Ett val, ett fall och morgonen efter ligger matkassarna spridda som små isberg i gruset. I Kerro Holmbergs lyrik blandas vardag med existentiella bråddjup, outhärdliga förluster som uthärdats med kampen för de sista luftfickorna, de sista vita fläckarna på kartan. Hennes rika bildspråk och svarta humor håller diktens skälvande väggar uppe mot det inre såväl som det yttre trycket.
