Katalog LIBERATION & JOHN THORGREN, PORTRÄTT 2013

Page 1

1

HAVRE MAGASINET

LI BERATION A PROCESS REVI EW

SAMTIDSKONST FRÅN REVOLUTIONENS EGYPTEN

27 OKT 2012 - 5 JAN 2013


3 H AV R E M AGA S I N E T A R T M A N AG E M E N T G RO U P

4

PROJEKTLEDARE RICKY SANDBERG CURATOR LIBERATION NAGLA SAMIR

BEFRIELSE — EN ÅTERBLICK PÅ FÖRLOPPET MARKNADSFÖRARE / SÄLJARE PETER SUNDSTRÖM PROJEKTKOORDINATOR / KONSTPEDAGOG PILAR DE BURGOS UTSTÄLLNINGSTEKNIKER CARLOS SEGOVIA

7

17 0

MARWA ADEL

AMMAR ABO BAKR

UTSTÄLLNINGSTEKNIKER JAN-ERIK FALK PROJEKTKOORDINATOR BODENSKOLAN ANJA PERSSON UTSTÄLLNINGSASSISTENT VIVEKA ENGHOLM GRAFISK DESIGN KASPER LAHTI TEXTBEARBETNINGAR

14

18

THERESE ENGSTRÖM EKONOMI GERTRUD BACKMAN

KHALED HAFEZ

MAHMOUD REFAT

VOLONTÄRER KONSTLINJEN SUNDERBYN

KO N S T M U S E E T I N O R R

20

24

PROJEKTLEDARE MARIA RAGNESTAM

AHMED EL SHAER

BODENSKOLAN — JOHN THORGREN, PORTRÄTT

Under Luleå Konstbiennal 2011 deltog konstnären och chefen för Sharjah Art Gallery i Kairo, Nagla Samir. På den efterföljande Vernissagefesten på Kulturgården i Gammelstad startade Nagla och jag ett samtal om hur konstnärer och andra kulturarbetare är en drivande kraft i den pågående revolutionen i Egypten. Hur man aktivt deltog och demonstrerade på Tahrirtorget, höll ställningarna och modet uppe med slagord och poesiläsning, målade plakat med satiriska och humoristiska inslag. Hur man sjöng sånger och målade grafitti med revolution och demokrati som bärande inslag. Kultur och konst blev en viktig del i den demokratiska processen. Där på Kulturgården, med umeåbandet The Koo-Koos musik strömmande från utescenen, formades de första idéerna till att göra en utställning på detta tema i Havremagasinet. Nagla tog kontakt med Kulturdepartementet i Egypten och jag med den Egyptiska ambassaden i Stockholm. Båda tyckte att idén var bra och beslutade stödja utställningen. Nagla Samir curerar utställningen och har samlat fem intressanta konstnärer som idag tillhör de mer kända i Egypten. Alla är engagerade i den demokratiseringsprocess som pågår i Egypten. Och det avspeglar sig i den konst de visar. Det har varit en spännande arbete inför utställningen, där händelserna på Tahrirtorget i Kairo direkt avspeglades i vår kommunikation. Plötsligt hade hela Kulturdepartementet avgått i protest mot våldet och vi hade ingen samarbetspartner. Några veckor senare hade de tillträtt igen och arbetet kunde fortsätta. Vi kände oss mitt i händelsernas centrum, nästan som att vara på torget själva. Tala om att arbeta med samtidskonst! Samtidskonsten har med sitt sätt att belysa samtidsfrågor en viktig del i den demokratiska processen. De konstnärer som idag verkar i Egypten och som vi kan se exempel på i den här utställningen är tydliga exempel

på detta. De skapar debatt, synliggör orättvisor och stimulerar på så sätt oss alla att ta en aktiv del i kampen om frihet och demokrati. Jag vill rikta ett varmt tack till Nagla Samir som format utställningen Liberation med sin egen glöd. Ett stort tack till Dahlia Moustapha på Egyptens Kulturdepartement och Iman El-Banhawy, förste sekreterare på Egyptens ambassad samt Egyptens ambassadör Osama Elmagdoub. Jag vill också tacka de politiker och tjänstemän på Norrbottens läns landsting och Bodens kommun som stödjer Havremagasinet organisatoriskt och ekonomiskt. Jag vill tacka personalen på Havremagasinet som jag vet brinner för verksamheten och byggnaden. Ett stort tack även till våra volontärer. Men främst vill jag tacka de konstnärer som visar sin konst här, i Liberation; Ammar, Ahmed El Shaer, Khaled Hafez, Mahmud Refat och Marwa Adel. Jag vill också tacka Norrbottens museum och Försvarsmakten för utlåningen av John Thorgrens fantastiska porträtt.

Ricky Sandberg — Projektledare Havremagasinet


3 H AV R E M AGA S I N E T A R T M A N AG E M E N T G RO U P

4

PROJEKTLEDARE RICKY SANDBERG CURATOR LIBERATION NAGLA SAMIR

BEFRIELSE — EN ÅTERBLICK PÅ FÖRLOPPET MARKNADSFÖRARE / SÄLJARE PETER SUNDSTRÖM PROJEKTKOORDINATOR / KONSTPEDAGOG PILAR DE BURGOS UTSTÄLLNINGSTEKNIKER CARLOS SEGOVIA

7

17 0

MARWA ADEL

AMMAR ABO BAKR

UTSTÄLLNINGSTEKNIKER JAN-ERIK FALK PROJEKTKOORDINATOR BODENSKOLAN ANJA PERSSON UTSTÄLLNINGSASSISTENT VIVEKA ENGHOLM GRAFISK DESIGN KASPER LAHTI TEXTBEARBETNINGAR

14

18

THERESE ENGSTRÖM EKONOMI GERTRUD BACKMAN

KHALED HAFEZ

MAHMOUD REFAT

VOLONTÄRER KONSTLINJEN SUNDERBYN

KO N S T M U S E E T I N O R R

20

24

PROJEKTLEDARE MARIA RAGNESTAM

AHMED EL SHAER

BODENSKOLAN — JOHN THORGREN, PORTRÄTT

Under Luleå Konstbiennal 2011 deltog konstnären och chefen för Sharjah Art Gallery i Kairo, Nagla Samir. På den efterföljande Vernissagefesten på Kulturgården i Gammelstad startade Nagla och jag ett samtal om hur konstnärer och andra kulturarbetare är en drivande kraft i den pågående revolutionen i Egypten. Hur man aktivt deltog och demonstrerade på Tahrirtorget, höll ställningarna och modet uppe med slagord och poesiläsning, målade plakat med satiriska och humoristiska inslag. Hur man sjöng sånger och målade grafitti med revolution och demokrati som bärande inslag. Kultur och konst blev en viktig del i den demokratiska processen. Där på Kulturgården, med umeåbandet The Koo-Koos musik strömmande från utescenen, formades de första idéerna till att göra en utställning på detta tema i Havremagasinet. Nagla tog kontakt med Kulturdepartementet i Egypten och jag med den Egyptiska ambassaden i Stockholm. Båda tyckte att idén var bra och beslutade stödja utställningen. Nagla Samir curerar utställningen och har samlat fem intressanta konstnärer som idag tillhör de mer kända i Egypten. Alla är engagerade i den demokratiseringsprocess som pågår i Egypten. Och det avspeglar sig i den konst de visar. Det har varit en spännande arbete inför utställningen, där händelserna på Tahrirtorget i Kairo direkt avspeglades i vår kommunikation. Plötsligt hade hela Kulturdepartementet avgått i protest mot våldet och vi hade ingen samarbetspartner. Några veckor senare hade de tillträtt igen och arbetet kunde fortsätta. Vi kände oss mitt i händelsernas centrum, nästan som att vara på torget själva. Tala om att arbeta med samtidskonst! Samtidskonsten har med sitt sätt att belysa samtidsfrågor en viktig del i den demokratiska processen. De konstnärer som idag verkar i Egypten och som vi kan se exempel på i den här utställningen är tydliga exempel

på detta. De skapar debatt, synliggör orättvisor och stimulerar på så sätt oss alla att ta en aktiv del i kampen om frihet och demokrati. Jag vill rikta ett varmt tack till Nagla Samir som format utställningen Liberation med sin egen glöd. Ett stort tack till Dahlia Moustapha på Egyptens Kulturdepartement och Iman El-Banhawy, förste sekreterare på Egyptens ambassad samt Egyptens ambassadör Osama Elmagdoub. Jag vill också tacka de politiker och tjänstemän på Norrbottens läns landsting och Bodens kommun som stödjer Havremagasinet organisatoriskt och ekonomiskt. Jag vill tacka personalen på Havremagasinet som jag vet brinner för verksamheten och byggnaden. Ett stort tack även till våra volontärer. Men främst vill jag tacka de konstnärer som visar sin konst här, i Liberation; Ammar, Ahmed El Shaer, Khaled Hafez, Mahmud Refat och Marwa Adel. Jag vill också tacka Norrbottens museum och Försvarsmakten för utlåningen av John Thorgrens fantastiska porträtt.

Ricky Sandberg — Projektledare Havremagasinet


4

5

BEFRIELSE EN ÅTERBLICK PÅ FÖ RLO PPET

På tisdagen den 25 januari 2011 marscherade tusentals egyptier i protest mot Mubaraks regim. I Kairo var “Midan Al Tahrir” eller Tahrirtorget målet för de tillströmmande demonstranterna. Det var ett betvingande gemensamt ögonblick som sedan ledde till en berg- och dalbanetur som egyptierna fick utstå under löftet om en övergång till demokrati.

FOTO

“LIBERATION — A Process Review” (BEFRIELSE — en återblick på förloppet) är ett konstprojekt som presenterar fem egyptiska konstnärer som alla har varit aktiva i den egyptiska revolutionen. De utvalda verken återkallar milstolpar i händelseutvecklingen under de femton månader som följde efter den första revolutionära vågen i Egypten. Den 28 januari, “Raseriets fredag”, marscherade hundratusentals människor mot Tahrirtorget. Det blev en dag av väldiga sammandrabbningar med kravallpolisen. Hundratals människor offrade sitt liv för sina ideal.

På natten sittstrejkade demonstranterna på Tahrirtorget. Vid den här tidpunkten upplevde folket att de fick stöd av militär personal och armén betraktades som revolutionens räddare. Den 2 februari trappades våldet upp då Mubaraks anhängare invaderade Tahrirtorget i den beryktade “Kamelstriden”. Några anfallare stormade in på hästar och kameler i vad som framstod som en surrealistisk scen. Den 11 februari, “Avgångens fredag”. Mubarak avgick och överlämnade makten till the Supreme Council of Armed Forces (den egyptiska militärens högsta

ledning), SCAF. Revolutionen hyllades som en framgång och egyptierna kände lättnad och optimism. Det skulle dock snart komma att vändas till ursinne! SCAF fick nu all makt, och de, som tidigare hade betraktats som revolutionens väktare, började nu motarbeta revolutionära handlingar och krav. Deras metoder var ofta våldsamma, med en prägel av medeltida brutalitet, och egyptierna upplevde sig fångade i en fälla, lidande av känslor av förräderi och utan framtidstro. Alltfler människor insåg att SCAF inte längre var revolutionens beskyddare, utan snarare dess motståndare.

AHMED MOHSEN MANSOUR


4

5

BEFRIELSE EN ÅTERBLICK PÅ FÖ RLO PPET

På tisdagen den 25 januari 2011 marscherade tusentals egyptier i protest mot Mubaraks regim. I Kairo var “Midan Al Tahrir” eller Tahrirtorget målet för de tillströmmande demonstranterna. Det var ett betvingande gemensamt ögonblick som sedan ledde till en berg- och dalbanetur som egyptierna fick utstå under löftet om en övergång till demokrati.

FOTO

“LIBERATION — A Process Review” (BEFRIELSE — en återblick på förloppet) är ett konstprojekt som presenterar fem egyptiska konstnärer som alla har varit aktiva i den egyptiska revolutionen. De utvalda verken återkallar milstolpar i händelseutvecklingen under de femton månader som följde efter den första revolutionära vågen i Egypten. Den 28 januari, “Raseriets fredag”, marscherade hundratusentals människor mot Tahrirtorget. Det blev en dag av väldiga sammandrabbningar med kravallpolisen. Hundratals människor offrade sitt liv för sina ideal.

På natten sittstrejkade demonstranterna på Tahrirtorget. Vid den här tidpunkten upplevde folket att de fick stöd av militär personal och armén betraktades som revolutionens räddare. Den 2 februari trappades våldet upp då Mubaraks anhängare invaderade Tahrirtorget i den beryktade “Kamelstriden”. Några anfallare stormade in på hästar och kameler i vad som framstod som en surrealistisk scen. Den 11 februari, “Avgångens fredag”. Mubarak avgick och överlämnade makten till the Supreme Council of Armed Forces (den egyptiska militärens högsta

ledning), SCAF. Revolutionen hyllades som en framgång och egyptierna kände lättnad och optimism. Det skulle dock snart komma att vändas till ursinne! SCAF fick nu all makt, och de, som tidigare hade betraktats som revolutionens väktare, började nu motarbeta revolutionära handlingar och krav. Deras metoder var ofta våldsamma, med en prägel av medeltida brutalitet, och egyptierna upplevde sig fångade i en fälla, lidande av känslor av förräderi och utan framtidstro. Alltfler människor insåg att SCAF inte längre var revolutionens beskyddare, utan snarare dess motståndare.

AHMED MOHSEN MANSOUR


6

7

LIBERATION A Process Review Under de följande månaderna uppenbarades den pågående maktkampen inom SCAF, och det nya parlamentet, med en islamsk majoritet och rebel�ler som till övervägande del var liberala och sekulära, röstades fram. Ett år efter revolutionen visade en rapport av the International Federation of Human Rights att SCAF inte hade upprätthållit grundläggande mänskliga rättigheter. Flera källor hävdar att övergångsperioden har bevittnat mer dödande, fler arresteringar och ett stort antal civila i militära rättegångar än tiden under Mubaraks styre. Den 30 juni, 2012, överlämnade SCAF styret för landet till en vald, civil president. Det framstår dock som en fars att makten gick till Muslimska brödraskapet som hela tiden stöttat alla de offensiver SCAF genomfört i syfte att slå ner den egyptiska revolutionen. Under 18 månader har vi vridit och vänt oss; fångats i onda cirklar, för att slutligen hamna i en situation med mycket få alternativ att välja mellan. Hur Egypten ska gå vidare är en gåta, då utmaningarna är så många. “Befrielse” ropade vi, men vi mötte många hinder under processen. Revolutionen i Egypten fortsätter, den är långt ifrån över. Nagla Samir, Curator Kairo – Juni, 2012

Nagla Samir, Curator from Cairo, tells us about the Egyptian revolution and about the art project “LIBERATION – A Process Review” featuring five Egyptian artists. They have all taken an active role in the Egyptian revolution and their works depict milestone events that unfolded during the 15 months that followed the first enormous demonstration in Liberation Square in Cairo, January 2011. After a few weeks of massive demonstrations and clashes with the riot police at the Liberation Square in Cairo, Mubarak resigned. The authority now was in the hands of the Supreme Council of Armed Forces (SCAF), and they, once considered the saviour of the revolution, now started confronting revolutionary actions with brutal methods. In June 30th 2012, SCAF handed over power to an elected civilian president. Now authority is in the hands of the Muslim Brotherhood, who have been backing up every move SCAF has made along the way of suppressing the Egyptian revolution. For 18 months, Samir says, they have been twitching and turning in vicious circles, ending up with a narrow range of choices. Samir states: The revolution in Egypt continues, it is far from being over. MARWA ADEL, CROWD


6

7

LIBERATION A Process Review Under de följande månaderna uppenbarades den pågående maktkampen inom SCAF, och det nya parlamentet, med en islamsk majoritet och rebel�ler som till övervägande del var liberala och sekulära, röstades fram. Ett år efter revolutionen visade en rapport av the International Federation of Human Rights att SCAF inte hade upprätthållit grundläggande mänskliga rättigheter. Flera källor hävdar att övergångsperioden har bevittnat mer dödande, fler arresteringar och ett stort antal civila i militära rättegångar än tiden under Mubaraks styre. Den 30 juni, 2012, överlämnade SCAF styret för landet till en vald, civil president. Det framstår dock som en fars att makten gick till Muslimska brödraskapet som hela tiden stöttat alla de offensiver SCAF genomfört i syfte att slå ner den egyptiska revolutionen. Under 18 månader har vi vridit och vänt oss; fångats i onda cirklar, för att slutligen hamna i en situation med mycket få alternativ att välja mellan. Hur Egypten ska gå vidare är en gåta, då utmaningarna är så många. “Befrielse” ropade vi, men vi mötte många hinder under processen. Revolutionen i Egypten fortsätter, den är långt ifrån över. Nagla Samir, Curator Kairo – Juni, 2012

Nagla Samir, Curator from Cairo, tells us about the Egyptian revolution and about the art project “LIBERATION – A Process Review” featuring five Egyptian artists. They have all taken an active role in the Egyptian revolution and their works depict milestone events that unfolded during the 15 months that followed the first enormous demonstration in Liberation Square in Cairo, January 2011. After a few weeks of massive demonstrations and clashes with the riot police at the Liberation Square in Cairo, Mubarak resigned. The authority now was in the hands of the Supreme Council of Armed Forces (SCAF), and they, once considered the saviour of the revolution, now started confronting revolutionary actions with brutal methods. In June 30th 2012, SCAF handed over power to an elected civilian president. Now authority is in the hands of the Muslim Brotherhood, who have been backing up every move SCAF has made along the way of suppressing the Egyptian revolution. For 18 months, Samir says, they have been twitching and turning in vicious circles, ending up with a narrow range of choices. Samir states: The revolution in Egypt continues, it is far from being over. MARWA ADEL, CROWD


8

9

MA RWA ADEL “Vi behöver titta djupt in i oss själva och finna vilka vi verkligen vill vara och vad vi verkligen vill göra, istället för att försöka uppfylla andras drömmar om oss” sade Marwa Adel när hon talade om sin utställning Hiding som för något år sedan visades på Artsawa Gallery i Dubai. Hennes konst handlade där, liksom här på Havremagasinet, om att finna frihet; individens frihet, i ett oavvisligt samband med ett samhälle i frihet. Marwa Adel är född 1984 i Kairo, där hon också bor och verkar som konstnär och fotograf som gärna kombinerar sina digitalt bearbetade foton med egna texter. Hon utbildade sig konstnärligt vid Helwan University i Helwan, en stad några mil söder om Kairo. Hon har deltagit i en mängd grupputställningar i länder i Mellanöstern, Afrika och Europa, haft separatutställningar i flera arabiska länder och har fått många priser och utmärkelser för sin konst. Hiding handlade, liksom mycket av Adels konst, om människans och samhällets relation till kroppen. Hennes konst ställer frågor om de tabun och

begränsningar som omger den. Varför, undrar Adel, gömmer vi kroppen och varför uttrycker människor en sådan rädsla för den, det är ju i förlängningen en rädsla för oss själva. Hon formulerar sig poetiskt: Våra kroppar är det medium som förbinder oss med världen och som reflekterar våra själar. Hennes bilder av bara kroppar är poetiska, stämningsfulla, laddade. Hon berättar att de människor hon fotograferar är människor hon känner; vänner och släktingar, och därför finns där djupet och uttrycksfullheten man tycker sig se: att varje bild bär på en livsberättelse. “Jag vill visa att fotografi faktiskt kan göra det möjligt för kvinnor att finna sin frihet. När jag på min utställning presenterar ett verk med en fri kvinna kan någon annan se henne och känna att hon vill uppnå det som den kvinnan har, vill kunna känna sig fri på samma sätt. På så sätt motiverar vi människor att arbeta för att uppnå detta.” Adels verk på Havremagasinet handlar också om frihet, om det som pågick på Tahrirtorget i Kairo under hela år 2011 när människor samlades där i sin längtan efter frihet; för samhället, för individen. Hennes bilder handlar om begreppet folkmassa, hur den stora mångfalden

människor kunde enas i sin längtan efter frihet, hur det som kunde se ut som kaos ändå var orkestrerat. Vad som sedan skedde över tid; hur allt förändrades snabbare och snabbare, hur förhållanden förändrades på ett ögonblick, hur osäkerheten tog över. Hennes bilder av folkmassorna skiftar i karaktär: i en del är människorna förenade i vad som nästan tycks vara en enda organism, i andra bilder är varje enskild individ utmejslad. Bilderna talar om tryggheten i gruppen, styrkan i att vara många men man kan ibland ana en ensamhet hos individen, även där, bland alla människor. Ibland liknar människomassan en jättelik insektssvärm; skrämmande i sitt stora antal och sin otyglade kraft. Man ser att det finns en spänning, ibland ett motsatsförhållande, i att ingå i en stor grupp och att ändå behålla sin egen identitet, sin egen tanke. Till slut består ändå en folkmassa av individer med skilda uppfattningar av förloppet, och Adel talar om varför fotona hänger ordnade som en labyrint: “med olika in- och utgångar, så att de inte ska ge uttryck för en bestämd kronologisk ordning, eftersom vi alla upplevde olika – ibland motsägelsefulla – med- och motgångar”.

CROWDS 7

Marwa Adel was born 1984 in Cairo, where she today lives and works. Her works; installations and digitally manipulated images often accompanied by her own texts, often deal with the relation between man and our bodies, society and our bodies; the taboos and limitations surrounding them, our eager to hide the body. These are questions about freedom, perhaps foremost the freedom of women, but also of the individual in general, in the Egyptian and Arabic society. The images Adel exhibits at Liberation are about the course of events that took place at Tahrir Square in 2011. She explores the concept of Crowd; from the beginning the overwhelming feeling of the strength in being united; the confusion when everything started to move faster, to change from one phase to another, the uncertainty that followed. The images are representing diverse status lived and shared by Egyptians during that year. But of course, a crowd is made of individuals and the images are here installed in space as a maze, with different entries and exits so they don’t represent a decisive chronological order, “as each of us” explains Adel “experienced different—sometimes contradicting—ups and downs.”


8

9

MA RWA ADEL “Vi behöver titta djupt in i oss själva och finna vilka vi verkligen vill vara och vad vi verkligen vill göra, istället för att försöka uppfylla andras drömmar om oss” sade Marwa Adel när hon talade om sin utställning Hiding som för något år sedan visades på Artsawa Gallery i Dubai. Hennes konst handlade där, liksom här på Havremagasinet, om att finna frihet; individens frihet, i ett oavvisligt samband med ett samhälle i frihet. Marwa Adel är född 1984 i Kairo, där hon också bor och verkar som konstnär och fotograf som gärna kombinerar sina digitalt bearbetade foton med egna texter. Hon utbildade sig konstnärligt vid Helwan University i Helwan, en stad några mil söder om Kairo. Hon har deltagit i en mängd grupputställningar i länder i Mellanöstern, Afrika och Europa, haft separatutställningar i flera arabiska länder och har fått många priser och utmärkelser för sin konst. Hiding handlade, liksom mycket av Adels konst, om människans och samhällets relation till kroppen. Hennes konst ställer frågor om de tabun och

begränsningar som omger den. Varför, undrar Adel, gömmer vi kroppen och varför uttrycker människor en sådan rädsla för den, det är ju i förlängningen en rädsla för oss själva. Hon formulerar sig poetiskt: Våra kroppar är det medium som förbinder oss med världen och som reflekterar våra själar. Hennes bilder av bara kroppar är poetiska, stämningsfulla, laddade. Hon berättar att de människor hon fotograferar är människor hon känner; vänner och släktingar, och därför finns där djupet och uttrycksfullheten man tycker sig se: att varje bild bär på en livsberättelse. “Jag vill visa att fotografi faktiskt kan göra det möjligt för kvinnor att finna sin frihet. När jag på min utställning presenterar ett verk med en fri kvinna kan någon annan se henne och känna att hon vill uppnå det som den kvinnan har, vill kunna känna sig fri på samma sätt. På så sätt motiverar vi människor att arbeta för att uppnå detta.” Adels verk på Havremagasinet handlar också om frihet, om det som pågick på Tahrirtorget i Kairo under hela år 2011 när människor samlades där i sin längtan efter frihet; för samhället, för individen. Hennes bilder handlar om begreppet folkmassa, hur den stora mångfalden

människor kunde enas i sin längtan efter frihet, hur det som kunde se ut som kaos ändå var orkestrerat. Vad som sedan skedde över tid; hur allt förändrades snabbare och snabbare, hur förhållanden förändrades på ett ögonblick, hur osäkerheten tog över. Hennes bilder av folkmassorna skiftar i karaktär: i en del är människorna förenade i vad som nästan tycks vara en enda organism, i andra bilder är varje enskild individ utmejslad. Bilderna talar om tryggheten i gruppen, styrkan i att vara många men man kan ibland ana en ensamhet hos individen, även där, bland alla människor. Ibland liknar människomassan en jättelik insektssvärm; skrämmande i sitt stora antal och sin otyglade kraft. Man ser att det finns en spänning, ibland ett motsatsförhållande, i att ingå i en stor grupp och att ändå behålla sin egen identitet, sin egen tanke. Till slut består ändå en folkmassa av individer med skilda uppfattningar av förloppet, och Adel talar om varför fotona hänger ordnade som en labyrint: “med olika in- och utgångar, så att de inte ska ge uttryck för en bestämd kronologisk ordning, eftersom vi alla upplevde olika – ibland motsägelsefulla – med- och motgångar”.

CROWDS 7

Marwa Adel was born 1984 in Cairo, where she today lives and works. Her works; installations and digitally manipulated images often accompanied by her own texts, often deal with the relation between man and our bodies, society and our bodies; the taboos and limitations surrounding them, our eager to hide the body. These are questions about freedom, perhaps foremost the freedom of women, but also of the individual in general, in the Egyptian and Arabic society. The images Adel exhibits at Liberation are about the course of events that took place at Tahrir Square in 2011. She explores the concept of Crowd; from the beginning the overwhelming feeling of the strength in being united; the confusion when everything started to move faster, to change from one phase to another, the uncertainty that followed. The images are representing diverse status lived and shared by Egyptians during that year. But of course, a crowd is made of individuals and the images are here installed in space as a maze, with different entries and exits so they don’t represent a decisive chronological order, “as each of us” explains Adel “experienced different—sometimes contradicting—ups and downs.”


10

11

AMMAR ABO BAKR “ Om du skriver poesi, ska du skriva poesi som kommer människor nära. Om du skapar konst, ska du använda dig av den offentligt, så att du kommer nära människors hjärtan, då kommer de att driva dig till att åstadkomma mera.”

LUXOR 4

Så förklarar Ammar Abo Bakr, född 1980, drivkraften i sin konstnärliga verksamhet. Med sin konst söker han dialog med människor och det har fört honom ut från ateljén till arbete i allmänna miljöer utomhus. Abo Bakr är mycket intresserad av Egyptens kulturarv. Medan han var student vid Luxors konstfakultet vid South Valley University var han samtidigt djupt engagerad i studier av Övre Egyptens kulturella historia. Han har, tillsammans med kollegor, lärare och professorer startat en förening som verkar både för att bevara detta rika konstnärliga arv och för att samtidigt värna om den moderna konsten. Genom att som tecknare delta i arkeologiska arbeten har han också fått en bred kunskap i egyptologi och bruket av gamla egyptiska symboler. Detta har gett honom möjlighet att använda dessa i sitt väggmåleri för att undervisa den egyptiska publiken om dess egen historia.

Ammar Abo Bakr vill skapa och lära ut, bevara och utveckla. I hans väggmålningar blandas graffitins uttryck med forntida egyptiska figurer och symboler. Väggar i Kairo, Luxor, Alexandria, Beirut, Frankfurt, Berlin, Amsterdam och Bryssel har alla fått del av Abo Bakrs målningar, laddade med budskap han vill kommunicera med världen. Med sina målningar har han fört journal över den egyptiska revolutionens många skilda vändpunkter och då också använt sig av teman från koptisk och islamsk kultur, egyptisk historia och folkkonst. Några av sina mest uppmärksammade målningar, som hedrade revolutionens martyrer, gjorde Ammar Abo Bakr längs Mohammed Mahmoud Street som leder till Tahrirtorget. Det är en väg som varit scen för många våldsamma sammandrabbningar, och den kallas för “Dödens väg”, men också “Frihetens väg”, och de protesterande konstnärerna kallar den


10

11

AMMAR ABO BAKR “ Om du skriver poesi, ska du skriva poesi som kommer människor nära. Om du skapar konst, ska du använda dig av den offentligt, så att du kommer nära människors hjärtan, då kommer de att driva dig till att åstadkomma mera.”

LUXOR 4

Så förklarar Ammar Abo Bakr, född 1980, drivkraften i sin konstnärliga verksamhet. Med sin konst söker han dialog med människor och det har fört honom ut från ateljén till arbete i allmänna miljöer utomhus. Abo Bakr är mycket intresserad av Egyptens kulturarv. Medan han var student vid Luxors konstfakultet vid South Valley University var han samtidigt djupt engagerad i studier av Övre Egyptens kulturella historia. Han har, tillsammans med kollegor, lärare och professorer startat en förening som verkar både för att bevara detta rika konstnärliga arv och för att samtidigt värna om den moderna konsten. Genom att som tecknare delta i arkeologiska arbeten har han också fått en bred kunskap i egyptologi och bruket av gamla egyptiska symboler. Detta har gett honom möjlighet att använda dessa i sitt väggmåleri för att undervisa den egyptiska publiken om dess egen historia.

Ammar Abo Bakr vill skapa och lära ut, bevara och utveckla. I hans väggmålningar blandas graffitins uttryck med forntida egyptiska figurer och symboler. Väggar i Kairo, Luxor, Alexandria, Beirut, Frankfurt, Berlin, Amsterdam och Bryssel har alla fått del av Abo Bakrs målningar, laddade med budskap han vill kommunicera med världen. Med sina målningar har han fört journal över den egyptiska revolutionens många skilda vändpunkter och då också använt sig av teman från koptisk och islamsk kultur, egyptisk historia och folkkonst. Några av sina mest uppmärksammade målningar, som hedrade revolutionens martyrer, gjorde Ammar Abo Bakr längs Mohammed Mahmoud Street som leder till Tahrirtorget. Det är en väg som varit scen för många våldsamma sammandrabbningar, och den kallas för “Dödens väg”, men också “Frihetens väg”, och de protesterande konstnärerna kallar den


12

13

NO WALLS

“Livets väg” och ser den som en plasts där verkliga förändringar kan födas. På Abo Bakrs målningar återfinns martyrerna utrustade med änglavingar i ljusa färger, medan sörjande mödrar, framställda likt kvinnor på forntida egyptiska bilder—vilket kan ses tala om ett evigt återkommande tema; generation efter generation av sörjande mödrar—i uppgiven förtvivlan ser på. När Egyptens Inrikesministerium reste barriärer av betongblock i staden startade Abo Bakr och andra konstnärer “No walls”: en graffitikampanj där de “målade bort” hindret: med hjälp av

trompe l’oeil-teknik fick de helt enkelt barriärerna att se ut som fortsättningen av gatan. En fredlig, hoppfull och talande protest som tycktes säga: ni må inskränka vår frihet fysiskt—ändå lyckas vi behålla vår känsla av frihet! Ammar Abo Bakrs lust till dialog och till att lära ut förnekar sig inte heller i hans verk för Liberation: här skapar han graffitimålningar på tre träväggar tillsammans med konstelever från Sunderby Folkhögskola.

One of the strongest propelling forces in Egypt-based Ammar Abo Bakr’s artistry is his will to communicate and educate through art. This has taken him from the atelier to the public space. But accompanying his interest in graffiti is his deep concern and knowledge of the rich ancient cultural heritage of Egypt. In his murals he combines “traditional” graffiti with ancient Egyptian figures and symbols to educate the Egyptian audience about its own history. Throughout Egyptian as well as European cities Abo Bakr has been executing murals; journaling the Egyptian re-

volution. Maybe his best known is the one on Mohammed Mahmoud Street, leading to Cairo’s Tahrir Square. Here the Revolution’s martyrs are being honoured; they’ve got brightly coloured angel wings and are watched by mourning mothers, depicted in an ancient manner. Ammar Abo Bakr’s drive to communicate and to educate also decided his contribution to Liberation. Here at Havremagasinet, he creates graffiti murals on three wooden walls together with art students from a nearby folk high-school (Sunderby Folkhögskola).


12

13

NO WALLS

“Livets väg” och ser den som en plasts där verkliga förändringar kan födas. På Abo Bakrs målningar återfinns martyrerna utrustade med änglavingar i ljusa färger, medan sörjande mödrar, framställda likt kvinnor på forntida egyptiska bilder—vilket kan ses tala om ett evigt återkommande tema; generation efter generation av sörjande mödrar—i uppgiven förtvivlan ser på. När Egyptens Inrikesministerium reste barriärer av betongblock i staden startade Abo Bakr och andra konstnärer “No walls”: en graffitikampanj där de “målade bort” hindret: med hjälp av

trompe l’oeil-teknik fick de helt enkelt barriärerna att se ut som fortsättningen av gatan. En fredlig, hoppfull och talande protest som tycktes säga: ni må inskränka vår frihet fysiskt—ändå lyckas vi behålla vår känsla av frihet! Ammar Abo Bakrs lust till dialog och till att lära ut förnekar sig inte heller i hans verk för Liberation: här skapar han graffitimålningar på tre träväggar tillsammans med konstelever från Sunderby Folkhögskola.

One of the strongest propelling forces in Egypt-based Ammar Abo Bakr’s artistry is his will to communicate and educate through art. This has taken him from the atelier to the public space. But accompanying his interest in graffiti is his deep concern and knowledge of the rich ancient cultural heritage of Egypt. In his murals he combines “traditional” graffiti with ancient Egyptian figures and symbols to educate the Egyptian audience about its own history. Throughout Egyptian as well as European cities Abo Bakr has been executing murals; journaling the Egyptian re-

volution. Maybe his best known is the one on Mohammed Mahmoud Street, leading to Cairo’s Tahrir Square. Here the Revolution’s martyrs are being honoured; they’ve got brightly coloured angel wings and are watched by mourning mothers, depicted in an ancient manner. Ammar Abo Bakr’s drive to communicate and to educate also decided his contribution to Liberation. Here at Havremagasinet, he creates graffiti murals on three wooden walls together with art students from a nearby folk high-school (Sunderby Folkhögskola).


14

KHA LED HA FEZ “ Innan jag sätter igång med ett projekt handlar min oro främst om att försöka skapa ett intelligent verk, inte ett estetiskt. Många gånger erbjuder då visuella illusioner ett intressant resultat.”

Så har Khaled Hafez sagt om sitt konstnärliga arbete och det är också något man kan se i hans verk på Havremagasinet. Khaled Hafez är född 1963 i Kairo, och det var där han år 1992, efter många års intensiva studier, fick sin specialistexamen inom medicin. Inte långt därefter lämnade han så den medicinska banan och valde istället att fortsätta på den väg som han sedan 80-talet, bland annat genom de kvällskurser han gått, också varit inne på: den konstnärliga. Han har därefter utbildat sig konstnärligt och tagit en mastersexamen vid Transart Institute i New York och Danube University Krems i Österrike. Som konstnär har han många uttrycksmedel. Han arbetar med måleri, fotografi, video, installationer och han använder sig gärna av olika tekniker i samma verk. Nu bor Khaled Hafez i Kairo, där han också är verksam. Han har deltagit i ett stort antal grupputställningar i en mängd länder, alltifrån Kina till Spanien och

hans verk har visats på många prominenta konstetablissemang världen över. Ofta finns i Hafez verk en kritik till vår samtid, dess fixering vid yta och konsumism. Han avbildar ofta vad han anser vara vår tids legender och ikoner (till exempel hjältefigurer från tv-serier och filmer), men förser dem – ironiskt eller kanske sorgset – med kännetecken för egyptiska forntida, heliga gestalter. När han ställer det heliga mot det kommersiella visar han också hur allt fler värden i samhället kommersialiseras och banaliseras. I sitt liv har Hafez korsat många sorters gränser och vistats i flera olika världar: under sina medicinstudier befann han sig i en vetenskaplig miljö, när han studerade konst i ett konstnärligt sammanhang; han växte upp i Arabvärlden men utbildade sig till konstnär i västvärlden. Han säger så här om sitt konstnärliga arbete och om sitt verk på Havremagasinet, Tomb Sonata in Three Military Movements (and Overture):

15


14

KHA LED HA FEZ “ Innan jag sätter igång med ett projekt handlar min oro främst om att försöka skapa ett intelligent verk, inte ett estetiskt. Många gånger erbjuder då visuella illusioner ett intressant resultat.”

Så har Khaled Hafez sagt om sitt konstnärliga arbete och det är också något man kan se i hans verk på Havremagasinet. Khaled Hafez är född 1963 i Kairo, och det var där han år 1992, efter många års intensiva studier, fick sin specialistexamen inom medicin. Inte långt därefter lämnade han så den medicinska banan och valde istället att fortsätta på den väg som han sedan 80-talet, bland annat genom de kvällskurser han gått, också varit inne på: den konstnärliga. Han har därefter utbildat sig konstnärligt och tagit en mastersexamen vid Transart Institute i New York och Danube University Krems i Österrike. Som konstnär har han många uttrycksmedel. Han arbetar med måleri, fotografi, video, installationer och han använder sig gärna av olika tekniker i samma verk. Nu bor Khaled Hafez i Kairo, där han också är verksam. Han har deltagit i ett stort antal grupputställningar i en mängd länder, alltifrån Kina till Spanien och

hans verk har visats på många prominenta konstetablissemang världen över. Ofta finns i Hafez verk en kritik till vår samtid, dess fixering vid yta och konsumism. Han avbildar ofta vad han anser vara vår tids legender och ikoner (till exempel hjältefigurer från tv-serier och filmer), men förser dem – ironiskt eller kanske sorgset – med kännetecken för egyptiska forntida, heliga gestalter. När han ställer det heliga mot det kommersiella visar han också hur allt fler värden i samhället kommersialiseras och banaliseras. I sitt liv har Hafez korsat många sorters gränser och vistats i flera olika världar: under sina medicinstudier befann han sig i en vetenskaplig miljö, när han studerade konst i ett konstnärligt sammanhang; han växte upp i Arabvärlden men utbildade sig till konstnär i västvärlden. Han säger så här om sitt konstnärliga arbete och om sitt verk på Havremagasinet, Tomb Sonata in Three Military Movements (and Overture):

15


16

“Jag försöker hela tiden genom korsningar få fram ett visuellt språk som är tillgängligt för åskådare både från öst och från väst, som bryter ner gränser mellan dåtid och nutid, ett språk som överskrider geografiska gränser och även — på ett annat plan — tiden.” Hafez verk är en konstruerad, alternativ plats som avskärmar betraktaren från den verkliga världen. Den för tankarna till en forntida grav, där tidigare samhällens människor ristat ledtrådar till sina sätt att leva och samtidigt be-

17

Khaled Hafez is an artist whose practice spans the mediums of painting, video, photography, installation and interdisciplinary approaches. Living and working in Cairo, Hafez often, with art as his instrument, criticises the society we’re living in; the importance of surface, the shallow consumer-culture of our time. He expressed working with the installation Tomb Sonata in Three Military Movements (and Overture) in Liberation, in these words: “I am constantly attempting to hybridize visual language accessible to both Eastern and Western audiences, break barriers between past

handlat den som helig: en plats för döden som en fas inför det eviga livet. På väggarna finns ett myller av figurer och silhuetter: bilder av krig och våld som vi är vana att de levereras av media; här kommer bilderna från de krig och oroligheter som i decennier har plågat Mellanöstern. Det finns också modeller från annonser, vars gestalter och bildspråk blivit så typiserade och universellt spridda att Hafez räknar dem som del av nutidens ikoner. I det här sammanhanget, och på det sätt som bilderna arrangerats och stiliserats, blir de bärare av oräkneliga människogenerationers erfarenheter: de för tankarna till urgamla egyptiska bokstäver, bilder och symboler. TOMB SONATA TRIPTYCHE

and present, a language that transcends geography and – at another level – time.” The installation reminds of a prehistoric tomb, a sacred place and also a place where people from earlier societies carved in clues to how they lived their lives. On the walls there are an assemblage of silhouettes, media-propagated imagery of war as well as typical advertising pictures. The place and the arrangement and formalizing of the figures makes one think of ancient Egyptian letters, images and symbols.


16

“Jag försöker hela tiden genom korsningar få fram ett visuellt språk som är tillgängligt för åskådare både från öst och från väst, som bryter ner gränser mellan dåtid och nutid, ett språk som överskrider geografiska gränser och även — på ett annat plan — tiden.” Hafez verk är en konstruerad, alternativ plats som avskärmar betraktaren från den verkliga världen. Den för tankarna till en forntida grav, där tidigare samhällens människor ristat ledtrådar till sina sätt att leva och samtidigt be-

17

Khaled Hafez is an artist whose practice spans the mediums of painting, video, photography, installation and interdisciplinary approaches. Living and working in Cairo, Hafez often, with art as his instrument, criticises the society we’re living in; the importance of surface, the shallow consumer-culture of our time. He expressed working with the installation Tomb Sonata in Three Military Movements (and Overture) in Liberation, in these words: “I am constantly attempting to hybridize visual language accessible to both Eastern and Western audiences, break barriers between past

handlat den som helig: en plats för döden som en fas inför det eviga livet. På väggarna finns ett myller av figurer och silhuetter: bilder av krig och våld som vi är vana att de levereras av media; här kommer bilderna från de krig och oroligheter som i decennier har plågat Mellanöstern. Det finns också modeller från annonser, vars gestalter och bildspråk blivit så typiserade och universellt spridda att Hafez räknar dem som del av nutidens ikoner. I det här sammanhanget, och på det sätt som bilderna arrangerats och stiliserats, blir de bärare av oräkneliga människogenerationers erfarenheter: de för tankarna till urgamla egyptiska bokstäver, bilder och symboler. TOMB SONATA TRIPTYCHE

and present, a language that transcends geography and – at another level – time.” The installation reminds of a prehistoric tomb, a sacred place and also a place where people from earlier societies carved in clues to how they lived their lives. On the walls there are an assemblage of silhouettes, media-propagated imagery of war as well as typical advertising pictures. The place and the arrangement and formalizing of the figures makes one think of ancient Egyptian letters, images and symbols.


18

19

MAHMOU D REFAT Vad alla inte vet är att det går ett starkt bälte av experimentell elektronisk och improviserad musik från Egypten, över Israel, Libanon och övriga Mellanöstern. Så tidigt som år 1944 bedrevs experiment med konkret musik i radiohuset i Kairo. En drivande kraft bakom Kairos livfulla experimentella musikscen är Mahmoud Refat, ljudkonstnär och musiker. Han är grundare av skivmärket 100COPIES, vars fokus ligger på experimentell musik, av musikfestivalen 100LIVE Music Festival och av radiostationen 100RADIO Station. När Refat ger ut sina egna soloskivor gör han det dock på andra skivmärken, välkända inom denna musiksfär, såsom Staalplaat. Under tidigt 90-tal spelade Refat trummor i olika lokala band i Kairo, i början på 2000-talet började han komponera musik till teateruppsättningar och arbeta med musik till olika filmproduktioner. Överhuvudtaget har han genom åren samarbetat mycket och lyckosamt

med många artister och musiker i olika former och konstellationer av musik/video/teater/film/dansteater/installationer både nationellt och internationell. Han utför platsspecifika ljudinstallationer och han har turnerat i Europa, Nordafrika, Mellanöstern och Sydamerika med sina musik- och ljudkompositioner. När Refat berättar om hur han går tillväga i sitt musik- och ljudskapande säger han att en stor del av hans arbete består av att göra ljudupptagningar; mitt inne staden, i dess utkanter och ute på landet och att de ljud han då samlar in knuffar hans idéer framåt. “En del av det jag samlar in är redan som komponerad musik för mig, så jag bearbetar det inte ytterligare” förklarar han och berättar att han ofta arbetar med musiken utifrån den plats han ska framföra den på, att han utvecklar den i relation till platsens arkitektur. “Men många av de idéer jag har från början försvinner på något sätt

Mahmoud Refat, Egyptian sound artist and musician is one of the driving forces behind the vivid experimental music scene in Cairo. In the early 2000s he began composing sound tracks for dance theatre productions and also worked on music to different film productions. He makes site-specific sound installations and he has been touring around the world with his own music. When composing, Refat works a lot with field recording from different locations until he has a library with sounds and instrumental music to choose from. At Liberation, Mahmoud Refat is exhibiting his installation An Urban Scenario. Based on field recordings during the last two years and on tapes found in a vintage shop in the city, the development of the life of the urban city is explored – however, what in real life was a rapid transition, is here a considerably slowed down process, accompanied by a slow motion light set up.

så småningom, så till slut har jag ett helt enkelt ett bibliotek av ljud och musik från olika instrument att arbeta med.” Refats installation på Havremagasinet, An urban scenario, handlar om den utveckling som stadslivet i Kairo har genomgått under de senaste två turbulenta åren. Utvecklingen har varit snabb, men i Refats verk, där erfarenheterna speglas i ljud från egna ljudupptagningar och från kassettband man fann i en secondhand affär i Kairos centrum, saktas förloppet ner. Med en bildframställning av ljus i slow motion ges förloppet en både aggressiv och förtrollande karaktär. Verket ger prov på ljud från stadens olika skikt och kan sägas vara ett minne av staden fångat i ljud.

WIND RIVER SYSTEM MORT AUX VACHES


18

19

MAHMOU D REFAT Vad alla inte vet är att det går ett starkt bälte av experimentell elektronisk och improviserad musik från Egypten, över Israel, Libanon och övriga Mellanöstern. Så tidigt som år 1944 bedrevs experiment med konkret musik i radiohuset i Kairo. En drivande kraft bakom Kairos livfulla experimentella musikscen är Mahmoud Refat, ljudkonstnär och musiker. Han är grundare av skivmärket 100COPIES, vars fokus ligger på experimentell musik, av musikfestivalen 100LIVE Music Festival och av radiostationen 100RADIO Station. När Refat ger ut sina egna soloskivor gör han det dock på andra skivmärken, välkända inom denna musiksfär, såsom Staalplaat. Under tidigt 90-tal spelade Refat trummor i olika lokala band i Kairo, i början på 2000-talet började han komponera musik till teateruppsättningar och arbeta med musik till olika filmproduktioner. Överhuvudtaget har han genom åren samarbetat mycket och lyckosamt

med många artister och musiker i olika former och konstellationer av musik/video/teater/film/dansteater/installationer både nationellt och internationell. Han utför platsspecifika ljudinstallationer och han har turnerat i Europa, Nordafrika, Mellanöstern och Sydamerika med sina musik- och ljudkompositioner. När Refat berättar om hur han går tillväga i sitt musik- och ljudskapande säger han att en stor del av hans arbete består av att göra ljudupptagningar; mitt inne staden, i dess utkanter och ute på landet och att de ljud han då samlar in knuffar hans idéer framåt. “En del av det jag samlar in är redan som komponerad musik för mig, så jag bearbetar det inte ytterligare” förklarar han och berättar att han ofta arbetar med musiken utifrån den plats han ska framföra den på, att han utvecklar den i relation till platsens arkitektur. “Men många av de idéer jag har från början försvinner på något sätt

Mahmoud Refat, Egyptian sound artist and musician is one of the driving forces behind the vivid experimental music scene in Cairo. In the early 2000s he began composing sound tracks for dance theatre productions and also worked on music to different film productions. He makes site-specific sound installations and he has been touring around the world with his own music. When composing, Refat works a lot with field recording from different locations until he has a library with sounds and instrumental music to choose from. At Liberation, Mahmoud Refat is exhibiting his installation An Urban Scenario. Based on field recordings during the last two years and on tapes found in a vintage shop in the city, the development of the life of the urban city is explored – however, what in real life was a rapid transition, is here a considerably slowed down process, accompanied by a slow motion light set up.

så småningom, så till slut har jag ett helt enkelt ett bibliotek av ljud och musik från olika instrument att arbeta med.” Refats installation på Havremagasinet, An urban scenario, handlar om den utveckling som stadslivet i Kairo har genomgått under de senaste två turbulenta åren. Utvecklingen har varit snabb, men i Refats verk, där erfarenheterna speglas i ljud från egna ljudupptagningar och från kassettband man fann i en secondhand affär i Kairos centrum, saktas förloppet ner. Med en bildframställning av ljus i slow motion ges förloppet en både aggressiv och förtrollande karaktär. Verket ger prov på ljud från stadens olika skikt och kan sägas vara ett minne av staden fångat i ljud.

WIND RIVER SYSTEM MORT AUX VACHES


20

21

AHM ED EL SHAER Den 2 februari 2011 utspelades den brutala och samtidigt tämligen bisarra “Kamelstriden” på Tahrirtorget i Kairo. Ridande på kameler och hästar stormade dåvarande president Mubaraks anhängare in på torget och angrep de frihetslängtande egyptiska folkmassorna i syfte att fördriva dem från torget.

HOME

Ahmed El Shaer, född 1980 i Kairo där han också lever och arbetar, är en av de konstnärer som var (och är) engagerade i den egyptiska folkliga resningen och som var närvarande den dagen. I hans konst finner man filosofiska betraktelser över verkligheten, det virtuella och vår existens likaväl som den också reflekterar och kritiserar, ofta med bitande humor och ironi, det samhälle konstnären verkar i. “Den virtuella verkligheten är den spegel som bäst kan förmedla mina idéer och föreställningar” säger El Shaer, som alltså har ett speciellt intresse för digital teknik, men som även kan sägas arbeta ”tvärvetenskapligt” med fotografi, installationer, ljud och video. I verket Nekh, som visas på Havremagasinet och som kommit till efter Ahmed El Shaers upplevelser av “Kamelstriden”, finner man mycket av det som präglar hans konst: en del av verket är ett dataspel där spelaren väljer sida: kamelernas


20

21

AHM ED EL SHAER Den 2 februari 2011 utspelades den brutala och samtidigt tämligen bisarra “Kamelstriden” på Tahrirtorget i Kairo. Ridande på kameler och hästar stormade dåvarande president Mubaraks anhängare in på torget och angrep de frihetslängtande egyptiska folkmassorna i syfte att fördriva dem från torget.

HOME

Ahmed El Shaer, född 1980 i Kairo där han också lever och arbetar, är en av de konstnärer som var (och är) engagerade i den egyptiska folkliga resningen och som var närvarande den dagen. I hans konst finner man filosofiska betraktelser över verkligheten, det virtuella och vår existens likaväl som den också reflekterar och kritiserar, ofta med bitande humor och ironi, det samhälle konstnären verkar i. “Den virtuella verkligheten är den spegel som bäst kan förmedla mina idéer och föreställningar” säger El Shaer, som alltså har ett speciellt intresse för digital teknik, men som även kan sägas arbeta ”tvärvetenskapligt” med fotografi, installationer, ljud och video. I verket Nekh, som visas på Havremagasinet och som kommit till efter Ahmed El Shaers upplevelser av “Kamelstriden”, finner man mycket av det som präglar hans konst: en del av verket är ett dataspel där spelaren väljer sida: kamelernas


22

23

eller människornas. Kamelerna slåss med svärd; gammaldags symboler för kraft och makt i strid, medan människorna, däremot, slåss med hjälp av att sprida information fritt; de använder sig av Twitterikoner. När man spelat spelet till slut finner man att det inte finns någon slutgiltig segrare i den här striden. I verket ingår också digitala tryck där El Shaer ger uttryck för vad han var tvungen att gå igenom på Tahrirtorget under den egyptiska revolten. Verkets titel förklarar konstnären så här:

Ahmed El Shaer is a multi-disciplinary artist with a special interest in digital technologies, and he says that “virtual reality is a mirror that can best describe my ideas and concepts”. As an Egypt-based artist he reflects upon and criticizes— often with sharp humour and irony—the society in which he lives and works. In Liberation his work Nekh is on display. It’s a one player computer game, inspired from El Shaer’s experiences from the notorious and bizarre “Battle of the Camels” where supporters of president Mubarak raided Tahrir Square, some charged on the back of horses and camels. Accompanying the game are digital prints where Ahmed El Shaer depicts some of his experiences during the Egyptian revolts. The word “nekh” are used by Egyptian camel owners when they order their animal to “sit down”. In Egyptian culture the word is used in mockery, to tell someone to surrender. El Shaer: “At the end of the day [of the Battle of the Camels] we told the government “Nekh!” in order to surrender to our resistance.” Ahmed El Shaer also shows video art: Home, which is about the pain haunting the refugees living admits strangers, how there always is this voice inside, saying that even to die in your homeland is better than this.

“Ordet ’Nekh’ används av kamelförare när de kommenderar kamelerna att ’sitta ner’. I den egyptiska kulturen använder vi ordet hånfullt när vi beordrar någon att ge upp. Vid slutet av dagen sade vi ’Nekh!’ till regeringen, för att den skulle kapitulera inför vårt motstånd.”

På Havremagasinet visas också Ahmed El Shaers videoverk Home. Det talar om den smärta en landsflyktig känner i ett okänt land, hur den inre rösten ständigt säger att det skulle vara bättre att dö i sitt eget land än att leva omgiven av främlingar. El Shaer har fått sin konstnärliga grundutbildning vid Helwan University i staden Helwan, några mil söder om Kairo, men han har också vidareutbildat sig inom videokonst i Salzburg i Österrike. Han har deltagit i ett stort antal samlingsutställningar i Afrika, Europa inklusive Skandinavien, Mellanöstern, Nordamerika och Kina, haft separatutställningar i Nordafrika och Europa och mottagit priser för sin konst. NEKH


22

23

eller människornas. Kamelerna slåss med svärd; gammaldags symboler för kraft och makt i strid, medan människorna, däremot, slåss med hjälp av att sprida information fritt; de använder sig av Twitterikoner. När man spelat spelet till slut finner man att det inte finns någon slutgiltig segrare i den här striden. I verket ingår också digitala tryck där El Shaer ger uttryck för vad han var tvungen att gå igenom på Tahrirtorget under den egyptiska revolten. Verkets titel förklarar konstnären så här:

Ahmed El Shaer is a multi-disciplinary artist with a special interest in digital technologies, and he says that “virtual reality is a mirror that can best describe my ideas and concepts”. As an Egypt-based artist he reflects upon and criticizes— often with sharp humour and irony—the society in which he lives and works. In Liberation his work Nekh is on display. It’s a one player computer game, inspired from El Shaer’s experiences from the notorious and bizarre “Battle of the Camels” where supporters of president Mubarak raided Tahrir Square, some charged on the back of horses and camels. Accompanying the game are digital prints where Ahmed El Shaer depicts some of his experiences during the Egyptian revolts. The word “nekh” are used by Egyptian camel owners when they order their animal to “sit down”. In Egyptian culture the word is used in mockery, to tell someone to surrender. El Shaer: “At the end of the day [of the Battle of the Camels] we told the government “Nekh!” in order to surrender to our resistance.” Ahmed El Shaer also shows video art: Home, which is about the pain haunting the refugees living admits strangers, how there always is this voice inside, saying that even to die in your homeland is better than this.

“Ordet ’Nekh’ används av kamelförare när de kommenderar kamelerna att ’sitta ner’. I den egyptiska kulturen använder vi ordet hånfullt när vi beordrar någon att ge upp. Vid slutet av dagen sade vi ’Nekh!’ till regeringen, för att den skulle kapitulera inför vårt motstånd.”

På Havremagasinet visas också Ahmed El Shaers videoverk Home. Det talar om den smärta en landsflyktig känner i ett okänt land, hur den inre rösten ständigt säger att det skulle vara bättre att dö i sitt eget land än att leva omgiven av främlingar. El Shaer har fått sin konstnärliga grundutbildning vid Helwan University i staden Helwan, några mil söder om Kairo, men han har också vidareutbildat sig inom videokonst i Salzburg i Österrike. Han har deltagit i ett stort antal samlingsutställningar i Afrika, Europa inklusive Skandinavien, Mellanöstern, Nordamerika och Kina, haft separatutställningar i Nordafrika och Europa och mottagit priser för sin konst. NEKH


BO DENSKO LAN

24

25 FJÄLLTURISTEN

FOTO: GÖRAN DAHLIN

J OHN THO RG REN, PO RTRÄT T I Havremagasinets utställningsverksamhet finns alltid den lokala, konsthistoriska förankringen med genom utställningar med verk av Bodenskolans konstnärer. Den här gången har man valt att koncentrera sig på en av dess konstnärer: John Thorgren (1918 – 2000). Kanske är utställningens tema; porträtt, lite oväntat, då Thorgren är mest känd som landskapsmålare i stort format, men här får man en sällsynt chans att bekanta sig närmare med hans porträttmåleri. John Thorgren föddes i Sandsele och flyttade till Boden för en militär karriär. Hans konstintresse tog gradvis över och på 50-talet lämnade han det militära. Om att börja måla på en tom vit duk har Thorgren sagt: “Så startar jag med den färg jag känner för just då. Det har alltid varit så att jag vill arbeta med olika färger olika dagar. Helt plötsligt kan jag känna rött, blått eller gult eller vad som helst. Det är svårt att förklara men jag uppfattar det i kroppen på det sättet. Jag fläckar lite här och där på duken med den färg jag valt ut, för att se vad det kan leda till. Så utökar jag de där fläckarna och försöker få det att fungera. Man får hålla på och fläcka och ha sig tills det helt plötsligt börjar tätna. Så växer bilden till…

för mig har det alltid varit färgen som styrt, ända sedan jag var ung” John Thorgren har haft separatutställningar runt om i Sverige och är bland annat representerad på Nationalmuseum, Moderna Museet och Norrbottens museum. Han fick Kiruna stads konstnärsstipendium 1960.Målningarna är utlånade av Norrbottens museum och Försvarsmakten. Många av Bodenskolans konstnärer kunde så småningom lämna sina tidigare yrken och mer eller mindre leva på sin konst. June Montana Lorentz (1915 – 2007) var en drivande kraft bakom konstkurserna. Hon föddes i USA av svenska föräldrar men växte upp i Boden. Lorentz, alltid känslig för färgernas valörer, varierade sig stil- och motivmässigt uder hela sitt konstnärskap. ”Efter kursen åkte alla till Paris, utom ett par stycken som åkte till London. Själv skaffade jag en bil och åkte runt i världen och målade” berättade June Montana Lorentz för några år sedan, då hon var drygt 90 år gammal. Detta apropå de målarkurser i Boden som hon ledde under några vintrar på 50-talet tillsammans med Stig Sandberg och Bertil Linné. Kursverksamheten kan sägas vara grunden för formeringen av den löst sammansatta grupp av 14 konstnärer som med tiden fått namnet Bodenskolan. Där

odlades nya konstnärskap som fick stöd och inspiration från varandra och från kursledarna, som redan var etablerade konstnärer. Bertil Linné (1913 – 2000) var en Bodenson som studerade vid Konstfack i Stockholm. Linné hämtade gärna sina motiv i omgivningarna och i sitt måleri var han kolorist med förkärlek för kontraster. Stig Sandberg (1925 – 1961) studerade under två år för Isaac Grünewald. Redan som tämligen ung var han en etablerad konstnär och i sina målningar höll han stämning och färgskala dämpade, med renodlade former och uteslutande av detaljer – ett så kallat puristiskt måleri. Ingvar Jigrud (1918 – 1994) arbetade som målare innan han kunde slå in på den konstnärliga banan. Han målade gärna landskapsbilder i en expressionistisk anda och med ett fint nyanserat färgspråk. Rune Wanler (1924 – 2005), var som konstnär autodidakt och bodde i Boden hela sitt liv. Hans utveckling gick från purism mot ett allt mer koloristiskt och expressivt måleri. Stig Winnerskog (1930 – 1994) var en naturlyriker som helst av allt gestaltade Norrbottens kustland. Jean Carlbrandt (1924 - 2005) verkade som konstnär och arbetade också som teckningslärare, inredningsarkitekt, formgivare och illustratör.


BO DENSKO LAN

24

25 FJÄLLTURISTEN

FOTO: GÖRAN DAHLIN

J OHN THO RG REN, PO RTRÄT T I Havremagasinets utställningsverksamhet finns alltid den lokala, konsthistoriska förankringen med genom utställningar med verk av Bodenskolans konstnärer. Den här gången har man valt att koncentrera sig på en av dess konstnärer: John Thorgren (1918 – 2000). Kanske är utställningens tema; porträtt, lite oväntat, då Thorgren är mest känd som landskapsmålare i stort format, men här får man en sällsynt chans att bekanta sig närmare med hans porträttmåleri. John Thorgren föddes i Sandsele och flyttade till Boden för en militär karriär. Hans konstintresse tog gradvis över och på 50-talet lämnade han det militära. Om att börja måla på en tom vit duk har Thorgren sagt: “Så startar jag med den färg jag känner för just då. Det har alltid varit så att jag vill arbeta med olika färger olika dagar. Helt plötsligt kan jag känna rött, blått eller gult eller vad som helst. Det är svårt att förklara men jag uppfattar det i kroppen på det sättet. Jag fläckar lite här och där på duken med den färg jag valt ut, för att se vad det kan leda till. Så utökar jag de där fläckarna och försöker få det att fungera. Man får hålla på och fläcka och ha sig tills det helt plötsligt börjar tätna. Så växer bilden till…

för mig har det alltid varit färgen som styrt, ända sedan jag var ung” John Thorgren har haft separatutställningar runt om i Sverige och är bland annat representerad på Nationalmuseum, Moderna Museet och Norrbottens museum. Han fick Kiruna stads konstnärsstipendium 1960.Målningarna är utlånade av Norrbottens museum och Försvarsmakten. Många av Bodenskolans konstnärer kunde så småningom lämna sina tidigare yrken och mer eller mindre leva på sin konst. June Montana Lorentz (1915 – 2007) var en drivande kraft bakom konstkurserna. Hon föddes i USA av svenska föräldrar men växte upp i Boden. Lorentz, alltid känslig för färgernas valörer, varierade sig stil- och motivmässigt uder hela sitt konstnärskap. ”Efter kursen åkte alla till Paris, utom ett par stycken som åkte till London. Själv skaffade jag en bil och åkte runt i världen och målade” berättade June Montana Lorentz för några år sedan, då hon var drygt 90 år gammal. Detta apropå de målarkurser i Boden som hon ledde under några vintrar på 50-talet tillsammans med Stig Sandberg och Bertil Linné. Kursverksamheten kan sägas vara grunden för formeringen av den löst sammansatta grupp av 14 konstnärer som med tiden fått namnet Bodenskolan. Där

odlades nya konstnärskap som fick stöd och inspiration från varandra och från kursledarna, som redan var etablerade konstnärer. Bertil Linné (1913 – 2000) var en Bodenson som studerade vid Konstfack i Stockholm. Linné hämtade gärna sina motiv i omgivningarna och i sitt måleri var han kolorist med förkärlek för kontraster. Stig Sandberg (1925 – 1961) studerade under två år för Isaac Grünewald. Redan som tämligen ung var han en etablerad konstnär och i sina målningar höll han stämning och färgskala dämpade, med renodlade former och uteslutande av detaljer – ett så kallat puristiskt måleri. Ingvar Jigrud (1918 – 1994) arbetade som målare innan han kunde slå in på den konstnärliga banan. Han målade gärna landskapsbilder i en expressionistisk anda och med ett fint nyanserat färgspråk. Rune Wanler (1924 – 2005), var som konstnär autodidakt och bodde i Boden hela sitt liv. Hans utveckling gick från purism mot ett allt mer koloristiskt och expressivt måleri. Stig Winnerskog (1930 – 1994) var en naturlyriker som helst av allt gestaltade Norrbottens kustland. Jean Carlbrandt (1924 - 2005) verkade som konstnär och arbetade också som teckningslärare, inredningsarkitekt, formgivare och illustratör.


26

Men där fanns också de som under hela sitt arbetsliv var verksamma inom andra yrkesområden, och som höll en lägre offentlig konstnärsprofil. En av dessa var lokförare Gösta Näsvall (1918 – 1989) som fann sitt yrke mycket lämpat att kombinera med sitt stora konstintresse. Posttjänsteman Gösta Hedström (1919 – 2005) använde gärna torrpastell. Hans målningar har ofta fjällmotiv och han utförde dem helst på plats. Sven Bohman (1919 – 2008) var en lågmäld man som målade hela sitt liv men som hade sin första separatutställning först vid 58 års ålder. Hemmansägare Hjalmar Rönnbäck (1896 – 1984) var skulptör med stark formkänsla som helst arbetade i trä och järn, men han var även målare. Bror ”Brockas” Zackrisson (1907 - ?) målade färgstarkt och ofta med en lätt surrealistisk ton. Jan Olof Marner (1919 – 1989), levnadskonstnär och experimentell målare, arbetade även från och till med reklam och scenografi. Det som vi numera kallar ”Bodenskolan” kallade konstnärerna själva för ”Bodengruppen”, och till den var Marner en av initiativtagarna. Det är inte så alldeles väntat – och sannerligen inte så vanligt – att en mindre stad i Norrland kan ståta med en konstgruppering från 50-talet som faktiskt existerar som begrepp i det nationella konstlivet. Men för sin storlek hade Boden vid denna tid ovanligt många konstnärer och där fanns en mylla för kulturliv, trots frånvaron av kommunala institutioner som lyfte och stöttade konsten. Det var en stad vars två stora arbetsgivare; länslasarettet och Försvarsmakten, krävde en strid ström av välutbildad arbetskraft; människor som flyttade till staden och som tog med sig kulturella intressen och vanor. Där fanns

27

också en folkbildningstradition, buren av bildningstörstande entusiaster. Det där som Lorentz sade om att alla åkte till Paris efter konstkurserna var väl inte alldeles sant. Men många av konstnärerna gjorde studieresor, främst till Paris men även till andra europeiska storstäder, och kom sedan hem med inspiration och nya impulser. Den stora världen nådde in till den norrbottniska småstaden.

BODENSKOLAN (The Boden School) John Thorgren, portraits In the 1950’s the group of 14 artists, which today is commonly named Bodenskolan, was formed. The starting point was the evening classes the established artists June Montana Lorentz, Bertil Linné and Stig Sandberg held for their colleagues. It is quite unexpected that an art group, now actually something of a notion in Swedish art history, would emerge in the north of Sweden, then an area of a poor culture climate. But Boden was a garrison town and, moreover, the county hospital was placed here, and therefore many well-educated persons moved here and with them brought their culture interest and habits. This created a mould for a more luxuriant art life. At Havremagasinet, there is always an exhibition of Bodenskolan. This time the focus is on one of its members: John Thorgren, and his portrait paintings.

ARNE

FOTO: GÖRAN DAHLIN


26

Men där fanns också de som under hela sitt arbetsliv var verksamma inom andra yrkesområden, och som höll en lägre offentlig konstnärsprofil. En av dessa var lokförare Gösta Näsvall (1918 – 1989) som fann sitt yrke mycket lämpat att kombinera med sitt stora konstintresse. Posttjänsteman Gösta Hedström (1919 – 2005) använde gärna torrpastell. Hans målningar har ofta fjällmotiv och han utförde dem helst på plats. Sven Bohman (1919 – 2008) var en lågmäld man som målade hela sitt liv men som hade sin första separatutställning först vid 58 års ålder. Hemmansägare Hjalmar Rönnbäck (1896 – 1984) var skulptör med stark formkänsla som helst arbetade i trä och järn, men han var även målare. Bror ”Brockas” Zackrisson (1907 - ?) målade färgstarkt och ofta med en lätt surrealistisk ton. Jan Olof Marner (1919 – 1989), levnadskonstnär och experimentell målare, arbetade även från och till med reklam och scenografi. Det som vi numera kallar ”Bodenskolan” kallade konstnärerna själva för ”Bodengruppen”, och till den var Marner en av initiativtagarna. Det är inte så alldeles väntat – och sannerligen inte så vanligt – att en mindre stad i Norrland kan ståta med en konstgruppering från 50-talet som faktiskt existerar som begrepp i det nationella konstlivet. Men för sin storlek hade Boden vid denna tid ovanligt många konstnärer och där fanns en mylla för kulturliv, trots frånvaron av kommunala institutioner som lyfte och stöttade konsten. Det var en stad vars två stora arbetsgivare; länslasarettet och Försvarsmakten, krävde en strid ström av välutbildad arbetskraft; människor som flyttade till staden och som tog med sig kulturella intressen och vanor. Där fanns

27

också en folkbildningstradition, buren av bildningstörstande entusiaster. Det där som Lorentz sade om att alla åkte till Paris efter konstkurserna var väl inte alldeles sant. Men många av konstnärerna gjorde studieresor, främst till Paris men även till andra europeiska storstäder, och kom sedan hem med inspiration och nya impulser. Den stora världen nådde in till den norrbottniska småstaden.

BODENSKOLAN (The Boden School) John Thorgren, portraits In the 1950’s the group of 14 artists, which today is commonly named Bodenskolan, was formed. The starting point was the evening classes the established artists June Montana Lorentz, Bertil Linné and Stig Sandberg held for their colleagues. It is quite unexpected that an art group, now actually something of a notion in Swedish art history, would emerge in the north of Sweden, then an area of a poor culture climate. But Boden was a garrison town and, moreover, the county hospital was placed here, and therefore many well-educated persons moved here and with them brought their culture interest and habits. This created a mould for a more luxuriant art life. At Havremagasinet, there is always an exhibition of Bodenskolan. This time the focus is on one of its members: John Thorgren, and his portrait paintings.

ARNE

FOTO: GÖRAN DAHLIN


28

ÖPPETTIDER 27 okt 2012 - 5 jan 2013 Onsdag-söndag 12-17 Norrbottensvägen 18, Boden www.havremagasinet.se 0921-930 41

Havremagasinet är en av Bodens största byggnader med sina 3 600 m2, sex våningar byggd i sten, och en del av Bodens garnison. Totalt 288 träpelare bar upp tyngden av säd för en hel garnisons behov under tidigt 1900-tal. Vid den här tiden var “fordonen”—det vill säga hästarna—havredrivna. Arkitekten Erik Josephson ritade Havremagasinet som stod färdigt 1911-12. Byggnaden beskrevs redan på 1930-talet som ”fullt tidsenligt inredd samt försedd med maskinell utrustning av modernaste konstruktion”. Havren förvarades i stora behållare och kunde flyttas med en snillrik mekanism mellan våningarna. Förvaringen av säd för Krigsmakten i Havremagasinet upphörde år 1950. År 2001 beslutar regeringen att Havremagasinet ska förklaras som byggnadsminne.


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.