Sommarpratare

Per­Emil Svensson Na14

Recension av Edward Bloms sommarprat Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

I 90 minuter får vi höra gastronomen, kulturhistorikern och författaren Edward Blom berätta om sina år före kändisskapet. En och en halv timme fylld utav skämtsamma historier och idéer. Vi får även veta ett och annat om Blom som kanske inte är så självklart, till exempel vilken festprisse han egentligen är Edward Blom är mer eller mindre känd för sin ljusa och lite skämtsamma stämma.

Något jag noterar redan i programmets inledning. Trots den störande rösten klarar Blom av att få en harmoni i språket. Jag märker särskilt hur jämt tempo han håller med planerad andning och planerade pauser. Edward Blom har valt lite annorlunda musik, något som framhäver upplevelsen. Jag kan till och med luta mig tillbaks och leva mig in i Bloms värld.

Resan börjar redan i Edwards barndom. ” Min mor är en riktig hönsmamma, jag fick inte gå över stora vägen förens jag började fjärde klass. Inte åka in till staden själv förens jag börjat gymnasiet”. Det faktum gjorde han lite begränsad som barn, kanske även en anledning till hans framtida aktiva partyliv. Blom var även lite utstött som barn, mest på grund av hans övervikt. Nu på senare år verkar det inte direkt som om utstötthet är ett problem.

Temat som följer genom hela programmet är ”fest”. Vi får följa Edward Blom genom sju års studie innehållande herrklubbar och våta nätter. Något man vid första anblick inte skulle tro om Blom. Han reste till den tyska staden Tier för att studera ett år, något som skulle komma att bli ett utav de största äventyren i hans liv. Det var ett sätt att komma ifrån den kontrollerade mamman och sträcka på benen. Väl i Tyskland lärde han sig leva ”det goda livet”, vilket innebar fester och mer fester. Han berättar även hur lite studier det egentligen blev, men att han ändå på något sätt lyckades släpa sig till varenda föreläsning.

Senare i programmet får vi höra historien om sällskapet Esoteriska Solipsister. En herrgrupp skapad av Edwards barndomsvän. För att få gå med i klubben var man tvungen att äga ett exemplar utav Dantes divina commedia, Den gudomliga komedin. Gruppen

Per­Emil Svensson Na14 kom att heta Esoteriska Solipsister. En Solipsist är en person som endast tror att sig själv existerar, resterande personer är bara hallucinationer. Tillsammans hittade herrgruppen på massor av hyss. Jag får känslan att gruppen och dens verksamhet symboliserar hur Edward Blom under den tiden ville leva sitt liv. En konstant fest med god mat, dryck och roliga aktiviteter.

Vi får även följa Edwards studie tid i Stockholm, där han snabbt blir bekant vad staden har att erbjuda när mörkret fallit. Självklart blir Blom stammis på stadens alla nattklubbar, fest flera gånger i veckan. Ett enligt honom ” aktivt studentliv”, men trots detta längtade han tillbaks till Tyskland. Han blev ett halvår senare antagen till universitet i Freibürg och begav sig utomlands. Ett tag senare går Blom med i en kår, här kunde han leva det enligt honom ”goda livet”. Kår medlemmarna klädde sig i gamla polska uniformer samt gula mössor. Deras möten gick samt mer eller mindre ut på att dricka öl, mycket öl. Trots idéen om att endast dricka alkohol tillsammans gjorde kåren öven besök runt i landet på olika historiska platser samt andra kårer.

Edward Blom är väldigt hängiven till det han gör. Efter några år av arbete gick han faktiskt in i väggen och drabbades utav panikattacker, något som gjorde att han hoppade av ordförande roller och så vidare. Trots sin diagnos var Edward endast sjukskriven i en månad innan han kunde arbeta igen, dock med en fundering kring vad han borde göra härnäst. Han har alltid drömt om att bli författare samt att få en stor katolsk familj, något han dock inte riktigt lyckats med.

Räddningen blev en roll som programledare för en historisk tv­serie, en roll som passar Edward perfekt. Efter serien kom en del uppföljande arbeten och han blev numera ett välkänt namn. Edwards sommar prat slutar så passande med hur han träffade sin fru samt vad han gör nu för tiden.

Sommarpratet är överlag ett utav de bättre jag hört trots att självaste innehållet kanske inte var det bästa. Med det menar jag att han inte direkt pratar om ett hårt liv eller om en livshotande händelse, utan istället party och studier. Men upplevelsen förhöjs av Bloms fantastiska sätt att framföra berättelser, alltså något att rekommendera för andra.