Recension av Edward Bloms sommarprat

Per-Emil Svensson Na14

Recension av Edward Bloms sommarprat

Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

I 90 minuter får vi höra gastronomen, kulturhistorikern och författaren Edward Blom berätta om sina år före kändisskapet. En och en halv timme fylld av skämtsamma historier och idéer. Vi får även veta ett och annat om Blom som kanske inte är så självklart, till exempel vilken festprisse han egentligen är.

Edward Blom är mer eller mindre känd för sin ljusa och lite skämtsamma stämma. Något jag noterar redan i programmets inledning. Trots den störande rösten klarar Blom av att få en harmoni i språket. Jag märker särskilt hur jämt tempo han håller med planerad andning och planerade pauser. Edward Blom har valt att spela lite annorlunda klassisk musik, något som framhäver upplevelsen. Jag kan till och med luta mig tillbaks och leva mig in i Bloms värld.

Resan börjar redan i Edwards barndom. ” Min mor är en riktig hönsmamma, jag fick inte gå över stora vägen fören jag började fjärde klass. Inte åka in till staden själv förens jag börjat gymnasiet”. På så sätt blev han lite begränsad som barn, kanske även en anledning till hans framtida aktiva partyliv. Blom var även lite utstött som barn, mest på grund av hans övervikt. Det resulterade till ett mindre antal vänner, även det här har formligen präglat Bloms till att bli en festprisse. Han har med andra ord fått en rädsla över att vara ensam. Nu på senare år verkar det inte direkt som om utstötthet är ett problem.

Temat som följer genom hela programmet är ”fest”. Vi får följa Edward Blom genom sju års studerande innehållande herrklubbar och våta nätter, något man vid första anblick inte skulle tro om Blom. Han reste till den tyska staden Trier för att studera ett år, något som skulle komma att bli ett av de största äventyren i hans liv. Det var ett sätt att komma ifrån den kontrollerade mamman och sträcka på benen. Väl i Tyskland lärde han sig leva ”det goda livet”, vilket innebar fester och mer fester. Han berättar även hur lite studier det egentligen blev, men att han ändå på något sätt lyckades släpa sig till varenda föreläsning.

Senare i programmet får vi höra historien om sällskapet Esoteriska Solipsister. En herrgrupp skapad av Edwards barndomsvän. För att få gå med i klubben var man tvungen att

Per-Emil Svensson Na14 äga ett exemplar utav Dantes DIvina commedia, Den gudomliga komedin. Gruppen kom att heta Esoteriska Solipsister. En Solipsist är en person som endast tror att sig själv existerar, resterande personer är bara hallucinationer. Tillsammans hittade herrgruppen på massor av hyss. Jag får känslan att gruppen och dens verksamhet symboliserar hur Edward Blom under den tiden ville leva sitt liv. En konstant fest med god mat, dryck och roliga aktiviteter.

Vi får även följa Edwards studerande tid i Stockholm, där han snabbt blir bekant vad staden har att erbjuda när mörkret fallit. Självklart blir Blom stammis på stadens alla nattklubbar, fest flera gånger i veckan. Ett enligt honom ” aktivt studentliv”, men trots detta längtade han tillbaks till Tyskland. Därför sökte Blom till universitet i Freibürg, blev ett halvår senare antagen och begav sig utomlands. Ett tag senare går Blom med i en kår, här kunde han leva det enligt honom ”goda livet”. Kår medlemmarna klädde sig i gamla polska uniformer samt gula mössor. Deras möten gick samt mer eller mindre ut på att dricka öl, mycket öl. Trots idéen om att endast dricka alkohol tillsammans gjorde kåren även besök runt i landet på olika historiska platser samt andra kårer.

Edward Blom är väldigt hängiven till det han gör. Efter några år av arbete gick han sorgligt nog in i väggen och drabbades av flertalet panikattacker, något som gjorde att han hoppade av ordförande roller och så vidare. Trots sin diagnos var Blom endast sjukskriven i en månad innan han kunde arbeta igen, dock med en fundering kring vad han borde göra härnäst. Han har alltid drömt om att bli författare samt att få en stor kristen familj, något han dock inte riktigt lyckats med.

Räddningen blev en roll som programledare för en historisk tv-serie, en roll som passar Edward perfekt. Efter serien kom en del uppföljande arbeten och han blev numera ett välkänt namn. Edwards sommarprat slutar så passande med hur han träffade sin fru samt vad han gör nu för tiden.

Sommarpratet är överlag ett av de bättre jag hört trots att självaste innehållet kanske inte var det bästa. Med det menar jag att han inte direkt pratar om ett hårt liv eller om en livshotande händelse, utan istället party och studier. Men upplevelsen förhöjs av Bloms fantastiska sätt att framföra berättelser, alltså något att rekommendera för andra.