Religiositet och kyrkoval
Religiositet och kyrkoval Lennart Weibull
A
tt 2014 var ett supervalår vet vi alla. Men hur många minns idag att också 2013 var ett valår i Sverige? Och att det faktiskt var ett val som omfattade nationell, regional och lokal nivå? Det var visserligen lågt valdeltagande men det var ändå nästan 700 000 personer som röstade. Det handlade om valet till de beslutande organen inom Svenska kyrkan, ett val som ibland brukar kallas det glömda valet.1 Kyrkovalet avser de tre nivåerna Kyrkomötet, Stiftsfullmäktige och Kyrkofullmäktige som gäller församling eller pastorat.2 Valet till Kyrkomötet den 15 september 2013 lockade 12,8 procent av de kyrkotillhöriga till valurnorna. Valdeltagandet i Göteborgs stift med 12,5 procent något under riksgenomsnittet, medan det i Skara stift var över snittet med 13,5 procent. Det var endast marginella skillnader i valdeltagande mellan de tre valen. Att kyrkovalet inte uppfattas som helt glömt eller betydelselöst indikeras av att de flesta politiska partier direkt eller indirekt är engagerade. Visserligen handlar det i kyrkovalet inte om partier utan om nomineringsgrupper, men alla riksdagspartier utom Moderaterna deltog i valet till Kyrkomötet med en nomineringsgrupp. Dessutom deltog det partipolitiskt obundna, inomkyrkliga nomineringsgrupper. Största grupp i Kyrkomötet blev Socialdemokraterna med nästan 30 procent av rösterna, näst största Politiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) och tredje största grupp Borgerligt alternativ, som tidigare hade beteckningen Moderater i Svenska kyrkan. Socialdemokraterna blev också största grupp bland kyrkomötesväljarna i Göteborgs och Skara stift. På stifts- och församlingsnivå spelar de partipolitiskt obundna grupperna en större roll. Även om partierna är engagerade i kyrkovalet och ibland även använder det som test av bland annat kampanjmodeller inför riksdagsval3 är det ändå rimligt att ställa frågan hur viktigt kyrkovalet egentligen är. Det är trots allt ett mycket begränsat deltagande, låt vara att valdeltagandet ökade med en knapp procentenhet mellan 2009 och 2013. De kandidater som ställer upp är tämligen okända och de beslut som fattas har en relativt liten betydelse för allmänheten. Samtidigt går det att vända på resonemanget och ställa frågan hur det är möjligt att genomföra ett allmänt kyrkoval i ett så sekulariserat land som Sverige. Det leder till frågor om förhållandet mellan religion och kyrkoval. Olika indikatorer på religiositet visar således på att människors religiösa engagemang är högre än vad man skulle kunna tro på grundval av deltagandet i kyrkovalet (Gustafsson, 2001; Weibull och Strid, 2012; Bromander, 2013; Strid, 2013), en skillnad som möjligen kan uppfattas som en motsättning mellan institutionaliserad och privat religiositet. Weibull, Lennart (2014) Religiositet och kyrkoval i Annika Bergström & Jonas Ohlsson (red) Brytningstider. Göteborgs universitet: SOM-institutet.
239