Graffitimålningar under Skeppsbrogatan, Luleå kommun.

Rapport 2020:16

ETNOLOGI

Graffitimålningar under Skeppsbrogatan, Luleå kommun En dokumentation av målningarna och deras sammanhang

Norrbottens museum Paulina Öquist Haugen

Nbm dnr: 38-2020

Administrativa uppgifter Diarienummer: 00038-2020 Län: Norrbotten Kommun: Luleå Tätort: Luleå Adress: Timmermansgatan 26 Fastighetsbeteckningar: Hermelinen 12 (entrén till kulverten) och Råttan 17 (lokalen kulverten leder till) Fastighetsägare: Diös fastigheter Projektledare och rapportförfattare: Paulina Öquist Haugen Fotografier: Daryoush Tahmasebi Intervjuer och frågelista: Paulina Öquist Haugen Okulär besiktning, illustrationer och skisser: Jessica Lundmark Arbetsperiod: januari 2020 – november 2020 © Norrbottens museum

Dokumentation av graffitimålningar under Skeppsbrogatan, Luleå kommun Paulina Öquist Haugen

Sammanfattning Syftet är att dokumentera och samla in information om graffitimålningarna och deras sammanhang. Det handlar bland annat om att fotografera graffitimålningarna och kulverten som de är belägna i, undersöka målningarna och deras uppkomst samt synliggöra kulvertens arkitektur och funktioner över tid. Det insamlade materialet består av fotografier av kulverten, graffitimålningarna och texterna på dem, intervjuer och frågelistsvar, beskrivningar av graffitimålningarna, arkitektur- och sektionsbeskrivningar samt illustrationer och skisser. Allt material kommer att bevaras i museets arkiv och bildarkiv samt vara tillgängligt för allmänheten.

Det har framkommit att graffitimålningarna uppstod i samband med ett konstsymposium som arrangerades i Luleå sommaren 1991. Tio graffitimålare bjöds in från Luleå, Göteborg och Stockholm.

I samband med symposiets slut fick graffitimålarna en förfrågan om att måla den 100 meter långa kulverten som skulle bli entré till det nya konceptet Club Modesty i den tidigare biografen Spegeln i varuhuset Shopping. Efter biografens stängning hade lokalen blivit en mötesplats för ungdomar och en arena för stadens musikliv. Lokalens entré var till en början via Shopping, men förlades till kulverten när Club Modesty öppnade. Kulverten fungerade inte enbart som passage, många brukade sitta och hänga längs med väggarna på väg ned till lokalen. I graffitimålningarna finns även mängder av meddelanden som besökare har lämnat efter sig under åren.

Kulverten rör sig ned under jord likt en meanderslinga och graffitimålningarna täcker samtliga väggar.

De är en färgrik kontrast mot kulvertens övriga ytskikt i betong. Totalt inrymmer kulverten ett 40-tal graffitimålningar som är präglade av sin tid både form- och innehållsmässigt. I denna rapport har de sammankopplats med ett flertal samtida influenser i form av populärkultur samt nationellt och internationellt verksamma graffitimålare. Av besökarnas meddelanden har ett urval tematiserats utifrån innehåll. I dag kan kulverten med alla graffitimålningar och texter på dem betraktas som en unik kulturmiljö. Denna rapport avser att öka förståelsen för och betydelsen av graffitimålningarna och platsen för att bidra till att en mångfald av kulturmiljöer synliggörs, bevaras och utvecklas.

Innehållsförteckning Inledning........................................................................................................................... 1 Bakgrund ........................................................................................................................ 1 Syfte ............................................................................................................................... 1 Tidigare forskning ........................................................................................................... 1 Avgränsning ................................................................................................................... 1 Material och metod ......................................................................................................... 2 Källkritisk diskussion ...................................................................................................... 3 Disposition...................................................................................................................... 4 1. ”Graffiti project summer 91” ....................................................................................... 5 FNIK arrangerar konstsymposium .................................................................................. 5 Deltagarnas intresse för graffiti ....................................................................................... 6 Träffas och måla under ett par veckor ............................................................................ 8 Ny entré till Club Modesty..............................................................................................10 Tillbakablick på symposiet .............................................................................................10 2. Omgivningsbeskrivningar ..........................................................................................12 Entrén till kulverten ........................................................................................................12 Varuhuset Shopping ......................................................................................................13 Biografens nya funktioner ..............................................................................................16 Tidslinje .........................................................................................................................18 3. Arkitekturbeskrivning .................................................................................................19 Kulverten som mellanrum ..............................................................................................19 Sektionsbeskrivningar ..................................................................................................19 4. Graffitimålningarna och texterna på dem..................................................................29 Definitioner ....................................................................................................................29 Analyser av graffitimålningarna .....................................................................................30 Besökarnas texter på målningarna ................................................................................59 Synliggörande, bevarande och utveckling .....................................................................64 5. Avslutande kommentarer ...........................................................................................66 Källförteckning................................................................................................................69 Otryckta källor ...............................................................................................................69 Tryckta källor .................................................................................................................70 Hemsidor .......................................................................................................................71 Bilagor ...........................................................................................................................72

Inledning Bakgrund I en 100 meter lång kulvert under Skeppsbrogatan i Luleå finns en stor samling graffitimålningar från år 1991. Kulverten var till en början utrymningsväg från biografen Spegeln, vilken var belägen i varuhuset Shopping och i bruk under åren 1960-1986. I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet användes biografen till evenemang för ungdomar. Det var i samband med detta som entrén flyttades till kulverten och under sommaren år 1991 pryddes väggarna med graffitimålningar. Under åren har Shopping genomgått ett antal ombyggnationer och inrymt olika verksamheter. I dag är biografen delvis upplåten till affärsverksamhet och kulverten är inte längre i bruk. Graffitimålningarna finns emellertid kvar och på målningarna finns även skrivna meddelanden som besökare har lämnat efter sig genom åren.

Syfte Syftet är att dokumentera och samla in information om graffitimålningarna och deras sammanhang.

Graffitimålningarna har bevarats under en lång tid och eftersom kulverten är inomhus är de dessutom i ett mycket gott skick. Kulverten är inte längre i bruk, men målningarna och texterna på dessa vittnar om tidigare aktivitet på platsen. Norrbottens museum avser att ta fram ett kunskapsunderlag som i sin tur kan öka förståelsen för och betydelsen av graffitimålningarna och platsen. Dokumentationen kan även betraktas ur ett vidare perspektiv med syftet att bidra till att en mångfald av kulturmiljöer synliggörs, bevaras och utvecklas.

Tidigare forskning Graffiti som fenomen har studerats ur en rad olika perspektiv inom olika discipliner. I Sverige är konstvetaren Staffan Jacobsons doktorsavhandling Den spraymålade bilden – graffitimåleriet som bildform, konströrelse och läroprocess från år 1996 ett tidigt exempel. Jacobson etablerade begreppet TTP-graffiti för att särskilja graffiti som är sprejmålad. Bokstäverna är en förkortning av orden tag, throw-up och piece som är engelska beteckningar för signatur, ifyllda bokstäver och en genomarbetad/tidskrävande graffitimålning. Vad gäller graffiti i Norrbotten så har Tobias Barenthin Lindblad skrivit boken Slow Limits – Hiphop och graffiti i Luleå som handlar om ett antal graffitimålningar från 1987-1988 på Varvsgatan i Luleå. Barenthin Lindblad redogör för graffitimålningarnas uppkomst och hur målningarna kan förstås utifrån den samtida kontexten. En av personerna som gjorde målningarna var Pierre Johansson. I artikeln ”Graffiti – från New York till Norrbotten” i Norrbottens årsbok 2014-2015 skriver Johansson om hur han och hans vänner började måla graffiti i Luleå i mitten av 1980-talet.

Avgränsning Arbetet har präglats av ett deskriptivt förhållningssätt med avsikt att samla in grundläggande kunskap om graffitimålningarna och deras sammanhang. Det handlar bland annat om att fotografera graffitimålningarna och kulverten som de är belägna i, undersöka målningarna och deras uppkomst samt synliggöra kulvertens arkitektur och funktioner över tid.

1

Material och metod Norrbottens museums etnolog Paulina Öquist Haugen, fotograf Daryoush Tahmasebi och bebyggelseantikvarie Jessica Lundmark har arbetat med att dokumentera och samla in information om graffitimålningarna och deras sammanhang. Allt dokumentationsmaterial kommer att bevaras i museets arkiv och bildarkiv. Det gäller bland annat fotografier, frågelistsvar, intervjumaterial, illustrationer och skisser. De inspelade intervjuerna förvaras på museets servrar där backup tas dagligen. Allt material är tillgängligt för allmänheten och ett urval av fotografierna kommer dessutom att registreras och vara sökbara via museets databas.

Fotografier

I slutet av december 2019 kontaktades fastighetsägaren Diös fastigheter angående dokumentationsidén och tillträde till kulverten. I mitten av februari 2020 genomfördes en fotografering för att se vilken utrustning som skulle behövas, eftersom det är mycket mörkt i kulverten och ambitionen var att uppnå korrekt färgåtergivning och så detaljrika bilder som möjligt. För ljussättning användes två stycken blixtar som riktades mot två vita frigolitskivor fastsatta på stativ i 90 grader vinkling. På grund av reflektioner från motiven fotograferades släpljuset som studsade tillbaka från skivorna.

Polariseringsfilter på objektivet förminskade även vissa ljusreflektioner. För att kunna nyttja bildytan och skapa högupplösta bilder fotades cirka hälften av alla graffitimålningar med hjälp av stitch-teknik, vilket innebär att flera bilder tas och sedan vävs samman med hjälp av en programvara. Fotograferingen pågick under cirka fem arbetsdagar och resulterade i panoramabilder samt stillbilder i form av översiktsbilder av kulverten, bilder av respektive graffitimålning och närbilder av sådant som besökare har skrivit på målningarna. Projektledaren assisterade under fotograferingen för att hjälpa till med utrustning och avgränsning av respektive målning.

Råfiler har konverterats, editerats och justerats i dator. Programvaror som har använts är Adobe Bridge, Adobe Camera Raw, Adobe Photoshop, PTGUI Pro version 11 och Kolor Panotour Pro. Färdiga filer har sparats och levererats i TIFF-format. Alla högupplösta bilder är editerade i 16-bitar färgläge och sparade i 8-bitar färgläge i TIFF-format. Dubbletter är upprättade i JPEG för rapport och skärmvisningar.

Panoramavyer kommer att levereras som HTML5-format för internetanvändning

Intervjuer och frågelista

I mitten av december 2019 kontaktades Dennis och Pierre (två av dem som har målat i kulverten) angående dokumentationsidén och en förfrågan om att bli intervjuade. De berättade att graffitimålningarna hade uppstått i samband med ett symposium som arrangerades i Luleå sommaren 1991. De berättade även att det hade varit ytterligare åtta deltagare, varav några namngavs. Under mars månad 2020 hade nio av tio deltagare samt den person som hade ansvarat för symposiet kontaktats och samtliga var intresserade av att bli intervjuade. Intervjufrågor upprättades (se bilaga 1 och 2) och därefter kontaktades personerna igen. De fick information om att intervjuerna skulle utföras via telefon samt information om arkivering, publicering och användning av intervjumaterialet.

Under perioden mars-juni intervjuades sju personer: initiativtagaren Mats och symposiedeltagarna Dennis, Fredrik, Lukas Marcus, Pierre och Robin. Varje intervju har varit omkring en timme lång och intervjufrågorna har främst fungerat som ett stöd och anpassats utifrån respektive samtal. Intervjuerna

2

har spelats in och transkriberats ordagrant i sin helhet. De transkriberade intervjuerna har därefter tematiserats och sammanfattats. I mitten av juni skickades en kontaktkarta med bilder på graffitimålningarna till samtliga symposiedeltagare som kontaktats så att de skulle få möjlighet att kommentera målningarna. Andreas, Dennis, Lukas, Pierre och Robin återkopplade med kommentarer.

Kontaktkartan skickades även till Tobias Barenthin Lindblad som är ansvarig utgivare på bokförlaget Dokument Press samt föreläsare och debattör om graffiti och gatukonst. Han utformade beskrivningar av respektive graffitimålnings form och innehåll som han skickade till museet. I rapporten presenteras hans beskrivningar tillsammans med några av intervjupersonernas kommentarer.

I graffitimålningarna finns även mängder av meddelanden som besökare har lämnat efter sig genom åren. Kulverten har lett till en lokal som användes för ungdomsarrangemang under 1980- och 1990talen. För att fånga besökares upplevelser av platsen utformades en frågelista som publicerades på Norrbottens museums hemsida i slutet av augusti. Frågelistan bestod av fyra övergripande frågor som fokuserade på beskrivningar av platsen, arrangemangen, besöken och minnen därifrån. Stödfrågor användes för att uppmuntra till utförliga beskrivningar och det var även möjligt att bifoga en bild (se bilaga 3). Frågelistan publicerades också på museets Facebook-sida samt i Facebook-grupperna ”Vad händer i Luleå?” och ”Du vet att du är från Luleå om du.......” Frågelistan delades också till ett par personer som det hade framkommit brukade vara på platsen. 11 personer har svarat på frågelistan och i rapporten har sju frågelistsvar använts, men samtliga frågelistsvar är sparade i sin helhet och numrerade i kronologisk ordning.

I rapporten förekommer flera citat. Borttagna delar har markerats med ”[…]”. (Detta gäller emellertid inte korrigering av upprepade ord, som har tagits bort utan markering för att underlätta läsbarheten.)

Okulär besiktning, illustrationer och skisser

I slutet av mars genomfördes en okulär besiktning i kulverten för att undersöka dess utformning, skick och karaktär. Alla utrymmen och synliga ytor togs i beaktning, så även de anslutande rummen och byggnaderna. Vid besöket användes samtliga sinnen och hjälpmedel som penna, papper, kamera och måttband. Besöket resulterade i anteckningar med beskrivningar samt fotografier och skisser. Detta har fungerat som underlag för arkitektur- och sektionsbeskrivningarna samt illustrationerna och skisserna som finns i denna rapport. Illustrationerna är gjorda i Adobe Illustrator och visualiserar kulverten med dess olika sektioner samt rumsrelationer, volymer, riktningar och skalor. Skisserna är gjorda för hand och visar rumsliga egenskaper som atmosfär, ljus, mörker och ytor.

Eftersom kulverten är en gång mellan två fastigheter har det varit centralt att uppmärksamma den omkringliggande bebyggelsen och dess förändringar över tid. För detta har även arkivmaterial, fotografier, ritningar och litteratur använts.

Källkritisk diskussion Inom etnologin används ordet material ofta som synonym till empiri. Etnologen Magnus Öhlander beskriver empiri som något som är resultatet av vad man kan se, höra eller på andra sätt registrera. Vid empiriskt arbete baseras ens påståenden om världen på empiri (Öhlander 2011:26). I detta fall är det museets etnolog, byggnadsantikvarie och fotograf som har arbetat med att dokumentera och samla in information om graffitimålningarna och deras sammanhang. Empirin är således framtagen utifrån våra individuella förförståelser och uppfattningar, men även kompetenser inom olika ämnesområden.

3

De empiriska delar som utgörs av intervjumaterial och frågelistsvar är andra människors artikulerade och ordsatta erfarenheter. På symposiet deltog tio personer och av dessa har sex intervjuats. 1 Intervjuerna har präglats av ett kvalitativt förhållningssätt där målet har varit att samla in ett så innehållsrikt material som möjligt. I rapporten presenteras enbart delar av intervjumaterialet, vilket har bidragit till att några intervjupersoner framträder mer än andra. Citaten är dock noggrant utvalda, det har varit viktigt att återge de individuella upplevelserna och återspegla innehållet från samtliga intervjuer på ett representativt sätt. Eftersom kulverten fungerade som entré till en lokal har det också varit intressant att fånga andra personers upplevelser av platsen. Då det tidsmässigt inte var möjligt att genomföra intervjuer upprättades frågelistan för detta ändamål.

Arbetet har präglats av ett deskriptivt förhållningssätt och materialet presenteras främst i denna rapport på ett beskrivande och redovisande sätt. Detta ska emellertid inte förstås som att arbetet inte har varit analytiskt. Öhlander framhåller att all empiri är teoriimpregnerad, eftersom alla beskrivningar är formade av ett perspektiv (Öhlander 2011:25). Det är dock främst ur ett vidare perspektiv som dokumentationen kan betraktas som analytisk, då den syftar till att bidra till att en mångfald av kulturmiljöer synliggörs, bevaras och utvecklas. Redogörelserna av empirin avser att bidra till att öka förståelsen för och betydelsen av graffitimålningarna och platsen.

Disposition Kapitlet ”Graffiti project summer 91” utgår från de graffitimålare som fick förfrågan om att måla kulverten. Kapitlet handlar om dessa personer och deras intresse för graffiti samt konstsymposiet som de deltog i när målningarna gjordes. Kapitlets innehåll är baserat på intervjumaterial och ett antal tidningsartiklar. I kapitlet ”Omgivningsbeskrivningar” fokuseras platserna som kulverten är knuten till och deras förändringar över tid. Kulverten är en gång mellan två byggnader och har haft olika funktioner genom åren. Intervjumaterial, frågelistsvar, litteratur, bilder, ritningar och beskrivningar från den okulära besiktningen har legat till grund för detta kapitel. I kapitlet ”Arkitekturbeskrivning” betraktas kulverten ur ett arkitektoniskt perspektiv. Planritning och sektionsbeskrivningar förklarar kulvertens olika delar och för att ytterligare belysa kulvertens förändrade funktion och utseende över tid relateras kulverten till idéer om mellanrum. I detta kapitel finns litterära referenser och beskrivningar från den okulära besiktningen samt bilder, skisser och illustrationer. I kapitlet ”Graffitimålningarna och texterna på dem” beskrivs samtliga graffitimålningar som finns i kulverten och tematiseringar exemplifierar vad besökare har skrivit på målningarna. Inledningsvis presenteras några definitioner av graffiti och avslutningsvis lyfts förutsättningar för synliggörande, bevarande och utveckling. Kapitlet utgörs av intervjumaterial, Barenthin Lindblads beskrivningar, kommentarer från kontaktkartan, bilder och bildbeskrivningar samt referenser till litteratur, rapport och lagtexter. Kapitlet ”Avslutande kommentarer” består av en sammanfattning av dokumentationen och reflektioner kring dess innehåll.

1Av

de resterande symposiedeltagarna visade ytterligare tre personer intresse för att bli intervjuade, men en person drog sig ur och intervjuerna med de två andra genomfördes aldrig. Till den tionde deltagaren gick det inte att hitta kontaktuppgifter. Några av deltagarna från Luleå fortsatte att måla i kulverten med några vänner och dessa personer har inte heller intervjuats.

4

1. ”Graffiti project summer 91” I det här kapitlet synliggörs sammanhanget som graffitimålningarna är sprungna ur. Kapitlet handlar om dem som har gjort målningarna, varifrån de kom och deras intresse för graffiti. Det handlar också om symposiet de deltog vid då de fick möjlighet att utbyta erfarenheter och idéer med varandra. Kapitlet avslutas med ett mer samtida perspektiv och fokuserar på vad deltagarna gjorde efter symposiet och hur de ser tillbaka på upplevelsen. Kapitlet är baserat på intervjumaterial och ett antal tidningsartiklar.

FNIK arrangerar konstsymposium I slutet av 1980-talet bildades Föreningen för nationellt och internationellt kulturutbyte (FNIK). En huvudperson i föreningen var konstnären och konstpedagogen Roland Larsson, som hade startat konstskolan vid Sunderby folkhögskola. Föreningens medlemmar bestod också främst av lärare från konstskolan. Några av dem hade varit på ett symposium i Östeuropa och arbetat tillsammans med andra konstnärer under några veckor. FNIK började arrangera liknande symposier i Luleå.

Mats, som hade varit elev på konstskolan och var med i föreningen, berättar att temat var måleri sommaren 1991. I Norrbottens-kuriren framkommer det att de tio inbjudna konstnärerna kom från Sverige, Tjeckoslovakien, Ungern, Tyskland, Danmark, Norge, Finland, Sovjet och Bulgarien och att flertalet arbetade som lärare eller formgivare (Sjöberg 1991:6). Mats berättar att han föreslog att ett parallellt symposium skulle arrangeras för unga graffitimålare.

Graffiti var en konstform som hade dykt upp och att han hade lärt känna några som målade graffiti. Med satsningen Kulturbudkavlen beviljade Barn- och ungdomsdelegationen pengar till olika ungdomsprojekt i syfte att uppmuntra unga till eget skapande. FNIK fick 36 000 kronor till projektet där yrkesverksamma konstnärer och ungdomar skulle måla tillsammans (TT 1991:11). I en artikel i NSD står det att FNIKs ordförande hoppas att det ska bli ett konstnärligt utbyte och att influenser ska skickas mellan graffitimålarna och de ”vanliga” konstnärerna (Torbjörnsson 1991:2).

Annons i Folket i Bild/Kulturfront 14 juni 1991. Arkiv: Kungliga biblioteket.

Deltagarna som skulle måla graffiti kom från Luleå, Göteborg och Stockholm. Andreas, Dennis, Fredrik, Pierre och Robin var från Luleå. Marcus och Christian var från Göteborg och Lukas, Jonny och Tim var från Stockholm. Fredrik berättar att han blev kontaktad och inbjuden av Mats: ”Jag kommer ihåg att jag precis hade fått ett sommarjobb på ICA-lagret som jag hade tackat ja till. När jag fick det där så var det ingen tvekan om att jag skulle säga bort sommarjobbet och måla i stället.”

Fredrik tipsade även Mats om fler graffitimålare. Han hade lärt känna Dennis och Pierre genom Dennis lillebror som han brukade skejta med vid rampen på Hertsön. Dennis och Pierre, som var från området, hade målat mycket och även gjort en del jobb åt kommunen. Dennis minns att han tyckte att det var 5

självklart att han och Pierre blev tillfrågade om att delta på symposiet, eftersom de var etablerade ”sprejare” i staden. Robin och Andreas, de två andra deltagarna från Luleå, hade lärt känna varandra på Tunaskolan där de gick i parallellklasser. De brukade måla graffiti och spela musik tillsammans. När Robin blev avstängd från skolan började han på Rosteriet. Det var en skola som bland annat var inriktad på teater och musik. Mats arbetade där och det var så de kom i kontakt med varandra.

Under symposiet hade Mats med sig Kjell som hjälpledare. De hade gått konstskolan tillsammans i Sunderbyn och Kjell hade arbetat mycket med ungdomar tidigare. Mats tror att det var Kjell som kontaktade deltagarna från Göteborg och Stockholm. Lukas berättar att han upplevde att han ”slank med” när han blev tillfrågad om att delta på symposiet: ”Egentligen tror jag att symposiet handlade lite om att ta ungdomar på glid liksom […] Jag kände ju inte alls att jag var på glid, den enda egentligen anledningen till det var väl att jag hade åkt fast för graffiti några gånger.” Även Marcus tror att en av tankarna med symposiet var att man skulle få möjlighet att komma bort och inte bara vara hemma i stan över sommaren. Han tror att det var en av föreståndarna på fritidsgården som frågade om han och Christian var intresserade av symposiet. I Norrbottens-kuriren står det att FNIK och studieförbundet TBV (Tjänstemännens Bildningsverksamhet) skulle satsa på graffiti som ett medel mot droger den kommande hösten. I samband med detta skulle även FNIK-medlemmen Kjell besöka skolor och berätta om sina egna erfarenheter av beroende (Stenberg 1991:11). Pierre kommer ihåg att han blev lite besviken över att det inte var några graffitimålare som han kände till som skulle delta på symposiet. Han menar att de hade haft en bild av vilka målare som skulle komma och i stället blev det lite slumpmässigt utvalda personer. Med undantag från Tim från Stockholm, så hade ingen av deltagarna hört talas om de deltagarna som kom från andra städer. Dennis berättar att Tim var den första personen som släppte svensk rap på skiva: ”Han var ju yngre än mig, han var ju bara liksom 14 när han släppte den där singeln. […]

Jag minns att jag och Pierre var helt chockade, vi ba va, liksom hur kommer det sig så här.

Vi visste ju inte ens att han målade […] man kände till MC Tim och den där singeln, sedan visste man inget mer. Och sen så helt plötsligt när det var FNIK då fattade vi att shit det är ju han ju, det är ju MC Tim.” Lukas berättar att det brukade arrangeras liknande grejer runt om i Sverige där graffitimålare träffades och målade. Däremot var det inte så enkelt att komma in på dessa, det var främst målare av rang som deltog. Att åka upp till Luleå för att måla och träffa andra målare lockade deltagarna från Göteborg och Stockholm. Resa och boende ingick dessutom.

Deltagarnas intresse för graffiti Flertalet av intervjupersonerna berättar att de hade ett intresse av att teckna och måla innan de fick upp ögonen för graffiti under mitten av 1980-talet. Marcus berättar: ”Det började komma lite filmer från USA. Breakdance the Movie, Beat Street och Wild Style hette dem väl. Och i ungefär samma veva så kom tuggummipaket från Danmark med klistermärken i föreställande massa graffitimålningar. Så att de köpte man och började samla på […] och då började man liksom skissa av dem och måla av dem och sådär.”

6

Dennis menar att graffiti kändes spännande och att det blev den perfekta grejen för honom att hålla på med. Det kändes som något han kunde bli bra på och han berättar att intresset växte snabbt. Böcker som Subway Art studerades noggrant, så han lärde sig varenda sida ut och in. Pierre berättar att de gjorde sin första graffitimålning sommaren 1985 och under hösten gjorde de några försök till. Som färg använde de bland annat rostskydd som de hade hittat hemma i någons garage. Inspiration fanns i böcker och filmer, men även runt om i omgivningen. Robin berättar att han upptäckte graffiti under lågstadiet då han hörde talas om att det fanns en graffitimålning i en cykelbod längst bort på Tuna. Robin berättar att målningen täckte en hel vägg från golv till tak: ”Jag stod ju bara och stirrade på den där, asså du vet precis som att man ser någonting som är så fantastiskt vackert […] jag gick ju dit flera gånger och bara stirrade på den där liksom och sen försökte jag ju rita av den, så att det var där jag började. […] och jag kommer ihåg exakt hur den ser ut än i dag. Det var ett sånt starkt intryck på mig.” Även Lukas berättar att han blev fascinerad när han kom i kontakt med graffiti. Han var i New York i början av 1980-talet och tyckte att det var vackert med alla färger på tunnelbanevagnarna.

Graffitimålningar började också dyka upp i Stockholm och eftersom Lukas var uppvuxen i en konstnärsfamilj så var han både omgiven av personer som höll på med konst och hade tillgång till färg.

Det var därför inte något stort steg för honom att börja med graffiti. Även Fredrik menar att det föll sig naturligt att börja med graffiti, men då på grund av att han redan målade och att graffiti och dj:ing var två delar av hiphopkulturen som han fastnade för.

Eftersom deltagarna kom från olika städer, var de vana vid lite olika miljöer. Marcus berättar att de oftast var i sina respektive förorter och att han brukade måla med en kompis som också var från Kärra.

Ibland möttes man upp för ”bombing partyn”, då man skrev sin tag så mycket man orkade. Två populära platser att måla på i Göteborg var på muren vid nedlagda Pripps-fabriken och på betongpelarna i Gamlestan där många spårvagnar passerade. Pierre berättar att det var annorlunda i Luleå, där var man inte tvungen att måla mycket för att synas. De målade mer för sig själva och hade några platser som de kunde måla ostört på: ”Vi kunde ju ställa oss dagtid och måla i vissa tunnlar ute på Hertsön […] det var ju ingen som sa någonting utan vi tänkte ju att det var lugnt vi kan fara dit på dagen, folk kommer ju tro att vi får lov att göra det då. Och dom ba ja men vad fint det blir, fina färger […] Det var ju som nåt nytt så jag tror att de flesta tyckte att det var positivt. Kul med lite färg.” Även om deltagarna kom från olika platser så hade de gemensamma referenser. Disey, Dudez, Dwayne, Pike och Ziggy är några graffitimålare som intervjupersonerna har pekat ut som inspirationskällor.

Lukas, som skrev Quarter, umgicks mycket med Dwane och en av deras målningar kom med i Staffan Jakobssons bok Spraykonst – graffiti från tecken till bild år 1990. Han minns att det kändes stort att vara representerad i boken. Dennis berättar att de brukade ha med sig en lista på målare som de ville se nya målningar av när de åkte till Stockholm. En kompis hade lärt känna en Stockholmsmålare och fått en guide som brukade peka ut områden de skulle åka till: ”Det var ju väldigt hemligt allting och man fick liksom bara upptäcka allting själv. Det var ju det som var spänningen också, men samtidigt så var det ju det som gjorde att det var väldigt så här trögt.”

7

Flera intervjupersoner berättar att de brukade fotografera graffitimålningar i samband med resor. På så sätt samlade de på sig många bilder. Det var vanligt att göra dubbletter och byta bilder med varandra eller personer som de brevväxlade med.

Träffas och måla under ett par veckor Symposiet började den sista veckan i juni. Lukas minns att de tog nattåget upp till Luleå och att det var en lång resa. Samtidigt var det spännande eftersom han aldrig hade varit så långt norrut i landet. Samtliga deltagare höll till på Arcusområdet och de som inte var från Luleå fick bo i stugorna på campingen. De vuxna deltagarna hade börjat en vecka tidigare och tillbringat den första veckan i Klubbviken, där de hade umgåtts och lärt känna varandra (Sjöberg 1991:6). De som målade graffiti fick vara utanför Arcushallen, där de målade på masonitskivor som var uppställda på ställningar. Fredrik berättar att oftast hade man större möjlighet och mer tid att göra skisser, därför hade han mycket som han kunde utgå från i sin skissbok. De tillbringade mycket tid på området och gick upp tidigt på morgnarna. Lukas berättar: ”Och vi målade ju liksom dygnet runt, och det var ju vad det var till för det var ju därför vi skulle åka dit liksom. Vi skulle ju bara måla, måla, måla, måla, måla. Det var ju en otroligt härlig kreativ miljö vi var i.”

Dennis minns att de fick måla vad de ville, men vittnar samtidigt om att det kanske fanns vissa motiv som ansågs vara olämpliga. Han nämner alkohol som exempel. Han tror inte att det fanns några tankar om att det skulle bli något av det som målades under symposiet. Det handlade inte om produktion, utan mer om att utbyta idéer med varandra. De hade tillgång till mycket färg, vilket inte var vanligt förekommande. Robin förklarar att det inte fanns särskilda sprejburkar för graffiti då, utan att man använde billack och sådana sprejburkar var dyra. Till symposiet köptes färgen från OK. Pierre berättar: ”Det var ganska roligt när då alla kom och vi hälsade på varandra så säger Lukas bara men va fan, var har ni munstyckena då, vad ska vi måla med, vi ba vadå. Så att då fick vi ju vänta, då var det ju som på telefonkatalogen och ringa till Wella och beställa munstycken som vi fick vänta på säkert i tre dagar eller nåt sånt […] vi hade ju ingen aning om dom där grejerna så att jag tror att vi beställde så här två-tre olika par munstycken […] och det var från Wella och jag tror att det var två olika hårsprejer och sen var det något munstycke som var lite bredare som också var från någon sprej.”

Lukas berättar att alla deltagare hade något att ge och en otrolig lust att måla. Han kommer ihåg att Marcus var väldigt rolig och att Tim rappade hela tiden. Det blev en familjär stämning och Lukas som gick restauranglinjen lagade mat åt alla en kväll. Ingen av intervjupersonerna har några större minnen av de vuxna deltagarna. Pierre upplevde att dessa konstnärer inte riktigt gillade graffiti eller den typen av konstnärskap. De tyckte nog inte att det var konst överhuvudtaget. Däremot var de imponerade över deras förmåga att kunna utgå från en liten skiss på ett papper och överföra den på en stor plywoodskiva utan en projektor. Bortsett från det så var de väl måttligt impade, men Pierre och de andra graffitimålarna hade ungefär samma inställning till dem. Det förväntade konstnärliga utbytet skedde snarare graffitimålarna emellan. Marcus berättar: ”Alla hade ju väldigt olika stilar och när vi satte samman och målade tillsammans så blev det ju en väldig mix av olika stilar och färger som blev till något helt nytt.”

8

Inom graffiti är det vanligt att man målar tillsammans och gör gemensamma målningar.

Eftersom det finns olika sätt att göra ifyllningar kunde gemensamma färgkulörer hålla ihop det och skapa en helhetskänsla. Flera intervjupersoner berättar att graffiti var tekniskt drivet vid tidpunkten.

Det handlade till stor del om att skapa skarpa kanter och dra raka och smala linjer. Det såg lite ut som att de hade använt tejp och målat efter mallar vid klossarna i ifyllningen. Både Lukas och Marcus beskriver sina stilar som lite rakare och kantigare, att det inte var så ”wild”. En målning som flera intervjupersoner kommer ihåg är ”Graffiti med bröd”, som bland annat bestod av ett korvbröd med en sprejburk i som Dennis hade gjort. Målningen anspelade på en sketch som den dåvarande teaterchefen Rolf Degerlund hade framfört inför dem under en välkomstmiddag vid symposiets början. Rolf hade kommit in och låtsats vara en man från Töre. Han pratade med bred dialekt och frågade om graffiti var något man kunde äta och om han kunde få ”graffiti med brö”. Mats berättar att den dåvarande Fritidschefen gav dem i uppdrag att göra en målning till Pontushallen (i dag Luleå Energi Arena) och där hängde den i många år.

Tim, Fredrik och Lukas. Skannad från ”Från klotter till konst” i NSD den 25 juni 1991. Foto: Elisabeth Hedman.

Under symposiet hade de öppet hus en dag då folk fick komma och titta när de målade. De målade även live under Sjöslaget i Norra hamn. En kväll åkte några av deltagarna till Karlsvik för att måla tåg. Lukas berättar att tågen var avpolletterade och att det inte handlade om exponering, utan att tåg var coolt att måla. Mats berättar att tågen ägdes av Malmbanans vänner och att det var helt uppenbart att det var några av symposiedeltagarna som hade gjort det. Mats blev lite besviken, men samtidigt var han införstådd i att det ingick i deras liv att göra sådana saker. De som hade varit där och målat fick åka dit och återställa tågen så att de fick tillbaka sin mörkröda färg. Lukas minns att han tyckte att det kändes småstadsaktigt på ett underbart sätt att det inte blev något allvarligare av det.

Skannad från ”Graffiti mot droger” i Norrbottens-kuriren den 1 juli 1991. Foto: Anders Alm.

9

I en annons i Norrbottens-kuriren står det att symposiet avslutandes med vernissage fredagen den 5 juli på Landstingshuset.

Det spelades klassisk gitarrmusik av Arve Helöy och rap av Calder One, Tim, Joke och Stain. R (Annons 1991:33). Christian och Tim freestylade medan Fredrik var dj och spelade instrumental hiphopmusik.

Pierre tror att landstinget köpte ett verk från utställningen och att den har varit uppsatt i ambulanspersonalens lokaler.

Ny entré till Club Modesty Det mesta de gjorde under symposiet var inplanerat, men kulverten intill Shopping var en grej som bara dök upp. Fredrik minns att de skulle måla några ventilationstrummor åt kommunen, men av någon anledning blev det inte så. I stället blev det aktuellt att måla nerfarten till Spegeln, som var ett diskotek för ungdomar och drevs av kommunen. Mats berättar att FNIK fick pengar till färg av Fritidsförvaltningen och på så sätt kunde de göra målningarna. Det var ett ungdomsställe och graffitimålningar ansågs nog som passande i ingången till lokalen. Marcus berättar: ”De var väl sugna på att få någonting målat och piffa till det lite i den där tråkiga kulverten.

Den var väl ganska låg i tak också har jag för mig och lite så här mörk och trång. Så att de tyckte väl det var schysst, det var väl en win win situation. Vi fick vara där och piffa till det lite och dom fick en snygg kulvert målad då till sitt ställe där.”

Kulverten skulle bli entré till det nya konceptet Club Modesty. De fick måla vad de ville och behövde inte visa några skisser. Lukas minns att det var lite stressigt eftersom de skulle åka hem. Han tror att de var där två dagar och minns att luften var dålig: ”Vi höll på med sprejfärg och så var det ju inte världens bästa ventilation där, så det gick ju inte att stå där nere och måla tre-fyra pers i för långa perioder. Så vi var ju tvungna att gå upp och ta luft ganska ofta. Plus att jag tror vi hade masker på oss, men det hjälpte ju inte så mycket. Det blir ju ändå liksom syrebrist och allt möjligt så man blir ju lite slö i huvudet. Vilket gjorde att det också tog mycket längre tid än planerat att göra dem.”

Andreas, Fredrik, Pierre och Robin hade fortsatt åtkomst till kulverten under sommaren och fortsatte att måla där med några vänner. Tomas gjorde flera målningar, han var från Tuna och målade graffiti och spelade i band. Skateboardåkarna Micke och Pelle gjorde några mindre målningar. Dennis skulle på en resa efter symposiet och minns att han ångrade detta när han kom hem och insåg hur mycket de hade målat.

Tillbakablick på symposiet Efter symposiet hälsade Pierre och Dennis på både Marcus i Göteborg och Lukas i Stockholm. Både Dennis och Pierre började på konstskolan i Sunderbyn. Dennis kom in på Konstfack och flyttade till Stockholm år 1993. I samband med detta slutade han att måla graffiti: ”Jag var liksom bara färdig med graffiti. Man, nästan som bara över en natt så kände jag liksom att nu, nu liksom, för det, asså graffiti handlar väldigt mycket om identitet och liksom hitta sin plats och så där. Så när man flyttade till Stockholm då blev det liksom något annat, plus att scenen förändrades ganska mycket. Det var liksom gladare, lättsammare innan. Då på 90-talet så blev […] det blev mycket mer så här fokus på att bomba och liksom mer destruktivt. […] Jag hade inget intresse för det, så jag bara la av.”

I dag arbetar Dennis som illustratör och ägnar sig ibland åt något som han kallar gubb-graffiti. Då åker de till en laglig vägg och har med sig en kaffetermos och grill. Pierre berättar att han arbetar som art director, så lusten för att rita och måla ledde till ett konstnärligt arbete i slutändan. Intresset för graffiti lever också kvar i allra högsta grad även om han inte målar så ofta längre, men han gör en eller ett par målningar varje år. Även Robin berättar att han målar ibland och att han har gjort några målningar på

10

den lagliga väggen vid OK i Luleå. Han tycker fortfarande om graffiti och musik. Det sista bandet han spelade i var Raised Fist (ett band som fortfarande är aktivt) och emellanåt målar han på den lagliga väggen i Luleå.

Marcus berättar att hans graffitikarriär tog ganska bra fart efter symposiet, men när han senare började att jobba kände han att han inte kunde vara ute och springa på kvällar och nätter längre. Marcus slutade att måla under tio år. Senare insåg han att det fanns många lagliga ställen att måla på och då fanns ingen anledning att sluta med något han tyckte om. I dag arbetar Marcus som brand manager och har ett företag där han fortfarande målar aktivt. Han gör bland annat beställningsjobb åt Partille kommun och eventmålningar åt företag. Marcus tror inte att han som 18-åring hade trott att han skulle fortsätta att måla graffiti i vuxen ålder. I dag ser han symposiet som en milstolpe i sitt liv: ”Jag tror inte jag var medveten om hur stor den grejen faktiskt var […]. I efterhand så vart det ju en väldigt kul upplevelse faktiskt som man fortfarande tänker tillbaka på emellanåt och kollar på bilder man har.”

Fredrik minns att symposiet var både roligt och nyttigt, eftersom han lärde sig flera nya tekniker. Det var ju också meningen att det skulle vara ett utbyte, att de skulle inspireras och lära sig av varandra.

Med åren rann graffitimålandet ut lite i sanden, men han har dock aldrig slutat att måla. I dag använder han allt från air brush till akryl. Han målar mycket canvas, men även en del masonit. Han har också fört över sitt intresse till sin dotter som målar mycket och har ställt ut på konstgallerier. Musiken har han hållit vid liv bland annat genom att spela och samla på vinylskivor.

Lukas är den enda av intervjupersonerna som inte målar längre. Han arbetar i dag som skådespelare och berättar att han inte har hållit i en sprejburk på över 20 år. Några år efter symposiet började han att jobba på restaurang och flyttade till Paris där han jobbade på olika lyxkrogar. Senare har Lukas ångrat att han enbart fokuserade på att bli kock. Flera av dem som han målade med förr målar fortfarande och några livnär sig till och med lite på måleriet. Lukas var mycket nöjd med många målningar som han gjorde i Luleå och kände att hans stil blev bättre: ”Det var ju en av de första gångerna man hade tillgång till så mycket färg och kunna stå och experimentera så länge. […] jag vet att jag gjorde målningar som jag var så missnöjd med att jag målade över dom och började om från början. För att man ändå hade den möjligheten. […] Vi hade så mycket färg att leka med. Det var ju ganska ovanligt, man snålade ju på färgen liksom.”

Lukas tror att han blev mer ödmjuk efter vistelsen i Luleå och upplever att hans inställning till konst och måleri förändrades. Innan hade det till stor del handlat om bekräftelse för honom. Dennis berättar att han kunde ha slutat med graffiti långt tidigare. Säsongen var kort i Luleå, det var ju vinter jämt. Scenen var liten, det var liksom inte alls så många som höll på och det kändes att man bara höll på i obygden och ingen brydde sig. Man hade ju liksom inget fönster. De ville att folk från södra Sverige skulle se att de var duktiga. I samband med symposiet fick han ny energi, det var en positiv och spännande upplevelse. Det var obegränsat med resurser och de var lite svältfödda på sådant som de ville göra.

11

2. Omgivningsbeskrivningar Kulverten är en gång mellan två byggnader och har haft olika funktioner över tid. I detta kapitel fokuseras kulverten och platserna som den är knuten till samt förändringar som har påverkat kulvertens funktion genom åren. Den omkringliggande bebyggelsen synliggörs därmed både utifrån historiska och samtida perspektiv. Kapitlet är baserat på intervjumaterial, frågelistsvar, litteratur, bilder, ritningar och beskrivningar från den okulära besiktningen.

Entrén till kulverten På Timmermansgatan 26 i Luleå finns entrén till den cirka 100 meter långa kulvert vars väggar är försedda med graffitimålningar från år 1991. Byggnaden inrymmer vårdcentral, ungdomsmottagning, tandläkarmottagning, advokatfirma, butik och bageri. Till vänster om byggnaden finns ett parkeringshus. Kulverten går ned under markplan i fastigheten Hermelinen 12 och leder till Shoppings källarplan i fastigheten Råttan 17.

I förgrunden syns kvarteret Hermelinen med entrén till kulverten längst till vänster. På andra sidan Skeppsbrogatan, till höger i bild, ligger Shopping. Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

12

Varuhuset Shopping Shopping ritades av arkitekten Ralph Erskine och invigdes år 1955 som ett av världens första köpcentrum inomhus. Erskine ville skapa en ”stad i staden” där det var möjligt att flanera, handla och träffa människor. Han hade ett holistiskt synsätt och ville att byggnaden inte enbart skulle ha en kommersiell funktion utan också en social (Vidén & Nyberg 2005:42). På tidiga skisser var även de närliggande kvarteren Hermelinen och Katten inkluderade och Erskine avsåg bland annat att inrymma bibliotek, hotell, läkarstation, musikrum, utställningshall samt samlingssalar för organisationer.

Eftersom pengar saknades blev det inte riktigt det samhällscentrum han hade föreställt sig (Vidén & Nyberg 2005:28). På Shoppings nedre plan byggdes en biograf med en rymdskeppsliknande arkitektur, men då lösningen för utrymningsvägar inte hade godkänts kunde biografen inte öppna samtidigt som Shopping. Kulverten under Skeppsbrogatan godkändes som utrymningsväg år 1958 och den första filmen visades år 1960 (Vidén & Nyberg 2005:54). Varuhusets första tio år var fulla av evenemang som utställningar, premiärer, popbandssgalor och danstillställningar (Vidén & Nyberg 2005:44).

Längdsektion som visar Shoppings tio våningsplan och biografen med de arkadbågslika öppningarna på källarplan. Kulverten är till vänster om biografen i källarplan och ovanför ligger Skeppsbrogatan. Ritning: Höök, B, Erskine, R, Lindberg, E. (1954).

Bygglovshandling, Luleå kommun.

13

Planritning av biografen Spegeln med plats för 500 personer. Intill biosalongen finns en kassa och konfektdisk, butikslokaler och en garderob. Längst ned till vänster syns färdpilen mot kulverten. Shoppingcentrum, kvarteret Råttan (1960). Arkiv: Luleå kommun.

Shopping har genomgått ett antal ombyggnationer och inrymt olika verksamheter under åren. En del interiöra ytskikt är utbytta och förändrade, men grundstrukturen i varuhuset är kvar. Planlösningen utgörs fortfarande av ett rörelsemönster som fungerar som en förlängning av gatan. Öppna gångstråk och rum med generös rymd kontrasterar de slutna rummen med butikslokaler. I mitten av varuhuset finns ett inomhustorg vars golv är beklätt med en mönsterrik cementmosaik i 1950-talets formspråk.

Torget var avsett som varuhusets centrum och ska ha fungerat som en levande mötesplats. I dag finns ingen större social funktion. En träbänk bjuder in till en paus, men i övrigt är ytan mer en passage eller en byggnadsdekor. I dag finns tolv butiker, två restauranger, ett café, en frisörsalong, en reparationsverkstad för mobiltelefoner och en lekyta i varuhuset. Lekytan är den enda sociala ytan utan kommersiell funktion.

14

1

3

2

2

4 1. Interiör Shopping 2. Inomhustorget och entrén till biografen Spegeln 3. Interiör biografen 4. Interiör biografen 5. Utrymningsväg från biografen Fotograf: Hans Granqvist, år 1983.

Arkiv: Norrbottens museum

5

15

Biografens nya funktioner Biograf Spegeln var i bruk under åren 1960-1986. År 1987 började Luleå kommuns fritidsnämnd att arrangera ungdomsdiskon i den tidigare biografen. Dennis berättar att lokalen påminde lite om en 1950talsrestaurang när biostolarna togs bort och det sattes upp bås längs de bågformade väggarna i salongen.

Ett antal ungdomar som var med i ”Spegelgruppen” bestämde vad som skulle hända på platsen. Anna, som var med i gruppen, berättar: ”Vi jobbade framförallt i ”baren” och så. Vi hade sjukt roligt och var en grupp på kanske 10-15 st. Vi blev värvade av fältassistenterna om jag inte minns fel. Vi hade en stor bar där vi hade läsk, godis och sånt ovanför dansgolvet. Tror det var bra för oss unga att få en bra start in i ”arbetslivet” och få ta ansvar. Och framförallt att det fanns någonstans för oss att hänga. Vi hade filmkvällar förutom disco. Vet att man tyckte lokalen var superfin!! Tror åldersgränsen var 15 år.”

I ”Shoppingrådet” fanns representanter från de olika butikerna i Shopping och några av dem anordnade modevisningar på Spegeln under ett antal år. En kvinna berättar även att det brukade vara dansuppvisningar varje vår: ”Dansarnas ålder spände över ett vitt spann, från barn på 5-6 år till unga i övre tonåren.

Showens stjärna var alltid Camilo Bresky som redan då stack ut med sin talang, trots att han var många år yngre än de mest erfarna dansarna. Publiken satt i salongen och vi dansare fick vara i kulverten bakom för att göra oss i ordning. De äldsta dansarna fick använda logen bakom scenen. Att få vara bakom scenen, i ett utrymme som inte alla hade tillgång till var oerhört speciellt. Vi kände oss utvalda och coola. Spegeln blev vår egen värld och vi rörde oss fritt i alla utrymmen och njöt av friheten. Där skedde också möten mellan dansare i olika åldrar. Hade man tur kunde en äldre tjej måla ens eyeliner. Aldrig under barndomen har jag känt mig så vuxen som då.”

Sara var gitarrist i bandet Polsk Riksdag och brukade vara på Spegeln i samband med spelningar, antingen då hon själv spelade eller när rockföreningen Zerres arrangerade spelningar: ”Jag och mitt band spelade där, och vi var stolta som fan att vara förband till Sator (tror de hade bytt namn då från Sator Codex) som vi tyckte var svincoola på den tiden. Jag var väl 17 år gissar jag. […] Jag minns som sagt inte att vi coola (he he) hängde där annat än på spelningar. Vi tyckte det var för mycket "gullig ungdomsgård" över det. Slutade väl gå dit då det slutade arras grejer eller då vi gick ut gymnasiet helt enkelt.”

Peter som spelade i bandet Eros Bröder berättar att han spelade i samband med arrangemanget ”Fredagsrock”. På en affisch från tillfället står det att tre Luleåband ska spela som aldrig tidigare har låtit sig skådas på samma scen. Banden var Bad Enough, Eros Bröder och Krollspell. Det framkommer även att entréavgiften var 10 kr och att inga droger var tillåtna.

16

Polsk Riksdag på Spegeln. Anja och Petra på scen och Peter och Mattias i publiken (som senare var med i The Bear Quartet). Fotograf: Peter Hjemdahl

Fredrik minns att Rob’n’Raz. och Göteborgsbandet Stonefunkers spelade i lokalen. Han säger att det vid denna tidpunkt var en del hiphop, men att det sedan blev mer punk/skatepunk. Några av dem som målade graffiti spelade även i band. Robin spelade trummor och Andreas bas i bandet Second Unit och Tomas spelade i punk- och hardcoreband tillsammans med skateboardåkarna Pelle och Kristofer. Tomas blev senare sångare i bandet Breach och Pelle och Kristofer startade bandet Fireside. Robin berättar att han spelade med bandet Strict på Spegeln. Hardcore blev populärt i början av 1990-talet och lokala band spelade ofta. Det brukade komma mycket folk på spelningarna, som anordnades där eller på fritidsgårdar och i skolmatsalar. Entrén till lokalen var till en början via Shopping. Det var när Club Modesty öppnade år 1991 som entrén förlades till kulverten. Dennis berättar: ”Det blev ju massa spring inne i Shopping då när Spegeln var och jag minns att det var vakter där som skulle styra ner kidsen, men ibland var det ju någon som så här slet sig och folk sprang omkring inne i Shopping och så där. Så det var väl säkert därför de byggde om.”

Fredrik var dj och besökte platsen under många år. Han brukade spela musik och gjorde även sin arbetsplatspraktik där. Fredrik berättar att det var en häftig lokal, men att den såg lite olika ut genom åren. Inne på Spegeln fanns en heltäckningsmatta som var svart och lila med silverinlägg. Inredningen bestod bland annat av svarta möbler och stolar i krom. Under projektorrummet som hängde från taket högst upp i lokalen fanns en bardisk och längs med bioduken fanns en scen och ett dansgolv. Diskobåset var nerfällt i golvet, så att de som dansade kunde titta ner i det. När Modesty öppnade flyttades båset

17

upp två meter i luften och då kunde i stället den som spelade titta ner på dem som dansade. Båset var klätt i plåt och man fick klättra upp till det. Ljuset byggdes om och det blev bättre ljud. Det tidigare kapprummet, som låg i den delen som var närmast Shopping, blev ett kontor. I kulverten byggdes en garderob och lysrören täcktes med färgfilter i rött, grönt och blått. Tillsammans med graffitimålningarna blev det en häftig stämning i kulverten. Lina, en av besökarna, berättar: ”Först var det en lång kulvert ner till själva saken. Jackorna hängde vi av i början av kulverten innan den fortsatte till vänster och sen vänster igen i en lång gång. Många av dem som var på discot satt och hängde längs väggarna ner till discot. […] Det fanns vakter och åldersgränsen var 13 år. Vakterna kollade så man inte luktade alkohol (fick blåsa dem i ansiktet) samt kollade väskorna. Det var otroligt långa köer för att komma in och även ut då man skulle hämta jackorna. Var där nästan varje helg tillsammans med mina kompisar då vi gick i 7:an till 9:an. Hela Luleås ungdomar träffades där.” Även Robert omnämner kulverten när han berättar om sina besök: ”Jag minns tiden med Club Modesty 93-94. Speciellt promenaden genom kulverten, dovt belyst, med musik som fick sin rätta klang ju närmare du kom till lokalen. Dansgolvet längst ned och baren högst upp. I högtalarna dundrade techno beat i form av 2unlimited och Capella. Var endast dit ett par gånger med klasskamrater från högstadiet på Tunaskolan. För mig var det nyheten med att gå på klubb som lockade.”

Modesty stängde hösten 1993. Därefter blev Institutet Ungdom och Framtid ny arrendator och bedrev ungdomsverksamhet tillsammans med TBV. I december 1994 arrangerades en ungdomsfestival där bland annat X:it, No Experience, Gates of Ishtar och Patron Saint spelade (Vidén & Nyberg 2005:54).

Någon gång under 1990-talet inhystes Playzone i lokalen. Johanna berättar att det var en stor spelhall och att de var ett gäng tjejer i 13-14-årsåldern som brukade ta bussen från Hertsön för att spana på killar.

I dag är kulverten inte längre i bruk och biografen är delvis upplåten till affärsverksamhet. Bioduken är kvar och biografens ursprungliga betongskal finns bakom nybyggda väggar, men maskinrummet är nedmonterat.

Tidslinje 1955 – Luleå Shoppingcenter invigs 1960 – filmpremiär på biograf Spegeln 1987 – Luleå kommun arrangerar ungdomsdiskon i biolokalen 1991 – Club Modesty öppnar och entrén förläggs till Timmermansgatan 1994 – Institutet Ungdom och Framtid bedriver ungdomsverksamhet tillsammans med TBV 1998 – Spelhall

18

3. Arkitekturbeskrivning I det här kapitlet betraktas kulverten ur ett arkitektoniskt perspektiv. För att ytterligare belysa kulvertens förändrade funktion och utseende relateras kulverten till idéer om mellanrum. För att skapa en tydlig överblick och helhet av kulvertens rumslighet beskrivs atmosfärer, riktningar, skalor, volymer och ytor.

Planritning och sektionsbeskrivningar förklarar kulvertens olika delar och de anslutande rummen samt relationen dem emellan. Kapitlet består av litterära referenser och beskrivningar från den okulära besiktningen samt bilder, skisser och illustrationer.

Kulverten som mellanrum Mellanrum är ytor och områden som är till synes tomma eller övergivna. Etnologen och landskapsforskaren Katarina Saltzman menar att platser som befinner sig i någon slags övergång ger utrymme för det oplanerade och oväntade. Dessa platser utmanar vedertagna gränsdragningar mellan stad och land, mellan privat och offentligt samt mellan dåtid, nutid och framtid (Salzman, Olshammar & Qviström mfl. 2009:9). Kulverten kan betraktas som en gränszon mellan det offentliga stadsrummet och varuhuset Shopping. Den uppfördes som en utrymningsväg till biografen Spegeln och blev senare entré till det nya konceptet Club Modesty som höll till i den tidigare biosalongen.

Att entrén förlades till kulverten kan ha berott på att det blev mycket spring inne i varuhuset. Kulverten var en undanskymd plats utan några intilliggande verksamheter. Arkitekturforskaren Tomas Wikström menar att mellanrum öppnar upp för större handlingsfrihet. Aktiviteter som exempelvis är störande, högljudda eller platskrävande och inte tillåts i det primära rummet ges större acceptans i mellanrum (Wikström 2009). Även Saltzman framhäver att mellanrum kan fungera som en tillfällig frizon för människor eller aktiviteter som annars inte ges något utrymme på andra ställen. Mellanrum kan därmed betraktas som möjligheternas rum för det annorlunda och oprövade i en värld som vanligtvis präglas av både kontrollerade och rumsliga avgränsningar. Mellanrum kan således resultera i nya värden och utgöra ett viktigt vardagslandskap för människor som använder dessa (Salzman, Olshammar & Qviström mfl.

2009:12).

I samband med att kulverten blev entré pryddes den med graffitimålningar. Målningarna kan betraktas som ett tecken på det större handlingsutrymmet som kulverten innebar. I graffitimålningarna finns dessutom mängder av meddelanden som besökare har lämnat efter sig genom åren. Dessa meddelanden vittnar om att besökare inte bara har passerat utan stannat upp i kulverten. Målningarna bidrog således till att definiera rummet och kulverten blev något mer än en passage. I dag är kulverten inte i bruk och saknar en tydlig funktion. Graffitimålningarna och texterna på dessa vittnar dock om tidigare aktivitet på platsen. Kulverten kan därmed betraktas som en gränszon mellan dåtid och nutid.

Sektionsbeskrivningar Från gatan utmärker sig inte entrén till kulverten särskilt mycket, då det saknas skyltning. Dörrarna i aluminium och glas är belägna under ett skärmtak av glas. På trappavsatsen innanför entrén går det att höra sus från gatan med bilar och människor som passerar och stannar upp. Kulverten rör sig ned under jord likt en meanderslinga och graffitimålningarna täcker samtliga väggar. Väggarna är uppförda av formgjuten betong vars ytskikt fått mönster från gjutformarna av träbrädor. Längs väggarna sträcker

19

sig ett rött handräcke i plast och plattjärn. Betongtaket är svartmålat och golven består av slätgjuten, finkornig och ofärgad betong. Graffitimålningarna är en färgrik kontrast mot övriga ytskikt och på målningarna finns mängder av skrivna meddelanden i tusch. Dagsljus sipprar in via entrén och är det enda naturliga ljuset i kulverten. Elektrisk belysning finns i taket och längs väggarna som börjar lysa när något passerar.

2 3

5 1 4

Planritning av kulverten med entré från markplan och loge i källarplan. Gråskalan visar plandjupet och den nedåtgående riktningen. Pilarna visar in- och utgång från Timmermansgatan samt dörröppningar till butikslokaler, teknikutrymme, loge och korridor. Illustration: Jessica Lundmark, Norrbottens museum

20

Första delsträckan med trappavsats och garderob. Rörelsepilar visar färdvägen. Illustration: Jessica Lundmark, Norrbottens museum

Andra delsträckan med garderob till höger. Rörelsepilar visar färdvägen. Illustration: Jessica Lundmark, Norrbottens museum

Tredje delsträckan med sluttning nedåt. Rörelsepilar visar färdvägen. Illustration: Jessica Lundmark, Norrbottens museum

21

Fjärde delsträckan som är den längsta med flest graffitimålningar. Rörelsepilar visar färdvägen. Illustration: Jessica Lundmark, Norrbottens museum

Femte delsträckan med ingångar till butikslokaler, teknikutrymme och loge.

Rörelsepilar visar färdvägen. Illustration: Jessica Lundmark, Norrbottens

Femte delsträckan Logen/backstage med ingång, loge, omklädningsrum och toalett. Rörelsepil visar färdvägen. Illustration: Jessica Lundmark, Norrbottens

22

Sektion ett Innanför entrén finns en trappavsats med tio trappsteg som leder ned under marknivå. I mitten av den betonggjutna trappan finns en ledstång av svartmålat rundstål som har rikligt med nötningar. Det är högt i tak och tilltagen rumsvolym. Nedanför trappan blir rummet smalare och taket lägre. Golvet har en svag nedåtgående lutning och graffitimålningarna tar plats från midjehöjd upp till tak. Den första sträckningen är drygt 18 meter lång och på sin högsta höjd strax under fem meter i takhöjd. Här finns tekniska installationer som fläktsystem samt avlopps- och vattenrör.

Första kulvertsträckan i uppåtgående riktning. Skiss: Jessica Lundmark, Norrbottens museum

Första kulvertsträckan i nedåtgående riktning. Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

23

Sektion två Kulvertens andra sträckning är nästintill plan och drygt åtta meter lång, fyra meter bred och strax under tre meter i takhöjd. I taket sitter en teknisk installation i folie som tar för sig av rumsvolymen. Ett par lila skjutdörrar separerar ett anslutande rum som tidigare har fungerat som garderob. Bakom dörrarna finns en disk och en trappavsats till rummet som har ett något nedsänkt golv.

Höger sida av den andra kulvertsträckan i nedåtgående riktning. Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Andra kulvertsträckan i uppåtgående riktning och till höger den första sträckan. Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

24

Sektion tre Den tredje sträckningen har en kraftigare lutning nedåt och är drygt femton meter lång, fyra meter bred och cirka tre meter i takhöjd. Kulverten rör sig längre ned under jord och bort från dagsljuset, vilket bidrar till att rummet blir mörkare och takhöjden upplevs som lägre. Samtidigt hamnar de rikt målade väggarna i ett annat fokus och karaktäriserar tydligt kulvertgången som är svagt upplyst uppifrån.

Tredje kulvertsträckan i nedåtgående riktning. Skiss: Jessica Lundmark, Norrbottens museum

Tredje kulvertsträckan i uppåtgående riktning. Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

25

Sektion fyra Den fjärde sträckningen är den längsta och har den kraftigaste sluttningen nedåt. Utrymmet blir mörkare och upplevs som ännu trängre. Sträckningen är fyrtio meter lång, fyra meter bred och strax över två meter i takhöjd. Denna sträcka innehåller också flest målningar.

Fjärde kulvertsträckan i nedåtgående riktning. Skiss: Jessica Lundmark, Norrbottens museum

Fjärde kulvertsträckan i nedåtgående riktning. Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

26

Sektion fem Den sista sträckningen är drygt fjorton meter lång, två meter bred och två och en halv meter i takhöjd.

Längs med den yttre väggen finns en vit dörr som leder vidare till butikslokaler och en blå dubbelport leder in till ett teknikutrymme i den tidigare biografen. Lokalen används i dag till affärsverksamhet och den ursprungliga interiören är överbyggd, men fasadytorna finns kvar bakom en regelstomme. Vid sträckningens slut finns ytterligare två dörrar. Den ena leder till en annan kulvertgång under Shopping.

Ordet ”Backstage” är sprejat ovanför den andra dörren som leder till en loge. Rummet skiljer sig något i nivå från kulverten och nås via en liten ramp och en trappavsats nedåt. Utrymmet består av kök, omklädningsrum, dusch och toaletter. Från detta rum, på kulvertens motsatta sida, finns en igenbommad ingång med”Club Modesty” och ”To stage” sprejat ovanför.

Högst upp syns biografens äggformade skal vars ytskikt består av spritputs som ger en kraterstruktur. Bakom hänger den senapsgula ridån och nedanför är bioduken uppspänd längs väggen. Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Här är flera spår från verksamheter som lokalen har inrymt: biografens betongkonstruktion, en vägg med graffiti och regelstommen som i dag är konstruktionen för den del som används till affärsverksamhet.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

27

Fjärde och femte kulvertsträckan. Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Femte kulvertsträckan i uppåtgående riktning. Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Logeutrymme med upplysta speglar. Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

28

4. Graffitimålningarna och texterna på dem I det här kapitlet beskrivs samtliga graffitimålningar som finns i kulverten och tematiseringar exemplifierar vad besökare har skrivit på målningarna. Ur ett historiskt perspektiv är varken begreppet graffiti eller själva handlingen något nytt, men trots detta är graffiti ett omstritt fenomen. Inledningsvis presenteras några definitioner av graffiti och avslutningsvis lyfts förutsättningar för synliggörande, bevarande och utveckling. Kapitlet utgörs av intervjumaterial, Barenthin Lindblads beskrivningar, kommentarer från kontaktkartan, bilder och bildbeskrivningar samt referenser till litteratur, rapport och lagtexter.

Definitioner Människor har sedan lång tid tillbaka gjort olika typer av avtryck på väggar. Begreppet graffiti myntades av arkeologer i Pompeji under 1800-talet som en beteckning för en särskild form av inskriptioner från antiken som täckte husväggar och offentliga byggnader (Ragazzoli 2018:1). Hur graffiti förstås i dag är sammankopplat med en bokstavsstil som uppstod i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet i USA, då ungdomar började skriva sina namn på väggar i sina kvarter/bostadsområden. Utövarna kallade fenomenet för ”writing”, ”hitting up” eller ”getting up”, medan etablissemanget kallade det för vandalism eller graffiti. (Begreppet graffiti var alltså inom denna kontext negativt laddat.) Det uppstod kampanjer för att få bort färgen och ungdomarna blev arresterade/gripna. Fenomenet spreds och för att undvika att bli upptäckt och upprätthålla anonymitet användes alias som skrevs på byggnader, tågvagnar, stationer och andra offentliga ytor. Signaturerna utvecklades snabbt till att bli mer detaljerade och dekorativa. Karakteristiska tecken som kronor och pilar började användas och grunden lades för de tags, throw-ups och pieces som kan ses i dag (Museum of Graffiti 2020).

Femtio år senare finns en uppsjö av olika typer av uttryck på offentliga platser. Eftersom färg, munstycken och teknik har utvecklats är det möjligt att åstadkomma sådant som inte var möjligt förut.

Marcus berättar att graffiti inledningsvis dömdes ut som en fluga: ”Men ju längre tiden har gått så har ju faktiskt graffitin kommit för att stanna och den har ju stannat. […] Motiv och sånt har ju utvecklats och blivit något helt annat mot vad det var då. Det är ju svårt att särskilja vad som är graffiti, vad som är muralmålning och vad är street art liksom. Kärt barn har många namn och många olika uttryckssätt.”

Olika definitioner brukar också användas för att definiera något som bra respektive dåligt. Lukas berättar: ”Jag har inte riktigt förstått mig på skillnaden mellan klotter och graffiti. För mig är ju allting graffiti och allting konst. Jag tycker ju liksom du kan inte ha bra konst utan att ha dålig konst. Så att man säger så här det där är fult, det där är en tag och den ska vi ta bort och det där är fint för det är en arbetad målning, det tycker jag är lika absurt som att säga att en stol är bättre än en annan stol bara för att den är, de ser annorlunda ut liksom. […] det finns ingen bra konst utan dålig konst helt enkelt. Båda måste existera för att det ska bli bra, eller bli någonting över huvud taget.”

29

Tobias Barenthin Lindblad definierar klotter som något improviserat som saknar estetiskt innehåll. Det är inte viktigt hur det ser ut och vem som helst kan läsa det som står utan förkunskap. När det gäller graffiti är det i stället inte så viktigt vad det står, utan hur det står. Graffiti definieras således av estetik och dess huvudinnehåll kan sägas vara stil. För att kunna läsa vad som står krävs ofta förkunskap.

Graffiti kan vara improviserad eller planerad, men är inte beroende av en viss plats. Den är däremot ofta platsspecifik. Gatukonst kan sägas vara en beteckning för olika tekniker och material som används för att sätta upp konst på gator och torg. Gatukonsten definieras av planering, starkt estetiserat innehåll och är inkluderande. Gatukonsten förbereds noga innan den sätts upp på plats, det är viktigt hur det ser ut men lika viktigt att vem som helst förstår det utan förkunskap (Barenthin Lindblad 2020).

Marcus anser att graffiti är mer accepterad och laglig i större utsträckning i dag. Stora graffitikonstnärer ställer ut i finsalonger och målare åker runt i hela världen för att måla stora höghus. Lukas upplever däremot inte att graffiti har blivit mer accepterat med tiden. Han tycker att det är en konstform som kriminaliseras och som många är rädda för. Det är en attityd som kan hämma ungdomars kreativitet och bidra till att man går miste om fantastisk konst och fantastiska konstnärer. Ungdomar som vill uttrycka sin kreativitet borde i stället få ta plats. Han upplever att det finns en annan acceptans i andra länder, kanske för att de har en konstnärlig historia. Dennis betonar att det finns många som uppskattar graffiti, men att det har funnits en nolltolerans som har fått nästan absurda konsekvenser. Han illustrerar detta genom att berätta om ett illustrationsuppdrag han fick: ”Det var ett nybyggt område av hus ganska centralt i stan i Stockholm, där högst upp var det […] någon samlingslokal med panoramafönster. Man såg liksom hela stadsbilden, man såg stadshuset och så där. Och då ville de att jag skulle liksom teckna, rita på fönstret så här att när man stod på en viss plats i rummet så skulle man göra pilar så man såg att där ligger globen. Det skulle vara som en rolig grej. Men så kom de på att det var ju nolltolerans, så att de vågade inte göra det där. Då var det ändå en privat grej, men det var så laddat så att det blev inget.”

I vid mening kan graffiti definieras som en inskrift på en yta eller ett annat medium och inom en specifik rumslig eller miljöbetingad kontext (Ragazzoli 2018:9). Det är en handling som har förekommit länge, men som har tillskrivits olika mening i olika kontexter. Graffiti kan betraktas som en sekundär epigrafik: inskrifter som inte tillhör sitt medium i sitt ursprungliga tillstånd, utan omdefinierar det. Ur en sådan synvinkel är graffiti ett tillägg som tränger genom mediet den kommenterar på. I andra fall är graffiti inte något sekundärt: graffiti producerar monument som besöks, det som är på monumentet blir monumentet. Ur en sådan synvinkel relaterar graffiti inte enbart till platsen utan skapar den också (Ragazzoli 2018:10).

Analyser av graffitimålningarna Kulverten inrymmer ett 40-tal graffitimålningar. Nedan presenteras samtliga målningar ”väggvis”, alltså målningarna på vänster vägg respektive höger vägg var för sig. Ordningsföljden är densamma som i kulverten (från entrén till kulvertens slut). Beskrivningarna utgörs främst av Barenthin Lindblads kommentarer.

30

Vänster sida av kulverten Presentation, Slack Inom graffiti har det varit populärt med en lista över personer som på olika sätt är inblandade i en produktion eller som tillägnas den. Bland Los Angeles gatugäng kallas en sådan uppräkning för ”Roll call”. I Stockholmsgraffitin var ”skrytrutor” vanliga under 1980-talet, inte minst för verk där mycket tid och/eller prestige hade lagts ner. Dessa rutor bestod av dedikationer och var ett sätt att skylta med sin umgängeskrets. Den här rutan är innehåller dock namn på alla som har målat i kulverten. Rutan är placerad precis innanför entrén och är 2,6 meter hög och 1,05 meter bred. Högst upp står det FNIK, Graffiti project summer 91. Därefter följer en uppräkning av målarna Sisey, Slack, Mizer, Spell, Joek, Serge, Pank, Quarter, Medel, Tim, Sasey, Calder, Lowrider och Stain. R. Längst ned tackar skribenten Fritidsnämnden och Lillviken OK-center.

Bokstäverna är skrivna i två färger, vilket var populärt runt decennieskiftet 1990. En populär målare som gjorde detta var Mode 2 (ursprungligen från London, men från cirka 1987 bosatt i Paris).

Som ofta i graffiti är alla bokstäver skrivna versalt (förutom ”i” i FNIK), trots att graffiti är en av få kalligrafiska discipliner där det går utmärkt att blanda versala och gemena bokstäver. Den röda färgen har inte täckt den vita färgen helt. Vid tidpunkten var röd en erkänt svår sprejfärg att hitta med bra pigmentering (gul likaså). Namnen Tim och Calder är övermålade med svart tusch. På nära håll syns det emellertid att det inte är namnen som har strukits över, utan text från någon besökare.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Bakgrunden är målad i en för tiden populär ”expressionistisk” stil. Det är en vild färgblandning där konstnärerna har lekt med att stänka färg och göra intensiva sicksacklinjer. Den expressionistiska stilen infördes till Sverige bland annat av Slice i Stockholm, som kan ha varit inspirerad av Futura 2000 eller Jon One från New York. I slutet av 1980-talet flyttade Jon One till Paris och blev en viktig influens i den tidiga abstrakta graffitin (en rörelse som fortfarande inte riktigt har slagit igenom). Den i dag kända svenska konstnären Akay gjorde i slutet av 1980-talet den abstrakta målningen Midnight Madness på en hel sida av en pendeltågsvagn i Stockholm.

31

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

HTA, Hi Tec Art och drake, Joek Dessa målningar följer den nedåtgående trappan och sträcker sig över hela väggytan från tak till ledstång. Centralbokstäverna HTA och texten Hi Tec Art har en klarblå bakgrund och upptar en yta som är 4,4 meter bred och har en höjd som löper mellan 2,1 och 3,9 meter. Till höger om detta finns en drake som är 2,75 meter bred och 3,9 meter hög.

HTA är målat i klarrött, ljusblått och ljusgrönt med tidens populära blockiga design. I ifyllningen finns även prickar i olika färger. Bokstävernas konturlinjer är svarta och innanför dessa finns vita linjer som ska se ut som blänkeffekter. Mellan bokstäverna T och A är en figur och i figurens mörkgröna flattopfrisyr finns texten Joek i blockbokstäver. Figurens kroppsfärg är ljusbeige och flödar ut i en ram runt centralbokstäverna. Utanför denna ram finns även ramar i mörkgrått/blått och mörkblått. Ovanför detta finns texten Hi Tec Art som består av små blockbokstäver som är ifyllda med vinrött och prickar i grönt och rött. Vita linjer och en ram med mörkblå färg. Både skugga och 3D saknas, vilket var vanligt runt 1990. Bokstäverna förefaller därför platta. Runt bokstavsbilderna finns endimensionella texter i vitt på rött: Ace in the hole, For da DJ’s, Joek och 1991, samt i rött på vitt: By Joek, HTA, Joek och Home Base.

Målningen är utförd med god teknik och med för tiden populära inslag av både design och färger.

Bokstäverna HTA ser ut att vara influerade av gruppen Totalizers (Stockholm-Skåne), vars medlemmar (bland andra Skize, Zybr, Phoenikz och Core) var kända för en virtuos stil både formmässigt och tekniskt. De arbetade med en slags organisk futurism eller teknicism. Beteckningen Hi Tec Art kan kopplas samman med tiden och fascinationen för engelskspråkiga namn varvat med science-fiction, teknik, subkulturer samt hollywoodsk populärkultur från 1970- och 80-talen. I Stockholm använde sig exempelvis de högt rankade Disey och Ziggy några år tidigare av gruppnamnet Da High Tech 2. Figuren ser ut att komma från samma skola som T-Kid (New York) och Jay One (Paris), den sistnämnda var stilbildande i städer som Berlin och Madrid under denna period.

32

Till höger finns ett stort drakansikte porträtterat framifrån. Intervjupersonerna har framhävt att vissa fokuserade mer på figurer (så kallade characters), medan andra gjorde texter. Draken är målad i färgerna grönt, rött, svart och vitt. Både färgskala och sprejteknik skiljer figuren och bokstäverna åt. Draken är drömskt oskarp i relation till bokstäverna som är mycket skarpa och tekniska. Sammantaget blir helheten på väggen något disharmonisk. Det är svårt att behålla blicken på bokstäverna och figuren samtidigt.

Under figuren finns ett klarrött och ljusblått mönster med ljusgröna prickar (samma färgskala som bokstäverna i HTA) och längst ned finns signaturen Nobbe i vitt på rött.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Club Modesty, Joek Det första besökaren noterar vid inträde i kulverten är troligen denna målning som finns på en vägg som sträcker sig från taket ovanför trappan. Målningen är 4,05 meter bred och 2,7 meter hög. Centralmotivet är ordet Club som är omgivet av en muröppning/stenar. Överst sitter ett fläktsystem och till vänster går två lodräta ledningsrör som har satts fast på väggen efter att målningen är gjord.

Club är gjord i en enkel, kantig och konvex-konkav bokstavsstil. Ifyllningen är gjord med samma typ av blockiga design som HTA, men här i klarrött, ljusblått och mörkbrunt. Konturlinjerna är vita med flitigt användande av blänkeffekter. Runt konturen finns en klarblå, en mörkblå och en olivgrön ram som inte ser ut att vara helt konsekvent utförda. Vid decennieskiftet 1980/1990 började graffitimålare i Sverige släppa Bandostilens uppdelning av bokstaven i balkar och i stället skriva bokstäver som tvådimensionella tags. Inspirationen från handskrift och till och med typografi dyker upp under dessa år. I Stockholm gick målare som Buster, Dollar, Wagon, Track och Caster i täten för denna utveckling.

Club är inte riktigt där, men följer det tidiga 90-talets enklare men fortfarande rätt kantiga stil.

Bokstäverna här är kanske inte helt bekväma i sitt sammanhang. Under centralbokstäverna är Club skrivet ytterligare en gång, men endimensionellt. Bakgrunden är orange med olivgröna och klarröda prickar. I nederkant finns en avgränsning i form av en svart linje där bakgrunden övergår i mörk- och ljusröd färg som har runnit. Överst finns också spår av gul eller beige färg och bakgrunden andas teknikexperiment. I detta parti finns ordet Modesty i endimensionell text. Grå stenar ringar in verket som är signerat Joek -91. Stenarna är målade i organiska former med svarta konturer och viss djupeffekt

33

genom skuggning. Signaturerna och texten Modesty är skrivna i två färger och tillägget Club är skrivet med tre färger. Modesty har även två blänkeffekter.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

JK och ansikte, Joek Nedanför trappen i kulvertgången finns denna målning som består av bokstäverna JK som är 1,35 meter höga och 5,1 meter breda och ett ansikte som är 1,55 meter högt och 3,65 meter brett. Bokstävernas ifyllning är blockig och går i mörkturkos, beige, lila och ljusblått. Konturerna är svarta med vita highlights och blänkeffekter. Det finns antydan till skuggning på bokstäverna, men den är inte helt konsekvent genomförd. Runt bokstäverna går en gul och en röd ram. Bakgrunden är klarblå med röda och gula prickar. Stilen ser ut att komma från det sena 1980-talets populära högteknologiska skola, med tillägg i form av balkar. Bokstäverna är signerade Joek 91.

Ansiktet är ljusgrått och målat i profil åt vänster med ett långt svallande röd/orange hår och blå ögon.

Det är målat mot en vinröd bakgrund som är avskärmad mot bokstävernas blå bakgrund med en klarröd trappram. Bokstävernas extrema skärpa och tekniska säkerhet kontrasterar figurens drömska suddighet.

Figuren står utanför svensk graffititradition och är mer ett exempel på klassisk teckning. Till höger nedanför ansiktet finns signaturen Joek 91.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Down, Sisey Efter kulvertens första sväng finns denna målning med bokstäverna Down. Den är 4,2 meter bred och 1,45-1,6 meter hög, då väggens överdel smalnar av i mitten. Texten fyller ut stora delar av verkets yta.

Bokstäverna är ifyllda med grått, beige, ljusgrönt och ljus - och mörkblått med block av färg som överlappar och går in i varandra. Färgerna övergår dock aldrig i varandra genom fejdning, i stället är färgerna klart och skarpt åtskilda från varandra. Bokstäverna är gjorda utan tillägg, men balkarna är ordentligt svängda. Samtidigt lutar vissa av bokstäverna något, vilket ger intrycket av dynamik. Det dansanta understryks av att de rena och skarpa svarta konturlinjerna har olika bredd. Det är generellt en

34

mjuk bokstavsstil, utan skugga, 3D eller highlights. Bakgrunden består av blått samt ljus- och mörkgrått.

Målningen är signerad Sisey-91 och tillägnad Peson, Robin och Muppen.

Bokstäverna påminner om en stil från åren 1986-1988 från Amsterdam (Shoe) och Paris (Bando). Stilen var populär i svenska städer och i början var den väldigt exakt och stel (se exempelvis Ruze’s målning It’s Tricky i Staffan Jacobsons bok Spraykonst/Den Spraymålade bilden eller en rad av målningarna på kvarteret Ripan i Luleå). Senare blev bokstäverna mer svängiga, precis som i denna målning.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Noder, Sisey Målningen med texten Noder upptar en yta som är 4 meter bred och 1,30–1,35 meter hög.

Bokstavsbilden är helt central, bortsett från bokstäverna finns lite plats för bakgrund. Bokstäverna är utformade på samma sätt som föregående målning ”Down”, men här är bokstäverna ifyllda med beige, lila, klar- och mörkblå samt ljus- och klargrön. Bakgrunden bygger på samma design som ifyllningen och är målad med färgerna beige, gult, grått, klarblått, mörkblått samt ljus- och mörkgrönt. Konturerna är svarta och det saknas skugga, 3D och higlights.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Bebis och sprejburk, Sisey Denna målning består av ordet Bebis och en sprejburk. Den är 5,78 meter bred och höjden går från 1,25 meter till 0,92 meter. I mitten av verket finns en vertikal rektangel målad i grått, vilket gör verket svårläst. Bokstäverna är målade i mörkblått med ljusgröna detaljer i form av blockiga färgfält som fejdar ihop med det mörkblå. Målningen saknar konturer, i stället är det en mellanblå ram runt bokstäverna som kontrasterar mot en mörkblå bakgrund. Bokstäverna har vita highlights. Den högra delen av bakgrunden är lila, grön och två blå nyanser. Sprejburken är lila med lite ljusgrönt, svarta konturer och vita highlights. Mellan bokstäverna och sprejburken finns den ljusgröna texten Till alla flickor.

Bokstäverna är konstruerade enligt balkprincip och några har tydliga seriffer. Stilen är mjuk med många runda former. Sprejburken är kantigare, trots att kroppen är svängd förstärks kantigheten av de svarta konturerna.

35

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

MIR och Kite-troll, Mizer Verket sitter på en låg avlång vägg som är indragen från resten av väggarna. Denna plats bör ha varit populär att dra sig tillbaka på då den är undanskymd och mörklagd. Verket är 3,25 meter brett och 0,72– 1,05 meter högt och består av bokstäverna Mir och ett antal figurer. Till höger finns ett troll på en yta som är 0,94 meter bred och 0,72 meter hög där väggens vinkel svänger nittio grader.

Bokstäverna är målade i silver med blå och svart design i mitten av varje bokstav. Bokstäverna har tjocka svarta konturlinjer och saknar skugga eller 3D. Till vänster finns en liten figur med röd hjälm och grön jacka. Ansiktet ser ut att vara dolt av ett visir. Till höger finns fyra figurer, varav några påminner om djävlar från medeltida katedraler. Trollet är målat i profil och tittar mot verket. Det har en stor näsa och ett överdimensionerat öra. Figurerna är målade i rött och svart respektive blått och svart och är skickligt skuggade. Bakgrunden är blå, med sicksackstreck i ljusare blå nyanser.

Bokstäverna påminner om en stil som var populär i städer som Stockholm, Köpenhamn och München runt 1987. Ovanför figuren med hjälm finns tre rader endimensionella bokstäver skrivna i svart och vitt.

Det kan stå något i stil med Mar, Fup, Olh, men bokstäverna är svårtydda.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Razta, Mizer Det här verket är 6,9 meter brett och 1,25 meter högt och upptas helt av bokstavsbilden. Från överkant till höger går ett horisontellt rör in framför verket och avslutas i två vertikala rör som har tillkommit efter att verket gjorts. Bokstäverna bildar ordet Razta som är ifyllda med flera nyanser av blått och grått.

Ifyllningen är konsekvent utförd med klossar på ett mycket detaljerat sätt. Konturlinjerna är svarta och runt dessa går en klarröd ram som på några ställen har samma design som ifyllningen. Utanför ramen förekommer framförallt beige och orange, men också en smula grönt. Målningen är inte signerad, men

36

till höger är det skrivet For mom i tvåfärgsskrift. Målningen är tekniskt väl utförd och mer tidskrävande att göra än vad som kanske syns.

Robin har berättat att han var inspirerad av ”Göteborgsstilen”. Det var en teknisk stil med kantiga bokstäver, raka streck och mycket detaljer. Bokstäverna fylldes i på ett sätt som påminde om legobitar.

Denna typ av ifyllningsdesign blev populär i Sverige genom målare som Pike i Malmö, Puppet från Västerås samt Dudes, Dwane och Cascade i Göteborg. Bland stockholmsmålarna märks Slice, Circle, Cazter, Bonus, Buzter och Track. Just denna målning ser ut att vara influerad av Bonus som hade ett verk i samma färgskala på en betongvägg strax söder om Flemingsbergs station i Stockholm, men då den estetiska ramen var ganska snäv vid denna tidpunkt är det svårt att säga vilken målning som har influerat upphovspersonen. Bokstavsstilen är även den från sent 1980-tal. Kända konstnärer i samma stilskola är till exempel Gor (Paris), Stone och Mitch (München), Romance (Köpenhamn) och flera av de ovan nämnda målarna från Sverige. Varje bokstavs grunddelar, balkarna, är här böjda, ibland mer än nittio grader. Till varje balk har tillägg adderats i form av små block, som trots att de är rektangulära ger ett närmast organiskt uttryck. Eftersom flera av bokstäverna lutar förstärks den dynamiska effekten.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

ABC, Sisey Bokstäverna upptar i stort sett hela verkets yta som är 3,35 meter bred och 1,25 meter hög. ABC är gjorda i den i typo- och kalligrafiska sammanhang förbjudna bakåtkursiva stilen. Bokstäverna saknar konturlinje, vilket var ovanligt under den här tiden. Bokstavsstilen är avskalad. Trots att balkarna är svängda (särskilt på A) är de få tilläggen diskreta. Bokstäverna går i svart, rött, vitt, lila, ljus- och mellanblått. På några ställen finns en sparsmakad legodesign. I B är det svarta och röda delvis fejdat.

Bokstäverna ser ut att vara från andra halvan av 1980-talet. Inte minst svänget på A och den utdragna seriffen i överkant på A:et påminner om graffiti i till exempel Köpenhamn cirka 1987. De röda fälten i bokstäverna har inslag av vitt och ser ut att vara gjorda med pensel eller kanske ett finger.

Bakgrunden utgörs av en ljusgrön ram med delar i legodesign och utanför denna finns flera blå nyanser.

Målningen är signerad till höger av Sisey med tillägget To all my friends from Sisey, SCV och Sisey 91. Under A:et finns förkortningen SCV.

37

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Flens, Sasey och Slack Bokstäverna upptar hela verkets yta som är 3 meter bred och 1,25 meter hög. Bokstäverna är målade i en enkel stil med grundbalkar som är böjda framåt eller bakåt (utom N och S som är kantigt). Detta ger ett dynamiskt uttryck. Bokstäverna är ifyllda med grått och rostbrunt/rött. Den senare färgen har enkla streck som designtillägg. Bokstäverna har svarta konturer och nedåtgående skugga samt vita highlights.

Bakgrunden består av klarorange och utanför detta mörkgrönt med några detaljer i svart (eller mycket mörk grön). Det orangea ”moln” som bokstäverna befinner sig i har en oklar övergång till det mörkgröna. Målningen är signerad Sasey.

Om det inte vore för att FNIK hade köpt in tusen sprejburkar billack, skulle ifyllningsfärgerna ha kunnat vara de då mycket populära rostskyddsfärgerna Rost-stopp som gjordes i grått och roströd. Rost-stopp var populära bland graffitimålare, troligen på grund av att de hade bra täckpigment och var relativt lätta att snatta jämfört med billackerna från Auto-K och Belton, som hade en omfattande färgskala och därför var begärliga bland graffitimålare. Bokstäverna ser ut att vara gjorda av en person med grundläggande kännedom om, men inte så lång erfarenhet av, graffiti. Tekniken är helt okej, både bokstäverna liksom den orangea bakgrundsfärgen ger intryck av att vara målade i viss brådska. Det finns något plojigt, lekfullt och kanske oseriöst i verket. ”Flens” kan vara en fnissig hänvisning till smegma och att medvetet ta ett barnsligt och ”ocoolt” ord riskerar att sänka verket, något hängivna graffitimålare ofta inte riskerade.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

PVS och figur som gör zulu-tecken, Mizer

Målningen är 7,20 meter bred och 1,25 meter hög och består av bokstäverna PVS och en figur som gör zulu-tecken. Bokstavsbilden fyller ut hela verkets yta och är målad i legodesign. Bokstäverna är starkt förvrängda i det sena 1980-talets Bandostil med stora seriffer och tillägg i form av rektangulära balkar som ger bokstäverna ett organiskt utseende. Det organiska kommer också från att minst en balk per bokstav är rejält böjd. Bokstäverna är ifyllda med flera nyanser av blått, orange, rött, beige och turkos.

I bokstaven V finns några prickar, men annars är legomönstret dominerande. Konturerna är svarta och bokstäverna saknar skugga eller 3D. Runt bokstäverna går flera band med färger som mestadels är 38

ljusblå och ljusgröna. Utanför dessa finns röda, beige och klarblå färgfält i legodesign. Mellan bokstäverna V och S är verket signerat Mizer.

Till vänster om bokstaven P är en stenmur målad. Det står Pelle i skrivstil med ett hjärta runt och pil igenom, 6 pistoler och Joek. Till vänster om stenmuren, som går från ljusblå till grå stenar, finns en figur. Figuren består av huvud och höger arm, som är uppsträckt i luften. Ansiktet är i halvprofil, vänt åt vänster. Figuren är målad i rött, svart och sandfärg. Figuren har mycket svart skuggning. Ansiktet försvinner delvis, näsan och de stora vita tänderna i den öppna munnen är framträdande. Ögonen är ihopknipna. Den uppsträckta handen gör zulutecknet, tumme, pekfinger och lillfinger är uppsträckta.

Tecknet betyder att vara mot ”våld, droger och rasism”. På huvudet har den en stor röd hatt och på kroppen en svart tröja eller jacka. Från bröstfickan sticker en tandborste fram. Lätt dimmade vita högdagrar är pålagda hatt och jacka. Ovanför och till vänster om figuren fortsätter stenmuren en bit till.

Figuren är signerad Mizer i vitt. Ansiktet är inte gjort i någon av de under denna period populära figurskolorna; Weird/Mode 2 eller Vaughn Bodé. Det är tecknad i en självständig stil, om än inte helt mogen.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Disco-Fia, Mizer En bokstavsbild i blått fyller ut nästan hela verkets yta som är 5,5 meter bred och 1,25 meter hög.

Bokstäverna är utförda i det sena 1980-talets Bandostil, av den mer strikta och stela varianten. Intressant nog är bokstäverna placerade i grupper: Di-sco-fi-a. O är utfört som en taggig femstjärna. En likadan är placerad som prick över I:et i Disco. I:et i Fia har däremot en oval cirkel. Mellan I:et och A:et finns två små svarta T med vita konturer som lutar åt varsitt håll. tjocka balkar med tunga, runda svängar. En del av bokstäverna lutar vilket ger bilden mer dynamik. Flera av bokstäverna har förstorade seriffer.

Bokstavsifyllningen går helt i lego. Det är tre blå nyanser som sammantaget ger ett dovt intryck. Utanför de svarta konturerna (som saknar skugga eller 3D) går en klarröd ram, utanför den en vinröd som i utåtgående breda linjer delar in den orangea bakgrunden i fält. Till vänster är den signerad Mizer.

Denna bokstavsstil sjöng 1991 på sista versen och nya stilar var på frammarsch. Cascade med sin strama och stela Bandostil med legoifyllning var emellertid långt in på 1990-talet en viktig influens för vissa målare, bland annat för målade från Hisingen i Göteborg. I andra delar av Göteborg, liksom i andra svenska graffitistäder, började denna stil försvinna till förmån för nyenkelhet och senare fulsnygga stilar.

Ett typiskt drag i det sena åttiotalets Bandostil i Sverige är uppdelningen i komplementfärger i bokstäverbakgrund. Detta är ett tydligt exempel, då bokstäverna i blått kontrasterar bakgrundens röda färg.

Jacobson har jämfört detta med medeltida kyrkofönster.

39

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Dear, Nedel Verket utgörs av ordet Dear och är 4,7 meter brett och 1,25 meter högt. Bokstäverna står bredvid varandra, det är knappt någon överlappning. Ifyllningen går i beige, gult, skogsgrönt, vinrött och klaroch mörkblått. Färgerna överlappar varandra i legodesign och är kraftiga, närmast dova. Konturen är svart och förhållandevis tunn. Vita highlights lyser upp bokstäverna. Varken skugga eller 3D finns.

Bokstäverna breder ut sig över väggen och är klippta både i över- och underkant, vilket är mer vanligt bland målningar som är gjorda på tåg.

Bokstavsstilen påminner om det sena 1980-talets skandinaviska graffiti med svängda men kontrollerade balkar, höga uppåtriktade seriffer på bokstävernas nederdelar och likaså nedåtriktade seriffer på överdelarna. Utanför konturen går en intensiv klarröd ram och utanför den ett band i vinrött. Bakgrunden är orange. Den är signerad Nedel i vänster nederkant och PVS nere till höger. Trots en uppenbar teknisk erfarenhet är bokstäverna en smula svajiga, de är inte helt självklara och stadiga stilmässigt.

Sprejburk, Pank

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

En sprejburk exploderar fram på en vägg som är 1,9 meter bred och 2,25 meter hög. Sprejburken är svängd, nästan vikt vilket gör den dynamisk. Överst lutar munstycket åt vänster. Sprejburken är blå med vita blänkeffekter och svart skugga. Bakgrunden består av gult och grönt som är fejdat, vilket ger ett 40

suggestivt intryck. Runt dessa färger går en kantig och vass ram med konturer i mörkblått. Bakgrunden har mörkgröna nyanser med dovt klarblått samt lite svart och vitt. Målningen är signerad Pank Destinat Kammuta och dedikerad till Brando.

Sprejburken är graffitins kanske tydligaste och mest kraftfulla symbol. Upphovspersonen har handlag med sprejfärgen och motivet är tekniskt skickligt genomfört. Sprejburken påminner om de sprejburkar som gjordes på Ripan i Luleå ett par år tidigare, medan bakgrunden är gjord i den samtida andan.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Dödskalle, Skümback hardcore och skelett, Lowrider och Slack De här målningarna tematiserar punk-, hardcore-, skejt- och hiphopkultur. Längst till vänster finns en dödskalle mot en mörk bakgrund som upptar en yta som är 0,9 meter bred och 2,3 meter hög. I mitten finns orden Skümback och hardcore som upptar en yta som är 2,5 meter bred och 2,4 meter hög. Till höger sitter ett skelett mot ett kors framför en natthimmel. Denna yta är 2,4 meter bred och 2,6 meter hög. Alla tre delar är skickligt utförda med teknik, motiv och intertextuella referenser.

I den svarta bakgrunden till vänster finns naturalistiskt målade benknotor i vitt och ordet Angel i ljusblått. Under Angel finns en stiliserad dödskalle i vitt med ett mönster i rött och svart. Denna del är rått målad och ger ett anarkistiskt intryck. Längst till höger återkommer dödskalletemat där ett skelett sitter lutat mot ett kors. Även denna bakgrund är mörk och består av en natthimmel med fullmåne och drivande molntrasor. Himlen övergår från mörkblå till mörkröd. Från korset hänger mörkgrön mossa.

Både skelettet och korset är gjorda med sprej och pensel. Pierre berättar att målningarna är inspirerade av punkbandet Misfits.

Mittendelen utgörs av en variant av klädmärket Stüssys logga, men här är ordet Stüssy utbytt till Skümback. Stüssy var ett klädmärke som 1991 signalerade subkulturell kredd och internkunskap. Denna typ av klädmärken såldes bara på enstaka specialistbutiker. I den svarta cirkelformen finns texten Our hardcore, Lowrider is a little cooler. Pierre berättar att skejtaren Pelle var med i punk- och hardcorebandet Skümback, som senare kom att bli bandet Fireside. Runt märket är bakgrunden sprejad i blått, grönt och vitt. Högst upp finns ett svärd och en dödskalle i profil samt en röd penselmålad cirkel med ett pentagram med spetsen nedåt. Längst ned finns meddelandet Vänd om, Lowrider transit som anspelar på gatugängs territoriala märkning ”Do not enter”. Hardcore-bokstäverna är målade i brunt och ser ut att vara byggda av hopspikade plankor som står på stolpar. Ordet ligger mot en beige-gul bakgrund med grönt gräs och en kaktus längst till vänster. Partiet kan anspela på westernfilmer, där kaktusen och

41

brädorna är tydliga symboler. Till höger om Hardcore finns signeringen Pelle g och Pierre 91 samt texten ghouls night out.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

KBC och blommor, Pank Mot en vit bakgrund finns två verk som består av bokstäverna KBC som är 3,65 meter breda och 2,5 meter höga samt ett blommotiv som upptar en bredd på 2,79 meter och en höjd på 2,56 meter.

KBC är gjorda i en lätt kamouflerad enklare wildstyle. De enstaka elementen är strama, men med tillägg och komplexitet blir resultatet svårare att dechiffrera. Bokstäverna går i blå nyanser, från ljusblått med dragning åt turkos till mörk grönblå. Färgerna är gjorda i legodesign med svarta konturer. Bokstäverna har varken skugga eller 3D. Runt bokstäverna går en mellangrå linje och utanför den en grå ram. Längst till vänster finns en vit ram som åtskiljer en blå bakgrund. Intill står det Skede Faedning i vitt och Dedicated to Slack i mörkblått. Under B:et och C:et syns signaturen Pank.

De tre blommorna är i tur och ordning gul, blå och grön med skuggningar på kronbladen. De står på stadiga och knotiga stjälkar som är ljusgröna med skuggning. Några stjälkar ser ut att förgrena sig i något som liknar händer. Runt blommorna finns en gul ram och utanför den en blå. Nedanför står det Kiss och bajs crew samt signaturen Pank i en orange och röd bakgrund, vilken även sträcker sig under bokstäverna. KBC är tekniskt välgjorda i det sena 1980-talets Bandostilskola, men något stela.

Blommorna är målade utan alltför mycket hänsyn till graffititraditionen. Det ser ut som att konstnären har haft roligt i första hand.

Till höger om blommorna finns en dörr och ovanför denna en gul-orange fejdad yta med ordet Backstage. Runt detta är en svart ram med några svarta prickar. Bakgrunden är klarblå fejdad ut i vitt.

Bokstäverna är skrivna med fatcap och under ordet stage finns en pil som pekar nedåt. Verket är litet och till vänster i målningen går en kabelpanel. På 1980-talet var den här typen av skyltar vanliga tillägg runt graffitimålningar, men förekom ibland i form av pergament eller som här mer organiskt utformade.

42

Höger sida av kulverten KBC och figur som gör zulu-tecken, Pank och Slack På höger sida innanför entrén till kulverten finns en figur som är 2,5 meter bred och 3 meter hög. Den har en utsträckt arm i trappens nedåtgående riktning. På en snedställd vägg intill finns bokstäverna KBC och en text som upptar en knappt 1 meter bred och 3,7 meter hög yta.

Figuren har gymnastikskor, blå byxor eller jeans, vinröd tröja och möjligen det bruna håret i en hästsvans. Den är skickligt målad med en viss skuggning i ansiktet, handen och kläderna. Ögat är oproportionerligt stort. Figuren påminner en del om dem som gjordes av Pike och Dwane på den här tiden. Pike var ursprungligen från Malmö och Dwane från Göteborg, men från tidigt 1990-tal var båda bosatta i Stockholm. Båda var aktiva på Aerosolskolan i Uppsala och var både drivna och högt respekterade målare på den nationella scenen.

Bägge medverkar i Jacobsons bok Spraykonst (1990). Figuren är inramad i ljusgrönt och bakgrunden är målad i vinrött och vitt i ett impressionistiskt mönster som påminner om batik eller om pappersmarmorering. Pierre har berättat att den är inspirerad av hans frukost som var fil med Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum blåbärssylt. Bokstäverna KBC har samma ifyllning som bakgrunden och en klarblå ram innanför de svarta konturerna. Utanför finns en ljusblå ram. KBC är svår att utläsa stilmässigt. Bokstäverna ser ut att vara improviserade, de är nästan slarviga. Tekniken skvallrar om erfarenhet, bokstäverna är mitt emellan ofärdiga och drivna. Ovanför KBC står det It’s friday night… You think it’s party night… We dont! i klarblått på vitt.

43

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

MTC och abstrakta former, Slack och Pank Det här verket upptar en yta som är 4 meter bred och 3–4 meter hög. Det är horisontellt delat i två delar, den övre är gjord av Pank och den nedre av Slack. Det vilar en van Gogh-känsla över detta verk som är målat med intensiva linjer och glödande och effektfulla färger. Verket består av abstrakta former och mönster som vittnar om olika tekniker. Några delar ser ut att vara gjorda med svamptrycksteknik eller kanske med pensel. Motivet ger intryck av att skildra himmel, grönska och något underjordiskt.

Den övre delen går från gröna till blå nyanser och den nedre består av brunt, mörkrött, gult, vitt, svart och en del blå och gröna nyanser. Till vänster i den nedre delen finns bokstavsbilden MTC. Verket är signerat med Slack, More To Come och KBC. Slack och MTC återkommer i det vänstra hörnet. Pierre berättar att han, Dennis och Marcus gick med i Lukas crew MTC (More to Come). Lukas berättar att det var ett crew som bestod av honom och Stockholmsmålarna Caster och Wagon. Pierre minns att de tyckte att det faktum att Caster var med gjorde medlemskapet häftigt. I den övre halvan står det Think ahead, Mindless schitzout…, Appetite for Destruction (titeln på Guns n’ Roses LP från 1987) och ”AFD”.

Bokstäverna MTC och bågformen till höger är gjorda med linjer i många olika färger, vilket skapar både rörlighet och djup. Runt bokstäverna (som saknar egentliga konturer) finns en eldfärgad organisk form som också sprider sig runt i resterande del av målningen. Det är ett mycket egensinnigt verk, som innehåller delar som kan vara influerade av Pike och Dwane (och kanske Futura 2000). I det stora hela känns det som något helt nytt. Verket är ett lyckat exempel på abstrakt eller non-figurativ graffiti, en svår skola där många går vilse i teknik och/eller komposition.

44

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Tre ansikten och abstrakta former, Slack Här fortsätter det impressionistiska marmoreringsmönster som fanns högre upp vid trappan. Mot denna bakgrund finns tre figurer och verkets totala yta är 11 meter bred och 1,4–2,55 meter hög.

Till höger finns ett ansikte i profil åt vänster med blå ögon, stor näsa och ett hångrin. Figuren är målad med skuggning och svarta konturlinjer som definierar formerna tydligt. Bakgrunden består av vinrött och lila som sprejats, skrapats och duttats och på så sätt blivit en yta med mycket rörelse och djup. I detta finns klarblå block som ramar in och skapar ett abstrakt mönster. Längre åt vänster kommer de två andra figurerna som omgärdar ett par skjutdörrar och blickar bort från dörrarna. Den ena är således målad i profil åt höger och den andra i profil åt vänster. Här finns ingen ledstång, så hela väggen är målad från golv till tak. Figuren till höger har markerad näsa, blå ögon, bakåtkammat rödlätt hår och en olivgrön träningsoverall eller skjorta. Denna figur är målad utan konturer och skuggningen är lätt, men hårt skuren. Bakgrunden är klarblå till mörkblå med inslag av vinrött i en blockdesign. Figuren till vänster är också kantig i formerna, utan konturer och med samma typ av skuggning som den mellersta.

Blå ögon och likadant rödlätt hår som den mellersta. Den vänstra figuren har dock ett klassiskt bboyuttryck med en stor underläpp som går över överläppen och ett lätt ironiskt höjt ögonbryn. Runt profilen finns en klarblå ram med blockig design och bakom denna finns den vinröd-vita bakgrunden.

Figurerna påminner starkt om den skola som målare som Pike, Dwane och Core jobbade med i början av 1990-talet. De utvecklade tekniker som att klippa linjer och skapa kubistiska former samt skuggning utan konturlinje.

45

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Slak, Slack Det här verket är 5,9 meter brett och 2,55 meter högt och består ordet Slak och har samma bakgrund som tidigare verk. Bokstavsstilen är enkel och lättläst. Den är säkert utförd med harmoniska och välformade bokstäver. Bokstäverna är målade i en mörk turkos/grön färg med tillägg bestående av ljusgröna och vinröda prickar. Runt bokstäverna finns tillägg i form av bitar som ligger under och delvis över bokstäverna. De är ifyllda med grått, lila och ljusblått. Konturlinjerna är svarta och vita highlights ger bokstäverna blänk. Bokstäverna har skugga nedåt och till höger. I den vinröd-vita bakgrunden finns en del dolda budskap. Pierre berättar att de tyckte att det var roligt att göra detaljer som få uppfattade. I bakgrunden finns även den klarblå blockiga ramen.

I början av 1990-talet blev allt fler graffitimålare intresserade av typografi, vilket exempelvis visar sig i hur serifferna i bokstaven K är utformade. I och med typografiintresset förenklades graffitistilen. Detta inträffade i Stockholm tidigt 1989, då målarna Desoner och Buster slutade bygga bokstäver av block och i stället skrev tvådimensionella bokstäver med stora och svepande rörelser. Detta gjorde även bokstäverna mjukare. Denna stilskola har på senare tid åter vunnit popularitet och gruppen MW baserad i Göteborg gör en egen retroversion av den. De tilläggsbitar som Slack leker med är en flört med 1980talets wildstyle där tilläggen kunde behärska bokstavsbilden helt och hållet. Här har de fått en reducerad roll, men skapar dynamik i bilden och för en ovan läsare kan de bidra till en viss förvirring.

46

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Figur, Joek Det här verket är 2,85 meter brett och 2,55 meter högt. I mitten står en grön figur med en uppknäppt rock i blått. Figuren har fyrkantiga glasögon som kan anspela på de glasögon från märket Cazal som var populära inom hiphop-sammanhang i New York under 1980-talet. Den håller en vissen blomma i ena handen och tillsammans med de nedåtdragna ögonbrynen ger den ett något melankoliskt intryck. Figuren är skickligt målad med skuggningar som framhäver plastiken. Den är väldefinierad med svarta konturer och foten, handen, huvudet, glasögonen och rocken har highlights med blänkeffekter. Figuren står på sprejade stenar som är skuggade. Bakgrunden är gjord i flera steg. Närmast figuren finns färgfält i ljusare och mörkare turkos som följs av ett smalare taggigt rött fält och därefter ett vinrött fält med prickar i klarrött och ljusturkos. Längst uppe till vänster och nere till höger är verket signerat med Joek 91.

Möjligen är figuren influerad av Vaughn Bodés ödlor, men den är självständigt gjord och har ett lätt surrealistiskt intryck. Sprejtekniskt är den väl utförd.

47

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

KUR, Quarter Bokstavsbilden bestående av ordet Kur upptar nästan hela verkets yta som är 4,8 meter bred och 1,4– 1,8 meter hög då den övre kanten av väggen är ojämn. På vardera sidan finns tre blommor. Bokstäverna är uppbyggda enligt Bandos balksystem, men balkarnas former är mjuka och organiska. Bokstäverna har en bred 3D rakt åt höger. Färgskalan i bokstäverna går från rött, grått och svart via blå nyanser till grönt. De har svarta konturer och vita highlights. Ifyllningen är gjord med legodesign och i de röda och svarta fälten finns stänk av andra färger. Lukas berättar att han hade utvecklat en stänkteknik som var kopplad till konstnären Jackson Pollock. Han berättar även att bandet The Stone Roses hade släppt ett album med ett omslag som påminde om Pollocks målningar. Runt bokstäverna går en lila ram och bakom den en klargrön bakgrund. Blommorna växer på en mörkgrön botten och kronbladen har djup genom skuggning. Blommorna är målade i samma stil som Dwanes blommålning på Södra station i Stockholm. Runt blommorna finns en ljusblå ram och i överkant finns signeringarna Quarter, 1991 och More to come i blått och vitt.

I svensk graffiti var namnet vanligtvis alltid stavat på samma sätt fram till åtminstone 1989. Därefter började flera writers i Stockholm använda förkortningar av sina tags eller stavade tagen på olika sätt (Slice/Slicer/SliceOne, Wagon/Wag1/Wag, Cazter/Caz, Dollar/$, Buzter/Buz osv eller Track/Trak).

Lukas berättar att han började skriva Quarter för att han ville ha en tag med Q, eftersom Q var en ovanlig bokstav. För att bli ihågkommen var det viktigt att utmärka sig och vara unik. Lukas brukade även förkorta sin tag till Qur. På så sätt hade han två estetiska uttryck. Tags handlade dessutom mycket om att synas och under en begränsad tid hann man skriva en kort tag fler gånger än en längre. Här har Quarter gjort en annan form av sin tag Qur och bytt ut bokstaven Q till K. Enkelheten bredde ut sig runt decennieskiftet 1990 och kompletterades 1993 av en ny stilriktning. Det var den fulsnygga stilen som ofta var organisk, där bland andra Ribe från Umeå var en viktig stilbildare i Stockholm. I denna målning går det att ana vad som komma skulle. Det vassa och hårda finns där, men också skeva kurvor. Balkarna är böjda och svängda, som U:ets vänstra balk eller överdelen av R som svänger åt höger.

48

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Danger, Tim

Bokstavsbilden bestående av ordet Danger fyller ut i stort sett hela verkets yta som är 5,45 meter bred och 1,3–1,4 meter hög. Bokstäverna är gjorda i Bandostil med tydliga balkar som är böjda och brutna.

Tillägg i form av fler balkar, en pil och seriffer (på R:et framförallt) gör bokstäverna vilda. Ifyllningen är gjord i en expressiv legodesign i lila, rött, gult, orange, grönt, blått, grått och svart. Bokstäverna har 3D nedåt, mestadels vit men skuggad med svart på några ställen. Konturerna är svarta, och något slarvigt dragna. Runt bokstäverna går en klarblå ram och bakgrunden är grön och blå. Till skillnad från övriga bokstäver är bokstaven N i gemen form. Den är mycket mindre och har vita highlights. Ovanför bokstaven finns ett ansikte i gråskala med skuggningar och signaturen PVS i nederkant. I verkets överkant står det ’91, Approach II danger, Timone och PVS crew.

Målningen ger ett starkt intryck. Även om bokstäverna och ifyllningsdesignen är influerad av stockholmsmålare som Slice och Caster (inte minst R som ser ut att komma från en av Casters målningar från 1989 i Stuvsta Hall of fame), vågar Tim måla vildsint och slarvigt. Han får på så sätt fram en expressivitet i uttrycket. Mats minns att Tim var friari i sitt måleri än många av de andra som deltog vid symposiet. Mats menar att graffiti är en ganska konform konstart och att det ser ut på ett visst sätt, men Tim målade annorlunda. Även Fredrik berättar att Tim hade lite egna tekniker och att han målade lite mörkare och inte lika glatt som övriga deltagare.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Du lever eventuellt bara en gång, Quarter och Stain. R Verkets mittpunkt består av ett skrivet meddelande i endimensionell skrift ovanpå fem blommor.

Målningen är 2,7 meter bred och 1,3 meter hög. ”Du lever eventuellt bara… en gång!” är skrivet i versaler i vitt och lila. Texten ligger tvärs över blommorna, som får sägas utgöra verkets bakgrund.

49

Blommorna är målade i rött och orange med gröna stjälkar och blad. Till skillnad från traditionell graffiti är konturlinjerna skissartade och i flera färger. Dessutom är färgduttar i uppåtgående riktning över blommorna i hela verket. Sammantaget är verket dynamiskt och rörligt, för att inte säga rörigt, med flera lager av effekter. De som har målat har haft god sprejteknik och har vågat leka. I nederkant är verket signerat Quarter och Stain.R. I Sverige var graffiti nästan tio år gammalt i början av 1990-talet. På flera håll i landet började de mer erfarna eller äventyrslystna målarna experimentera med både teknik och estetik. Den här målningen är ett exempel på det. Blommor hade populariserats av bland andra Dwane, som målade ett verk med enbart blommor på Södra stationsområdet i Stockholm 1989. Dwanes och Quarters målning i Jacobsons bok Spraykonst från år 1990 förekommer också blommor.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Snusk, Slack Verket domineras av en bokstavsbild bestående av ordet Snusk mot svart bakgrund och bulliga moln i underkant. Verket är 5,9 meter brett och 1,2–1,25 meter högt. Bokstäverna är ifyllda med företrädesvis blå nyanser, med dragning åt det dova och grå. Den första bokstaven till vänster tonar mot vinrött.

Färgerna är designade främst med prickar och en del dimmönster. I övrigt har Slack använt sig av bituppdelningen av bokstäverna, varje bit har en egen färg. Runt bokstäverna går en ram i två färger, ljusgrön och mörkgrön (ytterst). Bokstäverna har svarta konturer, lätt nedåtgående skuggning och vita highlights.

Bokstäverna är egensinniga. Det är tydligt att Slack har tillräckligt med erfarenhet och självsäkerhet för att våga ta ut svängarna. Målningen är imponerande säkert och stilfullt (i ordets rätta bemärkelse) utförd.

Bokstävernas grundelement har böjts organiskt och bitar l som följer grundbokstavens form har lagts till. Detta skapar upprepningar och därmed både förvanskar och förstärker formen. Det har troligen skett ett kreativt utbyte under symposiet och då kulverten målades, inte minst mellan Slack, Quarter och Mc Tim.

50

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Lejon, figur med gitarr och Modesty, Spell och Quarter Det här är ett verk där figurer och motiv samspelar med text. Texten utgör ungefär en sjättedel av verkets yta, vilket i sammanhanget är lite. I mitten svänger väggen i nittio graders vinkel. Ytan till vänster, som innehåller ett lejon, är 2,8 meter bred och 2,15 meter hög. Ytan till höger, som består av en figur med en gitarr och texten Modesty, är även den 2,8 meter bred och 2,15 meter hög.

Till vänster dominerar röda och varma toner. I centrum står ett lejon med krona som med höger framtass bär en skylt med orden Mt. Zion. Lejonet är naturtroget målat med skuggor och högdagrar. Dennis berättar att de lyssnade en del på reggae och var inspirerade av banden Bad Brains, Fishbone och Jane’s Addiction. I bakgrunden syns en molnbeklädd, röd himmel med en gul sol (?) placerad i övre delens mitt. På himlen används prickar i flera färger som designelement. I mitten högst upp finns en endimensionell text i svart där det står What I’m longing for, is some happiness…. Till höger om lejonet står det Spell i vitt och The coptic times i blått och vitt. I det vänstra nedre hörnet står det MTC. I den högra delen av verket finns texten Modesty i vinrött, beige och en gråblå vågform i mitten av ytan.

Texten är närmast gjord i skrivstil med citattecken före och efter. Bokstävernas ifyllning är delvis skuggad och runt bokstavsbilden finns en lila ram. Modesty är målat i skrivstil och påminner om en logotyp eller ett serietidningsnamn. Bokstavsstilen är ett exempel på typografin och kalligrafins intåg i graffitin åren runt 1990. Lukas berättar också att han studerade kalligrafi för att få till sina bokstäver. I detta fall är bokstäverna välgjorda, både vad gäller form och teknik. Till vänster ovanför texten finns ett ansikte med huggtänder och djävulshorn som är målat i svart och blått på en gröngrå rund yta. I övrigt är den övre ytan fylld med abstrakta mönster som går i rött, orange och blått. Under texten är färgskalan kall och består av färgerna blått, svart, brunt och vitt. Under Modesty finns en lila figur med tuppkam som håller i en elgitarr. Den ser mot betraktaren med höger öga. Figuren är realistiskt målad med skuggor och högdagrar. Längst ner till höger står det Nobody is weird like me i blått och rostrött. I det övre högra hörnet står det Ground zero i blått och rostrött.

51

Verket är skickligt uttänkt, komponerat och målat. Här finns element som tyder på influenser från både rasta- och punkkultur. Dennis berättar att de var noggranna med att det skulle se ut på ett visst sätt, men att det var viktigt med individuella stilar. Eftersom han målade figurer kunde han jobba ganska fritt, men samtidigt fanns en viss estetik.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Disco, Joek

Bokstäverna som utgör ordet Disco fyller i stort sett ut hela verkets yta som är 4,6 meter bred och 1,25 meter hög. Bokstäverna är enkla och gjorda i lätt kursiverad blockstil med 3D nedåt till höger. Den kraftiga klarröda konturlinjen utgör också kontur på 3Dn och gör att bokstäverna lyfts fram framför färgerna i ifyllningen. Ifyllningen är ljusgrön nedtill och ljusblå upptill. Färgerna går över i varandra i mitten av bokstäverna. Lila block och slingor i överkant och i form av lila och ljusblå prickar i nederkant utgör ett andra lager ifyllning. Bokstäverna har highlights och blänkeffekter och ligger mellan två stenrader. Stenblocken är skuggade och längst ned till höger finns signeringen Joek 91. Till vänster går en pil ut från nederdelen av D:et och i pilen står det Joek 91.

Denna typ av blockbokstäver tillhör graffitins grunduttryck, inte minst för att de är tacksamma att teckna i rutiga kollegieblock. De har också populariserats från graffitins ankomst i Sverige. I böcker som Subway Art förekommer flera whole cars i New Yorks tunnelbana i denna stil (Dondi, Midg, Code 179, Mitch 77 med flera).

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Abide och figur, Serge

Bokstavsbilden upptar två tredjedelar av verkets yta. På den högra tredjedelen finns en figur, som påminner om en sprejburk och där de mänskliga delarna reducerats till torso, armar och händer samt ögon. Verket är 6,7 meter brett och 1,25 meter högt. Bokstäverna bildar ordet Abide och är formgivna med mindre beståndsdelar, vilket innebär att de gemena bokstäverna består av två delar vardera.

Förutom I:et, som består av en stående balk, har de andra bokstäverna en rund och en kantig del. A:et har en cirkelrund del och en stående balk som överlappar den runda formen. Överlappningen är inte helt konsekvent. Den stående balken på A:et och D:et överlappar sina runda delformer. I övrigt överlappar

52

alla delar enbart nästa till höger. Verket går i grått, lila, rött och grönt. Samtliga färger i en dämpad och jordtonad färgskala. De stående balkarna har alla kraftiga seriffer. I varje bokstav är en gemen endimensionell bokstav skriven. Bortsett från I:et så kan denna bokstav ses som ”ögat” i varje bokstavs runda delform. Ifyllningen är olivgrön, lila, beige samt ljus- och mörkblå. Färgerna är använda i en mjukare legodesign som inte enbart består av skarpa kantiga former, utan också spiralformade ”swooschar” och prickar. Det finns också antydningar till fejdningar, exempelvis i bokstaven B. Bokstäverna har en svart kontur med något ojämn bredd och vita highlights utan blänkstjärnor. Den nedåtgående 3D:n har en så kallad pianotangentdesign med vitt, rött och vinrött. Runt bokstäverna och figuren finns en ram i ljusgrått. Utanför finns ljusgrönt, mellangrönt och mörkgrönt som också är i legodesign.

Sprejburksfiguren lutar åt höger och höger hand gör ett V-tecken. På munstycket sitter blå ögon med en trött eller uttråkad blick. Figuren är målad i grått med skuggning i blått och svart. Den har svarta konturer och vita highlights. På figurens mage sitter signeringen Serge, Göteborg -91. Marcus berättar att namnet Serge (eller Original Serge som var det fullständiga namnet) kom från en av medlemmarna i hiphopgruppen 3rd Bass som hette Serch.

Som tidigare konstaterats blev intresset för och medvetenheten om typografi vanligare bland graffitimålare efter ett par år. Serifferna är tydliga och skarpa i detta fall. När Bandostilen först nådde Sverige blev det populärt att skriva ut en endimensionell bokstav i varje tvådimensionell, för att så att säga hjälpa läsaren att tolka målningen. Detta mode försvann dock snabbt. Att Serge har gjort det här kan antingen ses som en blinkning till historien eller som en egen idé (ovetande om dess tidigare historia). 3D nedåt syns på många av målningarna i boken Subway Art. Detta bruk har alltså något av en ursprunglighet och nostalgi över sig. Det är mer tidskrävande och avancerat än att göra skugga, varför det redan på 1980-talet användes mer sällan i svensk graffiti. Visuellt ger det bokstäverna tyngd och stadga. Figuren är mycket skickligt målad. Linjeföringen ser mer avancerad och driven ut än på bokstäverna. Sprejburksfiguren kom först till Sverige via den danska tuggummiföretaget Dandys samlarbilder med dansk graffiti. Bland dessa närmare fyrtio motiv fanns en sprejburksfigur med ansikte, armar och ben. I boken Spraycan Art förekommer en sådan figur av Shadow (San Francisco) som de svenska målarna Ikaroz och Ape gjorde en hyllningsversion av i Snösätra år 2020.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Furen, Mizer

En tung grå-blå bokstavsbild fyller hela verkets yta som är 4,8 meter bred och 1,25 meter hög.

Bokstäverna bildar ordet Furen och är ifyllda med små legodesigntillägg i lila, olivgrönt och blå nyanser.

Bokstäverna har svarta konturer och gul 3D nedåt. Runt bokstäverna går en orange och sedan en vinröd ram. Bakgrunden är grön. Verket är signerat Mizer med tilläggen To Peson och Kill da fags. Tekniken är inte helt färdig och konturerna är inte så väl utförda. Bokstavsstilen går i Bandoskolan. Bokstäverna

53

är förhållandevis enkla med svängda grundbalkar och tydliga och stora seriffer, vilket skapar rörelse och dynamik.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

CA, Calder Verket består av bokstäverna C och A mot en bakgrund i flera delar och har en bredd som är 4,2 meter och en höjd som är 1,25 meter. Bokstaven C har en lång start och bokstaven A ett långt avslut. De förlängda delarna är utformade som girlanger. De mjuka och svängiga bokstäverna är grå med enstaka tillägg i form av stjärnor, prickar och band i blått. Konturerna är tjocka och en smula ojämnt dragna i svart. Bokstäverna saknar 3D eller skugga och har inga highlights. Bakgrunden består av ett moln i överkant som regnar ner på bokstäverna. Mittpartiet består av en slags mur i rött, orange och gult med highlights och blänkstjärnor. Det är denna mur bokstäverna vilar på. I bokstävernas underkant går en darrig svart och vit linje. Under denna är bakgrunden fejdad i gula och gröna band. I vänster nederkant är verket signerat Calder 1 i svart på vitt och Crime Creator i vitt på svart. På girlangen till höger står det 1974.

Göteborgsmålarna som deltog vid symposiet var inspirerade av den då i Göteborg härskande Cascade/Dudez-skolan, det vill säga en elaborerad, hård och ofta stel variant av Bandostilen. Därför är det överraskande att Calder har gjort så mjuka och funkiga bokstäver. De ser nästan ut som en hälsning till stilarna i New York i mitten av 1970-talet. Denna stilskola blev populär i Stockholm i mitten av 1990-talet, inte minst genom graffititidskrifter som Flashbacks och filmen Golden Oldies med filmklipp från New Yorks graffitiscen från 1974 (Tracy 168, Chi-Chi 133, King 2 med flera). Om teorin stämmer kan det här vara en av Sveriges första retromålningar.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Rezt in Piece, Pank Bokstavsbilden upptar största delen av verkets yta och till höger finns en figur och en blomma.

Sammantaget är målningen 9,2 meter bred och 1,25 meter hög. Orden Rezt in Piece är en ordlek med uttrycket ”rest in peace” (vila i frid) och graffitikulturens ord för målning (piece). Bokstäverna går i gröna nyanser med ljusgrönt nedtill och olivgrönt upptill. Färgerna fejdar ihop och övergången är delvis gjord med prickar. I nederkant är ifyllningen lätt skuggad med mörkblått och svart. De svarta konturerna

54

har en inre vit blänkkontur med utspridda blänkstjärnor. Runt bokstäverna, som saknar skugga eller 3D, går en ljusblå ram. Bakgrunden är gul-orange-röd med fejdningar som ger intryck av eld. Målningen är signerad Pank och AFD till höger. Till vänster står To Pezer.

Figuren till höger är sammanvuxen med en lila blomma som är naturalistiskt skuggad på kronbladen.

Figuren är skuggad och har ett orange ansikte och grönt hår eller en hatt/mössa. Bakgrunden är grå/lila och vit, delvis med prickar. Figuren är målad i en 1980-talsstil som påminner om Weird från Stockholm, som i sin tur var influerad av Mode 2 från London/Paris. Mode 2 var Europas ohotade fixstjärna på 1980-talet vad gällde figurer. Bokstavsstilen är likaledes hemmahörande på 1980-talet med en mjuk balkig stil utan tillägg eller utsmyckningar.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

SEW, Pank Bokstäverna SEW fyller ut hela verkets yta som är 4,9 meter bred och 1,25 meter hög. De tre bokstäverna är gjorda i en tidigare och mer svängig version av Bandostilen. Balkarna är i vissa fall böjda i mer än nittio graders vinkel. De har olika tjocklek och seriffer på flera ställen. Ifyllningen är gjord i legodesign och består av blå och gröna nyanser. Det är en organisk variant som innehåller en hel del prickar och större färgfält. De svarta konturerna har tillägg med highlights och blänkstjärnor. Det finns ingen skugga eller 3D på bokstäverna. Runt bokstäverna går ramar i ljusgrönt, mörkgrönt och beige. Bakgrunden är röd och gul. Den är delvis fejdad, vilket gör att bakgrunden påminner om eld. Till vänster är målningen signerad med Pank.

Bokstavsstilen påminner om en mjukare variant av Bando, som populariserades av målare som Dwane i Göteborg och Akay, Circle, Desteny och Slice i Stockholm under åren 1987-1988. 1990 kom Erse att vidareutveckla denna stil till en helt egen där böjda och förvrängda balkar utgjorde en bärande del.

Kanske är målningen influerad av Erse.

55

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Stain. R, Slack och Pank Denna målning är 3,9 meter bred och 2,3 meter hög. Pierre berättar att det är en hyllningsmålning till Mats som arrangerade symposiet. Stain. R är en förkortning på en smutsborttagare som gick att beställa från tv-shop. De blockiga bokstäverna överlappar varandra tätt. De första fyra bokstäverna lutar bakåt, de sista två framåt. Bokstäverna är ifyllda med ömsom röda och lila, ömsom blå färgfält, skarpt avskilda från varandra. Bokstäverna har svarta konturer och skugga till vänster och nedåt. Runt målningen går en beige ram. Bakgrunden består av väl åtskilda färgfält i gröna, lila och blå nyanser. Verket ger således ett taggigt och blockigt intryck. Pierre liknar ifyllningen och bakgrunden med Tetris, ett populärt Gameboy-spel vid den här tiden. Det var ett sorts pussel där bitarna föll ner i ökande hastighet.

Det är en blockig bokstavsstil som är säkert utförd. Denna stil lutar mot den nyenkelhet som växte fram bland annat i Stockholm i slutet av 1980-talet och som bröt mot Bandoskolan. Verket är signerat med Slack och Pank och har dedikationstexten To Stain. R for his support.

56

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Figurer, Pank Två figurer som upptar hela verkens ytor som till höger är 1,5 meter brett och 2,3 högt och till vänster 1,3 meter brett och 2,5 meter högt. Figuren till höger är blå och föreställer en polis som är målad i profil.

Polisen har en skärmmössa på huvudet och en ficklampa i vänster hand och ser ut att gå mot den andra figuren. Kläderna och ansiktet är skuggade. Runt polisen går en blå ram och bakgrunden är grön, men ser inte ut att vara helt färdiggjord. Helheten ger ett något rörigt intryck. Verket är signerat Bad as usual i svart mellan polisens fötter. Ovanför ficklampan står det Fuck up i svart. Till vänster står det Never ever i blått.

Till vänster syns en figur med svarta Adidasskor, gröna byxor och blå munkjacka. Med höger hand håller figuren en mikrofon på ett ekivokt sätt. Huvudformen är kantig och skallen ser nästan sprucken ut. Figuren är skickligt skuggad i svart med gröna respektive blå nyanser. Runt figuren går en mattblå ram och utanför den en klarblå. Bakgrunden är gul med fejdningar i orange. Den är signerad Pank till vänster och KBC och AFD till höger. Högre upp på vänster sida finns texten Dont take me wrong.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

PANK, AFD, KBC och toalettspolning med figurer, Pank och Slack Den vänstra delen är målad från golv till tak och består av en blåtonad Pank i stort format och orden AFD och KBC ovanför i mindre format. Ytan är 4,5 meter bred och 2,6 meter hög. Till höger finns en formation i blått mot en röd-svart bakgrund. Verket är 2,1 meter bred och 2,6 meter hög.

57

Pank är gjord i blockig Bandostil, men med organiska balkelement och stora seriffer. Bokstäverna har svarta konturer med nedåtgående skugga åt vänster. Ifyllningen är mestadels ljusblå med detaljer i legodesign i mellan- och mörkblått. Bokstäverna har vita highlights och en ljusgrå ram som följs av en ljusgrön ram. Den ljusgrå ramar även in de ljusblått ifyllda AFD och KBC. Dessa har designtillägg i form av svarta, mellanblå, grå och vita prickar. Ovanför KBC står det It seems so funny!. I bakgrunden ovanför bokstäverna finns spiraler och sicksack-fält i blått och rött samt en gul och orange yta.

Formationens två övre ovaler är gjorda med smala linjer i blått, vitt och svart i en slags ”snabblinje”effekt och de två undre är gjorda med fatcap i samma färger samt i efterhand pålagt stänk. I mitten av de fyra ovalerna finns ett ansikte med olika ansiktsuttryck. Ansiktena är gjorda med pensel, alternativt akrylpennor. De är uttrycksfulla och gjorda med teknisk finess och säkerhet i en stil som påminner om karikatyrteckningar eller om den svenske serietecknaren Joakim Pirinen. Runt ovalerna återkommer den ljusgröna ramen. Bakgrunden är svart, röd och vit. De svarta och röda fälten sträcker sig som ormar eller maskar och är ifyllda med dynamiska sicksacklinjer. Ovanpå dessa former står det Beware of the toilet flush…, Slack, MTC… och For Diezr, Cruzi, Quarter, Warper.

Längst till vänster finns en vit igenbommad dörr. Ovanför finns ett gul-orange färgfält med svarta konturer och orden Club Modesty och To stage. Club Modesty är skrivet med skrivstilsliknande text.

Bokstäverna är gjorda med vinrött på vitt. To stage är skrivet med svarta tjocka bokstäver på beige.

Ramen är flikig i ytterkant och bakgrunden är vit och fejdar över i klarblått. Verket är något flagnat och det sitter en ledningspanel framför.

Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

IVY, Lowrider Ovanför en dörr vid kulvertens slut finns ordet ivy. Ytan är liten och bokstäverna med taggar är avskalade med skarpa svarta konturer och vita highlights. Ifyllningen är fejdad från orange nedtill, vidare till mörkrött och högst upp svart. Bakgrunden är mellanblå och fejdad ut till mörkblå. I bakgrunden finns några vita slingor. Bokstäverna är enkla, nästan raka, men med rundade hörn. De lutar en smula hit och dit, vilket ger verket dynamik. Bokstäverna saknar skugga eller 3D. Målningen ser ut som en klassisk graffitimålning från New York. Den är enkel, avskalad och funkig med en tvist med taggarna som står ut från bokstäverna. Det är svårt att läsa in en viss stilskola och verket skulle kunna vara gjort av en person som saknar koppling till graffiti, men som är duktig på att teckna. Tekniskt sett är den välgjord.

58

Besökarnas texter på målningarna Många av graffitimålningarna har blivit hårt ansatta av klotter i form av mängder av meddelanden som besökare har lämnat efter sig under åren. Att skriva på en vägg kan liknas med en publikation, eftersom det är en handling som resulterar i att något blir allmänt känt. Det är även en handling som kan betraktas som inneboende bland skrivande människor och samhällen med handskrift (Ragazzoli 2018:13). På följande sidor har ett urval av besökares ord och texter tematiserats utifrån innehåll.

Identitet Dessa bilder är exempel på motiv, uttryck eller texter som kan kopplas samman med begreppet identitet. Flera har skrivit sitt namn och datum för besöket. Genom dessa gästboksliknande avtryck framkommer det exempelvis att Sari var i kulverten den 13 februari 1998. Intressen och platser kan skapa identitet, gemenskap och tillhörighet. ”LEVE GRAFFITIN” och ”SK8 Are alive now and 4ever” kan ses som hyllningar till två olika livsstilar, medan ”Hertz island foe life” och ”Bergskolan RULES” i stället handlar om ett bostadsområde och en skola. På ett ställe har ordet boy strukits över och ersatts med ordet girl så att det står ”SKATE GIRL”, vilket kan tolkas som en markering mot att enbart killar förknippas med skejtning.

En tecknad kropp utan armar och ansikte kan ge olika associationer, bland annat både till vad som kan uppfattas som en mans kropp och en kvinnas kropp.

Samtliga bilder tagna av: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

59

Kärlek Dessa bilder utgör exempel på motiv, uttryck eller texter som kan kopplas samman med begreppet kärlek. Det är flera som pekar ut särskilda personer som de tycker om; ”David Sigurd du e´söt!”, ”Jag älskar Lisa Åhl” och ”I <3 DOYLE”. ”Maya du är den bästa kompisen man kan önska” och ”Du är den enda killen man kan lita på” är andra exempel. Dessa är offentligt skrivna, men fortfarande hemliga då namnen på avsändarna saknas.

Två stora pilar i nedåtgående riktning pekar mot texten ”Hoppas vi träffar er snart. Just det ni som lekte med tändaren och visslade… efter oss”. Detta exempel vittnar om något som har hänt på platsen. Avsändarna M & F verkar ha stiftat nya bekantskaper vid sitt besök.

Samtliga bilder tagna av: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

60

Hat Dessa bilder är olika exempel på motiv, uttryck eller texter som kan kopplas samman med hat. På ett ställe finns ett motiv som består av en rasistisk stereotyp av en asiatisk person, ett så kallat ”yellowface”. På ett flertal ställen används mycket hårda och grova ord mot utpekade personer. ”JAG HATAR MARIA B” skriver avsändaren ”MANLIGT KÖN” som i sin tur verkar få medhåll med tanke på de intilliggande kommentarerna ”ME TOO!” och ”PRECIS”. Under detta står det ”Hora Maja!”, fast namnet har strukits över med svart färg. På ett annat ställe står det ”CARRO = JÄVLIGT OSMART” och på ett annat skriver någon repliken ”jag vet att du menade mig! din jävla subba!”. Alla namngivna personer är tjejer. Sammantaget vittnar detta om rasism och sexism.

Samtliga bilder tagna av: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

61

Politik Dessa bilder är olika exempel på motiv, uttryck eller texter som kan kopplas samman med politik. ”Stoppa allt FÖRTRYCK” (skrivet i två olika tjocklekar, men bedöms hänga ihop) och ”AND JUSTICE 4-ALL….” är uttryck för både jämlikhet och rättvisa. På ett annat ställe står det att barnporr/porr, förtryck, djurplågeri, faneism (sic), rasism/nazism ska krossas. Avsändaren har använts sig av en venussymbol som signatur efter fyra M. Mellan två upphöjda och knutna händer finns texten ”VEGAN-REVOLUTION”. Under 1990-talet blev veganrörelsen populär i Sverige och runt om i landet genomfördes flera djurrättsaktioner. Näven är en symbol för solidaritet och uppbackning samt ett uttryck för motstånd och styrka.

Samtliga bilder tagna av: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

62

Dialog Dessa bilder exemplifierar hur besökare har kommenterat varandras texter. Ann-Marie har skrivit att hon var på platsen 28 oktober 1997, vilket någon har kommenterat med ”VEM FAN BRYR SIG?????”.

På ett annat ställe skriver en person ”Varför e’ kött så äckligt? – En som vill veta sanningen” och avsändaren F svarar ”För att det är kropparna av döda djur”.

Som svar på ”Carro=Töntig, sjuk, CP, Ful” har avsändaren C.L skrivit ”Tack Frida. Tänk på vad du skriver. Cp är faktiskt att ta i jag vet att jag är ful men inte CP. Jag ska också tänka på vad jag skriver”.

Här har även fler personer kommenterat och backat upp Carro. En pil med den tillhörande texten ”Fan ifall de klottrar över” pekar ned mot Carros svar och snett intill har någon även skrivit ”Du är inte ful Carro från en vän AW alltså en bra vän inte som hon eller han är!”

På ett ställe har Nina skrivit att ”Jouni är snygg”, varpå avsändaren Björx har kommenterat ”SORRY! HAN HAR REDAN EN BRUD!”. På detta har Nina i sin tur kommenterat ”Jasså! Tyvärr så vet jag redan de.. och jag är inte precis kär i han heller! Eller är det olagligt att tycka att nån är snygg?”

Samtliga bilder tagna av: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

63

Synliggörande, bevarande och utveckling Det är ovanligt att graffitimålningar bevaras under en längre tid. Många graffitimålningar uppförs på offentliga platser och riskerar att saneras bort, målas över med nya graffitimålningar eller brytas ned med tiden. Graffitimålningarna i kulverten har bevarats i drygt trettio år och är i ett mycket gott skick, vilket har att göra med att kulverten är belägen inomhus. I dag kan kulverten med alla graffitimålningar och texter på dem betraktas som en unik kulturmiljö. Kulturmiljölag (SFS 1988:950) är den centrala lagen vid kulturmiljövård och i 1 kap. 1 § står följande: ”Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön. Ansvaret för kulturmiljön delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön undviks eller begränsas. Bestämmelserna i denna lag syftar till att tillförsäkra nuvarande och kommande generationer tillgång till en mångfald av kulturmiljöer.”

Vad som anses vara viktigt att skydda och vårda kan dock skilja sig åt, då det finns olika föreställningar om vilka miljöer som kan betraktas som värdefulla och/eller kulturhistoriskt intressanta.

Graffitimålningar förstås ofta som något temporärt och behöver inte vara avsedda eller planerade för den specifika platsen som de uppförs på. Det utesluter emellertid inte att ett bevarande bör främjas.

Denna rapport är ett kunskapsunderlag som syftar till öka förståelsen för och betydelsen av graffitimålningarna och platsen, vilket är grundläggande ur ett förvaltningsperspektiv. Utöver denna rapport kommer miljön även att synliggöras i kommande utställning samt genom digitala panoramabilder som möjliggör virtuell rundvandring. Att synliggöra och tillgängliggöra platsen är centralt eftersom den inte är öppen för allmänheten. Det vore även intressant att aktivera platsen, exempelvis genom visningsverksamhet.

Vad gäller juridiskt skydd kan vissa delar i den fysiska miljön betraktas som premierade när det gäller bevarande och kulturmiljöer som traditionellt inte har lyfts fram som värdefulla riskerar att försummas.

En annan lag som tar kulturhistoriska värden i beaktning är Plan- och bygglag (SFS 2010:900). Enligt PBL 8 kap. får en byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt inte förvanskas. Enligt PBL 8 kap. 17 § ska en ändring av en byggnad utföras varsamt så att hänsyn tas till byggnadens karaktärsdrag och att byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tillvaratas. Bygglov behövs oftast emellertid enbart vid förändring av byggnadens yttre utseende. Vad gäller graffitimålningarna blir detta problematiskt, eftersom de är belägna inomhus. Statens konstråd framhåller också att tillämpningen av varsamhetskraven har uppfattats som oklara i flera sammanhang. Även Boverket har konstaterat att det finns en osäkerhet inom kommunerna för hur lagen ska användas för att säkerställa kulturvärden (Statens konstråd 2019:90).

Både föreställningar om vad som kan vara (och bli) permanent och faktiska förutsättningar för bevarande påverkar arbetet med kulturmiljövård. I Riksantikvarieämbetets evenemangsbeskrivning för Färgforum 2020 omnämns bevarandet av graffitimålningar. Vid evenemanget avsåg RAÄ att belysa områden som moderna färgytor och materialtekniska förutsättningar vid bevarande. 2 De lyfter även frågor om vilka utmaningar som kan uppkomma när något som från början varit tänkt som tillfälligt ska bevaras och om kulturvården är rustad att ha hand om representativa konstverk för framtida generationer (Riksantikvarieämbetet 2020).

2

Evenemanget fick ställas in med anledning av spridningen av coronaviruset och är i stället förlagd till år 2021.

64

Vid ett återbesök i oktober uppdagades att nya rör har dragits i kulverten. De nya folieklädda rören återfinns på två ställen och täcker stora delar av graffitimålningarna. Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Rörgenomföringen har orsakat hål i två graffitimålningar. Fotograf: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

65

5. Avslutande kommentarer Denna rapport har presenterat stora delar av det material som Norrbottens museum har samlat in om graffitimålningarna och deras sammanhang. Museet avsåg att ta fram ett kunskapsunderlag som i sin tur kan öka förståelsen för och betydelsen av graffitimålningarna och platsen för att i förlängningen även bidra till att en mångfald av kulturmiljöer synliggörs, bevaras och utvecklas. Det insamlade materialet består av fotografier av kulverten, graffitimålningarna och texterna på dem, intervjuer och frågelistsvar, beskrivningar av graffitimålningarna, arkitektur- och sektionsbeskrivningar samt illustrationer och skisser. Allt material kommer att bevaras i museets arkiv och bildarkiv samt vara tillgängligt för allmänheten.

Sommaren 1991 arrangerade Föreningen för nationellt och internationellt kulturutbyte (FNIK) ett konstsymposium med temat måleri. Utöver de tio konstnärerna från olika länder i Europa bjöds tio graffitimålare in från Luleå, Göteborg och Stockholm. Andreas, Dennis, Fredrik, Pierre och Robin var från Luleå. Marcus och Christian från Göteborg och Lukas, Jonny och Tim från Stockholm. Under symposiet höll samtliga deltagare till på Arcusområdet och i samband med symposiets slut fick graffitimålarna en förfrågan om att måla den 100 meter långa kulverten. Kulverten var från början en utrymningsväg från biografen Spegeln, som fanns i Shopping under åren 1960-1986. När bion stängdes började kommunen att arrangera ungdomsevenemang i lokalen och 1991 skulle det nya konceptet Club Modesty öppna. Det var i samband med detta som entrén förlades till kulverten, som pryddes med graffitimålningar. Eftersom det var stora ytor att måla och symposiedeltagarna från Göteborg och Stockholm skulle resa hem, fortsatte några av deltagarna från Luleå att måla där tillsammans med några vänner den sommaren. Trettio år senare är graffitimålningarna fortfarande i mycket gott skick, då kulverten är belägen inomhus. I graffitimålningarna finns även mängder av meddelanden som besökare har lämnat efter sig under åren. I dag kan kulverten med alla graffitimålningar och texter på dem betraktas som en unik kulturmiljö.

Under symposiet fick graffitimålare från olika delar av Sverige möjlighet att träffas och utbyta erfarenheter och idéer med varandra. Flera intervjupersoner har framhållit att de lärde sig mycket under dessa veckor och utvecklade både sina tekniker och tillvägagångssätt. Det fanns mycket färg att tillgå och möjlighet att experimentera, vilket inte hörde till vanligheten då färgen var dyr och man därför försökte vara sparsam med den. Vid tidpunkten fanns inte internet och graffiti var inte lika utbrett som i dag. Deltagarna från Luleå lärde sig att använda andra munstycken på sprejburkarna för att påverka trycket på färgen. Med tanke på att graffiti var tekniskt drivet och till stor del handlade om att skapa skarpa kanter och dra raka och smala linjer var denna kunskap troligen mycket värdefull. Marcus berättar att deltagarna hade olika stilar och när de målade tillsammans sammanfördes dessa och sådant som var helt nytt skapades. Dennis menar att symposiet bidrog till att han fick ny energi och om det inte hade arrangerats så kanske han hade slutat med graffiti tidigare. Symposiet för graffitimålarna verkar ha bottnat i något slags socialt engagemang från initiativtagarna. Deltagarna hade inte nödvändigtvis denna syn på sig själva, men hur ett projekt motiveras är kanske underordnat att det överhuvudtaget formuleras och genomförs. De flesta av intervjupersonerna målar och tecknar än i dag och några av dem har även yrken som till stor del handlar om färg och form.

När biografen stängde blev den en mötesplats för ungdomar och en arena för stadens musikliv. Under 1980- och 1990-talen spelade ofta lokala band i Luleå och det brukade komma mycket folk på spelningarna. Några av dem som målade graffiti höll också på med musik och var delaktiga i hardcorescenen som etablerades. Robin spelade bland annat med sitt band Strict på Spegeln. Även andra 66

typer av evenemang arrangerades i lokalen. Ungdomar som var med i ”Spegelgruppen” var med och bestämde sådant som discon, filmkvällar, modevisningar och dansuppvisningar. Både informanter och intervjupersoner har framhävt att lokalen var väldigt speciell och häftig. Arkitekten Ralph Erskine som ritade biografen och Shopping avsåg att varuhuset inte enbart skulle ha en kommersiell funktion utan även en social. När biografen stängde fick den en ny social funktion. Aktiviteterna i lokalen bidrog dock till en del spring inne i Shopping, vilket kan ha varit en bidragande faktor till att entrén förlades till den mer undanskymda kulverten. Ytor och områden som är till synes tomma eller övergivna kan betraktas som mellanrum som öppnar upp för större handlingsfrihet. Arkitekturforskaren Tomas Wikström menar att aktiviteter som inte tillåts i det primära rummet ges större acceptans i mellanrum. Kulverten pryddes med graffitimålningar som bidrog till att definiera rummet som blev något mer än en passage. I graffitimålningarna finns mängder av klotter som besökare har lämnat efter sig genom åren. Detta vittnar om att besökare inte bara har passerat utan stannat upp i kulverten. Ida berättar att många brukade sitta och hänga längs med väggarna ned till discot där ungdomar från hela Luleå träffades. Etnologen och landskapsforskaren Katarina Saltzman menar att mellanrum kan betraktas som möjligheternas rum för det annorlunda och resultera i nya värden samt utgöra ett viktigt vardagslandskap för människor som använder dessa.

I dag är kulverten inte längre i bruk och biografen är delvis upplåten till affärsverksamhet. Shopping utgörs också främst av kommersiella ytor och möjliggör inte mänskliga möten i någon större utsträckning. En lekyta är den enda sociala ytan utan kommersiell funktion. Kulverten saknar en tydlig funktion, eftersom den inte längre har något direkt samband med den tidigare biografen.

Graffitimålningarna och texterna på dem vittnar dock om tidigare aktivitet på platsen. Kulverten kan därmed betraktas som en gränszon mellan dåtid och nutid. Graffitimålningarna är präglade av sin tid både form- och innehållsmässigt. I denna rapport har de sammankopplats med ett flertal samtida influenser i form av populärkultur samt nationellt och internationellt verksamma graffitimålare. Av besökarnas meddelanden har ett urval tematiserats utifrån innehåll. Det skulle vara intressant att kontextualisera dessa ytterligare, exempelvis ta reda på vilka upphovspersonerna är och vad som har legat till grund till det de har skrivit. Med tanke på övergången till digital skrift kanske dessa kan betraktas som än mer intressanta. Längst ned i kulverten finns två dörrar med texter sprejade ovanför.

Dörren med orden ”Club Modesty” och ”To stage” är igenbommad, men dörren med ”Backstage” leder till ett logeutrymme som består av kök, omklädningsrum, dusch och toaletter. I ett annat anslutande rum som fungerar som ett teknikutrymme finns spår av biografens ursprungliga interiör. Bioduken finns kvar och vid taket syns en bit av det äggformade betongskalet. Rummet avgränsas i dag av en regelstomme tillhörande den del av lokalen som används till affärsverksamhet.

Graffiti kan betraktas som inskrifter som inte tillhör sitt medium i sitt ursprungliga tillstånd, utan omdefinierar det. Ur en sådan synvinkel är graffiti ett tillägg som tränger genom mediet den kommenterar på. I andra fall är graffiti inte något sekundärt, utan något som producerar monument som besöks. Det som är på monumentet blir monumentet och ur en sådan synvinkel relaterar graffiti inte enbart till platsen utan skapar den också. Från gatan utmärker sig entrén till kulverten inte särskilt mycket. Det blir därför en häpnadsväckande känsla att kliva in i kulverten och mötas av de stora graffitimålningarna. Kulverten rör sig ned under jord likt en meanderslinga och graffitimålningarna är en färgrik kontrast mot övriga ytskikt i betong. Totalt inrymmer kulverten ett 40-tal graffitimålningar, den längsta är 11 meter och den högsta 4 meter.

Det är ovanligt att graffitimålningar bevaras under en längre tid. Många graffitimålningar uppförs på offentliga platser och riskerar att saneras bort, målas över med nya graffitimålningar eller brytas ned med tiden. Graffitimålningar förstås ofta som något temporärt och behöver inte vara avsedda eller 67

planerade för den specifika platsen som de uppförs på. Det utesluter emellertid inte att ett bevarande bör främjas. Vad som anses vara viktigt att skydda och vårda kan dock skilja sig åt, då det finns olika föreställningar om vilka miljöer som kan betraktas som värdefulla och/eller kulturhistoriskt intressanta.

Ur ett förvaltningsperspektiv är detta kunskapsunderlag av stor vikt och med tanke på att platsen inte är öppen för allmänheten skulle det även intressant att aktivera platsen, exempelvis genom visningsverksamhet.

Sammanfattningsvis vittnar graffitimålningarna och deras sammanhang om betydelsen av utrymmen för mänskliga möten. Människor behöver platser för kultur och kreativitet samt platser för interaktion och gemensamma upplevelser. Vid stadsutveckling och förvaltning av kulturmiljöer är det således av största vikt att både materiella och immateriella kulturarv tillvaratas.

68

Källförteckning Otryckta källor Frågelista Frågelistsvar 2: Robert Svarsdatum: 30 augusti 2020 Frågelistsvar 4: Anna Svarsdatum: 1 september 2020 Frågelistsvar 5: Johanna Svarsdatum: 1 september 2020 Frågelistsvar 7: Sara Svarsdatum: 2 september 2020 Frågelistsvar 8: Lina Svarsdatum: 4 september 2020 Frågelistsvar 9: Anonym Svarsdatum: 11 september 2020 Frågelistsvar 10: Peter Svarsdatum: 15 september 2020

Intervjuer Mats Intervjudatum: 19 mars 2020 Intervjuns längd: 1 tim 2 min Arkiverad ljudfil: 38-2020_Intervju_Mats Marcus Intervjudatum: 1 april 2020 Intervjuns längd: 54 min Arkiverad ljudfil: 38-2020_Intervju_Marcus Lukas Intervjudatum: 2 april 2020 Intervjuns längd: 1 tim 17 min Arkiverad ljudfil: 38-2020_Intervju_Lukas Dennis Intervjudatum: 3 april 2020

69

Intervjuns längd: 1 tim 1 min Arkiverad ljudfil: 38-2020_Intervju_Dennis Fredrik Intervjudatum: 8 april 2020 Intervjuns längd: 57 min Arkiverad ljudfil: 38-2020_Intervju_Fredrik Robin Intervjudatum: 14 april 2020 Intervjuns längd: 1 tim 12 min Arkiverad ljudfil: 38-2020_Intervju_Robin Pierre Intervjudatum: 9 juni 2020 Intervjuns längd: 1 tim 18 min Arkiverad ljudfil: 38-2020_Intervju_Pierre Samtliga intervjuer är utförda av Paulina Öquist Haugen Kontaktkarta Dennis Svarsdatum: 24 augusti 2020 Lukas Svarsdatum: 7 september 2020 Pierre Svarsdatum: 27 september 2020 Tobias Svarsdatum: 29 oktober 2020 Andreas Svarsdatum: 2 november 2020

Okulär besiktning Plats: Timmermansgatan 26 Besiktningsdatum: 31 mars 2020 Okulär besiktning utförd av Jessica Lundmark

Tryckta källor Annons FNIK Vernissage. Norrbottens-kuriren 5 juli 1991.

70

Öhlander, Magnus (2011). ”Utgångspunkter”. Etnologiskt fältarbete. (Upplaga 2:3) Lund: Studentlitteratur AB. Ragazzoli, Chloé (red.) (2018). Scribbling through history: graffiti, places and people from antiquity to modernity. London, UK: Bloomsbury Academics.

Saltzman, Katarina, Olshammar, Gabriella & Qviström, Mattias, mfl. (2009). Mellanrummens möjligheter - studier av föränderliga landskap. Författarna och Makadam förlag.

Sjöberg, Karin. ”Lyckat konstsymposium”. Norrbottens-kuriren. 8 juli 1991.

Stenberg, Christer.”Graffiti mot droger”. Norrbottens-kuriren. 25 juni 1991.

Torbjörnsson, Björn. ”Från klotter till konst” i NSD, 25 juni 1991.

TT. ”Regeringen stöder graffitin”. NSD. 29 juni 1991.

Vidén, Gunnel E. & Nyberg (2005). Shopping 50: 1955-2005. Sundsvall: Fastighetsaktiebolaget Norrporten.

Hemsidor Barenthin Lindblad, Tobias. ”Graffiti/Gatukonst”. [Elektronisk] Tillgänglig: <https://tobiasbarenthinlindblad.wordpress.com/graffitigatukonst/> [läst: 2020-11-04] Museum of Graffiti. ”About the museum. The world’s first museum exclusively dedicated to the evolution of the graffiti art form”. [Elektronisk] Tillgänglig: <https://museumofgraffiti.com/about-us/> [läst: 2020-11-04] Statens konstråd. ”Byggnadsanknuten offentlig konst. Kunskapshöjande insatser för förvaltning av den offentliga konsten som del av kulturmiljön”. [Elektronisk] Tillgänglig: <https://www.raa.se/app/uploads/2020/06/Byggnadsanknuten-offentlig-konst.pdf> [läst: 202011-04] Sveriges riksdag. ”Kulturmiljölag (1988:950)”. [Elektronisk] Tillgänglig: <https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svenskforfattningssamling/kulturmiljolag-1988950_sfs-1988-950> [läst: 2020-11-04] Sveriges riksdag. ”Plan- och bygglag (2010:900)”. [Elektronisk] Tillgänglig: <https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/plan--ochbygglag-2010900_sfs-2010-900> [läst: 2020-11-04] Wikström, Tomas. ”Den responsiva staden. Exempel 3: Genvägar är inte senvägar. Taktisk mobilitet i modernismens överskottslandskap”. [Elektronisk] Tillgänglig: <http://tomaswikstrom.nu/drupal/node/52> [läst: 2020-11-04]

71

Bilagor Bilaga 1

Intervjufrågor initiativtagaren Datum? Tid? Plats? Deltagare?

Kan du berätta om dig själv? Född och uppvuxen? Utbildning? Jobb? Intressen? Bor? När kulverten målades arbetade du på Fritidsförvaltningen, vad hade du för tjänst? Vilka var dina arbetsuppgifter?

Målningarna gjordes i samband med ett konstsymposium, var symposier ett återkommande arrangemang? Varför arrangerades sådana? Vilka bjöds in? Hur länge höll de på?

Vad var bakgrunden till symposiet sommaren 1991? Varför arrangerades det? Hur kom det sig att du bjöd in graffitimålare? Hade du ett intresse för graffiti? Hur upplevde du att synen på graffiti var då?

Hur fick du kontakt med graffitimålarna? Hade du några tankar kring urvalet av deltagare? Hade de träffats innan? Några kom från Göteborg och Stockholm, hur kom det sig att de deltog? Blev de erbjudna resa och boende?

Under symposiet höll ni till på flera platser, vilka? Varför valdes dessa ut? Vad gjordes på respektive plats? Fanns några särskilda upplägg? Anordnades några andra aktiviteter utöver själva målandet?

Varför målades kulverten? Hur länge målade deltagarna där? Minns du något särskilt från deras målande? Tillvägagångssätt, motiv osv? Hur var stämningen? Kan du beskriva deltagarna?

Luleå kommun brukade anordna evenemang i den intilliggande lokalen, kan du berätta mer om det?

Hur kom det sig och vad var det för typ av evenemang? Varför upphörde det? Arrangerades något i samband med att målningarna i kulverten gjordes?

Minns du andra verksamheter som höll till där? Vilka typer av evenemang? Vem/vilka var arrangörerna? Vem/vilka uppträdde? Vilka besökte platsen? När var detta?

Vad känner du när du tänker tillbaka på konstsymposiet? Hur upplever du att synen på graffiti är i dag?

Genomförs några liknande projekt i dag? Är det möjligt att göra liknande projekt i dag?

Finns det något du vill tillägga som vi inte har pratat om?

Något annat du vill tillägga innan intervjun är klar?

72

Bilaga 2

Intervjufrågor målarna Datum? Tid? Plats? Deltagare?

Kan du berätta om dig själv? Född och uppvuxen? Utbildning? Jobb? Intressen? Bor? Kulverten målades sommaren 1991, kan du berätta lite mer om vem du var då? Ålder? Intressen?

Personlighet?

Hur kom det sig att du började måla graffiti? Vilka höll på med det? Hur var synen på graffiti? Hur skulle du beskriva ditt sätt att måla under den här tiden? Stil? Influenser? Hur var graffitiscenen? Var du med i något crew? Vilka var med i det och varifrån kom dem?

Kulverten målades i samband med ett konstsymposium, vad var det för något? Vet du varför det arrangerades? Hur hörde du talas om det? Varför ville du delta? Hur länge höll det på? Om ej boende i Luleå: Hur tog du dig till Luleå? Vem betalade resan? Var bodde du under tiden du var i Luleå?

Hade du hört talas om de andra deltagarna innan? Kan du beskriva dem? Vad hade du för tag vid tillfället? Kan du berätta mer om den?

Under symposiet höll ni till på flera platser, vilka? Vad gjorde ni på respektive plats? Fanns några särskilda upplägg? Kan du beskriva ditt tillvägagångssätt? Skissades målningarna upp innan?

Influerades ni av varandra?

Varför målade ni kulverten? Fick ni några instruktioner inför att ni skulle måla den? Vad minns du från platsen? Kan du beskriva den? Hur länge målade ni där? Minns du någon målning du gjorde i kulverten?

Vet du något om ungdomsevenemangen som brukade arrangeras i den intilliggande lokalen? Vilka typer av evenemang? Vem/vilka var arrangörerna? Vem/vilka uppträdde? Var det en plats du brukade besöka? Vilka besökte platsen? Arrangerades något där i samband med att målningarna gjordes?

Hur var stämningen? Gjorde ni något annat än att måla tillsammans? Fortsatte ni att ha kontakt med varandra? Påverkades ditt målande på något sätt av mötet med de andra målarna?

Fortsatte du att måla graffiti under en längre tid? Upplever du att graffitimålandet har påverkat dig på något sätt? Målar du i dag? Om ja, har ditt målande förändrats över tid? Stil? Influenser?

Tillvägagångssätt?

Vad känner du när du tänker tillbaka på konstsymposiet? Hur upplever du att synen på graffiti är i dag?

Hur är dagens graffitiscen?

Finns det något du vill tillägga som vi inte har pratat om?

Något annat du vill tillägga innan intervjun är klar?

Bilaga 3

73

74

75

76

77

Norrbottens museum Box 266, 971 08 LuleĂĽ Tel 0920-24 35 02 norrbottens.museum@norrbotten.se www.norrbottensmuseum.se