36
OPTIK
Ögonlock Rynkor Solbränna Ljuskänslighetsreaktioner Cikraticiell ectropion Dermatokalasis Pre-maligna förändringar Maligna förändringar (basalcellskarcinom) Skivepitelkarcinom Primär förvärvad melanos Melanom Okulär yta Pinguecula Pterygium Klimatrelaterad keratopati Aktiniskt granulom Fotokeratit Arcus Bandkeratopati Korneal endotelial polymorfism Reaktivering av herpetisk keratit Sklerit vid porfyri Senila sklerala plack Dimsyn efter fotorefraktiv keratektomi Dysplasi och malignitet i kornea eller konjunktiva Vernal katarr Kristallin lins
Katarakt Främre kapselbråck Tidig presbyopi Kapsulär pseudoexfoliation Subluxation vid Marfans syndrom Intraokulär linsdysfotopsi
Uvea
Melanom Mios Pigmentdispersion Uveit Bristande funktion hos blod-ögon-barriären
Vitreus
Likvifiering
Retina
Fotomakulopati Fotomakulopati Erytropsi Makuladegeneration Koroidalt melanom Synförlust med fotostress vid karotisstenos Störningar i den cirkadiska rytmen
Tabell 1: Oftalmiska tillstånd där solljus har varit en del av patogenesen
Den perifera ljusfokuseringseffekten (figur 3 och 4) förklarar varför pterygia är vanligare på den nasala snarare än den mer exponerade temporala konjunktivan. Genom noggranna observationer och strålningsspårning har man kunnat visa att ögats främre delar fungerar som en sidolins som fokuserar ljuset genom den främre ögonkammaren och mot den motsatta sidan av ögat, framförallt på distala (nasala) limbus. Det perifert fokuserade ljuset undgår det normala skyddet från de ytliga stamcellerna och träffar de basala, relativt oskyddade stamcellerna.19 Detta förklarar också varför kortikala katarakter i den
nedre nasala regionen tenderar att vara mer svårartade.20 Graden av limbal fokusering bestäms delvis av hornhinnans form, den främre ögonkammarens djup och fokuseringen i den kristallina linsen, vilket kan förklara varför vissa individer är mer mottagliga än andra i samma miljö. Den högsta ljusintensiteten vid distala limbus är omkring 20 gånger högre än intensiteten hos det infallande ljuset och uppstår vid infallsvinkeln 104 grader, vilket skaparen komplex fokusering i bågform.21,22 Så länge som den kristallina linsen med sina gula pigment av 3-hydroxikynurenin
och dess glukosider finns närvarande, träffas näthinnan av relativt lite UVA och UVB. Intensiv, akut UV-strålning eller kronisk UV-exponering leder dock till bildandet av katarakter eftersom proteinomsättningen är låg i linsens fiberceller vilket gör att skadorna ackumuleras genom livet.23 Både invitro- och in-vivo-studier stödjer hypotesen att ljuspenetration i ögat är en signifikant bidragande faktor till uppkomsten av katarakter, där den huvudsakliga effekten uppstår genom fotokemisk alstring av reaktiva syreradikaler som orsakar oxidativ stress på vävnaden.24 Särskilt den unga näthinnan löper stor risk att skadas av UV-exponering eftersom den unga linsen ännu inte har syntetiserat det gula pigment som hindrar UV-strålningen från att nå fram till näthinnan.25,26 UV-strålning och ögats bakre delar Även om den vuxna kristallina linsen effektivt skyddar näthinnan från kortare våglängder än 360 nm, kan våglängder från 360 nm till omkring 550 nm tränga fram till näthinnan, och dessa innehåller fotoner med tillräcklig energi för att åstadkomma fotokemiska skador. Beroende på våglängd och exponeringstid kommer ljuset att interagera med vävnaden via tre huvudsakliga mekanismer: termiskt, mekaniskt eller fotokemiskt. Naturliga ljuskällor som solen emitterar UV-fotoner med relativt långa våglängder, vilket vanligen framkallar fotokemiska skador eftersom energin inte är innesluten mellan näthinnans lager (vilket skulle resultera i termiska eller mekaniska skador). Fotokemiska skador på näthinnan uppkommer genom direkta reaktioner som innefattar proton- eller elektronöverföring och reaktioner som innefattar reaktiva syreradikaler. Vanliga läkemedel, t.ex. vissa antibiotika, icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel, psykoterapeutiska läkemedel och till och med örtmediciner kan fungera som fotosensibiliserande medel som främjar UV-skador på näthinnan om de exciteras av UVA eller synligt ljus med tillräcklig retinal penetration.27 Näthinnans pigmentepitel och koroidea innehåller melanin som absorberar UV och skyddar näthinnan mot UV-orsakade skador. Med stigande ålder sker dock en fotoblekning av det okulära melaninet vilket minskar dess effektivitet när det gäller att skydda mot UV-skador.28 Hos personer över 50 år medför blått ljus med våglängder omkring optik 1-2013