Vill kommunisterna ta jorden från bönderna (1944)

A k t i o n s p r o g r a m för jordbrukspolitiken A n t a g e t av S v e r g e s Kommunistiska Partis XII kongress Frågorna om den n ä r m a s t e tidens jordbrukspolitik tilldrar s i g allt större intresse och hör till inrikespolitikens centralfrågor. I den allmänna diskussionen börjar m a n allt m e r a g e uttryck för den uppfattningen, att frågorna m å s t e lösas ä v e n på längre sikt, och a t t den hittillsvarande statliga jordbrukspolitiken icke k a n utgöra grundvalen för en v a r a k t i g lösning av jordbrukets stora problem.

Endast ett samhälle, där den planlösa kapitalistiska produktionen för profit blivit ersatt med en planmässig socialistisk behovsproduktion, kan garantera en varaktig standardförbättring för jordbrukarna och t r y g g a deras brukningsrätt till jorden. F ö r att lätta dagens betryck för flertalet av de svenska jordbrukarna m å s t e emellertid inom ramen av den nuvarande samhällsordningen genomgripande ekonomiska och politiska åtgärder vidtagas. Därför är det nödvändigt a t t redan nu skapa en s a m v e r k a n i lämpliga former, grundad p å g e m e n s a m m a intressen, mellan de t v å stora avgörande folkgrupperna i samhället: arbetarna och bönderna. Arbetarrörelsen, bonderörelsen och konsumentkooperationen skulle i samverkan besitta en sådan kraft att de kunde genomföra en avsevärd förbättring av jordbrukarnas läge redan i dag. Om dessa rörelser samverkar kan de påverka regeringen, riksdagen och statsapparaten i dess helhet.

U t g å n g s p u n k t e n för en jordbrukspolitik som k a n godkännas av jordbrukarnas stora flertal m å s t e vara a t t de s o m arbetar inom jordbruket erhåller likvärdig ersättning för sitt arbete med de produktivt arbetande inom andra näringsgrenar (bl. a. g e n o m avskaffande av den nuvarande dyrortsgruppering e n ) . D e n n a likställighet k a n dock icke få å s t a d k o m m a s genom att levnadsstandarden för övriga folkgrupper sänkes.

Därför m å s t e stegringen av jordbrukarnas levnadsstandard åstadkommas, dels genom att storkapitalets vinster beskäres till jordbrukarnas förmån och dels genom en allmän stegring av arbetets produktivitet, främst inom jordbruket, m e n även inom samhället för övrigt.

E t t invecklat statligt maskineri har under senare år skapats för reglering av priser, produktion och investeringar inom näringslivet. D e t t a statliga regleringsmaskineri behärskas till stor del av representanter för storkapitalistiska intressen.

Det kan emellertid demokratiseras, arbetare och bönder k a n skaffa s i g avgörande inflytande inom detsamma.