långholmsprofilen
Anders Ahlbom axlar bödelsrollen:
Hugger huvudet av ondskan Vi sitter ett stenkast från platsen där rånmördaren Alfred Ander en grå och kall novembermorgon 1910 miste huvudet i en fransk giljotin. Svårt att föreställa sig avrättningen denna soliga eftermiddag på Långholmen. Liksom att tänka sig bödeln Anders Gustav Dalman, en slags mänsklig dödsmaskin, gestaltas av Anders Ahlbom Rosendahl mittemot oss. Solbränd, skrattrynkor, och det blonda håret fortfarande blött efter ett dopp i Mälaren. Öppen och verbal. En total motsats, minus förnamnet, till den hyperkorrekte Dalman. TEXT: anders jungnell | foto: gustav kaiser
I
pjäsmonologen ”Hugga huvudet av ondskan” kryper dock denne älskvärde men ickekonformistiske 65-åring in under skinnet och in i huvudet på den statligt anställde skarprättaren med sex avrättade mördare på sitt konto och samvete. Föreställningen äger rum i vinkällaren på Långholmens Wärdshus där förr fängelsets isoleringsceller låg. ”Vi har alla en skuggsida”
Skådespelaren Anders Ahlbom har nu inte heller avhållit sig från att iklä sig mer eller mindre motbjudande figurer tidigare. Vem minns inte den sadistiske psykiatern Teleborian i Millenniumtrilogin? Eller ”pedofilpolisen” Liljegren i Hemligheten. En gestaltning som gav Anders en Guldbagge för bästa manliga biroll. Ändå tycker han det är skrämmande att folk bara läser deckare idag. ”Intellektuellt och åsiktsmässigt är det lågt i tak”… Det råder en ”pitbullmentalitet”, 6
framkastar han. Att huka är definitivt inte Anders hållning. ”Du är Dalman!”
Går det att hugga huvudet av ondskan? Det tror inte pjäsförfattaren Klaus Fischer som tillsammans med Anders Ahlbom Rosendahl bildat Långholmsteatern som i samarbete med Långholmen Hotell och Restaurang sätter upp monologen. - Dödsstraffet har inte någon avskräckande effekt, det visas t ex i USA. Det handlar också om vi ska ha ett civiliserat samhälle eller inte. Om vi ska bedriva statligt sanktionerat dödande. Med förråande inverkan på oss alla. Men Klaus Fischer skriver inte budskapsteater. Travesterar Lars Forsell: ”Har man ett budskap kan man skicka ett brev”. Dock var det ett brev som blev gnistan till teaterprojektet. »