhet skulle vara införskaffad innan antagning och inte något som förvärvas parallellt med de pastoralteologiska utbildningsmomenten (L, G&S, L&S, H&L, U&V, S&V). Det var ganska få arbetsgrupper som explicit uttalade sig om huruvida nationella riktlinjer för erfarenhet av kyrkligt liv ska ingå i förslaget, och när så skedde så talade dessa arbetsgrupper både för och emot.

Förslaget framkallade ibland rätt kraftiga reaktioner på överläggningarna. Samtidigt föreföll det som om det var bakgrunden till förslaget, nämligen att blivande kyrkoarbetares församlingsaktivitet inte kan förutsättas, som framkallade reaktioner snarare än förslaget i sig. Diskussionen utmynnade dock ofta i ett önskemål om att ”kraven ” på erfarenhet av kyrkligt liv ska formuleras med stor noggrannhet: riktlinjerna ska signalera att församlingserfarenhet och personligt engagemang är en självklarhet och inte ett nödvändigt (och indirekt: jobbigt)krav från stiftet.

Reaktionerna signalerade också en ambivalent hållning mellan att å ena sidan inte vilja kontrollera kyrklig erfarenhet, å andra sidan också önska att studenterna har med sig ett aktivt och mångsidigt engagemang i bagaget vid antagning.

Den erfarenhet av kyrkligt liv som fanns med i förslaget för kyrkomusiker bestod av ett års engagemang i kyrkokör. Detta kommenterades endast i fyra stiftsgrupper, och

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

12(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

där förhöll man sig kritiskt till hur kravet var formulerat (K&V, L&H, G&S), även om man i ett fall påpekade att förslaget trots allt är en uppstramning jämfört med tidigare. Vissa röster (K&V, L&H) förespråkade att kraven på erfarenhet skulle vara lika för alla yrkesgrupper: andra menade att kravet borde vara på församlingserfarenhet mer generellt och inte musikverksamhet (L&H) och i varje fall inte proffsverksamhet (L). I ett stift (L&S) talade såväl arbetsgruppen för kyrkomusiker som pedagoger för Svenska kyrkans grundkurs som erfarenhetsbas istället för den föreslagna erfarenheten av kyrkligt liv.

Praktik (och VFU) Ingen stiftsgrupp kommenterade förekomsten av nationella riktlinjer för VFU och praktik, vilket kan tolkas som en underförstådd konsensus om att förslaget kan innehålla sådana bestämmelser. Däremot diskuterades omfattning och innehåll för olika yrkesgrupper.

För kyrkomusikerna föreslogs 8 veckors individuell praktik som t ex ska innehålla alla former av förrättningar samt körrepetitioner. Denna omfattning sågs som rimlig (G&S, L, K, L&H), men vissa önskade flexibla riktlinjer kring huruvida praktiken ska genomföras som sammanhållen period eller i kortare perioder. Att omfattningen sågs som rimlig motiverades ibland med att det är en förbättring jämfört med tidigare. I två stiftsgrupper (L&S, S&V) önskade man en längre praktikperiod än den föreslagna då de blivande kantorerna har svagare orgelkunskaper än tidigare med sig in i utbildningen och behöver mycket övning. Vad gällde innehåll så lyfte vissa stiftsgrupper (L, G&S, Karlstad) tydligt fram att arbete med barn och unga ska ingå som ett definierat praktikmoment, både för att det är ett önskemål från kyrkomusikerstudenterna och för att det reflekterar församlingarnas önskemål om kyrkomusikers engagemang i barn- och ungdomsverksamhet. I två stiftsgrupper (L, G&S) uppmärksammade man att praktiken också kunde vara en introduktion till de administrativa arbetsuppgifterna i kyrkomusikarbetet såsom planering av verksamhetsår och ekonomi.

För pedagogerna föreslogs praktikomfattningen åtta veckor. Omfattningen kommenterades sällan, men de som kommenterade (G&S, L&S) bedömde denna omfattning som rimlig. Innehållsmässigt återkom två krav på pedagogpraktiken: dels ett krav på mångsidighet i form av möjlighet att få jobba med alla åldrar och olika verksamheter (G&S, L&S, L&H), dels att stiften skulle ha frihet att behovsanpassa

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

13(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

praktikinnehållet utifrån studentens tidigare erfarenheter (G&S, S&V, L&H). I vissa stift diskuterades den indelning i individuella och gruppbaserade praktikmoment som föreslogs för präster och diakoner även för pedagogerna, men åsikterna om detta gick isär. Likaså fanns det inga tydliga linjer eller mönster i diskussionen av VFU:ns innehåll.

För präster och diakoner förordades en praktik på åtta veckor: fyra som gruppraktik före antagning och fyra veckor som individuell praktik, eventuellt under sommaren.

Detta förslag genererade förhållandevis lite respons, och det var svårt att hitta tydliga linjer i synpunkterna. Omfattningen på åtta veckor kommenterades i tre stiftsgrupper (L, L&S, Växjö) och bedömdes som rimlig som en nationell riktlinje. Praktikens omfattning diskuterades ofta i förhållande till VFU: i två stiftsgrupper (L&H, G&S) tyckte både präst- och diakonarbetsgruppen att förslagets balans mellan VFU och praktik fungerar, medan diakongruppen i en stiftsgrupp (S&V) uttryckte starka önskemål om att VFU-omfattningen borde utökas för diakonerna. Praktikens omfattning samt indelningen i grupp- och individuell praktik diskuterades också ofta ur antagningssynpunkt, men här fanns inga tydliga tendenser som kännetecknade många stiftsgrupper. Bland dem som kommenterade fanns både de som såg gruppraktik som en bra grund för antagning och de som tyckte att en antagning på goda grunder kräver individuell praktik. Med tanke på hur få stiftsgrupper som generellt kommenterat praktik och VFU så är det svårt att tyda responsen, men önskemålet om att förslaget behöver beakta en balans mellan praktik och VFU är rätt tydligt.

Den tydligaste synpunkten var en viss skepsis mot sommarpraktiken (L, L&S, S&V, U&V), speciellt bland de arbetsgrupper som diskuterade diakonutbildningen. Man ifrågasatte nyttan av en praktikperiod som infaller under en lågintensiv period av året och menade också att den kunde vara svår att koordinera ur stiftssynpunkt.

Pastorsadjunktsår På många överläggningar aktualiserades frågan om pastorsadjunktsåret (i fortsättningen: PA-året) redan under förmiddagen då diakonernas fackutbildning kritiserades för avsaknaden av introduktionstjänst (H&L, S&V, L&S, U&V, G&S). I dessa stiftsgrupper förespråkades lika villkor för präster och diakoner.

Kyrkomusikernas behov av att få en motsvarande introduktionstjänst omnämndes i två stiftsgrupper (G&S, S&V) och i en stiftsgrupp (H&L) förespråkades detta för alla

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

14(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

profiler. Kommentarerna om introduktionstjänst föregick för det mesta diskussionen om PA-året, som därför blev en diskussion som belyste många perspektiv och följaktligen är ganska svåra att sammanfatta. För att behålla nyanserna i en potentiellt känslig fråga återges diskussionerna överläggningsvis. Återberättandet tar avstamp i hur arbetsgrupperna för prästutbildningen kommenterade PA-året då det ofta blev utgångspunkten för den mest omfattande diskussionen. Att kommentarerna från arbetsgrupperna för ekonomi- och administration följer efter de olika yrkesgruppernas kommentarer följer också ordningsföljden under överläggningarna.

I Göteborg och Skara uttryckte man en vilja att ompröva PA-året eftersom nuvarande situation inte upplevdes som rättvis med tanke på de andra profilerna.

Samtidigt såg man inte att förslaget på att förkorta PA-året till ett halvår för både präster och diakoner som en lösning eftersom de nyutbildade i så fall skulle behöva börja söka jobb ganska omgående och inte få arbetsro. Istället förespråkade man hårdare krav vid antagning så att präst- och diakonkandidaters ”anställningsbarhet ” skulle prövas redan då, att församlingar som anställer nyutbildade skulle stödas ekonomiskt, och att samtliga nyutbildade kyrkoarbetare skulle erbjudas grupphandledning. Man poängterade dock att en förändring av relationen mellan vigning och anställning kräver vidare reflektion och en noggrann analys av konsekvenserna av en förändring av nuvarande ordning. Diakonarbetsgruppen förespråkade lika villkor för båda vigningsyrken. Arbetsgruppen för ekonomi och administration understödde såväl tanken på lika villkor för vigningsyrken som linjen att avskaffa PA-året och ersätta det med andra stödstrukturer, t ex i form av att stiftet under första halvåret skulle betala halva lönen för den nyanställde prästen/diakonen.

I Linköping och Stockholms arbetsgrupp för prästutbildning kommenterades PAåret på tre punkter: man ville inte ta ställning till dess tidsomfattning, ville framhålla handledningens betydelse för den nyutbildade, och man önskade också en större utredning av relationen mellan vigning och tjänst. Flera röster hade dock höjts under förmiddagen som ifrågasatte PA-året på grund av dess följder i form av ojämlika villkor för nyutbildade kyrkoarbetare, och denna synpunkt följdes upp av arbetsgruppen för ekonomi och administration på eftermiddagen. För Linköpings stift gav stiftets ekonomi anledning att ifrågasätta PA-året, medan man i Stockholms stift framför allt ifrågasatte PA-året ur ett likabehandlingsperspektiv, trots att man tillsvidare såg sig ha ekonomisk bärkraft för att fortsätta med rådande ordning.

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

15(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

I Härnösand och Luleå menade prästgruppen att PA-året borde förändras för att ge andra yrkesgrupper liknande möjligheter och önskade en utredning av andra sätt att stöda nyutbildade. Man talade för att den huvudsakliga arbetsrelationen för den nyutbildade borde vara till en församling och inte till stiftet, och menade att en förändring av nuvarande system kanske inte väcker så stora reaktioner då det redan nu förekommer att nyutbildade tycker att PA-året är för långt. Andra röster höjdes dock för värnandet av ett PA-år och den helhet som det är en del av, men detta gjordes med ett medgivande om att nuvarande system kunde förbättras – därför önskade man få mer betänketid kring denna fråga. Arbetsgruppen för ekonomi och administration stödde tanken på att utveckla andra sätt att introducera nyutbildade till tjänst och förhöll sig frågande till PA-årets fördelar ur ett medlemsnyttoperspektiv. Man talade också för att försöka skapa lösningar som rotar nyutbildade i församlingar för en längre period än en PA-tjänst omfattar.

I Lund förhöll sig prästgruppen försiktigt frågande till PA-årets nödvändighet, förutsatt att den fackutbildning som antas är relevant och praktikomfattningen under utbildningen är tillräcklig. Arbetsgruppen för ekonomi och administration hade svårt att se hur det i framtiden ska vara ekonomiskt möjligt att fortsätta erbjuda nyutbildade ett PA-år i dess nuvarande utformning.

I Strängnäs och Visby fanns en enighet kring att PA-året ska fortsätta ”tills pengarna tar slut ”: i Strängnäs motiverade man detta bland annat med att likabehandlingsprincipen för vigningsyrken redan efterlevs då stiftet redan i nuläget kan erbjuda de nyvigda diakoner som saknar anställning en introduktionstjänst. Även i arbetsgruppen för ekonomi och administration talade man för ett värnande av PAåret och ville istället tydligare jobba för möjligheten till introduktionstjänst för båda vigningsyrken.

I Uppsala och Västerås förespråkade man lika villkor för vigningstjänsterna och menade att omfattningen på PA-året gärna kunde få anpassas individuellt utifrån behov. Man motsatte sig inte tanken på att korta ner PA-året, men förespråkade en omfattning på åtminstone sex månader. Inom arbetsgruppen för ekonomi och administration ville man också ompröva PA-året för att säkerställa att andra nyutbildade kyrkoarbetare också erbjuds en bra introduktion till sin tjänst.

I Växjö stift talade man för ett avskaffande av PA-året: om PA-året ska vara kvar så förespråkade man lika lång introduktionstjänst för båda vigningsyrken. I Karlstads

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

16(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

stift sade man sig inte heller finna goda argument för ett behållande av PA-året, utan efterlyste mer reflektion kring hur alla nyutbildade oavsett yrkesgrupp skulle kunna få en bra introduktion till sina arbeten, bland annat i form av handledning.

Under merparten av överläggningarna fanns det en öppenhet för tanken att diakoner och präster ska omfattas av samma villkor efter vigning till tjänst. I vissa stift var man beredd att gå längre än så när det gällde vilka grupper som ska omfattas samtidigt som man i dessa fall också påpekade man också att pedagoger och kyrkomusiker i nuläget inte antas i stiften, vilket i så fall också måste prövas ifall förändringar ska ske.

Stiftsgrupperna förhöll sig på olika sätt till PA-året och argumenterade för allt mellan att avskaffa PA-året helt och att följa förslagets linje (status quo). Generellt önskade man mer reflektion och betänketid innan beslut kan fattas.

Slutsatser (Maria Klingenberg, Sheila Mallik och Lorita da Ros Grape) Avsikten med stiftsöverläggningarna var att pröva nämndens förslag till beslut. Överläggningarna präglades generellt av en positiv och konstruktiv anda där det gemensamma uppdraget, att forma bra utbildningar för Svenska kyrkans blivande anställda, låg i fokus. Därför vill vi börja med att tacka de medverkande för deras engagemang under överläggningarna, och vi kan konstatera att bidraget från dessa möten har varit omistligt med tanke på det kommande arbetet.

På det stora hela så antyder reaktionerna på förslaget som helhet att det finns ett understöd i stiften för förslagets övergripande linjer rörande akademiska fackutbildningar och yrkesspecifika kompetenser. Detta stöds av att många stiftsgrupper lyfte fram förslagets struktur och förslaget som helhet i sin positiva återkoppling.

Att Svenska kyrkans grundkurs inte ingår i den föreslagna utbildningsgången väckte däremot reaktioner. Reaktionerna påvisar att blivande kyrkoarbetare behöver en kyrkligt förankrad introduktion till sin utbildning, och detta behov gör att vissa stiftsgrupper bereder sig på att skapa egna introduktionskurser.

Reaktionerna visar därför på två saker: förslaget föreslår en förändring som stiften befarar leda till att blivande kyrkoarbetare inte i lika hög grad kommer att reflektera över sin identitet som kyrkligt anställda – samtidigt visar stiftens strategier på en acceptans av att Svenska kyrkans grundkurs inte längre ingår i den nationella strukturen. Ett önskemål samtliga stiftsgrupper också tydligt förde fram som i viss

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

17(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

mån anknyter till behovet av en plattform var tanken på att göra kursen Svenska kyrkans tro och liv (15 hp) obligatorisk för alla yrkesgrupper.

Vad gäller fackutbildningarna så fick diakonutbildningen positiv respons för en färdig akademisk fackutbildning som utgångspunkt samt en karitativ profil med ett brett perspektiv. Däremot höjdes röster i olika skeden av överläggningarna som berörde farhågor om att diakonutbildningen som helhet inte säkerställer den kyrkliga förankring för diakonerna som behövs med tanke på arbetsuppgifterna och samtidigt ibland inte finns med i den personliga bakgrunden, i synnerhet för dem som gör en andra karriär. Responsen från vissa stiftsgrupper tydliggör också att definitionen av ett karitativt diakonat inte är självskriven utan kräver reflektion, inte minst ur ett genusoch framtidsperspektiv.

Den fackutbildning som föreslås för kyrkomusikerna fick positiv respons för att kantorsutbildningen föreslås finnas kvar som ett utbildningsspår som dessutom ska kunna valideras in i högre utbildning. Man såg det också som positivt att kyrkomusikerutbildningarna får en tydligare kyrklig förankring i och med den pastoralteologiska terminen, men röster höjdes också för att denna pastoralteologiska del ska utökas. Dessutom höjdes vissa kritiska röster för att utbildningsförslaget inte i tillräckligt hög grad har tagit hänsyn till den breda kompetens hos kyrkomusikerna som församlingarna efterlyser.

Pedagogernas utbildning väckte mycket respons. Den tydliga inriktningen mot barn och unga och den längre utbildning i pedagogik (och teologi) som föreslås fick positivt gensvar: många stiftsgrupper ställde dock också ett tydligt krav på att det pastoralteologiska blocket skulle utökas till ett år för pedagogernas del. Däremot fanns en stor konsensus om att den föreslagna titeln var olämplig. Många stiftsgrupper talade sig varma för församlingspedagogtiteln: dels för att den börjar bli inarbetad, dels för att den visar på den kyrkliga förankringen. ”Pedagog, barn och unga ” upplevdes som ensidigt och begränsande eftersom lärande och undervisning riktat mot barn alltid inbegriper vuxna och också kräver kompetens att bemöta vuxna församlingsmedlemmar. Dessutom ansåg vissa stiftsgrupper att titeln signalerar att ansvaret för barn och unga lämpas över på en specifik yrkesgrupp som övriga yrkesgrupper därmed har frihet att ta sin hand ifrån. Den akademiska fackutbildningen som bas diskuterades mest i förhållande till pedagogerna. Dels fanns det en oro kring att högutbildade pedagoger inte blir anställda i församlingarna; dels att en akademisk

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

18(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

fackutbildning inte tillgodoser de kompetensmässiga behov som pedagogen behöver i sitt arbete. I vissa stift ifrågasattes också skälen till varför fritidsledarutbildningen inte fanns med som fackutbildning.

Strukturen för prästernas fackutbildning mötte inte så stora reaktioner utan verkade generellt godtas. En reaktion som återkom i flera stift var dock hur förslaget skissat på den teologiska inriktningen på prästernas fackutbildning. Då förslaget definierar de ämnen som ska ingå på kandidatnivå begränsar man i praktiken valfriheten på magisternivå. Detta upplevdes som alltför snävt och oflexibelt och ansågs leda till en alltför kunskapsmässigt likriktad yrkeskår med begränsat perspektiv på omvärlden.

I jämförelsen med fackutbildningarna antydde reaktionerna på de stiftsförlagda momenten att många stift inte hade kommit lika långt i sin reflektion kring dessa moment.

Diskussionen om den föreslagna erfarenheten av kyrkligt liv i förslaget handlade inte så mycket om huruvida detta ska ingå eller inte – detta ifrågasattes inte. Snarare handlade diskussionen om hur kraven ska formuleras och kontrolleras. Det fanns dock en tydlig konsensus om att kyrklig erfarenhet behövs innan antagning och inte är något som studenten ska tillgodogöra sig under fackutbildningens gång. Att ”Mötesplats stift och student ” finns med i förslaget ifrågasattes inte alls, och den föreslagna tidsomfattningen understöddes. Reaktionerna antyder att den parallella kursverksamheten idag fungerar väl på stiftsnivå och att man därför tycker att det är bra att det tas med in i den nya utbildningsordningen. Däremot gav stiftsöverläggningarna inte någon samfälld och tydlig signal om hur mycket innehållet ska styras nationellt.

Stiften kopplade starkt samman praktiktiden med avgörandet av huruvida blivande kyrkoarbetare var lämpliga för antagning eller inte. Därför diskuterades praktikens omfattning och art (individuell eller gruppraktik) långt utifrån detta perspektiv. Den föreslagna tidsomfattningen upplevdes som rimlig, men man önskade att gruppraktik inte ska vara en nationell riktlinje utan en valfrihet för stiften beroende på praktiska förutsättningar. För kyrkomusikerna önskades dock också den möjlighet till samverkan med andra yrkesgrupper som präster, pedagoger och diakoner ges möjlighet till under gruppraktiken.

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

19(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

När det gäller de pastoralteologiska momenten röjde förslagen på samverkansmoment tydlig uppskattning: många önskade också en utökning av samverkansmoment i de sammanhang där det finns möjlighet till detta i utbildningarna.

Pastorsadjunktsåret diskuterades kritiskt i nästan alla stift, framför allt utifrån att diakonerna inte omfattas av samma villkor som prästerna när det gäller introduktion till tjänst. På sikt såg många stift också ekonomiska svårigheter med att behålla PAåret i dess nuvarande utformning. Även de andra yrkesgruppernas behov av att få handledning och stöd i början av sitt yrkesliv påtalades. Röster höjdes dock också som påminde om den stora förändring ett avskaffande av PA-året skulle innebära.

Många stiftsgrupper önskade därför en fortsatt reflektion och utredning kring det stora sammanhang PA-året ingår i med vigning till tjänst, samtidigt som man vill värna de nyutbildades möjligheter till extra stöd under sina första yrkesår.

Stiftsöverläggningarna pekade dock också på att arbetet med utbildningar på många sätt är allt annat än slutfört och att många perspektiv behöver säkerställas och diskuteras vidare. Vissa stiftsgrupper ville påminna nämnden om att tänka in strategier för rekrytering av blivande kyrkoarbetare som behärskar minoritetsspråk, andra påminde om vikten av att förslaget omfattar både ett stads- och ett landsbygdsperspektiv. Den växande grupp av kyrkoarbetare som gör en andra karriär i kyrkan utgör också en (positiv) utmaning som förslaget behöver beakta. Stiften pekade också på vikten att förankra förslaget i församlingarna, både för att de föreslagna praktikmomenten kommer att medföra ett merarbete församlingsnivå och för att den nya ordningens genomslag är beroende av att de förtroendevalda i församlingarna väljer att anställa behöriga kyrkoarbetare. Dessutom påpekade många stiftsgrupper sitt eget ansvar i antagning och praktikhandledning, och många uttryckte önskemål om fortbildning och diskussionsforum på stiftsövergripande nivå som berör dessa frågor. Sist men inte minst fördes diskussionen om utbildning ofta in på antagningsförfarande under överläggningarna, inte minst i diskussionen om hur erfarenhet av kyrkligt liv ska formuleras. En stor del av denna diskussion finns inte med i rapporten eftersom syftet med överläggningarna var ett annat, men behovet att diskutera antagningen antyder att det finns en otydlighet kring vad som hör till antagningsförfarandet i ett stift och vad som hör till utbildningsstrukturen 2 . Det här är

2

Detta återspeglades i ett möte med präststudenter från Pius, där relationen mellan antagna studenter och stift kommenterades med att det vore önskvärt att Svenska kyrkan formaliserade

DOKUMENT

SIDA

Rapport till nämnden för utbildning, forskning och kultur

20(20)

UPPRÄTTAT AV

DATUM

VERSION

Maria Klingenberg

2012-01-28

DOKUMENTBETECKNING

ett område som kräver större klargöranden och ytterligare reflektion i andra sammanhang.

Bilagor Bilaga 1: Inbjudan till överläggning Bilaga 2: Nämndens för utbildning, forskning och kultur förslag till Svenska kyrkans utbildningar i framtiden Bilaga 3: Diskussionsfrågor per yrkesgrupp

studentrepresentationen i beslutsprocesser som berör utbildningsfrågor enligt en universitetsmodell.

Man efterlyste konstruktiva och icke-känslomässiga kommunikationsprocesser mellan studenterna och biskop och stift som mer renodlat skulle beröra utbildningsgång och –villkor.