Magnus Ugglas sommarprat
MAGNUS UGGLA I SOMMARSTUDION. FOTO: JONAS EKBLOM / SVERIGES RADIO
Magnus Uggla har under sina snart fyrtio år som artist släppt 17 album, sålt miljontals skivor och varit med i flera pjäser och filmer. Trots produktiviteten har han nästan aldrig varit omtyckt av kritikerna. Tvärtom har han blivit sågad gång på gång. Uggla berättar om sitt självförtroendes resa genom decennierna av glåpord och hård kritik, om den lilla överklasskillen som inte fick bli rockartist men valde att gå sin egen väg och stå upp för sig själv. Uggla har under fyra decennier bevisat sin kunskap om den vardagliga svenskan i allt från vackra ballader till fartfyllda rocklåtar. Han har aldrig haft det vackraste språket eller finaste ordförrådet, men han har en röst som är väldigt behaglig att lyssna på och samtidigt har tillräckligt med energi i sig för att göra det intressant. Precis som Ugglas låtar är programmet inte perfekt, andningen och tempot, tankepauserna och fraseringen är inte alltid precis. Det är kanske det lite slarviga språket som gör Uggla så stor och skapar en skön rytm och känsla. Hela sommarpratet grundar sig på att alla ser Uggla som ett stort skämt och flertalet kritiker och artister beskriver honom som den absolut sämsta artisten de har jobbat med. Om hur han kämpade med att få släppa sin första platta, även efter att varje skivbolag nekat honom kontrakt fortsatte han att tro på sina låtar. Trots kritiken lyckades han ändå släppa några plattor och fick sålt en hel del skivor men inte ens då slutade glåporden från de framstående kritikerna komma. Med årens lopp lärde Uggla sig att bara stöta bort kommentarerna och självförtroendet växte sig starkt. Han kom att bli den lille kaxige och självsäkra rockgubben som vi idag känner igen honom som. Man kan ju bara spekulera om vad som skulle ha hänt honom om han tog till sig bara en bråkdel av den kritiken han har fått. Efter en succéartad föreställning om Ugglas liv som hade premiär 2015 vände plötsligt allt för recensenterna. 47 år efter Ugglas premiär som artist lyckades han äntligen få den beröm som han förtjänat. Uggla berättar om sina somrar som barn, när han blev avsläppt vid familjens sommarstuga mitt ute i ingenstans tillsammans med sin mammas arbetskollega. Om hur trist han tyckte att det var att inte ha någon att leka med och hur lite det fanns att göra. Arbetskollegan var aldrig speciellt snäll mot honom men när hemlängtan slog in så tvingades han ändå söka tröst hos henne, då hon var den enda vuxna där. När han några år senare inte behövde åka till sommarstugan längre, då föräldrarna Marcus Berg Na14