Så bra var reprisen av Henrik Dorsins sommarprat i P1
Efter att sångaren Robert Petersson från bandet Takida lämnat återbud sändes istället Henrik Dorsins hyllade sommarprat i repris från 2012. I sitt sommarprat tar Henrik Dorsin originalitet till nya nivåer. Redan vid inledningen av programmet har han lyckats få igång den komiska och jordnära känslan som han själv eftersträvar. Han sjunger en egen, komiskt omgjord visa av den ursprungliga ’’Sommar, sommar, sommar’’ melodin. Dorsin sjunger alla låtar i programmet själv och vissa är även hans egna, vilket skapar en extra äkthet och närhet i talet. Med en säker, tydlig men samtidigt avslappnad röst skapar han ett sommarprat av väldigt hög kvalitet. Dorsin har valt att tala om ämnet ’’Varför blir man som man blir’’ samtidigt som han slår ett slag för alla lillgamla människor och vad det innebär. Man kan verkligen säga att Dorsin har glimten i ögat. Med sitt breda användande av adjektiv och otroligt välplacerade synonymer av dessa förstärker han inte bara budskapet, utan han får även en att vrida sig av skratt emellanåt. På ett förvirrat men ändå sammanhängande sätt resonerar Dorsin kring om varför man blir som man blir. Faktum är att Dorsin är en författare till geniala och tidlösa citat. När han talar om vikten av ödmjukhet säger han ’’Varför ska man tro att man är något? Om du nu är något så blir väl det något du är som inte är något om du inte gör något för att visa att du är något utan bara är…’’ Dorsin berättar grundligt om sin uppväxt och om hur han inte var som alla andra barn under 80talet. Han var lillgammal och berättar om hur han istället för det populära valet att hålla i ett ’’party’’ med danstävling när man fyller år, föredrog att hålla i en ordentlig ’’fest’’ med charader. Han berättar hur han trivdes bäst med farmor och farfar och tillsammans med dem lyssnade på Povel Ramel och Karl Gerhard. Medan andra jämnåriga barn hade affischer med Kiss och Twisted Sister på väggen, hade Dorsin en tygtavla som han gjort i slöjden föreställande Hasse Alfredsson