Unum 2015-3

U

NR 3 ÅR 2015 ÅRGÅNG 32

UU U U

tidskrift för kristen enhet, retreat och meditation

Tema: GUD HAR ÖPPNAT DÖRRAR FÖR BERGET

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Tema:

GUD HAR ÖPPNAT DÖRRAR FÖR BERGET!

Ledare 3 Peder Bergqvist När Gud stänger dörrar öppnar han andra!

Peder Bergqvist Interkommunion ur katolskt perspektiv Troskongregationen i Rom

4-7

8-13

Boklådetips 14 Marie Erenius Bergqvist och Kristina Andersson Vänbrev 2015-1 15-18 Peder Bergqvist Träda ur sig själv 20-23 Broder Johannes Sandgren Allt som den heliga Katolska kyrkan tror, lär och 25-27 förkunnar vara uppenbart av Gud, det tror och bekänner jag!

Sr Veronica Sr Ingrids rika liv 28-31 Sr Veronica KONTAKTUPPGIFTER & ANNONSPRISER ANSVARIG UTGIVARE: Peder Bergqvist.

ADRESS: Stiftelsen Berget, Tempelvägen 10, 795 91 R ÄT T VIK. TELEFON: 0248 -79 71 70.

BANKGIRO: 574 -3323. IBAN: SE92 6000 0000 0007 9712 8298 BIC/SWIFT: HANDSESS E- POST: info@berget.se. WEBSIDA: w w w.berget.se.

PRENUMER ATION OCH ANNONSBOKNING: 0248 -797170, info@berget.se TRYCKERI: Henningssons Tr yckeri AB i Borlänge. UTGIVNINGSPL AN: Fyra gånger per år.

ANNONSPRISER Storlek Pris enstaka annons Pris för fyra annonser 1/1 2 000:- (180x120 mm) 6 000:1/2 1 500:- (90x120 mm) 4 500:1/4 1 000:- (90x60) / 60x30 mm 500:-. 3 000:- / 1500:Baksida 5 000:- 15 000:-

PRENUMERATION Enstaka nummer 40:Årsprenumeration 150:Medlemsavgift i Bergets vänförening 300:-

Stiftelsen Berget har utgivningsbevis för Unum som periodisk skrift och förbehåller sig rätten rätten att göra justeringar i de bidrag som lämnas in till tidningen. Unum betyder “ett ” (Joh 17:21) och syftar på Bergets kallelse att verka för Kyrkans synliga Enhet.

Unum 2

Vägen till full kommunion!

D

etta nummer av Unum innehåller både en del om Sr Ingrid, om Broder Johannes i Bangladesh, men det kommer framför allt att handla om kommunitetens väg till full kommunion med Katolska kyrkan.

Allt började för länge sedan och har egentligen sin rot i det som hände när Nils-Hugo Ahlstedt fick visionen om en retreatgård, när dåvarande biskopen i Västerås stift, Sven Silén, blev lutherska världsförbundets observatör vid Andra Vatikankonciliet. Det var upptäckten av den universella kyrkans liv och spiritualitet som inspirerade pionjärer att bygga upp Berget som den ekumeniska mötesplats den har blivit. Det var också bidraget från dominikansystrarna på 80-talet. Sr Ingrid kunde aldrig sluta tala sig varm om enheten! Det var Per Mases trofasta gärning, förankringen i den odelade kyrkans tro och den genuina själavården. År 2010 sk rev Per Mases til lsammans med bland andra fr. Caesarius (Östanbäcks kloster) ett brev till Enhetsrådet i Rom där de sökte en väg till full kommunion med Katolska kyrkan. 2012 skrev jag och fr. Caesarius ett liknande

brev som istället adresserades till Troskongregationen. Då började det hända saker! 2013 besökte kommuniteten Troskongregationen i Rom tillsammans med vår ekumeniske rådgivare Fredrik Emanuelson och Biskop Anders Arborelius. Hösten 2014 upprättades en kanal mellan Berget och Troskongregationen och sedan, under en intensiv process, har fråga efter fråga dryftats och retts ut. 11-13 maj 2015 var tiden mogen för Troskongregationen att besöka Berget för att tillsammans med Biskop Anders Arborelius ta fram en slutgiltig plan för oss. Det är fantastiskt och unikt att protestanter och katoliker kommer att kunna ta emot sakramentet varje dag i samma kapell!

Vill också passa på att välkomna Västerås stifts nyvigde biskop, Mikael Mogren! Vi hoppas mycket på en ny tid av samarbete och goda relationer med hela Svenska kyrkan, Västerås stift, Stiftsgården och Rättviks församling! Det steg som kommuniteten nu tar öppnar nya möjligheter att överbrygga gamla låsningar och finna nya vägar till samarbeten, att tillsammans söka den enhet som Jesus själv ber att alla hans lärjungar ska leva i, för att världen skall tro.

Unum 3

När Gud stänger dörrar öppnar han andra!

Peder Bergqvist, föreståndare på Berget.

Katolsk mässa i S:t Dominicus kapell (Msgr Lopes, Ärkebiskop DiNoia, P. Fredrik Emanuelson). En ny väg har öppnats så att vi dagligen kan fira katolsk mässa i S:t Davids kapell, samtidigt som vi behåller en daglig svenskkykrlig mässa. Alltså både protestanter och katoliker kan fira daglig mässa i samma kapell! ”Tack Gud för att du öppnat denna nya väg!”

P

åsken 2016 kommer sex medlemmar i kommuniteten att upptas i Katolska kyrkan, och jag själv kommer att diakonvigas. Pingst 2016 kommer jag att prästvigas och bli katolsk präst.

DET KAN VARA SVÅRT att förstå för alla som har Berget som sitt andliga hem. Men det som nu händer är fantastiskt! Kommuniteten får ett fast stöd av kyrkan, Berget får en tydlig plats i kyrkan och både protestanter och katoliker kommer dagligen kunna ta emot sakramentet i samma kapell!

Unum 4

BLIR INTE ALLT på Berget annorlunda då? Nej, det är snarare så att allt gott kommer att fortsätta som tidigare och en del saker blir till och med ännu bättre. Berget kommer att fortsätta vara en ekumenisk mötesplats, öppen för alla, och dessutom kommer Berget att ha en förankring i och ett stöd från Katolska kyrkan. Det kommer att firas två mässor varje dag, både svenskkyrklig och katolsk (vid olika tidpunkter) i S:t Davids kapell.

Hur kunde det bli så? Hur har vägen fram till detta sett ut?

I VÅRA FÖRDJUPADE samtal inom kommuniteten och i sökandet efter en fortsättning på det ekumeniska livet på Berget så riktades blickarna mot platser som Taize (Frankrike) och Bose (Italien). Vi har haft kontakt med bröderna i Taize för att få hjälp och vägledning i vår situation. Hur har de gjort, kan vi göra som de har gjort?

En förhoppning började växa fram, kunde det vara möjligt att vi skulle kunna kröna Bergets ekumeniska liv med ett öppet nattvardsbord där alla döpta oavsett om de tillhör Svenska kyrkan eller Katolska kyrkan skulle kunna ta emot kommunionen? Då skulle vi kunna visa vännerna på Berget frukten av 50 års bön, kamp och arbete för Kyrkans synliga enhet!

PARALLELLT MED DETTA trodde vi också att detta skulle kunna kombineras med ett ömsesidigt erkännande av Berget som en ekumenisk mötesplats i svensk kristenhet. Alltså att både den officiella Svenska kyrkan och den officiella Katolska kyrkan tillsammans skulle ge oss stöd för detta.

DET KÄNDES MYCKET svårt när alla dessa försök misslyckades.

Tre dörrar stängdes igen. I kontakten med Taize och broder Alois så fick vi vänliga svar med rådet att vi måste gå vår egen väg, vi kan inte kopiera Taize, de har funnit sina specifika ekumeniska lösningar, vi måste finna våra. Det var den första dörren som stängdes. Den andra stängda dörren var relationen till Svenska kyrkans biskopar.

Breven till dem visade sig hamna i lådan för ”icke-prioriterade frågor”. Första brevet skickades in i december 2013 och sedan en påminnelse och ett förnyat initiativ nu i januari 2015. Vi har alltså ännu i dag inte fått något besked om vi kan få ett tydligt kyrkorättsligt stöd för att vara en ekumenisk kommunitet i Svenska kyrkan. Det som känns så svårt med detta är att jag och de flesta i kommuniteten tillhör Svenska kyrkan och att Svenska kyrkans ledning inte tycks vara intresserade av att samtala

Unum 5

med oss, för att hitta vägar framåt.

Samtidigt stöttar samma biskopar Taize på olika sätt och lyfter fram Taize. Varför kan de inte se att vi är ett svenskt Taize, eller rättare sagt en svensk ekumenisk kommunitet med egen identitet i vår kultur? Vi är små, ynkliga och svaga men vi är på samma sätt som Taize ett ekumeniskt tecken i tiden. Dessutom vet Svenska kyrkans biskopar att ingen ekumenisk kommunitet har prästvigda kvinnor som celebrerar mässan, varken i Taize, Bose eller på Berget. Ändå är det alltid detta som förs fram mot oss. Här saknas logik. I det här sammanhanget vill jag också nämna att Västerås stifts nye biskop, Mikael Mogren, är informerad om vår väg.

det kört, vi har försökt allt och alla dörrar har stängts! Andra tanken var; vi får inte ge upp, eftersom Gud vill Berget måste han också öppna dörrar för oss. Påve Franciskus, kardinal Müller, prefekt för Troskongregationen och Biskop Anders Arborelius, alla hade de mött oss med stor generositet i våra kontakter.

Sakta men säkert läste vi igenom dokumentet som Troskongregationen skrivit för att vi skulle förstå varför de sagt nej till vår önskan. Helt plötsligt öppnades ögonen och vi såg att det vi hade satt vårt hopp till i själva verket skulle förvirra den ekumeniska situationen i Sverige. Om människor från alla möjliga sammanhang, både från Sverige och andra länder, kommer till Berget och det här tillämpas en nattvardspraxis DEN TREDJE DÖRREN som som inte finns någon annanstans så stängdes var vår förhoppning om blir det förvirrat. Om exempelvis en ett generellt tillstånd för att få in- person från Svenska kyrkan får ta terkommunion på Berget. Vi fick emot katolsk kommunion på Berget, brutalt tydligt och klart besked från varför får då inte samma person ta Troskongregationen att det inte emot kommunionen i den lokala fanns någon som helst möjlighet att Katolska församlingen? tillämpa ett öppet nattvardsbord, interkommunion eller eukaristisk VI FÖRSTOD DÅ att det som gästfrihet, varken på Berget eller nå- hittills gällt på Berget inte skulle gon annanstans. Alla våra argument förändras. Per Mases skriver 2009 i för att det skulle vara rätt att detta Bergets vision 35: ”I Mässan är inskulle tillämpas på Berget möttes terkommunion inte möjlig (utom med ett bestämt NEJ! i absoluta undantagsfall) och ”vild ekumenik” för oss inte närmare FÖRSTA TANKEN VAR; nu är målet. Den framkomliga vägen är Unum 6

idag denna: att katoliker som deltar i nattvardsgudstjänster på S:t Davidsgården tar emot välsignelsen av prästen i stället för bröd och vin.

De har sedan möjlighet att ta emot kommunionen i S:t Dominicus katolska kapell. På motsvarande sätt, när icke-katoliker deltar i den katolska Mässan, tar de emot välsignelsen av den katolske prästen”. Redan den tidigare katolske biskopen Hubertus Brandenburg klargjorde tidigt att det på Berget inte fick förekomma någon vild ekumenik utan just så som Per skriver i Bergets vision.

kyrkliga mässan i S:t Davids kapell.

Flera av dem är vänner till Berget sedan länge men vi ser också många unga präster som nu vill gå in i denna viktiga uppgift, att ta ytterliggare ett steg på enhetens väg! Från våren/ sommaren 2016 kommer det att firas svenskkyrklig och katolsk mässa i samma kapell. Kommuniteten kommer att ha ansvar för att detta ska fungera. Det blir ett fördjupat ekumeniskt ansvar som också kommer alla Bergets vänner och gäster till del. Vi ser alltså att de som tillhör Svenska kyrkan, ”frikyrkorna” och Katolska kyrkan på detta sätt verkVÄGEN FRAMÅT är en ansvars- ligen kommer varandra närmare, full och ärlig ekumenik där svårig- både andligt och fysiskt. heter och hinder inte göms undan.

Så länge inte Katolska kyrkan och VI HAR VERKLIGEN fått erSvenska kyrkan delar samma tro fara verkligheten bakom Herrens angående viktiga saker som mässan, ord: ”Mina planer är inte era planer traditionen, ämbetet, etiken, petrus- och era vägar inte mina vägar, säger ämbetet, så kan man inte dela kom- Herren. Liksom himlen är högt över munionen i mässan. Det gemensam- jorden, så är mina vägar högt över ma nattvardsbordet är ekumenikens era vägar, mina planer högt över era mål inte dess medel. Målet som är planer” (Jes 55:8-9). alla kristnas synliga enhet i Kristus, i gemenskap med hans representan- FÖR KOMMUNITETEN är den ter på jorden, biskoparna i kommu- text som Troskongregationen skrinion med Petrus! vit för att hjälpa oss i denna centrala ekumeniska fråga mycket viktig.

RENT PRAKTISKT SÅ innebär Därför vill vi göra den tillgänglig det steg som nu tas ännu mer kon- för fler genom att vi nu har översatt kret ekumeniskt arbete i Bergets den till svenska och publicerar den i vardagsliv. Svenskkyrkliga präster detta nummer av Unum (se följande kommer att celebrera den svensk- sidor).

Unum 7

Interkommunion ur katolskt perspektiv - en text från Troskongregationen i Rom! Översättning till svenska av Marie Erenius Bergqvist, medarbetare på Berget.

Vi besöket i Rom 2013, då dörrarna öppnades för kommuniteten på Berget, framförde vi våra önskningar och överlämnade en ikon av S:t David till kardinal Müller. Han predikade sedan för oss om kyrkan, och anknöt till vår situation i kyrkan. Det är han och övriga biskopar i Troskongregationen som står bakom denna text som de gett för att hjälpa oss.

D

et är ett sorgligt vittnesbörd om mänsklighetens trasiga tillstånd, att euk a ristin, sak ramentet som enar Kyrkan, blir föremål för oenighet och splittring bland kristna. Vem som får, eller inte får, ta emot Kommunionen är en frågeställning som uppkom i Kyrkan i dess begynnelse, vilket framgår av aposteln Paulus brev.

Under 1900-talet bejakade många

kristna kallelsen att sträva efter större enhet mellan varandra och denna ekumeniska rörelse, vilken i sig själv är en välsignelse, understryker samtidigt det faktum att olika kristna traditioner ser olika på hur interkommunion ska praktiseras. Denna texts framställning syftar till att kort beskriva den katolska hållningen i detta sammanhang.

Unum 8

Katolsk hållning Katolska kyrkans syn på vem som bör få ta emot eukaristin, framställdes tydligt och klart under mitten av andra århundradet av Justinus martyren, som också ger en av de tidigaste skildringarna av eukaristisk liturgi: ”Eftersom detta bröd och vin enligt ett gammalt uttryckssätt har blivit ”eukaristi”, ”kallar vi denna föda eukaristi, och ingen kan delta i den om han inte tror på att det som lärs hos oss är sant, om han inte har tagit emot badet till syndernas förlåtelse och därmed blivit född på nytt, och om han inte lever enligt Kristi bud” ( Justinus, Apologia, 1, 65, 66: PG 5, 6, 428). Justinus nämner tre grundförutsättningar och dessa är normativa för Katolska kyrkan. Här är en kort kommentar om var och en på sin plats.

utvecklad sakramentsteologi, t.ex.

Anglikanska kyrkan, diskuteras tanken att välkomna icke döpta till kommunion och människor som inte ger uttryck för en tydlig kristen tro inbjuds till eukaristin.

I dessa sammanhang blir detta den logiska följden av att man betonar ”gästfriheten”.

JUSTINUS skriver vidare att de som tar emot ska leva sina liv i enlighet med vad Kristus lärde.

Katoliker som tar emot eukaristin måste vara rätt sinnade att ta emot. Detta innebär bland annat att om man vet sig ha begått en allvarlig synd, måste man först ta emot botens och försoningens sakrament innan man nalkas altaret. Här bör det betonas att när Katolska kyrkan lär att ickekatoliker inte kan ta emot eukaristin, är det inte en dom över en perJUSTINUS SKRIVER att den sons lämplighet att ta emot. Det som tar emot måste vara döpt. handlar inte om lämplighet, utan Eukaristin är fulländningen av om ett bejakande av den oupplöden kristnes initiation; var gång sliga relationen mellan Kyrkans vi tar emot kommunion förnyar kommunion och den eukaristiska vi vår delaktighet i Kristi påsk, kommunionen. hans död och uppståndelse, som vi sakramentalt inneslöts i genom DETTA LEDER vidare till Jusdopet. För inte länge sedan var tinus tredje grundförutsättning, grundförutsättningen, att kom- att den som tar emot tror att det munionsmottagaren är döpt, en som lärs ut är sant. Varje kyrkas självklarhet i de allra flesta kristna och samfunds riktlinjer visar hur kyrkor och samfund. Men nu- man i sin speciella tradition tolkar mera, även i traditioner med väl dessa ord. Många protestantisUnum 9

ka samfund praktiserar ”öppen kommunion”: varje döpt kristen är välkommen att ta emot. I andra protestantiska traditioner håller man sig till mer specifika riktlinjer, men dessa tenderar att urvattnas när man närmar sig tanken om att det är interkommunion som skapar kristen enhet. I praktiken har den enheten nåtts genom att doktriner, som tidigare ansågs normerande, har offrats, exempelvis nödvändigheten av biskoplig ordination för prästvigningar.

DET ÄR SANT att katolska kyrkan, de östliga kyrkorna i kommunion med Rom och alla övriga historiska östliga Kyrkor ser olika på denna frågeställning, men de är alla eniga om att interkommunion inte är ett medel för kristen enhet, utan en manifestering av kristen enhet. Den ekumeniska dialogens utmaning är att ta itu med, inte väja för, de teologiska fundament som delar kristna. Givetvis finns det varierande hållningar om vad som är ett fundament, men alla är eniga om att interkommunion är del av en ecklesiologisk fråga; det vi söker är trons enhet bland Kyrkorna, inte bara bland troende personer.

DENNA ecklesiologiska förståelse av eukaristin är urgammal. Redan vid slutet av den apostoliska

eran uppmanade Ignatius av Antiokia de kristna i Filadelfia: ”Var alltså ivriga att bruka en eukaristi, ty ett är er Herres Jesu Kristi kött, och en är bägaren för enhet med hans blod. Det f inns ett altare liksom en biskop tillsammans med presbyteriet och diakonerna, vilka är hans medtjänare” (Ignatios av Antiokia, Filadelfiabrevet 4).

Från första början manifesterade biskoparna den fulla enheten i Kristi kropp genom att vara ”i kommunion” med andra biskopar, vars församlingar bekände samma tro. Rent historiskt kan man se hur olika strukturer utveck lades lokalt och regionalt för att bibehålla denna enhet bland de biskopar som efterträdde apostlarna. Katolska kyrkan tillsammans med de östliga Kyrkorna, vidhåller att Kristus gav biskopen av Rom, aposteln Petrus efterträdare, en unik och omistlig roll för att vidmakthålla kyrkans enhet runt om i världen. En väsentlig detalj i detta sammanhang kring interkommunion, är att detta enhetsband uttrycks genom att vissa biskopar namnges när eukaristin firas; i Katolsk liturgi nämns den lokale biskopen och påven i den eukaristiska bönen. Alltså, när en person kommer för att ta emot eukaristin i Katolska kyrkan, görs det som en bekräftelse på Justinus

Unum 10

ord att man tror att det som lärs ut är sant och säger därmed: ” Jag tror att det som Katolska kyrkan bekänner är den frälsande sanningen uppenbarad av Gud.”

for the baptized, a spiritual food which enables them to overcome sin and to live the very life of Christ, to be incorporated more profoundly in Him and share more intensely in the whole economy of the Mystery of Christ” (Directory, #129). Förutsatt att en ickekatolik är rätt sinnad och bekräftar Katolska kyrkans bekännelse om eukaristin (att det inte rör sig om bröd och vin utan Kristi sanna kropp och blod), får hon eller han ta emot eukaristin om det f inns en sann hunger efter Livets Bröd, men ingen möjlighet att ta emot av sin egen pastor. I detta sammanhang talas om omständigheter av ”stor nöd”.

Tillåtelsen kräver en varsam bedömning som ser till förståelsen av att ett mottagande av eukaristin är en offentlig manifestation där man bekänner Katolska kyrkans tro i sin helhet, samtidigt som man svarar på en ickekatoliks andliga nöd, som annars skulle stå utan eukaristi alls.

Undantag från den generella regeln Generellt sett tillåter Katolska kyrkan bara sina egna medlemmar ta emot eukaristin. Samtidigt, eftersom vi tror på att det finns en reell, om än ofullkomlig, kommunion med andra kristna genom dopet, ges det vissa situationer ”av stor nöd” då undantag kan göras (Pontifical Council for Promoting Christian Unity, Directory for the Application of Principles and Norms of Ecumenism, #130).

Riktlinjerna i sådana fall är att personen ifråga inte har möjlighet att ta emot sakramentet av en pastor i sitt eget samfund, men på eget initiativ ber om sakramentet från Katolska kyrkan, uttrycker en katolsk tro på sakramentet och är rätt sinnad (Directory, #131).

Det hör till den lokale biskopens ansvar att avgöra tolkningen av Vägen till full kommunion ”stor nöd”, samt hur bedömnings- På senare år har frågan om ingrunderna ska tillämpas. terkommunion uppkommit i ett nytt sammanhang; hela kristna ANLEDNINGEN TILL detta församlingar som önskar vara i undantag är den enskilde troendes full kommunion med den Katolandliga behov, som annars skulle ska kyrkan. Sådana gemensamma berövas eukaristin. Instruktionen aktioner förutsätter givetvis att säger vidare: “The Eucharist is, Unum 11

varje enskild medlem har kommit fram till att den fulla kristna tron, i enlighet med Kristi vilja, finns i Katolska kyrkan. Detta är en samvetsfråga, vars rättigheter är avgörande. En församling kan mycket väl ta detta initiativ, men det är väsentligt att varje enskild medlem bekänner sin egen tro.

Det kan aldrig handla om att ”hänga med” resten av församlingen.

inrättad, skulle de ändå kunna ta del av samma eukaristi?

SÅ UPPKOMMER denna fråga: förutsatt att alla dessa troende bekänner samma tro på Kristi närvaro i eukaristin, även om de just nu är delade i sin syn på att Katolska kyrkan är gudomligt

DE N S M Ä R TA såd a na hä r slitningar orsakar speglar i ett mikrokosmos den sorgliga bristen på enhet upplevd i större skala i Kristi kropp.

DET FINNS TVÅ anledningar till varför denna fråga får ett negativt svar ur ett Katolskt perspektiv. Den första handlar om det Justinus martyren skrev för så länge sedan om att ingen kan ta emot som inte tror att det som lärs ut är sant. Detta handlar inte bara om läran om eukaristin, utan om allt som Katolska kyrkan DET ÄR INTE OVANLIGT framhåller som det trosarv hon att några i församlingen inte fått att förvalta av Kristus. nått denna övert ygelse. Dessa DEN ANDRA invändningen är personers tro måste respekteras. paradoxalt nog relaterad till de Andra Vatikankonciliet lär att en ekumeniska framsteg som gjorts grundsats i Katolsk doktrin är att sedan Andra Vatikankonciliet. troshandlingen måste göras av fri Vi vet att ickekatolska kyrkor och vilja och: “It is therefore complete- samfund innehar ecklesial status i ly in accord with the nature of fai- varierande grad, vilket gör att de th that in matters religious every medlemmar i ett samfund som manner of coercion on the part of inte har ingått i full kommunion men should be excluded” (Decla- med Katolska kyrkan, fortfarande ration on Religious Freedom, är i kommunion med det samfund #10). Detta skapar en smärtsam där de är medlemmar. Det finns situation; medlemmar som delat inga allmänt infödda kristna, utan ett liv i bön och tillbedjan skiljs varje troende tillhör ett sammanåt genom samvetets övertygelse. hang som har sin egen förståelse Detta händer även inom familjer. av den kristna tron.

Unum 12

Avslutande tankar rörande terminologi Många beteckningar har uppkommit för att benämna det vi kallar interkommunion, såsom öppen kommunion, eukaristiskt delande, eller eukaristisk gästfrihet. Särskilt uttrycket ”eukaristisk gästfrihet” är källa till mycket förvirring, eftersom dess användande tyder på ett allvarligt kategoriseringsfel, snarare än en lämplig analogi. Begreppet gästfrihet passar ypperligt i sammanhang av social interaktion, men kan omöjligt göra rättvisa åt de traditioner och den tro som ligger bakom heliga riter, såsom eukaristin. Etikettsregler som vägleder vårt uppträdande i sociala sammanhang i livet kan inte ersätta doktrinärt baserade liturgiska normer, som vägleder det tydligt avgränsade området av riter och liturgiska handlingar.

Den påstådda analogin mellan riter som syftar till helig tillbedjan och sociala rutiner vad gäller omhändertagande av gäster är starkt reduktionistisk och håller inte ihop.

verad tillämpning av interkommunion, eftersom det knappast finns några sammanhang där bristande gästfrihet ses som korrekt uppträdande. All doktrin, teologi och liturgisk tradition som tidigare beskrivits blir mer eller mindre irrelevanta när det gäller beslut om möjligheten till interkommunion, när det i själva verket är regler för gästfrihet som i sammanhanget är irrelevanta.

DESSUTOM, det är faktiskt inte vi själva som inbjuder oss eller andra att delta i de heliga mysterierna, utan Kristus som välkomnar oss att dela hans eviga dyrkan av Fadern i det helige Ande. Det är en ren nåd att vi i tro får delta i Treenighetens kommunion. Den ”gästfrihet” som f inns tillhör Fadern, Sonen och den helige Ande, som bereder rum för oss, inte bara som tillfälliga gäster, utan som adopterade söner och döttrar i Kristus, i Treenighetens kommunion och i den synliga ecklesiologiska kommunion, som är dess utsträckning här i tiden.

AV OVA NS TÅ EN DE an ledningar är uttrycket ”eukaristisk FÖRST OCH FR Ä MST ris- gästfrihet” inte lämpligt när man kerar användandet av begreppet försöker att reda ut de svårigheter gästfrihet i samband med helig som uppkommer vid försök till intillbedjan att för vränga andra terkommunion, bland grupper där argument som är till förmån för den efterlängtade kommunionen öppen kommunion, alltså oreser- ännu inte råder.

Unum 13

S:T SIGFRIDS BOKLÅDETIPS Det som ger hoppet liv, Lars Björklund, Libris, 2015

Vägar till befrielse: från Ignatius till de tolv stegen, Andreas Carlgren (Red.), Den som möter stora och Torbjörn Freij (Red.), oöverstigliga svårigheter i livet, Artos, 2015 blir medvetandegjord om hoppets I boken ”Vägar till befrielse” ger en betydelse. Författaren till denna grupp författare sina perspektiv på bok har mött människor i detta. Harry Månsus berättar om extremsituationer och begrundar tolvstegsprogrammets rötter i oxvad det är som frambringar hopp fordgruppsrörelsen, som Anonyma hos oss människor. alkoholisters grundare hade erfarenhet från. Jesuiten Rainer Carls Intressant nog tar han avstamp i berättar i ett informativt kapitel den karga och osminkade verklig- om beröringspunkter mellan tolvheten, just sådan den är. Där, i ac- stegsprogrammet och de andliga cepterandet av livets fulla och ofta övningarna. Psykologen Mia Anråa kraft, där växer hoppet fram. dersson berättar hur hon använder programmet och övningarna i terapi med flickor som lider av S:T SIGFRIDS ätstörningar. En norsk fängelseBOKLÅDA präst redogör för hur man på olika sätt arbetar med dem på fängelser.

Slutligen berättar Ninna Edgardh varför och hur sinnesrogudstjänsVi har böcker, skivor och ten har kommit att bli formen för ikoner vill spegla vår den söndagliga mässan i Salabacke ekumeniska inriktning. kyrka i Uppsala. Boken ger många goda exempel på att tolvstegsproÖppettider: tisdag till söndag kl. 14.00-16.00 grammet och Ignatius andliga öv(onsdag till 15.00) ningar är det titeln anger, nämliKontakt: bokladan@berget.se gen Vägar till befrielse.

Unum 14

K ÄR A VÄNNER!

2015-1

Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt (Ef 4:2-6).

mycket bävan och vånda. Vi har bett, sökt Andens ledning, lyssnat, ref lekterat över våra föregångares l iv och in r iktning: Ni ls-Hugo Ahlstedt, Per Mases, Sr Ingrid, Br Wilfrid Stinissen... Vi har försökt tyda tidens tecken, i världen och i kristenheten. Vi har fördjupat oss i vad kyrkan fundamentalt är, utifrån När jag skriver detta vill jag liksom att vi själva är den lilla kyrkan i den aposteln Pau lus uppmana a l la stora Kyrkan.

Bergets vänner att ha fördrag med Det steg vi nu tar har vuxit fram mig och med kommuniteten på under lång tid och vi är helt eniga om Berget. Vi, å vår sida, kommer med att gå denna väg. Vi har förankrat alla våra krafter att sträva efter att detta i Bergets styrelse och pratat med friden som band bevara den med många av Bergets vänner för andliga enheten, för Guds och att det så långt det kommer an på världens frälsnings skull! oss ska bli ytterligare ett steg på På insidan av detta vänbrev finns enhetens och vänskapens väg. ett pressmeddelande som kortfattat beskriver några viktiga saker som kommer att hända på Berget under år 2016. Pressmeddelandet skickas nästa vecka ut till tidningarna.

Ingenting av det goda i Bergets tradition kommer att förändras, alla kommer att vara lika varmt välkomna in i vår miljö liksom tidigare, oavsett kyrkotillhörighet.

Det är med stor glädje jag och Berget kommer inte att förändras, kommuniteten tar detta historiska men fördjupas och förnyas! steg, även om det har inneburit Unum 15

PRESSMEDDELANDE NYHETER PÅ BERGET 2016 Från och med nästa år tar Berget ytterligare ett steg mot kyrkans synliga enhet. Morgonmässan enligt Svenska kyrkans ordning fortsätter att firas som tidigare. Nytt blir att en daglig katolsk mässa firas i anslutning till vespern. På så sätt kan katoliker, svenskkyrkliga och frikyrkliga fira mässa varje dag i samma kapell, på Berget! Detta är unikt i Sverige och i världen!

Anledningen till förändringen är att flera medlemmar i kommuniteten ”Den Heliga Treenigheten”, däribland Bergets föreståndare Peder Bergqvist, upptas i Katolska kyrkan.

Information Kommuniteten ”Den Heliga Treenigheten”, som ansvarar för Bergets verksamhet, tar detta steg för att ge Berget en tydlig kyrkorättslig ställning och stöd för att värna Bergets kallelse och framtid, säger Peder Bergqvist.

• Den fulla kommunionen med biskopen av Rom är nödvändig för de kristnas synliga enhet. Vi fortsätter att be och verka för alla kristnas synliga enhet i vårt dagliga liv och genom att fullfölja vår ekumeniska mission.

Berget har under vintern fört samtal med Troskongregationen i Rom och Stockholms katolska stift om förutsättningarna för ökad katolsk närvaro på Berget. Troskongregationen har, med påve Franciskus välsignelse, gett Berget sitt fulla stöd. Biskopen i Stockholms katolska stift, Anders Arborelius, blir därmed Bergets beskyddare och en plan har lagts upp för föreståndarens vigning som katolsk präst.

• Hela kommuniteten är enig om denna väg. De medlemmar av kommuniteten som konverterar upptas i den gudstjänst där även jag upptas och vigs. På så sätt inlemmas kommuniteten i Katolska kyrkan tillsammans med sin präst, berättar Bergets föreståndare.

Kommuniteten på Berget kommer alltså även fortsättningsvis att vara ekumenisk och bestå av medlemmar från olika kyrkor och kyrkosamfund.

• Och för den som längtar efter en närmare anknytning till Bergets kallelse och böneliv finns möjligheten att vara associerad till kommuniteten och Unum 16

vara bosatt på annan ort, säger Peder Bergqvist.

Det som nu sker på Berget påverkar inte utbudet av retreater och kurser.

Förändringen påverkar inte heller Bergets dagliga tidebönsrytm och det liv i andlig gemenskap som växt fram tillsammans med Bergets alla vänner under drygt 50 år.

Bergets föreståndare kommer att leda den katolska mässan och Bergets gårdspräster och de retreatledare som är präster i Svenska kyrkan kommer att leda den svenskkyrkliga mässan i S:t Davids kapell.

Fakta om Berget: Stiftelsen Berget i Rättvik, med S:t Davidsgården och Meditationsgården, är en öppen mötesplats för alla som söker tystnad, stillhet, vila, återhämtning, gemenskap och andligt liv. Dess kallelse är de kristnas synliga enhet, vänskap, gemenskap och andlig fördjupning. I ekumenisk anda verkar Berget för att erbjuda retreater, kristen djupmeditation, kurser, bön och gemenskap för människor i vår tid. Medarbetare, vänner, retreat- och kursledare kommer från olika kristna traditioner.

Kontakt: Ledare för kommuniteten: Peder Bergqvist, peder@berget.se, 070-3865115 Styrelseordförande för Stiftelsen Berget: Jan-eric Jonsgården, janeric.jonsgarden@gmail.com, 070-885 57 75

Dagordning från våren/sommaren 2016:

8.30 Svenskkyrklig mässa i S:t Davids kapell som leds av svenskkyrkliga präster, frukost 12.45 Middagsbön, middag

17.00 Vesper med katolsk mässa i S:t Davids kapell som leds av katolska präster, kvällsmat 20.00 Kvällsthe

20.45 Completorium Unum 17

Från vänster Msg r Steven Lopes (Troskong regationen), Biskop Anders Arborelius OCD, Ärkebiskop Joseph Augustine DiNioa OP (Troskongregationen), Jan-eric Jonsgården (ordförande i Stiftelsen Berget), Sr Veronica OP, Ann-Ida Fehn, Fredrik Emanuelson OMI (kommunitetens ekumeniske rådgivare), Peder Bergqvist.

Troskongregationens besök!

D

en 11-13 maj i år fick vi celebert besök. Det var t vå representanter för Troskongregationen eller ”kongregationen för trosläran”, det mäktigaste departementet inom kurian (Heliga stolens regering och centrala förvaltning) som besökte Biskop Anders och Berget.

Det handlade då om att slutgiltigt se vad som kunde göras för att ge kommuniteten på Berget stöd i sin strävan och längtan efter att få en hemort i kyrkan. Ärkebiskop DiNoia och Msgr Lopes kunde konstatera att vi var inne på rätt väg och att det inte finns något som

hindrar oss från att gå denna väg.

Biskop Anders gav också sitt fulla stöd. Med stor glädje tar kommuniteten emot denna generositet.

Det som är så unikt och fint är att hela Katolska kyrkan erkänner Bergets existens och tradition som en del av Katolska kyrkans liv.

Berget fortsätter att vara det det alltid varit men med en stabilare grund och ett fastare stöd som inte är beroende av hur tiderna skiftar eller vilka biskopar som vigs. Relationen till lekmän och präster i Svenska kyrkan kommer att bli ännu viktigare i framtiden och denna vänskap kommer att prioriteras.

Unum 18

NU FI N NS MÖJLIGHET FÖR FLER ATT VARA MED I KOMMUNITETEN! För personer som bor runt om i Sverige och världen och vill vara en del av Bergets kommunitet finns nu möjligheten att vara associerad till kommuniteten!

Man kontaktar då kommunitetens ledare som ger mer information om detta. När man blir associerad avlägger man ettåriga löften och lovar att följa en personlig levnadsregel. Bland annat ingår det att man ber tideböner tillsammans med oss, att man kommer några gånger per år till Berget för att hjälpa till.

Kontaktuppgifter: Peder Bergqvist peder@berget.se

Hjälp andra att komma till Berget!

Nu kan du, som har möjlighet, lägga till en extra summa när du betalar din retreat eller kurs. Dessa pengar går till att hjälpa den som inte har råd att kunna komma till Berget. Man kan givetvis hjälpa andra även om man inte kommer på kurs eller retreat, märk inbetalningen med “Deltagarfond”.

Unum 19

TRÄDA UT UR SIG SJÄLV

Artikelförfattaren, Johannes Sandgren (f. 1963), är medlem i den kristna ekumeniska kommuniteten i Taizé (Frankrike) sedan 1983 och införlivades 1989 i den brödragrupp som bor i Bangladesh sedan mitten av 1970-talet. Bröderna har upprättat skolor för fattiga barn, organiserat stöd till handikappade och startat en organisation för fredsutbildning och konfliktlösning. All denna verksamhet drivs tillsammans med hinduer och muslimer och kristna i staden Mymensingh med omgivning. Ett omfattande pastoralarbete bland de lokala kristna förekommer också, i synnerhet bland ungdomar. Sedan 2004 är broder Johannes verksam som författare och har bland annat utgett flera böcker och översättningar på förlaget Artos.

M

an hör ibland talas om ”the American Way” – det amerikanska sättet att se på saker, reagera och reflektera, kort sagt det naturliga amerikanska sättet att ta sig an tillvaron. Varje folk har sitt eget sätt, med sin egen särskilda blandning av svaghet och styrka, av genialitet och blinda punkter. Den nationella kyrkan har ofta frestats

att bli till ett uttryck för ett folks särskilda begåvning, men kyrkans universalitet hindrar denna från att helt tas över. Det är detta som gör den romersk-katolska kyrkan så stark: inget folk dominerar den. I den ortodoxa kyrkan är det tonvikten på traditionen som har bevarat allmänneligheten.

I DEN PROTESTANTISKA traditionen är det i princip Bibeln

Unum 20

som skall utgöra ”rättesnöret” och därmed fylla samma bevarande funktion som den internationella mångfalden och traditionen har i de andra kyrkofamiljerna. Även om tolkningarna kan variera en hel del förblir Ordet detsamma och en viss stabilitet förmodas uppstå därigenom.

Men fungerar det verkligen i praktiken?

MAN KAN NOG SÄGA att det under flera århundraden har fungerat.

Den relation till den världsliga makten som har karaktäriserat de större protestantiska kyrkosamfunden utgjorde i detta avseende inget direkt problem så länge statsmakten hade kristendomen som offentlig livsåskådning.

Allteftersom de europeiska staterna tagit avstånd från all form av religiös identitet (men inte från ideologiska markeringar) har emellertid situationen blivit mera tveksam för de ”etablerade” protestantiska kyrkorna, av vilka Svenska kyrkan är en.

slags förandligad nationalism, har med tiden kommit att tolkas enligt ett demokratiskt mönster (”folket bestämmer”) och ställer liksom ett outtalat krav på kyrkan: ”vi skall omfatta alla svenskar”. Problemet är att vårt samhälle kan knappast längre beskrivas som ett kristet samhälle.

ATT VARA FOLKKYRKA i ett sekulariserat folk ger med andra ord nästan oundvikligen upphov till starka spänningar.

Under dessa omständigheter har folkkyrkobegreppets vidare utveckling paradoxalt nog gjort att universaliteten i kyrkan har minskat drastiskt just under den period då religiös och etnisk mångfald har ökat mer och fortare än någonsin under vår långa historia.

NÄR VI BLIR förespråkare för ett visst sätt att vara, en viss syn på tillvaron som i sig naturligtvis är berättigad och har sitt värde, men som inte är universell i den kristna bemärkelsen, blir det svårt att tala från djupet av vad som är den gemensamma tron. Vi hänvisas i stället till att tala om vad vi gör här, vår egen norm, som gäller hos oss och som vi sedan försöker exportera eller tvinga på andra om de befinner sig inom vårt kraftfält.

MAN KAN FRÅGA sig om ett av Svenska kyrkans största misstag i modern tid inte har varit att ge efter för frestelsen att bli fanbärare för ”the Swedish Way”.

Den teologisk-intellektuella och historiska bakgrunden till detta är förmodligen begreppet folkkyrka.

Denna tanke, som ursprungligen VAD SOM SKER DÅ är ingen inte hade så lite att göra med ett småsak. Det är ett långsamt Unum 21

sammanbrott av den ”enda, heliga” – i dess ställe uppstår konkurrerande versioner som måste underbyggas med makt eller propaganda. Vi avlägsnar oss därmed också snabbt från den gemensamma grunden till det sunda förnuftet, den som möjliggör en dialog över kulturella och religiösa gränser.

VAD KAN MAN GÖRA i en sådan situation? Den är desto svårare att åtgärda därför att man själv ser saker och ting just på ett ”svenskt” sätt. Liksom ögat kan se allt utom sig själv, har vi svårt att se bristerna i vårt eget sätt att tänka och reagera. Jämförelsen med USA kan hjälpa. Vad är det de amerikaner som på värsta sätt representerar ”the American Way” mest saknar?

Det är vi européer snabba med att svara på: jämförelsematerial, det vill säga erfarenhet av och kunskap om världen utanför USA. Detta kan vara en ledstjärna också för oss. Om vi inte vill att trenden mot ett ”svenskt alternativ” (som naturligtvis är dömt att gå under förr eller senare) skall fortsätta måste vi alltså vinnlägga oss om att öppna så många fönster som möjligt mot den av oss opåverkade världen utanför.

skulle innebära att låta sig kastas ut ur sitt sammanhang för att vakna upp till en verklighet man kanske inte gett mycket rum åt tidigare. Det kunde till exempel vara att komma till Bangladesh, ett överbefolkat, kaotiskt, konservativt land med få kristna och många muslimer. Tillvaron här är stökig och oförutsebar, inte farlig, men ofta störande och utmanande.

DET ÄR VERKLIGHETEN utanför Sverige, som i det här fallet delas av mer än femton gånger fler människor än den svenska tillvaro som för oss är norm och modell, och det är här som framtiden formas, enligt de flesta prognoser. Inte ”här” i bemärkelsen ”Bangladesh”, men i bemärkelsen ”ojämlikt, överbefolkat, kaotiskt och energiskt asiatiskt utvecklingsland med halva befolkningen under 20 år”. Här kan vi testa våra övertygelser mot en massiv, självsäker kultur som struntar i oss, och se hur kyrkan fungerar i ett land som definitivt inte hämtar sin inspiration i evangeliet.

MYCKET FALLER BORT I ett sådant test. Inte nödvändigtvis därför att det är oväsentligt, utan därför att det finns sådant som är viktigare och mera brådskande. Man måste också ställa sig frågan om sin egen identitet: vari består DET KANSKE KUNDE vara bra den? Identiteten är alltid sammansatt – för svenska kristna att utsätta sig för till vilken grad bestäms den av min tro? en chockterapi, eller göra vad man Vad är egentligen kärnan i min tro? kunde kalla en andlig safari. Detta Unum 22

INTE MINST ÄR DET mötet med islam som ger anledning till sådana frågeställningar. Islam i Bangladesh är överlag tolerant, men självsäker och trångsynt. Det tas för givet att ens egen uppfattning är den rätta – precis som i Sverige. Det är bara det att den ofta inte har det minsta gemensamt med det som vi uppfattar som självklart och universellt. Man måste alltså gräva djupare för att komma undan den annars oundvikliga konflikt som ingen önskar och de flesta av oss trots allt tror inte är nödvändig.

MISSIONÄRER HAR VETAT betydelsen av detta sedan länge. En kyrka som inte missionerar, som inte

förkunnar och som inte vill låta sig ifrågasättas är en döende kyrka.

Mötet med en annorlunda kultur, med annorlunda människor, kan vara krävande och skrämmande, men om vi tar upp utmaningen kan det öppna för igenkännandets glädje, när man väl har kommit förbi de första hindren: vi är alla människor, vi söker alla sanningen – med förnuftet och i samvetets dunkla ljus. Detta är grunden för den universalitet som kyrkan är kallad till att bygga på och fullkomna genom förkunnelse och liv. Idag är det viktigare än någonsin, både inom och utanför Sveriges gränser.

BANGLADESH resa, kurs, retreat HT 2016!

8-17 december 2016 ordnar Berget ett besök hos broder Johannes i Bangladesh.

Broder Johannes vid en av byskolorna i Mymensingh.

Unum 23

Vi bokar resa och bor tillsammans med bröderna i Mymensingh och tar del av deras liv och erfarenheter under några dagar.

För anmälan: info@berget.se

kökshjälp!

Nu är vi verkligen i stort behov av hjälp i våra kök.

- Tycker du om att laga mat, leva i gemenskap?

- Kan du laga mat några gånger i veckan?

- Någon vecka, helg?

- Vill du vara volontär, pröva kommunitetsliv?

Kontakta Ingrid: ingrid@berget.se

INSAMLING 2015!

Just nu pågår en stor renovering av S:t Davidsgårdens duschar och toaletter.

Vi behöver förbättra ventilationen och utöka antalet duschar på de båda våningsplanen.

Därför pågår nu en insamling av medel för att kunna genomföra denna viktiga satsning!

Gåvor tas tacksamt emot på bankgiro: 574-3323 Unum 24

Allt som den heliga Katolska kyrkan tror, lär och förkunnar vara uppenbarat av Gud, det tror och bekänner jag!

Sr Veronica, dominikansyster och medarbetare på Berget.

Sr Veronica OP med sin medbroder från Rom, Ärkebiskop Joseph Augustine DiNioa OP.

S

å säger den som blir upptagen i kyrkans fulla gemenskap. I en tid då vi är utlämnade åt vårt tyckande och tänkande, åt hur det känns för oss, åt vår egen ”sanning”… kan en sådant ställningstagande kännas föråldrat, förmätet eller rent av obekvämt! Man ställer sig frågor: Är katolska kyrkan så bakåtsträvande och auktoritativ? Gör hon anspråk på att äga sanningen och att påtvinga den sina anhängare utan respekt för deras egen sanning

Är den som säger dessa ord i behov av trygghet? Oförmögen att stå för sig själv och kasta sig i livets äventyr på egen risk? Låt oss åtminstone titta lite närmare på det som blir sagt. ”ALLT” Man tar allt, inte en del, inte det som passar just mig, just nu! Man sorterar inte, granskar inte, tar ALLT. Hela trons fullhet. Man har ingen översyn över det hela, man kan inte granska, ta ställning.

Unum 25

Man har bara fått en liten inblick, kan är en samling syndiga människor förstått lite och man accepterar att ta som tar emot syndernas förlåtelse och steget in i någonting större. låter sig förvandlas av Jesus i den Helige Andes kraft. ”DEN HELIGA KATOLSKA KYRKAN” ”KATOLSKA” Hur kan man göra det? Är det inte Att Kyrkan är katolsk, dvs. uniatt avstå från eget ansvarstagande? versell, tillhör hennes väsen. Hon Vi litar på Kyrkan. Vi går in i kyr- kan inte tänkas som en liten exklukans tro. Inte vad Jag tror utan vad siv klubb! Om Jesus, Guds Son, har Kyrkan tror! Kyrkan själv tror. Inte dött för alla människor är alla frälsta på ett ideal, en världsordning, ett genom honom, både de som känner system, en ideologi! Kyrkan tror på och bekänner honom och de som inte Någon. Hon litar på Någon. Hon tar gör det! Detta på ett mysteriöst sätt emot sitt eget väsen från den Treeni- som övergår vårt lilla förstånd! Om ge Gud som skapat världen och kall- kyrkan är Kristi kropp, hans fortsatta ar henne samman för världens skull. närvaro på jorden, kan hon bara vara Hon föddes ur Jesu genomborrade en. Därför är alla kristnas synliga ensida på korset och uppenbarades vid het så viktig ”för att världen ska tro”.

Pingstdagen när lärjungarna fylldes på ett synligt sätt av den Helige ”TROR” Ande Tro och liv går ihop. Kyrkan lever i tron av tron. Lik Maria, är hon den ”HELIGA” Troende och hon delar Marias saHur kan kyrkan påstå att hon är lighet: ”Salig hon som trodde” (Luk helig? Katolikerna är inte bättre än 1:45). Tron är inte någonting som några andra! Kyrkans helighet är kyrkan äger, förfogar över. Hon är fördold. Ibland lyser den för oss ett ständigt kallad att förnya och förlitet ögonblick i helgonen som har djupa sin tro. Tron är inte ett system funnits i hela kyrkans historia. utan ett liv, den gör oss delaktiga i det Kyrkan i sin fattigdom tar emot sin gudomliga livet. Tron förvandlar oss helighet från den som ständigt hel- och måste så småningom genomsyra gar henne: Jesus Kristus. ”Hon hel- hela vårt liv: vårt sätt att tänka Angas av honom; genom honom och i passa er inte efter denna världen, utan honom blir hon också den som hel- låt er förvandlas genom förnyelsen av gar” (KKK824). Kyrkan är helig ge- era tankar (Rom 12:2), och vårt sätt nom Jesu helighet och blir en källa att leva: Lev som ljusets barn (Ef 5:9). av helgelse för alla människor. Kyr- Tron som inte levs är död.

Unum 26

”LÄR” I evangelierna ser vi hur Jesus undervisar länge. Tron har ett innehåll. Vi måste lära oss det, det handlar inte bara om känslor, stämningar eller upplevelser. Gud meddelar sig till oss.

Han säger till oss något som vi inte hade kunnat hitta på själva. Han ger oss ett förnuft och vi måste använda det för att ta emot det han säger.

Tron är en övernaturlig gåva som är inympad på vårt förnuft och upphöjer det. Det är ett ljus som lyser och samtidigt bländar genom sin kraft. Mysteriet kommer alltid att vara större än det vi kan förstå, vi kommer inte att kunna ”omfatta” Gud men vi ska växa i kunskapen om Gud.

Tron är ”ett ljus på min stig” (ps 119). Vi förstår allteftersom vi går. Vi vandrar i tron med hela vårt Jag. Vår tro och vårt liv måste komma i samklang. Om vi inte lever som vi tror kommer vi att tro som vi lever och vårt förnuft blir inte längre i stånd att uppfatta den gudomliga sanningen. ”De har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom. Deras tankemöda ledde dem ingenstans, deras oförståndiga hjärtan förmörkades” skriver Paulus (Rom 1:21)

nar, tar emot, växer. Trons ”heliga arv” (se 1 Tim 6:20) har allt sedan apostlarnas tid anförtrotts henne för att hon ska bevarar det och förmedla det till alla kommande generationer. Hela Guds folk, i den Helige Andes ljus och under ledning av Kyrkans läroämbete (biskoparna i gemenskap med Petri efterträdare, påven) tar emot den gudomliga uppenbarelsen.

Det ”heliga arvet” är oföränderligt och samtidigt uttrycks det och utvecklas, inte genom att man hittar på nya sanningar utan för att kyrkan i sin bön och sitt liv under tiden lopp blir medveten om nya aspekter i det som hon från början tagit emot.

”ALLT SOM DEN HELIGA KATOLSKA KYRKAN TROR, LÄR OCH FÖRKUNNAR VARA UPPENBARAT AV GUD, DET TROR OCH BEKÄNNER JAG” Jag tror att ingen kan säga dessa ord utan att bli ledd av Guds Ande. Han/ Hon svarar fritt på en gudomlig kallelse. Vi väljer inte mellan olika kyrkor och bestämmer oss för att bli det ena eller det andra, som vi väljer mellan olika produkter på ICA eller olika utbildningar på universitetet, det ”FÖRKUNNAR VARA UPPEN- handlar om Guds plan över våra liv.

BARAT AV GUD” Det handlar om att svara JA på vår Kyrkan hittar inte på sin egen san- egen kallelse. ”Vägen valde dig” som ning. Hon står under Guds ord, lyss- Dag Hammarskjöld skriver.

Unum 27

SR INGRIDS RIK A LIV! Sr Veronica, dominikansyster och medarbetare på Berget.

S

r Ingrid har levt ett rikt och spännande liv. Hon som inte var som alla andra valde, i mogen ålder, lite över trettio, att gå i kloster.

Det är ganska paradoxalt! Hon behövde få utrymme för att vara sig själv och man kan tänka att klosterlivet där man lever tätt intill varandra inte passade henne särskilt bra. Men hon blev duktig på att anpassa sig till detta liv eller kanske att anpassa klosterlivet efter sig!

JAG HAR LEVT MED henne i tio år i Karlstad, från 1973 till vår flytt till Rättvik 1983. Jag kan inte säga att jag lärde känna henne under dessa år. Under veckan satt hon i den lilla bokhandeln som hade öppnats i Karlstad på initiativet av vår engelska kyrkoherde fader Ea-

ves, på kvällarna hade hon kurser i engelska, på helgerna var hon trött och återhämtade sig. På söndagarna deltog hon alltid i högmässa och ackompanjerade psalmsången på tramporgeln. Under sommarlovet förkovrade hon sin engelska i England.

NÄR KOMMUNITETEN flyttade till Berget 1983, var hon inte med. Hon tyckte inte om flyttningar och hade ganska lämpligt fått tid för en höftoperation just när vi skulle flytta. En god vän hade erbjudit sig att härbärgera henne under tiden. Och det tog lång tid innan hon blev bra. Först operationen sen rehabiliteringen… vi undrade om hon någon gång skulle komma till Rättvik. Hon kom en gång på besök, för se över

Unum 28

läget! Öppnade dörren till det rum där vi hade ställt alla hennes grejer, det var överfyllt! Hon stängde dörren och flydde tillbaka till Karlstad. Men efter ett år kom hon och hon stannade fram till nu!

SÅ SMÅNINGOM FICK hon avlägga sina eviga löften och det gjorde hon i läroverkets aula. Bokhandeln Sankt Sigfrid blev snart känd av alla svenskkyrkliga präster i stiftet, inte så mycket för den andliga litteraturen, utan snarare SR INGRID HAR faktiskt varit för de billiga prästskjortorna som mycket stabil i sitt klosterliv. Ut- Sr Ingrid beställde från England. över novitiatet som hon gjorde i Senare specialiserade hon sig även Frankrike har hon varit i Karlstad på algerna vid sidan av böckerna. i 23 år och på Berget i över 30 år.

Algerna hade alla möjliga egenskaper, och botade de flesta krämpor.

DET FINNS MYCKET att berätta om henne. I Karlstad var hon TILL SIST KOM HON till Berredan en legend. Hon kom dit för get. Det rum vi hade tänkt åt henatt det rådde brist på latinlärare på ne hade blivit en del av kapellet läroverket. Rektorn visste att do- och hon slog sig ner i det som nu minikansystrar hade slagit sig ner är boklådan. Det var en stor och i Karlstad några år tidigare och rymlig lägenhet. Det blev först en såg där lösningen på sitt problem: liten bokhylla med några böcker Som alla vet talar alla katolikerna till försäljning - och naturligtvis latin! Rektorn gick till priorinnan, algerna som Ingrid haft med sig moder Agnes och undrade om en från Karlstad. Så småningom växte syster kunde undervisa i latin. Då boklådan (som det blygsamt heter!) kom man att tänka på sr Ingrid ofantligt och varje vrå, varje vägg, som fortfarande var under utbild- varje hylla fick sin beskärda del av ning i Frankrike. Hon var språk- böcker, ikoner, skivor, kort m.m. begåvad, utöver svenska talade hon franska, engelska, tyska, ryska, och NÄR SYSTRARNA flyttade kanske även latin! Förbud för ka- härifrån stannade Sr Ingrid kvar i tolikerna att vara lärare hade upp- sin boklåda. En flyttning hade vahävts bara några år tidigare och nu rit nog för henne. Hennes trofasta gick sr Ingrid till läroverket i full närvaro har betytt oerhört mycket mundering, med ”guimpe”, slö- för oss på Berget. Hon var alltid ja och allt…Latin var inte hennes här i sin låda, välkomnande alla bästa språk, hon fick plugga på nät- med sitt varma leende. Hon kunde terna och det gick bra.

Unum 29

lyssna, säga det ord man behövde höra, hon kunde skämta, skratta, bjuda på ett glas sherry. Hon var mycket generös och hade en värdeskala i sin låda: människan först, sen böckerna och sist pengarna!

HON LEDDE VESPER: ”Nu ska vi sjunga kyrkans stora aftonlovsång med hela kyrkan över hela världen.” På ankomstkvällarna berättade hon stolt att hon var 800 år gammal! Hon var ju Dominkansyster!

UNDER HENNES VISTELSE på Enåbacken gick jag till henne varje vecka med nattvarden. Från början var det inte självklart. Nej, en präst skulle komma och jag fick inte bry mig! En präst kom då och då men det blev inte många mässor.

Efter en tid tänkte jag att hon bara inte kunde svälta ihjäl andligt.

Hon behövde ta emot Herren under brödets gestalt. Jag kom med nattvarden i en liten ask och frågade henne om hon ville ta emot den. Nej, nej, en präst skulle komma. När jag sen skulle gå hem frågade hon: ”Sa du inte att du hade nattvarden med dig? Kan jag inte ta emot kommunionen?” Och så blev det vecka efter vecka. Varje gång blev det en stor glädje för oss båda och vår vänskap växte djupt.

Vi blev på riktigt systrar, förena-

de i Herren. Han skänkte oss det som vi i vår mänskliga svaghet inte kunde åstadkomma. En sådan gåva är värd lång väntan.

TACK, KÄRA SYSTER Ingrid, för det du har varit och allt du har gett oss. Vi saknar dig, vi ber för dig. Vi vet att din trofasta kärlek vakar över oss och du är tillsammans med Per, Grethel, Nils Hugo och många andra vår förebedjerska inför Gud. SÅ HÄR SKRIVER någon som på 60-talet var elev till Sr Ingrid: ”Jag minns hur hon kom farande över skolgården med energiska, glada! steg och hur den ljusa dräkten fladdrade omkring henne. Aldrig att det kändes pirrigt eller oroligt i magen inför hennes lektioner! Hon spred en trygghet och en värme omkring sig som var alldeles speciell!

Franska stod ju på schemat också, roligt men lite svårt ibland, så jag började att läsa extra franska och det gjorde jag hos systrarna. Det var en alldeles speciell stämning där, jag minns känslan än. Lugnt, varmt och väldigt nära till leenden och glada skratt. Jag fortsatte att titta in emellanåt, så länge de fanns kvar i Karlstad och jag hade lite kontakt med syster Marie-Ingrid på Berget också.”

Unum 30

Sr Ingrid fick den första platsen i kommunitetens nya grav på Rättviks kyrkogård. Urban Nordqvist sätter upp ett träkors i väntan på den färdiga gravstenen.

Bilder från begravningen av Sr Ingrid i Rättviks kyrka den 18 juni, och den efterföljande minnesstunden på församlingshemmet. Överst från vänster: Ulla Gudmundsson, Birgit Ahlberg-Hyse, Berit Edman och Gunilla Andersson, Kristina Andersson och Ann-Ida Fehn, Marie Erenius Bergqvist, Sr Veronica och Elsa Mases.

Unum 31

En bild från kommunitetens pilgrimsresa till Rom hösten 2013. Ett kort från Troskongregationen, från vänster: P. Fredrik Emanuelson, Kristina Andersson, Ingrid Eriksson, Ann-Ida Fehn, Sr Veronica, Kardinal Gerhard Ludwig Müller (prefekt för Troskongregationen), biskop Anders Arborelius, Berit Edman, Marie Erenius Bergqvist och Peder Bergqvist.

Tempelvägen 10, 795 91 RÄTTVIK 0248-79 71 70 E-POST: info@berget.se WEBBSIDA: www.berget.se Nästa nummer är temat: HOPP FÖR VÅR KULTUR!

U

UU U

STIFTELSEN BERGET

U

är en tidskrift som utges fyra gånger per år Prenumerationsavgift 150 kr.

Medlemmar i Bergets vänförening får Unum utan kostnad.

Medlemsavgift 300 kr.

Studerande under 25 år 150 kr.

Betalas via Bankgiro: 574-3323