Mathilda Eriksson
David Batras sommarprat David Batras sommarprat är intressant, gripande och lämnar lyssnaren med en hög igenkänningsfaktor. Sommarpratet handlar om två pojkar; Batra själv och Mikael, pojken som Batra brukade mobba, men bara under skoltid. Efter skolans slut kunde de båda pojkarna gå hem till Mikael och leka med hans tågbana. Batra var medmobbaren som aldrig sa ifrån. Sommarpratet handlar om hur det är att undvika att hamna längst ner i grundskolans näringskedja genom att bli en del av gruppen som hånar och slår. Han lyfter den ständiga kampen mellan tillhörigheten och viljan och reflekterar över hur Mikael har det idag, 30 år senare. Lever han? Hur lever han? Hur har det han blev utsatt på grundskolan format honom idag? Batra resonerar fram och tillbaka om han kan ta upp kontakten med honom igen. Vad ska han säga? ”Du förlåt för att jag gjorde ditt liv till ett helvete, vill du ta en öl?” Efter många invändningar och om och men tar Batra tjuren i hornen och hör av sig till Mikael. I slutet av sommarpratet träffas Batra och Mikael och då förstår man att Batra är Mikael. Batra var samtidigt offer och mobbare. Igenkänningsfaktorn i sommarpratet är stor och ingen lämnas oberörd. Batra resonerar om allas ansvar och om hur det är svårare att känna skuld och skam om alla är med på det. Sommartalet väcker många minnen från grundskoletiden om hur det var att desperat försöka passa in och vara en del av gruppen. På ett sätt är vi alla som David Batra, både utsatta och mobbare på samma gång. Det var väldigt modigt av Batra att välja detta ämne och vara personlig och prata om sina egna erfarenheter. Vi får möta Batra på ett väldigt personligt plan och se baksidan bakom komiken. Humorn blev hans försvar gentemot mobbarna. Om han var med och skrattade åt sig själv kunde han på så vis sätta sina egna gränser. Det finns dock ett problem med David Batras sommarprat: poängen är snabbt gjord och hela sommarpratet maler på och följer envist samma röda tråd. Batra varvar anekdoter från barndomen med svensk popmusik och erfarenheter från nutid. Han frågar sig som vuxen hur det kunde bli som det blev, och varför människor kan bete sig så fruktansvärt trots att man vet att det är fel. Visst, lyssnaren lämnas med igenkänningsfaktor, men har vi alla inte hört hundratals gånger att man inte ska mobba? Batras dåliga samvete är sommarpratets morot, men när Batras 50 minuter har passerat har ingen riktigt poäng gjorts. Poängen gjordes ju efter 15 minuter. Batra är skicklig med ord och har en förstklassig berättarröst. Trots att ämnet är tungt lättas det upp av Batras muntra stämma. Överlag valde Batra bra musik, han var pricksäker med rösten och valde ett ämnen som borde lyftas och diskuteras mer. Dock trampar han fast och kommer aldrig riktigt vidare. Det stannar vid ”det är dum att mobba oavsett situation.” Sommarpratet var bra och