Amanda Flote Na14
Recension av Silvana Imams sommarprat i P1 Foto: Mattias Ahlm/ Sveriges Radio
I Silvana Imams sommarprat diskuterar den 29-åriga kvinnan med etniskt spridd bakgrund flyktingkrisen i Syrien, rasismen i Sverige, näthat och HBTQ-människors lika rätt att leva. Imams sätt att prata hintar om hennes engagemang i musikvärlden och framförallt i genren Rap. Hon betonar ord och stavelser på ett sätt som får meningar att låta som rim. I sommaravsnittet inleder hon sina samtalsämnen med raptexter, oftast egenskrivna, och därefter lägger hon grund för diskussion. Mycket av Silvana Imams sommarprat kretsar kring hennes egen bakgrund. Hennes introduktion informerar lyssnaren om att hon är från Litauen, Syrien och Sverige. Hon berättar om hur hon som fyraåring kom till Kiruna med sin mamma, pappa och syster Susanna men det dröjde inte mer än ett år förrän familjen flyttade till Stockholm. Imam fick under sin uppväxt uppleva rasism i skolan trots att hon var blond och blåögd. Hon berättar om när hon började på en idrottsskola där alla elever hade fina klockor och föräldrar med god ekonomisk stabilitet. Hennes kamrater på skolan var rädda att hon skulle sno och därför fick hon inte lov att gå in i omklädningsrummet själv. Deras rädsla grundade sig i Silvana Imams invandrarbakgrund och den ekonomiska klasskillnaden. Imam ger en berikande inblick i rasism och hennes personliga koppling till ämnet fångar lyssnarens intresse. I början av programmet pratar hon om sin kusin som fick fly från Syrien över Medelhavet. Den historien öppnar upp nya tankar samt ökar förståelsen för att flyktingar är individer och inte bara en procentenhet i statistiken. Hon ger personliga perspektiv på näthat och HBTQ och tillför pålitliga argument då hon har kopplingar till båda ämnena. Stereotyper och normer är en återkommande röd tråd i Silvana Imams sommarprat och hennes resonemang ger nya, insiktsfulla aspekter för lyssnaren. Imam pratar om att vara bäst