N
aturreservatet Rotsidan har det som behövs för finfina och storslagna naturupplevelser, Men att vandra där... går det? Gå, strosa eller kanske jogga, eller till och med cykla. Men vandra? Går det att få känslan av en vandring, det är ju trots allt ”bara” en cirka fyra kilometer lång sträcka det handlar om. För mig är orden "att vandra" liktydigt med att gå ganska långa dagsetapper med en ryggsäck som innehåller det som behövs för ett antal dagars färd. Tanken dyker upp att man borde ändå göra ett försök. Att få det som egentligen brukar kallas för en utflykt till en vandring. Därför börjar jag med att kolla in kartan. Världsarvsleden som har ett tiotal år på nacken visar sig gå förbi Rotsidans naturreservat. Det verkar som ett intressant alternativ att kliva på världsarvsleden i Bönhamn och sedan gå leden mot Barsta och Rotsidan. Nu blir det fler kilometer att tillryggalägga och kanske kan det börja kännas som en vandring. att börja i Bönhamn. Där finns Passage, det omdiskuterade konstverket som är finansierat av Landstinget Västernorrland och Statens konstråd. Passage är en trappa uthuggen ur Nordingrågraniten. De fem stegen är placerade i en klippa i vattenbrynet. Egentligen skulle det offentliga konstverket funnits just på Rotsidan. Men efter en proteststorm initierad av bland annat lokala konstnärer kom det att flyttas till Bönhamn. Konstnären, Katarina Löfström, har tagit fasta på landhöjningen. Varje steg i trappen sägs motsvara en generation, för vart trettiotredje år som går så kan man ta ett steg till i trappen utan att blöta ner fötterna. Om det inte är högvatten just då alltså. Inget att skämta om egentligen, meteorloger och forskare är ju på det klara med att havsnivåerna nu stiger som en följd av smältande glaciärer och polarisar. Men ändå, konstverket sätter alltså fingret på den föränderliga värld vi lever i. På gott och ont. Hur som helst, det här måste ju egentligen vara den perfekta platsen att avsluta sin vandring på. Att ta av sig kängor och ullsockor, sätta sig tillrätta och doppa ömma fötter i det svalkande havsvattnet. Men nu får kängorna sitta kvar, fötterna vill iväg. Det är sen eftermiddag och planen är att få vandra i kvällssol, slå läger några få nattimmar och sedan ta till vara på det gyllene ljuset under morgontimmarna.
DET BLIR BRA
hemma i köket hos Olle och Ingela Nordstrand i Fällsvik så har jag fått klart för mig att Världsarvsleden gör en ganska lång sväng åt fel håll. Dessutom visar det sig att rätt långa sträckor går längs väg, bilväg. Olle Nordstrand är född, uppväxt och alltjämt boende i området. Dessutom äger han skog och mark ner mot naturreservatet.
N ÅG O N T I M M E T I D I G A R E
49