AUTOMOBILISMENS PIONJÄRER

År 1903 startade ett litet gäng direktörer, ingenjörer, professorer, uppfinnare och godsägare en klubb för bilismens sak. De var alla fascinerade av automobilen, den nya mekaniska uppfinningen, som var en så typisk representant för industrialismen och maskinkulturen. Dess första ordförande, Clarence von Rosen skrev, ”från första stund var jag djupt övertygad om en sådan klubbs stora betydelse.”

KAK:S FÖRSTA MEDLEMMAR var väl medvetna om att det bara var ett litet fåtal som hade råd att äga och köra en bil. Redan 1905 bjöd de därför riksdagsmännen på provtur för att marknadsföra bilen som transportmedel. Redan då fanns tanken att enklare bilmodeller, som cyclonetten, en trehjulig droska, skulle kunna bli en folkbil.

Det var kännetecknande för tiden att välbärgade män med stark social position bildade ideella föreningar som syftade till det allmännas bästa. Att göra en frivillig insats för framåtskridandet var närmast en självklar tanke. Klubben, som 1908 fick namnet Kungliga Automobil Klubben, skulle bli oerhört framgångsrik. Dess betydelse för den svenska bilismen med tillhörande infrastruktur går knappast att överskatta.

FÖRST MED TRAFIKMÄRKEN

Det enorma arbete och de egna resurser KAK:s medlemmar lade ner började som en ren nödvändighet. Ville man köra med luftfyllda däck, måste man ordna vägar som det gick att köra på. Ville man ha varningsmärken vid ”riskabla passager”, fick man själv tillverka och spetta ner dem. Medlemmar uppmanades tala om var de behövdes. Ville man veta var man befann sig, eller vilka vägar som var tillåtna att köra på, (minst 3,6 meters vägbredd) var man tvungen att rita och trycka upp kartor.

F Rst Att Systematisera

VÄGUNDERHÅLLET

I bilens barndom krävdes tekniska kunskaper av ”automobilisterna”. Slangklämmor, bultar, muttrar, skiftnyckel och avbitartänger var en omistlig del av bagaget. För att inte tala om spadar, yxor och hackor. En häst kunde dra i leriga spår. Bilen fastnade obevekligt. Farbara vägar blev därför ett av klubbens första åtaganden för det allmännas bästa. Erland Bratt, en mycket handlingskraftig ingenjör samt klubbens första generalsekreterare, fick en genial idé.

NÅGRA DATUM

KRING KAK:S

BILDANDE:

Den 20 maj 1903 bildas Stockholms automobilklubb. Den 16 oktober samma år döps den om till Svenska Automobil Klubben. År 1908 byter man namn till Kungliga Automobil Klubben, KAK.

1. DE SVENSKA VÄGARNA var inte byggda för biltrafik. Bilen var ännu inte etablerad som transportmedel utan konkurrerade med häst och vagn. Vagnshjul tog sig fram. Bilar med däck hade stora problem. Pionjärerna fick, som här, vara beredda att närsomhelst plocka fram spade och hacka ur bagaget för att gräva fram bilen ur djup lera eller löst grus.

2.

VARNINGSMÄRKENA var hopknåpade, tillverkade och nedspettade av frivilliga krafter.

Ikonisk Kompetens

Vägunderhållet sköttes av bönder i självförvaltande distrikt. Det fanns 350 000 väghållare, men ingen samordning. Varför inte organisera dem i en rikstäckande vägförening? Då kunde man utbilda väghållare till vägmästare och få ett fackmässigt underhåll. Han fick gehör - Svenska vägföreningen grundades 1914. Den stod för det svenska vägunderhållet fram till 1944 då staten tog över.

FÖRST MED VÄGRAPPORTER

GPS fungerar inte särskilt väl när det gäller att registrera vägarbeten, vägskick och ändrade körsträckor. Hur hopplöst måste det då inte ha varit att få reda på vägnätets kondition för hundra år sedan – utan modern teknik?

Det problemet löste en annan ingenjör i KAK:s tjänst, Gustaf L M Ericsson. Med ett mänskligt nätverk av 400 rapportörer över hela landet och ett raffinerat rapportsystem fick tjugo- och trettiotalets bilister den information de behövde. En förtjänstmedalj var rapportörernas eftertraktade belöning.

3. KVINNOR HADE ÄNNU INTE samma rättigheter och ekonomi som män. En av de första kvinnliga bilisterna, Alexandra Lindh, hade fördelen av att vara dotter till en bilhandlare. (Olga Östberg, hustru till direktör Adolf Östberg, klubbens första sekreterare, var en annan.) Denna kvinnliga pionjär försökte köra mellan Stockholm och Södertälje men beskrev hur vattnet ofta kokade och tändstiften sotade. Först under tjugotalet var bilarna så pålitliga att hon kunde ta sig nedåt kontinenten.

4. VÄGHÅLLARE VÄLTAR, krattar och vattnar grusvägar. Redskapen var enkla, men tack vare Svenska vägföreningen och det trafikforskningsinstitut som föreningen bildade, blev de svenska vägarna snabbt bättre.

5. VÄGINSPEKTÖREN GUSTAF LM ERICSSON prickar in vägarnas kvalitet på en vägrapportkarta; heldragen linje betyder god väg, prickad väg knappt farbar. Kartan gavs ut var fjortonde dag och fanns att köpa på bättre hotell och bensinmackar.

6. LUNCHPAUS UNDER BILUTFLYKT. När automobilerna blev mer pålitliga ville allt fler utforska såväl Sverige som kontinenten.

Fordon, flärd och inspiration

I sommar är Sofiero Classic tillbaka – nu i två dagar. Den 10 -11 juni bjuder vi in till en helg med såväl klassiska bilar från förr, lyxiga ekipage och fartvidunder som inte lämnar någon oberörd.

10 –11 juni

Utställningar | Concours d’Elegance | Uppvisningar | Tävlings- och elbilar

Fordonsklubbar | Försäljning | Tävlingar och prisutdelning | Classic träffyta

Guidade turer | Mat och dryck | Barnaktiviteter | Musik

Har du ett fordon som du vill ställa ut under Sofiero Classic? Vänligen skicka in din intresseanmälan senast den 7 maj. Läs mer på sofiero.se.

Sofierovägen 131, Helsingborg, Sverige sofiero.se

KLUBBEN GAV SÅ SMÅNINGOM ÄVEN UT EN ÅRLIG RESEGUIDE, KAK:S TURBOK.

Bilistens Resebyr

Ett viktigt mål för klubben var att bilen accepterades som transportmedel, för bilisterna var den nog lika mycket njutning och upptäckarglädje. Åtminstone när automobilen blivit mera pålitlig. 1920 öppnade KAK Automobilklubbens resebyrå. Den låg i bottenvåningen av KAK:s första högkvarter, Nybrogatan 3. Här kunde man få professionella råd om man ville resa utomlands eller bara göra en längre biltur inom landet.

Broschyrer trycktes upp och klubben gav så småningom även ut en årlig reseguide, KAK:s turbok, med tips på hotell, matställen, bilverkstäder och annat.

FÖRST MED VÄGFORSKNING

År 923 bildade KAK ett institut för vägforskning. Man lade en egen grundplåt och sökte statsanslag. Motivet för in- stitutet var att vägväsendet skulle bli samhällsekonomiskt och ”tekniskt fulländat”. Man ville se till att det fanns sakkunskap och systematik inför nya trafikbeslut. Institutet testade olika material för vägbeläggning som masugnsslagg, asfaltmakadam, betong och gatsten. Man analyserade maximal lutning för vägkurvor och räknade på medelunderhåll. Även denna pionjärinsats blev så småningom statlig i form av VTI, Statens Väg- och Trafikforskningsinstitut, numera oberoende och internationellt.

EL- OCH VÄTGASBILAR LÅNGT FÖRE VÅR TID

Den kanske allra viktigaste karaktäristiken av bilentusiasternas pionjäranda var den utforskande öppenheten de hade inför all ny teknik.

7. 1920 ÖPPNADE KAK RESEBYRÅ. Exotiska resmål som Capri och Agay klär bortre väggen. En chaufför i förgrunden får praktisk karthjälp medan en dam läser en resebroschyr. Det var krångligt att ta sig utomlands med tullar och andra regler och resebyrån var behjälplig med allt, inklusive hotell och verkstäder.

8. I BILENS BARNDOM tillverkades chassit, alltså maskinen för sig och inredningen, karosseriet, för sig. Det gick därför att bygga ihop en bil på bara fem timmar om man hade alla delarna hemma. På bilden skelettet till en Buick från Ostermans bilfirma 1923.

9. EN ELBIL FRÅN 1933 från Partridge, Wilson & Co. Bilen går 65 km på en laddning. Toppfart 55 km i timmen. Denna är från 1933, men redan 1917 fanns elbilar.

10. ÅREN 1907–1981 gavs Svensk Motortidning ut utan avbrott. Det var en genomarbetad, välskriven tidskrift med mycket research bakom artiklarna. Där kunde man läsa om klubbens liv, politiska ställningstaganden och allt om bilens och bilismens utveckling och historia.